Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
1
Nr 10.
Ankom till riksdagens kansli den 28 mars 1941 kl. 10 t. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
om åtgärder till förebyggande av att landets jordbrukare
vid nedslagning av djurbesättningar til! följd
av foderbrist m. m. nödgas utgiva direkt skatt till det
allmänna för den i anledning därav uppburna valutan.
(2:a avd.)
I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 32 i
första kammaren av herr Bondeson m. fl. och nr 44 i andra kammaren av
herr Staxäng m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Majit anhålla, att Kungl. Majit ville verkställa skyndsam utredning angående
spörsmålet örn gränsdragningen mellan normal omsättning och realisation
av levande inventarier vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet
samt för innevarande års lagtima riksdag framlägga eventuellt erforderliga
förslag till förebyggande av att landets jordbrukare vid nedslagning
av sina djurbesättningar till följd av den på grund av fjolårets felslagna
skörd uppkomna foderbristen eller därmed jämförliga förhållanden nödgas
utgöra direkt skatt till det allmänna för den i anledning därav uppburna
valutan.
Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet, i den mån redogörelse
härför ej lämnas i det följande, hänvisa till motionen nr 32 i
första kammaren.
Enligt 21 § kommunalskattelagen hänföres till intäkt av jordbruksfastighet
intäkt genom löpande försäljning (ej realisation) av bland annat levande
inventarier. I anvisningarna till denna paragraf angives, att detta stadgande
avser allenast den normala omsättningen i levande inventarier. Om uppsättningen
av kreatur å en fastighet av en eller annan anledning helt eller till
väsentligaste delen realiseras, t. ex. vid avflyttning från fastigheten, så föreligger
en kapitalomsättning eller eljest ett sådant förhållande, att vad som
influtit vid realisationen icke skall upptagas såsom intäkt av fastigheten.
Huruvida vinst, som härvid till äventyrs uppkommit, är att räkna till skattepliktig
intäkt, skall bedömas efter stadgandena i 35 § kommunalskattelagen.
Jämlikt 22 § nämnda lag får från bruttointäkten av jordbruksfastighet
avdrag göras för allt, som är att hänföra till driftkostnader, såsom anskaff
Bihann
till riksdagens protokoll 1941. 7 samt. Nr 10—11.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
ning av levande inventarier till ersättning för avyttrade, utrangerade eller
genom olycksfall eller kreaturssjukdom förlorade. Såsom driftkostnad får
enligt anvisningarna till nämnda paragraf icke avföras kostnad för anskaffande
av sådana inventarier, till vilka motsvarighet förut icke funnits å
fastigheten. Om en lantbrukare till följd av brukningssättets omläggning
inköper ökat antal kreatur, så är detta att hänföra till nyuppsättning och
kostnaden härför får sålunda ej avräknas såsom driftkostnad.
Enligt 35 § kommunalskattelagen hänföres till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet
vinst å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom, som
förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fäng och varit i den
skaltskyldiges ägo under mindre än fem år (realisationsvinst), medan åter
enligt 19 § samma lag dylik vinst i andra fall icke räknas till skattepliktig
inkomst. I anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen föreskrives, att vid
beräkning av realisationsvinst skall såsom intäkt upptagas vad som erhållits
för den avyttrade egendomen. Avdrag får ske för alla omkostnader för
förvärvet och avyttringen. Avdrag får jämväl ske för realisationsförlust,
som uppkommit under beskattningsåret.
I de föreliggande motionerna har bland annat framhållits att med hänsyn
till de principer, efter vilka beskattningen av jordbrukare, som ej hade ordnad
bokföring, vore uppbyggd, erinringar icke torde kunna göras mot gällande
regler i fråga om beskattningen av intäkt vid normal omsättning respektive
realisation av levande inventarier. Enligt motionärernas mening
vöre dock avgörande för frågans bedömande, att skillnaden mellan normal
omsättning och realisation vid tillämpningen av gällande bestämmelser upprätthölles
på sådant sätt, att jordbrukarna icke påfördes skatt, där sådan
rätteligen icke borde ifrågakomma. Av de rättsfall, som funnes på detta
område, syntes framgå, att taxeringsmyndigheterna, särskilt i de lägre
instanserna, vore benägna att tillämpa regeln örn normal omsättning. Ehuru
det vore svårt att verkställa en klar gränsdragning mellan sådan omsättning
och realisation, syntes det dock önskvärt, att klara regler om möjligt
gåves, efter vilka bedömandet i förevarande fall kunde äga rum.
Enligt vad utskottet under hand inhämtat ha till ledning vid innevarande
års taxering inom flertalet av rikets län lämnats anvisningar beträffande
beskattningen av inkomst genom försäljning under år 1940 av kreatur,
som på grund av foderbrist måst nedslaktas. Anvisningarna ha därvid
i regel varit av i huvudsak följande innehall.
Vid bestämmande av gränsen mellan löpande försäljning, d. v. s. normal
omsättning av kreatur, och realisation borde i fråga örn större och medelstora
kreatursbesättningar i allmänhet räknas med Vs av besättningen såsom normal
omsättning. Försäljningssumman för denna del borde inräknas i inkomsten
av jordbruksfastighet. Örn nedslaktning ägt rum i större omfattning
än som motsvarar Vs av besättningen, borde fragan örn beskattningen av
inkomsten av den försålda överskjutande delen av besättningen bedömas
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10. &
enligt reglerna för beskattning av realisationsvinst. I fråga om mindre jordbruk
borde frågan, huruvida normal eller onormal nedslaktning föreligger,
bedömas från fall till fall.
Inom ett par län lia lörenämnda anvisningar kompletterats med den upplysningen,
att rätten till avdrag vid senare års taxeringar för kostnaderna
vid inköp av nya kreatur i stället för de nedslaktade är beroende av, efter
vilka regler inkomsten vid försäljningen borde beskattas. Därest försäljningen
haft karaktär av realisation, vore återanskaffningen av djur att hänföra
till nyuppsättning samt kostnaden härför icke avdragsgill, medan åter,
om normal försäljning förelegat, återköpet av djur vore att betrakta som
nyanskaffning samt kostnaden för återköpet avdragsgill. För att möjliggöra
en framtida kontroll beträffande avdragsrätten har i samband härmed taxeringsnämndsordförandenas
uppmärksamhet riktats pa nödvändigheten av att
anteckningar verkställas å de skattskyldigas deklarationer örn berörda förhållanden.
på sätt framgår av den förut lämnade redogörelsen synas motionärerna
icke hava något att erinra mot gällande regler i fråga om beskattningen av
intäkt vid löpande försäljning respektive realisation av levande inventarier.
Motionärernas anmärkningar rikta sig närmast mot den praxis, som vissa
beskattningsnämnder anses följa vid tillämpningen av bestämmelsen angående
normal omsättning, och motionärerna befara att, därest särskilda åtgärder
icke vidtagas vid innevarande års taxering, skattskyldiga, som på
grund av rådande foderbrist nödgats helt eller delvis nedslakta sina kreatursbesättningar,
komma att drabbas av cn alltför hard beskattning.
I likhet med motionärerna finner utskottet det vara angeläget, att beskattningsnämnderna
ägna förevarande spörsmål närmare uppmärksamhet. Att
på sätt motionärerna ifrågasatt införa bestämda regler för gränsdragningen
mellan normal omsättning och realisation anser utskottet icke vara möjligt,
alldenstund ett individuellt bedömande av de olika fallen i regel torde vara
ofrånkomligt. Det nu anförda utesluter emellertid icke, att vägledande anvisningar
beträffande tillämpningen av ifrågavarande bestämmelser kunna
vara av stort värde för beskattningsnämnderna. Sådana anvisningar hava
även, såsom framgår av den föregående redogörelsen, redan lämnats till ledning
vid årets taxering inom flertalet län. Det torde kunna förväntas, att
sagda anvisningar, därest de beaktas av beskattningsnämnderna, skola bidraga
till cn såvitt möjligt enhetlig tillämpning av bestämmelserna samt leda
till ett för de skattskyldiga tillfredsställande resultat. Utskottet vill dock understryka,
att anvisningarna helt naturligt icke få utgöra hinder för tillämpning
i särskilda fall av annan beräkningsgrund i fråga örn en skattskyldigs
normala omsättning än den som angivits i anvisningarna. Likaledes tala
billighetsskäl för att reglerna örn normal omsättning i nuvarande läge böra
tillämpas med större varsamhet än under mera normala förhållanden.
Då det är av vikt, alt taxeringen de skattskyldiga emellan blir så likformig
som möjligt, anser utskottet det vara nödvändigt, att prövningsnämn
-
Ulstcottet.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
derna verkställa en närmare granskning av taxeringsnämndernas beslut i
förevarande hänseende. För att underlätta sådan granskning synes lämpligt,
att anteckningar verkställas i taxeringsnämndernas protokoll eller i taxe*
ringslängderna beträffande de fall, då ärenden av hithörande art varit föremål
för taxeringsnämndernas prövning.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1:32 av herr Bondeson
m. fl. och 11:44 av herr Staxäng m. fl., om åtgärder till förebyggande
av att landets jordbrukare vid nedslaktning av
djurbesättningar till följd av foderbrist m. m. nödgas utgiva
direkt skatt till det allmänna för den i anledning därav uppburna
valutan, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 27 mars 1941.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, friherre Lagerfelt,
Wahlmark, Sköldén, Sjödahl, Ekman, Velander, Herman Ericsson och Sandström; samt
från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Hammarlund, Olsson i
Gävle, Eklund, Sandberg, Persson i Undersvik, Lundell, Falk och Rosander.
Reservation
av herr Lundell.