Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

1

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1941 kl. 6 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt
för år 1941, m. m. jämte i ämnet väckta
motioner.

I en den 7 mars 1941 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 173, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning örn krigskonjunkturskatt för år 1941,

2) förordning örn rätt att på grund av påförd krigskonjunkturskatt för
år 1941 erhålla nedsättning i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten
m. m. för samma år, samt

3) förordning med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst
åren 1941 och 1942 av ersättning på grund av försäkring för förlust
av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg.

Beträffande författningsförslagens lydelse hänvisas till utskottets hemställan.

Till utskottets behandling hava överlämnats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna nr 209 i första kammaren av herr Wistrand
och nr 286 i andra kammaren av herr Olson i Göteborg m. fl., vari hemställts,
att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 173 måtte besluta sådan
ändring i förslaget till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1941 att
skattskyldig vid beräkning av inkomsterna för förkrigsinkomståren och beskattningsåret
erhåller avdrag för såväl statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
och värnskatt som kommunalskatt, samt att vederbörande utskott måtte
verkställa den omformulering av författningstexten, som föranledes av detta
yrkande;

2) de likalydande motionerna nr 211 i första kammaren av herrar Ekströmer
och Mannerskantz och nr 282 i andra kammaren av herr Lundell,
vari hemställts, att »riksdagen ville avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 173
om krigskonjunkturskatt»;

3) de likalydande motionerna nr 212 i första kammaren av herr Axel Ivar
Anderson och nr 283 i andra kammaren av herr Wiberg m. fl., vari hemställts,
att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 173 måtte vidtaga

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 7 sami. Nr 20.

1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

sådana ändringar i och tillägg till det framlagda förslaget, att de i motionerna
»under punkterna 1 t. o. m. 3» anförda synpunkterna vinna beaktande, så
ock besluta, att i följd härav bestämmelserna om provisorisk påföring av
krigskonjunkturskatt skola utgå, att riksdagen därjämte måtte besluta sådana
ändringar i lydelsen av det av 1940 års urtima riksdag genom skrivelse nr
103 lämnade bemyndigandet för Kungl. Majit att medgiva eftergift beträffande
krigskonjunkturskatt m. m., vilka följa av ett bifall till ovanstående yrkanden,
samt att vederbörande utskott måtte verkställa härav föranledda ändringar
dels i förslaget till förordning örn krigskonjunkturskatt för år 1941
jämte anvisningar, dels i berörda bemyndigande;

4) de likalydande motionerna nr 214 i första kammaren av herr Bernhard
Nilsson m. fl. och nr 285 i andra kammaren av herr Liedberg m. fl.,
vari hemställts, att riksdagen vid behandling av Kungl. Majlis proposition nr
173 måtte taga hänsyn till i motionerna framförda yrkanden och önskemål;

5) de likalydande motionerna nr 216 i första kammaren av herrar Nordenson
och Sylwan och nr 284 i andra kammaren av herr Lundberg i Hälsingborg
m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av proposition
nr 173 måtte dels beakta i motionerna framförda synpunkter, dels ock besluta
sådan ändring av 11 § förslaget till förordning örn krigskonjunkturskatt
för år 1941 att nämnda paragraf erhåller följande ändrade lydelse:

11 §■

Krigskonjunkturskatten skall utgöra

a) beträffande rörelse:

å den del av den beskattningsbara merinkomsten, som ej överstiger 20 procent
av motsvarande jämförelseinkomst 30 procent,

överstiger 20 men ej 50 procent av motsvarande jämförelseinkomst 40 procent,

överstiger 50 procent av motsvarande jämförelseinkomst 50 procent;

b) beträffande jord- och skogsbruk:

40 procent av den beskattningsbara merinkomsten;

c) beträffande övriga förvärvskällor:

50 procent av den beskattningsbara merinkomsten.

Avser beskattningsåret — — — fullt hundratal kronor, bortfaller.;

6) motionen nr 208 i första kammaren av friherre Beck-Friis m. fl., vari
hemställts, att »riksdagen vid behandling av proposition nr 173 ville besluta,
att inkomst av skogsbruk ej skall träffas av krigskonjunkturskatt»;

7) motionen nr 210 i första kammaren av herr Holmström, vari hemställts,
att »riksdagen måtte besluta att i den av Kungl. Majit föreslagna förordningen
om krigskonjunkturskatt för år 1941 införa bestämmelser av innebörd,
att Kungl. Maj :t äger att i fall, där på grund av särskilda förhållanden
lättnad i eller befrielse från krigskonjunkturskatt för viss skattskyldig eller
grupp av skattskyldiga finnes vara erforderlig, medgiva sådan åtgärd»;

8) motionen nr 213 i första kammaren av herr Axel Ivar Anderson, vari
hemställts, att »riksdagen vid behandling av proposition nr 173 ville besluta

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

3

sådan ändring i ''förordning örn krigskonjunkturskatt för år 1941’, att virke,
som ett företag avverkat å egen skog för nyttjande i egen rörelse, helt undantages
från krigskonjunkturskatt av skogsbruk, eller, om detta ej kan bifallas,
att företaget berättigas att i varje fall undantaga från beräkningen så stor del
av nämnda virke, som vid beskattningsårets slut ej förädlats eller avyttrats
i förädlat skick»;

9) motionen nr 215 i första kammaren av herr Sandström m. fl., vari
hemställts, att riksdagen vilie besluta sådan ändring av 10 § i förslaget till
förordning om krigskonjunkturskatt för år 1941, att det skattefria bottenavdraget
fastställes till 4,000 kronor i stället för av Kungl. Majit föreslagna
3,000 kronor;

10) motionen nr 270 i andra kammaren av herr Falk m. fl., vari hemställts,
att riksdagen måtte besluta sådan ändring i förslag till förordning
om krigskonjunkturskatt för år 1941, att 2 § punkt e) får följande lydelse:

inkomst i form av tjänst, tantiem---förvärvsverksamhet; samt att

fjärde stycket i 10 § får följande lydelse: dels ock ett belopp av 1,000 kronor;

11) motionen nr 279 i andra kammaren av herr Henriksson, vari hemställts,
att »riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 173 måtte
besluta, att det i 10 § i förslaget till förordning om krigskonjunkturskatt för
år 1941 fastställda skattefria bottenavdraget höjes från föreslagna 3,000 kronor
till 4,000 kronor»;

12) motionen nr 280 i andra kammaren av herr Hansson i Skediga, vari
hemställts, att »riksdagen måtte höja den siffra, som ligger som minimisiffra
för krigskonjunkturbeskattningens utgångsläge, från nu av Kungl.
Majit föreslagna 3,000 kronor till 4,000 kronor»; samt

13) motionen nr 281 i andra kammaren av herr Karlsson i Granebo m. fl.,
vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition
nr 173 måtte dels besluta, att merinkomst från för bränsle försåld ved endast
skall krigskonjunkturbeskattas för den del av inkomsten som uppstått
genom tillämpning av högre priser än fastställda garantipriser, dels ock i övrigt
taga hänsyn till i motionen anförda synpunkter vid utformningen av beskattningsreglerna
angående förvärvskällan skogsbruk.

Genom proposition den 1 augusti 1940, nr 2, föreläde Kungl. Majit riksdagen
förslag till förordning örn krigskonjunkturskatt för år 1940, m. m.
Förslaget blev i huvudsak bifallet av riksdagen, och den 19 augusti 1940 utfärdades
dels, i överensstämmelse med riksdagens beslut, förordning örn
krigskonjunkturskatt för år 1940 och förordning örn rätt att på grund av påförd
krigskonjunkturskatt för år 1940 erhålla nedsättning i den statliga inkomst-
och förmögenhetsskatten m. m. för samma år, dels ock kungörelse angående
fastställelse av vissa formulär till blanketter för deklaration till ledning
för taxering till krigskonjunkturskatt år 1940 m. m. (SFS 1940 nr 704—

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

766). Den 31 augusti 1940 utfärdades vidare dels kungörelse med vissa tillämpningsföreskrifter
till förordningen den 19 augusti 1940 örn krigskonjunkturskatt
för år 1940, m. m., dels ock kungörelse med föreskrifter rörande provisorisk
påföring av krigskonjunkturskatt för år 1940, m. m. (SFS nr 807
och 808). Vidare föreläde Kungl. Majit genom proposition den 6 december
1940, nr 84, riksdagen förslag till bemyndigande för Kungl. Majit att i vissa
fall medgiva eftergift beträffande krigskonjunkturskatt m. m. På hemställan
av första särskilda utskottet (utlåtande nr 11) bemyndigade urtima riksdagen
(skrivelse nr 103) Kungl. Majit, att beträffande krigskonjunkturskatt eller
till syfte likartad skatt, som vore hänförlig till av nu rådande krigskonjunktur
föranledda förhållanden, dels där bedrivande av viss verksamhet
framstår såsom ur det allmännas synpunkt särskilt betydelsefullt, för visst
företag medgiva eftergift genom att fastställa särskild grund för utgörande
av eller stadga befrielse från dylik skatt beträffande inkomster, som härflyta
från nämnda verksamhet; dels, där främjande av viss tillverkning framstår
såsom särskilt betydelsefullt med hänsyn till folkförsörjningen eller rikets
försvarsberedskap, efter den centrala krigskonjunkturskattenämndens hörande,
förordna, att beträffande företag för dylik tillverkning tillsvidare eller
för visst eller vissa beskattningsår inkomstökning, i den mån densamma
med sannolika skäl visas hava uppkommit genom ny eller ökad sådan tillverkning,
helt eller delvis ej skall upptagas till beskattning, dock att sådant
undantag ej må avse merinkomst som får antagas hava uppkommit genom
höjning av försäljningsprisen utöver vad som erfordrats för att täcka ökade
omkostnader.

Sedan chefen för finansdepartementet åt kammarrättsråden juris doktorn
Carl W. U. Kuylenstierna och Eric Rosenqvist uppdragit att inom finansdepartementets
skatteberedning utarbeta förslag till krigskonjunkturskatt för
år 1941, avlämnade utredningsmännen en den 6 februari 1941 dagtecknad
promemoria i ämnet jämte författningsförslag, vilken promemoria fogats vid
propositionen såsom bilaga.

Efter remiss hava yttranden över skatteberedningens förslag avgivits av
ett flertal myndigheter och sammanslutningar.

Beträffande den allmänna motiveringen för de i propositionen framlagda
förslagen tillåter sig utskottet hänvisa till vad departementschefen härutinnan
anfört i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet (s. 71—75).

Vad angår detaljmotiveringen för de i propositionen framlagda författningsförslagen
får utskottet likaledes hänvisa till vad departementschefen
anfört i ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelserna härutinnan återfinnas
i fråga örn vissa paragrafer i förslaget till förordning örn krigskonjunkturskatt
för år 1941 å nedan angivna sidor i propositionen, nämligen:

Skattepliktig inkomstökning och skattskyldighet (2 §) s. 78,

Taxerad merinkomst (4 §) s. 107—116, (5 och 6 §§) s. 145—152, (7 §) s.
154, (8 §) s. 155—156 samt (9 §) s. 156—157,

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20. *

Beskattningsbar merinkomst (10 §) s. 157,

Beräkning av krigskonjunkturskatt (11 §) s. 157,

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt (13—23 §§) s. 164—165,

Uppgiftsskyldighet och förfarande vid taxering till krigskonjunkturskatt
(26—36 §§) s. 180—182 samt

Kostnader för taxeringsarbetet (39 §) s. 182.

Beträffande förslaget till förordning om rätt att på grund av påförd krigskonjunkturskatt
för år 1941 erhålla nedsättning i den statliga inkomst- och
förmögenhetsskatten m. m. för samma år återfinnes redogörelsen å sid. 184
—185 i propositionen.

Vad slutligen angår förslaget till förordning med särskilda bestämmelser
beträffande taxering för inkomst åren 1941 och 1942 av ersättning på grund
av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg
hänvisas till sid. 185 i propositionen.

Beträffande motiveringen för de i motionerna framlagda förslagen tillåter
sig utskottet hänvisa till motionerna.

I en till utskottet inkommen skrivelse av den 30 april 1941 har aktiebolaget
aerotransport framhållit, att de skäl, som i propositionen anförts för
den i beskattningshänseende jämförelsevis gynnsamma ställningen för rederinäringen,
syntes äga motsvarande giltighet i fråga om flygtrafik. På
grund härav har bolaget hemställt, att de för rederinäringen föreslagna särbestämmelserna
måtte förklaras skola äga tillämpning jämväl beträffande
företag, som driver flygtrafik.

Utskottets yttrande.

Det är enligt utskottets mening under nu rådande förhållanden ofrånkomligt
att i skattesystemet alltjämt inbegripes även en krigskonjunkturskatt.
Så stora skattebördor lia i olika former, senast genom den allmänna
omsättningsskatten, lagts å skattedragarna inom alla inkomstklasser, även
dem som fått sina realinkomster beskurna, att en merbeskattning av dem
som fått sina inkomster mera väsentligt ökade på grund av kriget eller dessförinnan
rådande krigskonjunktur framstår såsom särskilt påkallad. Vid
ståndpunktstagande till frågan örn krigskonjunkturskatten måste även beaktas
den av föredragande departementschefen framhållna synpunkten att
skatten torde utgöra ett verksamt led i statsmakternas strävanden att hindra
spekulationer i prisstegring å produkter av betydelse för folkförsörjningen.
Departementschefen Ilar för sin del funnit detta förhållande mer
än uppväga den synpunkten att skatten är ägnad att verka återhållande
på företagsamheten. Denna sistnämnda synpunkt har kraftigt betonats i
olika motioner och anföres i motionerna 1:211 och II: 282 jämte andra skäl
som ett avgörande motiv för yrkande örn avslag å Kungl. Maj:ts proposition.

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

Utskottet finner ej de i motionerna anförda skälen motivera en sådan ståndpunkt,
men anser angeläget att uppehålla sig vid frågan örn krigskonjunkturbeskattningens
inverkan på företagsamheten inom näringslivet.

Denna frågas vikt vill även utskottet för sin del kraftigt betona. Vid avstängning
från importmöjligheter är näringslivets upprätthållande än mer än
under normala förhållanden en livsbetingelse för befolkningen. Värdet av
dess insatser för försvaret och folkförsörjningen kan knappast överskattas.
Att näringslivet står såvitt möjligt konsoliderat och rustat att möta de stora
påfrestningar efter kriget som äro att förutse måste jämväl anses vara en
angelägenhet av största vikt. Utskottet hyser emellertid den övertygelsen att
inom näringslivet finnes den största förståelse för att å detsamma måste
läggas en avsevärd del av den mycket tunga skattebörda som ej kan undvikas.
Skattesystemets uppgift är att giva beskattningen en sådan avvägning
att skatten träffar hårdast där den kännes minst tyngande, och krigskonjunkturskatten
innebär ett försök att så utforma ett av leden vid denna
avvägning, att av kriget och av krigskonjunkturen förorsakad inkomstökning
beskattas starkare än andra inkomster. Huruvida denna skatteform
kan komma att i huvudsakligen oförändrad form bestå, om kriget blir långvarigt,
är ej möjligt att förutse. Enligt utskottets förmenande bör den betraktas
endast som ett i nuvarande läge ofrånkomligt led i systemet.

Betydelsen av frågan örn beskattningens inverkan på företagsamheten ger
utskottet anledning att i korthet analysera detta spörsmål och därvid såsom
skilda frågor betrakta dels skattens inriktning i avseende å företagens konsolidering
och dels dess verkan i övrigt.

Krigskonjunkturskattens anordning är, framför allt i den form den nu
föreligger, anlagd på att ej förhindra utan fastmera medverka till en fortsatt
sund konsolidering av näringslivet. Den föreslagna rätten att vid denna beskattning
tillgodonjuta i räkenskaperna gjorda avskrivningar för överpris och
merkostnad å nyanskaffade tillgångar för stadigvarande bruk, vilka kunna
antagas efter kriget till större eller mindre del förlora sitt förräntningsvärde,
är mycket långt gående och kan antagas inbjuda till nyinvesteringar av medel
som eljest skulle beskattats. Rätten att vid beskattningen få lagernedskrivningar
till förkrigspris respekterade lärer också driva företagen till konsolidering
genom att dessa i sina räkenskaper verkställa dylika nedskrivningar.
Där fråga är om mera riskfylld krisbetonad verksamhet, kan däremot
befaras att investeringsintresset hålles tillbaka, om ej en mera avsevärd
vinstmöjlighet lockar vederbörande att påtaga sig risker. Det bör
emellertid understrykas, att en åtskillnad måste göras mellan mer eller
mindre önskvärd sådan verksamhet. Någon anledning att uppmuntra i och
för sig ej behövlig produktion endast på den grund att detta kan anses utgöra
en stimulans för näringslivet föreligger ej. Det är icke ett samhällsintresse att
det realkapital som står till buds offras på sådan produktion, örn risk föreligger
att realkapitalet skall gå förlorat. Ä andra sidan kan fråga vara örn
sådan med hänsyn till osäkerheten örn den rådande konjunkturens varaktighet
riskfylld verksamhet, som i nuvarande läge för folkförsörjningen är att

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

7

anse som önskvärd eller rent av nödvändig. Sådan verksamhet får givetvis
ej omöjliggöras genom olämpligt avvägd beskattning. I detta avseende
bör emellertid märkas följande.

Krigskonjunkturskatt ifrågakommer ej med mindre inkomsten för beskattningsåret
överstiger den med utgångspunkt från de för näringslivet
i allmänhet gynnsamma åren 1937 och 1938 uppskattade jämförelseinkomsten,
varför en omläggning av verksamhet som omöjliggjorts av kriget står
till buds utan att krigskonjunkturskatt riskeras förrän den nya verksamheten
visar sig så lönande att inkomsten överstiger jämförelseinkomsten. Synnerligt
beaktande förtjänar den möjlighet till eftergift i krigskonjunkturskatt,
som föreligger på grund av 1940 års urtima riksdags åt Kungl. Majit
givna bemyndigande att bevilja sådan eftergift. Detta bemyndigande, som,
enligt vad upplyst blivit, i flera fall tagits i anspråk, avser i sin förra del
verksamhet vars bedrivande framstår såsom ur det allmännas synpunkt
särskilt betydelsefullt och i sin senare del det fall där främjande av viss
tillverkning framstår såsom särskilt betydelsefullt med hänsyn till folkförsörjningen
eller rikets försvarsberedskap. Där fråga är om sådan verksamhet,
kan följaktligen beskattningen avvägas med hänsyn till vad förhållandena
kräva. Till frågan örn innebörden av detta bemyndigade återkommer
utskottet i det följande. Här må dock framhållas, att de nu antydda förmånerna
vid krigskonjunkturbeskattningen i förening med de uppmjukade regler
som föreslås beträffande beräkning av jämförelseinkomst för nystartade
företag måste anses vara av stort värde för näringslivet.

Det är emellertid angeläget att de möjligheter till lindring i krigskonjunkturskatten,
som i olika avseenden finnas, bliva uppmärksammade och tillvaratagna
av näringslivet, och utskottet vill understryka angelägenheten av att,
i den mån dessa möjligheter ej äro kända, desamma genom åtgärder från
det allmännas sida, helst i samarbete med näringslivets organisationer, bringas
till de skattskyldigas kännedom.

I propositionen föreslås nu i överensstämmelse med vad som bebådats vid
behandlingen av förslaget om krigskonjunkturskatt för år 1940 viss utvidgning
av krigskonjunkturskatten, främst därutinnan att jordbruk och skogsbruk,
viss inkomst av annan fastighet samt realisationsvinst vid avyttring av
fast egendom inbegripes i densamma, varjämte krigskonjunkturbeskattningen
av inkomster av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet utom realisationsvinst
något utvidgats. Löneinkomster i allmänhet och kapitalinkomster lia
lämnats utanför beskattningen. Utskottet finner de i förarbetena till lagstiftningen
och de av departementschefen anförda motiven lör denna avgränsning
av skatten bärande. Mot en ytterligare utvidgning av skatten lala framför
allt praktiska tillämpningssvårigheter, vilka både beträffande kapitalinkomster
och tjänsteinkomster liro mycket framträdande. Det har vidare förefallit
utskottet som örn en ytterligare utvidgning av beskattningen skulle få
jämförelsevis ringa betydelse. Att å andra sidan, på sätt i motionen 1:208
föreslagits, från beskattningen undantaga skogsbruk tinner utskottet uteslutet.
Såsom i propositionen framhållits är här i stor utsträckning fråga om ut -

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

präglat renodlade krigskonjunkturvinster, vilka uteslutande äro beroende av
prisstegring utöver omkostnadsökning. De praktiska svårigheter, som i motionen
åberopas såsom grund för skogsbrukets uteslutande från krigskonjunkturskatten,
få visserligen ej underskattas. Med hänsyn till det jämförelsevis
begränsade antal skattskyldiga för vilka beskattning kan förväntas ifrågakomma
och den omständigheten att fråga väsentligen är örn större skogsägare
vilka kunna förete utredning om de försålda produkternas beskaffenhet,
bör det dock vara möjligt att komma till rätta med dessa svårigheter på
ett sådant sätt att beskattning av andra än verkliga krigskonjunkturvinster
ej, såsom i motionen befaras, skall ifrågakomma. Med de bestämmelser som
föreslås inkräktar beskattningen i intet fall på de belopp, som skulle kunnat
erhållas för skogsprodukterna före kriget, utan lämnar en ej ringa vinstmarginal
över dessa värden ograverad.

Av föredragande departementschefen har jämväl berörts frågan om önskvärdheten
av att medgiva rätt att från inkomstökning under visst år avräkna
inkomstminskning under ett annat. Under vitsordande av det principiellt
riktiga i ett sådant förfarande beträffande krigskonjunkturskatten har
departementschefen framhållit, att möjligheterna härutinnan knappast kunna
helt överskådas förrän i samband med det planerade avräkningsförfarandet
efter krigets slut. Ett mycket betydelsefullt steg i fråga om utjämning mellan
olika beskattningsår innebure emellertid förslaget örn provisorisk skattepåföring
i händelse av avsättning till s. k. kostnadsutjämningsfond. I olika motioner
ha nu framlagts förslag om ytterligare åtgärder i syfte att möjliggöra
kvittning mellan inkomstökning under ett beskattningsår och inkomstminskning
under ett annat. I motionen I: 210 har sålunda föreslagits att Kungl.
Majit skulle få rätt att i fall, där på grund av särskilda förhållanden lättnad
i eller befrielse från krigskonjunkturskatt för viss skattskyldig eller grupp av
skattskyldiga befunnes vara erforderlig, medgiva sådan åtgärd. I motionerna
I: 212 och II: 283 har framlagts förslag till lösning av frågan efter i huvudsak
följande linjer. All krigskonjunkturskatt, åtminstone i vad den härflutit av
rörelse, skulle i princip påföras blott provisoriskt. Debiterad krigskonjunkturskatt
i vad den överstege medgiven nedsättning av den statliga inkomst- och
förmögenhetsskatten skulle sålunda icke erläggas i vanlig ordning utan insättas
på ett spärrat specialkonto hos statlig kreditinstitution, antingen riksbanken
eller postgirokontoret. Ränta skulle ej utgå. Vid krigskonjunkturperiodens
slut skulle en avräkning mellan merinkomstår och inkomstminskningsår
verkställas, varefter saldot skulle definitivt tillfalla staten. Den Kungl.
Majit meddelade fullmakten att medgiva eftergift beträffande krigskonjunkturskatt
skulle så utvidgas, att Kungl. Majit kunde efter prövning i särskilda
tall medgiva disponerande av tillgodohavande å spärrkonto för omedelbar
avskrivning av investeringar för ändamål, vilka vöre för folkhushållet angelägna.
I synnerhet har enligt motionen skäl ansetts föreligga att till prövning
upptaga spörsmålet, i vad mån den i den redan meddelade fullmakten
gjorda begränsningen av möjligheten till skattebefrielse att avse inkomster,
som härledde sig från den ur näringspolitisk synpunkt angelägna verksam -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20. 9

heten såsom sådan, framstode såsom rationell. Denna begränsning innebure
framför allt, att ett företag, som å viss rörelse baft beskattningsbar merinkomst,
icke kunde komma i åtnjutande av befrielse från krigskonjunkturskatt,
även örn vinstmedlen avsåges för framtida investering i riskbetonad,
ur försörjningspolitisk synpunkt betydelsefull verksamhet.

Ett bifall till de i sistnämnda motioner framställda yrkandena skulle
från näringslivets synpunkt medföra ej enbart fördelar utan även vissa
nackdelar i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag. Återbetalning av krigskonjunkturskatt
skulle nämligen enligt motionerna i allmänhet ej kunna
förekomma förrän i samband med det planerade avräkningsförfarandet efter
krigets slut. Endast där Kungl. Maj:t med stöd av fullmakten dessförinnan
medgåve skattemedlens användning för nyinvestering, skulle enligt
motionerna tidigare restitution kunna äga runi. Enligt Kungl. Maj:ts
förslag skulle däremot tidigare restitution, när behov av sådan förelåge,
kunna förekomma i alla de fall, där provisorisk skattepåföring skett, exempelvis
då nytt varulager anskaffats i stället för avgånget sådant eller då nytt tonnage
inköpts i stället för sålt eller förlorat sådant, för att ej tala om den synnerligen
betydelsefulla restitutionsmöjlighet som avsättning till den föreslagna
kostnadsutjämningsfonden skulle medföra. Restitution må enligt propositionen
äga rum örn kostnadsutjämningsfond använts för omkostnader i rörelsen, för
vilka avdrag skulle medgivits vid taxering till krigskonjunkturskatt, därest
ej fonden disponerats för ändamålet. Det lärer vara avsett att uttrycket
»omkostnad» här skall uppfattas i vidsträckt bemärkelse och omfatta även
exempelvis avskrivning för överpris och merkostnad å en nyanskaffad tillgång.
Därest, såsom utskottet anser riktigt, åt uttrycket omkostnad gives så
vidsträckt innebörd som nu angivits, torde anordningen med kostnadsutjämningsfond
uttryckligen tillförsäkra de skattskyldiga den rätt att åtnjuta avdrag
vid nyinvesteringar, som enligt motionerna skulle tillkomma dem endast
efter särskilt medgivande av Kungl. Majit. Möjligheten begränsas väsentligen
endast av bestämmelsen om det högsta belopp som må avsättas till
kostnadsutjämningsfond, men även i detta avseende synes propositionen
fylla rimliga anspråk. Det mera betydelsefulla fall som ej regleras genom
propositionen är väl det, där inkomstminskningen uppkommit under tidigare
år än merinkomsten. Genom en direkt utfästelse örn avräkning till
den skattskyldiges förmån efter krigets slut såsom i motionerna 1:212 och
II: 283 ifrågasatts skulle väl även detta fall regleras. En dylik uttrycklig utfästelse
torde dock ej nu kunna givas med hänsyn till svårigheten att förutse,
hur förhållandena komma att gestalta sig och vilka påfrestningar på skattebetalarna
som bli nödvändiga. Utskottet instämmer emellertid i föredragande
departementschefens uttalande örn det principiellt berättigade i ett dylikt
förfarande och understryker önskvärdheten av att det skall visa sig möjligt
alt genomföra ett sådant.

Den anmärkning mot en alltför snäv avfattning av den Kungl. Majit
lämnade fullmakten att meddela eftergift i krigskonjunkturskatt, som framställts
i motionerna I: 212 och 11: 283, förefaller, såvitt utskottet kan finna, i

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

belysning av det senast anförda mindre bärande. Den olägenhet som genom
anmärkningen framhäves avhjälpes visserligen icke genom fullmakten men
väl genom olika anordningar för provisorisk skattepåföring och särskilt
genom reglerna örn kostnadsutjämningsfond. Utskottet vill för sin del göra det
uttalandet att den i fullmaktens förra del intagna bestämningen att eftergiften
skall gälla inkomster, som härflyta av den från det allmännas synpunkt
särskilt betydelsefulla verksamheten, givetvis bör så förstås, att med
inkomst av ifrågavarande verksamhet avses den förutsebara inkomsten av
denna verksamhet under den tid med vilken man i sammanhanget räknar.
Såsom villkor för skattebefrielsen skall alltså ej för varje år behöva krävas
en noggrann utredning örn storleken av den just på det året belöpande inkomsten
av sagda verksamhet, utan det bör vara tillräckligt att, såvitt förutses
kan, den eftergift av krigskonjunkturskatt, som medgives, ej är större än
den på verksamheten i fråga sammanlagt under olika år belöpande krigskonjunkturskatten.
Framhållas bör måhända att, därest särskild utredning rörande
storleken av den på varje år belöpande inkomsten av ifrågavarande
verksamhet med hänsyn till förhållandena i särskilda fall skulle visa sig
önskvärd, hinder givetvis ej möter för Kungl. Majit att fastställa dylikt villkor,
även om Kungl. Majit ej genom fullmakten bindes att föreskriva sådant.
Denna utskottets uppfattning lärer överensstämma med hittills tillämpad
praxis.

Av det anförda torde framgå, att utskottet ej finner sig kunna tillstyrka de
nu berörda yrkandena i motionerna I: 212 och lii 283, och att utskottet ej
heller kan biträda yrkandet i motionen I: 210.

1 motionerna I: 212 och lii 283 lia framställts yrkanden att från de taxerade
merinkomsterna skulle få göras ett särskilt avdrag svarande mot den
ökning i de vid företaget under året utbetalade lönesummorna, som hänför
sig till den i förhållande till föregående beskattningsår inträdda ökningen i
det genomsnittliga antalet anställda, dock med sådan begränsning att rätten
till avräkning kommer att omfatta förslagsvis högst 3,000 kronor i genomsnitt
för varje anställd. Utskottet kan för sin del ej förorda en sådan anordning
utan finner det lämpligare om skattelättnad av den art, som i nämnda
motionsyrkanden ifrågasättes, medgives endast i sådana fall då efter särskild
prövning lättnad finnes vara på sin plats. Detta resultat synes kunna
ernås, därest den Kungl. Majit lämnade fullmakten så förstås, att bedrivande
av viss verksamhet kan anses framstå såsom särskilt betydelsefullt,
där samhällsnyttan av i och för sig önskvärd verksamhet ytterligare framhäves
därigenom att denna finnes utgöra ett mera betydelsefullt led i åtgärderna
för bekämpande av arbetslösheten, samt att även i den senare delen
av bemyndigandet skall kunna inläggas en motsvarande innebörd. Utskottet
anser att en sådan tolkning är i full överensstämmelse med bemyndigandets
såväl syfte som avfattning.

Även rörande frågan om hänsyntagande till penningvärdet vid ifrågavarande
beskattning har föredragande departementschefen gjort vissa uttalanden.
Departementschefen vidhöile sin redan förra året uttalade mening, att,

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

11

därest en mera betydande försämring av penningvärdet skulle inträda, hänsyn
till en sådan borde tagas vid krigskonjunkturbeskaltningen. Visst sådant
hänsyntagande kunde i själva verket ifrågakomma ej blott vid en verklig
försämring av penningvärdet, ulan även där en av varuknapphet förorsakad
allmän prisstegring ägt rum. Departementschefen ansåge emellertid ej anledning
föreligga att för 1941 års skatt föreslå särskild anordning i anledning av
nu nämnda förhållanden. Ur taxeringsteknisk synpunkt vore det helt visst
önskvärt att undvika de komplikationer som skulle bliva en ofrånkomlig
följd av ett sådant hänsyntagande. Ett visst beaktande av de framförda synpunkterna
syntes emellertid kunna ske vid bestämmande av det skattefria
bottenavdragets storlek. Mot vad departementschefen sålunda yttrat har utskottet
ingen erinran. Utskottet vill emellertid uttala den meningen att, såvitt
utskottet kan finna, det ligger vikt vid att vederbörlig hänsyn tili den allmänna
prisstegringen tages vid utformningen av krigskonjunkturskatten för
nästa år.

Innan utskottet övergår till författningsförslagens detaljer finner sig utskottet,
ej minst med hänsyn till lagstiftningens utvidgning att avse även
sådana förvärvskällor som jordbruk och skogsbruk, böra framhålla vikten
av att en såvitt möjligt enhetlig tillämpning i överensstämmelse med lagstiftarens
syfte eftersträvas, och att landskamrerarna jämte konsulenter beredas
tillfälle att överlägga örn riktlinjer för en sådan tillämpning.

Beträffande detaljerna i förslaget till förordning örn krigskonjunkturskatt
får utskottet anföra följande.

De i motionerna I: 208 oell II: 270 framställda yrkandena i vad dessa avse
2 § har utskottet berört i det föregående.

Utom en redaktionell ändring i 2 § 1 mom. föreslår utskottet att i 2 mom.
införes en bestämmelse, genom vilken parti- och detaljhandelsbolag för rusdrycker,
aktiebolaget svenska tobaksmonopolet så ock annat aktiebolag, från
vilket utdelningen i sin helhet tillfaller staten, undantages från krigskonjunkturskatt.
Det förefaller utskottet lämpligt att, där det utan saklig olägenhet låter
sig göra, undvika det besvär och den omgång som deklaration och taxering
till krigskonjunkturskatt medföra. Härav föranledes även en ändring i
27 § 1 mom.

Utskottet har uppmärksammat de uppmjukningar av reglerna om jämförelseinkomstens
beräkning, som i propositionen föreslås i anvisningarna till
4 §, och vill uttala önskvärdheten av att denna fråga särskilt beaktas vid det
landskamrerarmöte, vars avhållande utskottet i det föregående förordat.

Från centralkonsulenten för krigskonjunkturbeskattningen bar inhämtats,
att vid bestämmande av jämförelseinkomst med frångående av medeltalet av
inkomsterna för förkrigsinkomståren vid 1940 års taxering till krigskonjunkturskatt
tillämpats bland annat följande regler. Om nämnda medeltal understiger
medeltalet för en femårsperiod — eller i vissa fall en längre period —

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

har jämförelseinkomsten i regel fastställts till detta senare medeltal. Om
såväl medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren som medeltalet för
en längre period understigit 5 procent av det egna verkliga kapitalet, har
jämförelseinkomsten i regel beräknats till 5 procent på detta kapital. Där
fråga varit om familjebolag, har dock denna regel ej kunnat upprätthållas,
eftersom den redovisade vinsten kunnat beskäras genom utbetalning av löner
till delägarna m. m. Därest ett företag ej nått sin fulla kapacitet förrän
under år 1938, har jämförelseinkomsten fastställts till samma belopp som
1938 års inkomst. I vissa fall har under dylika förhållanden hänsyn även
tagits till resultatet under första halvåret 1939. Utan att taga ställning
till frågan om dessa reglers allmängiltighet vill utskottet uttala att de synas
utgöra ett i stort sett riktigt uttryck för den tankegång som ligger
bakom bestämmelserna örn jämförelseinkomst. Tilläggas må att i vissa fall,
där fråga är om mer eller mindre nystartade företag för vilka jämförelseinkomsten
följaktligen uppgår till jämförelsevis lågt belopp, reglerna örn
hänsyntagande till naturlig utveckling stundom kunna åberopas för bevisning
att krigskonjunkturvinst ej är för handen.

I punkt 4 b av anvisningarna till 4 § har införts ett nytt stycke i syfte att
ytterligare klargöra förhållandet mellan bestämmelserna om värdering av
varulager och örn rätt till avdrag för minskning av s. k. dold förkrigsreserv.
Bestämmelsen har i huvudsak den innebörden, att därest vid lagerminskning
den enligt förkrigspris uppskattade dolda förkrigsreserven enligt räkenskaperna
ej ökats, lagervärderingen skall godkännas. Avdrag för minskning av
dold förkrigsreserv ifrågakommer då endast där reserven enligt räkenskaperna
är mindre än den dolda förkrigsreserven. I anslutning till detta tillägg
föreslås att den i c) under ifrågavarande anvisningspunkt intagna bestämningen
av vad som skall förstås med förkrigspris överflyttas till nu ifrågavarande
stycke.

I motionen I: 213 har föreslagits att riksdagen ville besluta sådan ändring
i förordningen örn krigskonjunkturskatt, att virke som ett företag avverkat
å egen skog för nyttjande i egen rörelse helt undantages från krigskonjunkturskatt
av skogsbruk, eller, örn detta ej kan bifallas, att företaget berättigas
att i varje fall undantaga från beräkningen så stor del av nämnda virke, som
vid beskattningsårets slut ej förädlats eller avyttrats i förädlat skick. Genom
punkt 5 av anvisningarna till 6 § regleras det fall att inkomstminskning uppstått
å rörelsen, medan för skogsbruket framkommer taxerad merinkomst, på
det sätt att prissättningen i förhållandet mellan de båda verksamhetsgrenarna
i beskattningsavseende beräknas efter annan grund än i räkenskaperna.
Motionen avser det fall, då trots denna kvittningsmöjligliet taxerad merinkomst
kvarstår för skogsbruket i fall då skogsprodukterna vid beskattningsårets
utgång ligga kvar i rörelsen i förädlat eller oförädlat skick. Såvitt utskottet
kan finna kan detta fall ej tänkas inträffa, där företaget utnyttjat
lagstiftningens medgivande att nedskriva produkterna i fråga till förkrigspris.
Spörsmålet visar sig följaktligen i verkligheten vara ett specialfall inom
frågan i vad mån vid lagerökning nedskrivning skall i beskattningsavseende

13

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

godkännas till lägre värde än värdet enligt räkenskaperna. Lagstiftningen
intar här i princip samma ståndpunkt som beträffande den statliga inkomstoch
förmögenhetsskatten, att sådan ytterligare nedskrivning ej godkännes.
Undantag har i propositionen gjorts endast där den skattskyldige visar att vid
uppskattningen enligt räkenskaperna hänsyn ej tagits till nedskrivning som
enligt god köpmannased varit uppenbart påkallad. Mot denna med hänsyn till
näringsföretagens konsolidering betydelsefulla princip lärer knappast någon
berättigad invändning kunna göras. Utskottet mäste emellertid medge att
just där fråga är om förhållandet mellan jordbruk eller skogsbruk å ena sidan
och rörelse, som tillgodogör sig jordbrukets eller skogsbrukets produkter, a
andra sidan, konsekvenserna av denna lagstiftningens inställning kunna vara
svårare att överskåda än när fråga är örn enbart rörelse, varför vissa billighetsskäl
tala för att i innevarande års lagstiftning medge särskilt undantag
från nämnda princip för detta speciella fall. Genom rätt att tillgodoräkna
sig nedskrivning lägst till förkrigspris av lagerökningen beträffande de ej avyttrade
produkterna där sådan ej skett i räkenskaperna möjliggöres för företaget
att få fram sådan inkomstminskning å rörelsen, som utgör förutsättning
för den nyss nämnda kvittningsrätten. Utskottet föreslår tillägg till
punkt 4 b) av anvisningarna till 4 § av nu angiven innebörd.

I d) andra stycket av ifrågavarande anvisningspunkt föreslås den ändringen,
att orden »med visshet» utbytas mot »med hög grad av sannolikhet». Det
torde praktiskt taget aldrig vara möjligt att med visshet förutse att en tillgång
skall helt förlora sitt värde efter krigets slut, medan en hög grad av
sannolikhet i sådant avseende stundom torde vara för handen.

I motionerna I: 209 och II: 286 har föreslagits sådan ändring i den förevarande
lagstiftningen att skattskyldig vid beräkning av inkomsterna för förkrigsinkomståren
och beskattningsåret skola erhålla avdrag för såväl statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt och värnskatt som kommunalskatt. Denna
fråga har ingående behandlats av departementschefen, vilken påvisat, att en
sådan avdragsrätt ej är ur principiella synpunkter grundad, och funnit en
dylik rätt ej heller vara av praktiska skäl påkallad. Utskottet kan hänvisa till
detta yttrande och avstyrker bifall till motionen.

I punkt 11 av anvisningarna till 4 § göres en oväsentlig redaktionell ändring
samt, såsom följd av ändringarna i punkt 4 b) och c), en ändrad hänvisning.

Av anvisningarna till 5 § har punkt 2 formellt omarbetats, då den i propositionen
föreslagna texten förefaller svårläst. Någon saklig ändring innebär
icke denna omarbetning.

I motionerna I: 214 och II: 285 lia ändringar föreslagits i reglerna om
jordbrukets krigskonjunkturbeskattning i följande avseenden. Beloppet av
inkomsten för ett vart av de båda förkrigsinkomståren borde ej få sättas
lägre än till en summa motsvarande 5 procent förräntning på det i fastigheten
arbetande kapitalet. Detta skulle schablonmässigt bestämmas till 130
procent å det enligt resultatet av 1938 års fastighetstaxering fastställbara

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

fastighetskapitalet. Denna spärregel skulle komma till användning vid tilllämpning
av saväl brutto- som nettometoden. Vid inträdd lagerminskning
skulle den skattskyldige få från inkomsten avdraga det verkliga värdet av
lagerminskningen, beräknat enligt priserna vid beskattningsårets ingång.
Viss del, förslagsvis 25 procent, av krigskonjunkturskatten för jordbruk
skulle påföras provisoriskt, och den skattskyldige skulle huva rätt att återfå
den provisoriskt påförda skatten för att kompensera förluster under efterföljande
år.

Det i dessa motioner framlagda förslaget, att ett visst i förhållande till det
i fastigheten nedlagda kapitalet bestämt belopp skulle utgöra minsta belopp
för jämförelseinkomsten, överensstämmer till sin allmänna läggning med ett
av kammarrätten framfört förslag, vilket av föredragande departementschefen
rätt ingående behandlats i dennes motivering. Motionärernas förslag är
dock betydligt mera schablonartat än kammarrättens men samtidigt lättare
att tekniskt genomföra. De sakliga skäl som i propositionen anförts mot
kammarrättens förslag träffa enligt utskottets mening även motionärernas
förslag, som för övrigt medger de skattskyldiga att tillgodoräkna sig så höga
belopp såsom jämförelseinkomst, att praktiskt taget ali krigskonjunkturskatt
å jordbruk antagligen skulle bortfalla. Utskottet kan ej förorda detta förslag.

Vad i motionerna anföres rörande inträffad lagerminskning synes böra
föranleda den ändringen i första stycket punkt 3 av anvisningarna till 5 §
att såsom ingående lagervärde skall gälla »verkliga värdet» å lagret vid viss
tidpunkt i stället för »värdet» vid denna tidpunkt. Ändringen är rent redaktionell
och avser att tydliggöra att ej förmögenhetsdeklarationernas sannolikt
i många fall alltför låga värden behöva följas vid denna uppskattning.
Beträffande reglerna rörande lagerminskning föreslås för övrigt även den
ändringen att sådan minskning angives hänföra sig till kalenderåret 1940 i
stället för såsom enligt propositionen beskattningsåret. Denna ändring föreslås
för att få fram en reell likformighet mellan de jordbrukare vilkas deklarationer
upprättas för kalenderår och dem som deklarera för räkenskapsår
omfattande annan tid. Då merinkomsten av jordbruk genomgående bör
bestämmas med utgångspunkt från priserna vid ingången av år 1940, synes
en sådan ändring vara på sin plats. Utskottet vill tillägga, att örn skattskyldig
vid den ordinarie inkomstbeskattningen enligt bokföringsmässiga grunder
fått njuta avdrag för värde å lagertillgång vid räkenskapsårets ingång,
den förevarande bestämmelsen örn avdrag i händelse av lagerminskning givetvis
endast avser det belopp, varmed värdet av samma tillgång vid 1940 års
ingång översteg det redan avdragna värdet.

I detta sammanhang har utskottet beaktat svårigheten att i vissa fall tilllämpa
den i sista stycket av anvisningspunkten 3 angivna regeln om merinkomstens
beräkning i det fall då beskattningsåret ej sammanfaller med
kalenderåret. Det förefaller ej utskottet sannolikt att krigskonjunkturbeskattning
skall ifrågakomma i många av de fall, då endast en del av beskattningsåret
belöper på tiden efter 1940 års ingång. Örn frågan blir aktuell
har emellertid utskottet ansett att en proportionell fördelning av mer -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

15

inkomsten på årets olika delar skall kunna godtagas, därest det ej visas hur
merinkomsten verkligen fördelar sig på tiden före och efter årsskiftet. Då här
nästan genomgående torde vara fråga örn skattskyldiga med bokföring, synes
utredning i sådant avseende vanligen kunna förebringas av den skattskyldige,
om också den s. k. likformighetsregelns tillämpning vid ojämna
försäljningar under de olika åren kan vålla svårigheter. Landskamreraren
åter torde vid upprättande av sitt förslag vara nödsakad tillämpa en schablonmässig
fördelningsgrund, och det synes vara lämpligt att stadga om denna
i anvisningarna. Där inkomstminskning ifrågakommer för kvittning mot
skogsbruk eller dyl., synes en proportionell fördelning böra vara obligatorisk.

Det i nämnda motioner framförda förslaget, att viss del av krigskonjunkturskatten
för jordbruk skulle påföras allenast provisoriskt, kan utskottet icke
tillstyrka. En provisorisk skattepåföring förutsätter vissa på förhand bestämda
åtgärder i konsolideringssyfte, en anordning som svårligen låter sig
genomföra beträffande jordbruk. Den av motionärerna föreslagna anordningen
skulle innebära väsentligen endast en utfästelse örn åtminstone partiell
avräkning mellan merinkomstår och inkomstminskningsår, som, därest
behov visar sig föreligga, kan beslutas ett följande år utan hinder av att provisorisk
skattepåföring ej skett.

I anvisningspunkten 4 till 5 § örn jämförelseinkomstens beräkning föreslås
ett tillägg enligt vilket medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren
skall kunna frångås, därest förkrigsinkomståren visat underskott eller
eljest uppenbart onormala vinstresultat. Bestämmelsen anknyter nära till
motsvarande bestämmelse beträffande rörelse.

Slutligen har utskottet i anvisningspunkten 6 företagit viss omredigering
beträffande bestämmelsen om inkomstökning på grund av uthyrning, körslor
eller dyl. i större omfattning än normalt. Bestämmelsen torde närmast innebära
ett förtydligande. Det kan givetvis stundom förhålla sig så att dylika inkomster
endast delvis kunna anses hava berott på förhållanden som avses i
1 §, och då bör ej heller hela beloppet medtagas i den taxerade merinkomsten.
Här må även framhållas att i den mån ifrågavarande uthyrningar m. m.
förorsakat särskild omkostnad eller särskild skadegörelse eller slitning, avdrag
på den grund kan vara berättigat redan vid beräkning av den uppskattade
merinkomsten. Reglerna i punkt 3 av anvisningarna lill 7 § kunna
i sådant avseende tjäna till ledning.

Beträffande 6 § jämte anvisningar må följande anföras. I motionen II: 281
bär yrkats att riksdagen ville besluta att merinkomst från för bränsle försåld
ved endast skall krigskonjunkturbeskattas för den del av inkomsten,
som uppstått genom tillämpning av högre priser än fastställda garantipriser,
samt i övrigt vid utformningen av beskattningsreglerna angående förvärvskällan
skogsbruk taga hänsyn till i motionen anförda synpunkter. Dessa
gå i verkligheten ut på att åt skogsbruket bereda en särskilt förmånlig undantagsställning
i förhållande till annan näringsverksamhet. De uttalanden som
föredragande departementschefen gjort rörande nödvändigheten att vid ifråga -

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

varande beskattning iakttaga varsamhet synas utskottet utgöra en tillräcklig
garanti för att skogsägarnas intressen skola behörigen tillvaratagas vid lagstiftningens
tillämpning.

Utskottet har redan vid behandling av anvisningarna till 4 § berört det
fall, att skattskyldig i rörelse tillgodogjort sig produkter från eget skogsbruk,
och tagit ställning till den i sådant avseende väckta motionen I: 213. Emellertid
har utskottet också haft anledning beakta det fall där skogsbruket
och rörelsen bedrivas av formellt skilda företag, vilka i förhållande till varandra
hava ställningen av moder- och dotterföretag. Detta fall synes böra
behandlas lika med det i anvisningspunkten 5 reglerade fallet, varför tillägg
med bestämmelser härom föreslås.

I anvisningarna till 7 § föreslås en rent redaktionell ändring.

I 8 § synes viss ändring av formell natur böra göras.

Beträffande 8 § med anvisningar vill utskottet för övrigt göra det uttalandet,
att därest undantagsvis en uppfinnare skulle åtnjuta inkomst av sin
uppfinnarverksamhet i fonn av lön, analogisk tillämpning av de för yrkesmässig
uppfinnarverksamhet föreslagna reglerna bör kunna äga rum.

Beträffande 10 § yrkas i motionerna I: 215 samt II: 279 och 280 att
det skattefria bottenavdraget skall bestämmas till 4,000 kronor i stället för i
propositionen föreslagna 3,000 kronor, medan i motionen II: 270 yrkas att
detta avdrag bestämmes till 1,000 kronor. Till förmån för det högre avdraget
har bland annat framhållits svårigheten för taxeringsmyndigheterna att verkställa
taxering av det betydligt större antal skattskyldiga som med 3,000 kronorsavdraget
kommer att indragas under skatten. Till förmån för ett avdrag å
allenast 1,000 kronor åter framhålles bland annat dels den omständigheten
att det för att motverka inflationstendenserna ej vore rådligt att lämna ett
så högt belopp som 3,000 kronor skattefritt, dels det förhållandet att örn en
så hög merinkomst som 3,000 kronor lämnades fri från krigskonjunkturskatt,
detta komme att framstå såsom oberättigat, då stora befolkningsgrupper
finge nöja sig med en mycket knapp kompensation för dyrtiden.

Utskottet hyser för sin del den uppfattningen, att ett högre avdrag än
3,000 kronor icke kan förordas. De tendenser till prisstegring, som framträda
inom näringslivet, torde i särskilt hög grad vara att söka hos många
smärre företagare, varför det ur denna synpunkt är önskvärt att ej utesluta
alltför många av dessa från krigskonjunkturskatt. Beträffande jordbruk och
skogsbruk skulle antagligen vid 4,000 kronors avdrag ett så litet antal skattskyldiga
underkastas krigskonjunkturskatt, att meningen med att genomföra
denna helt visst av ett allmänt rättsmedvetande uppburna beskattning av
jordbruk och skogsbruk kunde ifrågasättas. Mot ett lägre avdrag tala däremot
med styrka de taxeringstekniska synpunkterna. Utskottet vill för sin
del uttala den förmodan, att redan ett avdragsbelopp av 3,000 kronor med
sannolikhet kommer att ställa taxeringsmyndigheterna inför svårigheter. För

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

17

dessas övervinnande torde sannolikt på många håll särskild förstärkning avarbetskrafterna
vara av nöden. Då det anföres att svårigheter torde möta
att uppbringa sådan arbetskraft, vill utskottet häremot invända, att de fall,
som genom avdragets begränsning till 3,000 i stället för 4,000 kronor indragas
under beskattningen, i allmänhet torde bli föga komplicerade, varför
mindre skolad arbetskraft synes kunna anlitas för behandling av flertalet
av dessa fall. Med avstyrkande av motionerna beträffande denna punkt tillstyrker
alltså utskottet bifall till Kungl. Maj:ts förslag.

Beträffande 11 § har utskottet att först taga ställning till yrkandena i motionerna
I: 216 och II: 284 rörande skattesatsernas sänkning. Utskottet vill
ingalunda frånkänna flera av de i motionerna anförda, för övrigt delvis redan
vid behandlingen av 1940 års krigskonjunkturskatt framförda synpunkterna
berättigande, men utskottet delar departementschefens uppfattning om
vikten att effektivt beskära mera betydande krigskonjunkturvinster, därest
ej sådant läge är för handen som finnes böra föranleda eftergift med stöd
av den Kungl. Maj:t meddelade fullmakten. Under hänvisning till vad som
förut anförts i anledning av farhågorna för en produktionshämmande verkan
av skatten vill utskottet följaktligen förklara, att utskottet biträder
Kungl. Maj:ts förslag i ämnet.

Utskottet föreslår vidare införande i 11 § av ett nytt moment, vilket innebär
att den avräkning som enligt Kungl. Maj:ts förslag skall ske från den
statliga inkomst- och förmögenhetsskatten på grund av att debiterad krigskonjunkturskatt
skall få avdragas från det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerade beloppet, i stället får karaktären av ett avdrag från krigskonjunkturskatten.
Anordningen, som möjliggöres genom att såsom grundbelopp
för krigskonjunkturskatten utföres det belopp som enligt propositionen
skulle utgöra dylik skatt, har närmast föranletts av en önskan att underlätta
debitering och uppbörd. Förslaget torde emellertid även medföra vissa
fördelar i sakligt avseende. Under det att enligt propositionen varje ändring
i krigskonjunkturskatten påverkar taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
blir det nu tvärtom så, att ändringar i den statliga inkomstoch
förmögenhetsskatten föranleda ändringar i taxeringen till krigskonjunkturskatt.
Eftersom det kan antagas att i de fall varom här är fråga besvären
rörande krigskonjunkturskatten komma att bliva mångdubbelt flera
än beträffande den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten, måste det
givetvis betraktas som en särskild fördel att den senare skatten överhuvud
ej påverkas av ändringar i krigskonjunkturskatten, låt vara att en omräkning
beträffande den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten faktiskt
måste ske enligt samina regler som de i propositionen föreslagna för att erhålla
det belopp, som skall påföras i krigskonjunkturskatt. Framhållas må,
att beräkning av krigskonjunkturskatt utgör ett moment i själva taxeringen
till dylik skatt, varför någon ändring i 35 § ej i anledning av det nu
framlagda förslaget erfordras. Även vid provisorisk skattepåföring blir resultatet
enligt ändringsförslaget bättre än enligt propositionen, då den stat Bihang

till riksdagens protokoll lvik. 7 sami. Nr 20.

2

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

liga inkomst- och förmögenhetsskatten hålles helt utanför detta förfarande
även vid restitutioner. Vid bifall till utskottets förslag i detta avseende kan
förslaget till förordning om rätt att på grund av påförd krigskonjunkturskatt
för år 1941 erhålla nedsättning i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten
m. m. för samma år utgå.

I 12 § erfordras ett tillägg med karaktär av följdändring till det senast
angivna förslaget örn skatteavdrag.

Rörande de i motionerna I: 212 och II: 283 framställda yrkandena att den
i 13—23 §§ behandlade provisoriska skattepåföringen måtte utgå har utskottet
yttrat sig i den allmänna motiveringen, medan i motiven till 5 § med
anvisningar berörts det i motionerna I: 214 och II: 285 framställda yrkandet
örn provisorisk påföring av viss del av krigskonjunkturskatten för jordbruk.

I punkt 1 av anvisningarna till 14—19 samt 21 §§ har gjorts en formell
ändring som föranletts av ändringarna i anvisningarna till 4 § punkt 4 b).

Från aktiebolaget aerotransport har såsom ovan sagts till utskottet inkommit
en framställning örn likställighet mellan företag för luftfart med
rederier. Spörsmålet torde böra uppmärksammas vid utformning av eventuell
lagstiftning för ett följande år.

En ändring i 27 § 1 mom. har motiverats under 2 §.

I 28 § föreslås att viss uppgift för taxeringsnämndernas ordförande utgår,
med hänsyn till att det ordinarie taxeringsarbetet i riket i allmänhet avslutats
när ifrågavarande uppgift skolat fullgöras. Enligt vad utskottet inhämtat
hava taxeringsnämndsordförandena i riket under hand erhållit sådana meddelanden,
att ett fullgörande av övriga dem enligt denna paragraf åvilande
uppgifter ej lärer möta särskilda svårigheter.

I samband med frågan örn taxeringsnämndsordförandenas åligganden beträffande
det förberedande arbetet med taxeringen till krigskonjunkturskatt
har utskottet särskilt fäst sin uppmärksamhet på det fall att en jordbruksfastighet
är belägen i annat län än det där taxeringen skall äga rum. Då
prövningsnämnden i det senare länet saknar kännedom örn de närmare
förhållandena rörande en sådan fastighet, skulle det möjligen vara till nytta
att taxeringsnämndsordföranden i den ort där fastigheten är belägen avgåve
yttrande över upprättade förslag till taxering och i anledning därav avgivna
erinringar. Att föreskriva en obegränsad skyldighet att avgiva yttrande
torde dock ej vara lämpligt och ej heller nödvändigt, då ett flertal frågor
äro av rent teknisk natur och kunna lösas genom de upplysningar, som
framgå av handlingarna eller direkt kunna införskaffas av de skattskyldiga.
Att uppställa några bestämda regler torde näppeligen låta sig göra, men rent
allmänt torde väl kunna sägas, att taxeringsnämndsordförande på landskamrerarens
begäran bör vara pliktig att lämna de upplysningar, som anses
erforderliga för taxeringens verkställande i den mån klarhet ej kan vinnas

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

19

ur handlingarna eller eljest någon uppgift som lämnats i dessa anses behöva
kontrolleras av taxeringsnämndsordföranden. Utskottet förutsätter att detta
spörsmål kommer att behandlas vid det landskamrerarmöte, som utskottet
förordat skola äga rum. För övrigt torde föreliggande spörsmål bliva aktuellt
även i de fall, där fastigheten är belägen i samma län som beskattningsorten.

I 29 § 3 mom. föreslår utskottet viss utsträckning av den tid, inom vilken
skattskyldig skall framställa erinringar mot erhållet förslag till taxering, men
medgivande samtidigt av viss möjlighet att, där det är oundgängligt, bestämma
kortare tid för ändamålet.

Tiden för verkställande av taxeringen till krigskonjunkturskatt synes utan
större olägenhet kunna utsträckas med 5 dagar, så att taxeringen skall vara
avslutad senast den 15 december i stället för, såsom i propositionen föreslås,
den 10 december. Samtidigt har bestämmelsen om tiden för protokollsjustering
måst ändras. Härigenom beredes en något vidgad rörelsefrihet för
prövningsnämnderna.

Att förslaget till förordning örn rätt att på grund av påförd krigskonjunkturskatt
för år 1941 erhålla nedsättning i den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten
m. m. för samma år enligt utskottets mening bör utgå, har redan
motiverats i samband med behandlingen av 11 §.

Förslaget till förordning med särskilda bestämmelser beträffande taxering
för inkomst åren 1941 och 1942 av ersättning på grund av försäkring för
förlust av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg tillstyrkes i huvudsak
av utskottet. Den i förslaget avsedda förmånen synes emellertid böra utsträckas
att gälla även det fall då fartyg gått förlorat under beskattningsår
för vilket taxering ägt rum 1940. Utom ändringar som påkallas av denna
ståndpunkt föreslås ett formellt förtydligande.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 173 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas,

1) antaga följande såsom utskottets förslag betecknade

20

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Förslag

till

förordning om krigskonjunkturskatt för år 1941.

Härigenom förordnas som följer:

Inledande bestämmelse.

1 §•

För inkomstökning, som uppkommit efter utgången av augusti 1939 och
kan antagas hava berott på förhållanden föranledda av pågående krig eller
dessförinnan rådande krigskonjunktur, skall i den omfattning och på det sätt
nedan stadgas för år 1941 erläggas krigskonjunkturskatt till staten.

Skattepliktig inkomstökning och skattskyldighet.

2 §•

1 mom. Skattepliktig enligt denna förordning är efter utgången av augusti
1939 uppkommen inkomstökning hänförlig till

a) inkomst av rörelse;

b) inkomst av jordbruk;

c) inkomst av skogsbruk;

d) inkomst av annan fastighet;

e) inkomst i form av tantiem, provision,
gratifikation eller likartad inkomst
av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet,
därest inkomsten utgått
från rörelse, jordbruk eller skogsbruk,
inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet
såsom uppfinnare eller av tillfälligt
uppdrag ävensom annan jämförlig
inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet;
samt

f) inkomst av icke yrkesmässig avyttring
av fast eller lös egendom;

a) inkomst av rörelse;

b) inkomst av jordbruk;

c) inkomst av skogsbruk;

d) inkomst av annan fastighet;

e) inkomst i form av tantiem, provision,
gratifikation eller likartad inkomst
av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet,
därest inkomsten utgått
från rörelse, jordbruk eller skogsbruk,
samt inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet
såsom uppfinnare eller av
tillfälligt uppdrag ävensom annan
jämförlig inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet;
samt

f) inkomst av icke yrkesmässig avyttring
av fast eller lös egendom;

allt under förutsättning att inkomsten är skattepliktig enligt förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller är av beskaffenhet som
i nästa stycke sägs.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

21

(Kungl. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

1 inkomst av rörelse inräknas vid tillämpning av denna förordning intäkt
genom avyttring av sådana för stadigvarande bruk i rörelsen avsedda maskiner
eller andra inventarier, som icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag
enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt hänföras
till byggnad, så ock ersättning på grund av försäkring av dylika tillgångar,
även örn intäkten eller ersättningen ej är skattepliktig enligt nämnda
förordning eller intäkten enligt densamma hänföres till intäkt av tillfällig
förvärvsverksamhet.

2 mom. Skattskyldig enligt denna förordning är envar fysisk eller juridisk
person, vilken åtnjutit inkomstökning som avses i 1 morn., därest enligt
förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt den fysiska eller
juridiska personen vid 1941 års taxering är skattskyldig för den inkomst, vartill
inkomstökningen hänför sig, eller, såvitt angår intäkt eller ersättning
varom sägs i 1 mom. andra stycket, för den inkomst, i vilken intäkten eller
ersättningen inräknas.

Från skattskyldighet undantagas
systembolag som avses i förordningen
angående försäljning av rusdrycker,
aktiebolaget vin- och spritcentralen
samt aktiebolaget svenska tobaksmonopolet
så ock annat aktiebolag,
från vilket utdelningen i sin helhet
tillfaller staten.

Taxerad merinkomst.

3 §■

Vid tillämpning av denna förordning skall uppskattning av inkomster ske

dels för det beskattningsår, för vilket taxering enligt förordningen om
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt äger rum år 1941 (beskattningsåret),

dels, utom vad angår inkomst av skogsbruk samt av icke yrkesmässig avyttring
av fast eller lös egendom, för ett vart av de två beskattningsår, som
gått till ända närmast före den 1 september 1939 (förkrigsinkomståren).

Uppskattningen skall verkställas enligt bestämmelserna i förordningen om
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt med sådana avvikelser, som erfordras
för att åstadkomma likformighet i inkomstberäkningen för de olika åren,
samt under iakttagande av i denna förordning meddelade särskilda föreskrifter.

Såsom grund för bestämmande av inkomstökning fastställes, där ej annat
följer av särskilda bestämmelser i denna förordning, den på ett antaget
jämförelseår belöpande jämförelseinkomsten. Där ej särskilda förhållanden
till annat föranleda, skall såsom jämförelseinkomst upptagas medeltalet av
inkomsterna för förkrigsinkomståren.

22

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Med ledning av den inkomstuppskattning varom nu stadgats fastställes,
på sätt i 4—9 §§ närmare angives, taxerad merinkomst särskilt för en var av
de inkomstgrupper, som angivas i 2 § 1 mom. första stycket a)—f).

4 §•

1 mom. Beträffande rörelse skola inkomster för förkrigsinkomståren och
beskattningsåret så ock jämförelseinkomsten uppskattas för varje förvärvskälla
för sig.

Såsom särskild förvärvskälla i rörelse enligt denna förordning anses särskild
förvärvskälla enligt kommunalskattelagen.

2 mom. Det belopp, varmed inkomsten för beskattningsåret av en till rörelse
hänförlig förvärvskälla överstiger motsvarande jämförelseinkomst, med
tillägg eller avdrag i förekommande fall för beräknad ränta å minskning eller
ökning av eget kapital, utgör uppskattad merinkomst av förvärvskällan.

För varje förvärvskälla, för vilken uppskattad merinkomst fastställes, skall
tillika fastställas, i vad mån denna kan antagas hava berott på förhållanden
föranledda av pågående krig eller dessförinnan rådande krigskonjunktur.

Summan av de för samtliga till rörelse hänförliga förvärvskällor enligt
förra stycket fastställda beloppen skall, där ej fall som i 3 mom. avses är
för handen, utgöra taxerad merinkomst av rörelse.

3 mom. Har skattskyldig, för vilken uppskattad merinkomst av till rörelse
hänförlig förvärvskälla fastställes, haft annan till rörelse hänförlig förvärvskälla,
beträffande vilken vid motsvarande tillämpning av bestämmelserna
i 2 mom. första stycket underskott uppstår, skall för denna förvärvskälla
uppskattad inkomstminskning till beloppet fastställas.

Tillika fastställes i vad mån den uppskattade inkomstminskningen kan antagas
hava berott på förhållanden föranledda av pågående krig eller dessförinnan
rådande krigskonjunktur.

Såsom taxerad merinkomst av rörelse i fall som i detta mom. avses upptages
det belopp, varmed sådan merinkomst som i 2 mom. andra stycket
sägs sammanlagt överstiger sådan inkomstminskning som avses i förra
stycket, dock högst det belopp, varmed de sammanlagda uppskattade merinkomsterna
överstiga de sammanlagda uppskattade inkomstminskningarna.

4 mom. Kan skattskyldig visa, att i den uppskattade merinkomsten av
viss förvärvskälla ingår belopp, varmed dold förkrigsreserv under beskattningsåret
minskats, skall merinkomsten i motsvarande mån anses ej hava
berott på förhållanden som omförmälas i 1 §. Såsom dold förkrigsreserv
anses härvid belopp, varmed tillgångens verkliga värde vid utgången av
augusti 1939 översteg dess i beskattningshänseende enligt denna förordning
gällande värde vid nämnda tidpunkt.

I övrigt skall uppskattad merinkomst antagas hava berott på förhållanden
som omförmälas i 1 §, där ej den skattskyldige med bärande sannolikhets -

23

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

skäl ådagalägger, att inkomstökningen helt eller delvis skulle hava uppkommit
oberoende av sådana förhållanden.

Uppskattad inkomstminskning skall antagas hava berott på förhållanden
som omförmälas i 1 §, i den mån det ej framgår såsom sannolikt, att
inkomstminskningen ej berott på sådana förhållanden.

5 mom. Kungl. Maj:t äger, efter förslag av den i 32 § omförmälda centrala
krigskonjunkturskattenämnden eller efter nämndens hörande, beträffande
visst slag av rörelse bestämma särskild grund för fastställande huru
stor del av uppskattad merinkomst skall, därest ej annat ådagalägges, antagas
hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §.

6 mom. Vad i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen samt denna dag utfärdad
förordning stadgas om särskild ordning beträffande beskattning av ersättning
på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling vid
avyttring av fartyg skall icke äga tillämpning vid taxering till krigskonjunkturskatt,
utan skall vid uppskattning av inkomst såväl för förkrigsinkomståren
som för beskattningsåret beträffande dylik ersättning förfaras
enligt de regler, som gälla för taxering av ersättning på grund av försäkring
av annan till inventarier hänförlig egendom än fartyg, eller av köpeskilling
vid avyttring av sådan annan egendom.

Om provisorisk påföring av skatt i fall som nu sagts stadgas i 18 §.

(Se vidare anvisningarna.)

5 §•

1 mom. Beträffande jordbruk skall uppskattad merinkomst beräknas gemensamt
för olika förvärvskällor till det belopp, varmed inkomsten av jordbruk
under beskattningsåret, med tillägg eller avdrag i förekommande fall
för beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital, överstiger
medeltalet av motsvarande inkomster under förkrigsinkomståren. Till inkomst
av jordbruk hänföres inkomst av jordbruksfastighet med undantag
av inkomst av skogsbruk.

Där ej utredning förebringas för en specificerad beräkning av den uppskattade
merinkomsten (nettometoden), beräknas den enligt en summarisk
uppskattningsgrund, vid vilken hänsyn tages till ökningen av bruttointäkterna
och den uppskattade ökningen av omkostnaderna sedan förkrigsinkomståren
(bruttometoden).

2 mom. Den uppskattade merinkomsten av jordbruk skall upptagas såsom
taxerad merinkomst, i den mån den kan antagas hava berott på förhållanden
som avses i 1 §.

(Se vidare anvisningarna.)

6 §•

Beträffande inkomst av skogsbruk skall såsom taxerad merinkomst gemensamt
för olika förvärvskällor upptagas så stor del av de under beskatt -

24 Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ningsåret åtnjutna intäkterna av skogsbruk genom avyttring eller uttag för
förädling eller förbrukning i egen rörelse som kan anses hava uppkommit
genom prisstegring från förkrigsinkomståren utöver vad som erfordrats för
att täcka omkostnadernas ökning, dock ej högre belopp än som av den skattskyldige
visas hava motsvarat beräknad nettointäkt av skogsbruk för beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

7 §•

1 mom. Beträffande inkomst av annan fastighet skall det belopp, varmed
inkomsten för beskattningsåret, beräknad gemensamt för olika förvärvskällor,
överstiger motsvarande jämförelseinkomst, med tillägg eller avdrag
i förekommande fall för beräknad ränta å minskning eller ökning av eget
kapital, utgöra uppskattad merinkomst.

2 mom. Den uppskattade merinkomsten av annan fastighet upptages såsom
taxerad merinkomst, i den mån det framgår såsom sannolikt, att merinkomsten
berott på förhållanden som omförmälas i 1 §.

(Se vidare anvisningarna.)

8 §.

Beträffande inkomst i form av tantiem eller annan inkomst som avses i
2 § 1 mom. e) skall, där ej annat följer av vad nedan stadgas, gemensamt
för inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet såsom taxerad
merinkomst upptagas

a) till intäkt av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet hänförligt belopp,
vars storlek varit beroende antingen av sådant resultat av rörelse som
belöper på tiden efter utgången av augusti 1939 eller av omsättningen i eller
omfattningen av efter nämnda tidpunkt bedriven rörelse eller av sådant resultat
av jordbruk eller skogsbruk som belöper på tiden efter utgången av år
1939,

samt till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet, dock ej realisationsvinst,
hänförligt belopp, vars storlek varit beroende av resultatet av tillfällig affär
som gjorts efter utgången av augusti 1939,

i båda fallen försåvitt ej den skattskyldige med bärande sannolikhetsskäl
ådagalägger att motsvarande intäkt skulle hava uppkommit oberoende
av förhållanden som omförmälas i 1 §, så ock

b) intäkt i andra fall än nu sagts av tillfällig verksamhet såsom uppfinnare
eller av tillfälligt uppdrag eller av annan jämförlig tillfällig förvärvsverksamhet,
i den mån intäkten uppenbarligen överstigit det vederlag för
uppdraget eller det eljest utförda arbetet som den skattskyldige skäligen kunnat
betinga sig, om förhållanden som i 1 § sägs ej varit för handen.

Såsom taxerad merinkomst enligt Såsom taxerad merinkomst enligt
denna paragraf skall dock i intet fall denna paragraf skall dock i intet fall

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

25

(Kungl. Maj:ts förslag.)

upptagas högre belopp än det, varmed
inkomst av tjänst och av tillfällig
förvärvsverksamhet, med undantag
av realisationsvinst och lotterivinst
samt belopp som erhållits genom
restitution av allmänna skatter, överstiger
motsvarande jämförelseinkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

(Utskottets förslag.)

upptagas högre belopp än det, varmed
inkomst av tjänst och av tillfällig
förvärvsverksamhet, med undantag
av realisationsvinst och lotterivinst
samt belopp som erhållits genom
restitution av allmänna skatter, för
beskattningsåret överstiger motsvarande
jämförelseinkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

9 §•

Vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom uppkommen realisationsvinst
skall upptagas såsom taxerad merinkomst, i den mån den kan
antagas hava berott på värdeökning uppkommen efter utgången av augusti
1939, försåvitt det ej av den skattskyldige visas att den skulle hava uppkommit
oberoende av förhållanden som omförmälas i 1 §.

Vid fastställande av den taxerade merinkomsten må avdrag ske dels för
realisationsförlust vid avyttring av fast eller lös egendom, beräknad efter
samma grunder som tillämpats vid uppskattningen av realisationsvinsten,
dels, örn den skattskyldige normalt plägat beskattas för realisationsvinst,
för ett med hänsyn därtill avvägt skäligt belopp.

(Se vidare anvisningarna.)

Beskattningsbar merinkomst.

10 §.

Till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst fastställes särskilt
för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor tillsammans.

Vid fastställande av beskattningsbar merinkomst skall från de taxerade
merinkomsterna sammanlagt avdragas

dels belopp som den skattskyldige visar sig hava efter utgången av augusti
1939 utgivit såsom gåva för luftvärnet eller luftskyddet och som fått avdragas
vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt år 1941 men
för vilket avdrag enligt denna förordning ej skett vid beräkning av uppskattad
merinkomst av rörelse,

dels ock ett belopp av 3,000 kronor.

Har skattskyldig, för vilken taxerad merinkomst fastställes, under beskattningsåret
haft annan, krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla, som
vid tillämpning av denna förordnings föreskrifter utvisar inkomstminskning,
skall beskattningsnämnd vid den beskattningsbara merinkomstens bestämmande
medgiva skäligt avdrag utöver vad ovan sagts med högst inkomstminskningens
belopp. Har den skattskyldige under beskattningsåret
även haft annan, krigskonjunkturskatt icke underkastad förvärvskälla, som

26

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

kan anses utvisa inkomstökning i förhållande till förkrigsinkomståren, bör
skälig hänsyn därtill tagas vid avdragets bestämmande.

Avdragen tillgodonjutas i första hand från taxerad merinkomst av rörelse.
Återstående avdrag göres från summan av övriga taxerade merinkomster.

Beskattningsbar merinkomst utföres dels för rörelse, dels för övriga förvärvskällor
gemensamt i fulla hundratal kronor, så att överskjutande belopp,
som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.)

Beräkning av krigskonjunkturskatt.

11 §.

Krigskonjunkturskatten skall ut- 1 mom. För krig skönj unkturskatgöra,
ten fastställes ett grundbelopp.

Detta skall utgöra,

a) beträffande rörelse:

å den del av den beskattningsbara merinkomsten, som

ej överstiger 20 % av motsvarande jämförelseinkomst:.................. 50 %,

överstiger 20 men ej 50 % av motsvarande jämförelseinkomst:.......... 60%,

» 50 % » » » :.......... 10%;

b) beträffande övriga förvärvskällor:

50 procent av den beskattningsbara merinkomsten.

Avser beskattningsåret ej samma antal månader som det antagna jämförelseåret,
skall motsvarande jämförelseinkomst upptagas till ett med hänsyn
härtill jämkat belopp. Den motsvarande jämförelseinkomsten utföres i fulla
hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt
hundratal kronor, bortfaller.

2 mom. Krigskonjunkturskatten
skall utgöra det enligt 1 mom. fastställda
grundbeloppet efter avdrag av
de belopp varmed statlig inkomstoch
förmögenhetskatt, värnskatt och
särskild skatt å förmögenhet för den
skattskyldige skulle hava minskats,
örn krigskonjunkturskattens grundbelopp
avdragits från det till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt taxerade
beloppet och det därefter återstående
beloppet utgjort taxerat belopp.

12 §.

Skall jämlikt 19 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
för äkta makar fastställas gemensamt beskattningsbart belopp, skall i

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

27

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

förekommande fall jämväl till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst
särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor fastställas
för makarna gemensamt.

Kan ene maken helt eller delvis ej utnyttja avdrag för inkomstminskning
eller realisationsförlust, må det återstående avdraget tillgodonjutas av den
andre maken, som om denne själv haft inkomstminskningen eller realisationsförlusten.
Vad nu stadgats om inkomstminskning skall gälla även förvärvskällor
som avses i 5—8 §§. Avdrag som omförmäles i 10 § andra stycket
skall, i den mån det ej utgör avdrag för gåva till luftvärnet eller luftskyddet
vilket kunnat utnyttjas av den av makarna som givit gåvan, med
motsvarande tillämpning av där meddelade föreskrifter ske från den för
båda makarna sammanlagda taxerade merinkomsten.

Krigskonjunkturskatten beräknas efter den för båda makarna sammanlagda
beskattningsbara merinkomsten, såvitt angår rörelse med hänsyntagande
till den för båda sammanlagda jämförelseinkomsten, och fördelas å
makarna, särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor, efter förhållandet
mellan deras taxerade merinkomster av motsvarande förvärvskällor.

Vid beräkning enligt 11 § 2 mom.
av avdrag från det till statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt taxerade beloppet
i fall som avses i 19 § förordningen
örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
iakttages att avdraget
må, i den mån det ej kunnat utnyttjas
av den därtill närmast berättigade
maken, tillgodokomma den andre
maken.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt.

13 §.

Krigskonjunkturskatt må efter framställning från skattskyldig, som taxeras
för merinkomst av rörelse, påföras allenast provisoriskt

a) för framtida nedskrivning av ersättningslager (14 §),

b) för mötande av framtida prisfall (15 §),

c) för kostnadsutjämning (16 §),

d) för befarad framtida värdeminskning (17 §),

e) för framtida anskaffning av ersättningstonnage med mera (18 §), samt

f) för framtida nyanskaffning av fartyg (19 §).

28

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

14 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida nedskrivning av
ersättningslager skall ske,

därest lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse
minskats sedan sista förkrigsinkomstårets utgång eller, örn lagret vid
utgången av augusti 1939 visas hava varit större än vid sista förkrigsinkomstårets
utgång, sedan utgången av augusti 1939,

samt en särskild varuförnyelsefond för beskattningsåret avsatts för nedskrivning
av lager, som den skattskyldige har för avsikt att anskaffa i stället
för sålunda avgången lagertillgång.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle
hava minskats, om vid beskattningsårets slut nya lagertillgångar hade anskaffats
för lagrets uppbringande till samma storlek som vid sista förkrigsinkomstårets
utgång, eller, om lagret vid utgången av augusti 1939 var större
än vid sista förkrigsinkomstårets utgång, till samma storlek som vid utgången
av augusti 1939, och enligt i denna förordning medgivna grunder nedskrivits
högst med det till varuförnyelsefonden avsatta beloppet.

(Se vidare anvisningarna.)

15 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för mötande av framtida
prisfall skall ske,

därest under beskattningsåret tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning
i rörelse inköpts men ej levererats,

samt en särskild prisfluktuationsfond för beskattningsåret avsatts för att
möta framtida prisfall å dessa tillgångar.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle
hava minskats, om de inköpta lagertillgångarna hade levererats under beskattningsåret
och vid beskattningsårets utgång enligt i denna förordning
medgivna grunder nedskrivits högst med det till prisfluktuationsfonden avsatta
beloppet.

(Se vidare anvisningarna.)

16 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för kostnadsutjämning skall
ske,

därest en särskild kostnadsutjämningsfond för beskattningsåret avsatts för
att användas till omkostnader i rörelsen under ett följande år.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle
hava minskats, om de avsatta medlen, dock högst en tjugondei av omsättningen
under beskattningsåret eller, om därigenom större förmån vinnes, en
femtedel av skillnaden mellan omsättningen under beskattningsåret och me -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

29

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

deltalet av omsättningen under förkrigsinkomståren, använts för avdragsgilla
omkostnader under beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

17 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för befarad framtida värdeminskning
skall ske,

därest i räkenskaperna för beskattningsåret beträffande tillgång för stadigvarande
bruk i rörelse avskrivning skett för överpris eller merkostnad,
men avdrag för motsvarande belopp vid inkomstuppskattning enligt denna
förordning finnes ej kunna medgivas.

Den provisoriska skattepåföringen skall avse det belopp, varmed skatten
skulle hava minskats, om det i räkenskaperna gjorda avdraget i sin helhet
hade medgivits vid inkomstuppskattningen.

(Se vidare anvisningarna.)

18 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida anskaffning av
er sättning stonnage med mera skall ske,

därest under beskattningsåret rörelse tillhörigt fartyg försålts eller fartyg
eller annan tillgång för stadigvarande bruk i rörelse förlorats,

och köpeskillingen eller försäkringssumman eller del därav insatts å särskilt
konto hos riksbanken för att användas, örn det insatta beloppet utgöres
av köpeskilling för fartyg, till anskaffande av annat eller andra fartyg, och,
om det utgöres av försäkringssumma för förlorad tillgång, till anskaffande
av fartyg eller annan tillgång för stadigvarande bruk.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle
hava minskats, om den i den beskattningsbara merinkomsten ingående del av
det insatta beloppet, som överstiger den avyttrade eller förlorade tillgångens
värde, avdragits vid inkomstuppskattningen. Med tillgångens värde förstås
härvid dess i beskattningsavseende enligt denna förordning gällande värde
när avyttringen ägde rum eller förlusten timade, eller, om tillgången när den
avyttrades eller förlorades var belastad med intecknad gäld, nämnda värde
med avdrag av gälden.

(Se vidare anvisningarna.)

19 §.

Provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt för framtida nyanskaffning
av fartyg skall ske,

därest i annat fall än som avses i 18 § skattskyldig som driver rederirörelse
å särskilt konto hos riksbanken insatt belopp för att användas till anskaffande
av fartyg.

Den provisoriska påföringen skall avse det belopp, varmed skatten skulle

30

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

hava minskats, om halva det insatta beloppet, dock högst hälften av den
vid inkomstuppskattning enligt denna förordning beräknade inkomsten för
beskattningsåret, avdragits vid inkomstuppskattningen.

(Se vidare anvisningarna.)

20 §.

Har fond som i 14, 15 eller 16 § avses ej avsatts i balansräkningen för beskattningsåret
eller har sådan fond avsatts med mindre belopp än som sedermera
visar sig hava varit önskvärt, må såsom avsättning godkännas skriftlig
förklaring av den skattskyldige, att i räkenskaperna för det på beskattningsåret
närmast följande räkenskapsåret överföring till sådan fond skall
göras från fond eller konto, som fanns vid beskattningsårets utgång och som
kunde disponeras för de i nämnda paragrafer angivna ändamålen.

Det i 18 och 19 §§ angivna villkoret om insättning i riksbanken skall anses
fullgjort, om dylik insättning skett senast den 15 juli 1941 eller vid den senare
tidpunkt före taxeringens avslutande, som landskamreraren bestämmer.
Efter ansökan av skattskyldig äger Kungl. Maj:t i särskilda fall, där insättning
i riksbanken skulle vålla den skattskyldige avsevärd svårighet, föreskriva,
att insättning i riksbanken må ersättas med annan väsentligen likvärdig
disposition av tillgångar eller, där synnerliga skäl därtill äro, fastställa
annat villkor för den provisoriska skattepåföringen.

21 §.

Restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt skall efter framställning
från skattskyldig av prövningsnämnd medgivas, örn och i den mån
inom tid, som sedermera fastställes,

a) varuförnyelsefond som i 14 § sägs använts för enligt denna förordning
medgiven nedskrivning å lagertillgångar som anskaffats i stället för de under
beskattningsåret avgångna lagertillgångarna,

b) lagertillgångar som i 15 § avses levererats och prisfluktuationsfonden
använts för sådan nedskrivning av dessa tillgångar, som enligt denna förordning
skulle medgivits för beskattningsåret, om tillgångarna då levererats,

c) kostnadsutjämningsfond som i 16 § sägs använts för omkostnader i
rörelsen, för vilka avdrag skulle medgivits vid taxering till krigskonjunkturskatt,
därest fonden ej disponerats för ändamålet,

d) tillgång som i 17 § sägs nedgått i värde under det, vartill den i beskattningsavseende
enligt denna förordning avskrivits,

e) belopp, som enligt 18 eller 19 § insatts i riksbanken, disponerats för
sådan anskaffning av tillgång som insättningen avsett, och i räkenskaperna
sådan avskrivning å tillgången skett som enligt i denna förordning angivna
grunder skulle kunnat godkännas vid taxering till krigskonjunkturskatt för
anskaffningsåret, eller

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

31

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

f) tillgång som i e) sägs nedgått i värde under det, vartill den i beskattningsavseende
enligt denna förordning avskrivits,

dock att, därest i fall som avses i 18 § den under beskattningsåret avyttrade
eller förlorade tillgången varit belastad med intecknad gäld och däremot
svarande belopp ej blivit insatt i riksbanken, den omständigheten att
jämväl andra medel än i riksbanken insatta använts för anskaffning av den
nya tillgången ej skall betaga den skattskyldige den rätt till restitution som
skulle tillkommit honom, därest medlen uttagits ur riksbanken.

Restitutionen skall i vart och ett av de i a)—f) angivna fallen avse det
belopp, varmed skatten för beskattningsåret skulle hava minskats, om avdrag
med den i punkten angivna nedskrivningen, omkostnaden, avskrivningen
eller värdeminskningen skett vid den beskattningsbara merinkomstens
fastställande.

(Se vidare anvisningarna.)

22 §.

1 mom. Där insättning i riksbanken jämlikt 18 eller 19 § skett, är den
skattskyldige ej pliktig erlägga enligt samma paragrafer provisoriskt påförd
krigskonjunkturskatt, förrän prövningsnämnd i den ordning som av Kungl.
Maj:t fastställes meddelat särskilt föreläggande därom. Kungl. Maj:t äger
utfärda föreskrifter rörande rätt för skattskyldig att disponera de hos riksbanken
insatta medlen under iakttagande att säkerhet vinnes för betalning
av den provisoriskt påförda skatten i den mån den ej kommer att bliva föremål
för restitution.

Den som enligt 17 § erhållit provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt
för befarad framtida värdeminskning och som hos riksbanken ställt av riksbanken
godkänd säkerhet för skatten äger åtnjuta uppskov med skattens
erläggande enligt bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t.

Har Kungl. Majit enligt 20 § andra stycket fastställt särskilt villkor för
provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt i fall som avses i 18 eller 19 §,
meddelar Kungl. Majit även de särskilda föreskrifter rörande skattens erläggande
och restitution, som därav betingas.

2 mom. Har tillgång som i 18 eller 19 § avses anskaffats efter beskattningsårets
utgång men senast den 15 juli 1941 eller vid den senare tidpunkt
före taxeringens avslutande, som landskamreraren bestämmer, skall vid
tillämpning av denna förordning så anses som örn belopp, vilket använts för
betalning av tillgången, varit insatt i riksbanken vid beskattningsårets utgång
och sedermera disponerats för anskaffning av tillgången.

3 mom. Föreligga förutsättningar för restitution enligt 21 § redan före
taxeringens verkställande, skall visserligen krigskonjunkturskatt provisoriskt
påföras den skattskyldige, men skall prövningsnämnden efter framställning
från denne i samband med taxeringen förklara att det skattebelopp,
som restitutionen skulle avse, ej skall av den skattskyldige erläggas.

32

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Förklaring som nu sagts skall ock efter framställning från den skattskyldige
meddelas, därest efter taxeringen men före uppbörden restitution medgives.

i mom. Fråga om restitution i de i 21 § a) och c) angivna fallen prövas,
sedan balansräkningen för vederbörligt år fastställts. Beträffande förfarandet
vid restitution meddelar Kungl. Majit föreskrifter under iakttagande av
stadgandet i 28 § andra stycket.

23 §.

Å erlagd, provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt, som enligt 21 § restitueras,
utgår ränta med tre procent, dock ej i den mån fråga är om restitution
enligt 21 § c).

Åtnjuter skattskyldig uppskov enligt 22 § 1 mom. med erläggande av krigskonjunkturskatt,
är han pliktig att å det skattebelopp som slutligen fastställes
betala ränta från den dag, då skatten enligt eljest gällande föreskrifter senast
skolat erläggas, efter räntefot som av Kungl. Majit bestämmes.

Särskild bestämmelse rörande dödsbo.

24 §.

Därest enligt 23 § eller 24 § 1 mom. förordningen örn statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt dödsbo efter skattskyldig befrias från skattskyldighet eller
från erläggande av skatt, skall på särskild prövning av prövningsnämnd bero,
huruvida och i vad mån härav föranledd befrielse från skattskyldighet till
krigskonjunkturskatt eller från erläggande av sådan skatt skall äga rum.

Vad i 24 § 2 mom. förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
är stadgat om dödsbos och dödsbodelägares ansvarighet för dylik skatt skall
äga motsvarande tillämpning i fråga om krigskonjunkturskatt.

Beskattningsort.

25 §.

Taxering till krigskonjunkturskatt skall ske i den kommun, som enligt
22 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är den skattskyldiges
beskattningsort.

Uppgiftsskyldighet och förfarande vid taxering till krigskonjunkturskatt.

26 §.

Taxeringsförordningens bestämmelser om taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt skola i tillämpliga delar, med de avvikelser som nedan
stadgas, lända till efterrättelse med avseende å taxering till krigskonjunkturskatt.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

33

(Kungl. Maj:ts förslag.)

27 §.

1 mom. Fysisk eller juridisk person,
som i sin år 1941 avlämnade självdeklaration
uppgivit nettointäkt av rörelse
eller inkomst av tantiem, provision
eller gratifikation som utgått från

(Utskottets förslag.)

27 §.

1 mom. Fysisk eller juridisk person,
som i sin år 1941 avlämnade självdeklaration
uppgivit nettointäkt av rörelse
eller inkomst av tantiem, provision
eller gratifikation som utgått från

rörelse, jordbruk eller skogsbruk, sam- rörelse, jordbruk eller skogsbruk, sam -

manlagt ej understigande 4,000 kronor,
är, försåvitt ej Kungl. Majit annorlunda
föreskriver, pliktig att utan
anmaning på heder och samvete avlämna
deklaration till ledning för
egen taxering till krigskonjunkturskatt.

manlagt ej understigande 4,000 kronor
och som ej jämlikt 2 § 2 mom. är
undantagen från skattskyldighet, är,
försåvitt ej Kungl. Majit annorlunda
föreskriver, pliktig att utan anmaning
på heder och samvete avlämna deklaration
till ledning för egen taxering
till krigskonjunkturskatt.

Deklarationen skall senast den 15 juli 1941 avlämnas till länsstyrelsen i
det län, där taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ägt rum,
eller, därest taxeringen ägt rum i Stockholm, till Överståthållarämbetet.

2 mom. Annan än den, som på grund av bestämmelserna i 1 mom. har
uppgiftsskyldigliet, är pliktig att efter anmaning, inom tid som i anmaningen
angives, på heder och samvete avlämna deklaration för egen taxering till
krigskonjunkturskatt. Sådan deklarationsskyldighet föreligger dock ej beträffande
inkomst av jordbruk och skogsbruk.

3 mom. Formulär till blanketter för deklarationer enligt 1 och 2 mom.
fastställas av Kungl. Majit.

4 mom. Efter anmaning är envar fysisk eller juridisk person pliktig att

1 den omfattning, som i anmaningen angives, meddela för sin taxering till
krigskonjunkturskatt erforderliga uppgifter utöver dem som avses i 1 och

2 mom.

5 mom. Vanligt handelsbolag, kommanditbolag så ock rederi för registreringspliktigt
fartyg skall utan anmaning till ledning för delägares taxering
lill krigskonjunkturskatt avlämna deklaration på sätt och i den ordning i
1 mom. sägs.

C morn. Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration för
taxering till krigskonjunkturskatt skola taxeringsförordningens bestämmelser
om underlåtenhet att avlämna självdeklaration hava motsvarande tillämpning;
dock skall den i 39 § 1 mom. första stycket taxeringsförordningen stadgade
påföljd för underlåtenhet att avlämna självdeklaration beträffande
deklaration enligt 1 mom. här ovan inträda endast därest den skattskyldige
underlåtit att efterkomma anmaning att inkomma med sådan.

Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration i fall som avses
i 5 mom. skola taxeringsförordningens bestämmelser örn underlåtenhet

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 7 sami. Nr 20. 8

34

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

att avlämna uppgifter som i 34 § samma förordning sägs äga motsvarande
tillämpning.

28 §.

Taxering verkställes av den ordinarie prövningsnämnd, som har att taga
befattning med den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Frågor om rätt till restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt
skola handläggas av prövningsnämnd.

För det förberedande arbetet med
taxeringen åligger det taxeringsnämndernas
ordförande att i den ordning
Kungl. Majit föreskriver med ledning
av de skattskyldigas självdeklarationer
lämna meddelande till prövningsnämnden
rörande inkomster som av
de skattskyldiga uppgivits, så ock i den
utsträckning Kungl. Maj:t föreskriver
infordra för taxering till krigskonjunkturskatt
erforderliga uppgifter
från skattskyldiga eller eljest biträda
med införskaffande av upplysningar.

För det förberedande arbetet med
taxeringen åligger det taxeringsnämndernas
ordförande att i den ordning
Kungl. Majit föreskriver med ledning
av de skattskyldigas självdeklarationer
lämna meddelande till prövningsnämnden
rörande inkomster som av
de skattskyldiga uppgivits samt biträda
med att lämna och införskaffa
upplysningar.

29 §.

1 mom. Det åligger landskamreraren att, med ledning av. deklarationer och
andra uppgifter enligt 27 § och tillgängliga handlingar rörande taxering jämlikt
taxeringsförordningen, efter den skriftväxling med den skattskyldige och
utredning i övrigt som finnes erforderlig, såsom underlag för taxeringen till
krigskonjunkturskatt låta upprätta förslag till sådan taxering av envar skattskyldig,
för vilken till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst
ifrågakommer.

Förslag rörande taxering till krigskonjunkturskatt såvitt angår inkomst av
jordbruk och av skogsbruk skall genom landskamrerarens försorg upprättas
med ledning av den skattskyldiges självdeklarationer och inhämtade upplysningar
enligt formulär som fastställes av Kungl. Majit. Beträffande inkomst
av jordbruk må förslaget, där ej särskilda omständigheter till annat
föranleda, upprättas enligt den i 5 § angivna bruttometoden utan utredning
i vad mån merinkomsten uppkommit på grund av förhållanden som avses

i 1 §■

2 mom. överensstämmer förslag enligt 1 mom. första stycket med deklaration,
som avgivits av den skattskyldige, skall det så snart ske kan överlämnas
till prövningsnämnden.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

35

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3 morn. Innebär förslag enligt 1 mom. första stycket avvikelse från den
skattskyldiges deklaration eller är sådant förslag upprättat utan att deklaration
avlämnats, skall det genom landskamrerarens försorg ofördröjligen i
rekommenderat brev tillställas den skattskyldige.

Förslag som avses i 1 mom. andra stycket bör genom landskamrerarens
försorg i rekommenderat brev tillställas den skattskyldige senast den 15 september
1941.

Skattskyldig, som icke åtnöjes med Skattskyldig, som icke åtnöjes med
förslaget, äger att inom viss vid för- förslag till taxering, äger att inom viss
slagets översändande angiven tid, ej vid förslagets översändande angiven
mindre ån tio dagar efter dess motta- tid till länsstyrelsen ingiva till prövgande,
till länsstyrelsen ingiva till ningsnämnden ställda erinringar mot
prövningsnämnden ställda erinringar förslaget jämte den utredning han
mot förslaget jämte den utredning vill åberopa. Tid som nu sagts skall,
han vill åberopa. där så ske kan, bestämmas till minst

fjorton dagar efter förslagets mottagande.

Sedan landskamreraren vidtagit de ändringar i förslaget, vartill erinringarna
må föranleda, skall förslaget så snart ske kan föreläggas prövningsnämnden.

30 §.

1 mom. Därest prövningsnämnden vid granskning av förslag rörande
taxering till krigskonjunkturskatt finner anledning till annan avvikelse från
detta än som föranledes av yrkande från den skattskyldige, bör denne därom
underrättas och erhålla tillfälle inkomma med erinringar, innan taxeringen
fastställes.

2 mom. Sedan prövningsnämnden verkställt taxeringen, antecknas denna
i särskild längd (krigskonjunkturskattelängd) enligt formulär, som fastställes
av Kungl. Maj:t.

3 mom. För taxering av skattskyl- 3 mom. För taxering av skattskyldiga
enligt denna förordning må diga enligt denna förordning må
prövningsnämndens arbete pågå till prövningsnämndens arbete pågå till

och med den 10 december.

Prövningsnämndens protokoll, i
vad det avser taxering lill krigskon -

och med den 15 december.

Prövningsnämndens protokoll, i
vad det avser taxering till krigskon -

junkturskatt, skall justeras inom åtta junkturskatt, skall justeras inom åtta
dagar efter sista sammanträdets av- dagar efter sista sammanträdets avslutande.
slutande, dock senast dea 20 decem ber.

4 mom. Till en var skattskyldig sorn enligt 29 § 3 mom. tredje stycket
framställt erinringar mot förslag rörande taxering till krigskonjunkturskatt
så ock till en var i krigskonjunkturskattelängden upptagen annan skattskyldig,
som taxerats med avvikelse från av honom avlämnad deklaration eller

36

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

(Kungl. Majis förslag.) (Utskottets förslag.)

utan att deklaration avlämnats, skall vederbörande protokollförare senast den
23 december i rekommenderat brev översända utdrag ur krigskonjunkturskattelängden
samt prövningsnämndens protokoll i vad den skattskyldige angår.

31 §.

Kungl. Majit förordnar för Stockholms stad och för varje län en i bokföring
sakkunnig person att såsom konsulent enligt landskamrerarens bestämmande
biträda prövningsnämnden vid taxeringen till krigskonjunkturskatt.
Konsulent förordnas jämväl att enligt allmänna ombudets hos mellankommunala
prövningsnämnden bestämmande biträda denna nämnd vid
ifrågavarande taxering.

Kungl. Majit förordnar tillika en särskild konsulent att tillhandagå övriga
konsulenter och taxeringsmyndigheterna med råd och upplysningar
rörande taxering till krigskonjunkturskatt och att vara föredragande hos den
nämnd som omförmäles i 32 §.

32 §.

Kungl. Majit förordnar en för hela riket gemensam nämnd (centrala
krigskonjunkturskattenåmnden) med uppgift att

dels efter framställning från landskamrerare eller allmänna ombudet hos
mellankommunala prövningsnämnden eller från prövningsnämnd eller när
anledning eljest anses föreligga avgiva yttranden i ärenden rörande taxering
till krigskonjunkturskatt,

dels, när anledning därtill uppkommer, till Kungl. Majit avgiva förslag
rörande tillämpning av denna förordning.

Nämnden skall bestå av ordförande och nio ledamöter. En av ledamöterna
skall förordnas till vice ordförande. För varje ledamot utses en suppleant.

Nämnden är beslutför, när sju medlemmar äro tillstädes.

Nämnden må, i den utsträckning Kungl. Majit förordnar, åtnjuta biträde
av sakkunniga.

Beträffande nämndens verksamhet skola de i 110 §, lil § 1 mom. samt
112 § taxeringsförordningen meddelade bestämmelserna äga motsvarande
tillämpning.

33 §.

Deklaration eller annan uppgift enligt denna förordning skall av vederbörande
myndighet biläggas och åtfölja den självdeklaration, till vilken den
anknyter. Vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgas beträffande
självdeklaration skall äga tillämpning jämväl beträffande handling som
enligt vad nu sagts skall biläggas självdeklarationen.

Rörande rätt att taga del av självdeklaration samt av deklarationer och
andra uppgifter enligt denna förordning skall vad i 56 § 1 mom. taxerings -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

37

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

förordningen stadgas beträffande sakkunnig gälla om konsulent enligt denna
förordning, och skall vad i nämnda mom. stadgas beträffande ordförande
och ledamöter i prövningsnämnd gälla om ordförande och ledamöter i den
centrala krigskonjunkturskattenämnden. Rörande förbud för person, som
sålunda fått del av självdeklaration eller deklaration eller annan uppgift
enligt denna förordning, att offentliggöra eller yppa dess innehåll skola föreskrifterna
i 56 § 1 mom. och 57 § taxeringsförordningen äga motsvarande
tillämpning.

Ämbets- eller tjänsteman, vilken äger rätt att taga del av deklaration till
krigskonjunkturskatt, äger jämväl rätt att taga del av den självdeklaration,
vid vilken den bilagts eller skall biläggas, jämte därtill hörande uppgifter
enligt taxeringsförordningen.

34 §.

För taxeringen till krigskonjunkturskatt må granskning av skattskyldigs
bokföring enligt bestämmande i varje särskilt fall av landskamreraren eller
allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden verkställas av
vederbörande konsulent så ock av person som verkställer bokföringsgranskning
enligt taxeringsförordningen. Taxeringsförordningens föreskrifter skola
härvid äga motsvarande tillämpning.

Dylik granskning må ock verkställas av den i 31 § andra stycket omförmälde
konsulenten.

35 §.

1 mom. Beträffande besvär över taxering till krigskonjunkturskatt så ock
över beslut rörande restitution av provisoriskt påförd sådan skatt skola taxeringsförordningens
föreskrifter om taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
äga motsvarande tillämpning med iakttagande

dels att besvärsrätt tillkommer den skattskyldige och vederbörande landskamrerare,

dels att besvär över ordinarie prövningsnämnds beslut skola ingivas till
vederbörande länsstyrelse eller kammarrätten före klockan tolv den 31 januari
1942.

Vid motsvarande tillämpning av taxeringsförordningens bestämmelser om
besvär skall vad angår taxering till krigskonjunkturskatt underrättelse enligt
30 § 4 mom. i denna förordning likställas med underrättelse om avvikelse
från självdeklaration, och skall vid motsvarande tillämpning av 123 §
2 mom. taxeringsförordningen besvärsrätt, som tillkommer skattskyldig vilken
icke erhållit föreskriven underrättelse före viss tid, avse det fall att den
skattskyldige ej erhållit underrättelsen före den 15 januari 1942.

2 mom. Därest genom utslag av Kungl. Majit eller kammarrätten eller
beslut jämlikt 123 § 2 eller 4 mom. taxeringsförordningen av prövningsnämnd
sådan ändring sker i den skattskyldiges taxering till statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt för inkomst under något av förkrigsinkomståren, att

38

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

taxeringen till krigskonjunkturskatt bör bestämmas till annat belopp än som
skett, må besvär med yrkande om härav föranledd ändring i taxeringen till
krigskonjunkturskatt anföras hos prövningsnämnden eller, därest denna
taxering i annan ordning är föremål för prövning i högre instans, hos denna
instans för att prövas i sammanhang med målet i övrigt.

Rätt att anföra besvär som nu sagts tillkommer den skattskyldige, där han
ej gjort sig skyldig till underlåtenhet, som avses i 27 § 6 mom. första stycket,
samt vederbörande landskamrerare. Beträffande tiden för besvärens ingivande
och handläggningen av desamma skall 124 a § 1 mom. taxeringsår -ordningen äga motsvarande tillämpning.

36 §.

Äro för viss skattskyldig besvär samtidigt anhängiga över taxering enligt
denna förordning och enligt taxeringsförordningen, skola besvären prövas i
samband med varandra.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt för år 1941 ändras eller påföres någon, skall samtidigt
vidtagas därav betingad ändring i taxeringen till krigskonjunkturskatt.

Det åligger länsstyrelsen att vid insändande till kammarrätten av besvär
rörande taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i förekommande
fall foga utdrag av krigskonjunkturskattelängden.

Eftertaxering.

37 §.

1 mom. Har skattskyldig i deklaration eller annan uppgift, som avgivits
till ledning vid taxering enligt denna förordning eller vid hans taxering för
inkomst eller förmögenhet, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru
uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och
har därav föranletts att han icke blivit taxerad till krigskonjunkturskatt eller
att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall han eftertaxeras till
krigskonjunkturskatt att utgå med det belopp, som genom berörda förfarande
undandragits staten. Beträffande dylik eftertaxering skall vad i förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är stadgat rörande eftertaxering
till dylik skatt äga motsvarande tillämpning, med iakttagande av att
det skall ankomma på den skattskyldige att visa, att merinkomst, som fastställes
på grund av eftertaxering, ej berott på förhållanden som i 1 § sägs.

2 mom. Därest eftertaxering ifrågakomma under år, då allmän taxering
till krigskonjunkturskatt ej äger rum, skall eftertaxeringen verkställas av
ordinarie prövningsnämnden med motsvarande tillämpning av taxeringsförordningens
bestämmelser, därvid iakttages att eftertaxeringen antecknas i
krigskonjunkturskattelängd, vilken såsom bilaga fogas vid prövningsnämndens
protokoll.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

39

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Straffbestämmelser.

38 §.

Vid tillämpning av 143 § taxeringsförordningen i händelse av oriktigt meddelande
i självdeklaration eller annan uppgift eller upplysning skall krigskonjunkturskatt
enligt denna förordning anses såsom inkomst- och förmögenhetsskatt.

Har någon i deklaration eller annan uppgift till ledning för egen taxering
som i 27 § sägs lämnat oriktigt meddelande, som varit ägnat att leda till
frihet från taxering till krigskonjunkturskatt eller till för låg taxering till
sådan skatt, utan att han på grund av motsvarande oriktiga meddelande i
självdeklaration eller annan uppgift enligt taxeringsförordningen är underkastad
ansvar enligt vad i första stycket sägs, skola i avseende å förseelsen
föreskrifterna i 143 § och 144 § 1 mom. taxeringsförordningen äga motsvarande
tillämpning.

Kostnader för taxeringsarbetet.

39 §.

Av taxeringen till krigskonjunkturskatt föranledda särskilda kostnader
bestridas av statsmedel.

Särskilda föreskrifter.

40 §.

Därest beskattningsår för skattskyldig avser räkenskapsår, som till viss
del omfattar tid före utgången av augusti 1939, skola beträffande frågan i
vad mån uppskattad merinkomst eller inkomstminskning av viss förvärvskälla
belöper på tiden före nämnda tidpunkt ävensom övriga frågor, vilka
uppkomma på grund av att inkomstökning belöpande på tiden före nämnda
tidpunkt ej är skattepliktig enligt denna förordning, de i förordningen den 19
augusti 1940 om krigskonjunkturskatt för år 1940 i sådant hänseende meddelade
bestämmelserna äga motsvarande tillämpning.

41 §.

Kungl. Majit äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

40

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Anvisningar
till 4 §.

1. Enligt punkt 1 av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen, sådan
denna lyder enligt lag den 17 juni 1938, skall för annan skattskyldig än
aktiebolag, ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag eller sparbank
intäkt vid avyttring av för stadigvarande bruk i rörelse avsedda maskiner
eller andra inventarier, vilka icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag
enligt nämnda lag hänföras till byggnad, under vissa förutsättningar upptagas
till en del såsom intäkt av rörelse och till en del såsom intäkt av tillfällig
förvärvsverksamhet. Med hänsyn till föreskriften i 2 § 1 mom. andra stycket
i denna förordning skall vad sålunda stadgas icke gälla vid taxering till krigskonjunkturskatt,
utan skall därvid intäkten i sin helhet upptagas såsom intäkt
av rörelse. Såsom av sistnämnda stadgande framgår skall motsvarande gälla
även där intäkt genom dylik avyttring ej är skattepliktig enligt förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Vad nu sagts avser även utfallande
försäkringsbelopp vid förlust av tillgång varom nu är fråga och
skall iakttagas beträffande såväl förkrigsinkomståren som beskattningsåret.

2. Den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda
uppskattningen av inkomst av förvärvskälla hänförlig till rörelse för
förkrigsinkomståren skall vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning,
förutom i fall som avses i 4 § 6 mom. samt i punkt 1 här ovan, frångås
i den mån följande särskilda föreskrifter därtill föranleda.

a) Har vid värdering av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning
i rörelsen under något av förkrigsinkomståren mera avsevärd nybildning
av dold reserv ägt rum genom nedskrivning eller mera avsevärd minskning
av sådan reserv skett genom uppskrivning, skall vid inkomstuppskattningen
för vartdera förkrigsinkomståret tilläggas under året gjord sådan
nybildning eller avdragas under året inträdd sådan minskning av den dolda
reserven.

b) Har avdrag för värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader
eller andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk för något av förkrigsinkomståren
vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt medgivits
med belopp mera avsevärt överstigande vad som kan antagas hava motsvarat
den verkliga värdeminskningen under året, skall det överskjutande
beloppet tilläggas vid inkomstens uppskattning. Göres beträffande det sista
förkrigsinkomståret vid ifrågavarande avdrags beräkning avvikelse från de
normer, som tillämpats vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
skall anteckning rörande grunden för beräkningen göras i krigskonjunk
turskattelängden.

c) Har för något av förkrigsinkomståren avdrag skett för avsättning till
konjunkturinvesteringsfond eller, med större belopp än som kan anses motsvara
normal årsavsättning, till pensionering av anställda eller annat likartat
ändamål, skall beloppet tilläggas vid inkomstuppskattningen.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

41

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Har å andra sidan för något av förkrigsinkomståren i inkomsten ingått belopp
av sådant slag och av sådan storlek som uppenbarligen ej kan anses
för rörelsen normalt, skall sådant belopp ej upptagas såsom intäkt.

d) Huru förfaras skall med utdelning å svenska aktier och andelar i
svenska ekonomiska föreningar samt med beräkning av ränta å eget kapital
nedlagt i rörelsen framgår av punkterna 5 och 8 här nedan.

3. Såsom jämförelscinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna
för båda förkrigsinkomståren. Är det uppenbart, att detta medeltal ej
utgör ett godtagbart uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst av
förvärvskällan vid tiden närmast före krigsutbrottet, men kan det antagas,
att ettdera förkrigsinkomstårets inkomst utgör ett bättre samt i och för sig
godtagbart uttryck för nämnda årsinkomst, skall denna inkomst vara jämförelseinkomst.
Har den skattskyldige ej bedrivit rörelse under hela det förra
men under hela det senare förkrigsinkomståret, skall i regel inkomsten för
det senare året vara jämförelseinkomst. Hava förkrigsinkomståren visat underskott
eller eljest uppenbart onormala vinstresultat, skall jämförelseinkomsten
fastställas till annat belopp, som med hänsyn till omständigheterna
kan anses skäligt. Den omständigheten att ett av förkrigsinkomståren visat
underskott bör i regel anses utgöra skäl att på sätt nu sagts bestämma jämförelseinkomsten
till annat belopp än medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren.

liar den skattskyldige ej bedrivit ifrågavarande rörelse under något förkrigsinlcomstår
eller har han bedrivit densamma endast under del av sådant
år, fastställes jämförelseinkomsten med hänsyn tili omständigheterna. Såsom
exempel på i dylika fall ifrågakommande uppskattningsgrunder må följande
anföras. Därest rörelsen övertagits från annan, som under förkrigsinkomståren
eller ett av dessa bedrivit rörelse under likartade förhållanden,
kan stundom jämförelseinkomsten fastställas med ledning av rörelsens resultat
i förre innehavarens hand. Är åter fråga om ny rörelse eller övertagen
rörelse, för vilken dylik beräkning av jämförelseinkomsten finnes ej kunna
ifrågakomma, må denna fastställas med ledning av resultatet av annan jämförbar
rörelse, som under förkrigsinkomståren bedrivits under likartade förhållanden.
Står ej annan uppskattningsgrund till buds, må såsom jämförelseinkomst
fastställas ett belopp motsvarande skälig ränta å eget kapital, beräknat
enligt punkt 8 här nedan, med tillägg beträffande enskild skattskyldig
av skäligt värde å dennes normala personliga arbetsinsats. Ränta
som nu sagts bör normalt kunna beräknas efter en räntefot av 6 procent.
Om ej särskilda förhållanden till annat föranleda, antages vid dylik beräkning
eget kapital hava under hela jämförelseåret utgjort samma belopp som vid
beskattningsårets ingång. Vid uppskattning av värdet å den personliga arbetsinsatsen
må skälig hänsyn tagas till intäktsbelopp, som rörelseidkaren under
förkrigsinkomståren erhållit i annan verksamhet. Har rörelse av den skattskyldige
bedrivits endast under senare delen av det sista förkrigsinkomståret,
kan för den förra delen av detta år motsvarande tillämpning av nu angivna

42

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

regler ifrågakomma. I dylikt fall anses så stort kapital hava varit under
förra delen av året nedlagt i rörelsen, som när rörelsen började bedrivas var
nedlagt i denna.

Såsom lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelsen
enligt 4 § skall vid det antagna jämförelseårets slut alltid anses lagret
vid det sista förkrigsinkomstårets utgång, uppskattat i överensstämmelse med
räkenskapernas värdesättning vid denna tidpunkt, även där ett jämkat värde
antagits vid uppskattning av inkomsten för sista förkrigsinkomståret.

Huru vid fastställande av jämförelseinkomsten skall förfaras med beräkning
av ränta å eget kapital nedlagt i rörelsen framgår av punkt 8 här nedan.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt år 1940 fastställda jämförelseinkomsten
bör frångås endast om särskilda skäl därtill föranleda.

4. Vid uppskattning av inkomst för beskattningsåret skall den vid taxeringen
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda uppskattningen
av inkomst hänförlig till rörelse, förutom i fall som avses i 4 § 6 mom.
samt i punkt 1 här ovan, frångås i den mån nedan givna särskilda föreskrifter
därtill föranleda.

a) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt år 1940 tillägg gjorts för nybildning
under nästföregående beskattningsår av dold reserv i lager av tillgångar
avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse, skall hänsyn härtill
tagas vid värdering av lagret vid beskattningsårets ingång och skall följaktligen
vid inkomstuppskattningen avdrag medgivas med belopp svarande
mot nämnda tillägg. Har skattskyldig ej vid nämnda taxering påförts krigskonjunkturskatt,
skall i förekommande fall avdrag som nu sagts medgivas
som örn sådan taxering ägt rum och tillägg därvid gjorts med det belopp
varmed nedskrivning av lagertillgångar skett i räkenskaperna för det beskattningsår
taxeringen skulle avsett, dock högst ett belopp svarande mot
den uppskattade inkomstminskning som skulle uppstått örn sådant tillägg
ej gjorts.

b) Lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse
vid beskattningsårets utgång må ej vid inkomstuppskattningen nedskrivas
till lägre belopp än som erhålles vid uppskattning enligt de principer och den
prisnivå som tillämpats beträffande lagervärderingen för jämförelseårets utgång,
d. v. s. uppskattningen enligt räkenskaperna av lagret vid sista förkrigsinkomstårets
utgång (förkrigslagret). Därest det vid uppskattning enligt sagda
principer och prisnivå befinnes, att lagret vid beskattningsårets utgång mera
avsevärt översteg förkrigslagret, må dock ej beträffande lagerökningen godkännas
nedskrivning till lägre värde än anskaffningskostnaden vid sista förkrigsinkomstårets
utgång. Därvid iakttages, dels att, om lagret vid utgången
av augusti 1939 (krigsutbrottet) visas hava varit större än vid sista förkrigsinkomstårets
utgång, lagret vid krigsutbrottet skall räknas såsom förkrigslager,
samt att i dylikt fall beträffande lagerökningen ej må godkännas nedskrivning
till lägre värde än anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet, dels
att nedskrivningen beräknas för förkrigslagret och lagerökningen gemen -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

43

(Kungl. Maj.ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

samt. Lagret i dess helhet vid beskattningsårets utgång må följaktligen ej vid
inkomstuppskattningen nedskrivas till lägre belopp än summan av värdet å
förkrigslagret uppskattat efter nyss angivna principer och prisnivå och värdet
å lagerökningen uppskattat till anskaffningskostnaden vid sista förkrigsinkomstårets
utgång eller, därest lagret vid krigsutbrottet skall räknas såsom
förkrigslager, anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet. Hänsyn skall dock
vid bedömande av nedskrivningen tagas till inträffad värdeminskning på
grund av prisfall eller av annan orsak så ock till i vad mån efterfrågan å tillgången
kan antagas bliva minskad på grund av rådande krigskonjunktur eller
kan antagas bliva minskad eller upphöra, när normala förhållanden åter
inträda.

Om den dolda reserven i lagret vid
beskattningsårets utgång vid uppskattning
av lagertillgångarna till förkrigspris
ej är större än den dolda förkrigsreserv
som avses i 4 § A mom.
första stycket (jfr punkt 11 här nedan),
skall lagret ej anses nedskrivet
till lägre belopp än som godkännes enligt
förra stycket. Med förkrigspris förstås
kostnaden för att anskaffa tillgångar
av ifrågavarande slag vid
krigsutbrottet, eller, därest lagret vid
sista förkrig sinkomstårets utgång räknas
såsom förkrigslager, vid sistnämnda
tidpunkt.

Har den skattskyldige ej vid sista förkrigsinkomstårets utgång haft lagertillgång,
må vid uppskattningen av inkomsten för beskattningsåret tillgången
ej nedskrivas till lägre värde än som kan antagas hava motsvarat kostnaden
för att anskaffa tillgången vid utgången av augusti 1939, skäligen reducerat
med hänsyn till redan inträffad värdeminskning på grund av prisfall eller av
annan orsak eller till befarad värdeminskning vid krigskonjunkturens upphörande
eller dessförinnan.

Vid tillämpning av vad ovan stadgats
skall iakttagas, att nedskrivning
vid inkomstuppskattning enligt denna
förordning ej må ske till lägre belopp
än det bokförda värdet vid beskattningsårets
utgång, såvitt ej den
skattskyldige visar att vid uppskattningen
enligt räkenskaperna hänsyn
ej tagits till nedskrivning som enligt
god köpmannased varit uppenbart
påkallad.

Vid tillämpning av vad ovan stadgats
skall iakttagas, att nedskrivning
vid inkomstuppskattning enligt denna
förordning ej må ske till lägre belopp
än det bokförda värdet vid beskattningsårets
utgång, såvitt ej den
skattskyldige visar att vid uppskattningen
enligt räkenskaperna hänsyn
ej tagits till nedskrivning som enligt
god köpmannased varit uppenbart
påkallad. Har skattskyldig i sin rö -

44

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

reise tillgodogjort sig produkter från
eget jordbruk eller eget skogsbruk,
vilka ingå i lagret vid beskattningsårets
utgång, må dock, därest lagret
vid denna tidpunkt år större än förkrigslagret
och lagerökningen i räkenskaperna
i genomsnitt upptagits till
högre värde än förkrigspris, vid inkomstuppskattningen
nedskrivning av
ifrågavarande produkter kunna ske
med högst så stort belopp att lagerökningen
kommer att i genomsnitt
vara upptagen till förkrigspris. Därest
härigenom inkomstminskning å rörelsen
uppkommer, kan tillämpning
av bestämmelserna i punkt 3 tredje
stycket av anvisningarna till 5 § och
punkt 5 av anvisningarna till 6 §
ifrågakomma.

Tillika skall iakttagas, att av skattskyldig i räkenskaperna gjord värdesättning
av lagertillgång, som godkänts vid taxeringen till statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt, ej bör, med mindre särskilda omständigheter därtill
föranleda, vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning frångås, försåvitt
ej de beträffande räkenskaperna tillämpade grunderna kunna antagas
leda till resultat som i genomsnitt mera avsevärt skilja sig från dem som
framkomma vid tillämpning av föreskrifterna i denna punkt.

c) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt år 1940 avdrag åtnjutits för
minskning av dold förkrigsreserv i tillgångar avsedda för omsättning eller
förbrukning i rörelse, och har under beskattningsåret den avgångna dolda
förkrigsreserven genom nybildning av motsvarande dold reserv helt eller delvis
återvunnits, skall ett belopp svarande mot återvinningen men ej överstigande
det åtnjutna avdraget tilläggas vid inkomstuppskattningen för detta

år.

Återvinningen under beskattningsåret
av avgången dold förkrigsreserv
utgöres av skillnaden mellan å ena sidan
det belopp, varmed vid uppskattning
för taxering till krigskonjunkturskatt
lagret vid beskattningsårets utgång
var nedskrivet under förkrigspriset,
och å andra sidan det belopp,
varmed lagret vid beskattningsårets
ingång var nedskrivet under nämnda
pris, dock högst det belopp, varmed

Återvinningen under beskattningsåret
av avgången dold förkrigsreserv
utgöres av skillnaden mellan å ena sidan
det belopp, varmed vid uppskattning
för taxering till krigskonjunkturskatt
lagret vid beskattningsårets utgång
var nedskrivet under förkrigspriset,
och å andra sidan det belopp,
varmed lagret vid beskattningsårets
ingång var nedskrivet under nämnda
pris, dock högst det belopp, varmed

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

45

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

dold förkrigsreserv minskats under dold förkrigsreserv minskats under
föregående beskattningsår. Med för- föregående beskattningsår.
krigspris förstås kostnaden för att anskaffa
tillgångar av ifrågavarande
slag vid krigsutbrottet, eller, därest
lagret vid sista förkrigsinkomstårets
utgång räknas såsom förkrigslager,
vid sistnämnda tidpunkt.

Avdrag för minskning av dold förkrigsreserv vid taxering till krigskonjunk
turskatt år 1940 skall anses hava åtnjutits högst med det belopp, som skulle
hava utgjort taxerad merinkomst av förvärvskällan, därest avdrag ej medgivits.

d) För värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader eller andra dylika
tillgångar för stadigvarande bruk medgives i regel avdrag efter samma
grunder som tillämpats vid uppskattning enligt denna förordning av inkomsten
för sista förkrigsinkomståret, eller, där beräkning efter sådan grund
ej kan ske, med belopp motsvarande den med utgångspunkt frän anskaffningskostnaden
beräknade verkliga värdeminskningen. Avdrag för värdeminskning
överstigande den normala av sådant slag, som avses i punkt 3 c)
fjärde stycket anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen, medgives i den
mån denna värdeminskning visas hava uppkommit under beskattningsåret och
motsvarande avdrag skett i räkenskaperna. I räkenskaperna gjort avdrag å
tillgång som nu sagts för överpris eller merkostnad av sådant slag, som angives
i femte stycket nämnda anvisningspunkt, skall likaledes få åtnjutas,
dock, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, högst med så stort
belopp att det vid ifrågavarande beskattning återstående oavskrivna värdet
å tillgången nedbringas till en och en fjärdedel gånger det pris den kan anses
hava betingat vid utgången av augusti 1939. Att provisorisk skattepåföring
kan ske av den krigskonjunkturskatt, som belöper på återstoden av det i räkenskaperna
gjorda avdraget, framgår av 17 §.

Beträffande industriella nybyggna- Beträffande industriella nybyggnader
och nyanskaffade maskinutrust- der och nyanskaffade maskinutrust -

ningar eller dyl., som införlivas med
vederbörande anläggningar för stadigvarande
bruk, kan sådan omständighet
som bör föranleda större avdrag
för överpris än nyss sagts ofta
anses vara för handen. Kan det med
visshet förutses att en tillgång skall
helt förlora sitt värde efter krigets
slut, bör avdrag få ske för hela anskaffningskostnaden,
örn motsvarande
avdrag skett i räkenskaperna. Såsom
exempel på sådan omständighet

ningar eller dyl., som införlivas med
vederbörande anläggningar för stadigvarande
bruk, kan sådan omständighet
som bör föranleda större avdrag
för överpris än nyss sagts ofta
anses vara för handen. Kan det med
hög grad av sannolikhet förutses att
en tillgång skall helt förlora sitt värde
efter krigets slut, bör avdrag få
ske för hela anskaffningskostnaden,
om motsvarande avdrag skett i räkenskaperna.
Såsom exempel på sådan

46

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

(Kungl. Maj.ts förslag.)

som må föranleda större avdrag för
överpris än nyss sagts må vidare
framhållas det fall att fartyg eller annan
tillgång för stadigvarande bruk
gått förlorad och annan liknande tillgång
anskaffats i dess ställe. I dylikt
fall må avdrag för överpris åtnjutas
högst med så stort belopp att det vid
ifrågavarande beskattning återstående
oavskrivna värdet nedbringas till
förkrigsvärdet å den nyanskaffade
tillgången eller, om detta värde överstiger
motsvarande värde för den förlorade
tillgången, till summan av förkrigsvärdet
å denna tillgång och — i
regel — en och en fjärdedel gånger
det belopp varmed förkrigsvärdet å
den nyanskaffade tillgången överstiger
förkrigsvärdet å den förlorade
tillgången. I vissa fall kan Kungl.
Majit med stöd av särskilt av riksdagen
meddelat bemyndigande att medgiva
eftergift beträffande krigskonjunkturskatt
fastställa särskild grund
för beräkning av avdrag för överpris
eller merkostnad.

(Utskottets förslag.)

omständighet som må föranleda större
avdrag för överpris än nyss sagts
må vidare framhållas det fall att fartyg
eller annan tillgång för stadigvarande
bruk gått förlorad och annan
liknande tillgång anskaffats i dess
ställe. I dylikt fall må avdrag för
överpris åtnjutas högst med så stort
belopp alt det vid ifrågavarande beskattning
återstående oavskrivna värdet
nedbringas till förkrigsvärdet å
den nyanskaffade tillgången eller, om
detta värde överstiger motsvarande
värde för den förlorade tillgången, till
summan av förkrigsvärdet å denna
tillgång och -— i regel — en och en
fjärdedel gånger det belopp varmed
förkrigsvärdet å den nyanskaffade
tillgången överstiger förkrigsvärdet å
den förlorade tillgången. I vissa fall
kan Kungl. Majit med stöd av särskilt
av riksdagen meddelat bemyndigande
att medgiva eftergift beträffande
krigskonjunkturskatt fastställa
särskild grund för beräkning av avdrag
för överpris eller merkostnad.

e) Beträffande rörelse, för vilken ej förts handelsböcker och beträffande
vilken på den grund ovan givna bestämmelser om i räkenskaperna vidtagna
åtgärder ej kunna tillämpas, må i motsvarande avseende hänsyn tagas till
vad som i det särskilda fallet synes skäligt.

f) Avdrag för avsättning till konjunkturinvesteringsfond är ej medgivet, ej
heller avdrag för omkostnad som uppenbarligen haft till syfte att nedbringa
beskattningen för beskattningsåret.

Avdrag för kostnad för pensionering av anställda eller annat likartat ändamål
med belopp överstigande medeltalet av liknande avdrag för förkrigsinkomståren
medgives allenast i den mån kostnadsökningen kan anses erforderlig
för normal årsavsättning på grund av ökade verkliga förpliktelser
eller dylikt förhållande. Har sådan förpliktelse ingåtts efter utgången av
augusti 1939, iakttages, dels att avdrag ej medgives i den mån med kostnaden
avses att åt någon bereda högre pension än dubbla det belopp som angles
i 9 § tredje stycket lagen den 18 juni 1937 om aktiebolags pensionsoch
andra personalstiftelser, i förekommande fall förenad med s. k. kapitalunderstöd
å högst 4,000 kronor, dels att avdrag för s. k. övergångskostnad
ej medgives med mera än en tiondel av hela det belopp av sådan kostnad

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

47

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

som härrör av den ökade förpliktelsen i den mån den ej avser högre pensioner
än nyss sagts, dels ock att i regel avdrag ej medgives med högre belopp
än i medeltal 4,000 kronor för en var av de befattningshavare som pensioneringen
avser.

g) Har skattskyldig i rörelse under beskattningsåret tillgodogjort sig produkter
från eget jordbruk och utvisar på grund av den i räkenskaperna tilllämpade
prissättningen rörelsen inkomstökning och jordbruket inkomstminskning,
äger den skattskyldige att för utjämning härutinnan vid inkomstuppskattning
enligt denna förordning beträffande nämnda produkter tillämpa
skälig högre prissättning med sammanlagt högst så stort belopp att inkomstminskningen
å jordbruket bortfaller.

h) Huru vid fastställande av inkomsten för beskattningsåret förfaras skall
med utdelning å svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska föreningar
samt med beräkning av ränta å eget kapital nedlagt i rörelsen framgår av
punkterna 5 och 8 här nedan.

5. I rörelseinkomsten för annan rörelseidkare än sådan som bedriver penningrörelse
inräknas ej beträffande vare sig förkrigsinkomståren eller beskattningsåret
behållen utdelning å svenska aktier eller å andelar i svenska
ekonomiska föreningar.

6. Har skattskyldig enligt vad därom är särskilt stadgat vid taxeringen
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt från summan av sina inkomster
från olika förvärvskällor åtnjutit avdrag för belopp, som utgivits såsom gåva
för luftvärnet eller luftskyddet, skall enligt denna förordning motsvarande
avdrag göras vid uppskattning av inkomst av till rörelse hänförlig förvärvskälla,
från vilken gåvan utgått.

7. Vid beräkning av uppskattad merinkomst av uppfinnarverksamhet
skall iakttagas, att den under beskattningsåret åtnjutna intäkten genom exploatering
av viss uppfinning, vare sig den utgjort engångsersättning eller
royalty eller dylikt, till en del kan vara att betrakta såsom gottgörelse för
kostnader i samband med uppfinningen, däri inräknad ersättning för uppfinnarens
eget förberedande arbete. I följd härav bör i fall, då det förberedande
arbetet med uppfinningen påbörjats under tidigare år, inkomsten
för beskattningsåret minskas med det belopp som kan anses motsvara gottgörelse
för sådana kostnader och detta belopp skäligen fördelas på den tid
under vilken det förberedande arbetet pågått. I förekommande fall bär alltså
hänsyn till nämnda kostnader tagas även vid fastställande av jämförelseinkomsten
för förvärvskällan.

8. a) För vartdera förkrigsinkomståret så ock för beskattningsåret skall
vid taxeringen angivas beräknad ränta å eget kapital i rörelsen efter en räntefot
av 5 procent samt, därest det egna kapitalet under beskattningsåret ökats
sedan förkrigsinkomståren, beträffande kapitalökningen efter en räntefot av 6
procent. Ingår i kapitalökning, som uppkommit genom besparing av vinstmedel
från föregående år, kapital som ej under någon del av beskattningsåret
använts i rörelsen utan varit insatt i bank eller eljest utlånat eller lill -

48

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

fälligt disponerat utom rörelsen, må dock ej ränta å detta kapital beräknas
till högre belopp än som faktiskt tillkommit den skattskyldige. Vad angår
jämförelseåret skall räntan beräknas å det egna kapital, som anses då hava
varit nedlagt i rörelsen, därvid räntan beräknas lill medeltalet av räntorna
för förkrigsinkomståren, såvitt ej annan grund än medeltalsberäkning tilllämpats
vid jämförelseinkomstens fastställande, i vilket fall räntan bör beräknas
efter grund som finnes skälig.

b) Såsom eget kapital i rörelsen anses det belopp, varmed tillgångarna
överstiga skulderna enligt den värdesättning, som skett i räkenskaperna, dock
att beträffande kapital nedlagt i maskiner, inventarier, byggnader eller andra
dylika tillgångar för stadigvarande bruk hänsyn skall tagas till den särskilda
värdesättning av tillgångarna, som ligger till grund för inkomstuppskattningen
enligt denna förordning.

Vid beräkning av eget kapital skall iakttagas, bland annat,

att i tillgångarna ingående värde å svenska aktier eller andelar i svenska
ekonomiska föreningar icke skall medräknas för annan skattskyldig än sådan,
som bedriver penningrörelse,

att avskrivnings-, förnyelse- eller annan liknande fond skall räknas såsom
skuld, i den mån den motsvaras av bokfört värde å tillgång, till vilken
den hänför sig,

att avsättning i räkenskaperna för framtida skattebetalning skall räknas
såsom skuld till den del avsättningen motsvai’ar beräknad skatteutgift avseende
förhållande före eller vid den tidpunkt, till vilken kapitalets beräkning
hänför sig, samt

att i eget kapital ej inräknas årets vinst, medan å andra sidan årets förlust
ej får avräknas.

Beträffande rörelseidkare, vilken i sina räkenskaper upptagit andra tillgångar
och skulder än sådana hänförliga till rörelsen, iakttages, att bedömandet
av vad som skall anses hava hört till rörelsen eller ej för förkrigsinkomståren
och beskattningsåret bör ske efter såvitt möjligt likformiga
grunder.

9. Vid fastställande av uppskattad merinkomst av viss förvärvskälla i
rörelse förfares på följande sätt:

Från inkomsten för beskattningsåret avdrages jämförelseinkomsten. Omfattar
beskattningsåret längre eller kortare tid än tolv månader, ökas eller
minskas jämförelseinkomsten med hänsyn därtill. Om rörelse i förvärvskällan
bedrivits endast under del av beskattningsåret, avdrages allenast motsvarande
del av jämförelseinkomsten. ^

Det erhållna skillnadsbeloppet minskas i förekommande fall med sådant
belopp, varmed enligt punkt 8 beräknad ränta för beskattningsåret överstiger
räntan för jämförelseåret, eller ökas med sådant belopp, varmed räntan
för beskattningsåret understiger räntan för jämförelseåret, därvid iakttages
att, om jämförelseinkomsten beräknas för längre eller kortare tid än ett år,
ränteskillnaden i motsvarande mån jämkas.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

49

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

10. Vid beräkning av uppskattad inkomstminskning — däri i förekommande
fall inräknas underskott — skola de bestämmelser, som gälla för beräkning
av uppskattad merinkomst, äga motsvarande tillämpning. Uppskattad
inkomstminskning framkommer alltså efter tillägg eller avdrag i förekommande
fall av beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital.
Emellertid kan, där jämförelseinkomsten fastställes till högre belopp än medeltalet
av inkomsterna för förkrigsinkomståren, beloppet av uppskattad
inkomstminskning bestämmas med utgångspunkt från nämnda medeltal eller
efter annan grund som finnes skälig. Så må förfaras även i det fall, då medeltalet
betecknar ett underskott.

Exempel på tillämpning av 4 § 3 morn.:

En person har i en förvärvskälla haft uppskattad merinkomst å 100,000
kronor, därav 80,000 kronor antagas hava berott på förhållanden som omförmälas
i 1 §.

Av en annan förvärvskälla har den skattskyldige haft uppskattad inkomstminskning
å 60,000 kronor, därav 30,000 kronor antagas hava berott på
förhållanden som omförmälas i 1 §.

Den taxerade merinkomsten skulle utgöra 80,000 — 30,000 — 50,000 kronor,
därest ej hela den uppskattade merinkomsten med avdrag av hela den
uppskattade inkomstminskningen, d. v. s. 100,000 — 60,000 = 40,000 kronor,
vöre mindre än 50,000 kronor. I förevarande fall blir den taxerade merinkomsten
40,000 kronor.

11. a) Avdrag för minskning av dold förkrigsreserv i tillgångar avsedda
för omsättning eller förbrukning i rörelse ifrågakommer endast i samband
med lagerminskning.

Såsom dold förkrigsreserv anses
enligt 4 § 4 mom. första stycket det
belopp, varmed tillgångens verkliga
värde vid krigsutbrottet visas hava
överstigit dess i beskattningshänseende
enligt denna förordning gällande
värde vid nämnda tidpunkt. Har beträffande
tillgångar avsedda för omsättning
eller förbrukning i rörelse ej
enligt punkt 4 b) här ovan utredning
företetts rörande lagret vid krigsutbrottet,
må emellertid såsom dold förkrigsreserv
antagas det belopp, varmed
lagrets verkliga värde vid sista
förkrigsinkomstårets utgång visas hava
överstigit dess i beskattningshänseende
enligt denna förordning då gällande
värde.

Såsom dold förkrigsreserv anses
enligt 4 § 4 mom. första stycket det
belopp, varmed tillgångens verkliga
värde vid krigsutbrottet visas hava
överstigit dess i beskattningshänseende
enligt denna förordning gällande
värde vid nämnda tidpunkt. Har ej
enligt punkt 4 b) bär ovan utredning
företetts rörande lagret vid krigsutbrottet,
må emellertid såsom dold förkrigsreserv
antagas det belopp, varmed
lagrets verkliga värde vid sista
förkrigsinkomstårets utgång visas hava
överstigit dess i beskattningshänseende
enligt denna förordning då gällande
värde.

Bihang till riksdagens protokoll loit. 7 sund. Nr 20.

50

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

(Kungl. Mcij.ts förslag.)

Det verkliga värdet av lagertillgång
bestämmes efter tillgångens förkrigspris,
varmed, såsom framgår av
punkt 4 c) här ovan, förstås kostnaden
för att anskaffa tillgångar av
ifrågavarande slag vid krigsutbrottet
eller, därest lagret vid sista förkrigsinkomstårets
utgång räknas såsom
förkrigslager, vid sistnämnda tidpunkt.

(Utskottets förslag.)

Det verkliga värdet av lagertillgång
bestämmes efter tillgångens förkrigspris,
varmed, såsom framgår av
punkt 4 b) här ovan, förstås kostnaden
för att anskaffa tillgångar av
ifrågavarande slag vid krigsutbrottet
eller, därest lagret vid sista förkrigsinkomstårets
utgång räknas såsom
förkrigslager, vid sistnämnda tidpunkt.

Med tillgångs i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande
värde förstås, där den dolda förkrigsreserven fastställes med hänsyn till förhållandena
vid krigsutbrottet, summan av det bokförda värdet vid sista förkrigsinkomstårets
utgång och den verkliga anskaffningskostnaden för den
lagerökning som skett från denna tidpunkt till krigsutbrottet, och, där den
dolda förkrigsreserven fastställes med hänsyn till förhållandena vid sista förkrigsinkomstårcts
utgång, det bokförda värdet vid denna tidpunkt.

Minskning av dold förkrigsreserv under beskattningsåret utgöres följaktligen
av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, vartill den dolda förkrigsreserven
vid beräkning enligt ovan angivna grunder uppgått, och å
andra sidan det belopp, varmed lagret vid beskattningsårets utgång vid uppskattning
enligt denna förordning var nedskrivet under förkrigspris, med avdrag
av det belopp, varmed dold förkrigsreserv minskats under föregående
beskattningsår.

b) Vid beräkning av dold förkrigsreserv i maskiner, inventarier eller andra
dylika tillgångar för stadigvarande bruk skall med verkliga värdet å sådan
tillgång vid utgången av augusti 1939 förstås dess försäljningsvärde vid
nämnda tidpunkt.

12. Vad angår bevisning enligt 4 § 4 mom. andra stycket må såsom exempel
på omständigheter, som den skattskyldige kan med bärande sannolikhetsskäl
ådagalägga, anföras,

att inkomstökningen helt eller delvis i följd av vidtagna rationaliseringsåtgärder
skulle hava uppkommit även om förhållanden som omförmälas i
1 § ej inträffat,

eller att till följd av sådana före utgången av augusti 1939 ingångna leveransavtal,
som icke haft samband med eller haft sin grund i förhållanden
som omförmälas i 1 §, inkomstökningen skulle hava uppkommit även om
sådana förhållanden ej inträffat,

eller att inkomstökningen helt eller delvis framstår som ett naturligt led
i en utveckling, vilken påbörjats före utgången av augusti 1939 eller dessförinnan
kunnat förutses, men icke haft samband med eller haft sin grund i
förhållanden som omförmälas i 1 §.

13. När Kungl. Majit jämlikt föreskriften i 4 § 5 mom. bestämt särskild
grund för fastställande huru stor del av uppskattad merinkomst skall anta -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

51

(Kungl. Majda förslag.) (Utskottets förslag.)

gas hava berott på förhållanden som avses i 1 §, är skattskyldig likväl berättigad
att med bärande sannolikhetsskäl ådagalägga, att merinkomsten ej
till någon del eller endast till mindre del berott av sådana förhållanden. Förebringas
å andra sidan vid taxeringen beträffande viss skattskyldig bärande
sannolikhetsskäl för att merinkomsten till större del eller i sin helhet
berott på förhållanden som i 1 § avses, skall den taxerade merinkomsten
bestämmas med hänsyn därtill.

Uppskattad merinkomst, som hänför sig till livförsäkringsrörelse eller till
yrkesmässigt bedriven vetenskaplig, litterär eller konstnärlig verksamhet,
verksamhet som läkare, veterinär, tandläkare eller arkitekt eller därmed
jämförlig yrkesutövning, skall antagas ej hava berott på förhållanden som
avses i 1 §, såvitt ej bärande sannolikhetsskäl förebringas för att merinkomsten
berott på sådana förhållanden. Kungl. Maj:t äger jämväl för särskilt
bestämt annat slag av till rörelse hänförlig verksamhet än nu sagts
bestämma att den skall i avseende varom här är fråga likställas med sådan
verksamhet.

14. Beträffande handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag eller rederi
sker uppskattning av inkomst med motsvarande tillämpning av de i 3 och
4 §§ meddelade bestämmelserna. För företaget såsom sådant bestämmes uppskattad
merinkomst eller inkomstminskning samt fastställes i vad mån denna
skall antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §. Av sålunda
fastställda belopp påföres envar av delägarna vad på honom belöper
för att vid beräkning av den taxerade merinkomsten medräknas som om
fråga vore om en delägarens egen förvärvskälla. Med hänsyn till bestämmelserna
i 11 § örn skattens beräkning skall envar delägare jämväl påföras
på honom belöpande jämförelseinkomst. Motsvarande skall gälla beträffande
delägare i s. k. gruvbolag.

till 5 §.

1. För en specificerad beräkning av den uppskattade merinkomsten av
jordbruk erfordras, att nettointäkten av jordbruksfastighet dels för beskattningsåret
dels för vart och ett av förkrigsinkomståren uppdelas på det sätt,
att till nettointäkt av skogsbruk hänföras intäkter av skogsbruk enligt 21 §
c) kommunalskattclagen med avdrag för därpå belöpande omkostnader, medan
till nettointäkt av jordbruk hänföras övriga enligt nämnda paragraf till
intäkter av jordbruksfastighet hänförliga intäkter med avdrag för därpå belöpande
omkostnader.

Förutsättningar för tillämpning av nettometoden föreligga, där nöjaktig
utredning av skattskyldig eller beskattningsmyndighet förebringas örn uppdelning
av nettointäkten av jordbruksfastighet på sätt nu sagts för såväl förkrigsinkomståren
som beskattningsåret. Enligt denna metod skall för fastställande
av den uppskattade merinkomsten av jordbruk beräknas det belopp,
varmed intäkterna av jordbruk med avdrag för därpå belöpande omkostnader
under beskattningsåret överstiga jämförelseinkomsten, i regel be -

52

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

(Kungl. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

räknad till medeltalet av motsvarande intäkter med avdrag för därpå belöpande
omkostnader under förkrigsinkomståren.

2. Då, såsom kan antagas ofta
vara fallet, förutsättningar för tilllämpning
av nettometoden ej föreligga,
skall för fastställande av den uppskattade
merinkomsten av jordbruk
den s. k. bruttometoden tillämpas.
Härvid förfares på följande sätt. De
kontanta bruttointäkterna för ett vart
av förkrigsinkomståren och beskattningsåret
minskas med respektive års
utgifter för inköp av spannmål, frövaror,
kraftfoder, betmassa, potatis,
rotfrukter, hö, halm och andra fodermedel,
gödselmedel och torvströ.
Till de efter avdrag för dessa utgifter
återstående bruttointäkterna för beskattningsåret
lägges ett belopp som
beräknas motsvara ökningen av
bruttointäkterna av naturaförmåner
sedan förkrigsinkomståren, varefter
avdrages dels medeltalet av motsvarande
återstående bruttointäkter för
förkrigsinkomståren, dels ett belopp
av femton procent å medeltalet av de
efter avdrag för nämnda utgifter återstående
kontanta bruttointäkterna
under dessa år, avsett att kompensera
ökningen sedan förkrigsinkomståren
av andra omkostnader för jordbruket
än de nyss nämnda. Ökningen av
bruttointäkterna av naturaförmåner
sedan förkrigsinkomståren skall, där
ej särskilda omständigheter till annat
föranleda, antagas hava utgjort tvåhundra
kronor. Med kontanta bruttointäkter
likställas vid tillämpning av
nu meddelade bestämmelser intäkter
vid uttag av produkter från jordbruket
till egen rörelse.

Därest bruttometoden tillämpas,
skall anteckning därom ske i krigskonjunkturskattelängden.

2. Då, såsom kan antagas ofta
vara fallet, förutsättningar för tillläinpning
av nettometoden ej föreligga,
skall för fastställande av den uppskattade
merinkomsten av jordbruk
den s. k. bruttometoden tillämpas.
Härvid förfares på följande sätt.

De kontanta bruttointäkterna
för ett vart av förkrigsinkomståren och
beskattningsåret minskas med respektive
års utgifter för inköp av spannmål,
frövaror, kraftfoder, betmassa,
potatis, rotfrukter, hö, halm och andra
fodermedel, gödselmedel och torvströ.
Från de härefter återstående kontanta
bruttointäkterna för beskattningsåret
avdrages dels medeltalet av motsvarande
återstående bruttointäkter för
förkrigsinkomståren, dels ett belopp
av femton procent d detta medeltal,
vilket belopp är avsett att kompensera
ökningen sedan förkrigsinkomståren
av andra omkostnader för jordbruket
än de enligt vad nyss sagts särskilt
avdragna. Med kontanta bruttointäkter
likställas vid tillämpning av nu
meddelade bestämmelser intäkter vid
uttag av produkter från jordbruk till
egen rörelse.

Ökning av bruttointäkterna av n atur
a för ina ner sedan förkrigsinkomståren
skall, där ej särskilda
omständigheter till annat föranleda,
antagas hava utgjort tvåhundra kronor.
Belopp för sådan ökning tillägges
vid inkomstuppskattningen för
beskattningsåret. Ökningen av de på
naturaförmånerna belöpande utgifterna
inbegripes däremot i den enligt
förra stycket beräknade omkostnadsökningen,
varför särskilt avdrag i
sådant avseende ej ifrågakommer.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

53

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Därest bruttometoden tillämpas,
skall anteckning därom ske i krigskonjunkturskattelängden.

3. Vare sig brutto- eller nettometoden
tillämpas skall vid bestämmande
av den uppskattade merinkomsten
sådan avvikelse ske från uppskattningen
enligt förordningen om statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt som
erfordras för att åstadkomma likformighet
i inkomstuppskattningen tolde
olika åren. Örn exempelvis under
beskattningsåret minskning skett av
kreatursbesättningen genom nedslagning
i större omfattning än som brukat
förekomma vid ifrågavarande
jordbruk och i större omfattning än
som där förekommit under förkrigsinkomståren,
bör enligt såväl bruttosom
nettometoden ett med hänsyn
därtill avvägt belopp avräknas. Har
inneliggande lager av spannmål eller
annat under år 1940 mera avsevärt
minskats, må, vare sig brutto- eller
nettometoden tillämpas, avdrag ske
med verkliga värdet vid 1940 års ingång
av det lager som avyttrats eller
förbrukats utan att ersättas före årets
utgång. Tillämpas neltometoden, bör
beaktas örn i mera avsevärd omfattning
sådana onormala omkostnader
under något av åren förekommit för
reparationer, inköp av levande djur
m. m., som ej uppvägts av motsvarande
ökning av intäkterna under
året.

3. Vare sig brutto- eller nettometoden
tillämpas skall vid bestämmande
av den uppskattade merinkomsten
sådan avvikelse ske från
uppskattningen enligt förordningen
örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
som erfordras för att åstadkomma
likformighet i inkomstuppskattningen
för de olika åren. Örn exempelvis
under beskattningsåret minskning
skett av kreatursbesättningen
genom nedslagning i större omfattning
än som brukat förekomma vid
ifrågavarande jordbruk och i större
omfattning än som där förekommit
under förkrigsinkomståren, bör enligt
såväl brutto- som nettometoden ett
med hänsyn därtill avvägt belopp avräknas.
Har inneliggande lager av
spannmål eller annat under beskattningsåret
mera avsevärt minskats, må,
vare sig brutto- eller nettometoden
tillämpas, avdrag ske med värdet vid
beskattningsårets ingång av det lager
som avyttrats eller förbrukats utan
att ersättas. Tillämpas nettometoden,
bör beaktas örn i mera avsevärd omfattning
sådana onormala omkostnader
under något av åren förekommit
för reparationer, inköp av levande
djur m. m., som ej uppvägts av motsvarande
ökning av intäkterna under
året.

Inkomst för förkrigsinkomståren beräknas allenast för den eller de fastigheter,
som den skattskyldige ägt eller brukat under beskattningsåret.

Har skattskyldig i rörelse under beskattningsåret tillgodogjort sig produkter
från eget jordbruk och ulvisar på grund av den i räkenskaperna tillämpade
prissättningen jordbruket inkomstökning men rörelsen inkomstminskning,
äger den skatlskyldige att för utjämning härutinnan vid inkomstuppskattning
enligt denna förordning beträffande nämnda produkter tillämpa

54

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

lägre prissättning med sammanlagt högst så stort belopp att inkomstminskningen
å rörelsen bortfaller.

Sammanfaller för viss skattskyldig
beskattningsåret ej med kalenderåret,
iakttages att av den beräknade inkomstökningen
för beskattningsåret
såsom uppskattad merinkomst upptages
endast inkomstökning som kan
antagas hava uppkommit efter 1939
års utgång.

4. Har den skattskyldige ej under
förkrigsinkomståren bedrivit samma
jordbruk som under beskattningsåret
under förhållanden jämförbara med
förhållandena under detta år, må i
stället för medeltalet av inkomsterna
eller bruttointäkterna för förkrigsinkomståren
till grund för beräkning
av den uppskattade merinkomsten
läggas annat belopp, som finnes skäligt.
Har den skattskyldige ej under
förhållanden jämförbara med förhållandena
under beskattningsåret bedrivit
samma jordbruk under båda
förkrigsinkomståren men under ett
av dessa år, och kan det anses att avkastningen
av jordbruket under detta
år ungefärligen motsvarat den genomsnittliga
avkastningen av ett
liknande jordbruk i trakten för
båda förkrigsinkomståren, må hän -

Sammanfaller för viss skattskyldig
beskattningsåret ej med kalenderåret,
iakttages att av den beräknade inkomstökningen
för beskattningsåret
såsom uppskattad merinkomst upptages
endast inkomstökning som kan
antagas hava uppkommit efter 1939
års utgång. Om annat förhållande ej
visas, förutsattes därvid att av inkomstökningen
för beskattningsåret så
stor del belöper å tiden efter 1939 års
utgång, som det å denna tid belöpande
antalet månader utgör i förhållande
till beskattningsårets samtliga månader.
Därest i nu angivet fall med
hänsyn till bestämmelsen i punkt 4 av
anvisningarna till 6 § eller eljest uppskattning
av inkomstminskning ifrågakommer,
fastställes denna genom
proportionell fördelning som nyss
sagts. %

4. Har den skattskyldige ej under
förkrigsinkomståren bedrivit samma
jordbruk som under beskattningsåret
under förhållanden jämförbara med
förhållandena under detta år eller
hava förkrigsinkomståren visat underskott
eller eljest uppenbart onormala
resultat, må i stället för medeltalet
av inkomsterna eller bruttointäkterna
för förkrigsinkomståren till
grund för beräkning av den uppskattade
mprinkomsten läggas annat belopp,
som finnes skäligt. Har den
skattskyldige ej under förhållanden
jämförbara med förhållandena under
beskattningsåret bedrivit samma jordbruk
under båda förkrigsinkomståren
men under ett av dessa år, och kan
det anses att avkastningen av jordbruket
under detta år ungefärligen
motsvarat den genomsnittliga avkast -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

55

(Kungl. Maj.ts förslag.)

syn tagas till inkomsterna eller bruttointäkterna
under detta år, som
örn dessa vore medeltal för båda
åren. I förekommande fall må eljest
beaktas resultat, som under förkrigsinkomståren
eller något av dessa utvunnits
av annan, vilken då bedrivit
jordbruk å samma faslighet.

(Utskottets förslag.)

ningen av ett liknande jordbruk i
trakten för båda förkrigsinkomståren,
må hänsyn tagas till inkomsterna eller
bruttointäkterna under detta år,
som om dessa vore medeltal för båda
åren. I förekommande fall må eljest
beaktas resultat, som under förkrigsinkomståren
eller något av dessa utvunnits
av annan, vilken då bedrivit
jordbruk å samma fastighet.

Det belopp som vid tillämpning av nettometoden erhålles på sätt nu sagts
skall utgöra jämförelseinkomst. Vid tillämpning av bruttometoden fastställes
icke någon jämförelseinkomst.

5. Ränta å minskning av eget kapital i jordbruket beräknas efter en räntefot
av fem procent, ränta å ökning av sådant kapital efter en räntefot av
sex procent. Ökning av eget kapital i jordbruket anses i regel hava ägt rum
vid avbetalning av skuld, som hänfört sig till jordbruket, samt vid nedläggande
av eget kapital i samband med ny-, till- eller ombyggnad eller därmed
jämförlig förbättring eller vid en mera omfattande nyuppsättning av inventarier
för stadigvarande bruk å fastigheten eller dylikt, men ej om avbetalning
skett av annan skuld än nu sagts även om denna varit intecknad i fastigheten.
Hänsyn till ökning av eget kapital tages endast då den skattskyldige
förebringar tillfredsställande utredning rörande ökningen och i regel endast
om nettometoden tillämpas.

6. Skattskyldig som vill framställa yrkande att uppskattad merinkomst
av jordbruk belt eller delvis ej bör upptagas såsom taxerad merinkomst, håralt
till stöd för yrkandet förete erforderlig utredning.

Därvid gäller såsom huvudregel, Därvid gäller såsom huvudregel,
att i taxerad merinkomst inräknas en- att i taxerad merinkomst inräknas en -

dast i bruttointäkten ingående prisstegring
vid avyttring eller uttag till
egen rörelse av produkter från jordbruket
utöver vad som erfordrats för
att täcka omkostnadernas ökning i
förhållande till prisläget före krigsutbrottet.
Hänsyn tages därvid ej till
ökning av värdet å fri bostad å fastigheten
eller av andra naturaförmåner
från denna. Ingår i den uppskattade
merinkomsten inkomstökning på
grund av tillfällig uthyrning eller av
körslor eller dylikt i större omfattning
lin normalt, och kan denna inkomstökning
antagas i sin helhet lia -

dast i bruttointäkten ingående prisstegring
vid avyttring eller uttag till
egen rörelse av produkter från jordbruket
utöver vad som erfordrats för
att täcka omkostnadernas ökning i
förhållande till prisläget före krigsutbrottet.
Hänsyn tages därvid ej till
ökning av värdet å fri bostad å fastigheten
eller av andra naturaförmåner
från denna. Ingår i den uppskattade
merinkomsten inkomstökning på
grund av tillfällig uthyrning eller av
körslor eller dylikt i större omfattning
än normalt, skall den upptagas
i den taxerade merinkomsten i den

56

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

va berott på förhållanden som avses
i 1 §, skall den upptagas i den taxerade
merinkomsten även om den ej
uppkommit på grund av prisstegring.
Inkomstökning å arrende eller dylikt
upptages i den taxerade merinkomsten
endast i den mån den kan med
sannolikhet anses hava berott på förhållanden
som avses i 1 §.

(Utskottets förslag.)

män den kan med sannolikhet anses
hava berott på förhållanden som avses
i 1 §, även om den ej uppkommit
på grund av prisstegring. Inkomstökning
å arrende eller dylikt upptages
i den taxerade merinkomsten endast i
den mån den kan med sannolikhet
anses hava berott på förhållanden som
avses i 1 §.

Prisstegring utöver vad som erfordrats för att täcka omkostnadernas ökning
beräknas normalt å bruttointäkterna för beskattningsåret efter procentsatser
som av Kungl. Majit fastställas efter förslag av den centrala krigskonjunkturskattenämnden
eller, där sådan procentsats ej fastställts, efter procentsats
som finnes skälig. Om det av skattskyldig eller beskattningsmyndighet
visas att å gjorda försäljningar under beskattningsåret tillämpats priser vilka
för den skattskyldige genomsnittligt innefattat en mindre eller större prisstegring
än som beräknats med tillämpning av fastställda procentsatser,
skall dock hänsyn därtill tagas vid den taxerade merinkomstens fastställande.

till 6 §.

1. Eftersom inkomsterna av skogsbruk för såväl förkrigsinkomståren som
beskattningsåret äro beroende av virkesuttagens storlek och således ej utgöra
lämplig grund för att jämföra den skattskyldiges verkliga ekonomiska förmåner
under de olika åren, skall någon uppskattad merinkomst ej fastställas.

2. Den taxerade merinkomsten skall, där ej fall som i nästa stycke sägs är
för handen, upptagas till det belopp som motsvarar prisstegringen i förhållande
till det genomsnittliga prisläget under förkrigsinkomståren å de under
beskattningsåret avyttrade eller för förädling eller förbrukning i egen rörelse
uttagna skogsprodukterna i den mån prisstegringen ej erfordrats för att
täcka omkostnadernas ökning. Prisstegringen torde vanligen kunna beräknas
procentuellt å bruttointäkterna beträffande olika produkter. Grunder för
beräkning i normala fall av dylik prisstegring fastställas av Kungl. Majit efter
förslag av den centrala krigskonjunkturskattenämnden.

3. Visar den skattskyldige, att hans nettointäkt av skogsbruk under beskattningsåret
varit mindre än det belopp som antages motsvara den enligt punkt
2 fastställda prisstegringen å skogsprodukterna, må den taxerade merinkomsten
icke bestämmas till högre belopp än nettointäkten utgjort. Örn den
skattskyldige eller beskattningsmyndighet kan visa att å de försäljningar
eller uttag till egen rörelse, som av den skattskyldige gjorts under beskattningsåret,
tillämpats priser vilka sammanlagt innefattat en mindre eller större
prisstegring än som beräknats med tillämpning av i punkt 2 angivna beräkningsgrund,
skall även hänsyn därtill tagas vid den taxerade merinkomstens
fastställande.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

57

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Vid beräkning av nettointäkten av skogsbruk skall från bruttointäkterna
av skogsbruk under beskattningsåret avdrag göras för därpå belöpande omkostnader.
För beräkningen erfordras alltså i regel att nettointäkten av
jordbruksfastighet såvitt angår beskattningsåret uppdelas mellan skogsbruk
och jordbruk på det sätt som angives i punkt 1 av anvisningarna till 5 §.
Såsom omkostnad må upptagas jämväl beräknad skälig kostnad för utav avverkning
föranledda efterföljande röjnings- och liknande arbeten så ock
kostnad för utav avverkningen direkt förorsakad återplantering, ändå att
kostnaderna ej hänföra sig till beskattningsåret. Såsom omkostnad må i fall,
då skog avverkats eller ock avyttrats utan samband med avyttring av marken,
belopp motsvarande avdrag enligt 22 § 1 mom. andra stycket kommunalskattelagen
upptagas endast om fastigheten förvärvats efter utgången av
augusti 1939. I fall, då växande skog avyttrats i samband med avyttring av
marken, skall i stället för avdrag som avses i tredje stycket av nämnda
mom. avdrag göras med ett belopp svarande mot den växande skogens uppskattade
värde vid utgången av augusti 1939, dock att, om skogens för ägaren
gällande ingångsvärde var större, avdrag må ske med detta värde. Vid
uppskattning av värdet å den växande skogen vid utgången av augusti 1939
iakttages, att bevisning rörande dess storlek i regel ej kan åläggas den skattskyldige.
Värdeökningen å den växande skogen må följaktligen ej beräknas
till högre belopp än som finnes med sannolikhet svara mot utvecklingen av
den allmänna fastighetsmarknaden beträffande skogsegendomar å orten.

4. Har vid motsvarande tillämpning av de för beräkning av uppskattad
merinkomst av jordbruk gällande reglerna inkomstminskning å jordbruket
uppkommit, förutsättes att den skattskyldige bort utan att krigskonjunkturbeskattning
ifrågakomme kunna uttaga skogsprodukter i så stor utsträckning
att kompensation för inkomstminskningen därigenom erhölles.

I dylikt fall skall följaktligen såsom taxerad merinkomst av skogsbruk ej
upptagas större del av den enligt punkt 2 uppskattade prisstegringen än den
som återstår efter avdrag av så stor procentuell andel av densamma som
inkomstminskningen å jordbruket utgjort av den beräknade nettointäkten
av skogsbruk under beskattningsåret. Vid uppskattning av nettointäkten av
skogsbruk i fall varom nu är fråga må en summarisk beräkning ske av de
omkostnader som hänföra sig till skogsbruket.

5. Har skattskyldig i rörelse under beskattningsåret tillgodogjort sig produkter
från eget skogsbruk och utvisar på grund av den i räkenskaperna
tillämpade prissättningen rörelsen inkomstminskning, medan taxerad merinkomst
framkommer för skogsbruket, äger den skaltskyldige att för utjämning
härutinnan beträffande nämnda produkter tillämpa lägre prissättning
med sammanlagt högst så stort belopp alt inkomstminskningen å rörelsen
bortfaller.

Vad sålunda stadgats skall gälla
även i fidi då skattskyldig i rörelse
tillgodogjort sig produkter från skogs -

58

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

bruk, bedrivet av moder- eller dotterföretag,
och skall i dgliktfall inkomstuppskattningen
för båda företagen
jämkas med hänsyn till den tillämpade
prissättningen.

6. Sammanfaller för viss skattskyldig beskattningsåret ej med kalenderåret,
iakttages att taxeringen skall avse endast inkomst av skogsbruk som
hänför sig till tiden efter 1939 års utgång.

till 7 §.

1. Beträffande inkomst av annan fastighet kan det i regel antagas, att
taxerad merinkomst bör upptagas allenast i fall där bruttointäkterna under
beskattningsåret i jämförelse med förkrigsinkomståren ökats på grund av
uthyrningsmöjligheter, som under normala förhållanden ej plägat vara för
handen men under beskattningsåret kunnat utnyttjas, och som kunna med
sannolikhet antagas hava haft sitt upphov i det av krigstillståndet framkallade
läget. Taxering företages därför i regel allenast därest nu angivna förutsättningar
synas vaxa för handen.

2. Vid bestämmande av uppskattad merinkomst skall inkomst för förkrigsinkomståren
beräknas allenast för fastigheter som den skattskyldige innehaft
även under beskattningsåret.

Den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda
beräkningen av inkomst av annan fastighet skall vid uppskattning av inkomst
enligt denna förordning frångås i den mån följande särskilda föreskrifter
därtill föranleda.

Har fastighet eller del därav, som
plägat vara uthyrd, under något av
förkrigsinkomståren ej varit uthyrd
men varit uthyrd under beskattningsåret,
skall vid uppskattning av inkomsterna
för förkrigsinkomståren
tilläggas skäligt hyresbelopp. Avdrag
för kostnad för reparation och underhåll
av byggnader beräknas ej för förkrigsinkomståren
samt ej heller för
beskattningsåret i vidare mån än kostnaden
förorsakats av eller eljest ägt
direkt samband med de förhållanden
som föranlett inkomstökningen eller
med anordning som nödvändiggjorts
av krigstillståndet. Värdeminskningsavdrag
beräknas ej för föx‘krigsinkomståren.
För beskattningsåret medgives
sådant avdrag endast i den mån
värdeminskningen under detta år på

Har fastighet eller del därav, som
plägat vara uthyrd, under något av
förkrigsinkomståren ej varit uthyrd
men varit uthyrd under beskattningsåret,
skall vid uppskattning av inkomsterna
för förkrigsinkomståren
tilläggas skäligt hyresbelopp. Avdrag
för kostnad för reparation och underhåll
av byggnader beräknas ej för förkrigsinkomståren
samt ej heller för
beskattningsåret i vidare mån än kostnaden
föi-orsakats av eller eljest ägt
direkt samband med de förhållanden
som föranlett inkomstökningen eller
med anordning som nödvändiggjorts
av krigstillståndet. Värdeminskningsavdrag
beräknas ej för förkrigsinkomståren.
För beskattningsåret medgives
sådant avdrag endast i den mån
värdeminskningen under detta år på

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

59

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

grund av verkställd ny-, till- eller ombyggnad
eller annan omständighet
kan antagas hava varit större än under
förkrigsinkomståren. Det må
emellertid framhållas, att uthyrningar
varom här är fråga ofta åstadkomma
onormal skadegörelse och slitning. Sådant
förhållande må, där ej hänsyn
till detsamma tagits genom avdrag
för reparation eller dylikt under beskattningsåret,
beaktas vid beräkning
av avdrag för värdeminskning.

grund av verkställd ny-, till- eller ombyggnad
eller annan omständighet
kan antagas hava varit större än under
förkrigsinkomståren. Det må
emellertid framhållas, att uthyrning
varom här är fråga ofta föranleder
skadegörelse eller slitning, som ej
skulle uppkommit, örn ej uthyrningen
ägt rum. Sådant förhållande må,
där ej hänsyn till detsamma tagits genom
avdrag för reparation eller dylikt
under beskattningsåret, beaktas
vid beräkning av avdrag för värdeminskning.

Sammanfaller för viss skattskyldig beskattningsåret ej med kalenderåret,
iakttages alt av den beräknade inkomstökningen för beskattningsåret såsom
uppskattad merinkomst upptages endast inkomstökning som kan antagas
hava uppkommit efter 1939 års utgång.

3. Såsom jämförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna
för förkrigsinkomståren. Har den skattskyldige ej under båda förkrigsinkomståren
innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret,
må såsom jämförelseinkomst i stället för medeltalet av inkomsterna
för dessa år antagas annat belopp, som finnes skäligt. Har den skattskyldige
ej innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret
under hela det förra men under hela det senare förkrigsinkomståret, skall
i regel inkomsten för det senare året vara jämförelseinkomst. Har den skattskyldige
ej innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret
under något av förkrigsinkomståren i dess helhet, må beaktas resultat,
som under förkrigsinkomståren eller något av dessa utvunnits av annan, vilken
då innehaft fastigheten. Vid denna jämförelse bör dock iakttagas den
skillnad som må föreligga bland annat med hänsyn till det av de olika ägarna
i fastigheten nedlagda egna kapitalet.

4. Ränta å minskning av eget kapital i fastigheten beräknas efter en räntefot
av fem procent, ränta å ökning av sådant kapital efter en räntefot av sex
procent, ökning av eget kapital i fastigheten anses i regel hava ägt rum vid
avbetalning av skuld, som hänfört sig till fastigheten, samt vid nedläggande
av eget kapital i samband med ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig
förbättring eller vid en mera omfattande nyuppsättning av inventarier
för stadigvarande bruk å fastigheten eller dylikt, men ej örn avbetalning
skett av annan skuld än nu sagts även örn denna varit intecknad i fastigheten.

till 8 §.

t. Såsom likartad med inkomst i form av tantiem m. m. anses exempelvis
sådan inkomst av tjänst som utgår i form av lön eller annan förmån från
rörelse, om och i den mån lönens eller förmånens belopp uppenbarligen på -

CO

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

verkats av rörelsens resultat. I den mån ökning av sådan lön eller förmån
får anses motiverad av ett större eller värdefullare arbete betraktas den
följaktligen ej såsom likställd med inkomst av tantiem m. m.

2. I fråga om inkomst av tillfällig verksamhet såsom uppfinnare skall vad
i punkt 7 av anvisningarna till 4 § stadgats beträffande yrkesmässig uppfinnarverksamhet
äga motsvarande tillämpning.

3. Såsom jämförelseinkomst upptages i regel medeltalet av inkomsterna
för förkrigsinkomståren av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet som avses
i 8 § sista stycket. Är det uppenbart att detta medeltal ej utgör ett godtagbart
uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst av sådant slag vid
tiden närmast före krigsutbrottet, skall dock jämförelseinkomsten fastställas
till annat belopp som med hänsyn till omständigheterna kan anses skäligt.

till 9 §.

1. Uppskattning av realisationsvinst vid avyttring av fast eller lös egendom
sker, om realisationsvinsten uppkommit på grund av avyttring efter
utgången av augusti 1939, enligt de regler som gälla för beräkning av sådan
vinst enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Dock
må, örn den avyttrade egendomen förvärvats före utgången av augusti 1939,
i stället för priset vid förvärvet avdragas egendomens uppskattade värde vid
nämnda tidpunkt, om detta värde var högre. Vid uppskattning av dylikt värde
å fast egendom iakttages, att bevisning rörande dess storlek i regel ej kan
åläggas den skattskyldige. Värdeökningen å egendomen efter nämnda tid*
punkt bör följaktligen ej beräknas till högre belopp än som finnes med
sannolikhet svara mot utvecklingen av den allmänna fastighetsmarknaden å
orten. Från realisationsvinsten får avdragas realisationsförlust vid avyttring
efter utgången av augusti 1939 av fast eller lös egendom, därvid beaktas,
att, örn värdet vid nämnda tidpunkt lagts till grund för beräkningen av
realisationsvinsten, värdet vid samma tidpunkt också skall läggas till grund
för beräkning av realisationsförlusten, försåvitt värdet å den egendom förlusten
avser då var lägre än kostnaden för förvärvet.

Inkomst av realisationsvinst beräknas ej för förkrigsinkomståren. Om
skattskyldig mera regelbundet gör försäljningar, exempelvis av aktier, utan
att dock yrkesmässig sådan verksamhet anses föreligga, kan beskattning av
hela den realisationsvinst, som belöper på tiden efter krigsutbrottet, stundom
te sig oskälig. Jämkning av den taxerade merinkomsten bör i sådant fall
ske genom avdrag med skäligt belopp, därvid emellertid märkes, att till utgångspunkt
för avdraget bör tagas realisationsvinsten i sin helhet och ej
blott den del av denna vinst som hänför sig till värdeökning efter krigsutbrottet,
samt att även storleken av försäljningsvinster under de olika
åren, som ej äro skattepliktiga, bör beaktas.

2. Till realisationsvinst enligt 9 § skall icke hänföras sådan intäkt, som
enligt 2 § 1 mom. andra stycket skall inräknas i inkomst av rörelse.

3. Ilar uppkommen realisationsvinst vid avyttring av tillgång för stadig -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

G1

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

varande bruk under beskattningsåret använts för inköp av tillgång liknande
den avyttrade under sådana förhållanden att avyttringen och inköpet
helt eller delvis skäligen böra betraktas som ett utbyte av en befintlig
tillgång mot en annan, skall i motsvarande mån realisationsvinsten ej medräknas
vid taxeringen till krigskonjunkturskatt.

till 10 §.

Av 4 § 3 mom. framgår att, om en förvärvskälla inom rörelse utvisar inkomstökning
och en annan inkomstminskning, inkomstminskningen får i viss
ordning avräknas från inkomstökningen. Av punkt 4 g) av anvisningarna
till 4 § och tredje stycket av punkt 3 av anvisningarna till 5 § framgår
att i förhållande mellan jordbruk och rörelse utjämning i vissa fall kan enligt
särskilda regler äga rum i händelse den ena förvärvskällan utvisar inkomstökning
och den andra inkomstminskning. Utjämning enligt särskilda regler
kan enligt punkterna 4 och 5 av anvisningarna till 6 § jämväl i vissa fall
ifrågakomma i förhållande mellan å ena sidan skogsbruk, å andra sidan
jordbruk eller rörelse, därest jordbruket eller rörelsen utvisar inkomstminskning.
Beräkning av inkomstminskning beträffande skogsbruk förutsättes däremot
ej enligt denna förordning kunna ifrågakomma. Avdrag för realisationsförlust
vid avyttring av fast eller lös egendom medgives enligt 9 § från
realisationsvinst å sådan egendom men antages enligt denna förordning ej
kunna ske i andra fall. I de fall, som ej sålunda särskilt reglerats, kan avdrag
för inkomstminskning å krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla
enligt 10 § medgivas från taxerad merinkomst å annan förvärvskälla.
Med hänsyn till de olika reglerna för fastställande av taxerad merinkomst
å olika förvärvskällor och det förhållandet att skattskyldig dessutom kan
hava andra, krigskonjunkturskatt icke underkastade förvärvskällor vilka
kunna utvisa såväl inkomstökning som inkomstminskning, hava ej bestämda
regler kunnat fastställas för sådant avdrag. Såsom vägledande synpunkter
må dock anföras följande. Därest mellan de krigskonjunkturskatt underkastade
förvärvskällorna finnes sådant samband att avräkning dem emellan
framstår såsom särskilt naturlig, bör sådan avräkning ske oavsett förhållandena
med förvärvskällorna i övrigt. Eljest bör, om skattskyldig under beskattningsåret
även haft andra, krigskonjunkturskatt icke underkastade förvärvskällor,
som sammanlagt kunna anses utvisa inkomstökning, avdrag i
första hand göras från sådan inkomstökning. Vid bedömande i vad mån inkomstökning
som nu sagts skall anses föreligga bör jämförelse göras mellan
den vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för beskattningsåret
beräknade inkomsten av förvärvskällorna och medeltalet av motsvarande
inkomster under förkrigsinkomståren.

till 14—19 samt 21 §§.

1. Har värdet av lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning
i rörelse, enligt uppskattning jämlikt punkt 4 b) av anvisningarna
till 4 §, sedan sista förkrigsinkomstårets utgång nedgått och har den skall -

62

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

(Kungl. Maj :ts förslag.) (Utskottets förslag.)

skyldige i sin balansräkning för beskattningsåret till en särskild varuförnyelsefond,
avsedd för nedskrivning av lager som han haft för avsikt att anskaffa
i det avyttrade eller eljest avgångna lagrets ställe, gjort avsättning
för vilken avdrag ej skett vid beräkning av nettointäkten, skall efter därom
framställt yrkande prövningsnämnd jämlikt 14 § besluta provisorisk påföring
av krigskonjunkturskatt under förutsättningar, som framgå av det följande.
Har fonden av den skattskyldige betecknats såsom avsedd för användning ej
allenast till nedskrivning av lagertillgångar ulan till inköp av sådana för
lagrets ersättande, skall fonden likväl anses uppfylla de i 14 § angivna villkoren.
Har den skattskyldige redan för föregående beskattningsår fått provisorisk
skattepåföring för dylik fondavsättning, kan ny avsättning givetvis
avse endast den nedskrivning, som ej täckes av den mot den tidigare medgivna
provisoriska skattepåföringen svarande fondavsättningen. Var lagret
vid krigsutbrottet större än vid sista lörkrigsinkomstårets utgång, må fondavsättningen
avse lagerminskningen sedan krigsutbrottet, såsom örn lagret
vid denna tidpunkt varit lager vid sista förkrigsinkomstårets utgång.

Det antages i det följande, att lagret vid utgången av augusti 1939 ej visats
hava varit större än vid sista förkrigsinkomstårets utgång, samt att avsättning
lill varulörnyelsefond ej skett för föregående beskattningsår.

Vid bestämmande av den proviso- Vid bestämmande av den provisoriska
skattepåföringen verkställes en riska skattepåföringen verkställes en

summarisk uppskattning av vad det
skulle hava kostat att vid beskattningsårets
utgång anskaffa mot lagerminskningen
svarande tillgång,
s. k. ersättningslager. Skillnaden mellan
denna kostnad och värdet av ersättningslagret,
beräknat enligt de
principer och den prisnivå, som tilllämpats
vid uppskattningen enligt räkenskaperna
av värdet å lagertillgångar
vid sista förkrigsinkomstårets utgång,
utgör det belopp varå den provisoriska
skattepåföringen enligt 14 §
beräknas. Denna skattepåföring kommer
alltså att avse det belopp, varmed
ersättningslagret, om det anskaffats
vid beskattningsårets utgång,
skulle fått nedskrivas enligt denna
förordning.

Har vid fastställande av beskattningsbar merinkomst för beskattningsåret
eller det föregående beskattningsåret avdrag åtnjutits för minskning av dold
förkrigsreserv i de avyttrade eller eljest avgångna lagertillgångarna, skall
dock detta belopp avdragas från ovannämnda skillnadsbelopp. Det belopp,

summarisk uppskattning av vad det
skulle hava kostat att vid beskattningsårets
utgång anskaffa mot lagerminskningen
svarande tillgång, s. k.
ersättningslager. Skillnaden mellan
denna kostnad och värdet av ersättningslagret,
uppskattat till det belopp
till vilket ersättningslagret enligt
punkt 4 b) lägst må nedskrivas, utgör
det belopp varå den provisoriska
skattepåföringen enligt 14 § beräknas.
Denna skattepåföring kommer alltså
att avse det belopp, varmed ersättningslagret,
om det anskaffats vid beskattningsårets
utgång, skulle fått
nedskrivas enligt denna förordning.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

63

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

å vilket sålunda provisorisk skattepåföring må ske, begränsas givetvis även
av fondavsättningens storlek. Att ytterligare begränsning kan ifrågakomma,
då fondavsättning tillika skett enligt 15 §, framgår av punkt 2 här nedan.
Den provisoriskt påförda skatten skall utgöra det belopp, varmed krigskonjunkturskatten
skulle hava minskats, om det belopp, varå den provisoriska
skattepåföringen sålunda beräknas, avdragits från den beskattningsbara merinkomsten.

Örn ett senare år ersättningslager anskaffas och med anlitande av varuförnyelsefonden
i bokslutet för året nedskrives enligt grunder, som jämlikt
punkt 4 b) av anvisningarna till 4 § skulle kunnat godkännas vid inkomstuppskattning
för det året, skall enligt 21 § den på nedskrivningen belöpande
skatten på framställning av den skattskyldige efter beslut av prövningsnämnd
restitueras. Disponeras fonden för annat ändamål än anskaffning
eller nedskrivning av ersättningslager, upphör i motsvarande mån rätten till
restitution. Befinnes det att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, förutsättningar
för restitution av det provisoriskt påförda skattebeloppet eller del
därav ännu ej föreligga, skall rätten till sådan restitution hava förfallit.

2. Rätten att enligt 15 § erhålla provisorisk skattepåföring genom avsättning
av redovisad årsvinst eller besparade vinstmedel till prisfluktuationsfond
för att trygga sig mot förlust genom prisfall å inköpta men ej levererade
varor avser endast det fall att varorna definitivt inköpts att senare levereras
för visst till beloppet bestämt pris. Skulle, därest de varor avtalet
avser hade levererats vid beskattningsårets utgång, varulagret hava bragts
upp till större storlek än vid beskattningsårets ingång, bör iakttagas, att jämlikt
punkt 4 b) av anvisningarna till 4 § rätten till nedskrivning är mera begränsad
beträffande det överskjutande lagret än beträffande ersätlningsIagret.

Sker provisorisk skattepåföring för avsättning till prisfluktuationsfond,
medgives provisorisk skattepåföring för avsättning till varuförnyelsefond enligt
14 § ej i större utsträckning än sådan skattepåföring skulle hava medgivits,
därest de under beskattningsåret inköpta varor, som avsättningen till
prisfluktuationsfond avser, varit levererade vid beskattningsårets utgång.

3. Avsättning av kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § kan ske av
redovisad årsvinst eller besparade vinstmedel. Därest sådan fond ett följande
år tages i anspråk för omkostnader, kommer för det året avdrag vid taxering
lill krigskonjunkturskatt för de ur fonden disponerade medlen ej att
medgivas. Restitution av provisoriskt påförd skatt medgives dock endast
därest fondmedlen disponerats för sådana omkostnader som skulle hava
varit avdragsgilla, örn i stället andra medel använts för omkostnaderna. I
förekommande fall skall likväl så anses, som örn avdrag skett vid taxering
enligt denna förordning för det år då omkostnaderna ägt rum.

4. Enligt vad som framgår av punkt 4 d) av anvisningarna till 4 § kan
skattskyldig vid uppskattning av inkomst av rörelse jämlikt denna förordning
enligt vissa grunder erhålla avdrag för s. k. överpris eller merkostnad

64

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

å tillgång för stadigvarande bruk. Har ej hela det i räkenskaperna gjorda avdraget
kunnat sålunda godkännas vid inkomstuppskattningen, kail den återstående
delen av avdraget likväl tillgodoräknas den skattskyldige för ifrågavarande
år genom provisorisk skattepåföring enligt 17 § efter yrkande av den
skattskyidige. Den provisoriska skattepåföringen skall i dylikt fall avse det
belopp, varmed krigskonjunkturskatten skulle hava minskats, om det i räkenskaperna
gjorda avdraget i sin helhet medgivits vid inkomstens uppskattning.

När tillgången visas hava nedgått i värde under det, till vilket det i beskattningsavseende
enligt denna förordning nedskrivits, må enligt 21 § restitution
ske av så stor del av den provisoriskt påförda skatten som svarar mot
den påvisade ytterligare värdeminskningen. Befinnes det att vid tidpunkt,
som sedermera fastställes, tillgången alltjämt har ett högre värde än det, till
vilket den i räkenskaperna för beskattningsåret nedskrivits, skall rätten till
ytterligare restitution hava förfallit.

5. Har fartyg sålts för högre pris än det i beskattningsavseende gällande
värdet utan att under beskattningsåret ersättas med annat fartyg, kommer
vinsten att vid taxeringen inräknas i inkomsten av rörelse, medan, om annat
fartyg under samma år anskaffats, vinsten oftast kunnat till stor del uppvägas
av avdrag för värdeminskning. Avser säljaren att för köpeskillingen
eller del av denna anskaffa nytt eller nya fartyg, kan han emellertid genom
att på särskilt konto hos riksbanken insätta det belopp, han sålunda ämnar
disponera, enligt 18 § erhålla rätt till provisorisk påföring av så stor krigskonjunkturskatt
som belöper på den i den beskattningsbara merinkomsten
ingående del av det insatta beloppet, som överstiger fartygets i beskattningsavseende
enligt denna förordning gällande värde vid avyttringen, d. v. s. med
det belopp, varmed skatten skulle hava minskats, om det överstigande beloppet
avdragits vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning.

Rätt till skatterestitution erhålles sedermera enligt 21 § i den mån det insatta
beloppet användes för anskaffning av annat fartyg och i räkenskaperna
avskrivning å detta sker av beskaffenhet att kunna föranleda avdrag
vid ifrågavarande beskattning. Örn sålunda för ett senare beskattningsår, då
annat fartyg anskaffats för de insatta medlen, avdrag för överpris sker i räkenskaperna
och det befinnes att förutsättningarna för motsvarande avdrag
vid taxering till krigskonjunkturskatt då föreligga, skall prövningsnämnden,
i stället för att medgiva avdrag för detta beskattningsår, efter framställning
från den skattskyldige besluta att restitution skall ske av den provisoriskt
påförda krigskonjunkturskatt, som belöper på avdragets belopp. Därest fartyget
sedermera nedgått till lägre värde än det, som återstår oavskrivet i beskattningsavseende
enligt denna förordning, kan, i den mån motsvarande avskrivning
skett i räkenskaperna, ytterligare restitution ifrågakomma, därvid
reglerna i punkt 4 ovan erhålla motsvarande tillämpning.

Var fartyget vid avyttringen belastat med intecknad gäld och har i följd
härav köpeskillingen ej i sin helhet insatts i riksbanken, må provisorisk på -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

65

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

töring medgivas av så stor krigskonjunkturskatt som belöper på den i den
beskattningsbara merinkomsten ingående del av det insatta beloppet, som
överstiger fartygets i beskattningsavseende enligt denna förordning gällande
värde minskat med ett mot gälden svarande belopp. Den provisoriska påföringen
kommer följaktligen att beräknas på samma sätt som örn fartyget
icke varit intecknat och således hela köpeskillingen kunnat insättas i riksbanken.
Vid restitution i dylikt fall skall iakttagas, att, örn jämväl andra medel
än i riksbanken insatta använts för inköp av nytt fartyg, dessa visserligen
må inom ramen för nämnda gäldbelopp medräknas som köpeskilling för
detta fartyg, som om medlen uttagits från riksbanken, men att restitution
dock ej må beräknas för skatt å högre belopp än det i riksbanken insatta.

Har vid beräkning av beskattningsbar merinkomst enligt denna förordning
avräknats belopp, som anses hava innefattat framtagande av dold förkrigsreserv
i fartyg, får givetvis sådant belopp ej ingå i det å vilket provisorisk
skattepåföring beräknas och bör följaktligen så anses, som örn fartygets i
beskattningsavseende gällande värde varit i motsvarande mån högre.

Vad nu sagts om belopp, som influtit vid avyttring av fartyg, skall också
tillämpas å ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller annan
tillgång för stadigvarande bruk i rörelsen.

Att i fall som avses i denna punkt särskilt förfarande kan ifrågakomma
beträffande erläggande av provisoriskt påförd skatt framgår av 22 §.

6. Beträffande det i 19 § avsedda fallet kommer vad i punkt 5 här ovan
anförts att i tillämpliga delar äga motsvarande tillämpning.

7. Exempel på tillämpning av 18, 19 och 21 §§.

a) Ett rederi har den 1 november 1940 för 900,000 kronor sålt ett ointecknat
fartyg, då bokfört till 500,000 kronor men i beskattningsavseende
nedskrivet till 400,000 kronor (som tillika var fartygets saluvärde vid utgången
av augusti 1939). Köpeskillingen, 900,000 kronor, insättes i sin helhet
å vederbörligt konto i riksbanken.

I inkomsten för beskattningsåret ingår vinsten 900,000 — 400,000 =

500,000 kronor. Förhållandena i övrigt antagas vara sådana, att rederiets
beskattningsbara merinkomst överstiger 500,000 kronor. Rederiet kan då
efter yrkande erhålla provisorisk påföring av så stor skatt, som belöper å
skillnaden mellan 900,000 och 400,000 kronor, d. v. s. å 500,000 kronor.

Ett senare beskattningsår inköper rederiet ett nytt fartyg för 900,000 kronor
och uttager då mot ställande av säkerhet för skatten hela det i riksbanken
insatta beloppet. Det antages, att å detta fartyg avskrivning sker med

500,000 kronor samt att överprisavdrag skulle kunnat medgivas med 200,000
kronor. Det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle hava
minskats, örn den beskattningsbara merinkomsten för år 1940 varit 200,000
kronor mindre, restitueras.

Det antages vidare, att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, fartygets
värde nedgått med ytterligare 150,000 kronor, för vilka värdeminskningsavdrag
vid taxering till krigskonjunkturskatt ännu ej medgivits. Restitution

Bihang lill riksdagens protokoll 1941. 7 sami. Nr 20. 5

66

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

medgives då med det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle
hava minskats, om den beskattningsbara merinkomsten för beskattningsåret
1940 varit ytterligare 150,000 kronor mindre.

Sammanlagt har alltså skatterestitution i två repriser beviljats för skatt
belöpande på 350,000 kronor. Återstående skatt blir definitiv.

b) Förhållandena äro desamma som i exempel a) med den skillnad att
rederiets beskattningsbara merinkomst antages uppgå till allenast 300,000
kronor. Rederiet insätter dock i riksbanken hela köpeskillingen 900,000
kronor.

Provisorisk skattepåföring kan då ske allenast å ett belopp av 300,000
kronor.

Restitution kan emellertid vid första restitutionstillfället ske på samma sätt
som i exempel a), d. v. s. med skatt å ett belopp av 200,000 kronor.

Vid andra restitutionstillfället får däremot restitution ske allenast å ett belopp
av 100,000 kronor, enär provisorisk skatt påförts allenast för 300,000
kronor. I detta fall blir emellertid sålunda hela skatten för beskattningsåret
1940 restituerad.

g) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att
rederiet antages av köpeskillingen i riksbanken insätta endast 600,000 kronor
och att för inköp av det nya fartyget disponeras, jämte det i riksbanken
insatta beloppet, 300,000 kronor andra medel.

Provisorisk skatt påföres då endast för ett belopp av 600,000 — 400,000 =

200.000 kronor.

Restitution sker vid första restitutionstillfället som i exempel a), d. v. s.
beräknad å ett belopp av 200,000 kronor, men ytterligare restitution kan ej
ifrågakomma.

d) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att
fartyget vid avyttringen var belastat med intecknad gäld å 300,000 kronor.
Rederiet insätter därför i riksbanken endast 900,000 — 300,000 = 600,000
kronor.

Provisorisk skatt påföres emellertid som i exempel a) för ett belopp av

500.000 kronor.

När det nya fartyget inköpes, disponeras för ändamålet de 600,000 kronor,
som innestå i riksbanken, samt 300,000 kronor andra medel.

Restitution medgives som i exempel a).

e) Förhållandena äro desamma som i exempel a) men med den olikhet att
fartygets värde vid utgången av augusti 1939 visas hava utgjort 550,000 kronor.
Eftersom beloppet 150,000 kronor innefattar framtagande av en dold
förkrigsreserv, skall det ej ingå i den beskattningsbara merinkomsten
(se 4 § 4 mom. första stycket). Det antages dock, att hela det vid försäljningen
erhållna beloppet 900,000 kronor insättes i riksbanken.

I den beskattningsbara merinkomsten ingår vinsten i detta fall med endast

350.000 kronor.

Provisorisk skatt påföres för ett belopp av 350,000 kronor.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

67

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Restitution sker emellertid såsom i exempel a). Olikheten med nämnda
exempel beträffande restitutionen inträder först om fartyget nedgår i värde
under 550,000 kronor. Enligt exempel a) skulle nämligen, om fartyget i motsvarande
mån nedgått i värde, restitution kunnat ske å ett sammanlagt belopp
av 500,000 kronor, medan i nu föreliggande exempel restitution kan ske
endast å ett belopp av 350,000 kronor.

f) Förhållandena äro desamma som i exempel a) i avseende å försäljning
av fartyg och provisorisk skattepåföring.

Emellertid antages, att rederiet av det i riksbanken insatta beloppet,

900.000 kronor, ett senare beskattningsår disponerar endast 400,000 kronor
lill inköp av nytt fartyg, å vilket överprisavdrag skulle kunnat medgivas med

100.000 kronor. Det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle
hava minskats, om den beskattningsbara merinkomsten varit 100,000 kronor
mindre, restitueras.

Det antages vidare, att vid tidpunkt, som sedermera fastställes, fartygets
värde nedgått med ytterligare 150,000 kronor. Restitution medgives då med
det belopp, varmed den provisoriskt påförda skatten skulle hava minskats,
om den beskattningsbara merinkomsten för år 1940 varit ytterligare 150,000
kronor mindre.

Återstående skatt blir definitiv.

g) Förhållandena äro desamma som i exempel a) i avseende å försäljning
av fartyg och provisorisk skattepåföring.

Det antages emellertid att det nyförvärvade fartyget betingar ett pris av

1.800.000 kronor, varav 900,000 kronor uttagas från riksbanken och lika
stort belopp disponeras av andra medel. Det antages vidare, att överprisavdrag
för beskattningsåret 1942 kunnat medgivas med 400,000 kronor, och att
vid tidpunkt, som sedermera fastställes, fartygets värde nedgått med 300,000
kronor under det belopp, som återstod efter överprisavdraget. Eftersom i
detta fall köpeskillingen är dubbelt så stor som försäljningssumman för det
gamla fartyget och blott hälften av köpeskillingen uttagits från riksbanken,
medan hälften av fartyget förvärvats för andra medel, beräknas restitution
som i exempel a), d. v. s. vid vartdera tillfället med hälften av det belopp,
som belöper å fartyget i dess helhet.

För den hälft av värdeminskningsbeloppen, för vilken restitution ej på nu
angiven grund medgivits, kan, när det nya fartyget inköpts, om inkomsten
för det då ifrågavarande beskattningsåret därtill förslår, erhållas omedelbart
överprisavdrag med 200,000 kronor och provisorisk skattepåföring intill

150.000 kronor, varå restitution vid den senare tidpunkten kan beviljas.

h) Rederiet insätter av andra medel än sådana, som erhållas vid avyttring
eller förlust av fartyg, i riksbanken 900,000 kronor, vilket belopp förutsättes
ej överstiga den vid inkomstuppskattningen enligt denna förordning beräknade
inkomsten för beskattningsåret. Provisorisk skattepåföring kan jämlikt
19 § ske för hälften av detta belopp eller 450,000 kronor.

Nytt fartyg anskaffas enligt samma antagande som i exempel a) och vär -

68

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

deminskningen försiggår även såsom där antagits. Restitution medgives då
såsom i exempel a).

8. Beträffande de fall, som avses i punkterna 2 samt 4—7 här ovan, märkes,
att förmån som där sagts ej må medgivas, där tillgång överförts mellan
fysiska eller juridiska personer, mellan vilka intressegemenskap råder, under
sådana förhållanden att det kan antagas, att transaktionen skett för att
komma i åtnjutande av särskild förmån i beskattningshänseende.

2) avslå följande vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning om rätt att på grund
av påförd krigskonjunkturskatt
för år 1941 erhålla nedsättning i
den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten
m. m. för
samma år.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Fysisk eller juridisk person, som
fått sig påförd krigskonjunkturskatt
för år 1941, skall i den statliga inkomst-
och förmögenhetsskatten för
samma år erhålla nedsättning med
det belopp, varmed sistnämnda skatt
skulle hava minskats, örn avdrag från
det till sådan skatt taxerade beloppet
skett med den påförda krigskonjunkturskatten.
Beslut om sådan nedsättning
skall utan särskild ansökan meddelas
av prövningsnämnden i anslutning
till taxeringen till krigskonjunkturskatt.

Vid den omräkning av det till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt
beskattningsbara beloppet, som prövningsnämnden
för bestämmande av

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

69

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

nedsättningen har att verkställa, skall
i förekommande fall vid beräkning av
ortsavdrag samt vid tillämpning i övrigt
av bestämmelserna i förordningen
örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
så anses, som om det efter
avdrag för krigskonjunkturskatt återstående
beloppet vore taxerat belopp.

Det återstående beloppet utföres i tiotal
kronor, därvid överskjutande belopp,
som ej uppgår till fullt tiotal
kronoi’, bortfaller.

Vad nu stadgats skall äga motsvarande
tillämpning beträffande värnskatt
och särskild skatt å förmögenhet.

Vid tillämpning i fall varom nu är
fråga av föreskrifterna i 19 § 1 mom.
förordningen örn statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt skall nedsättning
som ovan sägs, i den mån den ej kunnat
utnyttjas av den därtill närmast
berättigade maken, tillgodokomma
den andre maken.

Det åligger vederbörande protokollförare
hos prövningsnämnd att senast
den 23 december 1941 i rekommenderat
brev tillsända den skattskyldige
underrättelse om prövningsnämndens
beslut.

2 §•

Därest genom beslut av särskild
prövningsnämnd eller av kammarrätten
eller Kungl. Majit taxering till
krigskonjunkturskatt för år 1941 påföres
skattskyldig eller påförd sådan
taxering ändras, skall samtidigt vidtagas
den ändring beträffande statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt
och särskild skatt å förmögenhet,
vartill bestämmelserna i 1 § föranleda.

70

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3 §•

1 mom. Har prövningsnämnd beträffande
viss skattskyldig underlåtit
att meddela beslut som i 1 § första
stycket sägs, må sådant beslut av den
skattskyldige påkallas genom särskild
till prövningsnämnden ställd, till vederbörande
länsstyrelse före utgången
av år 1942 ingiven ansökan.

2 mom. Beträffande besvär över
åtgärd enligt denna förordning skola
taxeringsförordningens föreskrifter
örn taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt äga motsvarande
tillämpning med iakttagande

dels att besvärsrätt tillkommer den
skattskyldige och vederbörande landskamrerare,

dels att besvär över beslut av 1941
års ordinarie prövningsnämnd skola
ingivas till vederbörande länsstyrelse
eller kammarrätten före klockan tolv
den 31 januari 1942.

Vid motsvarande tillämpning av
taxeringsförordningens bestämmelser
örn besvär skall vad angår åtgärd enligt
denna förordning underrättelse
som avses i 1 § sista stycket likställas
med underrättelse om avvikelse från
självdeklaration. Vid motsvarande
tillämpning av 123 § 2 mom. taxeringsförordningen
skall besvärsrätt,
som tillkommer skattskyldig vilken
icke erhållit föreskriven underrättelse
före viss tid, avse det fall att den
skattskyldige ej erhållit underrättelsen
före den 15 januari 1942 och skola
besvären ingivas till vederbörande
länsstyrelse före utgången av år 1942.

4 §•

Vid tillämpning av 2 § förordningen
örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skall iakttagas, att såsom intäkt

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

71

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

av tillfällig förvärvsverksamhet upptages
vad som tillflutit den skattskyldige
på grund av restitution enligt 21 §
förordningen om krigskon junkturskatt
för år 1941 av provisoriskt påförd
sådan skatt, i den mån avdrag
för detta belopp av den skattskyldige
åtnjutits vid tillämpning av 1 § här
ovan, men ej belopp som på grund
av restitution av krigskonjunkturskatt
i andra fall tillflutit den skattskyldige.

5 §•

Kungl. Majit äger utfärda för tilllämpning
av denna förordning erforderliga
föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft dagen
efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från
trycket i Svensk författningssamling.

3) antaga följande

Förslag

till

förordning med särskilda bestämmelser
beträffande taxering för
inkomst åren 1941 och 1942
av ersättning på grund av försäkring
för förlust av fartyg
eller köpeskilling vid avyttring
av fartyg.

Härigenom förordnas,

dels att den i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen
stadgade rätten att på
flera beskattningsår fördela ersätt -

såsom utskottets förslag betecknade

Förslag

till

förordning med särskilda bestämmelser
beträffande taxering för
inkomst under vissa år av
ersättning på grund av försäkring
för förlust av fartyg eller köpeskilling
vid avyttring av
fartyg.

Härigenom förordnas,

dels att den i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen
stadgade rätten att på
flera beskattningsår fördela ersätt -

72

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

ning på grund av försäkring för förlust
av fartyg må, såvitt angår fartyg
som förlorats under beskattningsår,
för vilket taxering skall äga rum
något av åren 1941 eller 1942, avse
en fördelning på fem år i stället för
i nämnda mom. angivna tre år,

dels att vad sålunda stadgats beträffande
ersättning på grund av försäkring
skall vid taxering enligt såväl
kommunalskattelagen som förordningen
örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
äga motsvarande tilllämpning
å köpeskilling för fartyg,
som avyttrats under något av ovannämnda
beskattningsår, dock ej där
avyttringen skett till någon med vilken
säljaren varit i intressegemenskap
och det kan antagas, att avyttringen
ägt rum i syfte att ernå särskild förmån
i beskattningsavseende antingen
för säljaren eller för köparen.

(Utskottets förslag.)

ning på grund av försäkring för förlust
av fartyg må, såvitt angår fartyg
som förlorats under beskattningsår,
för vilket taxering ägt rum är
1940 eller skall äga rum något av
åren 1941 eller 1942, avse en fördelning
på fem år i stället för i nämnda
mom. angivna tre år eller ersättningens
upptagande såsom intäkt under
ett eller flera år inom femårsperioden,

dels att vad sålunda stadgats beträffande
ersättning på grund av försäkring
skall vid taxering enligt såväl
kommunalskattelagen som förordningen
örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
äga motsvarande tilllämpning
å köpeskilling för fartyg,
som avyttrats under något av de beskattningsår,
för vilka taxering skall
äga rum år 1941 eller år 1942, dock
ej där avyttringen skett till någon
med vilken säljaren varit i intressegemenskap
och det kan antagas, att
avyttringen ägt rum i syfte att ernå
särskild förmån i beskattningsavseende
antingen för säljaren eller för
köparen.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

B) att följande motioner, nämligen:
väckta inom första kammaren:
nr 208 av friherre Beck-Friis m. fl.,

» 209 » herr Wistrand,

» 210 » » Holmström,

» 211 » herrar Ekströmer och Mannerskantz,
» 212 » herr Axel Ivar Anderson,

» 213 » » Axel Ivar Anderson,

» 214 » » Bernhard Nilsson m. fl.,

» 215 » » Sandström m. fl.,

» 216 » herrar Nordenson och Sylwan,

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

73

väckta inom andra kammaren:

nr

270

av

herr

Falk m. fl.,

»

279

»

Henriksson,

»

280

»

»

Hansson i Skediga,

»

281

»

Karlsson i Granebo m. fl.,

»

282

»

»

Lundell,

»

283

»

»

Wiberg m. fl.,

»

284

»

»

Lundberg i Hälsingborg m. fl.,

»

285

»

»

Liedberg m. fl., samt

»

286

»

»

Olson i Göteborg m. fl.,

måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom
vad utskottet här ovan anfört och hemställt, av riksdagen
lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 20 maj 1941.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, Sköldén*, Sjödahl,
Ekman*, Velander, Axel Ivar Anderson, Herman Ericsson och Sandström; samt

från andra kammaren: herrar Lövgren*, Hagberg i Malmö, Björklund, Olsson i Gävle,
Sandberg, Persson i Undersvik, Lundell, Falk*, Kilbom och Jonsson i Skedsbygd.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Reservationer:

beträffande förslaget i dess helhet:

1) av herr Lundell, som under åberopande av motiveringen i de likalydande
motionerna I: 211 och II: 282 hemställer,

»att riksdagen ville avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 173
örn krigskonjunkturskatt för år 1941 m. m.»

74 Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

beträffande A) 1) förslaget till förordning om krigskonjunkturskatt för år
19 Al:

2) av herrar Velander, Axel Ivar Anderson, Sandström och Hagberg i Malmö,
som ansett dels, att utskottets yttrande bort hava följande lydelse:

»Det är enligt utskottets mening---- (= utskottet sid. 5 rad 16 ned ifrån—sid.

9 rad 14 nedifrån) — — — fylla rimliga anspråk. Ett mera
betydelsefullt fall, som icke regleras genom propositionen, utgör det, då inkomstminskning
uppkommit under ett år och merinkomst under ett annat.
Endast genom en avräkning efter krigets slut, såsom i motionerna 1:212 och
11:283 ifrågasatts, skulle i dylikt fall en tillfredsställande reglering vinnas.
Såsom i olika sammanhang antytts, har departementschefen utgått ifrån att
vid sidan av det avräkningsförfarande, som den provisoriska skattepåföringen
realiter innebär, ett ytterligare avräkningsförfarande efter krigets slut
skulle komma till stånd. Denna departementschefens utgångspunkt måste
anses innebära ett accepterande av uppfattningen att krigskonjunkturperioden
i förevarande hänseende är att betrakta såsom en enhet. Konsekvensen
härav kan icke gärna bliva någon annan än att även enligt departementschefens
uppfattning en utjämning mellan en av krigsförhållandena föranledd
inkomstökning under ett år samt en sådan inkomstminskning under ett
annat år måste anses påkallad. Huruvida utjämningen länder till den skattskyldiges
nackdel eller fördel får uppenbarligen icke förutsättas inverka vid
ett ställningstagande till frågan örn dess berättigande. Det av departementschefen
gjorda uttalandet rörande hans principiella inställning till detta spörsmål
synes emellertid icke i tillräcklig utsträckning tillgodose de skattskyldigas
berättigade anspråk om visshet i rättsläget härutinnan. Utskottet förutsätter
därför att riktlinjerna för det avsedda avräkningsförfarandet utan onödigt
dröjsmål klarläggas, detta jämväl med hänsyn till att utformningen därav
icke saknar betydelse för ett ställningstagande till frågan om krigskonjunkturbeskattningens
bibehållande i fortsättningen.

Den anmärkning mot en alltför---(= utskottet sid. 9 rad 3 nedifrån—sid.
13 rad 24 uppifrån) — ---stundom torde vara för handen.

Såsom förutsättning för skattepliktens inträdande gäller, principiellt sett,
att den skattskyldige enligt objektiva beräkningsgrunder haft verklig ekonomisk
vinning på grund av kriget eller dessförinnan rådande krigskonjunktur.
Hans skatteförmåga bör med andra ord hava ökats. Om nu detta är riktigt,
synes därav böra följa, att vid taxering till krigskonjunkturskatt hänsyn
måste tagas till den efter förkrigsinkomståren inträdda avsevärda skärpningen
av den direkta beskattningen. I den mån stegringen av skattebelastningen
har sin grund icke i ökad beskattningsbar inkomst utan i ökat skattetryck
måste nämligen skatten anses innebära ett försämrat nettoresultat av
den skattskyldiges verksamhet. Därest vid krigskonjunkturbeskattningens utformning
detta förhållande icke beaktas, blir konsekvensen exempelvis den
att vid oförändrad behållen inkomst den skattskyldige ändock får utgöra
krigskonjunkturskatt på ett belopp, motsvarande den sedan förkrigsinkomståren
inträdda skattestegringen.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

75

I motionerna I: 209 och II: 286 har nu hemställts om sådan ändring i den
föreslagna förordningen till krigskonjunkturskatt, att skattskyldig vid beräkning
av inkomsterna för förkrigsinkomståren och beskattningsåret skall
erhålla avdrag för såväl statlig inkomst- och fömögenhetsskatt och värnskatt
som kommunalskatt.

I anslutning till vad ovan anförts får utskottet i princip tillstyrka bifall
till motionärernas ifrågavarande hemställan.

Det sätt, varpå nu angivna avdragsrätt lämpligen bör genomföras, kan
måhända vara föremål för olika meningar. I varje fall måste därvid, med
utskottets tankegång, en sådan ordning eftersträvas, att icke den som
grund för taxeringen erforderliga utredningen försvåras eller själva taxeringsförfarandet
kompliceras. Det avdrag, som den skattskyldige vid merinkomstens
fastställande bör få räkna sig till godo, torde kunna angivas så,
att det skall motsvara den efter förkrigsinkomståren inträdda skattestegringen
på ett inkomstbelopp, motsvarande jämförelseinkomsten. För vinnande
av största möjliga enkelhet synes dock i förevarande sammanhang
den kommunala inkomstskatten utan större olägenhet kunna lämnas ur
räkningen. Visserligen har denna på sina håll undergått en viss skärpning.
I jämförelse med den direkta statliga beskattningen har likväl denna skärpning
varit mindre framträdande. Utskottet förordar sålunda att i punkt 4
av anvisningarna till 4 § av författningsförslaget under i) införes ett stadgande
av nu angiven innebörd. Utskottet förutsätter emellertid att, i händelse
av krigskonjunkturbeskattningens fortbestånd, Kungl. Maj:t i samband med
utarbetande av förslag därom skall till övervägande upptaga spörsmålet
om utsträckande av här ifrågavarande avdragsrätt till att omfatta jämväl
den kommunala inkomstskatten.

I punkt 11 av anvisningarna till 4 §---(= utskottet sid. 13 rad. 12

nedifrån—sid. 14 rad 15 uppifrån)---—-att tekniskt genomföra.

Utskottet har förut anfört, att de av centralkonsulenten för krigskonjunkturbeskattningen
angivna grunderna för beräknande av jämförelseinkomsten
tili 5 procent å en rörelses eget verkliga kapital i stort sett utgjorde ett riktigt
uttryck för den tankegång som ligger bakom bestämmelserna örn jämförelseinkomst.
Principen att jämförelseinkomsten i allmänhet ej bör sättas
lägre än det belopp som motsvarar en normal förräntning av det egna verkliga
kapitalet synes utskottet riktig och bör omfatta även förvärvskällan jordbruk.

Enligt utskottets mening bör sålunda inkomsten under vartdera förkrigsinkomståret
vid inkomstberäkningen ej sättas lägre än till ett belopp motsvarande
5 procent å det egna verkliga kapitalet i jordbruket. Såsom det
egna verkliga kapitalet kan godtagas ett belopp motsvarande 130 procent å
det enligt senaste fastighetstaxering fastställda jordbruksvärdet med avdrag
för skogsmarkens värde och jämväl för lånat, i jordbruket nedlagt eller för
dess drift använt kapital.

Ett ytterligare skäl för en sådan minimigräns vid beräkning av inkomsten
för förkrigsinkomståren synes vära, att jordbruket enligt gällande skatte -

76

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

lagstiftning saknar varje möjlighet att genom avskrivningar utjämna sina
skatteutgifter mellan olika år. En ur denna synpunkt motiverad ändring av
gällande skattelagstiftning kan givetvis icke i detta sammanhang upptagas
till prövning, men förevarande spörsmål aktualiserar behovet av en revision
av jordbrukets avskrivningsregler.

Vad i motionerna--— (= utskottet sid. 14 rad 20 uppifrån—sid. 15

rad 10 uppifrån) ■— — -— vara obligatorisk.

Det i nämnda motioner framförda yrkandet, att 25 procent av jordbruk
debiterad krigskonjunkturskatt endast skall påföras provisoriskt synes enligt
utskottets mening vara värt att tagas under omprövning. Detta torde
emellertid icke kunna ske i detta sammanhang. Utskottet förutsätter dock,
att vid utformandet av reglerna för det slutliga avräkningsförfarandet jordbruket
i detta avseende tillförsäkras full likställighet med övriga förvärvskällor.

För att anvisningarna skola bringas i överensstämmelse med ovan anförda
synpunkter i fråga om jämförelseinkomstens beräkning förordar utskottet
vissa tillägg till anvisningarna till 5 § punkt 4.

Slutligen har utskottet —--— (= utskottet sid. 15 råd 20 nedifrån—sid.

17 rad 8 uppifrån)---bifall till Kungl. Maj:ts förslag.

I motionerna I: 216 och II: 284 hava motionärerna hemställt bl. a. om
viss sänkning av de enligt propositionen föreslagna skattesatserna, vilka i
tillämpliga delar sammanfalla med de för krigskonjunkturbeskattningen för
år 1940 gällande. Såsom redan vid behandlingen av nämnda krigskonjunkturbeskattning
framhölls, kommer, vid oförändrad direkt beskattning i övrigt,
den totala skattebelastningen å merinkomsterna att utgöra för juridiska
personer redan för det lägsta skiktet över 70 procent och för det högsta
skiktet cirka 90 procent samt för fysiska personer upp till 95 procent. Skattesatsernas
avvägning torde med hänsyn härtill knappast kunna betecknas såsom
skälig ens för det fall att tillfredsställande garantier förelåge för att
den beskattningsbara merinkomsten komme att motsvaras av verklig krigsvinst.
Sådana garantier kunna emellertid uppenbarligen icke åvägabringas.
Oaktat gjorda bemödanden att söka avgränsa och precisera skattepliktens
omfattning kan icke undvikas, att krigskonjunkturbeskattningen på grund
av sin karaktär såsom en allmän av krigsförhållandena föranledd merinkomstskatt
lämnar betydande utrymme för skiftande tillämpning och därmed
ojämnhet och orättvisa i skattebelastningen. Verklig jämförelseinkomst kommer
att i stor utsträckning saknas. Detta gäller bl. a. i fråga örn rörelseinkomst
vid nystartade företag resp. företag, som av olika anledningar icke
varit i stånd att under förkrigsinkomståren utnyttja sin produktions- eller
distributionsapparat i tillfredsställande omfattning, i fråga om realisationsvinst
och i fråga om skogsbruk. Merinkomsten kommer ock att inrymma
olika fiktiva vinstmoment. I sådant hänseende kan hänvisas till att icke heller
vid den nu föreslagna krigskonjunkturbeskattningen hänsyn tagits till
penningvärdets försämring. Slutligen får icke förbises att en alltför hård beskattning
måste verka hämmande på produktions- och investeringsverksam -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

77

heten och därmed på sysselsättningsmöjligheternas bevarande och utvidgande.
Denna synpunkt bör särskilt i nuvarande läge framstå såsom utomordentligt
betydelsefull.

Av anförda skäl och under hänvisning till av motionärerna själva framförda
synpunkter finner sig utskottet böra förorda bifall till motionerna I: 216
och II: 284, såvitt angår sänkning av de enligt propositionen föreslagna
skattesatserna.

Utskottet föreslår vidare införande i 11 § av-—■ — — (= utskottet sid.
17 rad 20 uppifrån—sid. 19 rad 27 uppifrån)---ett formellt förtyd ligande.

»

dels ock att nedannämnda bestämmelser i det såsom utskottets förslag betecknade
författningsförslaget skola hava följande lydelse:

11 §•

1 mom. För krigskonjunkturskatten fastställes ett grundbelopp. Detta

skall utgöra,

a) beträffande rörelse:

å den del av den beskattningsbara merinkomsten, som

ej överstiger 20% av motsvarande jämförelseinkomst: ................ 30%,

överstiger 20 men ej 50 % av motsvarande jämförelseinkomst: ........ 40 %,

» 50 % » » » : ........ 50 %;

b) beträffande jord- och skogsbruk:

40 procent av den beskattningsbara merinkomsten;

c) beträffande övriga förvärvskällor:

50 procent av den beskattningsbara merinkomsten.

Avser beskattningsåret---— (= utskottets förslag sid. 26 rad 20 nerifrån—rad
16 nerifrån)--— hundratal kronor bortfaller.

2 mom. Krigskonjunkturskatten skall —---(= utskottets förslag sid.

26 rad 15 nerifrån—råd 4 nerifrån) — —- — taxerat belopp.

Anvisningar

till 4 §.

1. Enligt punkt 1---(= utskottets förslag sid. 40—sid. 47 rad 15

uppifrån)--—- här nedan.

i) Vid beräkning av inkomst för beskattningsåret medgives avdrag för det
belopp, varmed statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt värnskatt för
år 1941 — belöpande å den inkomst, för vilken taxering sker år 1941 — å
ett belopp, svarande mot jämförelseinkomsten, överstiger det belopp, varmed
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt å motsvarande inkomst utgått för år
1939 —- belöpande å den inkomst, för vilken taxering skett år 1939.

5. I rörelseinkomsten---- (= utskottets förslag sid. 47 rad 16 uppifrån—sid.
51 rad 27 uppifrån)---s. k. gravbolag.

till 5 §.

1. För en specificerad---(— utskottets förslag sid. 51—sid. 54 råd

22 uppifrån)---nyss sagts.

78

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

4. Har den---(= utskottets förslag sid. 54 rad 21 nerifrån—sid.

55 rad 10 uppifrån) — — — samma fastighet.

Det belopp som vid tillämpning av nettometoden erhålles på sätt nu sagts
skall utgöra jämförelseinkomst.

Vid beräkningen av förkrigsinkomstårens inkomster må dessa dock ej sättas
lägre än till ett belopp motsvarande 5 procent å det egna verkliga kapitalet
i jordbruket. Detta kapital skall anses motsvara 130 procent å det vid
senaste fastighetstaxering fastställda jordbruksvärdet med avdrag för skogsmarkens
värde ävensom för lånat, i jordbruket nedlagt eller för dess drift
använt kapital.

Vid tillämpning av bruttometoden fastställes icke någon jämförelseinkomst.

5. Ränta å---(= utskottets förslag sid. 55 rad 14 uppifrån—sid. 56

rad 18 uppifrån)---merinkomstens fastställande.

i fråga om 10 §:

3) av herrar Elon Andersson, Sandström samt Sandberg, vilka ansett,

dels att utskottets yttrande beträffande 10 § i författningsförslaget bort
hava följande lydelse:

»Beträffande 10 §--— (= utskottet sid. 16 rad 18 uppifrån till och

med rad 30 uppifrån) —--för dyrtiden.

Utskottet har för sin del icke kunnat undgå att finna, att ett till 3,000
kronor nedsatt avdragsbelopp måste för taxeringsmyndigheterna medföra
betydande svårigheter. Redan vid ett avdragsbelopp om 4,000 kronor göra
sådana svårigheter sig gällande genom den utökning av antalet taxeringsfall,
som innevarande år uppenbarligen kommer att inträda. Den ytterligare
utökning av taxeringsfallens antal, vilken bleve följden av att nedsätta
avdragsbeloppet till 3,000 kronor, skulle säkerligen i synnerlig grad
försvåra för taxeringsmyndigheterna att på tillfredsställande sätt förrätta
ifrågavarande taxering.

För att icke ställa taxeringsmyndigheterna inför arbetsuppgifter, för vilkas
tillfredsställande lösning erforderlig kvalificerad personal icke står till
förfogande, finner utskottet följaktligen nödvändigt att det skattefria bottenavdraget
höjes till 4,000 kronor. Utskottet vill således tillstyrka det i
motionerna I: 215 och II: 279 och 280 framställda yrkandet men avstyrker
motionen II: 270.»

dels ock att utskottet bort med nu anförda motivering hemställa,

att riksdagen ville besluta att 10 § i förslaget till förordning om krigskonjunkturskatt
för år 1941 skall hava följande som reservanternas förslag
betecknade lydelse:

(Utskottets förslag =
Kungl. Maj.ts förslag.)

(Reservanternas förslag.)

10 §.

Till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst fastställes särskilt
för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor tillsammans.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

79

(Utskottets förslag —
Kungl. Maj.ts förslag.)

(Reservanternas förslag.)

Vid fastställande av beskattningsbar merinkomst skall från de taxerade
merinkorasterna sammanlagt avdragas

dels belopp som den skattskyldige visar sig hava efter utgången av augusti
1939 utgivit såsom gåva för luftvärnet eller luftskyddet och som fått avdragas
vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt år 1941 men
för vilket avdrag enligt denna förordning ej skett vid beräkning av uppskattad
merinkomst av rörelse,

dels ock ett belopp av 3,000 kronor. dels ock ett belopp av A,000 kronor.
Har skattskyldig, för vilken taxerad merinkomst fastställes, under beskattningsåret
haft annan, krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla, som
vid tillämpning av denna förordnings föreskrifter utvisar inkomstminskning,
skall beskattningsnämnd vid den beskattningsbara merinkomstens bestämmande
medgiva skäligt avdrag utöver vad ovan sagts med högst inkomstminskningens
belopp. Har den skattskyldige under beskattningsåret
även haft annan, krigskonjunkturskatt icke underkastad förvärvskälla, som
kan anses utvisa inkomstökning i förhållande till förkrigsinkomståren, bör
skälig hänsyn därtill tagas vid avdragets bestämmande.

Avdragen tillgodonjutas i första hand från taxerad merinkomst av rörelse.
Återstående avdrag göres från summan av övriga taxerade merinkomster.

Beskattningsbar merinkomst utföres dels för rörelse, dels för övriga förvärvskällor
gemensamt i fulla hundratal kronor, så att överskjutande belopp,
som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.)

4) av herr Falk.