Riksdagens skrivelse Nr 431.

3

Nr 431.

Godkänd av första kammaren den 18 juni 1940.
Godkänd av andra kammaren den 18 juni 1940.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
Maj:ts framställningar om anslag till mödrahjälp
och moder skap spenning för budgetåret 1940141 jämte
en i ämnet väckt motion.

(Statsutskottets utlåtande nr 231.)

Till Konungen.

I anslutning till sina i årets statsverksproposition under femte huvudtiteln,
punkterna 13, 14 och 47, gjorda framställningar har Kungl. Majit i propositionen
nr 289, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden den 31 maj 1940, föreslagit riksdagen, bland
annat, att för budgetåret 1940/41 såsom förslagsanslag anvisa till Mödrahjälp
i fonn av understöd utan återbetalningsskyldighet m. m. 6,500,000 kronor,
till Avsättning till fonden för lån till mödrahjälp 120,000 kronor samt till
Moderskapspenning 4,500,000 kronor.

I samband med Kungl. Majda ifrågavarande förslag har riksdagen till
behandling förehaft motionen I: 36, vari hemställts, att riksdagen ville i samband
med behandlingen av anslagen till ifrågavarande ändamål eller i annat
lämpligt sammanhang uttala sig för att den pågående utredningen angående
tillämpningen av mödrahjälpsförordningen måtte utvidgas till att omfatta
jämväl frågan om sammanslagning av moderskapspenning med mödrahjälp.

Här berörda spörsmål hava behandlats även av riksdagens år 1939 församlade
revisorer. Revisorerna, som verkställt utredning angående användningen
av anslagen till mödrahjälp för kalenderåret 1938 och första halvåret
1939 (Del I, sid. 23—43), anförde därvid bland annat följande.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att under förra halvåret 1939 mödrarna
till 47.55 procent av alla levande födda barn erhållit mödrahjälp. Detta
innebär, att mödrarna till i det närmaste hälften av i landet under denna tid
födda barn enligt mödrahjälpsnämndernas uppfattning skulle hava varit i
behov av hjälp från det allmänna trots då rådande goda konjunkturer. Då
emellertid enligt revisorernas uppfattning detta knappast torde stå i god
överensstämmelse med verkliga förhållandet, synes härav följa, att mödrahjälp
på många håll utgått i allt för stor omfattning och i varje fall i en
utsträckning, som tidigare ej varit beräknad. De anförda exemplen giva vid

4

Riksdagens skrivelse Nr 431.

handen, att orsaken härtill i väsentlig män är att söka i mödrahjälpsförordningens
allmänt hållna och oklara avfattning. Den av revisorerna förebragta
utredningen giver också vid handen, att vissa mödrahjälpsnämnder
icke iakttagit tillbörlig urskilning vid beviljandet av mödrahjälp. Revisorerna
finna det därför var en angelägenhet av största vikt att, för att mödrahjälpen
på rätt sätt skall kunna fylla de viktiga sociala behov, sorn därmed
avsetts, klara och för nämnderna vägledande regler fastställas för utdelandet
av densamma.

Det skulle enligt revisorernas mening kunna ifrågasättas, huruvida man
borde frångå den nu tillämpade principen örn oinskränkt individuell behovsprövning
och vid tilldelande av mödrahjälp utgå från, att visst fixerat beskattningsbart
belopp annat än i undantagsfall utesluter hjälp. Erfarenheterna
från de mödrahjälpsnämndsområden, där man tillämpat gränsdragning
hava, såvitt revisorerna kunnat finna, talat för den här föreslagna lösningen.

Revisorerna hava också iakttagit, att mödrahjälp i åtskilliga fall utgått till
uppenbart asociala personer. Det synes med hänsyn till syftet med mödrahjälpen
självfallet, att omhändertagandet av dylika fall bör tillgodoses i annan
ordning än med mödrahjälpsmedel.

För att mödrahjälpen skall komma till avsedd användning räcker det emellertid
icke med att begränsa klientelet på sätt här ovan föreslagits. Enligt vad
som framgår av revisorernas redogörelse erfordras därutöver regler, vilka såvitt
möjligt inskränka utgifterna till att avse ändamål, som komma modern
och barnet till verklig nytta. Den högst betydande omfattning, i vilken mödrahjälpsmedel
använts till förlossningskostnader och barnets första utrustning,
måste enligt revisorernas mening berättiga till antagandet, att moderskapspenningen
ofta icke använts för dessa ändamål, vilka den likväl är avsedd att i
första hand tillgodose. För att vinna kontroll över moderskapspenningens
användning och därjämte uppnå att densamma närmare anpassas efter behovsprincipen,
synes det revisorerna som om man borde inarbeta denna
hjälpform i mödrahjälpen.

Hittills har, såsom utredningen visar, mödrahjälp i stor omfattning använts
för tillgodoseende av behov, vilka rätteligen bort ankomma på fattigvården
att avhjälpa. Det ligger visserligen i sakens natur, att området för mödrahjälp
och för fattigvård delvis sammanfaller och att en gränsdragning mellan
dessa båda hjälpformer därför är förenad med vanskligheter. En uttrycklig
föreskrift av innebörd, att utrustning och kostförbättring endast må avse
modern och i förstnämnda hänseende även det nyfödda barnet, skulle emellertid
enligt revisorernas åsikt vara ägnad att åstadkomma en väsentligt bättre
ordning än den nuvarande. Jämväl beträffande bidrag till hemhjälp, inackordering
och tandvård synas tydliga och klara bestämmelser erforderliga
för att förebygga missbruk och åstadkomma försiktighet och enhetlighet
vid beviljandet.

Revisorernas utredning angående den formella handläggningen av mödrahjälpen
synes till en början hava visat behovet av en föreskrift att i beslut,
varigenom mödrahjälp beviljas, skall angivas det belopp, som må användas
för varje huvudsakligt behov, hjälpen avser att täcka. Därutöver framgår av
utredningen, att allvarliga brister vidlåda framförallt övervakningen från
barnavårdsnämndernas sida av medlens användning ävensom dessa nämnders
redovisningar. Att så är fallet torde i första hand bero därpå, att föreskrifter
angående barnavårdsnämndernas skyldigheter i förevarande avseenden
så gott som helt saknas. I fråga örn övervakningen av mödrahjälpsmedlens
användning synes det icke uteslutet, att det för många barnavårdsnämnder
i deras dubbla egenskap av kommunala organ och förmedlare av

5

Riksdagens skrivelse Nr 431.

den statliga mödrahjälpen ofta kan uppstå svårigheter att vid tillgodoseende
av statens intressen i fråga om mödrahjälp alldeles bortse från kommunens
i avseende å fattigvården. Då det gäller redovisningarnas ofta otillfredsställande
skick, torde i viss mån den omständigheten hava medverkat, att kraven
på redovisningars fullständighet och noggrannhet på många håll äro mindre
inom kommunerna än inom statlig verksamhet. Samtliga nu anförda omständigheter
visa enligt revisorernas mening på nödvändigheten att ofördröjligen
utfärda föreskrifter, vilka reglera barnavårdsnämndernas skyldigheter
i fråga örn mödrahjälp. Därvid bör tydligt klarläggas, att barnavårdsnämnderna
— i likhet med andra kommunala myndigheter med likartade uppgifter
— böra vara ansvariga för sådana oriktiga och uppenbart olämpliga åtgärder,
som innefatta ekonomiska förfoganden utanför ramen för bestämmelserna
på området och i strid mot mödrahjälpsnämndens beslut i ärendet.

Såsom riksdagen i särskild skrivelse anmält, har det av Kungl. Majit framlagda
förslaget till ändring av förordningen örn moderskapspenning av riksdagen
bifallits. I övrigt är, såsom av propositionen framgår, hela frågekomplexet
rörande moderskapspenningens och mödrahjälpens ändamålsenliga utformning,
efter verkställda utredningar, beroende på Kungl. Maj :t,s prövning,
däribland även det av riksdagens revisorer berörda och nu i motionen 1:36 upptagna
spörsmålet örn sammanslagning av de båda här nämnda hjälpformerna.
Vid sådant förhållande och då jämväl övriga av revisorerna behandlade, härmed
sammanhängande frågor äro föremål för närmare övervägande av Kungl.
Majit anser riksdagen anledning saknas till särskilt uttalande i ämnet.

Kungl. Majits beräkning av medelsbehovet för moderskapspenning och
mödrahjälp under nästa budgetår har icke givit riksdagen anledning till
erinran.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen för
budgetåret 1940/41 under femte huvudtiteln såsom förslagsanslag anvisat
dels till Mödrahjälp i form av understöd utan återbetalningsskyldighet m. m.
6,500,000 kronor, dels till Avsättning till fonden för lån till mödrahjälp 120,000
kronor, dels ock till Moderskapspenning 4,500,000 kronor.

Stockholm den 18 juni 1940.

Med undersåtlig vördnad.