Bevillningsutskottets betänkande Nr 12-

1

flr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 28 mars 1941 kl. 9 f. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utsträckning i vissa fall av i 8 §
1 morn. tulltaxeförordningen stadgade tidsfrister för
åtnjutande av tullfrihet.

I en den 7 mars 1941 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 147, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag föreslagit
riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit för tiden intill utgången av juni månad
1943 att i särskilda fall medgiva utsträckning av tullfrihet, varom i 8 §
1 mom. tulltaxeförordningen stadgas, utöver i nämnda författningsrum bestämd
längsta tid.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.

Enligt 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen må på särskild framställning tullfrihet
under viss tid medgivas bland annat för åtskilliga i nämnda författningsrum
angivna varor, vilka inkommit till riket men äro avsedda att återutföras.

Sådan tullfrihet må icke medgivas för längre tid än ett år från införseln,
dock må tiden utsträckas till högst två år, då tullfrihet medgives för varor,
som inkomma för att användas antingen såsom modeller eller mätverktyg
eller för annat dylikt ändamål vid tillverkning av exportvara eller ock vid
avprovning av vara, som är avsedd att utföras.

I särskilda till Kungl. Majit ställda skrifter ha framställningar gjorts från
ett antal företag m. fl. örn förlängd temporär tullfrihet för emballage av olika
slag utöver den stadgade tidsfristen. Såsom stöd för framställningarna, vilka
gälla betydande lullbelopp, lia åberopats dels handelsavspärrningen västerut
och dels i Sverige utfärdade exportförbud för de varor, till vilka emballaget
skolat användas.

Generaltullstyrelsen har i utlåtanden över ansökningarna funnit sig icke
kunna förorda bifall till desamma, enär bestämmelserna i tulltaxeförordningen
i förevarande fall icke medgåve utsträckning av tidsfristen för återutförsel
utöver ett år från införseln.

Sedan härefter i en inom finansdepartementet uppgjord promemoria ifrågasatts
inhämtande av riksdagens bemyndigande för Kungl. Majit att i särskilda
fall utsträcka den fastställda tidsfristen för tullfri disposition av varor, tillhörande
vissa av de i förberörda författningsrum angivna varukategorierna, har

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 7 sami. Nr 12—13.

1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

Utskottet.

generaltullstyrelsen i ett den 27 februari 1941 häröver avgivet utlåtande förklarat,
att från styrelsens sida icke vore något att häremot erinra. Det bemyndigande,
som riksdagen förutsattes skola lämna Kungl. Majit, borde emellertid
enligt styrelsens mening gälla samtliga i 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen
inrymda stadganden. Vidare ansåge styrelsen det önskvärt, att bemyndigandet
jämväl komme att omfatta de ansökningar, som vore på Kungl. Majits
prövning beroende. Nya ansökningar syntes också böra i fall, då tulldeposition
kvarstode, kunna upptagas utan hinder av att de legala fristerna utlöpt.

Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget har föredragande departementschefen
anfört följande:

»Den i 8 § 1 morn. tulltaxeförordningen stadgade tidsfristen av ett, i vissa
fall två år för åtnjutande av tullfri disposition av vissa varor synes i nuvarande
krisläge, med avspärrade eller försvårade handelsförbindelser utåt, icke
vara tillfyllest, och fall föreligga då det icke varit möjligt att återutföra varor
inom stadgad tid med påföljd att varuhavare blivit skyldig gälda tull för
gods, som icke är avsett att kvarbliva inom landet. Jag finner det därför
önskvärt, att möjlighet beredes Kungl. Majit att i särskilda fall utsträcka
tristen för återutförsel utöver den i författningsrummet fastställda tiden.
Härtill erfordras bemyndigande av riksdagen. Jag föreslår, att sådant bemyndigande,
vilket lämpligen bör gälla för tiden intill utgången av juni månad
1943, inhämtas. Därvid förutsätter jag, att bemyndigandet må tillämpas
även i fråga om redan utgångna tidsfrister, såvida ansökning om förlängning
är på Kungl. Majits prövning beroende eller framdeles göres i fall, då
tull ännu icke erlagts.»

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Majits förslag,
får hemställa,

att riksdagen måtte, nied bifall till Kungl. Majits förevarande
proposition nr 147, bemyndiga Kungl. Majit för tiden
intill utgången av juni månad 1943 att i särskilda fall medgiva
utsträckning av tullfrihet, varom i 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen
stadgas, utöver i nämnda författningsrum bestämd
längsta tid.

Stockholm den 27 mars 1941.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, friherre Lagerfelt, Wahlmark,
Sköldén, Sjödahl, Ekman, Velander, Herman Ericsson och Sandström; samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Hammarlund, Olsson i
Gävle, Eklund, Sandberg, Persson i Undersvik, Lundell, Falk och Rosander.