Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

1

Nr 29.

Ankom till riksdagens kansli den 7 juni 1941 kl. 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
avseende tillverkningen och försäljningen av rusdrycker
m. m.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet hava hänvisats följande motioner, avseende tillverkningen
och försäljningen av rusdrycker m. m., nämligen:

1) de likalydande motionerna nr 99 i första kammaren av herr Bergman
m. fl. och nr 137 i andra kammaren av herr Lindmark m. fl., i vilka föreslagits,
att riksdagen matte besluta hemställa till Kungl. Majit örn nödiga
åtgärders vidtagande till förhindrande av fortsatt tillverkning av brännvin
av ämnen användbara till livsmedel och till djurutfodring, i varje fall efter
innevarande tillverkningsperiods utgång samt till ytterligare nedsättning
av inbryggningsstyrkan vid tillverkning av pilsner; samt

2) de likalydande motionerna nr 100 i första kammaren av herr Bergman
m. fl. och nr 134 i andra kammaren av herr Lindmark m. fl., vari föreslagits,
»att riksdagen måtte hos Kungl. Majit hemställa, att Kungl. Majit måtte,
nied den rätt som i sådant tidsläge, vari vi nu befinna oss, är lagd i dess
hand, snarast vidtaga effektiva provisoriska åtgärder, som äro ägnade att i
möjligaste mån avlägsna alkoholfaran från vårt folk, till gagn för folkets
hälsa, ekonomi, arbetseffektivitet och försvarskraft, bland annat genom betydligt
strängare ransonering än som nu tillämpas vid försäljning av spirituösa
drycker».

Beträffande motiveringen för de i motionerna framlagda förslagen, i den
mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till
motionerna I: 99 och I: 100.

Enligt 3 kap. 22 § 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning äger Konungen,
där sa prövas nödigt, då krig eller omedelbar krigsfara räder, så
ock då arbetslöshet eller nöd i större omfattning föreligger, alt meddela
förbud mot bedrivande av detaljhandel med rusdrycker eller föreskriva erforderliga
inskränkningar däri. En motsvarande bestämmelse finnes i 26 §
av 1919 års pilsnerdricksförsäljningsförordning. Beträffande utskänkning av
rusdrycker stadgas i rusdrycksförsäljningsförordningen 5 kap. 1 § 2 mom.
bland annat, att kontrollstyrelsen må föreskriva att till gäst må vid samma

Bihang till riksdagens protokoll lott. 7 sami. Nr 29. i

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

besök utskänkas allenast viss högsta myckenhet spritdrycker. Med stöd av
nämnda bestämmelse har kontrollstyrelsen den 12 augusti 1938 utfärdat nu
gällande föreskrifter angående måltidstvång och kvantitetsbegränsningar
m. m. vid utskänkning av rusdrycker.

Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet
mottagit av kontrollstgrelsen, socialstyrelsen och statens livsmedelskommission
avgivna utlåtanden, vilka såsom bilagor äro fogade vid detta betänkande.

Till utskottet hava vidare i anledning av de likalydande motionerna I: 100
och II: 134 inkommit skrivelser från Södermanlands läns nykterhetsnämndsförening,
Göteborgs och Bohus läns nykterhetsförbund samt Visby nykterhetsnämnd.

Utskottet har under hand inhämtat, att livsmedelskommissionen, därest
förhållandena så skulle medgiva, komme att tillåta en användning av råvara
för bränning av intill 36 milj. liter sprit.

Utskottet. Vad först angår de i de likalydande motionerna I: 99 och II: 137 väckta
förslagen hava kontrollstyrelsen och livsmedelskommissionen i sina i mars
månad innevarande år avgivna utlåtanden framhållit, att tillräckliga skäl
för närvarande icke föreligga att på grund av den nuvarande begränsade tillgången
på de ämnen, som användas för i motionerna åsyftade tillverkningar,
vidtaga särskilda åtgärder för att inskränka dessa. Livsmedelskommissionen
har ansett, att ett förbud mot sprittillverkning av potatis kan medföra, att
leverantörerna till landets brännerier komma att inskränka sin potatisodling
i motsvarande grad, varigenom den potatisreserv på 100,000 ton, som eljest
skulle finnas, komme att bortfalla. I fråga om tillverkningen av maltdrycker
har kommissionen likaledes framhållit önskvärdheten av att normal odling
av korn upprälthålles med hänsyn till att därigenom skapas en betydande
spannmålsreserv. Utskottet vill icke minst med hänsyn till de ovissa skördeutsikterna
framhålla angelägenheten av att utvecklingen på området följes
med största uppmärksamhet. Då utskottet förutsätter att, därest det för landets
livsmedels- och fodermedelsförsörjning skulle erfordras begränsningar
av förevarande tillverkningar, åtgärder i sådant syfte utan dröjsmål vidtagas,
saknar utskottet anledning tillstyrka bifall till motionerna.

Beträffande det i de likalydande motionerna I: 100 och II: 134 framlagda
förslaget om effektivare åtgärder i nykterhetshänseende finner utskottet
denna fråga i nuvarande läge förtjäna särskild uppmärksamhet. Av de
av ämbetsverken avgivna yttrandena framgår nämligen att, trots den minskade
konsumtionen av alkoholhaltiga drycker, likväl en viss tendens till
försämring av nykterhetstillståndet inträtt. Denna omständighet anser utskottet
under förhanden varande förhållanden vara av så allvarlig natur,
att utskottet finner särskilda åtgärder snarast böra vidtagas i syfte att motverka
missbruk av sagda drycker icke minst bland ungdomen. Utskottet förbiser
därvid icke, att en skärpning av de nuvarande restriktionerna kan med -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

3

föra betydande olägenheter. Det har sålunda tidigare framhållits, att en sådan
skärpning kan hava till följd ökad spritsmuggling och olaga sprittillverkning.
Med hänsyn till nu rådande förhållanden torde någon större risk
för spritsmuggling knappast föreligga. Vad beträffar olaga sprittillverkning
torde kunna antagas, att allmänheten i nuvarande läge i högre grad än
eljest skall visa sig äga förståelse för nödvändigheten av statliga ingripanden
på ifrågavarande område samt starkare än under vanliga förhållanden
reagera mot lagöverträdelser. Detta torde jämväl komma att bidraga till att
underlätta myndigheternas uppgifter beträffande kontrollen av författningsbestämmelsernas
efterlevnad. Även om vissa icke önskvärda verkningar
skulle följa av en skärpning av restriktionerna, anser utskottet dock en sådan
i nuvarande läge ofrånkomlig. I ämbetsverkens yttranden hava påvisats
de missförhållanden, som äro förbundna med den nuvarande tillgången
på s. k. överskottslitrar samt med gällande bestämmelser örn efterhandsinköp.
Med hänsyn till vad myndigheterna härom anfört finner utskottet skäl
tala för en ändring härutinnan. En allmän nedsättning av motboksinnehavarnas
tilldelning av spritdrycker torde också böra övervägas. Av skäl som
kontrollstyrelsen anfört finner utskottet jämväl böra tagas under omprövning,
huruvida icke den rätt till fri försändning av spritdrycker, som infördes
år 1937, i viss omfattning skall begränsas. Därjämte torde böra övervägas,
huruvida icke åldersgränsen för erhållande av nya inköpstillstånd
bör höjas från 21 till 25 år. Även i fråga örn utskänkningen synas inskränkande
åtgärder böra göras till föremål för omprövning.

Då enligt utskottets mening de åtgärder, som Kungl. Majit kan finna anledning
vidtaga, endast böra vara av provisorisk natur samt Kungl. Majit
eller i vissa fall kontrollstyrelsen äger utfärda erforderliga föreskrifter i
ämnet, saknar utskottet anledning förorda några ändringar i gällande lagstiftning.
Med hänsyn till det ovan anförda finner sig utskottet emellertid
böra föreslå riksdagen att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att sådana
åtgärder i nykterhetsbefrämjande syfte, som i nuvarande läge kunna befinnas
vara påkallade, snarast måtte vidtagas. Utskottet förutsätter därvid
att Kungl. Majit vid sitt ställningstagande till frågan beaktar vad utskottet
ovan framhållit.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande motionerna
I: 100 av herr Bergman m. fl. och lii 134 av herr
Lindmark m. fl., angående effektivare åtgärder i nykterhetshänseende,
i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att
Kungl. Majit med beaktande av vad utskottet ovan anfört
snarast måtte vidtaga de åtgärder i nykterhetsbefrämjande
syfte, som i nuvarande läge befinnas påkallade; samt

2) att de likalydande motionerna 1:99 av herr Bergman
m. fl. och lii 137 av herr Lindmark m. fl., örn förbud
mot starka dryckers tillverkning av ämnen, som äro an -

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

vändbara till livsmedel och djurutfodring, samt örn ytterligare
nedsättning av inbryggningsstyrkan vid tillverkning
av vissa maltdrycker, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 6 juni 1941.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, Sjödahl,
Bengtsson, Ekman, Velander, Axel Ivar Anderson, Egnell och Herman Ericsson; samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Björklund, Hammarlund, Olsson i Gävle,
Eklund, Lundell, Falk, Kilbom, Henriksson och Svensson i Ljungskile.

Reservationer:

1) av herrar Bengtsson, Ekman, Velander, Axel Ivar Anderson, Egnell,
Lövgren, Lundell och Henriksson, vilka ansett, att utskottets yttrande och
hemställan bort hava följande lydelse:

»Vad först angår —--(= utskottet sid. 2 rad 16 uppifrån — rad 8

nedifrån)---särskild uppmärksamhet. Strävandena att främja folk nykterheten

framstå sålunda som ett viktigt led i stärkandet av vår allmänna
beredskap. Vid fullföljandet av dylika strävanden måste emellertid
mot varandra vägas, å ena sidan, de avsedda åtgärdernas effekt i fråga örn
ökad folknykterhet och en ur olika synpunkter önskvärd begränsning av
alkoholkonsumtionen samt, å andra sidan, de olägenheter, som enligt tidigare
erfarenheter äro förbundna med en skärpning av nu gällande restriktionssystem.
I motionerna har icke ifrågasatts någon ändrad lagstiftning i
antytt hänseende utan allenast att Kungl. Majit med stöd av de befogenheter,
som äro lagda ’i dess hand’, skall vidtaga av motionärerna avsedda
provisoriska åtgärder. Då utskottet förutsätter, att Kungl. Majit med uppmärksamhet
kommer att följa utvecklingen på detta område och icke skall

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

5

underlåta att vidtaga de åtgärder, som kunna befinnas påkallade, synes utskottet
skäl saknas att i anledning av motionerna förorda någon riksdagens
åtgärd.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna I: 100 av herr Bergman
m. fl. och II: 134 av herr Lindmark m. fl., angående effektivare
åtgärder i nykterhetshänseende, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd; samt

2) att de likalydande motionerna I: 99 av herr Bergman
m. fl. och II: 137 av herr Lindmark m. fl., om förbud
mot starka dryckers tillverkning av ämnen, som äro användbara
till livsmedel och djurutfodring, samt om ytterligare
nedsättning av inbryggningsstyrkan vid tillverkning av vissa
maltdrycker, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
»;

2) av herr Svensson i Ljungskile.

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

Bilaga.

Utlåtande i anledning av de likalydande motionerna I: 99

och II: 137.

Kontrollstyrelsen.

»Motionerna utmynna i en hemställan, att riksdagen måtte besluta om
nödiga åtgärders vidtagande

1) till förhindrande av fortsatt tillverkning av brännvin av ämnen användbara
till livsmedel och till djurutfodring, i varje fall efter innevarande
tillverkningsperiods utgång; samt

2) till ytterligare nedsättning av inbryggningsstyrkan vid tillverkning av
maltdryck av andra klassen.

De i motionerna berörda spörsmålen hava varit föremål för närmare
överväganden från såväl Kungl. Maj:ts som vederbörande underlydande
myndigheters sida, och vissa åtgärder hava, såsom i motionerna även beröres,
redan blivit vidtagna i syfte att i nu rådande läge i skälig omfattning
tillgodose folkförsörjningens intressen. Redogörelse för vissa av dessa åtgärder
har av statsrådet och chefen för folkhushållningsdepartementet. lämnats
vid besvarandet den 3 december 1940 av en i ämnet framställd interpellation
i riksdagens första kammare (I: 18, sid. 15). Vad beträffar maltdryckstillverkningen
föranstaltade Kungl. Majit sedermera om vissa speciella
inskränkningar utöver vad i nämnda interpellationssvar omförmälts.
Sålunda bemyndigades kontrollstyrelsen att i samråd med Statens livsmedelskommission
träda i förhandlingar med bryggeriindustrien rörande minskning
av inbryggningsstyrkan hos maltdrycker av andra klassen. Dessa förhandlingar
ledde till en den 20 december 1940 träffad överenskommelse, enligt
vilken bryggerierna förbundo sig att under år 1941, så länge den knappa
tillgången å spannmål enligt Statens livsmedelskommissions beprövande så
påkallade, med början vid årets ingång successive minska stamvörtstyrkan
hos maltdrycker av andra klassen, som normalt håller sig något över 10.0
procent, så att nämnda styrka hos maltdrycker, som tillverkades från mediet
av mars, skulle utgöra högst 8.2 procent. I samband därmed nedsattes den
kvantitet örn 20,000 ton svenskt korn, som Statens livsmedelskommission
medgivit de skattepliktiga bryggerierna att under tiden intill den 1 oktober
1941 inköpa för maltdryckstiliverkning, till 15,000 ton. Normalt motsvarar
de skattepliktiga bryggeriernas årliga maltförbrukning 35,000 å 40,000 ton
korn.

I samband med nämnda överenskommelse har Kungl. Majit genom kungörelse
den 30 december 1940 (nr 1038) bestämt, att maltdryck av första
klassen tills vidare icke må för försäljning tillverkas med högre stamvörtstyrka
än 5 procent i stället för under normala förhållanden 6 procent.

Då motionärerna påyrka, att åtgärder skola vidtagas till förhindrande av
fortsatt tillverkning av brännvin av ämnen, användbara till livsmedel eller
djurföda, må framhållas, att på sätt framgår av interpellationssvaret tillverkningen
i potatisbrännerierna under innevarande år närmare reglerats genom
överenskommelse mellan Statens livsmedelskommission och Sveriges
bränneriidkareförening med tanke på att erhålla största möjliga reserv av potatis
för att i rådande kristid trygga landets försörjning med denna vara.
Den kvantitet om 20 milj. liter, till vilken brännvinstillverkningen oaktat en
synnerligen riklig potatisskörd begränsades, har på senare tid visserligen

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

7

höjts med tills vidare 3 milj. liter, men detta har varit beroende därpå, att
potatisen i viss utsträckning på grund av den osedvanligt stränga kölden
blivit frostskadad, och att den frostskadade potatisen icke lämpligen kunnat
nyttiggöras på annat sätt än för tillverkning av sprit. Det förhållandet, att
en tillverkning av potatishrännvin kunnat i viss omfattning vidmakthållas,
synes med hänsyn till nu rådande förhållanden icke böra föranleda erinran.
Då vårt land praktiskt taget är avstängt från möjligheterna att tillföras drivmedel
för motorer utifrån, utgör all tillverkning av sprit ett betydelsefullt
komplement härför. Även för en mångfald andra tekniska ändamål måste
tillgången å sprit vara säkerställd. Anstalter hava även träffats för att landets
förråd av potatissprit i erforderlig utsträckning må kunna tagas i anspråk
för nu angivna ändamål. Ett vidmakthållande av potatisbrännvinstillverkningen
är även av stor betydelse för jordbruket i bränneridistrikten icke
minst ur fodersynpunkt, då den vid tillverkningen uppkommande dranken
utgör ett värdefullt tillskott av mjölkdrivande kraftfoder.

Så länge landets försörjning med livsmedel medgiver, att potatis jämte
malt användes i viss omfattning för tillverkning av sprit — för vilken fråga
Statens livsmedelskommission är ansvarig myndighet —, synes anledning
icke föreligga för riksdagen att tillmötesgå motionärernas krav på förhindrande
av denna tillverkning. En annan fråga, som väl ytterst torde vara
syftemålet med motionerna, är, huruvida icke i nuvarande läge åtgärder böra
vidtagas för minskande av konsumtionen av spritdrycker. I detta hänseende
får kontrollstyrelsen hänvisa till vad styrelsen anfört och föreslagit i sin
skrivelse till utskottet denna dag med utlåtande över de likalydande motionerna
nr 100 i första kammaren av herr Bergman m. fl. och nr 134 i andra
kammaren av herr Lindmark m. fl., angående effektivare åtgärder i nykterhetshänseende.

Vad beträffar motionärernas hemställan örn ytterligare nedsättning av inbryggningsstyrkan
hos maltdrycker av andra klassen, må framhållas, att den
redan verkställda sänkningen av den övre gränsen för sagda styrka från 10.5
procent till 8.2 procent måste betraktas såsom ganska avsevärd. Så länge
icke Statens livsmedelskommission finner påkallat, att med hänsyn till landets
försörjning med livsmedel en ytterligare sänkning av stamvörtstyrkan
bör vidtagas, saknar konlrollstyrelsen för sin del anledning nu förorda en
dylik åtgärd. Den av motionärerna omnämnda minskningen av stamvörtstyrkan
från 8.2 procent till 7.5 procent skulle, med den relativt låga konsumtionen
av maltdrycker av andra klassen, som nu är för handen, allenast
medföra en kornbesparing av cirka 1,500 ton för helt år räknat. Då
motionärerna åberopa maltdryckernas skadeverkningar såsom motiv för en
ytterligare minskning av stamvörtstyrkan, bör vidare erinras, att erfarenheter
ännu saknas i vad mån olägenheter i nykterhetsavseende i verkligheten äro
förbundna med tillhandahållandet av en maltdryck, vars stamvörtstyrka
icke överstiger 8.2 procent. Det må slutligen framhållas, att förnyade överväganden
avses skola, örn så erfordras, äga rum under senare delen av året
rörande den nedsatta stamvörtstyrka, som försörjningsläget då kan påkalla.

Med hänsyn till det anförda anser kontrollstyrelsen, att tillräckliga skäl
icke äro för handen att vidtaga de i motionerna föreslagna åtgärderna. Stockholm
den 20 mars 1041.»

Statens livsmedelskommission.

»Vad tillverkningen utav brännvin beträffar må först erinras därom, att
en överenskommelse föregående år träffades mellan statens livsmedelskommission
och Sveriges bränneriidkareförening örn odling av potatis lill en

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

myckenhet, som motsvarade en bränning av 28 miljoner liter. Bränneriidkareföreningen
atog sig samtidigt att på omkring 30 procent av arealen
sälta potatis av sådana sorter, som även voro väl användbara för matbruk.
En undersökning härav under föregående sommar gav vid handen, att över
40 procent av odlingarna utgjordes av dylika sorter. I avtalet förbehöll sig
livsmedelskommissionen rätt att, om försörjningsläget så krävde, fordra
bränningens begränsning. Så har också skett, i det att livsmedelskommissionen
endast föreslagit bränning av tillhopa 24 miljoner liter 50-procentig
sprit. Ett liknande avtal har kommissionen för kort lid sedan träffat med
bränneriidkareföreningen rörande potatisodlingen under år 1941. Härigenom
avser livsmedelskommissionen att skapa en potatisreserv, som kan
tagas i anspråk till människoföda eller foder åt husdjuren, därest förhållandena
så skulle kräva. Skulle däremot sprittillverkningen av potatis helt
förbjudas, bomme givetvis leverantörerna till landets bonnerier att inskränka
sin potatisodling i motsvarande grad, varigenom denna potatisreserv på
omkring 100,000 ton skulle bortfalla. Om skörderesultatet samtidigt bleve
dåligt, kunde en högst betydande brist på potatis uppstå, så som fallet var
åren 1917 och 1918, då sprittillverkningen av potatis var mycket begränsad
eljer helt förbjuden. Erfarenheterna från åren 1917 och 1918 av att icke
hålla en potatisreserv synas i hög grad tala för den av livsmedelskommissionen
föi''etagna åtgärden alt träffa avtal med bränneriidkareföreningen örn
odling av potatis på förenämnda villkor. Det förhållandet att en relativt omfattande
bränning av potatissprit tillåtits under tillverkningsåret 1940/41 beror
dels på den synnerligen rikliga potatisskörden år 1940, dels på att en del
potatis blivit frostskadad och därför icke kunde användas för annat ändamål,
Tillgången på matpotatis är trots detta säkerställd för konsumtionsåret
och betydande kvantiteter potatismjöl ha tillverkats. Därjämte har
Kungl. Majit på förslag av livsmedelskommissionen uppdragit åt Svenska
spannmålsaktiebolaget att inköpa och lagra potatisflingor. Livsmedelskommissionen
har även försökt finna avsättning för överskottspolatisen till foder
inom de områden, som särskilt hårt drabbats av föregående års svåra
sommartorka med därav följande knapphet på foder. Potatisskörden blev
emellertid förhållandevis god även inom dessa områden, varför något intresse
för att inköpa ytterligare kvantiteter av ett så äggvitefattigt foder som
Potatis icke förefunnits. Om därför sprittillverkningen helt förbjudits i år,
skulle avsevärda kvantiteter potatis icke kunnat tillvaratagas. Följden därav
hade med mycket stor sannolikhet blivit en icke önskvärd minskning av potatisodlingarna
1941.

I detta sammanhang kan erinras örn att det förefinnes ett mycket stort
behov av sprit för tekniskt ändamål, varför den av potatis framställda spriten
icke nödvändigt behöver användas till framställning av alkoholhaltiga
drycker utan kan användas för andra ändamål. Produktionskostnaderna för
potatissprit äro för närvarande betydligt lägre än för den av trä tillverkade
spriten.

Vid potatisbrännerierna erfordras viss kvantitet spannmål. Emellertid har
behovet härav minskat högst avsevärt under senare år, sedan modernaste
tillverkningsprinciper och apparatur vunnit allt större användning i brännerierna,
och uppgår numera endast till några tusental ton fodersäd till en
potatiskvantitet på, som förut nämnts, omkring 100,000 ton, varav en väsentlig
del återfås i dranken, som är ett utmärkt mjölkdrivande kreatursfoder.
Även örn det vore önskvärt att i stället kunna använda denna spannmål
direkt till foder, synas dock fördelarna med den, tack vare löftet om tillstånd
till bränning, erhållna potatisreserven så stora, att ett förbud mot brännvinsbränning
för närvarande synes olämpligt.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29. 9

Även bryggeriernas tillverkning av maltdrycker kan givetvis regleras efter
tillgången på råvaran, i detta fall korn. Med anledning av de stora skördarna
på för kornodling lämpliga jordar är en dylik odling i normal omfattning
i hög grad önskvärd, ty därigenom skapas en betydande spannmålsreserv,
som vid behov kan användas exempelvis till förmälning och inblandas i
vete- och rågmjöl till bröd eller till foder. Om öltillverkningen inskränktes
eller helt förbjöds, skulle sannolikt många odlare av maltkorn upphöra med
sin odling av detta växtslag och kanske producera andra jordbruksprodukter,
som icke lämna samma rika skördar eller ha så mångsidig användbarhet
som korn.

Då man redan beslutat sänka inbryggningsstyrkan hos ölet från 10.5 till
8.2 procent, synas erfarenheterna härav först böra inhämtas, innan ytterligare
begränsning vidtages. Örn även årets skörd skulle bliva exceptionellt
låg, kan dock en dylik åtgärd bliva aktuell.»

Stockholm den 18 mars 1941.

Utlåtanden i anledning av de likalydande motionerna 1:100

och II: 134.

Kontrollstyrelsen.

»Motionärerna hava till en början uppehållit sig vid frågan dels om spritdrycksförbrukningen
framför allt i de skandinaviska länderna, dels örn fylleriförseelserna
och därvid lämnat en tämligen mörk skildring av hithörande
förhållanden för Sveriges del. Med hänsyn till att en något fullständigare
belysning av rusdrycksförbrukningen och fylleriförseelserna, än den motionärerna
lämnat, torde vara erforderlig för vinnande av en riktig uppfattning,
må till en början vissa statistiska uppgifter meddelas.

1 nedanstående tabell äro sammanställda uppgifter örn förbrukningen av
spritdrycker, vin och öl i volymliter per invånare i Sverige, Norge, Danmark
och Finland under åren 1931—1939 samt för Sveriges del jämväl för
år 1940.

1930 ......

Spritdrycker.
Sverige Norge

...... 5.39 2.54

Danmark

1.30

Finland

1931 ......

...... 5.48

2.35

1.10

—

1932 ......

...... 5.13

2.06

0.86

1.54

1933 ......

...... 4,44

2.09

0.92

1.68

1934 ......

...... 4.63

2.09

1.00

3.07

1935 ......

...... 4.86

2.18

1.06

2.51

1936 ......

2.32

1.09

2.41

1937 ......

...... 5.31

2.52

1.12

2.76

1938 ......

...... 5.57

2.61

1.11

2.85

1939 ......

...... 5.53

2.64

1.17

2.11

1940 ......

...... 4.51

■

1930 ......

...... 1.06

Vin.

1.72

1.90

1931 ......

...... 1.04

1.63

1.93

—

1932 ......

...... 0.77

1.45

1.73

0.12

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

Sverige

Norge

Danmark

Finland

1933 .........

... 0.66

1.33

1.89

0.11

1934 .........

... 0.73

1.41

2.05

0.13

1935 .........

. . . 0.80

1.47

2.12

0.19

1936 .........

... 0.86

1.60

2.15

0.27

1937 .........

. . . 1.00

1.80

2.18

0.42

1938 .........

... 1.13

1.81

2.20

0.51

1939 .........

. . . 0.99

1.72

2.36

0.35

1940 .........

. . . 0.47

Skattepliktiga

maltdrycker

(Danmark

endast starköl).

Sverige

Norge

Danmark

Finland

1930 .........

. . . 27.5

18.7

39.3

_

1931 .........

. . . 26.6

14.8

37.8

_

1932 .........

... 24.8

15.0

33.4

1.0

1933 .........

. . . 20.4

13.9

33.5

2.2

1934 .........

.. . 20.5

13.9

35.9

3.3

1935 .........

. . . 21.2

14.0

36.0

3.9

1936 .........

. . . 22.0

15.3

36.6

4.8

1937 .........

. .. 24.1

16.4

37.2

5.7

1938 .........

.. . 26.0

16.6

37.5

5.6

1939 .........

... 27.2

17.3

39.6

5.4

1940 .........

... 23.3

Sammanställningen ger

vid handen, att Sverige

har en spritdryckskonsum

tion, som är långt större än i de andra skandinaviska länderna. Vad spritdrycksförbrukningens
förändringar i Sverige beträffar, framträda två förbrukningstoppar,
nämligen åren 1931 och 1938, och två depressioner, nämligen
åren 1933 och 1940; de förra få sättas i förbindelse med högkonjunkturår
och de senare med försämringar i det ekonomiska läget i förening med
kraftigt höjd beskattning. Prisförhöjningarna under perioden hava varit
betydande. Priset för en helliter renat brännvin å 40 volymprocent — försäljningen
av detta varuslag omfattar mer än 50 % av hela försäljningen
— utgjorde fram till början av 1932 2 kronor 65 öre. Då höjdes priset
till 3 kronor 25 öre för liter. Efter ett år höjdes priset ytterligare till 4
kronor 35 öre. Från den 1 juli 1939 höjdes priset till 4 kronor 95 öre och
från den 1 november samma år till 7 kronor 95 öre. En ytterligare prisförhöjning
ägde rum från den 1 maj 1940, då priset sattes till 8 kronor 35 öre,
och den 1 mars i år blev priset 8 kronor 65 öre. Prisökningen från början av
1932 till mars 1941 uppgår alltså till 6 kronor eller något mer än 225 %. Priset
på övriga spritdrycker har jämväl höjts, ehuru ej i fullt motsvarande grad.
Den allra största delen av de företagna prisförhöjningarna beror på höjd
beskattning, vilken kan karakteriseras såsom mycket kraftig. Detta oaktat
hava olikheterna i konsumtionen mellan åren 1931 och 1933 samt mellan
åren 1938 och 1940 varit överraskande små, i båda fallen cirka 1 liter. Spritdrycksförbrukningen
har alltså i Sverige visat sig överraskande motståndskraftig
mot även betydande prisstegringar. Om man jämför de i Sverige
och i Danmark i början av år 1940 gällande prisen, är det obestridligt, att
prisnivån i Sverige är något lägre än den i Danmark. Detta sammanhänger
i viss utsträckning med att spritdrycksförsäljningen i Sverige omfattar vissa
billiga sorter, som ej tillhandahållas i Danmark, såsom renat brännvin och
vissa billigare aquaviter. Men örn prisjämförelsen göres mellan identiskt

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29. 11

samma sorter, är prisskillnaden ganska ringa. En helflaska Aalborg Taffel
Aquavit, som vid början av 1940 i Danmark betingade 10 kronor 40 öre i
danskt mynt, kostade i Sverige vid samma tidpunkt 9 kronor 75 öre i svenskt
mynt. En originalimporterad whisky, Buchanan, Black & White, som i Danmark
kostade 17 kronor 65 öre i danskt mynt, betingade i Sverige vid samma
tidpunkt 16 kronor i svenskt mynt. Med hänsyn till det anförda synes det
sannolikt, att man, örn man åsyftar att i någon avsevärdare grad nedpressa
den svenska spritdryckskonsumtionen, måste företaga skatteförhöjningar,
som leda till långt högre pris än de i Danmark gällande.

Det är emellertid endast i fråga örn spritdrycksförbrukningen, som Sverige
ligger främst bland de skandinaviska länderna. I fråga om vinförbrukningen
intar Sverige tredje rummet efter Danmark och Norge. Maltdrycksförbrukningen
är högst i Danmark och därefter följer Sverige, Norge och Finland
i nu nämnd ordning.

För att man skall kunna erhålla en föreställning örn ett folks sammanlagda
alkoholförbrukning, har man plägat efter vissa hävdvunna normer
omräkna förbrukningen av olika alkoholhaltiga drycker i ren alkohol. En
sammanställning av hithörande uppgifter är gjord i nedanstående tabell.

Den sammanlagda förbrukningen av spritdrycker, vin och öl omräknad
till ren alkohol i liter per invånare.

Sverige

Norge

Danmark

Finland

1930 ......

...... 3.56

2.27

2,28

—

1931 ......

...... 3.56

2.01

2.18

—

1932 ......

...... 3.27

1.78

1.89

0.66

1933 ......

...... 2.78

1.70

1.94

0.81

1934 ......

...... 2.88

1.73

2.08

1.38

1935 ......

...... 3.00

1.81

2.13

1.17

1936 ......

...... 3.13

1.95

2.18

1.20

1937 ......

...... 3.34

2.12

2.22

1.38

1938 ......

...... 3.53

2.19

2.23

1.43

1939 ......

...... 3.54

2.22

2.36

1.11

1940 ......

...... 2.89

Såsom framgår av sammanställningen, är skillnaden mellan Sverige. Norge
och Danmark ej så i ögonen fallande, som siffrorna beträffande spritdrycksförbrukningen
enbart synas giva vid handen. Sverige har visserligen
den högsta förbrukningen uttryckt i ren alkohol, men Danmarks och Norges
förbrukning är ej heller så obetydlig. Endast Finlands siffra är mindre än
hälften av Sveriges.

Om man endast dömde efter konsumtionssiffrorna, skulle man vänta sig,
att en av de mest uppenbara följderna av alkoholförbrukningen, nämligen
fylleriförseelserna, skulle framträda talrikast i Sverige, minst talrikt i Finland,
under det att Danmark och Norge skulle representera ett mellanläge.
Så är emellertid icke förhållandet.

Antalen fylleriförseelser i absoluta tal för åren 1931—1939 äro för de
skandinaviska länderna sammanställda i nedanstående tabell med uppgifterna
fördelade på huvudstaden, övriga städer och landsbygden. Att märka
är att för Sveriges del det militära fylleriet, som här nedan utförligare skall
behandlas, icke är inräknat i dessa siffror. Icke heller i de andra ländernas
siffror torde det militära fylleriet vara inräknat, då dessa siffror bygga på
polismyndigheternas uppgifter.

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

Sverige.

Huvudstaden

Övr. städer

Landsbygden

Hela landet

1931 ......

........ 6,051

17.538

6,168

29,757

1932 ......

........ 5,584

17,304

6,677

29,565

1933 ......

........ 5,027

17,110

7,331

29,468

1934 ......

........ 5,179

17,650

8,294

31,123

1935 ......

........ 4,660

18,277

7,944

30,881

1936 ......

........ 4,470

17,704

7,953

30,127

1937 ......

........ 4,350

16,591

8,572

29,513

1938 ......

........ 4,431

17,751

9,131

31,313

1939 ......

........ 4.239

18,543

8,941

31,723

1940 ......

........ 3,950

19,650

7,600

31,200

Norge.

1931 .......

....... 11,947

15,217

4,065

31,229

1932 .......

....... 13,380

14,845

4,277

32,502

1933 .......

....... 12,504

14,789

4,302

31,595

1934 .......

....... 12.441

15,047

4,244

31,732

1935 .......

....... 12,505

14,881

4,196

31,582

1936 .......

....... 12,759

15,885

4,830

33,474

1937 .......

....... 12,858

17,221

4,720

34,799

1938 .......

....... 13,939

17,997

5,426

37,362

1939 .......

....... 14,055

18,375

5,414

37,844

Danmark.

1931 .......

....... 5,000

3,349

450

8,799

1932 .......

....... 4,830

3,675

563

9,068

1933 ........

....... 5,557

3,795

610

9,962

1934 .......

....... 6,124

3,820

948

10,892

1935 ........

....... 6,188

3,939

664

10,791

1936 ........

....... 6,680

3,855

891

11,426

1937 ........

....... 6,841

3,908

893

11,642

1938 ........

....... 7,028

4,148

1,129

12,305

1939 ........

....... 5,729

4,276

1,184

11,189

Finland.

1931 .......

....... 25,354

38,243

25,017

88,614

1932 .......

....... 22,601

38,467

20,728

81,796

1933 .......

....... 24,363

50,349

28,400

103,112

1934 .......

....... 27,823

60,093

33,664

121,580

1935 .......

....... 18,348

51,184

30,372

99,904

1936 .......

....... 21,917

53,177

32,864

107,958

1937 .......

....... 20,357

57,122

42,305

119,784

1938 .......

....... 20,155

55,745

41.140

117,040

1939 .......

....... 18,043

43,134

28,975

90,152

Såsom framgår av tabellen, är antalet fylleriförseelser i hög grad varierande
i de olika skandinaviska länderna. Redan i detta sammanhang må framhållas,
att i olika länder gälla både en ganska olika brottsbeskrivning för
fylleri och en olika praxis beträffande anhållande för fylleri, allt omständig -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

13

heter, som medverka till att antalet fylleriförseelser i olika länder blir olika.
Ett annat förhållande, som medverkar till en stark variation i antalet fylleriförseelser
i olika länder, är polispersonalens storlek. Såsom framgår av
1928 års rusdryckslagstiftningsrevisions betänkande sid. 623, 634 och 635
anses tämligen allmänt polisbevakningens styrka i Danmark hava föranlett,
att fyllerister i detta land i mindre grad än i andra länder riskerade att bliva
anhållna; särskilt på den danska landsbygden, där det i regel endast finns en
polisman inom ett herred (omfattande 10—12 kommuner), kunde det betecknas
såsom en mycket stor otur för en person, örn han råkade att bli
straffad för fylleri. På grund av nu angivna förhållanden kan man endast
under mycket starka reservationer och efter ingående överväganden verkställa
jämförelser mellan olika länders uppgifter om fylleriförseelser. Då
emellertid motionärerna anställt vissa jämförelser, torde det vara av intresse
att visa, att förhållandena för Sveriges del icke äro fullt så allvarliga,
som i motionen göres gällande.

För att nå fram till en mera rättvisande jämförelse mellan de olika länderna
är det erforderligt att slå ut fylleriförseelserna på folkmängden. I
nedanstående sammanställning hava uppgifter lämnats om antalet fylleriförseelser
per 10,000 invånare.

Sverige

Norge

Danmark

Finland

1931 .......

......... 48

lil

25

257

1932 .......

......... 48

115

25

233

1933 .......

......... 48

lil

28

293

1934 .......

......... 50

lil

30

343

1935 .......

......... 49

110

29

279

1936 .......

......... 48

116

31

299

1937 .......

......... 47

120

31

315

1938 .......

......... 50

128

33

305

1939 .......

......... 50

129

29

233

1940 .......

......... 50

•

Såsom härav framgår äro fylleriförseelserna per 10,000 invånare talrikast
i Finland och därefter kommer Norge. Sverige hade år 1939 ej ens hälften
så många förseelser som Norge. Danmark hade ungefär 60 % av förseelserna
i Sverige.

Med hänsyn därtill, att alkoholförbrukningen i Sverige är åtskilligt större
än i de andra skandinaviska länderna, är det av intresse att anställa en jämförelse
mellan de olika länderna, huru stor alkoholförbrukningen är för varje
fylleriförseelse. En uppfattning härom erhålles genom att dividera den
här ovan redovisade siffran beträffande förbrukningen av alkohol med talet
för fylleriförseelser per 10,000 invånare. Vid en sådan beräkning visar
det sig, att nedan angivna siffra för liter ren alkohol kommer på varje fylleriförseelse
under nedan angivna år.

Sverige Norge Danmark Finland

1932 ................ 681 155 756 28

1939 ................ 708 172 814 48

Uträkningen giver vid handen, att förhållandena i Finland ställde sig
ogynnsammast. Förhållandena i Norge voro åtskilligt bättre än i Finland.
Sverige och Danmark befinna sig i en klass för sig: det behövdes år 1939 i
Sverige 15 gånger så stor alkoholkvantitet och i Danmark 17 gånger så stor
alkoholkvantitet som i Finland för att frambringa en fylleriförseelse. Det
sagda kan uttryckas på eli annat sätt. De socialt skadliga verkningarna av

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

alkoholförbrukningen, sådana de framträda i fylleriförseelsema, äro för
samina kvantitet försåld alkohol betydligt mycket större i Finland och Norge
än i Sverige och Danmark.

Emellertid torde dylika jämförelser, såsom redan framhållits, få upptagas
med stor försiktighet. De skulle i detta sammanhang icke hava gjorts, örn
icke motionärerna genom jämförelser mellan olika länder velat ingiva den
föreställningen, att förhållandena för Sveriges del varit särskilt dåliga. Det
har då legat nära till hands för styrelsen att uppvisa, att, om jämförelser
göras mellan olika länder i fråga örn fylleriförseelser, läget för Sveriges del
icke varit så anmärkningsvärt som en mera flyktig jämförelse mellan föreliggande
uppgifter synes föranleda.

Följderna av att åtkomstmöjligheterna av alkoholdrycker i flera avseenden
underlättats ha enligt motionärernas mening visat sig bland annat i stigande
i stället för sjunkande fyllerisiffror och i ett påtagligt ökat och oroande
ungdomsfylleri.

För att belysa frågan om utvecklingstendensen i fråga örn fyllerisiffroma
har här nedan för de skandinaviska länderna gjorts en sammanställning av
hur dessa siffror ställa sig för åren 1931—1939, om fylleriförseelserna år
1931 sättas lika med 100.

Sverige.

Huvud-

Övriga

Lands-

Hela

staden

städer

bygden

landet

1931........

......... 100

100

100

100

1932 ........

........ 92

99

108

99

1933 ........

........ 83

98

119

99

1934 ........

........ 86

101

134

105

1935 ........

........ 77

104

129

104

1936 ........

........ 74

101

129

101

1937 ........

........ 72

95

139

99

1938 ........

........ 73

101

148

105

1939 ........

........ 70

106

145

107

Norge.

1931........

........ 100

100

100

100

1932 ........

........ 112

98

105

104

1933 ........

........ 105

97

106

101

1934 ........

........ 104

99

104

102

1935 ........

........ 105

98

103

101

1936 ........

........ 107

104

119

107

1937 ........

........ 108

113

116

lil

1938 ........

........ 117

118

133

120

1939 ........

........ 118

121

133

121

Danmark.

1931........

........ 100

100

100

100

1932 ........

........ 97

110

125

103

1933 ........

........ lil

113

136

113

1934 ........

........ 122

114

211

124

1935 ........

........ 124

118

148

123

1936 ........

........ 134

115

198

130

1937 ........

........ 137

117

198

132

1938 ........

........ 141

124

251

140

1939 ........

........ 115

128

263

127

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29. 15

Finland.

Huvud-

Övriga

Lands-

Hela

staden

städer

bygden

landet

1931........

........ 100

100

100

100

1932 ........

........ 89

101

83

92

1933 ........

......... 96

132

114

116

1934 ........

......... 110

157

135

137

1935 ........

........ 72

134

121

113

1936 ........

........ 86

139

131

122

1937 ........

........ 80

149

169

135

1938 ........

......... 80

146

164

132

1939 ........

........ 71

113

116

102

De anförda lägetalen giva vid handen, att för Sveriges del utvecklingen
förefaller att vara gynnsammast. Under perioden hava förändringarna varit
jämförelsevis små, och den högsta stegringen är 7 %. Danmark synes hava
haft den ogynnsammaste utvecklingen eller en tämlingen jämn stegring från
100 år 1931 till 140 år 1938; därefter sjunker lägetalet ånyo. Stegringen är
högst 40 % och för 1939 27 °/o. Norge har en stegring från 100 år 1931 till
121 år 1939. Stegringen utgör 21 °/o. Utvecklingen i Finland är mera oenhetlig;
den jämförelsevis låga siffran 102 för 1939 torde få sättas i samband med
de inskränkande åtgärder, som vidtogos i slutet av 1939 i samband med
finsk-ryska krigets utbrott.

I fråga om antalet fylleriförseelser i ungdomsåldrarna, till vilka bruka hänföras
personer i eller under 25-årsåldern, må erinras om följande. Nämnda
antal var i Sverige år 1940 7,308 (preliminär siffra) eller 23.6 % av samtliga
samma år avdömda förseelser. Motsvarande år 1939 begångna förseelser,
vilka under sagda år eller först senare avdömts, voro 7,438 eller 23.4 % av
under året begångna förseelser. Det högsta antalet ungdomsförseelser registrerades
år 1930 med 7,977 och det lägsta år 1937 med 6,957. Relationstalen
hava växlat mellan 25.8 °/o år 1930 och 22.7 % år 1938. Under de senaste
11 åren hava alltså växlingarna i rikssiffrorna för ungdomsfylleriet varit
ganska små. Utvecklingen i fråga örn ungdomsfylleriet har varit väsentligt
gynnsammare å landsbygden och i de båda största städerna än i övriga städer,
räknade i ett, samt bättre i norra och sydvästra Sverige än i övriga delar
av riket.

De sist anförda uppgifterna lämna knappast något stöd åt motionärernas
påstående om »ett påtagligt ökat och oroande ungdomsfylleri». Vad som
möjligen kan vara anmärkningsvärt i fråga örn ungdomsfylleriet är, att antalet
fyllerister i åldrarna 15—25 år står i ungefär samma förhållande till
hela antalet personer i sagda åldrar som antalet fyllerister i åldrarna över
25 år i förhållande till hela antalet personer i dessa åldrar. Man hade kunnat
vänta, att benägenheten för en mera excessiv alkoholförbrukning skulle
framträda vid en något högre ålder. Den omständigheten, alt proportionen
fyllerister i ungdomsåldrarna är praktiskt taget lika stor som i åldrarna
över 25 år, torde böra föranleda överväganden, huruvida icke det excessiva
alkoholbruket i ungdomsåldrarna kan begränsas.

Vad särskilt det militära fylleriet beträffar må erinras örn, att uppgifter
örn dylikt fylleri ej föreligga förrän under de sista månaderna av år 1938.
Genom kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 408) angående skyldighet för domstolar
m. fl. att meddela uppgifter lill ledning för systembolagens verksamhet
är det bestämt i 2 §, att örn någon belägges jämlikt strafflagen för krigsmakten
med disciplinstraff för det han varit överlastad av starka drycker,
skall den, som ålägger straffet, inom fjorton dagar avsända uppgift därom

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

till konlrollstyrelsen. Det finns anledning att förmoda, att ifrågavarande
uppgifter icke i alla fall kommit kontrollstyrelsen tillhanda — bland annat
på grund av uppgiftslämnarnas ovana vid den nya bestämmelsen och särskilt
på grund av det jämförelsevis stora antalet tillfälliga förband, som
förekommo under den förstärkta försvarsberedskapen under år 1940. De
uppgifter om militärt fylleri, som inkommit till kontrollstyrelsen, torde därför
icke representera hela antalet förseelser. En bearbetning av de till styrelsen
inkomna uppgifterna ger följande resultat:

Månad

1939

1940

Månad

1939

1940

Januari.......

..... 20

171

Augusti ....

........ 38

318

Februari .....

..... 12

176

September .

......... 123

314

Mars .........

..... 20

133

Oktober....

........ 187

371

April .........

..... 15

187

November..

........ 120

272

Maj...........

Juni .........

Juli...........

..... 24

343

December ..

........ 93

246

..... 58

..... 32

403

389

Summa 742

3,323

En kraftig ökning i de militära fylleriförseelserna inträder vid krigets utbrott
i september 1939, då vissa större inkallelser ägde rum. Från april 1940
ökas ifrågavarande förseelser i samband med den förstärkta försvarsberedskapen.
Nedgången under senare delen av året torde få sättas i samband
med att beredskapen något minskats.

Det militära fylleriet under 1940 hade en jämförelsevis betydande omfattning
och höjer siffran för det totala fylleriet i riket till något mer än 34,500.
Med hänsyn till att det militära fylleriet är av särskilt betänklig beskaffenhet
på grund av dess ogynnsamma inflytande på försvarsberedskapen, bör
särskild uppmärksamhet ägnas åt frågan örn åtgärder för dess bekämpande.

Motionärerna hava framhållit, att man vid den skärpning av beskattningen,
som genomfördes från den 1 november 1939, räknat med att spritdrycksförbrukningen
skulle minskas nied 25 %>, men att resultatet synes hava blivit
högst 18 °/o. Motionärerna hava rätt så till vida, att nedgången i sagda
förbrukning under år 1940 utgjorde 18 % i jämförelse med 1939 års förbrukning.
Då kontrollstyrelsen emellertid vid beräkningen av den blivande
konsumtionen utgått, ej ifrån den vid beräkningarnas utförande okända förbrukningssiffran
för kalenderåret 1939, utan från en årssiffra, grundad på
det märkbart högre konsumtionsläget under eftersommaren 1939, stannar
likväl förbrukningen år 1940 endast obetydligt under förenämnda siffra å
25 %>, eller ej fullt 23 % under konsumtionsläget omedelbart före krigsutbrottet.
Anställes emellertid jämförelsen mellan åren 1939 och 1940, visar
det sig, att oaktat prisförhöjningen för standardvaran renat brännvin utgjorde
cirka 70 %>, stannade förbrukningsminskningen vid 18 °/o. Denna
omständighet torde åtminstone till en del böra ses mot det förut påpekade
förhållandet, att den svenska spritdrycksförbrukningen visat sig överraskande
motståndskraftig mot även betydande prisförhöjningar. Det måste emellertid
anses anmärkningsvärt, att den svenska spritdrycksförbrukningen under
1940 låg så jämförelsevis högt, enär betydande rubbningar då inträffade
i det ekonomiska och sociala livet. I ekonomiskt avseende må erinras örn de
påfrestningar, som inträdde under årets första kvartal genom det finska kriget.
Redan i början av andra kvartalet inträffade den fullständiga avspärrningen
av våra förbindelser med världshaven och de följder, som denna
avspärrning förde med sig inom ledande industrigrenar. Stormaktskriget föranledde
en förstärkt försvarsberedskap av stor omfattning med de konsekvenser,
detta innebar för många enskilda personers levnadsstandard och
inkomster. Arbetslösheten inom vissa förvärvsgrenar och särskilt inom bygg -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

17

nadsindustrien borde kraftigt hava medverkat till en minskning av förbrukningen.
Då förbrukningen trots de höjda priserna oell de nyss refererade
ekonomiska och sociala förhållandena höll sig knappt Vs mindre än under
ett fredsår, är denna omständighet ägnad att föranleda överväganden, om
icke vissa ytterligare åtgärder böra vidtagas, som kunna vara ägnade att
hålla förbrukningen inom sådana gränser, som äro påkallade av det rådande
allvarliga läget.

Eli ytterligare omständighet må framhållas, som synes motivera vidtagande
av vissa skärpta åtgärder. Såsom redan erinrats, har antalet fylleriförseelser
visserligen nedgått för år 1910 med cirka 1,000 i jämförelse med år
1939; siffrorna för åren 1938 och 1940 äro i det närmaste desamma. Då
emellertid förbrukningen minskat med 18 ft/o under sistnämnda år, hade
nian kunnat vänta en betydligt större nedgång i fylleriet, än som skett. Tager
man vidare med i beräkningen det militära fylleriet under år 1940, något
som höjer den totala fyllerisiffran till omkring 34,500, är det uppenbart,
att den under sagda år framträdande tendensen, att fylleriet ökar samtidigt
som förbrukningen minskar, måste föranleda överväganden om vidtagande
av åtgärder, ägnade att motverka en dylik utveckling.

När nian söker efter en förklaring till det för år 1940 konstaterade förhållandet
med minskad förbrukning och ökat fylleri, torde man böra hålla i
minnet vissa för den svenska spritdryckslagstiftningen grundläggande förhållanden.
Den tilldelning, som tillkommer motboksinnehavarna, skall nämligen
såvitt möjligt avpassas efter deras behov. På grund härav är denna tilldelning
underkastad en ganska ingående individuell prövning från bolagens
sida. Ifrågavarande anordningar äro vidtagna i syfte bland annat, att vederbörande
motboksinnehavare icke skall frestas att överlåta till andra personer,
vad han för egen del icke behöver. De nu gällande tilldelningarna torde i allmänhet
vara avpassade efter den jämförelsevis höga konsumtionsnivå, som
förelåg före skatteförhöjningarna i slutet av år 1939. Genom skatteförhöjningen
Ilar konsumtionsnivån bringats ned, men samtidigt hava tilldelningarna
kvarstått oförändrade. I följd därav har ett betydande antal s. k.
överskottslitrar blivit tillgängliga, vilka genom överlåtelser eller gåvor hamnat
hos personer, som äro mindre skickade att handhava rusdrycker. De nu
angivna förhållandena hava ytterligare skärpts därigenom, att den genom
1937 års förordning medgivna rätten att uttaga å motboken under föregående
månader icke uttagna kvantiteter (de s. k. efterskottsinköpen), vilken möjliggör
inköp av större kvantiteter på en gång, åtminstone på vissa håll synes
hava utnyttjats i överlåtelsesyfte. Särskilt har det uppgivils, att på de orter,
där militärförläggning förekommit, inköp av överskotts- resp. efterskottslitrar
organiserats av militären bland ortsbefolkningen, ett förfarande som
påstås hava blivit så mycket liittare, då en och samma militäravdelning en
längre tid varit förlagd till samma plats och därmed blivit närmare bekant
med befolkningen på orten.

Innan kontrollstyrelsen övergår att yttra sig om de olika uppslag till åtgärder,
sorn framlagts av motionärerna, har styrelsen ansett sig böra beröra
spörsmålet, huruvida förutsättningar överhuvud föreligga för Kungl. Majit
att vidtaga åtgärder av inskränkande natur.

Enligt 3 kap. 22 § av 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning äger Konungen,
där så prövas nödigt, då krig eller omedelbar krigsfara råder, så
ock då arbetslöshet eller nöd i större omfattning föreligger, att meddela förbud
mot bedrivande av detaljhandel eller föreskriva erforderliga inskränkningar
däri. Ifrågavarande bestämmelse har praktiskt taget oförändrat varit
gällande, sedan den år 1915 infördes i då gällande brännvinsförsäljningsför liihang

lill riksdagens protokoll 19H. 1 sami. Nr 29. 2

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

ordning. En motsvarande bestämmelse finnes för pilsnerdricksförsäljningen
i 26 § av 1919 års pilsnersdricksförsäljningsförordning.

Bestämmelserna i fråga kommo i praktisk tillämpning linder de senare
åren av förra världskriget. Sålunda utfärdades med stöd av bestämmelserna
Kungl, kungörelserna den 15 februari 1916 (nr 26), den 3 november 1916
(nr 448) och den 25 maj 1917 (nr 223) samtliga avseende inskränkningar i
detaljhandeln med brännvin samt försäljningen av vin eller öl. Därjämte
utfärdades kungörelsen den 23 april 1917 (nr 143) angående förbud mot
detaljhandel nied brännvin under tiden från och med den 24 april till och
med den 12 maj 1917, vilket förbud förlängdes genom kungörelsen den 7
maj 1917 (nr 181) till oell med den 31 maj 1917.

Under nu pågående stormaktskrig torde väsentligen samma förutsättningar
föreligga som under världskriget 1914—1918 för en tillämpning av
nyss återgivna bestämmelser i rusdrycks- och pilsnerdricksförsäljningsförordningarna.
Genom kungörelse den 14 oktober 1939 har Kungl. Majit också
i vissa hänseenden för en kortare tid (jfr kungörelserna nr 743 och 780 är
1939) utfärdat föreskrifter angående inskränkningar i detaljhandeln med
rusdrycker. Enligt kontrollstyrelsens mening har därför Kungl. Majit befogenhet
att, därest Kungl. Majit så prövar nödigt, under nu rådande förhållanden,
meddela förbud mot resp. föreskriva inskränkningar i detaljhandeln
med rusdrycker, resp. försäljningen av pilsnerdricka.

Motionärerna hava yttrat sig om olika vägar, som kunna tänkas vara möjliga.
Till en början hava motionärerna erinrat örn de framställningar, som
frän olika håll gjorts örn ett provisoriskt förbud mot detaljhandel med rusdrycker.
Motionärerna synas emellertid icke hava fullföljt denna tanke, enär
de dels konstatera, att dessa framställningar ej lett till resultat och att det
därför »återstår att se vad sorn annars kan göras», dels inskränka sitt yrkande
till »effektiva provisoriska åtgärder, som äro ägnade att i möjligaste
mån avlägsna alkoholfaran från vårt folk —--bland annat genom be tydligt

strängare ransonering än som nu tillämpas vid försäljning av spirituösa
drycker». För egen del vill kontrollstyrelsen uttala som sin mening,
att ett dylikt förbud ej bör tillgripas annat än under synnerligen trängande
omständigheter. Även örn förhållandena under nuvarande krigstillstånd ute
i världen äro ganska allvarliga för Sveriges del, torde dock icke för närvarande
sådana förutsättningar föreligga, att en så långtgående åtgärd som
ett förbud, även om det endast är provisoriskt, bör tillgripas.

Bland de anvisningar örn åtgärder, som motionärerna framlagt, nämna de
starkt höjda priser. Enligt styrelsens mening kan en dylik åtgärd i förevarande
sammanhang näppeligen komma i fråga. Frågor örn beskattningen
Prövas och avgöras av riksdagen jämlikt §§ 56 och 60 regeringsformen, under
det att de spörsmål, som motionärerna underställt riksdagen, avse sådana
inskränkningar i detaljhandeln med rusdrycker, beträffande vilka
Kungl. Majit på grund av stadgande i rusdrycksförsäljningsförordningen kan
meddela föreskrifter.

Motionärerna hava såsom möjliga inskränkande åtgärder pekat på dels
en strängare ransonering, dels minskat antal utlämnings- och försäljningsställen
samt inskränkning i försäljningstiderna, dels upphävande av rätfen
till efterhandsinköp. Beträffande ransoneringen och efterhandsinköpen kommer
kontrollstyrelsen att i det följande yttra sig men vill först till belysning
upptaga tanken på ett minskat antal utlämnings- och försäljningsställen samt
inskränkningar i försäljningstiderna.

En minskning i utminuteringsställenas antal skulle enligt kontrollstyrelsens
mening icke få någon effekt alls för nedbringande av rusdrycksförbrukningen.
De personer, som äga inköpa rusdrycker, äro hänvisade att verkställa inköpet
å ett visst utminuteringsställe. Örn detta skulle indragas, kommer

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

19

kundkretsen på delta ställe att automatiskt överflyttas till ett annat ställe.
Kunna kunderna personligen icke verkställa inköpet, äga de verkställa det
genom ombud eller, örn de äro bosatta på visst avstånd från utminuteringsstället,
genom kostnadsfri försändning. All erfarenhet visar, att örn ett alltför
stort antal kunder äga verkställa inköp å ett visst utminuteringsställe,
expeditionssvårigheter uppkomma, vilka bland annat föranleda ett försvagande
av den uppsikt över köpen, som åligger utminuteringspersonalen. En
minskning i antalet utminuteringsställen, vilket är avpassat för expediering
av dem, som efter prövning befunnits böra ifrågakomma till inköp, är sålunda
icke tillrådlig. — Frågan örn minskning av antalet utskänkningsställen
ligger i viss mån på ett annat plan än det förut berörda spörsmålet. Gäller
det indragning av utskänkningsställe på en ort, där annat utskänkningsställe
ej finnes, är det tydligt, att därigenom en viss minskning av rusdrvcksförbrukningen
skulle bliva följden. En dylik indragning lärer emellertid ej
kunna äga rum, utan att utskänkningsinnehavaren med fog kan anse sig berättigad
till ersättning för intrång i näringsverksamhet. Gäller det indragning
av utskänkningsställe på orter, där två eller flera dylika ställen finnas,
torde vinsten i fråga örn en minskning av konsumtionen bliva skäligen liten,
då konsumenterna otvivelaktigt komma att förlägga sina besök till det ställe
respektive de ställen, som icke gjorts till föremål för indragning. En minskning
av antalet utskänkningsställen såsom en provisorisk åtgärd skulle både
lämna ringa resultat ur de synpunkter, motionärerna företräda, och bliva
ganska dyrbar på grund av de ersättningsfrågor, som oundvikligen med en
sådan åtgärd komme att inställa sig.

Beträffande tanken på inskränkning av försäljningstiderna är det tydligt,
att en minskning av tiderna för utminuteringen skulle sakna praktisk betydelse
men försvåra expedieringen. På restaurangerna torde spritförtäringen i
jämförelsevis ringa grad påverkas genom en tidigare stängningstid. Restaurangbesökarna
vänja sig mycket snart vid att förlägga sina besök till tider,
då restaurangerna hålla öppet. Enligt kontrollstvrelsens mening skulle åtgärder
i sist angivna riktning visa sig lämna ringa resultat, i vad det gäller
att pressa rusdryckskonsumtionen tillbaka.

I likhet med motionärerna anser kontrollstyrelsen, att sådana omständigheter
av allmän natur föreligga, att vissa inskränkande åtgärder i fråga örn
detaljhandeln med rusdrycker böra komma till stånd. Beskaffenheten av
dessa åtgärder bör emellertid bliva beroende på huruvida olägenheter av nu
gällande anordningar i socialt hänseende uppkommit eller kunna befaras
uppkomma. Med hänsyn till att viktiga statsekonomiska intressen beröras
av eventuella inskränkande åtgärder, torde dessa böra utformas så, att endast
icke önskvärda eller med hänsyn till lagstiftningens syfte förkastliga
företeelser träffas av inskränkningarna. I fråga örn bekämpandet av dessa
företeelser torde nämligen ganska naturligt de statsekonomiska hänsynen
komma i efterhand.

Kontrollstyrelsen har i det föregående uppehållit sig vid den bristande
överensstämmelse, som föreligger mellan motbokstilldelningarna å ena sidan
och den på grund av den höjda beskattningen åvägabragta konsumtionsnivån
å den andra. Det kan ej anses lämpligt, att det finnes ett stort antal s. k.
överskottslitrar, vilka trots straffhot och föreställningar örn det otillåtna därutinnan
hamna i den olaga handeln, där skadeverkningarna av konsumtionen
bli mångdubblade. Det synes vara ett intresse av stor vikt, att sådan
överensstämmelse åvägabringas mellan den faktiska konsumtionsnivån och
tilldelningarna, att tillskott av motbokssprit till den olaga handeln väsentligt
försvåras.

Då konsumtionsnivån sjunkit med omkring 20 %, synes en ungefärligen

20

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

motsvarande minskning i tilldelningarna böra äga rum. Enligt kontrollstyrelsens
mening bör därför den högsta tillåtna inköpskvantiteten minskas från
4 liter till 3 liter i månaden samt tilldelningar, som äro mindre än 4 liter,
ungefärligen i motsvarande grad. Synnerligen små tilldelningar, t. ex. en
liter och därunder i månaden torde dock ej böra underkastas reduktion. I
samband härmed torde rätten till efterskottsinköp böra slopas, och får styrelsen
såsom motiv härför hänvisa till vad styrelsen förut anfört.

I samband med förenämnda spörsmål har kontrollstyrelsen övervägt frågan,
huruvida icke den rätt till fri försändning, som infördes genom 1937
års förordning, borde upphävas eller åtminstone i viss omfattning begränsas.
Denna rätt torde nämligen ganska flitigt hava utnyttjats av dem, som varit
inkallade till militärtjänstgöring, och sålunda väsentligen underlättat militärmanskapets
anskaffande av rusdrycker. Kontrollstyrelsen har emellertid
icke tagit bestämd ståndpunkt till spörsmålet, huruvida och i vilken omfattning
rätten till fri försändning bör begränsas. Det torde böra bero på ytterligare
överväganden, huruvida och i så fall vilka åtgärder, som böra vidtagas.

För att inskränka alkoholförbrukningen bland ungdomen böra vissa åtgärder
övervägas, vilka, enligt vad tidigare erfarenhet giver vid handen, visat
sig vara av betydelse. Enligt kontrollstyrelsens mening bör åldersgränsen för
inköp utminuteringsvis förskjutas uppåt från 21 till 25 år och åldersgränsen
för inköp utskänkningsvis från 18 till 21 år. Visserligen torde genom dylika
åtgärder ungdomsfylleriet icke komma att begränsas i så hög grad, som
önskligt vore, men personer i de yngre åldrarna skulle få svårare att anskaffa
rusdrycker för en excessiv förtäring. Sagda åtgärder i förening med den förut
föreslagna nedskärningen av motbokstilldelningarna och upphävandet av
efterskottsinköpen komma enligt kontrollstyrelsens mening att bortskära en
skadlig konsumtion och förty leda till socialt gynnsamma resultat.

Ehuru motionärerna icke berört frågan om inskränkningar i pilsnerdricksförsäljningen
anser sig kontrollstyrelsen böra för fullständighetens skull nämna,
att styrelsen för sin del ej anser inskränkningar härutinnan erforderliga,
i varje fall icke förrän verkan kunnat konstateras av den nedsättning av
extrakt- och alkoholhalt i pilsnerdricka, varom överenskommelse träffades
vid årsskiftet.

Skulle bestämmelser i inskränkande riktning utfärdas av Kungl. Maj:t, torde
dessa böra gälla längst till utgången av juni månad 1942. Stockholm den
20 mars 1941.»

Socialstyrelsen.

»Styrelsen har berett länsnykterhetsnämnderna samt de kommunala nykterhetsnämndema
i Stockholm och Göteborg tillfälle att avgiva yttrande i
ämnet. Samtliga dessa nämnder lia inkommit med yttranden, av vilka emellertid
flertalet på grund av den knappa remisstiden avgivits på nämndernas

vägnar av dessas ordförande. —--

Det övervägande flertalet av de hörda nämnderna ge uttryck åt den uppfattningen,
att nykterhetstillståndet inom respektive verksamhetsområden icke
är tillfredsställande i betraktande av den skärpning av kraven i detta avseende,
som vårt lands allvarliga läge medför, och att omedelbara åtgärder för
en förbättring av förhållandena äro påkallade. Endast länsnvkterhetsnämnden
i Jämtlands län anser sig kunna konstatera en så pass påtaglig ljusning av
förhållandena i nykterhetsavseende i länet under senare år, att behov av särskilda
ingripanden icke äro av nöden för detta läns vidkommande. Icke heller
länsnykterhetsnämnden i Kristianstads län förordar allmänna åtgärder för
förbättring av nykterhetstillståndet men grunden för detta ståndpunktstagan -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

21

de är icke, att nämnden finner förhållandena i nykterlietsavseende vara tillfredsställande
i länet, utan den, att nämnden icke anser de i motionerna föreslagna
åtgärderna ägnade att leda till åsyftat resultat.

Samtliga övriga hörda nämnder tillstyrka nykterhetsförbättrande åtgärder
av olika slag. Bland de härvid framförda förslagen kunna nämnas
cn allmän begränsning av motboksinnehavarnas inköpskvantiteter,
temporärt upphävande av bestämmelserna om efterhandsinköp,
höjning av motboksåldern från 21 till 25 år,

tidigare stängning av utminuteringsställena på lördagar och helgdagsaftnar,

minskning av antalet försäljningsställen för rusdrycker,
indragning av inköpsrätt för personer, som åtnjuta fattigvård eller arbetslöshetsunderstöd,

d:o i fråga om personer, som icke fullgjort skattebetalning,
d:o i fråga örn de minsta inkomsttagarna,

förbud mot utställande av transportkort (ev. endast för militärpersonal),
förbud för underårig att vara ombud vid inköp av rusdrycker,
förbud mot att vid inköp av rusdrycker använda ombud, som icke tillhör
motboksinnehavarens familj,

utvidgning av kriminaliseringen av överlåtelse av rusdrycker att gälla jämväl
mottagaren.

höjning av utskänkningsåldern (d. v. s. minimiåldern för gäst, till vilken
utskänkning av rusdrycker må äga rum) från 18 till 21 år,
förbud mot utskänkning i samband med dans,
sänkning av utskänkningskvantiteterna till hälften,

skärpt kontroll å förbud mot att förvara spritdrycker i militärförläggning,
restriktioner i fråga om pilsnerförsäljningen,
förbud mot leverans av pilsnerdricka till militärförläggning samt
stränga restriktioner mot pantlånerörelsen till försvårande av pantsättning
av gods för att anskaffa medel till inköp av rusdrycker.

Däremot ha nämnderna i allmänhet ställt sig avvisande till tanken på ytterligare
höjningar av spritdrycksbeskattningen.

Rörande motiveringarna för de framförda förslagen får styrelsen hänvisa
till de olika yttrandena

För egen del anför styrelsen följande.

Under sin verksamhet såsom uppsiktsmyndighet över alkoholistvården och
tillsynsmyndighet över nykterhetsnämnderna erhåller socialstyrelsen kännedom
om nykterhetstillståndet i landet, vilken dock på grund av uppgiftskällornas
natur i första hand avser det samhällsskadliga alkoholmissbrukets
omfattning. Styrelsen tvekar icke att på grundval av denna kännedom uttala,
att det samhällsskadliga alkoholmissbruket alltjämt har en mycket stor utbredning
i vårt land. Den korta tid som stått styrelsen till buds för att avgiva
detta yttrande har icke medgivit styrelsen möjlighet att till stöd för detta uttalande
förebringa statistiska uppgifter rörande exempelvis antalet nu aktuella
fall av alkoholism under behandling av nykterhetsnämnderna. Att döma
av inhämtade uppgifter härom för några år sedan, jämförda med den för styrelsen
vid varje tidpunkt kända frekvensen av intagningsfall å alkoholistanstalterna,
torde man dock kunna med ganska stor säkerhet uppskatta antalet
av nykterhetsnämnderna behandlade alkoholistfall till 8,000 å 10,000. Denna
siffra utgör emellertid endast en bråkdel av antalet alkoholmissbrukare i vårt
land. Nykterhetsnämnderna ingripa nämligen av olika anledningar — såsom
bristande kännedom örn fallen på grund av uteblivna anmälningar, oförmåga
och mångenstädes också bristande intresse för nämndernas lagenliga uppgifter
— endast mot en del av de individer, som falla inom alkoholistlagens till -

22

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

lämplighetsområde. Det ligger i sakens natur att det icke är möjligt att ens
tillnärmelsevis angiva hur stor denna del är. Socialstyrelsen tror sig likväl
kunna våga det påståendet att den övervägande delen av alkoholistlagens
klientel alltjämt undgår ingripande från nykterhetsnämnderna. Härtill kommer
att alkoholistlagen tar sikte endast på vissa grupper av fall, nämligen sådana.
där alkoholmissbruket medfört i lagen noggrant angivna särskilda följder.
Utanför lagen och sålunda utanför nykterhetsnämndernas befogenhet
falla därför alla övriga missbrukare, både sådana, vilkas missbruk medför
andra än i lagen upptagna sociala skador, och sådana, vilka genom sitt missbruk
endast skada sig själva — örn nu sådana fall över huvud förekomma.
Det är tydligt, att det icke finns någon möjlighet att göra en något så när
exakt beräkning av förekomsten av dylika fall. Örn man emellertid utgår
från följande två förutsättningar, som sannolikt äga giltighet, nämligen att
de av nykterhetsnämnderna faktiskt behandlade fallen i genomsnitt liro relativt
avancerade samt att olika svårighetsgrader i alkoholism i stort sett fördela
sig på samma sätt som andra former av social felanpassning, d. v. s.
att de lättare fallen äro betydligt talrikare än de svåra fallen, ledes man till
den slutsatsen att frekvensen av socialt skadlig alkoholism i vårt land kan
uppskattas till flera tiotusental fall.

Denna bild av nvkterhetstillståndet i vårt land torde icke överensstämma
med den gängse uppfattningen. De helt visst betydande förbättringar på
detta område, som ägt rum under den senaste mansåldern, lia nämligen varit
ägnade att fördunkla synskärpan i fråga örn de missförhållanden som fortfarande
bestå. I alltför hög grad har man därför slagit sig till ro i insikt örn
att vårt land äger en god organisation för handeln med rusdrycker samt en
någorlunda hjälplig organisation för att omhändertaga alkoholismens offer.
Bidragande till denna avvaktande hållning har utan tvivel även varit, att de
lättast tillgängliga indicierna i fråga örn alkoholmissbrukets omfattning, nämligen
uppgifterna örn fyllerifrekvensens växlingar, i stort sett häntytt på en
stabilisering på detta område och i varje fall icke haft någon alarmerande
karaktär.

Av det ovan anförda framgår, att socialstyrelsen icke anser denna inställning
till det aktuella nykterhetsproblemet för vårt land'' vara grundad på tillräckligt
god kännedom örn det verkliga läget. Trots faktorer av olika slag,
som verka återhållande på alkoholbruket, såsom folkrörelserna —- bildningsrörelsen,
nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen och även idrottsrörelsen — den
ökade tillgången på förströelse genom radio och film samt lagstiftningsåtgärder,
häri inbegripen en numera mycket kraftig beskattning av rusdryckerna,
har alkoholseden ett så kraftigt grepp örn det svenska folket, att dess alkoholkonsumtion
är en av de högsta i hela världen. Den invändningen, att denna
höga genomsnittssiffra för konsumtionen av alkohol icke motsvaras av den
motsvarande särställning i fråga örn alkoholmissbrukets omfattning, enär vår
organisation av handeln med rusdrycker syftar till att försvåra konsumtionen
för eventuella missbrukare, äger säkerligen ett visst berättigande men
lika visst är att man måste vara på sin vakt mot överdriven tilltro till de
organisatoriska åtgärdernas effektivitet. I detta sammanhang måste för övrigt
erinras om, att handeln med maltdrycker alldeles icke förtjänar vitsordet att
vara organiserad på ett ändamålsenligt sätt från nykterhetssynpunkt. För socialstyrelsen
ter sig sålunda läget för vårt land i nvkterhetsavseende så, att
energiska åtgärder för en förbättring av nykterlietstillståndet skulle ha varit
av behovet påkallade, även örn det hade rått normala förhållanden i andra
avseenden. Den allvarliga allmänna situationen för vårt land är självfallet
ägnad att skärpa detta behov.

En allmän förutsättning för efterföljande diskussion örn dessa åtgärder

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

23

är, att det statsfinansiella intresset av en stor försäljning av rusdrycker icke
får utgöra hinder för restriktiva åtgärder, som finnas önskvärda från nykterhetssynpunkt.

Det individuella kontrollsystemets grundidé är, att varje konsument skall
äga inköpa allenast så stor myckenhet spritdrycker, som motsvarar hans legitima
behov, detta begrepp taget i konventionell mening. Detta idealläge haiman
vid tillämpningen givetvis aldrig kunnat uppnå utan det har vid varje
särskild tidpunkt förefunnits större eller mindre differenser mellan den faktiska
tilldelningen och de inköpsberättigades behov. I samma mån som dessa
differenser växa, ökas möjligheterna för dem, som enligt lagstiftningen skola
vara avstängda från tillgång till spritdrycker, att genom överlåtelse erhålla
sådana. Genom skattehöjningarna på hösten 1939 minskades självfallet efterfrågan
för legitima behov av spritdrycker för en stor del av de inköpsberättigade.
Då en minskning av tilldelningarna icke samtidigt genomfördes, inträdde
med ett slag en mycket kraftig försämring i fråga örn tilldelningarnas
anpassning efter motboksinnehavarnas efterfrågan för eget behov. Den illegala
tillgången på spritdrycker för ungdom och andra personer, som enligt
lagstiftningens anda böra hållas avstängda från dylika drycker, har såsom
en följd härav ökats i hög grad. Uppgifter från olika håll i landet häntyda
också mycket bestämt på att överlåtelse av motbokssprit numera förekommer
i avsevärt större omfattning än före skattehöjningarna. Det nuvarande läget
kan i själva verket karakteriseras så, att det praktiskt taget icke finnes några
svårigheter för icke-motboksinnehavare att komma över spritdrycker.

Vad som i första hand är erforderligt är sålunda en sådan justering nedåt
av tilldelningarna för motboksinneliavarna, att antalet för överlåtelse tillgängliga
kvantiteter, s. k. överskottslitrar, reduceras i möjligaste mån. På
grund av motboksstockens stora omfattning blir det härvid nödvändigt att
åtminstone i första hand framgå med generella bestämmelser. Då den totala
inköpskvantiteten av spritdrycker till följd av skattestegringarna har minskat
med omkring 20 procent men numera en större del än tidigare av inköpen
avser överskottslitrar för överlåtelse, bör den genomsnittliga reduceringen av
tilldelningarna tydligen vara större än 20 procent för att det avsedda syftet
skall vinnas.

Detta resonemang leder till att den maximala tilldelningskvantiteten å 4
liter i månaden omedelbart bör sänkas till högst 3 liter i månaden samt de
lägre tilldelningskvantiteterna reduceras i motsvarande proportion, d. v. s.
med åtminstone 25 procent. Förslagsvis synes följande schema kunna ifrågakomma.

Någon generell nedsättning av tilldelningskvantiteter som understiga 1 liter
i månaden torde icke böra genomföras.

En på angivet sätt företagen schematisk nedsättning av tilldelningskvantiteterna
är emellertid endast att betrakta såsom en första approximation och
bör så snart ske kan åtföljas av en individuell omprövning av varje mothoksinnehavares
tilldelningskvantitet. Därvid höra vidtagas sådana justeringar
i höjande eller sänkande riktning, vartill de individuella omständigheterna
föranleda, dock med iakttagande av att maximikvantiteten 3 liter
i månaden icke må överskridas i något fall.

Nuvarande tilldelning,
liter i månaden

sänkes till,
liter i månaden,

4

3

2

1

3

2

24

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

Enligt socialstyrelsens mening har den väsentliga höjningen av spritdryckernas
pris under hösten 1939 haft till följd att motboksinnehavarens ekonomiska
förhållanden böra anses utgöra en viktig faktor vid fastställandet
av dennes tilldelning. Det sammanlagda priset på en månadsranson å tre liter
av den billigaste brännvinssorten uppgår ju numera till inemot 30 kronor, ett
belopp som utgör en kraftig avrbänning på en liten inkomst. Särskilt under
nuvarande tider med stigande allmänna levnadsomkostnader skulle det vara
ansvarslöst att förbise, att tilldelningskvantiteten för ett mycket stort antal av
motboksinnehavarna faktiskt framstår såsom den kvantitet, som vederbörande
normalt skall inköpa. Det får heller icke förbises att en från ekonomisk synpunkt
alltför stor tilldelning kan innebära en frestelse för motboksinnehavaren
att utnyttja den möjlighet till en lättförtjänt inkomst, som överlåtelse av
överskottslitrarna skänker, en frestelse som kan vara särskilt svår att motstå
i en tid, då övriga inkomster visa sig alltmer otillräckliga. En alltför riklig
tilldelning kan sålunda vara ägnad att främja brottsliga handlingar, eftersom
överlåtelse av spritdrycker är en brottslig handling. Hänsyn både till den enskilde
motboksinnehavarens ekonomi och hans välfärd i övrigt bjuda därför,
att den ekonomiska synpunkten tillerkännes större beaktande, då de individuella
tilldelningarna fastställas, än vad hittills varit påkallat. 1 fråga om
personer med små inkomster bör sålunda tilldelning lämnas med varsamhet.
Vad beträffar personer i så pass bräckliga ekonomiska omständigheter att de,
annat än tillfälligtvis, måste taga i anspråk det allmännas hjälp, t. ex. i form
av fattigvård, arbetslöshetsunderstöd e. d., förefaller det socialstyrelsen, som
örn rusdryckslagstiftningens ledande grundsats — att all försäljning av rusdrycker
skall ordnas och handhavas så att därav uppkommer så ringa skada
som möjligt — måste leda till att dylika personer under nu rådande förhållanden
i regel böra vara avstängda från varje tilldelning av rusdrycker. Samma
grundsats synes också föranleda, att personer som åtnjuta tilläggspension
böra åtnjuta allenast mycket starkt begränsad tilldelning.

Den invändningen att nu förordade större hänsynstagande till de ekonomiska
synpunkterna skulle innebära en ordning, som vore odemokratisk och
därför icke borde godtagas, vilar på den tysta förutsättningen att rätten att
inköpa spritdrycker utgör en obetingad rättsförmån för medborgaren, en uppfattning
som visserligen är allmänt gängse men svårligen kail godtagas avlagstiftaren.

o En av den ekonomiska synpunkten dikterad mera snäv inställning torde också
vara påkallad i nuvarande läge gentemot sådana motboksinnehavare, som
icke fullgöra sin skattskyldighet. Socialstyrelsen linner det för sin del naturligt
att i varje fall upprepad underlåtenhet att betala skatt skall utgöra skäl för avstängning
av tilldelning, oavsett om denna underlåtenhet, såsom i 3 § 4 kap.
rusdrycksförsäljningsförordningen förutsättes, kan anses ådagalägga bristande
skötsamhet i ekonomiska angelägenheter.

En del av de hörda nykterhetsnämnderna ha, under hänvisning till att nykterhetstillståndet
bland ungdomen försämrats, förordat en höjning av minimiåldern
för inköpsrätt från den nuvarande å 21 år till 25 år. Med avseende
härå må framhållas, att 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning noga inskärper
för de tillämpande myndigheterna vikten av att dessa vid fastställande
av tilldelningskvantiteterna taga behörig hänsyn till åldern. Systembolagen
torde i åtlydnad härav ha utövat en ganska restriktiv gallring bland motbokssökande
yngre personer och strängt begränsat tilldelningarna till de härvid
icke helt utgallrade. Med hänsyn härtill synes icke mycket vara att vinna
genom den föreslagna höjningen av motboksåldern. Det bör i detta sammanhang
även beaktas att dessa åldersklasser av motboksinnehavare ofta lia relativt
goda inkomster — nämligen i förhållande till sina försörjningsplikter

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29

25

— och därför utgöra potén tionella kunder inom den illegala handeln, därest
de skulle bli avstängda från lagliga inköpsmöjligheter. Socialstyrelsen anser
sig därför icke kunna förorda en temporär, generell höjning av motboksåldern.
Enligt styrelsens mening är det icke tillrådligt att gå längre i detta
avseende än att föreskriva, att utlämnande av nya inköpstillstånd till personer
under 25 år allenast bör ske i undantagsfall, när särskilda skäl härtill äro.

Ett mycket stort antal av nykterhetsnämnderna lia tillstyrkt ett åtminstone
temporärt upphävande av bestämmelserna örn efterhandsinköp. Det är i och
för sig helt naturligt, att det fallit i ögonen för nämnderna, att dessa bestämmelser,
som möjliggöra för en motboksinnehavare att samla och på en
gång inköpa en ganska stor kvantitet av hans egna överskottslitrar, kail lia
underlättat den illegala överlåtelsetrafiken. Det får nog också anses vara
ostridigt, att en betydande myckenhet av inbesparade men tack vare efterhandsbestämmelserna
alltjämt för inköp tillgängliga spritdrycker uttagits i
överlåtelsesyfte. Att en icke ringa del av denna överlåtna kvantitet torde lia
hamnat hos den militära beredskapspersonalen understryker den allvarliga
karaktären hos detta missförhållande. Det skulle emellertid enligt socialstyrelsens
mening vara förhastat att härav draga den slutsatsen, att bestämmelserna
om efterhandsinköp böra försättas ur kraft. Dessa bestämmelser
utgöra nämligen en alltför värdefull motvikt mot den typiska ransoneringsmentaliteten
att för all del till sista droppen utnyttja sin inköpsrätt, för att
de utan tvingande skäl böra slopas. Att överlåtelse kunnat äga rum av efterskottsvis
inköpta spritdrycker beror ju därpå att tilldelningarna varit större
än behovet. Om en bättre anpassning av tilldelningarna till behovet genomföres,
minskas sålunda riskerna för överlåtelse av efterskottslitrar. Med hänsyn
härtill synes det vara berättigat att vänta, att flödet av överskottslitrar
till överlåtelsetrafiken väsentligen skall sina, örn de av socialstyrelsen förordade
begränsningarna i tilldelningarna bli genomförda. För att icke förefintligheten
av besparingskvantiteter av de hittillsvarande alltför stora tilldelningarna
skola fördröja torrläggningen av den illegala handeln, torde emellertid
under övergångstiden efterhandsinköp icke böra få äga rum av större
kvantitet än som skulle lia varit tillgänglig, om nedsättningen av den nya
lägre tilldelningen hade ägt rum sex månader tidigare än i verkligheten. En
åtgärd, som icke väsentligen skulle skada de gynnsamma verkningarna av
anordningen med efterhandsinköp men dock vara ägnad att minska de överlåtelserisker,
varmed man även framdeles måste räkna, synes vidare vara att
liegränsa den tidsperiod, varunder efterhandsinköp får göras, från sex månader
till förslagsvis tre månader. Örn så sker, och det samtidigt inskärpes på
ett auktoritativt sätt för de tillämpande myndigheterna, att deras skyldighet
att handhava försäljningen av rusdrycker på sådant sätt att därav uppkommer
så ringa skada som möjligt, självfallet även äger giltighet i fråga om
efterhandsinköpen, och att systembolagen sålunda obetingat äga befogenhet
att vägra efterhandsinköp, som i något avseende är ägnat att ingiva betänklighet,
har man enligt socialstyrelsens mening god förhoppning örn att de
hittillsvarande olägenheterna av efterhandsbestämmelserna skola bli avlägsnade
medan de goda verkningarna av desamma skola kunna göra sig gällande.

Några nämnder lia rekommenderat tidigare stängning av utminuteringss
(allena på lördagar och helgdagsaftnar såsom en nykterhetsfrämjande åtgärd.
Det skäl, sorn föranledde en utsträckning av försäljningstiden under
dessa dagar genom 1957 års förordning, nämligen det förhållandet att
en stor del av systembolagens kundkrets förlägger sina inköp just till
dessa dagar och att kontrollen av inköpen blev lidande av att expeditionstiden
tidigare var för kort, äger emellertid alltjämt giltighet. Den ifråga Bihnng

till riksdagens protokoll 10H. 7 sami. Nr 29. g

26

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

satta åtgärden skulle därför sannolikt lia rakt motsatt verkan till den
åsyftade, såvida man icke ginge så långt som att förbjuda all utminutering
under nämnda dagar, vilket emellertid torde vara en mera drastisk
och irriterande än egentligen nykterhetsfrämjande åtgärd.

Beträffande övriga av nämnderna framförda förslag angående restriktioner
inom utminuteringen av rusdrycker — nämligen minskning av
antalet försäljningsställen, förbud mot utställande av s. k. transportkort,
förbud för underårig att vara ombud vid inköp av rusdrycker, förbud mot
att vid inköp av rusdrycker använda ombud, som icke tillhör motboksinnehavarens
familj, samt utvidgning av kriminaliseringen av överlåtelse
av rusdrycker att gälla jämväl mottagaren — inskränker sig styrelsen till
att något beröra de båda sista.

Det kan i själva verket anföras starka skäl för en restriktiv inställning
gentemot motboksinnehavarnas anspråk att få anlita ombud vid inköp av
rusdrycker. Framför allt kommer härvid i betraktande, att den kostnadsfria
försändningen onödiggjort ombud för en mycket stor del av motboksinnehavarna
och just den del, som tidigare haft särskilt behov av att anlita
ombud. Då det icke kan råda tvivel om alt inköp genom ombud ofta
underlättar överlåtelse av rusdrycker, enkannerligen till ombudet självt,
som sålunda faktiskt köper för egen räkning ehuru i annans namn, skulle
en inskränkning av ombudsköpen väl ansluta sig till de av styrelsen ovan
förordade åtgärderna. Styrelsen anser därför att det bör tagas under övervägande
alt införa den ordningen, att en motboksinnehavare för att överhuvud
äga inköpa rusdrycker genom ombud skall hava i förväg inhämtat
tillstånd härtill av vederbörande systembolag, vilket tillstånd till yttermera
visso skall gälla allenast viss bestämd, eller eventuellt vissa bestämda personer
(vilkas namnteckningar böra vara upptagna i motboksinnehavarnas
ansökan i ärendet).

Angående förslaget att utvidga kriminaliseringen av överlåtelse av rusdrycker
till att även omfatta mottagaren vill socialstyrelsen endast framhålla,
att tanken härpå icke är ny men att den avvisats av praktiska skäl,
i det att det ansetts vara ägnat att avsevärt förminska möjligheterna att
komma till rätta med överlåtelsefall, örn båda de inblandade parterna vore
underkastade straffansvar.

Bland nykterhetsnämndernas förslag ingå även restriktiva åtgärder i
fråga örn utskänkningen. Med avseende å räckvidden i nykterhetsavseende
av restriktioner inom utskänkningen må erinras om att denna försäljningsgren
omfattar allenast omkring en tiondel av hela detaljhandeln med rusdrycker.
Även örn det väl måste anses, att utskänkningen är en för nykterhetstillståndet
relativt farligare försäljningsform än utminuteringen, torde det
förhålla sig så, att ingripanden på detta område icke äga lika stor betydelse
som restriktioner inom utminuteringen. Att det likväl torde vara nödvändigt
att även vidtaga inskränkningar inom utskänkningen beror framför
allt därpå, att all erfarenhet visat, att begränsningar inom utminuteringen
pläga utlösa en stegring inom utskänkningen, så vida denna icke samtidigt
göres till föremål för likartad reglering.

Med hänsyn härtill finner socialstyrelsen det föreligga starka skäl för
en sänkning av den maximala utskänkningskvantiteten å 15 cl med ungefär
en tredjedel. Däremot är styrelsen rätt tveksam angående effektiviteten
av en höjning av utskänkningsåldern från 18 år till exempelvis 21 år. Även
örn man kunde förutsätta den bästa vilja hos utskänkningspersonalen att
efterkomma en sådan bestämmelse, skulle det uppenbarligen erbjuda stora
svårigheter för denna personal att tillämpa föreskriften. En mera verksam
åtgärd mot ungdomens konsumtion av rusdrycker vore säkerligen en

Bevillningsutskottets betänkande Nr 28.

27

föreskrift av den innebörden, att utskänkningskvantiteterna vid danskvällar
skola vara avsevärt lägre än under andra dagar, förslagsvis högst hälften.

Med avseende å möjligheten att utan särskilda lagstiftningsåtgärder företaga
inskränkningar i detaljhandeln med rusdrycker må hänvisas till
stadgandet i 3 kap. 22 § rusdrycksförsäljningsförordningen, som äger tilllämpning
»då krig eller omedelbar krigsfara råder så ock då arbetslöshet
eller nöd i större omfattning föreligger» och innehåller bemyndigande för
Konungen att, »där så prövas nödigt, meddela förbud mot bedrivande av
detaljhandel eller föreskriva erforderliga inskränkningar däri».

Kännedom om alkoholmissbruk och alkoholmissbrukare i vårt land ger
den bestämda insikten att maltdryckerna, trots sin relativt svaga alkoholhalt,
spela en mycket viktig roll för uppkomsten och vidmakthållandet av
alkoholmissbruket. En aktion mot det aktuella alkoholmissbruket, som icke
omfattade åtgärder mot pilsnermissbruket, skulle därför vara ofullständig
och i stor utsträckning verkningslös. I betraktande härav är det mycket
naturligt, att en stor del av nykterhetsnämnderna föreslagit inskränkningar
i pilsnerförsäljningen. Då handeln med maltdrycker icke är ens tillnärmelsevis
så väl organiserad från nykterhetssynpunkt som rusdryckshandeln, är
det emellertid långt svårare att hastigt genomföra önskvärda restriktioner
inom densamma än med avseende å rusdryckerna. Socialstyrelsen får därför
i detta sammanhang nöja sig med att konstatera, att det från nykterhetssynpunkt
är angeläget, att frågan örn en slutlig reglering av maltdryckshanteringen,
varom utarbetat förslag föreligger sedan fem år tillbaka, upptages
till avgörande snarast möjligt.

Socialstyrelsen vill till slut framhålla, att den samhällsinstitution, som har
till uppgift att bekämpa alkoholmissbruket genom att ingripa mot missbrukare
samt lämna bistånd och hjälp åt deras familjer, nämligen nykterhetsnämnden,
mångenstädes är bräcklig och därför i stort behov av stöd från
staten. Det skulle därför vara en åtgärd rakt motsatt de remitterade motionernas
syften att minska statens bistånd och stöd åt dessa organ.

I detta sammanhang må ock påpekas, att genomförandet av sådana restriktiva
åtgärder, som av styrelsen föreslagits, hur naturliga de än vid ett objektivt
bedömande måste anses vara i nuvarande allmänna läge, som tvinga
till alltmer snäva inskränkningar i fråga örn olika sidor av livets nödtorft,
likväl på många håll torde komma att mötas av brist på förståelse. En upplysningsverksamhet,
varigenom skälen för de vidtagna åtgärderna på ett
klart och lättfattligt sätt framlades för allmänheten — och därvid icke minst
för dem som närmast lia att genomföra de nya åtgärderna, såsom systembolagspersonalen
men även socialvårdsfunktionärer inom olika institutioner
—■ skulle därför vara önskvärd av flera skäl, särskilt för att i sin mån bidraga
lill en lojal efterlevnad av de nya bestämmelserna. Styrelsen har emellertid
icke ansett sig böra på detta stadium ingå på frågorna örn organet
för denna verksamhet och formerna för densamma utan inskränker sig till
att understryka behovet av information på detta område.

Sammanfattning av styrelsens förslag:

1) Omedelbar generell nedsättning av motboksinnehavarnas tilldelning av
spritdrycker, vilken så snart ske kan bör åtföljas av en individuell omprövning
av tilldelningarna, varvid bland annat även motboksinnehavarnas ekonomiska
förhållanden samt bristande skattebetalning böra beaktas.

2) Utlämnande av nya inköpslillstånd till personer under 25 år allenast i
undantagsfall.

28

Bevillningsutskottets betänkande Nr 29.

3) Bestämmelserna om efterhandsinköp upphöra att äga giltighet i fråga
om förefintliga besparingskvantiteter av den nuvarande tilldelningen men
gälla, retroaktivt, beträffande den nya, begränsade tilldelningen; samtidigt
nedsättes den tidsperiod, varunder efterhandsinköp får ske, från sex månader
till tre.

4) Motboksinnehavares rätt att begagna ombud vid inköp av rusdrycker
begränsas.

5) Sänkning av den maximala utskänkningskvantiteten å 15 cl med en
tredjedel och ytterligare nedsättning vid utskänkning i samband med dans.

6) Förord för att frågan örn en slutlig reglering av maltdryckshanteringen
upptages till avgörande snarast möjligt.

7) Behovet av särskild information för allmänheten angående de skärpta
restriktionerna påpekas.»

417916. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.