Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

1

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1941 kl. 10 f. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion
om införande av skatt å oförtjänt värdestegring av
fast egendom.

(2:a avd.)

I en inom första kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
nr 152, har herr Björnsson m. fl. hemställt, »alt riksdagen måtte hos
Kungl. Majit anhålla om skyndsam utredning rörande frågan örn införande
av skatt å oförtjänt värdestegring av fast egendom samt att Kungl. Majit
måtte för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kan föranleda».

Beträffande motiveringen för detta yrkande, i den mån redogörelse härför
ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionen.

I den föreliggande motionen har bland annat framhållits, att frågan om
särskild skatt å oförtjänt värdestegring av fast e*gendom sedan lång tid tillbaka
varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet. Tidigare hade denna
fråga sammankopplats med spörsmålet om reformering av den allmänna
kommunalbeskattningenr Denna sammankoppling hade sannolikt varit en
av de viktigaste orsakerna till dröjsmålet med lösningen av den föreliggande
frågan. I nuvarande läge syntes goda skäl tala för, att värdestegringsskatten
gjordes allmän och utformades som en statlig särbeskattning. Valdes denna
utväg, kunde förväntas, att man komme förbi åtskilliga av de tekniska svårigheter,
som ställt sig hindrande i vägen vid försöken att inordna värdestegringsskatten
under den kommunala beskattningen. Enligt motionärernas
mening vore angeläget, att en särskild utredning av förevarande spörsmål
snarast komme till stånd.

Sedan år 1907 har frågan örn särskild beskattning av oförtjänt värdestegring
å fastighet vid olika tillfällen varit föremål för utredning av särskilda
sakkunniga och olika förslag till lösning av frågan hava utarbetats. Vid
1920 års riksdag framlade Kungl. Maj:t i proposition nr 22 förslag till förordning
örn uppskattning av mark i och för framdeles skeende taxering till
jordvärde- eller jordräntestegringsskatt. Sedan detta förslag antagits av riksdagen
och förordning i ämnet utfärdats, påbörjades under senare delen av år
1920 uppskaltningsarbetet, som avsåg markvärdet vid 1919 års utgång. Den
verkställda markuppskattningen befanns emellertid i sitt befintliga skick icke
lämpligen kunna läggas till grund för en taxering till förenämnda skatt och

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 7 sami. Nr 14—16.

1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

Dtskottet.

åtgärder till förbättring av uppskattningen ansågs icke böra vidtagas förrän
definitivt beslut fattats om den ifrågasatta beskattningen.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 mars 1941 har chefen
för finansdepartementet samma dag tillkallat särskilda sakkunniga med uppdrag
att verkställa utredning av frågan om införande av särskild skatt å
oförtjänt värdestegring å fastighet. Beträffande frågan, huruvida skatten bör
upptagas av staten eller kommunerna, har departementschefen i direktiven
för utredningen anfört, att vid densamma närmast bör övervägas att formellt
anordna skatten som en statsskatt, ehuru någon del av skatten bör tillfalla
de kommuner, inom vilka fastigheterna äro belägna.

På sätt framgår av den förut lämnade redogörelsen är frågan om införande
av skatt å oförtjänt värdestegring å fast egendom redan föremål för utredning
av särskilda sakkunniga. Enligt de för utredningen lämnade direktiven
skola de sakkunniga bland annat taga under övervägande jämväl den
av motionärerna berörda frågan, huruvida en eventuell värdestegringsskatt
bör anordnas såsom en statsskatt men med rätt för vederbörande kommuner
att erhålla någon del av skatten. Med hänsyn till det anförda och då det
torde kunna förväntas, att utredningen snarast möjligt kommer att slutföras,
finner sig utskottet icke böra biträda motionärernas förslag om skrivelse till
Kungl. Majit i förevarande ämne.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen 1:152 av herr Björnsson m. fl., om införande
av skatt å oförtjänt värdestegring av fast egendom, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 maj 1941.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, friherre Lagerfelt, Wahlmark, Sköldén,
Sjödahl, Ekman, Velander, Franzon, Lindblom och Sandström; samt

från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö, Björklund, Olsson i Gävle, Eklund,
Sandberg, Persson i Undersvik, Lundell, Falk och Kilbom.