Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.
5
Nr 31.
Ankom till riksdagens kansli den 7 juni 1941 kl. 11 f. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
utredning och förslag beträffande koncentrerad bränneriverksamhet.
(2:a avd.)
I en inom första kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
nr 153, har herr Johan Nilsson i Malmö hemställt »att riksdagen ville
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en utredning i avsikt att erhålla en
koncentrerad bränneriverksamhet med därav följande prisbillig råsprit och
ökad potatisodling och framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda».
Beträffande motiveringen för detta förslag, i den mån redogörelse härför
ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionen.
Den av motionären upptagna frågan om en centralisering av tillverkningen
vid potatisbrännerierna har varit föremål för närmare omprövning senast vid
1934 års riksdag. Det betänkande med förslag angående ordnandet av avsättningsförhållandena
för inom riket tillverkad sprit m. m., som avgavs av 1933
års motorbränslesakkunniga och som låg till grund för Kungl. Maj:ts proposition
nr 232 till 1934 års riksdag, innefattade även en ingående utredning rörande
centraliseringsfrågan. Av utredningen framgår, att en enhetligt företagen
koncentration av potatisbrännerierna komme att medföra så betydande
ekonomiska konsekvenser, att de sakkunniga redan av denna anledning icke
funnit det tillrådligt, att initiativ från statsmakternas sida toges till vidtagande
på det ena eller andra sättet av en dylik åtgärd. Härtill komme de
vägande betänkligheter, som uttalats av sakkunskapen inom jordbruksnäringen
med hänsyn till det försvårande av avsättningen av potatis för bränneriändamål
och de minskade möjligheter till drankens utnyttjande, som en
centralisering av brännerihanteringen måste medföra. De sakkunniga ifrågasatte
dock, huruvida icke spritcentralen skulle äga inrätta ett eller ett par
stora brännerier, dock utan att intrång därigenom skulle äga rum i de befintliga
bränneriernas dåvarande kvoter. Vad'' de sakkunniga sålunda anfört
föranledde ej annat uttalande från departementschefens sida i förenämnda
proposition än att han funne sistnämnda anordning förtjäna allt beaktande.
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.
Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran Ilar utskottet
emottagit av kontrollstyrelsen i ärendet avgivet utlåtande. Styrelsen har avstyrkt
bifall till motionen samt till stöd härför anfört bland annat följande:
»Enligt
kontrollstyrelsens förmenande lärer det icke vara möjligt att enbart
genom en centralisering av potatisbränneriindustrien kunna bereda potatisspriten
en konkurrenskraftig ställning gent emot bensin, särskilt om detta
skulle, som motionären synes avse, gälla normala marknadsförhållanden. I
detta hänseende må erinras, att bensinpriset i svensk hamn före kriget utgjorde
8 å 10 öre per liter. En centralisering av bränneridriften medför enligt
vad de verkställda undersökningarna givit vid handen icke den avsevärda
minskning i produktionspriset, som motionären synes föreställa sig. Det må
nämnas, att i samband med den ovanberörda sakkunnigeutredningen ingående
undersökningar även utfördes rörande produktionskostnadspriset vid
centraliserad bränneridrift. Vid ett potatispris av 14 öre per hektoliter och
stärkelseprocent beräknades tillverkningskostnaden å potatisbrännvin i ett
bränneri med en årlig tillverkning av 5 miljoner normalliter av en tillkallad
expert till 22 öre per normalliter. Till jämförelse må nämnas, att spritcentralens
inköpspris av potatisbrännvin ungefär samtidigt vid samma potatispris
var 29 öre per normalliter. Även om det vore tänkbart att nedbringa förstnämnda
pris till så lågt belopp som exempelvis 15 öre per liter, skulle av sådan
sprit framställd motoralkohol sannolikt betinga en tillverkningskostnad
av cirka 32 öre per liter, vilket belopp vid bedömande av frågan om konkurrensmöjligheterna
i förhållande till bensinen bör jämföras med ovannämnda
importpris å bensin å 8 å 10 öre per liter. Det måste därför te sig uteslutet att
genom en centralisering av driften kunna göra tillverkningen av potatissprit
konkurrenskraftig gent emot en fri bensinimport. Icke ens med sulfitspriten
lärer någonsin potatisspriten även om den tillverkas i stordrift kunna konkurrera
i prishänseende, så snart sulfitmassaexporten upptages i normal omfattning.
En annan fråga är, att tillverkning av potatissprit under nuvarande krisförhållanden
kan tänkas böra ifrågakomma för tillhandahållande såsom
drivmedel för motorer. Att för detta ändamål tillspillogiva de nuvarande brännerierna
med däri investerat kapital för att i stället koncentrera tillverkningen
till ett fåtal brännerier synes dock rimligen icke böra äga rum, särskilt som
genomförandet av ett sådant vidlyftigt projekt skulle ta avsevärt lång tid i anspråk
och kräva betydande kostnader.
För den del av jordbruksnäringen, som nu drager fördel av brännerihanteringen,
skulle stora nackdelar uppstå, därest den i motionen avsedda koncentreringen
av bränneridriften bleve förverkligad. Med de jämförelsevis
korta väglängder, som jordbrukarna i potatisodlingsdistrikten i allmänhet
nu ha till närmaste bränneri, vilket i regel även äges av jordbrukarna själva,
bliva transportkostnaderna för såväl potatis som drank relativt måttliga, vilket
däremot icke skulle bliva fallet efter den tilltänkta koncentreringen. Det
må framhållas, att drankens värde — priset utgör för närvarande allenast
cirka 30 öre per hektoliter •— icke tillåter pålägg av några större fraktkostnader,
om dess användning till kreatursföda skall ske med ekonomisk fördel;
i varje fall synes den i motionen dragna jämförelsen med distributionen av
mjölk icke vara hållbar, då denna vara är för samma volym mångdubbelt
dyrare och därför tål belastning av transportkostnader på ett annat sätt. Vidare
skulle det efter en koncentrering av driften icke bliva möjligt att i tillnärmelsevis
samma omfattning som hittills kunna utnyttja dranken i varmt
tillstånd för kreaturen, vilket ansetts vara av stort värde.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.
7
Vad angår möjligheterna att i så avsevärd grad, som i motionen avses,
med anlitande av en starkt utvidgad potatisodling i relativt stor omfattning
sörja för tillgodoseendet av landets behov av motorbränsle, lärer detta påkalla
en ganska genomgripande omläggning av jordbruksnäringen i de trakter,
som därav skulle beröras. Utan att kunna närmare ingå på de konsekvenser,
som skulle följa av en dylik omläggning, må dock här nämnas, att potatisodlingen
skulle komma att undantränga vissa hittills förekommande^ grödor,
som för närvarande äro av stor betydelse för folkhushållet,^ samt, då potatisodlingen
är mera arbetskrävande än exempelvis spannmålsodling, påkalla
ett avsevärt ökat behov av arbetskraft för jordbruket därstädes.»
Den lämnade redogörelsen utvisar, att 1933 års motorbränslesakkunniga
verkställt en ingående utredning rörande frågan om centralisering av bränneriverksamheten.
Av utredningen framgår, att vägande betänkligheter mot
en dylik centralisering uttalats av sakkunniga på jordbruksnäringens område
med hänsyn till det försvårande av avsättningen av potatis för bränneriändamål
och de minskade möjligheterna till drankens utnyttjande, som en sådan
anordning måste medföra. Såsom framgår av kontrollstyrelsens utlåtande
i ämnet torde de skäl, som tidigare anförts mot en centralisering av
sagda verksamhet, i huvudsak alltjämt gälla. Beträffande möjligheterna att
genom utvidgning av den nuvarande bränneriverksamheten tillgodose landets
behov av motorbränsle må framhållas, att detta jämväl skulle nödvändiggöra
en ökning av potatisodlingen, som skulle kunna medföra, att annan odling
bleve eftersatt. I nuvarande ömtåliga försörjningsläge kan emellertid en
dylik omläggning vara till skada för folkhushållet. Med hänsyn till det
anförda anser sig utskottet icke böra tillstyrka bifall till motionen.
Utskottet får sålunda hemställa,
att motionen I: 153 av herr Johan Nilsson i Malmö, om utredning
och förslag beträffande en koncentrerad bränneriverksamhet,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 6 juni 1941.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, friherre Lagerfelt, Sjödahl,
Bengtsson, Ekman, Velander, Frans Ericson, Egnell och lierman Ericsson; samt
från andra kammaren: herrar Lövgren, Björklund, Hammarland, Olsson i Gävle,
Eklund, Lundell, Falk, Henriksson, Bladh och Svensson i Ljungskile.
Utskottet.
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.
Reservation
av herrar Lundell och Hammarlund, som ansett att utskottets yttrande
och hemställan bort lia följande lydelse:
»Den lämnade---(=utskottet sid. 7 rad 11 uppifrån — rad 19
uppifrån)--— alltjämt gälla.
Vad däremot beträffar möjligheterna att genom utvidgning av den nuvarande
bränneriverksamheten — vid redan befintliga brännerier — tillgodose
en del av landets behov av motorbränsle, synas därmed sammanhängande
frågor väl förtjäna en närmare utredning. Oavsett utsikterna till att efter
ett framtida fredsslut åter kunna importera utländskt bränsle till lägre priser
synes det önskvärt att inom landet alltid må äga rum en produktion av
inhemskt flytande motorbränsle motsvarande en viss icke allt för liten andel
av det totala fredsbehovet. Sålunda framställt inhemskt bränsle finge i
fredstid vid prisskillnad mot det utländska bränslet tvångsinblandas i detta.
Mängden som finge tvångsinblandas utöver en viss bestämd minimikvantitet
torde böra göras beroende av prisskillnaden mellan det inhemska bränslet
och importbränslet.
Denna minimikvantitet för alla inhemska flytande bränslen tillsammantagna
borde ej sättas lägre än till c:a 30 % av fredsbehovet. Det är möjligt
att i nuvarande läge av dessa 30 %> ungefär 10 å 15 % borde utgöras av
etylalkohol. Även om denna etylalkohol producerad såsom huvudprodukt
billigast torde kunna framställas genom försockring av trä, förefaller det
icke olämpligt att tillsvidare t. ex. 4 % av de 30 %, d. v. s. 4 % av fredsbehovet,
framställdes av potatis. Räkna vi fredsbehovet av flytande bränsle
till f. n. avrundat 1.000 milj. liter, så skulle man alltså inrikta sig på att
av potatis framställa c:a 40 milj. liter motorsprit (99.5 %>).
Beträffande farhågorna för att genom ökad odling av potatis för bränneriändamål
annan odling skulle bliva eftersatt och att landets försörjningsläge
i avseende på livsmedel därigenom skulle försämras, må erinras därom,
att 40 milj. liter flytande motorbränsle är vida mindre än som erfordras
för enbart lantbrukets traktorer och lastbilar, och att om det drag- och transportarbete
som kunde utföras med dessa 40 milj. liter i stället skulle utföras
av ett utökat antal hästar, så åtginge för produktion av foder åt dessa
hästar betydligt större åkerarealer än för framställning av den ifrågavarande
potatisen.
Med sådan utökad odling och sprittillverkning sammanhängande frågor
örn arealer, råvarutransporter, bränslebehov och bränsleekonomi, utnyttjande
av dranken m. m. böra före igångsättandet skyndsamt utredas. Även
Bevillningsutskottets betänkande Nr 31. 9
frågan om odling av sockerbetor för bränneriändamål bör därvid övervägas.
Ekonomisk jämförelse med drift av motorer med gengas bör ingå i utredningen.
Utskottet får sålunda hemställa,
att riksdagen med anledning av motionen I: 153 ville i
skrivelse till Kungl. Majit anhålla om skyndsam utredning
om utnyttjande av förefintliga potatisbrännerier för framställning
av motorsprit.»
Bihang till riksdagens protokoll 1941. T sami. Nr 30—31.
2