Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.

1

Nr 25.

Ankom till riksdagens kansli den 6 juni 1941 kl. 10 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ersättning av statsmedel för
taxeringsarbete i Stockholms stad för tiden 1 oktober
1941—30 september 1942.

I en den 18 april 1941 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 203, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samina dag, föreslagit
riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att för tiden 1 oktober 1941—30
september 1942 medgiva, att i stället för ersättning, som jämlikt 145 § taxeringsförordningen
eller 13 § förordningen örn åsättande i vissa fall av särskilt
uppskattningsvärde å fastighet skall utgå av statsmedel till personer,
som biträtt med taxeringsarbete i Stockholms stad, visst bestämt belopp må
utbetalas till staden under huvudsakligen de villkor och förutsättningar, som
av föredragande departementschefen i statsrådsprotokollet angivits.

Enligt bestämmelserna i 145 § taxeringsförordningen bestrides huvudparten
av kostnaderna för taxeringsarbetet av statsmedel. Vad beträffar
den årliga taxeringen utgår sålunda ersättning av sådana medel bl. a. till
ordförandena och kronoombuden i taxeringsnämnderna [1 mom. 1)], för
prövningsnämndernas utgifter samt till sakkunniga m. fl. [l mom. 5), jämfört
med 5 och 6 morn.]. Har kommun åtagit sig kostnader för särskilda anstalter
för taxeringsarbetet genom tillhandahållande av kommunens tjänstemän
(i Stockholm tjänstemän hos Överståthållarämbetet) till biträden därvid
eller annorledes, lämnar staten bidrag till kostnaderna under förutsättning
att Kungl. Majit finner dessa anstalter äga särskilt värde för det allmänna
[1 mom. 3)]. Av statsmedel bestrides vidare gottgörelse för det arbete med
uppläggande av taxeringslängder m. m., som åligger vissa tjänstemän i städerna
[1 mom. 4)], samt ersättning åt skattedirektören vid Överståthållarämbetet
för skatteärenden för hans befattning med taxeringen i Stockholm
[1 mom. 2)].

Enligt 13 § förordningen den 14 juni 1933 (nr 357) örn åsättande i vissa
fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet må bl. a. ordförande och av
Överståthållarämbetet eller länsstyrelse förordnad ledamot i taxeringsnämnd
för göromål enligt förordningen, där så finnes skäligt, åtnjuta särskild ersättning
av statsmedel.

I det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet har departementschefen
lämnat en redogörelse för de grunder, efter vilka ersättning av statsmedel

Bihangtill riksdagens protokoll tott. 7 sami. Nr 25—28.

1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 25.

Utskottet.

för taxeringsarbete i Stockholms stad tidigare utgått till staden, och tillåter
sig utskottet i detta avseende hänvisa till statsrådsprotokollet.

Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget har departementschefen
anfört följande:

»I anslutning till den år 1936 genomförda omorganisationen av överståthållarämbetets
avdelning för uppbördsärenden till en avdelning för skatteärenden
reglerades frågan örn statens bidrag till täckande av Stockholms
stads kostnader för taxeringen provisoriskt för en tid av tre år, räknat från
och med den 1 oktober 1936. Provisoriet har därefter förlängts på ytterligare
två år eller alltså intill utgången av september månad innevarande år.

I sin framställning den 4 mars 1941 har Överståthållarämbetet föreslagit
oförändrat ersättningsbelopp, 220,000 kronor, till Stockholms stad för tiden
1 oktober 1941—30 september 1942. Sedan Stockholms stadskollegium yttrat
sig i ärendet, har emellertid Överståthållarämbetet, med biträdande av
kollegiets förslag, förordat att ersättningsbeloppet skulle höjas till 335,000
kronor. Som motiv härför har åberopats, att enligt det förslag till kostnadsfördelning
mellan staten och Stockholms stad, som avgivits av 1940
års förhandlingskommission, statens andel i kostnaden för taxeringsavdelningen
vid Överståthållarämbetet med dess nuvarande organisation borde
uppgå till i runt tal sistnämnda belopp.

För egen del vill jag påpeka, att någon ställning ännu icke tagits till de
av 1940 års förhandlingskommission föreslagna fördelningsgrundema i här
ifrågavarande avseende samt att storleken av statens andel i kostnaden för
taxeringsavdelningen i allt fall blir beroende på resultatet av den utredning,
som anförtrotts de av Överståthållarämbetet omnämnda, den 14 mars 1941
tillkallade sakkunniga. Med hänsyn härtill anser jag mig böra tillstyrka det
av ämbetet i skrivelse den 4 mars 1941 framlagda förslaget.

Bemyndigande torde alltså böra av riksdagen utverkas för Kungl. Majit
att låta för tiden 1 oktober 1941—30 september 1942 till Stockholms stad
utbetala ett belopp av 220,000 kronor under villkor, att staden för samma
tid — med motsvarande undantag som hittills gällt — bestrider alla med
laxeringsarbete i Stockholm förenade kostnader, vilka enligt 145 § taxeringsförordningen
eller 13 § förordningen om åsättande i vissa fall av särskilt
uppskattningsvärde å fastighet skola bestridas av statsmedel.»

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot föreliggande förslag,
får hemställa,

att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition
nr 203.

Stockholm den 6 juni 1941.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande: se under betänkandet nr 24.