Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.
1
Nr 17.
Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1941 kl. 10 f. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
om skattefrihet för vissa gåvor till luftvärnet, luftskyddet
och hemvärnet.
(2:a avd.)
Till bevillningsutskottet hava hänvisats följande motioner om skattefrihet
för vissa gåvor till luftvärnet, luftskyddet och hemvärnet, nämligen:
1) motionen nr 95 i första kammaren av herrar Velander och Sylwan,
vari hemställts, att riksdagen måtte för sin del besluta, att den enligt förordningarna
den 3 juni 1938 och den 19 maj 1939 stadgade skattefriheten
för gåvor till luftvärnet och luftskyddet måtte utsträckas att gälla sådana
gåvor jämväl under beskattningsår, för vilket taxering kommer att äga rum
efter 1941 års utgång;
2) de likalydande motionerna nr 54 i första kammaren av herr Wistrand
m. fl. och nr 45 i andra kammaren av herr Staxäng m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen ville besluta, att för gåvor till hemvärnsorganisationen avdrag
må åtnjutas vid taxering till statliga skatter»; samt
3) motionen nr 136 i andra kammaren av herrar Hedqvist och Birke, vari
hemställts, »att riksdagen måtte för sin del besluta att skattskyldig, som till
staten eller hemvärnsförening lämnat gåva för hemvärnet, skall äga att vid
taxering enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta
avdrag med belopp motsvarande vad han under beskattningsåret utgivit
såsom sådan gåva».
Beträffande motiveringen för de i motionerna framlagda förslagen får
utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna.
Skattefrihet för gåvor till luftvärnet.
Enligt förordningen den 3 juni 1938 (nr 225) örn rätt att vid taxering
åren 1939—1941 enligt förordningen den 28 september 1928 (nr 373) om
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för belopp som utgivits
såsom gåva för luftvärnet äger skattskyldig, som under något beskattningsår,
för vilket taxering verkställes åren 1939—1941, till staten eller försvarsförening
lämnat gåva för luftvärnet, att vid taxering enligt nämnda
förordning från sammanlagda beloppet av sina inkomster från olika förllihang
till riksdagens protokoll 19il. 7 sami. Nr 17.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.
värvskällor åtnjuta avdrag med belopp motsvarande vad han under beskattningsåret
utgivit såsom sådan gåva. Med försvarsförening avses enligt 1938
års förordning stiftelse eller sammanslutning, som samverkar med militär
myndighet för stärkande av rikets försvar.
Förenämnda skattefrihet för gåvor till luftvärnet beslöts vid 1938 års
riksdag i anledning av väckta motioner samt på hemställan av samma års
bevillningsutskott. Till stöd för sin hemställan anförde utskottet i sitt av
riksdagen godkända betänkande (nr 20) bland annat, att det under vissa
förhållanden vore motiverat, att staten icke uttoge skatt å sådan den skattskyldiges
inkomst, som denne frivilligt ställde till förfogande för ett direkt
statsändamål, som av statsmakterna prövades vara av utomordentlig vikt.
En sådan lättnad i den statliga beskattningen skulle med sannolikhet uppmuntra
företag och enskilda medborgare att lämna bidrag till anskaffning
av luftvärnsmateriel till sådana orter, som genom statsmakternas försorg
icke kunde påräkna tillräckligt skydd av luftvärn men som likväl finge anses
vara i behov av dylikt skydd. Vidare framhöll utskottet att genom en
reform av ifrågavarande beskaffenhet kunde förväntas, att staten komme
alt tillföras värdefullt materiel för luftvärnet eller gåvomedel för inköp av
dylik materiel med mera utan att staten likväl komme att åsamkas någon
mera betydande minskning i skatteunderlaget. På grund härav fann utskottet
skäl tala för bifall till motionärernas förslag, såvitt anginge taxeringen
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Utskottet anförde emellertid,
att en bestämmelse av sådan beskaffenhet innebure en uppenbar avvikelse
från de principer, som läge till grund för gällande skattelagstiftning.
I följd härav och då insamling av medel på frivillighetens väg till anordnande
av lokala luftvärn av allt att döma komme att äga rum allenast under
en begränsad tid, ansåge utskottet det icke vara tillrådligt att införa en
föreskrift av sådan extra ordinär natur i förordningen örn statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt och därigenom giva bestämmelsen giltighet av mera
varaktig beskaffenhet. Bestämmelser om skattelättnaden borde därför lämpligen
meddelas i en särskild förordning med giltighet under viss tid.
Skattefrihet för gåvor till luftskyddet.
Enligt förordningen den 19 maj 1939 (nr 189) om rätt att vid taxering
åren 1940 och 1941 enligt förordningen den 28 september 1928 (nr 373) örn
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för belopp som utgivits
såsom gåva för luftskyddet äger skattskyldig, som under något beskattningsår,
för vilket taxering verkställes åren 1940 eller 1941, till staten eller
luftskyddsförening lämnat gåva för luftskyddet, att vid taxering enligt nämnda
förordning från sammanlagda beloppet av sina inkomster från olika förvärvskällor
åtnjuta avdrag med belopp motsvarande vad han under beskattningsåret
utgivit såsom sådan gåva. Med luftskyddsförening enligt 1939 års
förordning avses Sveriges riksförbund för civilt luftskydd (riksluftskydds
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 17. *
förbundet) samt till nämnda förbund anslutet i Stockholm och länen arbetande
länsförbund (länsförening) med uppgift att bedriva verksamhet inom
det civila luftskyddet.
Förenämnda skattefrihet för gåvor lill luftskyddet beslöts vid 1939 års
lagtima riksdag i anledning av väckta motioner samt på hemställan av samma
års bevillningsutskott. Till stöd för sin hemställan anförde utskottet i
sitt, av riksdagen godkända betänkande (nr 20) bland annat att, då luftskyddet
med hänsyn till sitt ändamål finge anses vara att väsentligen likställa
med luftvärnet, utskottet funne de av 1938 års bevillningsutskott anförda
skälen jämväl kunna åberopas till stöd för den föreslagna skattefriheten
för gåvor till luftskyddet vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.
I likhet med vad 1938 års bevillningsutskott anfört beträffande
skattefriheten för gåvor till luftvärnet framhöll emellertid 1939 års
bevillningsutskott, att en bestämmelse av ifrågavarande natur innebure en
uppenbar avvikelse från de principer, som läge till grund för gällande skattelagstiftning.
Med hänsyn härtill ansåge sig utskottet allenast kunna förorda,
att bestämmelsen om skattefrihet i detta fall gåves giltighet under en
kortare tid.
Skattefrihet för gåvor till hemvärnet.
Enligt kungörelsen den 31 maj 1940 (nr 408) örn hemvärnets organisation
och uppgifter m. m. (hemvärnskungörelsen) består hemvärnet, som utgör
en del av lantförsvaret, av militärt organiserade, på frivillighetens väg rekryterade
förband, vilkas främsta uppgift är att verka för det omedelbara
tryggandet av den egna hemorten. Under chefen för armén utövas hemvärnets
högsta militära ledning av en liemvärnschef. Denne biträdes i sitt arbete
av en hemvärnsstab. Till chefens för armén förfogande skall finnas ett hemvärnsråd,
bestående av högst nio ledamöter, vilka för bestämd tid utses av
Kungl. Maj:t. Hemvärnsrådet, vars förhandlingar ledas av hemvärnschefen,
bär till uppgift att följa hemvärnets verksamhet och utveckling och att med
avseende därå för chefen för armén framlägga de förslag och önskemål, som
finnas påkallade. I viktigare frågor rörande hemvärnet skall hemvärnsrådet
höras.
överinseendet av hemvärnet inom varje militärområde åligger militärområdesbefälhavaren.
Under denne utövas ledningen av hemvärnet inom värjo
inskrivningsområde (försvarsområde) av inskrivningsbefälhavaren (försvarsområdesbefälhavaren).
För hemvärnets organiserande indelas inskrivningsområdena i hemvårnskretsar
och dessa i hemvärnsområden. För varje hemvärnskrets förordnas
en hemvärnskretsbefälhavare, vilken det åligger att leda och övervaka organisationen
och utbildningen av hemvärnet inom hemvärnskretsen. Den omedelbara
ledningen av hemvärnet utövas inom varje hemvärnsområde av en
hemvärnsområdesbefälluware, som i vad avser organisationen och utbild
-
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.
ningen närmast är underställd hemvärnskretsbefälhavaren. I övrigt lyder
han i militärt hänseende under inskrivningsbefälhavaren (försvarsområdesbefälhavaren).
Under hemvärnsområdesbefälhavaren lyda hemvärnsmän och
reservhemvärnsmän inom hemvärnsområdet,
Hemvärnsförbanden må i regel icke användas utom eget och angränsande
hemvärnsområden.
Efter framställning av chefen för armén har Kungl. Maj:t den 17 januari
1941 lämnat hemvärnet och dess underavdelningar rätt att emottaga gåvor,
dock att fråga om emottagande av gåva, som kan medföra särskild förpliktelse
för kronan eller anses vara främmande för hemvärnets verksamhet och
uppgifter, skall underställas Kungl. Maj:ts prövning i varje förekommande
fall. I samband härmed har Kungl. Majit bemyndigat arméförvaltningens
vederbörande departement och styrelser att i huvudsaklig överensstämmelse
med av chefen för hemvärnet och arméförvaltningen föreslagna riktlinjer utfärda
närmare föreskrifter rörande gåvornas mottagande, förvaltning och
redovisning.
I anslutning till förberörda beslut den 17 januari 1941 har Kungl. Majit
den 14 februaiä samma år bemyndigat arméförvaltningens tyg- och intendenturdepartement
samt sjukvårdsstyrelse att uppdraga åt för ändamålet
organiserade förvaltningsnämnder att omliänderhava förvaltningen och redovisningen
av såsom gåva emottagen eller för gåvomedel anskaffad materiel
för hemvärnet, dock icke såvitt fråga är om vapen eller ammunition.
Sammanfattning av motionerna.
I motionen 1:95 har till stöd för det däri väckta förslaget, att skattefrihet
för gåvor till luftvärnet och luftskyddet måtte utsträckas att gälla sådana
gåvor jämväl under beskattningsår, för vilket taxering kommer att äga runi
efter 1941 års utgång, åberopats, att de skäl, som anförts vid införande av
sådan avdragsrätt åren 1938 respektive 1939, fortfarande ägde full giltighet.
I de likalydande motionerna 1:54 och 11:45 samt motionen 11:136 har
föreslagits, att skattskyldig, som lämnat gåvor till liemvärnsorganisationen,
skulle äga rätt till avdrag härför vid den statliga beskattningen. Till stöd
härför har i de förstnämnda motionerna framhållits bland annat, att hemvärnet
fullföljde ett rent statligt ändamål. För verksamhetens bedrivande
hade emellertid endast kunnat beviljas statsmedel i mindre utsträckning.
Hemvärnsorganisationerna måste därför i icke obetydlig omfattning lita till
gåvor, för att verksamheten skulle kunna upprätthållas i den utsträckning,
som ansages påkallat. Det kunde antagas, att den minskning av skatteunderlaget,
som avdragsrätten skulle medföra, komme att uppvägas genom ökning
av gavorna till hemvärnet, samt att det statliga ändamålet därigenom
bleve tillgodosett. Motionärerna hava slutligen framhållit, att samma synpunkter,
som utgjort motivet för skattefrihet för gåvor till luftvärnet och
luftskyddet, kunde anläggas på den nu förevarande frågan. Liknande skäl
som de nu återgivna hava framförts i motionen II: 136. Därjämte har erin
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.
5
rats om, att sammanslutningar och enskilda personer under det gångna året
i stor omfattning lämnat bidrag för bestridande av utgifter för hemvärnet,
för vilka staten icke svarade. För att organisera denna gåvoverksamhet hade
å skilda orter inom landet bildats föreningar med ändamål att ekonomiskt
stödja hemvärnet inom orten.
Av den ovan lämnade redogörelsen framgår,, att 1938 och 1939 års riks- utskottet,
dagar i anledning av motionsvis väckta förslag medgivit skattefrihet för
gåvor till luftvärnet och luftskyddet vid taxeringen till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt. Skattelättnaden äger givaren tillgodonjuta i form av allmänt
avdrag med belopp, som motsvarar gåvans storlek. I båda dessa fall
gäller, att de nuvarande bestämmelserna i ämnet endast hava begränsad giltighetstid,
samt att de upphöra med utgången av det beskattningsår, för vilket
taxering verkställes år 1941.
Enligt vad utskottet inhämtat, har under den tid bestämmelserna om skattefrihet
för gåvor till luftvärnet varit tillämpliga lämnats bidrag för sagda
verksamhet till högst betydande belopp. Under giltighetstiden för bestämmelserna
om skattefrihet för gåvor till luftskyddet har jämväl detta erhållit gåvor
av icke ringa storlek. Intresset för ifrågavarande gåvoverksamhet synes
alltjämt fortleva, elium detsamma för närvarande synes vara väsentligt
mindre än tidigare. Enligt vad utskottet erfarit pågå fortfarande insamlingar
för ifrågavarande ändamål inom vissa delar av riket.
Vad angår hemvärnets organisation och uppgifter framgår av den tidigare
lämnade redogörelsen, att hemvärnet, som utgör en del av lantförsvaret, består
av militärt organiserade, på frivillighetens väg rekryterade förband, vilkas
främsta uppgift är att verka för det omedelbara tryggandet av den egna hemorten.
Kostnaderna för hemvärnet bestridas endast till en del av statsmedel.
För att verksamheten skall kunna upprätthållas i erforderlig utsträckning
måste nödiga medel i övrigt anskaffas på frivillighetens väg. De enskilda hemvärnsmännen
nödgas sålunda själva bestrida en del utgifter för tjänsten.
Vissa kommuner och enskilda företag hava även lämnat hemvärnet ekonomiskt
stöd. Dessutom hava bildats särskilda föreningar med syfte att insamla
medel till ifrågavarande verksamhet.
I motionen I: 95 föreslås, att skattefriheten för gåvor till luftvärnet och
luftskyddet skall utsträckas att gälla gåvor under beskattningsår, för vilket
taxering kommer att äga rum efter år 1941, och i de likalydande motionerna
I: 54 och II: 45 samt i motionen II: 136 föreslås, att skattelättnaden skall
utvidgas till att omfatta även gåvor till hemvärnet.
Såsom ovan framhållits pågå alltjämt insamlingar för luftvärnet och luftskyddet.
På grund härav och då hemvärnet med hänsyn till sitt ändamål
kan likställas med luftvärnet och luftskyddet samt en lättnad i beskattningen
beträffande gåvor till hemvärnet .sannolikt .skulle uppmuntra företag
och enskilda medborgare att lämna bidrag till sistnämnda verksamhet, finner
utskottet under rådande förhållanden skäl tala för en förlängning av giltighetstiden
för skattefrihet för gåvor lill luftvärnet och luftskyddet samt för
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.
en utvidgning av skattelättnaden till gåvor för hemvärnet. Då emellertid,
på sätt 1938 och 1939 års bevillningsutskott anfört, bestämmelser av förevarande
natur innebära en uppenbar avvikelse från de principer, som ligga
till grund för gällande skattelagstiftning, anser utskottet, att skattelättnaden
icke bör vara av bestående natur utan att densamma bör hava karaktär
av en tillfällig åtgärd. Såsom ytterligare skäl härför, såvitt angår hemvärnet,
må anföras, att statsmakterna ännu icke tagit slutlig ståndpunkt till frågan,
huruvida hemvärnet skall bliva en organisation av varaktig natur eller icke.
Skulle hemvärnet för framtiden komma att ingå såsom en bestående del
av den militära organisationen, synas skäl tala för att kostnaderna för verksamheten
böra bestridas helt av statsmedel och icke av medel, som anskaffas
på frivillighetens väg. Av nu anförda skäl får utskottet förorda, att skattefrihet
för gåvor till luftvärnet, luftskyddet och hemvärnet medgives vid den
statliga beskattningen med avseende å gåvor, som lämnas under beskattningsår,
för vilket taxering skall verkställas åren 1942 och 1943. 1 sin hemställan
framlägger utskottet förslag till förordning i nu förevarande ämnen,
vilket förslag sammanfaller med bestämmelserna i 1938 och 1939 års förordningar.
Under hänvisning till sin principiella ståndpunkt, att skattelättnader
av förevarande natur endast böra vara av tillfällig beskaffenhet, får
utskottet framhålla, att enligt utskottets mening böra ifrågavarande bestämmelser
icke givas förlängd giltighet efter utgången av den nu föreslagna tiden.
Beträffande förslaget, i vad det avser skattefrihet för gåvor till hemvärnet,
må anföras följande.
Skattelättnaden för gåvor till hemvärnet finner utskottet böra omfatta sådana
gåvor, som lämnas direkt till staten eller till hem värnsföreningar. Till förhindrande
av att förmånen kommer att åtnjutas för gåvor till föreningar, som kunna
nyttja gåvorna för ändamål, som icke sammanhänga med hemvärnet, har
utskottet funnit det vara nödvändigt att i författningen angiva, vilka slags föreningar
som här avses. I 2 § av författningsförslaget bär därför upptagits
en föreskrift, att med hemvärnsförening skall förstås sammanslutning, som
samverkar med militär myndighet för att stödja hemvärnet eller dess underavdelningar.
Enligt den av utskottet föreslagna definitionen å hemvärnsförening
skall för en sådan förening vara av grundläggande betydelse icke dess
syfte enligt stadgarna utan den verksamhet, föreningen faktiskt bedriver.
Den skattefrihet för inkomst till belopp, motsvarande gåvans storlek, som
givaren i förevarande fall skall få tillgodonjuta vid taxeringen till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt, bör liksom beträffande gåvor till luftvärnet
och luftskyddet beredas den skattskyldige i form av allmänt avdrag. Gåvobeloppet
får sålunda icke frånräknas inkomsten av viss förvärvskälla utan
skall i allmän självdeklaration upptagas under rubriken »periodiskt understöd».
Såsom villkor för åtnjutande av nämnda avdrag har i den föreslagna
förordningen stadgats, att skattskyldig i deklarationen skall lämna uppgift
å gåvotagarens namn och adress.
I syfte att bereda beskattningsmyndigheterna möjlighet att, där så befinnes
erforderligt, verkställa kontroll beträffande riktigheten av i deklarationen
Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.
7
yrkat avdrag av ifrågavarande natur, har i författningsförslaget införts en
föreskrift om enahanda skyldighet för hemvärnsförening som nu gäller för
försvars- och luftskyddsföreningar att efter anmaning lämna uppgift örn
storleken av gåva, som föreningen emottagit från namngiven skattskyldig.
En motsvarande bestämmelse har utskottet icke ansett behövlig i fråga om
gåvor, som lämnas direkt till staten. Redan på grund av gällande bestämmelser
torde nämligen den statliga myndighet, som mottagit gåvan, vid förfrågan
av beskattningsmyndigheterna komma att tillställa dem de uppgifter,
som i förevarande hänseende kunna vara erforderliga.
Såsom tidigare framhållits innebär utskottets förslag, att skattefrihet i nu
förevarande hänseenden skall gälla endast med avseende å gåvor, som lämnats
under beskattningsår, för vilket taxering skall verkställas åren 1942
och 1943. I 1 § av författningsförslaget har införts uttrycklig föreskrift härom.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av motionen I: 95 samt
de likalydande motionerna I: 54 och II: 45 ävensom motionen
II: 136, för sin del antaga följande
Förslag
till
förordning om rätt att vid taxering åren 1942 och
1943 enligt förordningen om statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för belopp som
utgivits såsom gåva för luftvärnet m. m.
Härigenom förordnas som följer:
1 §■
Skattskyldig, som under något beskattningsår, för vilket
taxering verkställes åren 1942 eller 1943, lämnat gåva
till staten eller försvarsförening för luftvärnet,
till staten eller luftskyddsförening för luftskyddet eller
lill staten eller hemvärnsförening för hemvärnet eller dess
underavdelningar,
äger att vid taxering enligt förordningen örn statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt jämte avdrag som avses i 4 §
nämnda förordning från sammanlagda beloppet av sina inkomster
från olika förvärvskällor åtnjuta avdrag med belopp
motsvarande vad han under beskattningsåret utgivit
såsom sådan gåva.
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.
2 §■
I denna förordning avses med:
försvarsförening stiftelse eller sammanslutning, som samverkar
med militär myndighet för stärkande av rikets försvar,
luftskyddsförening Sveriges riksförbund för civilt luftskydd
(riksluftskyddsförbundet) samt till nämnda förbund
anslutet i Stockholm och länen arbetande länsförbund (länsförening)
med uppgift att bedriva verksamhet inom det civila
luftskyddet,
hemvärns förening sammanslutning, som samverkar med
militär myndighet för att stödja hemvärnet eller dess underavdelningar.
3 §.
Vid yrkande i allmän självdeklaration örn avdrag enligt
1 § skall gåvotagarens fullständiga namn och adress uppgivas.
4 §•
Förening som i 1 § sägs är pliktig att efter anmaning i den
ordning varom stadgas i 38 § taxeringsförordningen lämna
uppgift om storleken av gåva, som föreningen för i 1 § avsett
ändamål emoltagit från namngiven skattskyldig.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1942.
Stockholm den 5 maj 1941.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, friherre Lagerfelt, Wahlmark, Sköldén,
Sjödahl, Ekman, Velander, Franzon, Lindblom och Sandström; samt
från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö, Björklund, Olsson i Gävle, Eklund,
Sandberg, Persson i Undersvik, Lundell, Falk och Kilbom.
417744. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.