Riksdagens skrivelse Nr 293.

1

Nr 293.

Godkänd av första kammaren den 28 maj 1940.
Godkänd av andra kammaren den 28 maj 1940.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta
motion^'' om utökning av arbetstiden för befattningshavare
i statens tjänst.

(Statsutskottets utlåtande nr 168.)

Till Konungen.

I två lika lydande motioner, 1:110 oell II: 168, har hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn ändring i gällande instruktion,
arbetsordningar m. m., så att arbetstiden för befattningshavare i
statens tjänst ökades från 42 timmar till 48 timmar per vecka samt under
s. k. sommartid från 33 timmar till 39 timmar för vecka.

över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
allmänna lönenämnden den 29 mars 1940 avgivit utlåtande, vilket i
tryck bifogats statsutskottets utlåtande i ämnet.

Av allmänna lönenämnden s utlåtande framgår, att en generell utökning
av arbetstiden för statens tjänstemän till 48 timmar per vecka skulle erhålla
en jämförelsevis begränsad räckvidd. Dels hava nämligen genom särskilda
kungörelser för stora delar av statsförvaltningen meddelats föreskrifter
örn längre daglig arbetstid än 7 timmar, dels förekommer i övrigt
en faktisk övertidstjänstgöring utan särskild ersättning i betydande omfattning.
I allmänhet inrymma ämbetsverkens instruktioner även befogenhet
för vederbörande verk eller närmaste förman, att, då göromålens gång det
kräver, påkalla nödig utsträckning av arbetstiden. Såvitt riksdagen kunnat
finna, lägga gällande avlöningsreglementen för civilförvaltningen icke heller
hinder i vägen för Kungl. Maj:t att, därest Kungl. Majit med hänsyn till
omständigheterna så skulle anse nödvändigt, för längre eller kortare perioder
meddela föreskrifter örn utökning av den dagliga tjänstgöringstiden. Under
sådana förhållanden är riksdagen för sin del icke benägen att i anledning
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 14 sami. Nr 293—302. isis 40

2

Riksdagens skrivelse Nr 293.

av ifrågavarande motioner påkalla en generell utvidgning av arbetstiden för
statens tjänstemän till 48 timmar per vecka.

Enligt riksdagens mening torde emellertid möjligheter föreligga att inom
ramen för den nu tillämpade 7-timmarsdagen uppnå ett effektivare utnyttjande
av arbetstiden än för närvarande vanligen är fallet, varigenom motionernas
syfte skulle i viss mån kunna tillgodoses. I sådant hänseende synes
det riksdagen förtjäna övervägas, huruvida icke en mera enhetlig och rationell
uppdelning av den dagliga arbetstiden skulle kunna åvägabringas genom införande
i möjligaste mån av en för tjänstemännen gemensam, lämpligt förlagd
måltidsrast, som icke torde böra understiga en timme. Vidare vill
riksdagen rikta uppmärksamheten på den förkortning av arbetstiden, som
enligt gällande instruktioner för flertalet ämbetsverk må äga rum under sommaren
för en tid av högst tre månader. Genom att begränsa utnyttjandet
av denna s. k. sommartid förslagsvis till högst två månader för år eller på
annat sätt torde en icke obetydlig besparing i arbetskraft och utgifter stå
att vinna. Måhända kunna även andra åtgärder i förevarande syfte komma
i fråga. Då riksdagen finner det vara av vikt, att nu berörda spörsmål snarast
göras till föremål för närmare prövning, har riksdagen ansett sig böra
hos Kungl. Maj:t hemställa örn skyndsamt övervägande av frågan örn ett
effektivare utnyttjande av arbetstiden för statens tjänstemän samt örn vidtagande
av de åtgärder, som därav kunna föranledas.

Under åberopande härav får riksdagen i anledning av motionerna I: 110
och II: 168 anhålla, att Kungl. Maj:t ville med beaktande av vad här ovan
anförts skyndsamt överväga, huruvida och i vad mån ett effektivare utnyttjande
av arbetstiden för befattningshavare i statens tjänst må kunna äga
rum, samt vidtaga de åtgärder, som därav kunna föranledas.

Stockholm den 28 maj 1940.

Med undersåtlig vördnad.