Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.
I
Nr 34.
Ankom till riksdagens kansli den 11 juni 1941 kl. 1 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
om ändring i kommunalskattelagens bestämmelser beträffande
jordbrukares taxering.
(2:a avd.)
I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 31 i
första kammaren av herr Bondeson m. fl. och nr 199 i andra kammaren av
herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl., har hemställts, att »riksdagen ville för
sin del antaga sådan ändring av kommunalskattelagen, att rätten för jordbrukare
att taxeras efter bokföringsmässiga grunder kommer till direkt uttryck
i lagen eller i anvisningarna». Tillika har anhållits, att vederbörande
utskott vid ett tillstyrkande av förestående hemställan ville förelägga förslag
till de härför erforderliga ändringarna i förenämnda lag respektive i anvisningarna
till densamma.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionärernas hemställan,
får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna.
Frågan om jordbrukares rätt att deklarera efter bokföringsmässiga grunder
har varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet bland annat i samband
med behandlingen vid 1927 års riksdag av Kungl. Maj:ts proposition
nr 102 med förslag till kommunalskattelag m. m.
Kommunalskattekommittén hade i 28 § av sitt förslag till kommunalskattelag
intagit en bestämmelse att, därest för jordbruk, dess binäringar
eller skogsbruk ordnad bokföring funnes av beskaffenhet att läggas till
grund för uppskattning av inkomsten, denna finge beräknas efter bokföringsmässiga
grunder.
Uti flertalet av de utlåtanden, som avgivits över kommitténs förslag i förenämnda
hänseende, hade detta lämnats utan erinran. Kammarrätten hade
icke gjort någon annan anmärkning mot förslaget än att i lagtexten borde
tydligt utsägas, att det skulle tillkomma vederbörande myndigheter att avgöra,
huruvida en jordbrukare skulle få deklarera bokföringsmässigt.
Beträffande denna fråga anförde föredragande departementschefen i ovannämnda
proposition nr 102 följande:
»Kommunalskattekommitténs förslag innebär, såvitt jag kunnat finna,
rätt för vederbörande taxeringsmyndigheter att bestämma icke blott, liuru
Biliang
till riksdagens protokoll 1941. 7 sunil. Nr 34. 1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.
vida en jordbrukare skall taxeras efter bokföringsmässiga grunder, utan jämväl
de grunder, efter vilka taxeringen i dylikt fall skall ske, detta senare
dock med den inskränkningen, som kan anses ligga i uttrycket ''efter bokföringsmässiga
grunder’. I motsats till vad fallet var med 1922 års sakkunnigförslag,
innehåller kommittéförslaget inga närmare bestämmelser örn inkomstberäkningen
vid taxering efter bokföringsmässiga grunder liksom ej
heller bestämmelser, huru bör förfaras, när en jordbrukare vill övergå från
det ena till det andra systemet. Jag finner det icke tillrådligt att på detta
sätt överlämna åt taxeringsmyndigheterna att, utan ledning av lagstiftningen,
bestämma omfattningen av det inkomstbegrepp, som skall tillämpas i vissa
fall. Skall författningsenlig rätt för jordbrukare att taxeras efter bokföringsmässiga
grunder införas, synas i skattelagstiftningen böra meddelas närmare
regler för inkomstberäkningen. Emellertid hava mot inkomstsakkunnigas
härutinnan framlagda förslag framförts anmärkningar av den art, att sagda
förslag icke lärer kunna utan omarbetning i väsentliga delar läggas till grund
för lagstiftning i ämnet. En dylik omarbetning har icke nu kunnat ske. På
grund av vad jag nu anfört hava i det framlagda förslaget icke upptagits
några bestämmelser i ämnet, utan torde med denna fråga tillsvidare få bero
i avvaktan på vidare utredning.»
Första särskilda utskottet vid 1927 års riksdag anförde i sitt utlåtande nr 1
i detta ämne följande:
»I anledning av vad chefen för finansdepartementet anfört rörande fortsatt
utredning av frågan om jordbrukares rätt att taxeras efter bokföringsmässiga
grunder, tillåter sig utskottet framhålla önskvärdheten av att under
tiden intill dess en även enligt utskottets mening behövlig dylik utredning
kommer till stånd och leder till resultat, taxeringsmyndigheterna ej skola
bryta med nuvarande praxis att, om ordnad bokföring med vinst- och förlustkonto
finnes och kan väntas komma till fortsatt användning, så att trygghet
för en likformig taxering i framtiden föreligger, medgiva taxering efter
bokföringsmässiga grunder. Bland de skäl, som anförts för en reform, vilken
lagfäster denna praxis, tillåter sig utskottet särskilt framhålla, att för dem,
som äro pliktiga att i eljest bedriven näringsverksamhet föra handelsböcker,
vilka i dylikt fall laglikmätig! böra avse även jordbruksrörelse, en taxering
efter bokföringsmässiga grunder måste te sig särskilt naturlig.»
Förenämnda proposition nr 102 avslogs av 1927 års riksdag.
I Kungl. Maj:ts proposition nr 213 till 1928 års riksdag med nytt förslag
till kommunalskattelag liksom vid förslagets behandling i riksdagen var den
nu förevarande frågan ej föremål för särskild uppmärksamhet.
Vid 1939 års riksdag var frågan om betydelsen av bokföring för jordbruket
föremål för uppmärksamhet i samband med spörsmålet om avdrag för
värdeminskning å inventarier vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet.
I de likalydande motionerna I: 157 och II: 227 hemställdes nämligen örn
utredning och förslag till sådan ändring i kommunalskattelagen, att jordbruket
i fråga om avdrags- och avskrivningsbestämmelser bleve fullt jämställt
med andra näringar. Dessa motioner föranledde ej någon riksdagens
åtgärd.
1939 års bevillningsutskott framhöll i sitt betänkande nr 30 i anledning
av förenämnda motioner bland annat, att i fråga örn jordbruk ej förelåge
bokföringsskyldighet samt att ordnad bokföring i allmänhet ej förekomme.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.
3
Utskottet, som ansåg de nuvarande bestämmelserna i ämnet för jordbruket
stundom icke leda till ett i beskattningsavseende nöjaktigt resultat, funne
skäl tala för att frågan gjordes till föremål för närmare utredning. Därvid
borde omprövas, huruvida icke jordbrukets avskrivningsfråga kunde lösas
efter i huvudsak samma grunder, som gällde beträffande rörelse. Vid en sådan
lösning av frågan funne utskottet det vara nödvändigt, att garantier
skapades för en tillfredsställande kontroll liknande den vid rörelse antingen
genom bestämmelser om bokföringsskyldighet för jordbruket eller ock på
annat betryggande sätt.
Till stöd för det i de nu föreliggande motionerna framställda yrkandet
hava motionärerna under hänvisning till första särskilda utskottets vid 1927
års riksdag ovan återgivna uttalande i denna fråga anfört bland annat, att
vad utskottet uttalat visserligen beaktats i ett pär utslag av regeringsrätten
men att de lägre taxeringsmyndigheterna icke syntes känna sig bundna därav.
Ur olika synpunkter måste det anses beklagligt, att jordbrukarnas önskan
att få deklarera och taxeras efter bokföringsmässiga grunder icke i görligaste
mån underlättades och stimulerades. Särskilt kunde framhållas, att
en materiellt mera riktig taxering på detta sätt kunde erhållas till gagn
för såväl det allmänna som de skattskyldiga. Jämväl för jordbrukarna såsom
näringsidkare skulle rätt att bliva taxerade efter bokföringsmässiga grunder
vara betydelsefull, då genom bokföringen bättre översikt över jordbrukets
ekonomi kunde erhållas. Det vore emellertid givet att, örn bokföringen
icke finge läggas till grund för taxeringen, intresset för bokföringen väsentligt
minskades. Det enda sätt, som säkerställde, att taxeringsnämnderna mera
allmänt godtoge rätt för jordbrukarna att bliva taxerade efter bokföringsmässiga
grunder, vore enligt motionärernas mening, att denna rätt komme
till direkt uttryck i lagtexten eller anvisningarna. Först på detta sätt kunde
det förväntas, att principen bleve allmänt känd och respekterad.
I de föreliggande motionerna hava icke riktats några anmärkningar i sak
mot gällande bestämmelser i fråga om beräkningen av inkomst av jordbruk
eller dess binäringar. Motionärernas förslag går allenast ut på att en bestämmelse
borde införas i kommunalskattelagen eller anvisningarna till densamma
om rätt för jordbrukare att taxeras efter bokföringsmässiga grunder.
Enligt motionärernas mening vore nödvändigt, att en sådan bestämmelse
infördes, för att jordbrukarna skulle vinna säkerhet för att taxeringsmyndigheterna
respekterade sagda rätt.
På sätt framgår av den förut lämnade redogörelsen föreligger enligt utskottets
mening rätt för jordbrukare, som hava ordnad bokföring, att deklarera
sin inkomst av jordbruk eller dess binäringar efter bokföringsmässiga
grunder. I praxis hava också jordbrukare medgivits rätt till taxering efter sådana
grunder. Vid sådant förhållande finner utskottet behov icke föreligga av
någon särskild bestämmelse härom i kommunalskattelagen, och utskottet får
därför avstyrka bifall till motionärernas förslag. Då det emellertid visat sig,
Utskottet.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.
att taxeringsnämnderna icke alltid synas äga kännedom örn att jordbrukare,
som hava ordnad bokföring, äga rätt att deklarera sin inkomst med stöd
av räkenskaperna, finner utskottet det vara av vikt att landskamrerarna
i sina anvisningar till ledning vid taxeringen fästa taxeringsmyndigheternas
uppmärksamhet på förefintligheten av sagda rätt.
I detta sammanhang finner utskottet lämpligt att beröra frågan örn betydelsen
i beskattningsavseende av ordnad bokföring för jordbrukarna. I
1939 års bevillningsutskotts förenämnda betänkande nr 30 har i samband
med frågan om jordbrukares rätt till avdrag för värdeminskning å
inventarier anförts bland annat, att för en lösning av denna fråga efter i huvudsak
samma grunder, som gälla beträffande rörelse, vore nödvändigt att
skapa garantier för en tillfredsställande kontroll liknande den vid rörelse
genom bestämmelser örn bokföringsskyldighet för jordbrukare eller ock på
annat betryggande sätt. Med anledning av ett vid innevarande års riksdag
motionsvis väckt förslag om uppmjukning av gällande avskrivningsregler
bland annat för driftbyggnader, som användas i jordbruket, har utskottet
i sitt denna dag avgivna betänkande nr 33 uttalat sig till förmån för en sådan
uppmjukning, och utskottet har jämväl hemställt örn utredning i ämnet.
För att skattskyldig skall komma i åtnjutande av nämnda förmån i
beskattningshänseende, har utskottet ansett det villkoret böra uppställas, att
den skattskyldige har ordnad bokföring. Utskottet har sålunda anledning
antaga, att frågan om jordbrukets bokföring blir aktuell i nu berörda sammanhang,
samt att därvid beträffande jordbrukarnas beskattning i allmänhet
frågan måhända kommer att lösas.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1:31 av herr Bondeson m.
fl. och II: 199 av herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl., om
ändring i kommunalskattelagens bestämmelser beträffande
jordbrukets taxering, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 10 juni 1941.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, friherre Lagerfelt, Wahlmark,
Sjödahl, Ekman, Velander, Frans Ericson, Egnell och Sandström; samt
från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund, Olsson i Gävle,
Persson i Undersvik, Lundell, Falk, Jonsson i Skedsbygd, Sundström i Skövde och Svensson
i Ljungskile.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.
5
Reservationer:
1) av herr Lundell, som anfört:
»Bestämmelserna i kommunalskattelagen (21—23 §§ med tillhörande anvisningar)
beträffande beräkningen av inkomst av jordbruksfastighet synas
mig icke medgiva deklaration och taxering efter ’bokföringsmässiga grunder’
om däri inlägges även rätt till affärsmässiga avskrivningar i samma omfattning
som ifråga örn inkomst av rörelse är medgivet. Särskilt är att observera
att enligt 22 § 2 mom. avdrag icke få göras för värdeminskning
å inventarier. Icke heller få avdrag göras för värdeminskning av
dränering, stängsel m. m. Föreskrifterna örn avdrag för värdeminskning av
byggnader äro icke i sig själva särskilt otillfredsställande, men de tillämpas
av beskattningsmyndigheterna mera restriktivt än i fråga örn rörelse.
Billighet och rättvisa fordra att, vid sidan av de föreskrifter, som nu gälla
för jordbrukares deklaration och taxering på grund av särskilt uppställd jordbruksbilaga,
jordbrukare, som har tillfredsställande affärsbokföring, även må
medgivas lagfäst rätt att deklarera med stöd av denna bokföring och rörelsebilaga
(ev. särskilt utformad för inkomst av jordbruksfastighet).
På grund härav hemställes,
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om
skyndsamt utarbetande av förslag till sådana ändringar och
tillägg till kommunalskattelagen, att inkomst av jordbruksfastighet
må kunna deklareras och taxeras även efter bokföringsmässiga
grunder motsvarande dem som gälla för inkomst
av rörelse.»;
2) av herr Jonsson i Skedsbygd.
liihan() litt riksdagens protokoll t9il. 7 samt. Nr 34.
S