22
Riksdagens skrivelse Nr <22%.
Nr 222.
Godkänd av första kammaren den 4 maj 1940.
Godkänd av andra kammaren den 4 maj 1940.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag till statens arbetsmarknadskommission
m. m.
(Statsutskottets utlåtande nr 135.)
Till Konungen.
I proposition nr 216 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över socialärenden den 17 april 1940, föreslagit riksdagen
att såsom förslagsanslag anvisa dels till Statens arbetsmarknadskommission
m. m. å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1939/40 680,000
kronor; dels till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar för
budgetåret 1940/41 2,800,000 kronor; dels till Statens arbetsmarknadskommission
m. m.: Omkostnader för budgetåret 1940/41 1,350,000 kronor;
dels ock till Bidrag till den offentliga arbetsförmedlingen för budgetåret
1940/41 600,000 kronor.
Den av Kungl. Maj:t föreslagna omläggningen innebär väsentligen, att
den centrala ledningen av arbetsförmedlingen och hjälpverksamheten vid
arbetslöshet sammanföres i en hand, statens arbetsmarknadskommission.
Denna kommission avses jämväl fungera såsom riksarbetsstyrelse enligt
lagen om tjänsteplikt och tillsynsmyndighet enligt förordningen om krigsfamiljebidrag.
Vidare har Kungl. Majit i propositionen utgått från att bestämmelserna
i 2 kap. lagen om tjänsteplikt omedelbart skola träda i tilllämpning
och att på den grund kostnaderna för den offentliga arbetsförmedlingen
skola tillsvidare i sin helhet bestridas av statsmedel.
Vad Kungl. Majit sålunda föreslagit och förutsatt finner riksdagen välbetänkt.
Riksdagen önskar särskilt understryka vikten av att den offentliga
arbetsförmedlingen under rådande förhållanden helt omhänderhaves och
bekostas av staten. Endast därigenom lära erforderliga förutsättningar
kunna skapas för genomförande av en planmässig reglering av tillgänglig
23
Riksdagens skrivelse Nr ''222.
arbetskraft i syfte att trygga för landets försörjning oundgängliga behov.
Riksdagen utgår emellertid från att arbetsförmedlingsanstalternas hittillsvarande,
mera lokalt betonade förmedlingsverksamhet kommer att upprätthållas.
Riksdagen förutsätter även, att riksdagen blir i tillfälle att uttala
sin mening, då frågan örn en återgång helt eller delvis till nu gällande organisation
blir aktuell.
Vad departementschefen anfört rörande handläggningen av ärendena angående
uppskov med värnpliktstjänstgöring föranleder icke erinran från
riksdagens sida.
Beträffande arbetsmarknadskommissionens sammansättning och inre organisation
delar riksdagen departementschefens uppfattning, att antalet ledamöter
i kommissionen icke bör sättas lägre än sju samt att vid kommissionens
sida bör ställas en rådgivande nämnd av sakkunniga fackrepresentanter,
ur vilkas krets kommissionen äger utvälja en eller flera för samråd i viss
fråga. Jämväl enligt riksdagens uppfattning lärer behov av att samtidigt
påkalla biträde av rådet i dess helhet endast mera undantagsvis komma
att föreligga. Att experter och tjänstemän hos ett krisorgan böra, då så
befinnes ändamålsenligt, kunna kallas att deltaga i handläggning av visst
ärende eller viss grupp av ärenden, som tillhöra annat krisorgan, synes riksdagen
självfallet.
I fråga om arbetsmarknadskommissionens lokala organ finner riksdagen
departementschefens anförande och förhållandena i övrigt klart ådagalägga,
att behov föreligger av särskilda, från kristidsstyrelserna fristående länsnämnder.
Enär på dessa s. k. länsarbetsnämnder företrädesvis skulle ankomma
att besluta om verkställighetsåtgärder, är det givetvis angeläget, att
de icke bliva för stora. Ur denna synpunkt anser riksdagen motiverat, att
antalet ledamöter i desamma begränsas till tre, ordföranden inberäknad,
helst som vid nämndernas sida skulle ställas lokala råd av liknande typ
som föreslagits i fråga örn den centrala organisationen. Då riksdagen bifaller
Kungl. Maj:ts förslag i denna del, förutsätter riksdagen, att länsarbetsnämnderna
anknytas till nuvarande arbetsförmedlingsanstalter samt att
dessas föreståndare och personal i möjligaste mån utnyttjas för den nya
verksamheten.
De av departementschefen beräknade kostnaderna för arbetsmarknadskommissionen,
inberäknat dess länsvis förgrenade verksamhet, äro betydande.
Till största delen utgöra de emellertid överflyttning av utgifter från
andra statsanslag samt från landsting och primärkommuner på sätt av propositionen
närmare framgår. Vid sadant förhållande har riksdagen icke funnit
anledning till erinran emot de äskade anslagsbeloppen. ''Piil frågan örn
nedsättning av socialstyrelsens avlöningsanslag återkommer riksdagen i
annat sammanhang.
I likhet med departementschefen finner riksdagen välbetänkt, att den
särskilda revision av arbetslöshetskonmiissionens förvaltning, sorn alltsedan
24
Riksdagens skrivelse Nr 222.
1922 utövats genom två av Kungl. Majit utsedda överrevisorer, kommer
att omfatta arbetsmarknadskommissionens och länsarbetsnämndernas verksamhet
i dess helhet, samtidigt som den lokala revisionen av arbetslöshetskommittéernas
verksamhet bibehålies. I anslutning härtill vill riksdagen
framhålla önskvärdheten av att en liknande lokal revision, som nu tillämpas
beträffande sistnämnda kommittéers verksamhet, anordnas jämväl beträffande
de under arbetsmarknadskommissionen stående familjebidragsnämndernas
verksamhet.
Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört får riksdagen anmäla,
att riksdagen under femte huvudtiteln anvisat dels till Statens arbetsmarknadskommission
m. m. å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1939/40
ett förslagsanslag av 680,000 kronor, dels till Statens arbetsmarknadskommission
m. m.: Avlöningar för budgetåret 1940/41 ett förslagsanslag av
2,800,000 kronor, dels till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Omkostnader
för budgetåret 1940/41 ett förslagsanslag av 1,350,000 kronor,
dels ock till Bidrag till den offentliga arbetsförm edlingen för budgetåret
1940/41 ett förslagsanslag av 600,000 kronor.
Stockholm den 4 maj 1940.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm 1940, Ivar Heggström* Boktryckeri A. B.
401071