Riksdagens skrivelse Nr 429.

1

Nr 429.

Godkänd av första kammaren den 18 juni 1940.
Godkänd av andra kammaren den 18 juni 1940.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag
till bidrag till skattetyngda kommuner m. m.

(Statsutskottets utlåtande nr 221.)

Till KONUNGEN.

I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret
1940/41 har Kungl. Maj:t under sjunde huvudtiteln (punkten 47 av
det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över finansärenden den 4
januari 1940) föreslagit riksdagen att dels till Bidrag till skattetyngda kommuner
för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 15,000,000 kronor,
dels ock bemyndiga Kungl. Majit att under år 1940 av anslaget använda
ett belopp av högst 500,000 kronor för beredande av understöd åt synnerligt
skattetyngda kommuner med avvikelse från de i förordningen den
16 december 1927 (nr 462) stadgade grunderna beträffande dylikt understöd.

I förevarande sammanhang vill riksdagen omnämna, att riksdagens år
1939 församlade revisorer i sin berättelse till behandling upptagit vissa
spörsmål, som sammanhänga med de former, under vilka statsunderstöd
och statsbidrag utgå till kommunerna, och den inverkan, dessa bidrag kunna
anses hava på kommunernas ekonomiska förvaltning. Efter att hava
berört frågan om sättet för granskning av ansökningar om understöd åt
skattetyngda kommuner hava revisorerna uttalat följande.

Revisorerna vilja i detta sammanhang erinra örn att de förändringar, som
följt av statens utvidgning av sin understödjande verksamhet och kommunernas
biträde vid ordnandet av nya allmänna uppgifter, i väsentlig grad påverkat
de ekonomiska förhållandena inom kommunerna. I främsta rummet
gäller detta inom det sociala verksamhetsområdet, varvid särskilt arbetslöshetshjalpen
till kommunerna i form av arbeten av olika slag spelat en betydande
roll. Dessutom tillkomma numera de förändringar, som i avseende å
skolväsendet skett och vilka föranlett att staten i utgiftshänseende svarar för
huvudparten av dessa kostnader. De nu verkställda undersökningarna hava
visat, att såväl statistiskt som bokföringsmässigt enhetliga principer saknas
vid redovisningen av utgifter på dessa områden. Revisorerna vilja även
framhålla, att en sådan omständighet som huru uppkomna överskott och
brister vid den kommunala förvaltningen redovisas — i en post eller förde Bihnng

till riksdagens protokoll 1940. 14 sami. Nr 429. 1

2 Riksdagens skrivelse Nr 429.

lade å särskilda specialstater — mången gång påverkar de siffror, som ligga
till grund för bedömningen i utjämningshänseende.

Revisorerna vilja ifrågasätta, om icke en i viss man standardiserad bokföring
skulle kunna medföra betydande fördelar för kommunerna och samtidigt
möjliggöra en mera tillförlitlig statistik samt underlätta granskningen
av ansökningar om understöd åt skattetyngda kommuner. För kommunernas
del bör en enhetlig bokföring medföra en effektivare kontroll av bokföringen
och för övrigt även underlätta denna. Uppenbart är att härigenom
jämväl förutsättningar skapas för ett riktigt ifyllande av de formulär, som
ligga till grund för finansstatistiken. För granskningen av ansökningar örn
bidrag och deras ensartade bedömande synes en sådan enhetlig bokföring
kunna bliva av särskilt stort värde. .

Av praktiska och naturliga skäl bör en standardisering av boktoringen
dock icke drivas för långt. Kommunerna skilja sig högst väsentligt från varandra
ej blott ifråga om antalet invånare och ytvidd utan även beträffande
förvaltningsorganisation och allmän karaktär. En liten kommun med tämligen
begränsad kommunal verksamhet har icke behov av samma detaljerade
bokföring som en folkrik kommun med synnerligen differentierade uppgifter.
Det torde emellertid vara möjligt att fastställa ett fåtal enkla formulärtyper
för redovisningen, så avpassade att de lämpa sig för olika kommuner.
Revisorerna äro av den uppfattningen, att en sådan mera enhetlig kommunal
bokföring bör snarast införas icke minst med hänsyn, till de alltmera
ökade uppgifter, som åläggas kommunerna eller som de frivilligt ataga sig. ^

Även om härigenom granskningsarbetet för beviljande av understöd at
skattetyngda kommuner säkerligen skulle i hög grad underlättas, kan det
dock ifrågasättas, om icke ytterligare åtgärder kunna vara erforderliga för
att göra detta granskningsarbete effektivare. Man kan näppeligen begära,
att Kungl. Maj:t skall kunna centralt bedöma alla de skiftande faktorer, som
måste spela in vid bestämmandet av den kommunala uttaxering, som ligger
till grund för understödens utmätande. Kommuner, som ingiva ansökningar
om understöd, torde ock böra få möjlighet att taga del av huru bedömningen
skett samt eventuellt genom besvär få beräkningarna av understödens stoj1*
lek underställda ytterligare prövning. Detta är icke möjligt med nuvarande
former för skatteutjämningsbidragens fördelande men torde kunna vinnas,
om granskningen av ingivna ansökningar skedde exempelvis av en särskild
nämnd, inneslutande personer med erfarenhet i kommunal verksamhet och
ekonomiska angelägenheter överhuvud taget, samt om de understödssökande
kommunerna gåves möjlighet att framföra erinringar mot nämndens beslut.
En annan utväg vöre att förlägga granskningen till ett centralt ämbetsverk
t. ex. statskontoret, som vid dessa ärendens behandling skulle kunna äga tillkalla
några personer med nyss angivna kvalifikationer att deltaga i avgörandet.
Såvitt revisorerna kunna finna skulle ett sådant förfaringssätt varg
ägnat att i hög grad underlätta granskningen samt giva en större effektivitet
utan att öka kostnaderna.

Revisorernas nu verkställda undersökningar hava föranlett dem att i sm
berättelse mera allmänt upptaga dessa frågor, som torde böra vinna beaktande,
då det gäller att inom den arbetande kommunalskatteberednmgen
söka en lösning av skatteutjämningsspörsmålen.

Kungl. Maj:ts beräkning av medelsbehovet för ifrågavarande ändamål under
nästa budgetår har icke givit riksdagen anledning till erinran, liksom
ej heller Kungl. Maj:ts förslag i övrigt.

Vad åter angår de av riksdagens revisorer berörda spörsmålen, vilka
främst avse att bereda möjligheter för en effektivare granskning av hithö -

Riksdagens skrivelse Nr 429.

3

rande ärenden, vill riksdagen, som utgår från att revisorerna även fortsättningsvis
uppmärksamma de med skatteutjämningen sammanhängande förhållandena,
framhålla, att vissa förändringar beträffande formerna för prövning
av här avsedda understödsfrågor synas önskvärda och snarast möjligt
böra genomföras. Huruvida detta bör ske genom anknytning till något centralt
ämbetsverk eller till en fristående nämnd av sakkunniga anser riksdagen
vara en fråga, till vilken ställning icke nu bör tagas. Riksdagen har erfarit,
att den arbetande kommunalskatteberedningen till behandling upptagit
även dessa organisationsfrågor och kommer att ägna dem en ingående prövning.
Vid sådant förhållande finner sig riksdagen icke nu behöva påkalla
vidtagande av några särskilda åtgärder på detta område.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen
dels till Bidrag till skattetyngda kommuner för budgetåret 1940/41 under
sjunde huvudtiteln anvisat ett förslagsanslag av 15,000,000 kronor, dels ock
bemyndigat Kungl. Maj:t att under år 1940 av anslaget använda ett belopp
av högst 500,000 kronor för beredande av understöd åt synnerligt skattetyngda
kommuner med avvikelse från de i förordningen den 16 december
1927 (nr 462) stadgade grunderna beträffande dylikt understöd.

Stockholm den 18 juni 1940.

Med undersåtlig vördnad.