6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

Nr 16.

Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1941 kl. 10 f. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion
om utredning angående en mera likformig beskattning
av lotterivinster.

(2:a avd.)

I en till bevillningsutskottet hänvisad motion nr 40 i första kammaren av
herr Velander har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Majit anhålla, att Kungl. Majit ville, efter utredning av i motionen antydda
spörsmål (angående beskattningen av lotterivinster), förelägga riksdagen det
eller de förslag i ämnet, vartill utredningen kunde föranleda.

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet, i den mån redogörelse
härför ej lämnas i det följande, hänvisa till motionen.

Enligt förordningen den 28 september 1928 (nr 376) örn särskild skatt
å vissa lotterivinster skall å vinst i svenskt penninglotteri och å vinst vid
vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer, därest vinsten
överstiger 25 kronor eller, beträffande vinst å halvlott i penninglotteri, 12
kronor 50 öre, till staten erläggas en särskild skatt med 10 procent av vinstens
belopp. När vinsten utbetalas till vinnaren, skall lotteriets anordnare
eller premieobligationernas utfärdare innehålla så stort belopp, som motsvarar
den stadgade skatten å vinsten.

Jämlikt 19 § kommunalskattelagen äro vinster i lotteri av den beskaffenhet,
som förut nämnts, ävensom andra lotterivinster, därest deras sammanlagda
belopp under beskattningsåret understigit 100 kronor, icke skattepliktiga.
Enligt 35 § nämnda lag hänföres till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet
bland annat lotterivinst, därest densamma jämlikt 19 § icke är
frikallad från beskattning. Motsvarande bestämmelser gälla vid taxering
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

I den föreliggande motionen har erinrats om, att 1928 års förenämnda förordning
allenast vore tillämplig å rena penningvinster medan alla andra
vinster, så snart värdet uppginge till 100 kronor, skulle drabbas av inkomstskatt
i vanlig ordning. I sistnämnda fall kunde skatten komma att bliva
mångdubbelt större än de 10 procent av vinstens belopp, som skulle utgöras
enligt nämnda förordning. Enligt motionärens mening borde eftersträvas
att ernå en mera likformig beskattning av vinster i penninglotterier och
av sådana i varulotterier.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

7

Den särskilda beskattningen av vissa lotterivinster, som infördes år 1928,
har närmast tillkommit i anledning av en vid 1927 års riksdag i första kammaren
väckt motion nr 114. I denna anfördes bland annat, att självfallet
vore det önskvärt, att alla lotterivinster kunde behandlas på samma sätt i
beskattningshänseende. Vad beträffar varulotterier framhölls, att om man
bortsåge från mera tillfälligt anordnade tombolalotterier för välgörande ändamål
och dylikt, vinsterna i regel vore alster av konst och konsthantverk.
Värdet av de utlottade föremålen taxerades i allmänhet vida högre av lotteriarrangörerna
än av vinnarna. Vid sådant förhållande kunde det icke vara
riktigt att använda samma skattesats å de nominella värdena på dylika
vinster som på vinster i ett penninglotteri. Då det icke kunde förutsättas, att
värderingen av dylika varuvinster skedde efter ens något så när enhetliga
grunder, uttalades i motionen lämpligheten av att, åtminstone tills vidare,
även dessa vinster toges till beskattning på samma sätt som dittills. I anledning
av förenämnda motion hemställde 1927 års riksdag, på förslag av
första särskilda utskottet i utlåtande nr 1, i skrivelse (nr 304) till Kungl.
Majit om utredning rörande frågan örn beskattning av vinster i svenska
penninglotterier.

Utredning av frågan örn lotterivinstbeskattningen verkställdes av 1924 års
skatteberedning, som utarbetade ett förslag till förordning örn särskild skatt
å lotterivinster.

I proposition nr 213 vid 1928 års riksdag med förslag till kommunalskattelag
anförde vederbörande departementschef beträffande beskattningen av
lotterivinster bland annat följande:

»För införande av en särskild skatt å lotterivinster talar framför allt, att
man på denna väg torde kunna ernå en fullt effektiv beskattning av dessa
vinster utan införande av en omfattande uppgiftsplikt, vilken onekligen
skulle medföra olägenheter för vinnare samt för lotterianordnare och taxeringsmyndigheter.
En omläggning av beskattningen av lotterivinster medför
även den fördelen, att vinsterna icke komma att träffas av den för dem
icke avpassade progressionen, som gäller vid inkomstbeskattningen,---»

Vad beträffar vinster i varulotterier framhöll departementschefen, att i
fråga om dem hade icke från något håll ifrågasatts införande av vare sig en
särskild skatt eller uppgiftsplikt och departementschefen funne även övervägande
skäl tala däremot.

I samband med den utredning, som verkställts av t. f. underståthållaren
K. G. A. Sandström beträffande spörsmålet örn tidigare inbetalning av utskylder,
har jämväl frågan om ändring av beskattningen av lotterivinster
varit föremål för närmare övervägande. I betänkandet nied förslag till allmänna
riktlinjer för sådan skattebetalning (Statens offentl. utredn. 1941: 5)
har utredningsmannen, i anslutning till förenämnda, av departementschefen
i 1928 års kommunalskatteproposition gjorda uttalande beträffande den fördel,
som vöre förbunden med den då föreslagna särskilda beskattningen av
vissa lotterivinster, anfört bland annat följande:

»Dessa synpunkter torde måhända med lika fog kunna åberopas jämväl
i fråga örn realisationsvinster och sådana lotterivinster, som enligt Huva -

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

Utskottet.

rande bestämmelser ej äro underkastade beskattning i särskild ordning; i
synnerhet beträffande lotterivinsterna måste ju framstå såsom egendomligt,
att vinster i olika slag av lotterier bliva i beskattningshänseende behandlade
olika, allt eftersom vinsterna utgå i penningar eller i ekvivalenter till motsvarande
värde. Det torde vidare kunna sägas, att det år 1928 anförda skälet
för en särskild, proportionell beskattning numera fått ökad styrka, eftersom
progressiviteten i skatteskalorna vid inkomstbeskattningen nu är avsevärt
starkare än den var år 1928.»

Utredningsmannen bär av bland annat nämnda skäl föreslagit, att beskattningen
av sådana lotterivinster, där skatten ej redan nu uttages vid
källan, skall utbrytas ur inkomstbeskattningens ram, saint att omhänderhavandet
av denna beskattning i stället bör läggas å länsstyrelserna på sätt redan
nu är fallet beträffande beskattningen av gåvor. Förslaget i denna del
går vidare ut på, att särskild deklarationsplikt bör föreskrivas rörande sådana
vinster, samt att skattebeloppet skall erläggas i samband med deklarationens
ingivande till länsstyrelsen.

På sätt framgår av den ovan lämnade redogörelsen beskattas för närvarande
vinster i skilda slag av lotterier efter olika regler. Vinster i penninglotterier
beskattas sålunda enligt bestämmelserna i förordningen örn särskild
skatt å vissa lotterivinster, medan åter vinster i varulotterier, därest deras
sammanlagda belopp under beskattningsåret uppgår till eller överstiger 100
kronor, underkastas inkomstbeskattning i vanlig ordning. Sistnämnda slag
av vinster, som under beskattningsåret sammanlagt understiga 100 kronor,
äro däremot skattefria. Denna olikformighet i beskattningen medför bland
annat, att — frånsett angivna skattefrihet — sådana vinster i varulotterier,
som utgöras av premieobligationer, drabbas av väsentligt hårdare beskattning
än vinster av motsvarande storlek i penninglotterier. En sådan ordning
är icke tillfredsställande och torde för övrigt icke överensstämma med syftet
med den särskilda skatten å lotterivinster. Det torde kunna antagas att
på sätt hittills varit fallet med premieobligationer jämväl andra därmed likställda
obligationer komma att användas såsom vinster i varulotterier. Med
hänsyn till det anförda finner utskottet skäl tala för sådan ändring av
gällande bestämmelser, att vinster i form av premieobligationer eller därmed
jämställda värdehandlingar böra underkastas beskattning efter i huvudsak
samma regler som nu gälla i fråga om vinster i penninglotterier.
Utskottet får därför förorda, att denna fråga snarast göres till föremål för
utredning samt att därvid beaktas det förhållandet, att vinster av beskaffenhet
som ovan berörts ofta icke helt kunna likställas med rena penningvinster.
Under de senaste åren hava skattesatserna vid den ordinarie beskattningen
måst avsevärt skärpas. Skatteprocenten enligt 1928 års förordning om
särskild skatt å vissa lotterivinster har däremot icke ändrats, sedan sistnämnda
skatt infördes. Vid den av utskottet nu förordade utredningen finner
utskottet önskvärt att jämväl överväges, huruvida icke skäl föreligger,
att skatteprocenten enligt nyssnämnda förordning i nuvarande statsfinan -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

9

sielia läge bringas i närmare överensstämmelse med gällande skattesatser vid
den ordinarie beskattningen.

Beträffande motionärens förslag i övrigt må framhållas, att enligt gällande
bestämmelser kunna även andra slag av vinster i varulotterier än förenämnda
stundom drabbas av hårdare beskattning än om reglerna för den
särskilda skatten å lotterivinster vore tillämpliga. De vinster, varom nu är
fråga, torde emellertid i regel icke uppgå till några mera betydande belopp
och den nuvarande ordningen i fråga örn beskattningen av dessa vinster
torde därför icke vålla de skattskyldiga samma olägenheter som beträffande
sådana vinster, som utgöras av premieobligationer. På grund härav och då
frågan om beskattningen av lotterivinster i allmänhet genom det ovan angivna
förslaget är underställd Kungl. Maj:ts prövning, anser sig utskottet
icke böra biträda motionärens förslag om en särskild utredning rörande beskattningen
av sådana lotterivinster, som endast utgöras av varor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte, i anledning av motionen nr 40 i
första kammaren, i vad den avser förslag till ändrade bestämmelser
i fråga örn beskattningen av sådana vinster i varulotterier,
som utgöras av premieobligationer eller därmed
jämställda värdehandlingar, i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,
att Kungl. Majit ville föranstalta örn utredning angående
beskattningen av nämnda vinster, samt för riksdagen
snarast möjligt framlägga de förslag, som må av utredningen
föranledas; samt

2) att motionen nr 40 i första kammaren, i den mån den
icke kan anses besvarad genom vad utskottet under 1) hemställt,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 maj 1941.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Wildnu till riksdagens protokoll 1941. 7 sami. Nr 14—16.

2

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, friherre Lagerfelt, Wahlmark, Sköldén,
Sjödahl, Bengtsson, Ekman, Velander, Franzon och Lindblom; samt

från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö, Björklund, Olsson i Gävle, Eklund,
Sandberg, Persson i Undersvik, Lundell, Falk och Kilbom.

Reservation

av herrar Bengtsson, Velander och Lundell.

417743. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.