6
Riksdagens skrivelse Nr 87.
Nr 87.
Godkänd av första kammaren den 19 december 1940.
Godkänd av andra kammaren den 19 december 1940.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående reglering av vissa arvoden m. m.
(Andra särskilda utskottets utlåtande nr 62.)
Till Konungen.
I propositionen nr 65 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 1 november
1940, föreslagit riksdagen att dels, med godkännande av de i statsrådsprotokollet
förordade principerna för arvodesreglering, medgiva att av
riksdagen maximerade anslagsposter, från vilka här avsedda arvoden bestridas,
må överskridas i den mån sådant överskridande av Kungl. Majit prövas
erforderligt för regleringens genomförande, dels ock bemyndiga Kungl.
Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad i statsrådsprotokollet
förordats, meddela bestämmelser angående avlöningsförmåner till befattningshavare
vid verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom vid inkallelse till
värnpliktstjänstgöring i anledning av förstärkt försvarsberedskap eller partiell
mobilisering.
I likhet med departementschefen finner riksdagen skäl tala för att de arvodestagare,
varom i propositionen är fråga, beredas viss kompensation för
levnadskostnadernas stegring. Riksdagen har heller icke något att erinra
mot de principer, vilka enligt vad departementschefen anfört ligga till
grund för den nu ifrågasatta arvodesregleringen. På grund härav anser sig
riksdagen böra dels godkänna, att arvodesregleringen genomföres på sätt i
propositionen förordas, dels ock bemyndiga Kungl. Majit att, i den mån så
för ändamålet erfordras, överskrida av riksdagen maximerade anslagsposter,
från vilka dessa arvoden bestridas.
Såsom av departementschefens anförande till ovannämnda statsrådsprotokoll
framgår, omfattar nu berörda arvodesreglering icke sådana arvoden,
7
Riksdagens skrivelse Nr 87.
vilka fastställas av vederbörande verk. I dessa fall anser departementschefen
skäl till förhöjning i allmänhet icke föreligga. Om emellertid verken
skulle anse sig böra — inom ramen för disponibla medel — höja hittills
fastställda arvodesbelopp med anledning av levnadskostnadernas stegring,
utgår departementschefen från att höjningen begränsas på sätt i propositionen
förordats, därest icke särskilda skäl föranleda till en mera vittgående
omprövning.
Vad departementschefen sålunda anfört har icke givit riksdagen anledning
till annat uttalande än att det synes riksdagen förtjäna övervägas,
huruvida icke beträffande dessa arvoden vissa mera allmänna regler böra
av Kungl. Majit fastställas i syfte att befrämja en i möjligaste mån enhetlig
behandling av arvodestagare inom olika verk.
Kungl. Majits förslag i fråga om avlöningsförmåner till befattningshavare
vid verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom under värnpliktstjänstgöring
i anledning av förstärkt försvarsberedskap eller partiell mobilisering —
vilket avser att bereda dessa befattningshavare motsvarande förmån, som
de vid andra statsunderstödda läroanstalter anställda redan beviljats —
finner sig riksdagen böra bifalla.
Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen
dels med godkännande av de i statsrådsprotokollet den 1 november 1940
förordade principerna för arvodesreglering medgivit, att av riksdagen
maximerade anslagsposter, från vilka i statsrådsprotokollet avsedda arvoden
bestridas, må överskridas i den mån sådant överskridande av Kungl.
Majit prövas erforderligt för regleringens genomförande, dels ock bemyndigat
Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad i statsrådsprotokollet
förordats, meddela bestämmelser angående avlöningsförmåner
till befattningshavare vid verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom vid
inkallelse till värnpliktstjänstgöring i anledning av förstärkt försvarsberedskap
eller partiell mobilisering.
Stockholm den 19 december 1940.
Med undersåtlig vördnad.