Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

1

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1941 kl. 11 f. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning om arvsskatt och
gåvoskatt m. m.

I en den 9 april 1941 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 192, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagda
utdrag av dels statsrådsprotokollen över finansärenden för den 31 januari 1941
samt för förstnämnda dag och dels lagrådets protokoll för den 31 mars 1941,
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om arvsskatt och gåvoskatt;

2) förordning angående införande av förordningen örn arvsskatt och gåvoskatt; 3)

lag om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 35)
angående särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden;
samt

4) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november
1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

De vid propositionen fogade författningsförslagen äro av följande lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 7 sami. Nr 21.

1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

Förslag

till

förordning om arvsskatt och gåvoskatt.

Härigenom förordnas som följer:

Inledande bestämmelser.

1 §■

Skatt till staten utgår enligt denna förordning för egendom, som förvärvas
genom arv eller testamente (arvsskatt) eller genom gåva (gåvoskatt).

2 §•

Skattskyldig är den som förvärvar egendomen.

3 §•

Från skattskyldighet enligt denna förordning äro befriade:

staten;

stiftelse eller sammanslutning med huvudsakligt ändamål att under samverkan
med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar;

stiftelse eller sammanslutning, som har till huvudsakligt ändamål att främja
barns eller ungdoms vård och fostran eller utbildning eller att främja vård
av behövande ålderstigna, sjuka eller lytta, dock icke där ändamålet är att
sålunda tillgodose medlemmar av viss eller vissa släkter eller utom riket bosatta
utlänningar;

stiftelse eller sammanslutning, som har till huvudsakligt ändamål att
främja vetenskaplig undervisning eller forskning.

Skattebefrielse enligt denna paragraf tillkommer icke sammanslutning,
som har till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska
intressen, och ej heller utländsk stiftelse eller sammanslutning.

Om arvsskatt.

Skattskyldighetens omfattning.

4 §.

1 mom. Arvsskatt utgår

1) för egendom inom eller utom riket, vilken efterlämnats av svensk medborgare
eller av utlänning, som vid sin död var bosatt här i riket;

2) för följande slag av egendom, som efterlämnats av annan utlänning än
i 1) sägs:

a) här i riket belägen fast egendom, så ock nyttjanderätt till samt rätt till
ränta, avkomst eller annan förmån av sådan egendom;

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

3

1)) här i riket befintlig, under a) icke nämnd lös egendom, som är att hänföra
till anläggnings- eller driftkapital i härstädes av den avlidne bedriven
förvärvsverksamhet såsom: levande och döda inventarier, råämnen, varor,
förbrukningsartiklar och dylikt, gruvor, patent- och förlagsrätter samt kapital,
vare sig det finnes kontant tillgängligt, nedlagts i obligationer, insatts i
bank eller eljest utlånats eller består av andra fordringar eller av aktier eller
andelar i ekonomiska föreningar, bolag eller rederier;

c) nyttjanderätt till egendom, varom under b) förmäles, ävensom rätt till
royalty och periodiskt utgående avgift för dylik egendom;

d) svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska föreningar, bolag och
rederier, i den mån dessa tillgångar icke äro att hänföra till under b) nämnd
egendom.

2 mom. Såsom vid sin död bosatt här i riket anses den, som då här hade
sitt egentliga bo och hemvist.

Vad i denna paragraf stadgas om den, som vid sin död var bosatt här i
riket, skall jämväl äga tillämpning å den, som vid sin död stadigvarande vistades
i riket utan att vara här bosatt.

3 mom. Utlänning, som vid sin död tillhörde främmande makts härvarande
beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets
betjäning, anses icke hava varit bosatt bär i riket; ej heller sådan
persons hustru, barn under 18 år och enskilda tjänare, därest de vid sin död
bodde hos honom och voro utlänningar.

För sådana aktier och andelar i ekonomiska föreningar, som avses i 1 mom.
2 d), föreligger icke skyldighet att erlägga arvsskatt, därest de efterlämnats
av utlänning, varom i föregående stycke förmäles.

Tid för skattskyldighetens inträde.

5 §•

Skattskyldighet inträder, där ej nedan annorlunda stadgas, vid arvlåtarens
(testators) död.

6 §.

Har genom testamente eller annan före dödsfallet tillkommen rättshandling
upplåtits hela nyttjanderätten till eller rätt till all ränta, avkomst eller
annan förmån av viss egendom och har äganderätten tillfallit annan, inträder
skattskyldighet för äganderätten först då rättigheten upphör.

Vad nu sagts skall dock icke gälla

a) om ägaren förutom sålunda belastad egendom samtidigt erhållit annan
egendom, vars värde uppgår till mer än tre gånger den skatt, som belöper å
sammanlagda värdet av ägarens förvärv;

b) örn rättigheten upplåtits på viss tid, understigande fem år;

c) örn enligt förordnande i testamente å den belastade egendomen belöpande
skatt skall gäldas av dödsboet eller eljest av annan än den egendomen
tillfaller; eller

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

d) om ägaren senast då skatteärendet i övrigt upptages till avgörande begär,
att jämväl hans förvärv skall tagas till beskattning.

Har någon fått sig tillagd ränta till visst belopp eller avkomst till viss angiven
storlek, skall, såframt räntan eller avkomsten för år räknat uppgår
till minst fem procent av värdet av den belastade egendomen, rättigheten
anses omfatta all av egendomen utgående avkastning.

Erlägges i fall, som avses i d), för äganderätten fastställd skatt icke inom
tid, varom i 52 § första stycket förmäles, skall meddelat beslut om skattens
fastställande icke vidare gälla och skattskyldighet för äganderätten inträda
efter vad eljest är stadgat.

7 §•

Där jämlikt förordnande i testamente eller annan rättshandling av framtida
händelse beror, vem egendom skall tillkomma, eller egendom eljest först
framdeles skall tillfalla någon utan att äganderätten under tiden tillkommer
annan, inträder skattskyldighet för äganderätten vid tiden för förvärvet.

Är för tid efter förvärvet av äganderätten upplåten rättighet, som avses
i 6 §, inträder skattskyldighet för äganderätten efter vad i nämnda paragraf
stadgas.

B §■

Skall jämlikt 2 kap. lagen om arv eller på grund av testamente egendom,
som tillfallit någon med fri förfoganderätt, därefter övergå å annan eller å
flera efter varandra, inträder skattskyldighet för senare förvärv, då föregående
innehavarens rätt upphör.

Vad sålunda stadgas äger tillämpning jämväl då genom testamente viss
egendom tillagts två eller flera efter varandra under villkor att egendomen
skall oförminskad övergå från den ene till den andre.

I fall, som avses i denna paragraf, skall vad i 7 § andra stycket stadgas
äga motsvarande tillämpning.

9 §•

Har genom testamente nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller
annan förmån tillagts två eller flera efter varandra, inträder skattskyldighet
för senare innehavares förvärv av rättigheten då föregående innehavares
rätt upphör.

Skall eljest rätt, som nu avses, tillkomma någon först framdeles, inträder
skattskyldighet vid tiden för förvärvet.

Beräknande av skattepliktig lott.

10 §.

Arvsskatt utgår efter värdet av skattskyldigs lott.

11 §.

1 mom. Såsom arvinges eller testamentstagares lott anses vad enligt lag
och testamente å honom belöper av behållningen i dödsboet eller i sådan

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

5

kvarlåtenskap, varom förmäles i 4 § 1 mom. 2); dock skall, där i skatteärendet
föreligger arvskifte, den däri gjorda fördelningen efter vad i 16 § stadgas
lända till efterrättelse.

Behållningen beräknas med ledning av bouppteckning eller, där skatten
uttages efter deklaration, med ledning av denna.

2 mom. Skall enligt förordnande i testamente skatt för legat gäldas av
dödsboet, anses den del av behållningen, som åtgår till skatt för legatet, utgöra
en särskild lott (skattelott), dock icke där mottagaren av legatet jämväl
är arvinge eller universell testamentstagare eller skattskyldighet för legatet
inträder senare än vid testators död.

12 §.

Har någon i enlighet med lagen om försäkringsavtal insatts såsom förmånstagare
och erhåller han vid försäkringstagarens död förfoganderätten
över försäkringen eller, utan att sådan rätt förvärvas, utbetalning på grund
av kapitalförsäkring, skall vad förmånstagaren sålunda bekommer vid beräknande
av arvsskatt anses såsom arvfallen egendom. Vad nu sagts skall
gälla jämväl förvärv, som på grund av stadgandet i 104 § andra stycket
nämnda lag tillfaller dödsbodelägare, vilken är berättigad till laglott, med
iakttagande dock av vad beträffande fördelning av sådant förvärv kan vara
bestämt i skifteshandling, vilken jämlikt 16 § lägges till grund för lotternas
beräknande. Har försäkringstagarens make insatts såsom förmånstagare,
föreligger icke skattskyldighet för den del av förvärvet, som motsvarar det
belopp, varmed, därest förvärvet ingått i försäkringstagarens kvarlåtenskap,
makens jämlikt 15 § skattefria andel i boet skolat ökas.

Vidare skall, där försäkringen är tagen

a) å försäkringstagarens eller hans makes liv samt enligt avtalet premiebetalningen
skolat vara fullgjord under en tid icke understigande tio år och
ej heller under något år erlagts premie, som uppgår till mer än en femtedel
av sammanlagda beloppet av de premier, som skolat erläggas, därest
premiebetalningen lika fördelats på tio år från avtalets slutande, eller

b) för olycksfall eller sjukdom,

vid skattens beräknande från värdet av vad som tillfallit någon i egenskap
av förmånstagare såsom skattefritt avräknas ett belopp av 15,000 kronor.
Har på grund av förordnande av samma person förmånstagaren tidigare
erhållit sådant förvärv, som jämlikt 37 § 2 mom. är i beskattningshänseende
likställt med gåva, må likväl å värdet av vad som inom loppet av tio
år tillfallit förmånstagaren ej avräknas mer än sammanlagt 15,000 kronor.

Vad som på grund av insättningar av samma person i ränte- och kapitalförsäkringsanstalt
på en gång tillfaller någon såsom förmånstagare skall
denne anses erhålla på grund av en och samma försäkring, och skall så anses
som örn försäkringen tagits vid tiden för den första insättningen och på villkor
att premiebetalning skolat ske i den ordning, vari insättningarna i anstalten
skett eller enligt avtal mellan anstalten och försäkringstagaren skolat
äga rum.

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

Skattskyldighet enligt första stycket äger ej rum för rätt till sådan livränta,
som avses i 32 § 2 mom. a)—c) kommunalskattelagen, ej heller för
rätt till annan livränta, i den mån vad som på grund av förordnande av
samma person såsom sådan livränta tillfallit den berättigade icke överstiger
1,500 kronors årsränta.

13 §.

1 mom. Vid beräknande av behållning i dödsbo iakttages

1) att bland boets tillgångar inräknas egendom, vartill den avlidne på
livstid haft i 8 § första stycket avsedd rätt;

2) att bland boets tillgångar icke inräknas egendom, vilken av den avlidne
innehafts med sådan rätt, som avses i 8 § andra stycket;

3) att avdrag må ske för begravnings- och bouppteckningskostnad;

4) att bland boets skulder icke må inräknas:

a) gäld, för vilken under 2) avsedd egendom på grund av inteckning eller
eljest särskilt häftar;

b) belopp, som skall betalas i arvsskatt.

2 morn. Vid beräknande av behållning i kvarlåtenskap, varom förmäles i
4 § 1 mom. 2), må avdrag ske endast för gäld, för vilken den skattepliktiga
egendomen på grund av inteckning eller eljest särskilt häftar.

14 §.

Har äganderätt eller annan rätt till egendom genom testamente tillagts två
eller flera personer att samtidigt av dem åtnjutas, skall för envar beräknas
andel i rätten efter huvudtalet, där icke annan fördelning blivit i testamentet
bestämd.

15 §.

1 mom. Andel, som vid bodelning skall tillfalla efterlevande make, beräknas
till hälften av makarnas behållna giftorättsgods, där den icke enligt
lag blivit annorlunda bestämd vid bodelning, varöver i behörig ordning upprättad
handling föreligger i skatteärendet.

Är äldre giftermålsbalken tillämplig å förmögenhetsförhållandena i boet,
beräknas den andel, som tillfaller efterlevande make såsom fördel, giftorätt
och morgongåva, till hälften av den gemensamma behållningen i boet, därest
den icke enligt lag annorlunda bestämts vid boskifte och däröver i skatteärendet
föreligger behörigen upprättad handling.

För efterlevande makes sålunda beräknade andel erlägges ej arvsskatt.

2 mom. Har kvarlåtenskap tillkommit efterlevande make såsom arvinge
och äga vid dennes död den först avlidnes arvingar taga andel i den efterlevandes
bo, beräknas denna andel till hälften därav, såframt icke jämlikt
2 kap. 2 § lagen örn arv annat föranledes av förefintligheten av enskild egendom
eller testamente till förmån för annan än den efterlevande, eller andelen
blivit enligt lag annorlunda bestämd vid delningsförrättning, varöver behörig
handling föreligger i skatteärendet.

Bevillninasutskottets betänkande Nr 21.

7

I fall, som avses i 4 kap. 1 § lagen om testamente, skall vad i föregående
stycke stadgas äga motsvarande tillämpning, där ej annat följer av testamente,
varom fråga är.

3 mom. Sådan handling rörande delning av dödsbo, som i 1 och 2 mom.
sägs, skall vid ingivandet vara åtföljd av bestyrkt avskrift. Ingives ej avskrift,
skall sådan på bekostnad av dödsboet eller skattskyldig tagas. Avskriften
förvaras hos beskattningsmyndigheten.

16 §.

Föreligger i skatteärendet i behörig ordning upprättad arvskifteshandling,
skola arvingars och universella testamentstagares lotter beräknas enligt skifteshandlingen
med tillämpning av däri angivna värden, dock icke där i 15 §
avsedd delning av boet skett annorlunda än enligt lag eller universell testamentstagares
lott enligt skifteshandlingen utgör större del av kvarlåtenskapen
än i testamentet bestämts. Om i skifteshandling angivits grunden för blivande
delning av från skiftet undantagen egendom ävensom dess värde, skall jämväl
sådan egendom anses fördelad å lotterna enligt angiven grund.

Har sammanlagda värdet av arvingars och universella testamentstagares
sålunda bestämda lotter i skifteshandlingen upptagits lägre än vad som återstår
av behållningen i dödsboet, beräknad på sätt i 13, 20—23 och 27 §§
stadgas, sedan därifrån avräknats dels efterlevande makes jämlikt 15 §
skattefria andel, dels legat, dels i 11 § 2 mom. omförmäld skattelott och dels
värdet av jämlikt 6 och 7 §§ först framdeles beskattningsbar egendom, skola
lotterna bestämmas såsom om det belopp, varmed deras sammanlagda värde
understiger dödsbobehållningen efter nu nämnd avräkning, uppdelats å lotterna
i förhållande till deras storlek.

Skifteshandling skall vid ingivandet vara åtföljd av bestyrkt avskrift. Ingives
ej avskrift, skall sådan på bekostnad av dödsboet eller skattskyldig
tågås. Avskriften förvaras hos beskattningsmyndigheten.

17 §.

För företeende av sådan handling rörande delning av dödsbo, som avses
i 15 §, eller av arvskifteshandling skall av beskattningsmyndigheten medgivas
anstånd med skattens fastställande, såvitt arvinge, universell testamentstagare,
boutredningsman eller testamentsexekutör gör framställning därom
i samband med ingivande inom vederbörlig tid av bouppteckning för inregistrering.

Anstånd skall bestämmas i stad till högst fyra månader från det bouppteckningen
senast skolat vara ingiven och å landet att avse längst tiden till
det allmänna tingssammanträde, som infaller näst efter fyra månader från
nämnda tidpunkt. Ställes omedelbart eller, örn anstånd redan beviljats, före
anståndstidens utgång nöjaktig säkerhet för det belopp, vartill skatten uppgår
vid lotternas beräkning enligt lag och testamente, må anstånd medgivas i

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

stad högst ett år från det bouppteckningen senast skolat vara ingiven och å
landet längst till det allmänna tingssammanträde, som infaller näst efter ett
år från nämnda tidpunkt.

Anstånd som nu sagts skall icke föranleda uppskov med bouppteckningens
registrering.

På framställning av delägare, boutredningsman eller testamentsexekutör
i dödsbo efter den, som vid sin död ej hade hemvist i riket, skall för förrättande
av sådan delning av dödsbo, som avses i 15 §, eller av arvskifte
anstånd beviljas med avlämnande av deklaration, därvid bestämmelserna
i första och andra styckena skola äga motsvarande tillämpning.

Ställd säkerhet skall av beskattningsmyndigheten omedelbart överlämnas
till länsstyrelsen. Mot bevis att sedermera påförd skatt blivit gulden skall säkerheten
återställas till den, som nedsatt densamma. Därest genom löftesmäns
död eller av annan orsak säkerheten blivit minskad och icke efter anmaning
annan nöjaktig säkerhet lämnas, skall beskattningsmyndigheten förklara beviljat
anstånd icke vidare gälla.

Örn skyldighet att, då anstånd med skattens fastställande ägt rum, å skatten
gälda ränta stadgas i 52 §.

18 §.

Har, då beslut om fastställande av skatt skall meddelas, ej kunnat utrönas,
huruvida den döde efterlämnat arvinge, som före allmänna arvsfonden eller
före eller jämte annan känd arvinge är berättigad lill arvet, skall ändock
lott beräknas tillkomma arvinge, örn vilken kännedom sålunda saknas.

Är utrönt, att arvingar finnas, men äro arvingarna eller en del av dem icke
kända till antalet, skall vad som tillkommer sådana arvingar inom varje
gren beskattas såsom en lott.

19 §.

1 inom. Arvs- eller testamentslott, för vilken inträde av skattskyldighet är
att hänföra till dödsfallet, skall vid skattens beräkning sammanläggas med
gåva, som arvingen eller testamentstagaren erhållit av den avlidne, under
förutsättning att skattskyldighet för gåvan inträtt vid dödsfallet eller inom
fyra år dessförinnan. Avdrag skall ske för skatt, som visas hava erlagts för
gåvan, eller, om ytterligare gåva förekommit före ovan angivna tid, för vad
av erlagd skatt belöper å den gåva, som skall sammanläggas med lotten;
dock må arvsskatten icke beräknas till lägre belopp än som skulle, utan avseende
å gåvan, hava utgått för lotten.

Lott, för vilken inträde av skattskyldighet är att hänföra till senare tidpunkt
än dödsfallet, skall vid skattens beräkning sammanläggas med annan
från samme arvlåtare (testator) härrörande arvs- eller testamentslott, för vilken
skattskyldighet inträtt inom tio år före den tidpunkt, då skattskyldighet
för förstnämnda lott inträdde. Detsamma skall gälla, där arvingen eller testamentstagaren
av arvlåtaren (testator) erhållit gåva, för vilken skattskyldighet
inträtt inom tid som nu är sagt, dock ej tidigare än fyra år före dödsfal -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

9

let. Avdrag för erlagd arvs- eller gåvoskatt skall ske med tillämpning av de i
första stycket stadgade grunderna.

2 mom. Utgöres arvs- eller testamentslott av egendom, för vilken jämlikt
8 § första stycket skattskyldighet är att hänföra till senare tidpunkt än arvlåtarens
(testators) död, och har mottagaren av lotten, medan föregående
innehavaren förfogade över egendomen, erhållit gåva av denne, skall, med
tillämpning i övrigt av föreskrifterna i 1 morn., vid skattens beräkning lotten
sammanläggas med sådan gåva, där ej mottagaren såsom arvinge eller
testamentstagare efter föregående innehavaren erhåller egendom till högre
värde än nämnda lott.

Inträder för gåvan skattskyldighet senare än för lotten, skall vad i första
stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning vid beskattning av gåvan.

3 mom. Har i fall, som avses i 1 och 2 morn., för det förvärv, som tidigare
förelegat till beskattning, annan skatteklass varit tillämplig än den som gäller
beträffande det förvärv, om vars beskattning är fråga, skall skatten för
sammanlagda värdet av förvärven utgöra summan av vad som vid uträkning
av skatt för nämnda värde enbart enligt den lindrigast beskattade av ifrågavarande
klasser belöper å det till denna klass hörande förvärvet efter förhållandet
mellan detta och det sammanlagda värdet samt vad som vid uträkning
av skatt för samma värde enbart enligt den högst beskattade av klasserna
belöper å det till denna klass hörande förvärvet efter förhållandet mellan
detta och det sammanlagda värdet.

4 mom. Vad i denna paragraf sägs om skattepliktig arvs- eller testamentslolt
och gåva skall ock gälla beträffande sådan lott eller gåva, som ej i och
för sig uppgår till skattepliktigt belopp, varvid hänsyn skall tagas till den
tid, då skattskyldighet skulle hava inträtt, därest beloppet varit skattepliktigt.

Har givare förbehållit sig nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller
annan förmån av bortgiven egendom, skall, ändå att sådant förbehåll icke
föranlett beskattningens uppskjutande, vid tillämpning av denna paragraf
så anses som om skattskyldighet inträtt först då den givaren förbehållna rättigheten
upphörde.

Förvärv, som avses i 12 § och 37 § 2 morn., skola sammanläggas med annat
förvärv allenast i den mån de ej äro skattefria jämlikt 12 §.

5 mom. Bouppteckning skall vid ingivandet vara åtföljd av skriftlig uppgift
angående i denna paragraf avsett tidigare förvärv eller försäkran att sådant
förvärv ej förekommit. Enahanda uppgift eller försäkran skall lämnas
i deklaration angående arvfallen eller testamenterad egendom.

Värdering av egendomen.

20 §.

Vid uppskattning av egendom skall lända till efterrättelse i bouppteckning
eller, där skatt uttages efter deklaration, i denna upptaget värde; dock må
värdet ej upptagas till lägre belopp än sorn följer av föreskrifterna i 21, 22

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

eller 23 §. Nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån,
som av arvlåtaren stiftats genom testamente, uppskattas på sätt i 23 § sägs.

Att i vissa fall skatt skall utgå efter lägre värde än nu sagts, därom stadgas
i 27 §.

21 §.

Uppskattningen sker med hänsyn till förhållandena vid tiden för skattskyldighetens
inträde.

Där jämlikt 19 § skatt skall beräknas efter sammanlagda värdet av skilda
förvärv, uppskattas det tidigare förvärvet med hänsyn till förhållandena vid
den i fråga om sistnämnda förvärv för varje särskilt fall angivna tiden.

22 §.

1 mom. Såsom värde å fast egendom vid tidpunkt, som avses i 21 §, skall,
där ej annat föranledes av vad i 2 mom. stadgas, gälla näst föregående årets
taxeringsvärde.

2 mom. Har fast egendom efter den tidpunkt, som näst föregående årets
taxeringsvärde avsett, nedgått i värde genom eldsvåda, vattenflöde eller annan
dylik tilldragelse eller genom borttagande av byggnad eller annan anläggning
å egendomen eller av tillbehör därtill eller genom skogsavverkning eller genom
nedläggning eller väsentlig förändring av rörelse, i vilken egendomen
varit använd, eller av annan liknande anledning, skall länsstyrelsen i det län
där egendomen är belägen på ansökan av skattskyldig, boutredningsman
eller testamentsexekutör, efter verkställd utredning, åsätta egendomen särskilt
värde till ledning för beräkning av på egendomen belöpande arvsskatt.

Där efter tidpunkt som nyss nämnts fortsatt bebyggelse skett å fast egendom
eller dess värde eljest förhöjts till följd av ny-, till- eller ombyggnad
eller väsentlig förändring av rörelse, vari egendomen varit använd, eller annan
liknande anledning, äger beskattningsmyndigheten hos länsstyrelsen påkalla
att egendomen för ändamål, som i föregående stycke sägs, åsättes särskilt
värde.

Fast egendom, för vilken icke finnes särskilt taxeringsvärde, skall ock av
länsstyrelsen åsättas värde till ledning för arvsskattens bestämmande. Det
åligger skattskyldig, boutredningsman eller testamentsexekutör att göra ansökan
härom. Värdering som nu sägs är dock icke erforderlig, där det finnes
uppenbart, att egendomens värde ej överstiger 5,000 kronor.

Vid den värdesättning, varom i detta moment är fråga, skall, under iakttagande
i övrigt i tillämpliga delar av de i kommunalskattelagen stadgade
grunder för taxering av fastighet, hänsyn tagas till egendomens beskaffenhet
vid tidpunkt, som avses i 21 §. Sökande är pliktig meddela länsstyrelsen
erforderliga upplysningar för ansökningens prövning. Länsstyrelsen äger
att i ärendet höra ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden för det distrikt,
inom vilket egendomen är belägen, eller, örn denna nämnd avslutat sin verksamhet,
ordföranden i taxeringsnämnden i orten. Där besiktning av egendo -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21. ”

men prövas nödig, må länsstyrelsen föranstalta därom såframt, då ärendet
upptagits på ansökan, sökanden efter anmaning bestrider kostnaderna för
besiktningen. I fall, som avses i andra stycket av detta moment, bestridas
kostnaderna av allmänna medel.

över länsstyrelsens beslut i ärende, som avses i detta moment, må klagan
icke föras.

23 §.

Vid uppskattning av lös egendom iakttages:

A. Tomträtt eller vattenfallsrätt uppskattas till vad rättigheten med hänsyn
till villkoren vid upplåtelsen och den tid, som därför återstår, kan antagas
hava betingat vid en av boets avveckling föranledd, med tillbörlig omsorg
skedd försäljning. Enligt enahanda grund uppskattas å annans mark
uppförd byggnad, som ej är tillbehör till tomträtt eller vattenfallsrätt.

B. Aktie, obligation eller därmed jämförlig värdehandling uppskattas, där
värdehandlingen noteras å inländsk eller utländsk börs, till det noterade
värdet eller, om detta icke motsvarar vad som varit påräkneligt vid försäljning
under normala förhållanden, till pris, som vid dylik försäljning kan
påräknas. Sådan värdehandling, som icke noteras å börs, uppskattas enligt
sist angivna grund.

C. Fordran uppskattas till sitt kapitalbelopp jämte upplupen ränta å tid,
som avses i 21 §. Är fordringen ej förfallen och skall ränta därå ej beräknas
för tiden före förfallodagen, uppskattas fordringen till belopp, som efter en
räntefot av fem procent utgör dess värde vid nämnda tid enligt den vid denna
förordning fogade tabellen I.

Osäker fordran uppskattas till belopp, varmed den kan beräknas inflyta.
Värdelös fordran anses icke utgöra tillgång. Den omständigheten att gäldenären
är delägare i dödsboet föranleder icke fordringens uppskattande enligt
andra grunder än som eljest äro tillämpliga.

D. För evärdlig tid utgående ränta, avkomst eller annan förmån uppskattas
till tjugu gånger det belopp, vartill den senast för helt år uppgått.

Nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån, som utgår
under viss tid eller någons livstid, uppskattas till sitt kapitalvärde. Är
genom testamente rättigheten bestämd till visst belopp eller eljest till viss
storlek, beräknas kapitalvärdet efter det belopp rättigheten för helt år motsvarar
och en räntefot av fem procent enligt de vid denna förordning fogade
tabellerna II, lil och IV. Där rättighet, som belastar viss egendom, ej är
på nyss angivet sätt bestämd, anses årliga värdet utgöra fem procent av det
penningvärde, vartill egendomen uppskattats, dock att, där rättighet avser
endast del av egendom eller dess årliga värde eljest icke kan bestämmas enligt
nyss angivna grund, detta uppskattas efter vad som prövas skäligt.

Kapitalvärdet av rättighet, som icke iir bestämd att utgå under någons livstid
men ändock är av obestämd varaktighet, uppskattas med ledning av tabellerna
III och IV, såsom örn den skolat utgå för den berättigades livstid,
dock högst till tio gånger det värde, rättigheten för helt år motsvarar.

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

Är rättighet beroende av flera personers liv sålunda, att rättigheten upphör
vid den först avlidnes frånfälle, bestämmes rättighetens kapitalvärde
efter den äldstes levnadsålder. Fortfar däremot rättigheten oförändrad till
den sist avlidnes frånfälle, beräknas värdet efter den yngstes ålder.

E. Värdet av utländskt myntslag beräknas efter kursen vid tiden för skattskyldighetens
inträde med tillämpning av de i förordningen angående stämpelavgiften
stadgade grunderna.

F. Annan lös egendom än förut nämnts uppskattas till vad den kan antagas
hava betingat vid en av boets avveckling föranledd, med tillbörlig omsorg
skedd försäljning.

24 §.

Har egendom tillfallit någon med i 8 § första stycket avsedd rätt, uppskattas
denna såsom om egendomen bekommits med äganderätt.

Sådan rätt till egendom, som omförmäles i 8 § andra stycket, uppskattas
såsom nyttjanderätt.

25 §.

Häftar vid egendom förpliktelse på grund av nyttjanderätt eller rätt till
ränta, avkomst eller annan förmån, skall egendomens värde minskas med
rättighetens kapitalvärde. Har rättigheten för livstid tillagts två eller flera
efter varandra, skall vid avräkningen kapitalvärdet bestämmas efter den
yngstes levnadsålder.

26 §.

Den som omhänderhar dödsbos egendom ävensom skattskyldig har att
tillhandahålla den utredning, som prövas erforderlig för bedömande av egendoms
värde.

Till upplysning om värde å fast egendom skall företes taxeringsbevis eller
kronodebetsedel eller, där egendomen jämlikt 22 § 2 mom. första eller
tredje stycket åsatts särskilt värde, länsstyrelsens beslut i ärendet. Påkallar
skattskyldig tillämpning av sådant särskilt värde, skall nödigt anstånd med
skatteärendets avgörande lämnas för uppvisande av länsstyrelsens beslut,
såvida det styrkes, att ansökan örn åsättande av särskilt värde å egendomen
blivit gjord.

Till ledning för värdering av aktier, obligationer och därmed jämförliga
värdehandlingar skall företes intyg av bank, mäklare eller annan med saken
förtrogen. Är sådan handling icke noterad å börs, skall företes av landskamreraren
i länet meddelat bevis om det värde, vartill enligt senast verkställd
prövning handlingen må hava upptagits vid taxering enligt förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Beskattningsmyndigheten må, där särskild anledning föreligger, förordna
lämplig person att verkställa uppskattning av lös egendom till ledning för
dess värdering. Förordnande som nu sagts må, efter framställning av advokatfiskal,
meddelas av hovrätten i dit fullföljt skatteärende. Det åligger
skattskyldig eller den, som för skattskyldig omhänderhar egendom, att hålla

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

egendomen tillgänglig för besiktning ävensom att tillhandagå förrättningsmannen
med upplysningar och annan utredning. Ersättning åt förrättningsmannen
erlägges, om egendomen ingår i dödsbo, av boet och eljest av den
för egendomen skattskyldige.

27 §.

Har fast egendom efter den tidpunkt, som näst föregående årets taxeringsvärde
avsett, väsentligt nedgått i värde på grund av allmän förändring
i det ekonomiska läget eller har å börs eller eljest i marknaden noterad aktie,
obligation eller därmed jämförlig värdehandling efter den tidpunkt, som
avses i 21 §, nedgått i värde med en fjärdedel eller mera och uppgår, därest
egendomen uppskattas efter ovan i denna förordning stadgade grunder, skatten
för sådana lotter i boet, om vilkas beskattande är fråga, till sammanlagt
minst 3,000 kronor, må Konungen, såframt det finnes uppenbart att utgörandet
av skatt efter nämnda beräkningsgrunder skulle verka oskäligt betungande,
på ansökan av skattskyldig, boutredningsman eller testamentsexekutör
medgiva, att skatten skall utgå efter lägre värde än det, vartill egendomen
eljest skall uppskattas.

Ansökan som i denna paragraf sägs skall för att kunna upptagas till prövning
vara till Konungen ingiven innan beslut om skattens fastställande meddelas.

Skattens bestämmande.

28 §.

Arvs- eller testamentslott, som tillkommer barn, adoptivbarn, styvbarn,
makes adoptivbarn eller avkomling till barn, adoptivbarn, styvbarn eller
makes adoptivbarn, är fri från skatt, där dess värde icke överstiger 3,000
kronor.

Tillfaller lott barn, adoptivbarn, styvbarn, makes adoptivbarn eller avkomling
till avlidet barn, adoptivbarn, styvbarn eller makes adoptivbarn och har
vid tiden för skattskyldighets inträde mottagaren av lotten ej fyllt 18 år,
är lotten skattefri, om dess värde ej överstiger ovan angivna belopp av 3,000
kronor ökat med 1,000 kronor för varje helt år eller del därav, som då
återstod till dess sagda ålder uppnås.

Efterlevande make tillkommande lott, vars värde icke överstiger 25,000
kronor, är fri från skatt.

I fråga om sådan i andra och tredje styckena avsedd lott, vilken jämlikt
6, 7, 8 eller 9 § beskattas först framdeles, skall vid beräknande av det värde,
vartill lotten för att vara skattefri högst får uppgå, hänsyn tagas jämväl till
värdet av annan från samme arvlåtare (testator) erhållen lott, för vilken
inträde av skattskyldighet varit att hänföra till tidigare tidpunkt.

Skattefri är jämväl, med det undantag som framgår av sista stycket, annan
lott än förut nämnts, där värdet icke överstiger 1,000 kronor.

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

I övrigt beräknas skatten enligt denna

Tariff.

Klass I. För arvs- eller testamentslott, som tillkommer efterlevande make,
barn, adoptivbarn, styvbarn, makes adoptivbarn eller avkomling till barn,
adoptivbarn, styvbarn eller makes adoptivbarn, utgör skatten:
när värdet å skattepliktig lott överstiger

3,000

men

icke

6,000 kr.

30 kr. för

3,000 kr. och

2

/ av återstoden;

6,000

»

2

12,000

»

90

2 »

6,000

» »

3

%

2

2

>

12,000

»

»

20,000

2

270

2 2

12,000

» »

4

%

2

2

>

20,000

»

»

30,000

»

590

» »

20,000

2 »

5

%

2

2

y

30,000

2

»

40,000

2

1,090

2 »

30,000

» »

6

%

2

2

y

40,000

»

»

50,000

2

1,690

» »

40,000

» »

7

%

2

2

>

50,000

»

»

60,000

»

2,390

» »

50,000

» »

8

%

2

2

*

60,000

»

»

75,000

»

3,190

» 2

60,000

» »

9

%

2

2

»

75,000

»

2

100,000

»

4,540

2 »

75,000

» »

10

%

2

2

>

100,000

»

2

150,000

2

7,040

» »

100,000

» »

12

%

%

2

2

y

150,000

»

»

200,000

2

13,040

2 2

150,000

» »

14

2

2

y

200,000

»

2

300,000

2

20,040

» »

200,000

» »

16

%

2

2

y

300,000

»

2

400,000

»

36,040

» »

300,000

k »

18

%

2

2

y

400,000

2

54,040

2 2

400,000

2 2

20

%

2

2

Klass II.

A. För arvs- eller testamentslott, som tillkommer fader, moder, styvfader,
styvmoder, broder (halvbroder), syster (halvsyster), broders (halvbroders)
eller systers (halvsysters) avkomling, adoptant, adoptants avkomling eller
barns eller adoptivbarns efterlevande make, utgör skatten:
när värdet å lotten överstiger

1,000

men icke

3,000

kr.:

20 kr. för

1,000 kr. och

4 av återstoden

3,000

2 2

6,000

2 :

100

2 2

3,000 » »

6 % »

2

6,000

2 2

12,000

2 :

280

2 2

6,000 » »

8 % »

2

12,000

2 2

20,000

2 :

760

2 2

12,000 » »

10 ^ »

2

20,000

2 2

30,000

2 :

1,560

2 2

20,000 » »

12 % »

2

30,000

2 2

40,000

2 :

2,760

2 2

30,000 S »

15 % »

2

40,000

2 2

60,000

2 :

4,260

2 2

40,000 » »

18 ^ »

2

60,000

2 2

100,000

2 :

7,860

2 2

60,000 » »

21 »

2

100,000

2 :

16,260

2 2

100,000 » »

24 % »

2

B. För arvs- eller testamentslott tillkommande någon, vilken såsom anställd
tillhört den avlidnes husfolk under minst tio år, beräknas skatten, örn
lottens värde icke överstiger 50,000 kronor, enligt de grunder som angivas
under A; och skall vad sålunda stadgas gälla jämväl då anställningen innehafts
under tid, som jämte tiden för sådan anställning hos den avlidnes
make eller annan i klass I eller II avsedd anhörig till den avlidne eller mot -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

15

svarande anhörig till hans make eller ock hos den avlidnes eller makens farföräldrar
eller morföräldrar uppgått till minst tio år.

Klass lil. För testamentslott tillkommande

kyrka, landsting, kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap
;

stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala,
politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella
eller eljest allmännyttiga ändamål;

stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv;
registrerad understödsförening eller sådan sammanslutning, som, utan att
hava till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska
intressen, huvudsakligen fullföljer ovan angivet ändamål,

utgör skatten, där fråga är örn svensk juridisk person och skattebefrielse

ej åtnjutes jämlikt 3 §:

när värdet å lotten överstiger

1,000 men icke

3,000 kr.:

40 kr. för

1,000

kr. och

10 % av

återstoden’;

3,000 » »

6,000 » :

240 » »

3,000

»

15 % »

» ;

6,000 » k

20,000 »

: 690 » »

6,000

»

20 % »

» ;

20,000 » »

60,000 »

: 3,490 » »

20,000

»

»

25 % »

» ;

60,000

» :

: 13,490 » »

60,000

»

»

30 % »

»

Klass IV. För arvs- eller testamentslott, som icke skall beskattas enligt
för klass I, II eller III angivna grunder, utgör skatten:
när värdet å lotten överstiger

1,000

men icke

3,000 kr.:

40 kr. för

1,000

kr. och

10»/

av

återstoden;

3,000

» »

6,000 » :

240 » »

3,000

»

»

15#

» ;

6,000

» »

12,000 * :

690 » »

6,000

»

20%

»

» ;

12,000

» »

20,000 » :

1,890 » »

12,000

»

»

25 %

»

» ;

20,000

» »

40,000 » :

3,890 » »

20,000

»

»

30#

»

» ;

40,000

»

9,890 » »

40,000

»

»

35 %

»

»

För skattelott, som i 11 § 2 mom. sägs, beräknas skatten efter den lägsta
klass, som gäller för arvinge eller universell testamentstagare i dödsboet eller
för mottagaren av det legat varom fråga är. Därest skattelotten icke överstiger,
örn den skall beskattas efter klass I, 3,000 kronor och eljest 1,000 kronor,
utgår skatten i klass I efter 1 procent, i klass II efter 2 procent samt i
klasserna III och IV efter 4 procent.

29 §.

1 mom. Vid tillämpning av 28 § skall värdet å lotten jämnas till närmast
lägre fulla hundratal kronor.

Finnes skatten bliva högre än hälften av det belopp, som utgör skillnaden
mellan lottens jämlikt första stycket jämnade värde och det värde, vartill
lotten för att vara skattefri högst får uppgå, nedsättes skatten med överskjutande
del.

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

Om värdet å lott, som tillkommer i klass II B i tariffen omförmäld person,
överstiger 50,000 kronor och vid därav föranledd beskattning enligt de för
klass IV angivna grunder skatten blir högre än summan av halva det belopp,
varmed lottens värde överstiger 50,000 kronor, och den skatt, som därest
lottens värde utgjort 50,000 kronor skolat utgå enligt grunderna för klass II,
nedsättes skatten till nämnda summa.

Därest vid beräkning av skatt öretal uppkommer, skall skatten jämnas till
närmast lägre hela krontal.

2 mom. Då arvsskatt utgår för egendom, för vilken skattskyldighet inträtt
vid arvlåtarens (testators) död, skall från den arvsskatt, som sammanlagt
belöper på de särskilda arvs- och testamentslotterna, avdragas lösen, som erlägges
vid boupptecknings inregistrering hos underdomstol i stad, eller, örn
på grund av gällande bestämmelser dylik lösen ej fordras, däremot svarande
belopp.

30 §.

Där någon bekommit egendom, för vilken jämlikt 8 § första stycket skattskyldighet
inträtt senare än vid arvlåtarens (testators) död, beräknas skatten
efter skyldskapsförhållandet mellan tillträdaren och föregående innehavaren,
därest skatten vid sådan beräkning blir lägre än om den bestämmes efter
skyldskapsförhållandet mellan tillträdaren och arvlåtaren (testator).

Då fideikommiss, som genom testamente eller gåvobrev instiftats för obegränsad
tid, övergår från en till annan, erlägges arvsskatt beräknad efter
skyldskapsförhållandet mellan tillträdaren och närmast föregående innehavaren.

Tillfaller egendom den som är gift, beräknas skatten efter skyldskapsförhållandet
mellan hans make och testator, om skatten därvid blir lägre än den
som eljest skolat utgå.

31 §.

Till ledning vid uträknandet av skatt enligt denna förordning utfärdar
Konungen erforderliga tabeller.

Efterbeskattning.

32 §.

Har efter det beslut meddelats örn fastställande av skatt

a) kännedom erhållits örn förut icke känt testamente;

b) testamente eller förordnande jämlikt lagen örn försäkringsavtal örn
insättande av förmånstagare, vartill hänsyn tagits vid skatteärendets prövning,
blivit genom lagakraftvunnen dom helt eller delvis förklarat ogillt;

c) genom lagakraftvunnen dom eljest blivit bestämt angående delningen
av egendom i dödsbo, där skatten fastställts med ledning av handling, som
avses i 15 eller 16 §;

d) beträffande bouppteckning yppats felaktighet, som efter vad i 3 kap.
10 § lagen örn boutredning och arvskifte stadgas föranleder tillägg till eller
rättelse av bouppteckningen;

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

17

e) kännedom erhållits angående vid tiden för skattskyldighetens inträde
föreliggande omständighet, som föranleder, att i deklaration uppgiven behållning
eller egendom bort upptagas eller fördelas annorledes än i deklarationen
angivits;

f) kunskap vunnits om förhållande, som föranleder tillämpning av 19 §;

och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, för någon

lott skatt skolat gäldas utöver vad för lotten beräknats, skall efterbeskattning
ske med sålunda felande belopp.

Särskilda bestämmelser örn beskattning i fall av dödsbos konkurs.

33 §.

1 mom. Där dödsbo, vari finnes skattepliktig behållning, avträtts till konkurs,
skall för egendom, som hör till konkursboet, utgå arvsskatt endast i den
mån i konkursen uppkommer överskott, som jämlikt konkurslagen överlämnas
till gäldenärens rättsinnehavare.

Egendom, varav sådant överskott utgöres, uppskattas sådan den befanns
vid överlämnandet till gäldenärens rättsinnehavare; och räknas med tillämpning
i övrigt av vad i denna förordning stadgas vid skattens bestämmande
överskott såsom behållning i dödsboet.

Vad nu stadgats skall gälla jämväl då arvlåtaren (testator) vid sin död
var i konkurs.

Om anstånd jämlikt 17 § blivit beviljat, skall, där dödsboet avträdes till
konkurs, anståndet anses förfallet och ställd säkerhet återlämnas.

2 mom. Uppkommer efter konkursens avslutande för konkursboet ytterligare
tillgång, som jämlikt konkurslagen överlämnas till gäldenärens rättsinnehavare,
skall i tillämpliga delar gälla vad i 32 § stadgas om efterbeskattning.

3 mom. Har inom ett år från det beskattningsmyndighet meddelat beslut
i skatteärendet dödsbo avträtts till konkurs, äger dödsboet eller skattskyldig
återfå erlagd skatt. Uppkommer i konkursen överskott, skall skatt utgå enligt
föreskrifterna i 1 och 2 mom.

Ansökan om återvinning av skatt efter vad nu sagts göres skriftligen och
upptages av den beskattningsmyndighet, som meddelat beslut i skatteärendet.

Beskattningsmyndighet.

34 §.

Beskattningsmyndighet är den allmänna underrätt, vid vilken arvlåtaren
(testator) eller, då fråga är om egendom vartill föregående innehavare på
livstid haft i 8 § första eller andra stycket avsedd rätt, denne skolat svara
i mål, som rörde hans person.

Finnes ej behörig beskattningsmyndighet efter vad nu sagts upptages skatteärendet
av Stockholms rådhusrätt.

Mildrig till riksdagens protokoll 1941. 7 sand. Nr 21.

2

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

Om gåvoskatt.

35 §.

Skyldighet att erlägga gåvoskatt åligger:

a) svensk medborgare, här i riket bosatt utlänning samt svensk juridisk
person

för gåva av egendom inom eller utom riket;

b) annan utlänning än under a) sägs samt här i riket icke hemmahörande
juridisk person

för gåva av sådan egendom, som angives i 4 § 1 mom. 2).

36 §.

Skattskyldighet inträder, såframt ej annat följer av vad i nästa stycke
sägs, då gåvan blivit fullbordad eller handling, innefattande giltig utfästelse
om gåva av lös egendom, överlämnats till mottagaren. I fall, som avses i
37 § 2 mom. inträder skattskyldighet vid den tid, då förmånstagaren erhåller
förfoganderätten över försäkringen; dock inträder, där på grund av
kapitalförsäkring utbetalning tidigare ägt rum till den berättigade, skattskyldighet
för sådant belopp vid dess mottagande.

Vad i fråga om arvsskatt är stadgat i 6—9 §§ skall vid beskattning av
gåva äga motsvarande tillämpning. Föreskrifterna i 6 § örn skattskyldighetens
inträde först framdeles skola härvid, utan inskränkningar som angivas
i andra stycket under c) och d), gälla jämväl i fall då givaren förbehållit
sig själv nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån
av den bortgivna egendomen.

37 §.

1 morn. Gåvoskatt utgår vid köp, byte, lega eller annat sådant avtal, örn
av missförhållandet mellan de å ömse sidor utfästa villkor är uppenbart, att
avtalet delvis har egenskap av gåva.

2 mom. Skatt såsom för gåva utgår för vad som i enlighet med lagen om
försäkringsavtal i annat fall än i 12 § avses tillfaller någon i egenskap av
förmånstagare.

Vid beskattning, varom nu är fråga, skall vad i 12 § andra, tredje och
fjärde styckena är stadgat äga motsvarande tillämpning.

38 §.

Från gåvoskatt äro, förutom i 3 § omförmälda juridiska personer, befriade:

kyrka, landsting, kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap
;

stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala,
politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella
eller eljest allmännyttiga ändamål;

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

19

stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv;

registrerad understödsförening eller sådan sammanslutning, som, utan att
hava till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen,
huvudsakligen fullföljer ovan angivet ändamål.

Skattebefrielse enligt denna paragraf tillkommer endast svensk juridisk
person och äger icke rum, där givaren för sin livstid eller för viss tid förbehållit
sig nyttjanderätt till eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån
av den bortgivna egendomen eller del därav.

39 §. .j.

Skattefrihet åtnjutes

a) för gåva av möbler, husgeråd och andra inre lösören, som äro avsedda
för gåvotagarens eller hans familjs personliga bruk;

b) för vad någon erhållit såsom bidrag till undervisning eller uppfostran,
för periodiskt understöd och därmed jämförlig periodisk betalning, vilken
enligt gällande författningar angående skatt å inkomst skall inräknas i gåvotagarens
skattepliktiga inkomst;

c) för vad make vid bodelning, som förrättats av annan anledning än
makes död, erhållit utöver honom enligt lag tillkommande andel i boet, i
den mån värdet av vad maken bekommit icke överstiger värdet av hans
giftorättsgods eller, örn äldre giftermålsbalken är tillämplig, värdet av samfälld
egendom, som av honom i boet vid äktenskapets ingående eller därefter
införts;

d) för annani ån under a), b) och c) omförmäld gåva, vars värde icke
överstiger 3,000 kronor.

40 §.

Skyldskapsförhållandet mellan givare och gåvotagare lägges till grund för
beräkning av skatten; dock skall vad i fråga örn arvsskatt är föreskrivet i
30 § första och tredje styckena äga motsvarande tillämpning vid beskattning
av gåva.

41 §.

1 mom. Gåva, för vilken inträde av skattskyldighet ej är att hänföra till
senare tidpunkt än givarens död, skall vid skattens beräkning sammanläggas
med annan gåva, som gåvotagaren erhållit av samme givare, under förutsättning
att skattskyldighet för sistnämnda gåva inträtt samtidigt eller inom
fyra år före det sådan skyldighet inträdde för den gåva, örn vars beskattning
är fråga. Avdrag för erlagd skatt skall ske enligt de i 19 § 1 mom. första
stycket angivna grunderna.

Har den som mottagit gåva, för vilken inträde av skattskyldighet är att
hänföra till tid efter givarens död, tillika erhållit annan gåva av samme givare
eller arvs- eller testamentslott efter denne, skall vad i 19 § 1 mom.
andra stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Att vid beräkning av gåvoskatt hänsyn i visst fall skall tagas jämväl till

20 Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

arvs- eller testamentslott, som härrör från annan än givaren, därom stadgas
i 19 § 2 mom.

1 fall, som avses i denna paragraf, skall gälla vad i 19 § 3 mom. och 4
mom. första och tredje styckena är för där avsedda fall föreskrivet.

2 morn. Då fråga samtidigt förekommer örn beskattning av flera, av skilda
givare erhållna gåvor, skall skatt beräknas för vad som erhållits från
varje särskild givare.

42 §.

Egendom, för vilken gåvoskatt utgår, uppskattas med hänsyn till förhållandena
vid tiden för skattskyldighetens inträde.

Vad i 21 § andra stycket är stadgat skall äga motsvarande tillämpning,
där gåva enligt 41 § skall sammanläggas med annan gåva eller med arvseller
testamentslott.

43 §.

Vid beskattning av gåva skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse,
förutom ovan särskilt angivna bestämmelser i 6—9, 12, 19, 21 och 30 §§,
vad i fråga om arvsskatt vidare är stadgat i 4 § 2 och 3 morn., 14, 20, 22
27 §§, 28 § med undantag av vad i andra och tredje styckena stadgas angående
särskild skattefrihet, ävensom 29 och 32 §§; och skall därvid den i
32 § f) förekommande hänvisningen till 19 § i stället gälla 41 §.

44 §.

Beskattningsmyndighet är länsstyrelsen i det län, där den skattskyldige
var mantalsskriven, när skattskyldigheten inträdde, eller, om han då ej var
mantalsskriven inom riket, där han var bosatt eller stadigvarande vistades.

I fråga om juridisk person är beskattningsmyndighet länsstyrelsen i det
län, där styrelsen eller förvaltningen hade sitt säte, när skattskyldigheten
inträdde.

Finnes ej behörig beskattningsmyndighet efter vad nu sagts upptages
skatteärendet av Överståthållarämbetet för skatteärenden.

Gemensamma bestämmelser.

Deklaration och vissa andra uppgifter för beskattningen.

45 §.

Deklaration skall av den, som är skattskyldig, avgivas

A) angående förvärv av arvs- eller testamentslott, när lotten utgöres av

1) egendom i dödsbo efter svensk medborgare i fall, då denne vid sin död
ej hade hemvist i riket och skyldighet ej inträtt att efter honom här förrätta
bouppteckning enligt svensk lag;

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21. 21

2) egendom i dödsbo efter utlänning, som vid sin död ej hade hemvist
i riket;

3) äganderätt eller rättighet, vilken jämlikt 6—9 §§ beskattas senare än
vid arvlåtarens (testators) död, dock icke där fråga är om förvärv efter den
som på livstid innehaft egendom med i 8 § första stycket avsedd rätt;

4) egendom i dödsbo, som avträtts till konkurs, i fall där arvsskatt skall
beräknas med tillämpning av 33 § 1 morn.;

B) angående förvärv, som vid försäkringstagares död tillfallit förmånstagare,
vilken icke tillika är arvinge eller testamentstagare;

C) angående sådan i 32 § a), b), c), e) och f) samt i 33 § 2 mom. angiven
omständighet, som föranleder efterbeskattning, dock ej där i fall som avses
i 32 § a) testamente, varom kännedom erhållits, blivit bevakat;

D) angående förvärv genom gåva eller annat jämlikt 37 § därmed i beskattningshänseende
likställt fång.

Skall enligt vad nu stadgas deklaration avgivas angående lott i dödsbo
efter den som vid sin död ej hade hemvist i riket och är den för lotten skattskyldige
ej bosatt inom riket, åligger det den som omhänderhar dödsboets
egendom att i den skattskyldiges ställe avgiva deklaration.

46 §.

Deklaration skall vara till beskattningsmyndigheten avlämnad inom fyra
månader, räknat i fall som angivas i 45 §

under A) 1), 2) och 3), B) samt D) från det skattskyldighet inträdde;

under A) 4) från det överskott i dödsboets konkurs överlämnades till den
skattskyldige;

under C) från det kännedom erhölls angående den omständighet, som föranleder
efterbeskattningen.

Magistrat i annan stad än den, där länsstyrelsen har sitt säte, ävensom
kommunalborgmästare och landsfiskal åligger att på begäran mottaga och
till länsstyrelsen överlämna deklaration, som skall dit ingivas.

47 §.

Deklaration skall avgivas på heder och samvete och innehålla uppgift örn

A) då deklarationen avser arvfallen eller testamenterad egendom:

1) arvlåtarens (testators) och den skattskyldiges fullständiga namn och
hemvist;

2) arvlåtarens (testators) dödsdag och, örn skattskyldighet inträtt senare,
tidpunkten härför;

3) skyldskapsförhållandet mellan arvlåtaren (testator) och den skattskyldige
ävensom, vid tillämpning av 30 § första och tredje styckena, det skyldskapsförhållande,
efter vilket i sådant fall skatten skall beräknas;

4) de grunder, efter vilka lottens storlek bestämts;

5) beskaffenheten och värdet av den egendom, varav lotten består;

B) då deklarationen avser förvärv, som vid försäkringstagares död tillfallit
fönnånstagare. vilken icke tillika är arvinge eller testamentstagare:

22

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

förhållanden motsvarande de ovan under A) 1), 2), 3) och 5) angivna;

C) då deklarationen avser gåva eller annat jämlikt 37 § därmed i beskattningshänseende
likställt fång:

1) givarens och den skattskyldiges fullständiga namn och hemvist;

2) tidpunkten för gåvans fullbordande eller för överlämnandet till mottagaren
av handling, innefattande giltig utfästelse om gåvan, eller, örn skattskyldighet
inträtt senare, tidpunkten härför;

3) skyldskapsförhållandet mellan givaren och den skattskyldige ävensom,
vid tillämpning jämlikt 40 § av de i 30 § första och tredje styckena givna
föreskrifterna, det skyldskapsförhållande, efter vilket i sådant fall skatten
skall bestämmas;

4) egendomens beskaffenhet och värde;

5) tidigare förvärv, till vilka jämlikt 41 § hänsyn skall tagas vid skattens
bestämmande.

Angående skyldighet att i deklaration, som avser arvfallen eller testamenterad
egendom eller förvärv, som omförmäles ovan under B), lämna uppgift
angående vissa tidigare förvärv stadgas i 19 §.

Där deklaration avser egendom, vilken av föregående innehavaren på livstid
innehafts med sådan rätt, varom förmäles i 8 §, skola jämväl föregående
innehavarens fullständiga namn och hemvist uppgivas.

Vad ovan sägs beträffande arvlåtare (testator) skall beträffande fideikommiss,
som avses i 30 § andra stycket, gälla närmast föregående innehavaren.

Deklaration skall avlämnas i två exemplar och, om den avser gåva eller
annat jämlikt 37 § därmed i beskattningshänseende likställt fång, avfattas å
blankett enligt formulär, som fastställes av Konungen. Deklarationen skall
åtföljas av handlingar, innefattande upplysning örn de förhållanden, som äro
av betydelse för skattens bestämmande. Har bouppteckning efter utlänning
härstädes förrättats men vid ingivandet av deklaration angående kvarlåtenskapen
ännu icke blivit inregistrerad, skall vid deklarationen fogas bouppteckningen
i huvudskrift eller bestyrkt avskrift.

48 §.

Avlämnade deklarationer skola med undantag för den tid, varunder de
jämlikt bestämmelsen i 64 § 2 mom. äro överlämnade till hovrätten, hos
beskattningsmyndigheten förvaras under tolv år från utgången av det år,
varunder de ingivits. Där beskattningsmyndighet eller advokatfiskal vid hovrätt
av särskild anledning så finner påkallat, skall deklaration förvaras under
femtio år från utgången av det år, varunder den ingivits. Efter utgången
av nu angivna tider skola deklarationerna förstöras.

Deklarationer må icke före utgången av tid, som angives i 17 § lagen örn
inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar, utan samtycke
i varje särskilt fall av den som avgivit deklarationen utlämnas till
annan än de ämbets- eller tjänstemän, som i och för sin befattning böra erhålla
del av deklarationerna, eller, på sätt Konungen förordnar, skola äga
tillgång till desamma för verkställande av statistisk bearbetning.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

23

Deklaration, som tillhandahålles polis- eller åklagarmyndighet eller som
åberopas vid allmän domstol, må icke, såvitt ej annat följer av vad i 62 §
andra stycket stadgas, utan samtycke av den, som avgivit deklarationen,
offentligen föredragas eller i protokoll, utslag eller annan expedition intagas
eller omnämnas i vidare mån än som oundgängligen erfordras.

Vad ovan är sagt om deklaration gäller i tillämpliga delar jämväl annan
uppgift till ledning för skattens beräkning, dock ej bouppteckning.

49 §.

Där någon i enlighet med lagen om försäkringsavtal blivit insatt såsom förmånstagare,
åligger det försäkringsgivaren att inom en månad efter erhållen
vetskap om händelse, som enligt denna förordning medför skattskyldighets
inträde, lämna skriftlig uppgift härom till den beskattningsmyndighet,
vilken har att upptaga fråga örn beskattning av försäkringsbeloppet, och därvid
enligt närmare föreskrifter, som meddelas av Konungen, jämväl uppgiva
övriga förhållanden av betydelse för skattens bestämmande; dock skall
nu stadgad skyldighet icke gälla, där försäkringsbeloppet eller, där fråga
är om flera försäkringar, deras sammanlagda belopp ej överstiger 3,000
kronor.

50 §.

Har någon på livstid innehaft egendom med sådan rätt, som avses i 8 §
andra stycket, skall bouppteckning efter honom vara åtföljd av skriftlig
uppgift örn fullständiga namnet å den, till vilken egendomen övergått,
ävensom hans hemvist. Sådan uppgift lämnas av den som uppgivit boet.

Skattens fastställande och erläggande.

51 §.

Ärende rörande fastställande av skatt, som ej skall uttagas efter deklaration,
upptages till avgörande vid inregistrering av bouppteckning eller handling,
som avses i 3 kap. 10 § lagen om boutredning och arvskifte, eller, där
jämlikt 17 § anstånd med skattens fastställande blivit beviljat, när till beskattningsmyndigheten
ingivits handling, för vars företeende anståndet beviljats,
eller, om sådan handling icke ingives inom anståndstiden, vid utgången
av sistnämnda tid eller, då jämlikt 32 § a) efterbeskattning skall äga
rum till följd av bevakning av där omförmält testamente, vid bevakningen.

52 §.

Skatt enligt denna förordning skall, i den mån ej jämlikt 55 § anstånd
medgivits, erläggas inom tre veckor efter det beskattningsmyndighet meddelat
beslut örn skattens fastställande.

Har jämlikt 17 § anstånd med skattens fastställande ägt rum, skall från
dagen då bouppteckning senast skolat vara ingiven eller, där skatten uttages
efter deklaration, från dagen då, om anstånd ej beviljats, deklarationen

24

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

senast skolat vara avlämnad till dagen för skattens fastställande å skattebeloppet
erläggas ränta efter den procent, som Konungen i anslutning till det
allmänna ränteläget fastställer varje år i december att gälla för det påföljande
året. Skall jämlikt 54 § skatten förskjutas av dödsboet, påföres vid skattens
fastställande ränta utan uppdelning å de särskilda skattskyldiga. Vad
av beräknad ränta överskjuter helt krontal bortfaller.

Skatten jämte ränta, där sådan skall beräknas, uttages genom stämpelbeläggning
med användande av dubbla beläggningsstämplar, örn vilka stadgas
i förordningen angående stämpelavgiften. Stämplarna anbringas å bouppteckning
eller handling, som avses i 3 kap. 10 § lagen om boutredning
och arvskifte, eller i fall, då deklaration skall avgivas, å deklarationen eller,
då jämlikt 32 § a) efterbeskattning skall äga rum till följd av bevakning av
där omförmält testamente, å utgående expeditionen angående testamentsbevakningen.

Den som å tjänstens vägnar har att mottaga handling, vilken efter vad nu
sagts skall förses med stämpel, eller testamente, vars bevakande föranleder
efterbeskattning, åligger att tillhandahålla erforderliga stämplar, och skola
stämplarna hos honom köpas och stämpelbeläggning av honom verkställas
i enlighet med beskattningsmyndighetens beslut om skattens fastställande.

Har jämlikt 17 § anstånd med skattens fastställande beviljats, åligger det
dödsboet att för stämpelbeläggning tillhandahålla utlämnad bouppteckning.

53 §.

Inbetalas icke, där stämpelbeläggning skall äga rum vid underrätt, inom
i 52 § angiven tid för stämpelbeläggningen erforderligt belopp, skall, såframt
ej annat följer av vad i 6 § sista stycket stadgas, rätten eller domaren
därom göra anmälan hos länsstyrelsen med överlämnande av protokollsutskrift,
innefattande beslutet örn skattens fastställande, jämte bouppteckning,
om sådan föreligger. Anmälan skall innehålla uppgift, huruvida
och i vad mån det åligger dödsbo att förskjuta ogulden skatt, ävensom erforderlig
uppgift om skattskyldigs hemvist.

Det åligger länsstyrelse efter anmälan som nu nämnts ävensom vid försummad
inbetalning av belopp, som för stämpelbeläggning skall uppbäras av
länsstyrelsen, att förordna om det felande beloppets uttagande i den ordning
som om uttagande av oguldna kronoutskylder är stadgad. Avgift för indrivningen
skall utgå enligt grunder som av Konungen bestämmas.

Har av överrätt skatt blivit fastställd till högre belopp än förut beräknats
och har icke inom tre veckor efter det laga kraft ägande beslut i sådant
hänseende förelåg det felande beloppet erlagts, ankommer på vederbörande
advokatfiskal att till länsstyrelsen överlämna beslutet för beloppets uttagande
i den ordning som nyss nämnts.

54 §.

Arvsskatt för egendom, för vilken skattskyldighet inträtt vid arvlåtarens
(testators) eller i fall, som avses i 8 § första stycket, föregående innehavarens

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

25

död, ävensom i 52 § omnämnd ränta förskjutas av dödsboet, dock icke där
fråga är örn lott, som beskattas efter vad i 6 § andra stycket d) sägs, eller
förvärv, som avses i 12 §. Skattskyldig skall vid tillträde av honom tillkommande
lott, för vilken skatten förskjutits av dödsboet, till boet gälda på
lotten belöpande skatt utan avdrag i sådant hänseende, som i 29 § 2 mom.
sägs, jämte andel i räntan; och skall tillika å belopp, som sålunda skall erläggas,
gäldas den ränta, som kunnat av dödsboet påräknas vid insättning
å bankräkning.

Saknas i dödsbo tillgång till gäldande av skatt och ränta, som icke erlagts
inom tid, som angives i 52 §, svare dödsbodelägarna för vad som brister
såsom i lagen örn boutredning och arvskifte är stadgat i fråga om gäld efter
den döde; dock vare efterlevande make fri från sådant ansvar, där han vid
bodelning icke erhållit mer än som enligt lag tillkommer honom.

Anstånd nied erläggande av skatt.

55 §.

1 mom. A. Uppgå i dödsbo beloppet av kontanta medel samt värdet av
obligationer och andra lätt realiserbara värdepapper sammanlagt icke till
dubbla beloppet av den arvsskatt, som jämlikt 54 § skall av dödsboet förskjutas,
eller föreligger i andra fall för någon som är skattskyldig enligt
denna förordning avsevärd svårighet att genast erlägga hela den skatt, som
belöper på honom tillfallen egendom, må, såvida skatten uppgår till minst
500 kronor, beskattningsmyndigheten medgiva, att skatten erlägges genom
högst fem årliga inbetalningar.

B. Skall skatt utgå för nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller
annan förmån eller för rätt, som avses i 8 § andra stycket, och prövas avsevärd
svårighet föreligga att genast erlägga skattebeloppet, är skattskyldig,
oavsett skattens belopp, berättigad till anstånd som enligt föreskrift under
A längst kan medgivas; och må i nu avsedda fall anståndet kunna av beskattningsmyndigheten
utsträckas till högst tio årliga inbetalningar.

C. På Konungens prövning må ankomma att, där för viss skattskyldig
synnerliga skäl därtill äro, medgiva skattens erläggande i fall, som avses
under A, genom högst tio och i fall, som avses under B, genom högst tjugu
årliga inbetalningar.

2 mom. Första inbetalningen skall äga rum inom tid, som angives i 52
§, och skall uppgå, om skatten uppdelas i endast två poster, minst till en
fjärdedel av skattens belopp och i andra fall minst till belopp motsvarande
skattebeloppet delat med antalet inbetalningar. Andra inbetalningen skall
verkställas å årsdagen för beslutet örn skattens fastställande och envar av
de följande å motsvarande dag det år, varunder den förfaller till betalning;
och skola dessa inbetalningar uppgå till sinsemellan lika belopp. Å skatt,
med vars erläggande anstånd åtnjutes, skall gäldas ränta efter den procent,
som Konungen i anslutning till det allmänna ränteläget fastställer varje år
i december alt gälla för det påföljande året.

26

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

3 mom. Framställning om anstånd skall skriftligen göras senast då skatteärendet
upptages till avgörande. Beviljas anstånd, skall inom tid, som beskattningsmyndigheten
utsätter, till denna avlämnas till Kungl. Majit och
kronan utfärdad skuldförbindelse å det belopp anståndet avser jämte ränta.
Medgives anstånd jämlikt 1 mom. A eller, för däremot svarande fall, jämlikt
1 mom. C, skall därjämte inom samma tid ställas nöjaktig säkerhet. Fullgöres
ej vad nu sagts anses anståndet förverkat.

A mom. Har anstånd medgivits, förses den stämpelpliktiga handlingen dels
med stämplar till värde motsvarande det till beskattningsmyndigheten kontant
inbetalda skattebeloppet, dels ock med anteckning därom att skuldförbindelse
blivit avlämnad för återstoden av skattens belopp.

5 mom. Den, som erhållit anstånd, är berättigad att göra inbetalning jämväl
före förfallodagen. Sådan rätt tillkommer, då anstånd beviljats dödsbo,
även envar skattskyldig beträffande å hans lott belöpande skatt.

Varder genom löftesmäns död eller av annan orsak ställd säkerhet minskad
och lämnas icke efter anmaning annan nöjaktig säkerhet, är ogulden
del av skatten genast förfallen till betalning.

6 mom. Underrätt, som mottagit skuldförbindelse, har att omedelbart till
länsstyrelsen överlämna densamma med tillhörande säkerhet jämte protokollsutdrag,
innefattande anståndsbeslutet. Det åligger länsstyrelsen att genast
till underrätten översända kvitto å de mottagna handlingarna.

Å länsstyrelsen ankommer att vårda och bevaka skuldförbindelse och
säkerhet, som till densamma överlämnats eller av länsstyrelsen omedelbart
mottagits. Influtna belopp skola redovisas såsom stämpelmedel.

Eftergift av skatt.

56 §,

Avlider den, som förvärvat egendom genom arv, testamente eller gåva,
inom sex månader från det skattskyldighet inträtt, eftergives skatten.

I fråga om den, som på livstid bekommit egendom med sådan rätt, som
avses i 8 § andra stycket, eller på livstid erhållit nyttjanderätt, rätt till ränta,
avkomst eller annan förmån, sker vidare eftergift av skatt sålunda:

a) då anstånd med skattens erläggande beviljats och den skattskyldige
avlider inom fem år från skattskyldighetens inträde, eftergives vad av skatten
icke förfallit till betalning vid dödstillfället; dock må ej i fall, då enligt
anståndsbeslutet skatten uppdelats på flera inbetalningar än tio, eftergift
ske för större del av skatten än som skulle hava eftergivits, därest antalet
inbetalningar utgjort tio;

b) då anstånd med skattens erläggande icke beviljats och den skattskyldige
avlider inom fem år från skattskyldighetens inträde, eftergives så stor
del av skatten, som, därest anstånd medgivits och skatten därvid uppdelats
på sju lika inbetalningar, icke skulle varit till betalning förfallen vid dödstillfället.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

27

Fråga orri eftergift av fastställd skatt upptages efter därom skriftligen
gjord framställning av den underrätt eller länsstyrelse, som meddelat beslut
i skatteärendet.

57 §.

Konungen äger i särskilda fall medgiva befrielse från eller nedsättning av
skatt för

a) sådan historisk, vetenskaplig eller konstnärlig samling, som på grund
av förbehåll i testamente eller gåvohandling är avsedd att bibehållas såsom
dylik samling;

b) fast egendom, som tillagts någon med sådan rätt, som avses i 8 § andra
stycket, i den mån skatten prövas icke kunna erläggas utan men för ett
med egendomen förbundet allmänt intresse av kulturhistorisk eller annan art.

58 §.

Har egendom beskattats såväl här i riket som i utländsk stat, må Konungen
till undvikande av eller lindring i dubbelbeskattningen, när skäl därtill
äro, på ansökan medgiva befrielse från eller nedsättning av den här i riket
fastställda skatten.

Återvinning av skatt.

59 §.

Har efter det beslut meddelats om fastställande av skatt

a) kännedom erhållits örn förut icke känt testamente;

b) testamente eller förordnande jämlikt lagen om försäkringsavtal om insättande
av förmånstagare, vartill hänsyn tagits vid skatteärendets prövning,
blivit genom lagakraftvunnen dom helt eller delvis förklarat ogillt;

c) genom lagakraftvunnen dom eljest blivit bestämt angående delningen
av egendom i dödsbo, där skatten fastställts med ledning av handling, som
avses i 15 eller 16 §;

d) beträffande bouppteckning yppats felaktighet, som efter vad i 3 kap.
10 § lagen örn boutredning och arvskifte stadgas föranleder tillägg till eller
rättelse av bouppteckningen;

e) kännedom erhållits angående vid tiden för skattskyldighetens inträde
föreliggande omständighet, som föranleder att i deklaration uppgiven behållning
eller egendom bort upptagas eller fördelas annorledes än i deklarationen
angivits;

och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, någon skattskyldig
haft att gälda mindre skatt än vad beräknats, skall honom påförd
skatt nedsättas med sålunda för högt beräknat belopp.

Ansökan om återvinning av skatt efter vad nu sagts göres skriftligen och
upptages av den underrätt eller länsstyrelse, som meddelat beslut i skatteärendet.

28

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

Fullföljd av talan.

60 §.

Talan mot beslut i skatteärende må fullföljas, förutom av enskild part,
av advokatfiskal vid hovrätt; och skall jämväl då beslut meddelats av länsstyrelse
besvär anföras hos hovrätten.

Innefattar beslut av underrätt eller länsstyrelse prövning av fråga om fastställande,
eftergift eller återvinning av skatt, må talan fullföljas inom tre
år från beslutets dag. Har part anfört besvär och vill jämväl hans vederpart
söka ändring i beslutet, skall denne dock ingiva sina besvär sist inom
två månader från det delgivning som avses i 27 kap. 6 § rättegångsbalken
ägt rum eller, i fall som omförmälas i 7 § samma kapitel, från det kungörelse
sista gången införts i allmänna tidningarna. Där förklaring avgivits
utan att sådan delgivning eller kungörelse skett, skall nämnda tid av två
månader räknas från det förklaringen inkom.

Då besvär behörigen anförts över beslut, som avses i nästföregående
stycke, skall klagandens vederpart städse höras över besvären, och ankommer
därvid på hovrätten att, om besvär anförts av advokatfiskalen, utsätta
tid, inom vilken besvärshandlingarna efter skedd delgivning skola vara till
hovrätten återställda, och eljest att låta tillställa advokatfiskalen besvärshandlingarna.
Tillika ankommer på hovrätten att i nu avsedda fall utsätta
tid, inom vilken förklaring skall vara avgiven.

över beslut av beskattningsmyndighet i frågor, som avses i 17 och 26 §§,
må klagan ej föras. Har någon förelagts att vid vite fullgöra åliggande, varom
i 26 § förmäles, må dock föreläggandet komma under prövning i samband
med klagan över beslut om vitets utdömande.

Återbetalning av erlagd skatt.

61 §.

Äger på grund av bestämmelserna i 27 §, 33 § 3 mom. eller 56—59 §§
eller enligt överrätts beslut dödsbo eller skattskyldig återfå erlagd skatt,
skall i den ordning, som i fråga om restitution av kronoutskylder är föreskriven,
skattebeloppet på ansökan kostnadsfritt återbetalas ändå att till
grund för återbetalningen åberopat beslut, där det meddelats av underrätt
eller länsstyrelse, ej vunnit laga kraft. Dödsbo eller skattskyldig äge ock,
utom i fall som avses i 57 och 58 §§, att å återbetalat belopp erhålla ränta
efter fem procent om året från och med den dag beloppet efter meddelat
beslut om skattens fastställande blivit inbetalat till den dag detsamma återbekommes;
dock må ränta ej utgå för längre tid än till dess trettio dagar
förflutit efter det laga kraft åkommit det beslut, enligt vilket beloppet skall
återbekommas, och i varje fall ej för längre tid än ett år från det underrätt
eller länsstyrelse först meddelat beslut om skattens fastställande.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

29

I fall, som avses i 57 och 58 §§, ankommer det på Konungen att förordna
i vad mån ränta skall utgå å skattebelopp, som återbetalas; dock må ränta
ej beräknas efter högre räntefot eller för längre tid än i första stycket är
stadgat.

Har jämlikt 55 § anstånd medgivits med erläggande av skatt, skall vid
befrielse från hela det skattebelopp, som utestår oguldet, avlämnad skuldförbindelse
återställas. Avser befrielse endast del av oguldet skattebelopp,
skola de årliga inbetalningarna i motsvarande mån nedsättas.

Tillsyn å skattens utgörande.

62 §.

Underrätts beslut i skatteärende skola, efter vad därom är särskilt stadgat,
upptagas i bouppteckningsprotokollet. Avser beslut fastställande av skatt,
skola i protokollet antecknas: arvlåtarens eller, i fall som avses i 30 § andra
stycket, närmast föregående innehavarens fullständiga namn (för gift kvinna
jämväl hennes namn som ogift), födelsetid och hemvist, skattskyldigs namn,
värdet å samtliga lotter, beloppet av å varje lott belöpande skatt, skyldskapsförhållande
efter vilket skatten beräknats, övriga å skattens bestämmande
inverkande omständigheter och vid samtidig beskattning av flera lotter
skattens sammanlagda belopp.

Länsstyrelses beslut i skatteärende upptages i särskilt protokoll, vari antecknas:
den skattskyldiges namn och hemvist samt skattens belopp, men
må örn gåvodeklarationens innehåll vidare anteckning icke ske.

Å brädden av protokoll som nu nämnts skola antecknas beloppet av inbetald
skatt och dagen för inbetalningen eller, där jämlikt 53 § anmälan till
länsstyrelse gjorts för skattens indrivning, dagen för sådan anmälan.

Finner beskattningsmyndigheten avgiven deklaration böra bevaras under
längre tid än tolv år, skall anteckning härom verkställas i protokollet i
samband med beslutet om skattens fastställande.

63 §.

Vid testamentsbevakning, som äger rum innan beslut meddelats örn fastställande
av arvsskatt för av testator efterlämnad egendom, skall å brädden
av protokollet angående bevakningen anteckning göras därom, att sådant
beslut ännu icke föreligger, samt vid bevakning av testamente efter det dylikt
beslut meddelats anteckning ske om dagen för beslutet.

64 §.

1 morn. Redovisning av stämpel samt granskning av sådan redovisning
skall äga rum på sätt i förordningen angående stämpelavgiften är stadgat
beträffande där avsedda till domstol ingivna handlingar; och skall vad örn
sådan granskning gäller äga motsvarande tillämpning i avseende å beskattningsmyndighets
beslut i ärenden angående gåvoskatt samt eftergift eller
återvinning av fastställd skatt.

30

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

2 mom. Avskrift av länsstyrelses protokoll i skatteärende skall enligt de
närmare föreskrifter, som meddelas av Konungen, för granskning överlämnas
till hovrätt.

Vid avskrift som nu sagts ävensom vid renoverat exemplar av bouppteckningsprotokoll,
som för granskning ingives till hovrätt, skola fogas till protokollet
hörande deklarationer, vilka sedan granskningen avslutats skola återställas
till beskattningsmyndigheten. Finnes vid granskningen, att annan deklaration
än beskattningsmyndigheten angivit bör bevaras under längre tid
än tolv år, skall detta meddelas myndigheten vid deklarationens återställande.

Ansvarsbestämmelser m. m.

65 §.

1 mom. Den som till bouppteckning, i deklaration eller eljest mot bättre
vetande lämnat oriktig uppgift, vilken är ägnad att leda till frihet från skatt
eller till uttagande av för låg skatt, bote, örn den oriktiga uppgiften blivit
följd vid beskattningen, högst tre gånger det skattebelopp, som därigenom
undandragits, och i annat fall högst tre gånger det skattebelopp, som skulle
hava undandragits i händelse den oriktiga uppgiften blivit följd, i vartdera
fallet dock minst femtio kronor. Till enahanda ansvar vare den förfallen,
som mot bättre vetande förtegat omständighet av betydelse i angivna hänseenden.

2 mom. Har lämnande av oriktig uppgift eller förtigande av omständighet,
varom i 1 mom. förmäles, icke skett mot bättre vetande, men har den
som lämnat uppgiften eller förtegat omständigheten därvid gjort sig skyldig
till grov vårdslöshet, skall vad i 1 mom. stadgas hava motsvarande tillämpning,
dock må böterna bestämmas till högst hälften av vad i nämnda moment
sägs men likväl ej lägre än tjugufem kronor.

3 mom. Den som uppsåtligen förleder annan till förseelse, som i 1 mom.
sägs, eller vid utförande av förseelsen med råd eller dåd uppsåtligen hjälper,
så att gärningen därigenom sker, straffes som vore han själv gärningsman.

A mom. Straff enligt denna paragraf inträder icke för den, som av egen
drift beriktigat oriktig uppgift eller yppat omständighet, som av honom förtegats.

66 §.

Den som underlåter att inom föreskriven tid avgiva deklaration straffes
med dagsböter.

67 §.

Skattskyldig eller annan må av beskattningsmyndighet genom vite tillhållas
att fullgöra vad enligt denna förordning åligger honom, dock ej såvitt
avser gäldande av fastställd skatt.

Underrätt må vid vite tillhålla den, som uppgivit dödsbo, att med ed fästa
riktigheten av lämnade uppgifter. Edgång må åläggas jämväl delägare eller

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21. 31

efterlevande make, som ej uppgivit boet, ävensom annan, som med boet tagit
befattning.

68 §.

Förseelser, som omförmälas i 65 och 66 §§, åtalas av allmän åklagare.

69 §.

Böter och vitén, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

Särskilda bestämmelser.

70 §.

Vad i denna förordning sägs om länsstyrelse skall beträffande Stockholms
stad gälla Överståthållarämbetet för skatteärenden.

71 §.

/ morn. Slutes beträffande arvs- eller gåvoskatt avtal med främmande
stat för undvikande av dubbelbeskattning eller för beredande av skattefrihet
eller skattelindring åt juridisk person, som fullföljer allmännyttigt ändamål,
äger Konungen föreskriva av avtalet betingade avvikelser från vad
eljest i denna förordning är stadgat, så ock meddela de närmare föreskrifter,
som må finnas erforderliga för avtalets tillämpning.

2 mom. Från tillämpning av vad i denna förordning stadgas om skattskyldighet
må Konungen under förutsättning av ömsesidighet medgiva undantag
innefattande befrielse från eller nedsättning av skatt för egendom,
som efterlämnats av personer bosatta i viss annan stat, samt för egendom,
vilken såsom gåva tillfallit sådana personer eller därstädes hemmahörande
juridiska personer.

överenskommelse, som i sådant avseende träffas med annan stat, skall
upphöra att gälla högst sex månader efter därförut skedd uppsägning.

3 mom. Har Konungen jämlikt 10 kap. 7 § lagen om arv eller 1 kap. 3 §
lagen om testamente förordnat, att av egendom, som på grund av arv eller
testamente tillfaller utländsk medborgare, skall utöver arvsskatten utgå en
särskild avgift, skall beträffande sådan avgift i tillämpliga delar gälla vad
i denna förordning är stadgat om arvsskatt.

72 §.

Såvitt ej annat följer av vad i denna förordning stadgas, skola föreskrifterna
i förordningen angående stämpelavgiften äga motsvarande tillämpning
beträffande stämpelbeläggning, som äger rum för uttagande av arvseller
gåvoskatt.

73 §.

Konungen äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.

32

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

Tabell I

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av 5 procent,'' av en efter förloppet av
nedanstående antal år] tilli betalning förfallen fordran eller skuld å 100 kronor,
därå ränta ej skall beräknas för tiden förejförfallodagen.

Antal

år

Kapitalvärde

Antal

år

Kapitalvärde

Antal

år

Kapitalvärde

Antal

år

Kapitalvärde

i

95.24

26

28.12

51

8.31

76

2.45

2

90.70

27

26.78

52

7.91

77

2.34

3

86.38

28

25.51

53

7.53

78

2.22

4

82.27

29

24.29

54

7.17

79

2.12

5

78.35

30

23.14

55

6.83

80

2.02

6

74.62

31

22.04

56

6.51

81

1.92

7

71.07

32

20.99

57

6.20

82

1.83

8

67.68

33

19.99

58

5.90

83

1.74

9

64.46

34

19.04

59

5.62

84

1.66

10

61.39

35

18.13

60

5.35

85

1.58

11

58.47

36

17.27

61

5.10

86

1.51

12

55.68

37

16.44

62

4.86

87

1.43

13

53.03

38

15.66

63

4.62

88

1.37

14

50.51

39

14.91

64

4.40

89

1.30

15

48.10

40

14.20

65

4.19

90

1.24

16

45.81

41

13.53

66

3.99

91

1.18

17

43.63

42

12.88

67

3.80

92

1.12

18

41.65

43

12.27

68

3.62

93

1.07

19

39.67

44

11.69

69

3.45

94

1.02

20

37.69

45

11.13

70

3.29

95

0.97

21

35.89

46

10.60

71

3.13

96

0.92

22

34.18

47

10.09

72

2.98

97

0.88

23

32.56

48

9.61

73

2.84

98

0.84

24

31.01

49

9.16

74

2.70

99

0.80

25

29.53

50

8.72

75

2.58

100

0.76

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

33

Tabell II

utvisande kapitalvfirdet, etter en räntefot av 5 procent, av en under nedanstående
antal år utgående, vid slutet av varje år till betalning förfallen ränta
(avkomst, förmån) å 1 krona.

Antal

år

Kapitalvärde

Antal

år

Kapitalvärde

Antal

år

Kapitalvärde

Antal

år

Kapitalvärde j

i

0.95

26

14.38

51

18.34

76

19.51

2

1.86

27

14.64

52

18.42

77

19.53

3

2.72

28

14.90

53

18.49

78

19.56

4

3.55

29

15.14

54

18.57

79

19.58

5

4.33

30

15.37

55

18.63

80

19.60

6

5.08

31

15.59

56

18.70

81

19.62

7

5.79

32

15.80

57

18.76

82

19.63

8

6.46

33

16.00

58

18.82

83

19.65

9

7.11

34

16.19

59

18.88

84

19.67

10

7.72

35

16.37

60

18.93

85

19.68

11

8.31

36

16.55

61

18.98

86

19.70

12

8.86

37

16.71

62

19.03

87

19.71

13

9.39

38

16.87

63

19.08

88

19.73

14

9.90

39

17.02

64

19.12

89

19.74 „

15

10.38

40

17.16

65

19.16

90

19.75

16

10.84

41

17.29

66

19.20

91

19.76

17

11.27

42

17.42

67

19.24

92

19.78

18

11.69

43

17.55

68

19.28

93

19.79

19

12.09

44

17.66

69

19.31

94

19.80

20

12.46

45

17.77

70

19.34

95

19.81

21

12.82

46

17.88

71

19.37

96

19.82

22

13.16

47

17.98

72

19.40

97

19.82

23

13.49

48

18.08

73

19.43

98

19.83

24

13.80

49

18.17

74

19.46

99

19.84

25

14.09

50

18.26

75

19.48

100

19.85

Utgår beloppet i stället vid början av varje år, erhålles kapitalvärdet genom att öka närmast
föregående tal med 1.

Bihang till riksdagens protokoll 19il. 7 sami. Nr 21.

3

34

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

Tabell III

utvisande kapitalvärdet, elter en räntefot av 5 procent, av en livränta eller annan
förmån, som vid slutet av varje år under en persons av mankön livstid utgår
med belopp eller till värde av 1 krona.

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

0

15.76

30

15.76

60

9.85

90

1.85

1

17.24

31

15.65

61

9.56

91

1.72

2

17.52

32

15.53

62

9.27

92

1.59

3

17.60

33

15.41

63

8.96

93

1.48

4

17.63

34

15.27

64

8.67

94

1.85

5

17.62

35

15.13

65

8.36

95

1.25

6

17.60

36

14.99

66

8.05

96

1.17

7

17.56

37

14.84

67

7.73

97

1.12

8

17.51

38

14.69

68

7.43

98

1.03

9

17.45

39

14.53

69

7.11

99

0.90

10

17.38

40

14.36

70

6.80

100

0.81

11

17.31

41

14.20

71

6.48

101

0.69

12

17.23

42

14.02

72

6.17

102

0.55

13

17.14

43

13.85

73

5.86

103

0.40

14

17.05

44

13.66

74

5.55

104

0,23

15

16.95

45

13.47

75

5.25

16

16.86

46

13.27

76

4.95

17

16.77

47

13.07

77

4.66

18

16.69

48

12.86

78

4.38

r |''

19

16.62

49

12.64

79

4.11

h

20

16.55

50

12.41

80

3.85

21

16.49

51

12.18

81

3.60

22

16.43

52

11.95

82

3.35

23

16.37

53

11.71

83

3.12

24

16.30

54

11.46

84

2.89

25

16.22

55

11.21

85

2.69

26

16.14

56

10.96

86

2.50

27

16.05

57

10.69

87

2.32

28

15.96

58

10.41

88

2.14

29

15.86

59

10.13

89

1.98

Utgår livräntan i stället vid slutet av varje halvår, ökas kapitalvärdet med 0.26. Utgår
den vid slutet av varje kvartal, ökas det med 0.376. Utgår den vid början av varje år, ökas
det med 1.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21

35

Tabell IV

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av 5 procent, av en livränta eller annan
förmån, som vid slutet av varje år under en persons av kvinnkön livstid utgår
med belopp eller till värde av 1 krona.

j Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

Ålder

Kapitalvärde

0

16.13

30

16.00

60

10.36

90

2.10

| 1

17.33

31

15.90

61

10.06

91

1.96

2

17.59

32

15.80

62

9.76

92

1.80

3

17.66

33

15.69

63

9.45

93

1.67

4

17.69

34

15.58

64

9.13

94

1.65

5

17.68

35

15.46

65

8.81

95

1.42

6

17.66

36

15.34

66

8.49

96

1.34

7

17.63

37

15.21

67

8.16

97

1.29

! 8

17.58

38

15.08

68

7.83

98

1.22

9

17.53

39

14.94

69

7.51

99

1.12

10

17.47

40

14.80

70

7.18

100

1.02

11

17.40

41

14.66

71

6.85

101

0.91

12

17.33

42

14.49

72

6.52

102

0.80

i 13

17.25

43

14.33

73

6.21

103

0.64

14

17.18

44

14.16

74

5.89

104

0.47

15

17.11

45

13.98

75

5.57

105

0.26

''

16

17.04

46

13.79

76

5.27

17

16.97

47

13.59

77

4.97

18

16.91

48

13.39

78

4.70

19

16.84

49

13.18

79

4.41

20

16.77

50

12.96

80

4.14

21

16.71

51

12.74

81

3.88

22

16.64

52

12.60

82

3.63

■

23

16.67

53

12.26

83

3.39

24

16.50

54

12.01

84

3.16

25

16.42

55

11.75

85

2.96

26

16.34

56

11.49

86

2.76

27

16.27

57

11.22

87

2.58

28

16.18

58

10.94

88

2.41

29

16.09

59

10.66

89

2.25

Utgår livräntan i stället vid slutet av varje halvar, ökas kapitalvärdet med 0.25. Utgår
den vid slutet av varje kvartal, ökas det med 0.375. Utgår den vid början av varje år, ökas
det med 1.

36

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

Förslag

till

förordning angående införande av förordningen om arvsskatt och

gåvoskatt.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

Den nu antagna förordningen om arvsskatt och gåvoskatt skall jämte vad
här nedan stadgas lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1942.

2 §•

Genom nya förordningen upphävas med den begränsning här nedan angives
förordningen den 19 november 1914 (nr 381) om arvsskatt och skatt för
gåva tillika med de särskilda stadganden, som innefatta ändring av vad den
sålunda upphävda förordningen innehåller eller tillägg därtill; så ock vad
i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot nya förordningens
bestämmelser.

3 §•

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till föreskrift,
som ersatts genom bestämmelse i nya förordningen, skall denna i stället
tillämpas.

4 §•

Äldre bestämmelser örn arvsskatt skola fortfarande äga tillämpning, då
arvlåtare (testator) eller i fall, som avses i 8 § nya förordningen, föregående
innehavare av där omförmäld rätt avlidit före den 1 januari 1942.

I fråga om gåvoskatt skola äldre bestämmelser alltjämt tillämpas då enligt
dessa skattskyldighet inträtt före nämnda dag.

5 §•

Har jämlikt 13 § äldre förordningen skatt för äganderätt, nyttjanderätt
eller annan förmån icke beräknats vid beskattning av behållningen i testators
eller föregående innehavares dödsbo, skall i avseende å sådant förvärv
nya förordningen äga tillämpning, där enligt densamma inträde av skattskyldighet
för förvärvet är att hänföra till tid efter förordningens ikraftträdande.

37

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

6 §.

1 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna i 19 och 41 §§ nya förordningen
skall iakttagas, att skatt ej må, med stöd av de i 19 § 1 mom. andra
stycket, 2 mom. eller 4 mom. andra stycket stadgade grunderna, beräknas
efter sammanläggning med arvs- eller testamentslott eller gåva, för vilken
skattskyldighet inträtt före den 1 januari 1942, med mindre fråga är örn gåva,
som skett efter den 31 mars 1941.

2 mom. Vad i 26 § äldre förordningen stadgas beträffande gåva, som förbundits
med där angivet förbehåll till förmån för givaren eller hans make,
avkomling, adoptivbarn eller adoptivbarns avkomling, skall fortfarande gälla
i fråga om gåva, för vilken skattskyldighet inträtt före den 1 januari 1942.

7 §•

Där jämlikt 55 § nya förordningen Konungen eller beskattningsmyndighet
äger i visst fall medgiva anstånd med erläggande av skatt utöver vad 47 §
äldre förordningen därom innehåller, skall förstnämnda stadgande äga tilllämpning
även om anstånd före nya förordningens ikraftträdande redan beviljats
eller eljest fråga om anstånd skulle jämlikt 4 § här ovan vara att
bedöma enligt äldre bestämmelser.

Ränta å skatt, med vars erläggande anstånd åtnjutes vid nya förordningens
ikraftträdande, skall efter framställning av den betalningsskyldige beräknas
efter vad i 55 § 2 mom. samma förordning sägs, dock ej i den mån räntan
belöper å tid före den 1 januari 1942 eller förfallit till betalning innan sådan
framställning göres.

8 §•

Vad i 48 § nya förordningen stadgas skall äga tillämpning jämväl beträffande
deklaration, som avgivits enligt bestämmelserna i äldre förordningen
och icke före den 1 januari 1942 blivit föremål för granskning i hovrätt.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 35)
angående särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och andra

ärenden.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 16 juni 1875 angående särskilda
protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden1 skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives:

Senaste lydelse se SFS 1936: 227.

38 Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

1 §•

Där ej---vattenfallsrätt (tomträttsprotokoll).

över följande ärenden skola vid underrätt föras särskilda protokoll, nämligen:
ett över ärenden angående förmynderskap och godmanskap (förmynderskapsprotokoll);
ett över äktenskapsförord (äktenskapsförordsprotokoll);
samt ett över bouppteckningar, testamenten som vid domstolen bevakas, åtgärder,
som avses i 9 kap. lagen om arv och 8 kap. lagen örn testamente,
förordnande eller entledigande av god man, varom förmäles i lagen om allmänna
arvsfonden, avhandlingar örn lösöreköp samt ärenden angående arvsskatt
(bouppteckningsprotokoll).

För varje---den döde.

Har någotdera---protokollet anmärkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1942.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november
1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att förordningen den 19 november 1914 angående
stämpelavgiften skall sålunda ändras, att rubrikerna i 8 § Fideikommissbrev
örn fast egendom, Gåva av fast egendom och Testamente örn fast egendom
ävensom 14 § skola upphöra att gälla.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1942; dock skola äldre bestämmelser
fortfarande äga tillämpning med avseende å stämpel för förvärv,
som skett före nämnda dag. I

I det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet den 31 januari 1941 har
föredragande departementschefen inledningsvis lämnat en historik beträffande
arvs- och gåvobeskattningen (s. 39—41) ävensom en redogörelse för
gällande förordning den 19 november 1914 om arvsskatt och skatt för gåva
(s. 41—46).

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

39

I skilda sammanhang hava anmärkningar framställts mot gällande bestämmelser,
bland annat i skrivelser från myndigheter som handhava förordningens
tillämpning, och behovet av reformer har beaktats även av riksdagen. Sålunda
hava vissa ändringar tillkommit på föranledande av riksdagen. Vidare
har riksdagen år 1937 i skrivelser uris 408 och 409 hos Kungl. Majit hemställt
örn utredning åsyftande ändringar i gällande förordning beträffande
dels förfarandet vid restitution av skatt och dels beskattningen av förvärv
tillkommande personer, som kunde betraktas såsom trotjänare. Upprepade
gånger har också vid framläggandet av propositioner om ändringar i förordningen
en mera allmän revision av lagstiftningen å förevarande område ställts
i utsikt. Frågan härom ansågs emellertid böra vila i avvaktan på slutförandet
av det lagstiftningsarbete på civilrättens område, som utmynnat i de under
senare år tillkomna arvs- och testamentslagarna samt lagen örn boutredning
och arvskifte jämte åtskilliga till dessa lagar anslutna författningar.

Sedan nyssnämnda lagstiftningsarbete slutförts, tillkallade departementschefen
jämlikt Kungl. Majits bemyndigande den 15 oktober 1937 särskilda
sakkunniga — professorn G. A. Eberstein och rådmannen E. A. Wilhelmsson
— att inom finansdepartementet verkställa vissa grundläggande utredningsarbeten
i och för ifrågasatt revision på arvs- och gåvobeskattningens område.
Den 15 augusti 1938 beslöt Kungl. Majit tillsätta en kommitté med uppdrag att
verkställa utredning och framlägga förslag till revision av gällande bestämmelser
om arvsskatt och skatt för gåva. Till ledamöter av kommittén förordnades
professorn Eberstein, tillika ordförande, rådmannen Wilhelmsson, ledamöterna
av riksdagens andra kammare lantbrukaren C. O. H. Andersson
i Dunker och f. d. reparatören L. A. Björklund samt ledamoten av riksdagens
första kammare fil. lic. E. C. Sylwan. Kommittén, som antog benämningen
1938 års arv sskatt ekommitté, avgav den 31 maj 1939 betänkande med förslag
till förordning örn arvs- och gåvoskatt m. m. (Stat. off. utr. 1939i 18). För
huvuddragen i det av kommittén framlagda förslaget redogöres i propositionen
å s. 47—54.

Beträffande den allmänna motiveringen för de framlagda förslagen tillåter
sig utskottet hänvisa till vad departementschefen härutinnan anfört i propositionen
(s. 54). Vidare får utskottet hänvisa till den mera utförliga motivering
rörande huvudfrågorna i förslaget till förordning om arvsskatt och gåvoskatt
m. m. som lämnats å nedan angivna sidor i propositionen nämligen:

Om arvskiftesinstrumentet såsom beskattningsliandling och värdeförändringar
efter arvfallet s. 73—81, 268—270, 280.

Beskattning av s. k. successiva förvärv s. 96—100,

Värdering av egendom s. 114—118,

Beskattningen av de särskilda lotterna:
fysiska personers förvärv s. 128—131,
juridiska personers förvärv s. 141—148,

Gåvobeskattningen s. 154—160, samt
Beskattningsmvndighet s. 167—172.

40

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

Utskottet.

Vad slutligen angår övriga frågor samt vissa till de förut behandlade ämnena
hörande detaljfrågor hänvisas till propositionen s. 172—220.

På sätt framgår av propositionen angavs i direktiven för 1938 års arvsskattekommitté,
att kommitténs uppgifter vore av väsentligen författningsteknisk
natur men att detta icke utgjorde hinder för kommittén att, där
så funnes lämpligt, framlägga förslag till sakliga ändringar. Det genom
förevarande proposition framlagda förslaget till förordning örn arvsskatt
och gåvoskatt, som i allt väsentligt ansluter sig till de riktlinjer kommittén
anvisat, innebär också en revidering av beskattningsreglerna främst
ur författningsteknisk synpunkt. Vid revisionen har såsom ledande grundsats
gällt att, i den mån detta låtit sig göra genom reformer inom ramen
för själva arvsskattelagstiftningen, mera följdriktigt genomföra arvslottsskattens
metod att beskatta det tillskott i förmögenhet, som genom
arvfallet verkligen tillgodokommit den enskilde arvingen eller testamentstagaren.
I de avseenden detta syfte kunnat genomföras och sålunda en
ordning åstadkommits, varigenom skatten kan med större noggrannhet avvägas
efter den skattskyldiges betalningsförmåga, hava de vidtagna ändringarna
även reell innebörd och torde, likaväl som den rent författningstekniska
överarbetningen, innebära betydande företräden i jämförelse med gällande
bestämmelser. De nya regler, som avse att bereda ökat utrymme åt arvskiftesinstrumentet
såsom beskattningshandling, torde vara av behovet i hög
grad påkallade. Icke mindre betydelsefullt torde vara att frågan om beskattning
av förvärv, som den skattskyldige först i framtiden kommer i tillfälle
att tillgodogöra sig, blivit löst efter andra och mera rationella grunder än för
närvarande. Det bör även konstateras, att i förslaget beaktats det av 1937
års riksdag påtalade behovet av revidering av gällande bestämmelser om restitution
av skatt. De ändringar av saklig innebörd, som icke direkt sammanhänga
med den allmänna författningstekniska överarbetningen, avse dels
skattelindringar i form av jämkningar i klassindelningen och dels höjning av
de generellt gällande skattefrihetsgränserna samt beredande av särskild skattebefrielse
för arvlåtarens efterlevande make och underåriga barn ävensom för
vissa kategorier juridiska personer, som i sin verksamhet fullfölja ändamål
av särskilt höggradig allmännytta. Genom de nu åsyftade ändringarna hava
beaktats de synpunkter, som kommit till uttryck dels i 1937 års riksdags
förenämnda skrivelse angående beskattning av trotjänares förvärv och dels i
sammanhang med 1938 års riksdags beslut med anledning av en då väckt
motion rörande jämkning i klassindelningen i skattelindrande syfte. Visserligen
måste det förutsättas, att framför allt de nyssnämnda särskilda skattebefrielserna
komma att föranleda en icke obetydlig minskning i skatteintäkter.
Emellertid torde för införande av särskilda skattebefrielser i föreslagen
omfattning hava anförts så vägande skäl, att den förutsedda skatteförlusten
icke bör föranleda någon begränsning av förslaget i denna del.

Endast på en punkt, avseende reglerna för egendoms värdering vid beskattningen,
anser sig utskottet böra förorda ett frångående av förslaget. En -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

41

ligt stadgande i 20 § första stycket i propositionen bibehålies den nuvarande
huvudregeln, att i bouppteckning eller deklaration upptaget värde skall lända
till efterrättelse. I denna regel göres i överensstämmelse med gällande förordning
i det föreliggande förslaget den modifikationen, att värdet icke får
sättas lägre än det som skall åsättas med tillämpning av de i 21, 22 och 23
§§ upptagna särskilda värderingsreglerna. I det förslag, som remitterades till
lagrådet, stadgades däremot —■ i anslutning till kommitténs förslag —- att
boupptecknings- eller deklarationsvärdena skulle följas, såframt icke de särskilda
värderingsreglerna föranledde åsättande av annat värde. Innebörden
av detta stadgande var att, även för det fall att i bouppteckningen eller deklarationen
upptagits högre värde än det som framkom med tillämpning av en
för visst fall given särskild värderingsregel, sistnämnda värde skulle läggas
till grund för beskattningen. Lagrådet har anfört, att den ändring i förhållande
till gällande rätt, som det till lagrådet remitterade förslaget på denna
punkt innebar, finge en icke ringa betydelse i betraktande därav att förslaget
i olikhet mot nuvarande arvsskatteförordning upptoge särskilda värderingsregler
för egendom av alla slag. Boupptecknings- och deklarationsvärdenas
användbarhet förringades därigenom i hög grad, och beskattningsmyndigheten
kunde icke längre inskränka sig till att undersöka huruvida dessa
värden blivit uppgivna tillräckligt högt och endast då så ej vore fallet vidtaga
ändring, utan den måste fastställa varje beskattningsföremåls värde enligt
tillämplig värderingsregel. Det läge i öppen dag, att beskattningsmyndighetens
arbete därigenom väsentligen ökades. Det måste ock, framhåller lagrådet
vidare, betecknas såsom föga rimligt, att beskattningsmyndigheten skulle
vara skyldig att av egen drift till förfång för det fiskaliska intresset underskrida
värden, som föreslagits av vederbörande dödsbo eller skattskyldig. På
sålunda anförda skäl ansåg lagrådet den nuvarande bestämmelsen i ämnet
äga företräde, och det genom propositionen framlagda förslaget har såsom
nämnts i förevarande hänseende avfattats i enlighet härmed.

Utskottet kan icke ansluta sig till den uppfattning, som kommit till uttryck
i lagrådets nyssnämnda uttalande, enligt vilket det betecknats såsom föga
rimligt att beskattningsmyndigheten skulle vara skyldig att av egen drift underskrida
i bouppteckning eller deklaration upptagna värden. Tvärtom anser
utskottet, att likaväl som då det gäller den vanliga direkta beskattningen
det vid arvs- och gåvobeskattningen bör åligga beskattningsmyndigheten att
av eget initiativ rätta även sådana fel, som gå ut över den skattskyldige.
Departementschefen har ock i det anförande till statsrådsprotokollet, som
föregick remissen till lagrådet, såsom sin mening uttalat att kommitténs förslag
örn skyldighet för beskattningsmyndigheten afl vidtaga rättelse av värdena
i såväl den ena som den andra riktningen innefattade en riklig ståndpunkt.
Såsom skäl för avvisande av en sådan ordning har på siitt förut
nämnts lagrådet vidare framhållit, att därav kunde befaras en väsentlig ökning
i beskattningsmyndighetens arbete. Såsom lagrådet i detta sammanhang
anmärker, upptager visserligen förslaget i olikhet mot nuvarande förordning
särskilda värderingsregler för egendom av alla slag, i det att i 23 § F medJsi
linn;) lill riksdagens protokoll joil. 7 sand. .Yr 21.

-1

42

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

delats en generell föreskrift angående grunderna för värdering av sådan lös
egendom, lör vilken icke tidigare i förslaget givits särskilda värderingsregler.
Av i propositionen återgivna uttalanden av kommittén torde emellertid framgå,
att man — frånsett de fall då i bouppteckningen åsatt värde enligt uttrycklig
föreskrift skall i viss ordning styrkas — förutsatt att domstolen såsom
regel icke ingår på någon närmare prövning av det åsätta värdet med
mindre anledning uppkommit att draga i tvivelsmål riktigheten av detsamma.
Utgår man från alt ett sådant tillvägagångssätt blir det vanliga beträffande
de i bouppteckningarna talrikast förekommande posterna, nämligen
sådana som avse vanligt bohag och därmed jämförliga lösören, synes
enligt utskottets mening en föreskrift, som innebär skyldighet för beskattningsmyndigheten
att jämväl tillse att värdet icke blivit för högt upptaget,
knappast kunna vara ägnad att föranleda någon nämnvärd ökning i beskattningsmyndighetens
arbete. Utskottet kan följaktligen för sin del icke finna
något godtagbart skäl för att i nu åsyftade fall såsom beskattningsvärde
skulle komma till användning en vid en bouppteckningsförrättning gjord
uppskattning, som avviker från de värderingsnormer, vilka från beskattningssynpunkt
blivit fastställda såsom riktiga. Detta så mycket mindre som
avvikelsen mången gång kan vara att tillskriva ett förbiseende eller bristande
insikt i hithörande frågor. Det bör i detta sammanhang även uppmärksammas,
att värdena i bouppteckningen åsättas icke av dödsbodelägarna själva
utan av bouppteckningsförrättarna.

På nu anförda skäl anser utskottet, att 20 § första stycket bör erhålla den
avfattning, som återfinnes i det till lagrådet remitterade förslaget.

Utskottet har härjämte ansett sig böra särskilt fästa uppmärksamheten på
några i propositionen upptagna spörsmål utan att utskottet i dessa delar funnit
anledning att förorda någon avvikelse från förslaget.

I anslutning till de föreslagna reglerna om arvsbeskattningens bibehållande
hos domstolarna och gåvobeskattningens förläggande såsom hittills hos länsstyrelserna
har departementschefen framhållit, att spörsmålet om beskattningsmyndigheten
naturligen icke kunde anses definitivt löst genom ett accepterande
av den sålunda föreslagna anordningen. Departementschefen uttalar
vidare att det kunde bliva anledning att vid upptagande i ett vidare sammanhang
av frågan örn en förbättrad organisation av den allmänna taxeringen
jämväl pröva, huruvida ej även arvs- och gåvobeskattningen skulle kunna anförtros
genom en reform tillskapade beskattningsorgan av hög kompetens.
Utskottet har funnit övertygande skäl vara anförda för ett accepterande av
de i nu angivna hänseende föreslagna bestämmelserna men har ansett sig
böra särskilt framhålla, att utskottet därvid utgått från att, på sätt departementschefen
anfört, förevarande fråga icke nu bör anses definitivt löst. I
detta sammanhang vill utskottet jämväl framhålla angelägenheten av att, såsom
i propositionen ställts i utsikt, domstolarna i den mån så är möjligt snarast
befrias från stämpeluppbörden.

Bland de föreslagna straffbestämmelserna ingår en föreskrift, enligt vilken
förtigande av någon omständighet av betydelse vid beskattningen i fråga örn

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21, 43

ansvarspåföljder uttryckligen likställts med ett positivt lämnande av oriktig
uppgift. Mot sistnämnda stadgande har i ett av remissyttrandena anmärkts
att — enär motsvarighet till detsamma saknades i de straffbestämmelser i
taxeringsförordningen, som avse den allmänna beskattningen, och lämnande
av oriktig uppgift enligt praxis ansetts inbegripa förtigande — ifrågavarande
stadgande i förslaget kunde befaras komma att återverka i restriktiv riktning
å tolkningen av taxeringsförordningens straffbestämmelser. Departementschefen
uttalar, att de förhållanden, som för arvs- och gåvobeskattningens del äro
av betydelse för bedömande av förevarande fråga, icke äro helt jämförbara
med motsvarande förhållanden vid den allmänna beskattningen och att departementschefen
därför funne skäl föreligga att, såsom kommittén föreslagit,
uttryckligen angiva att ett förtigande föranleder samma straff som en oriktig
uppgift. Departementschefen tillägger, att ett sådant stadgande icke bör vara
ägnat att inverka på den tolkning, som vid den allmänna beskattningen givits
uttrycket oriktigt meddelande. Enligt utskottets mening synes likväl en viss
fara i sådant hänseende kunna föreligga, och utskottet har därför velat framhålla
önskvärdheten av att i lämpligt sammanhang ett förtydligande sker av
straffbestämmelserna i 143 § taxeringsförordningen.

Mot de förslag, som förutom förslaget till skatteförordning innefattas i propositionen,
har utskottet icke något att erinra.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr
192 måtte antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning örn arvsskatt och gåvoskatt med den ändring,
att 20 § erhåller följande lydelse:

20 §.

Vid uppskattning av egendom skall lända till efterrättelse
i bouppteckning eller, där skatt uttages efter deklaration, i
denna upptaget värde, så framt icke föreskrifterna i 21, 22
eller 23 § föranleda åsättande av annat värde. Nyttjanderätt
eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån, som av arvlåtaren
stiftats genom testamente, uppskattas enligt i 23 §
meddelade föreskrifter.

Att i vissa fall skatt skall utgå efter lägre värde än nu sagts,
därom stadgas i 27 §.;

2) förordning angående införande av förordningen örn arvsskatt
och gåvoskatt;

3) lag örn ändrad lydelse av 1 § förordningen den IG juni
1875 (nr 42 s. 35) angående särskilda protokoll över lagfarter,
inteckningar och andra ärenden; samt

44

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

4) förordning om ändring i vissa delar av förordningen
den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften Stockholm

den 21 maj 1941.

På bevillningsutskottets vägnar;

A. J. BÅRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, friherre Lagerfelt, Frans
Ericson, Robert Berg, Egnell, Sylwan, Herman Ericsson, Franzon och Sandström*; samt

från andra kammaren: herrar Lövgren*, Björkland, Eklund, Persson i Undersvik,
thorell. Karlsson i Grängesberg, Jonsson i Skedsbygd, Rosander*, De Geer och Henriksson,

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

417922. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 194i.