4
Riksdagens skrivelse Nr 180.
Nr 180.
Godkänd av första kammaren den 23 april 1940.
Godkänd av andra kammaren den 23 april 1940.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående anslag till elektrifiering
av banan Långsele—Boden m. m.
(Statsutskottets utlåtande nr 89.)
Till Konungen.
I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under
budgetåret 1940/41 har Kungl. Majit (punkt 28 av det vid propositionen
under rubrik »Kapitalbudgeten: Bil. 5» fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden) föreslagit riksdagen att till elektrifiering
av banan Långsele—Boden för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag
av 8,000,000 kronor.
I två likalydande motioner (1:64 och II: 122) hade vidare hemställts,
att riksdagen måtte till elektrifiering av banan Långsele—Boden för budgetåret
1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 12,000,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i en den 23 februari 1940 dagtecknad proposition,
nr 92, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att såsom kapitalinvestering i statens affärsverksfonder under rubrik
Statens järnvägar anvisa dels till Elektrifiering av banan Långsele—Boden för
budgetåret 1940/41 ett reservationsanslag av 16,000,000 kronor, dels ock till
Vissa banförstärkningsarbeten m. m. å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1939/40 ett reservationsanslag av 1,700,000 kronor.
Elektrifieringen av norra stambanan har under de senaste åren avslutats
å linjen till Långsele. Enligt beslut av 1939 års riksdag har järnvägsstyrelsen
redan påbörjat arbetena utefter den 498 km långa sträckan upp till
Boden. Kostnaderna för denna fortsatta elektrifiering — vilken enligt departementschefens
förslag skulle påskyndas — beräknas numera till 39,000,000
kronor mot tidigare 33,610,000 kronor. Kostnadsökningen, som är relativt
störst för de elektriska lokomotiven, beror främst på stegringarna i pris på
järn, koppar o. s. v.
För egen del vill riksdagen erinra örn att enligt redan tidigare av riksdagen
gjorda uttalanden norra stambanans elektrifiering bör betraktas som ett
naturligt led i vårt järnvägsväsendes tekniska anpassning efter tidsutvecklingen.
Först sedan dessa arbeten helt fullbordats vinnes direkt anslutning
med den redan elektrifierade riksgränsbanan, och först då kan den rörliga
5
Riksdagens skrivelse Nr 180.
elektriska materielen fritt disponeras över liela det elektrifierade stambanenätet,
något som särskilt vid avspärrningslägen måste anses vara högst
värdefullt.
Även det minskade beroendet av utländskt lokomotivbränsle är en faktor,
som just nu får tillmätas största betydelse. I all synnerhet gäller detta
ifrågavarande bansträckor norr örn Långsele, vilka delvis gå fram genom
synnerlig oländig terräng, där fördelarna av den elektriska driftformen med
de elektriska lokens väsentligt större dragkraft i stigningarna äro alldeles
särskilt påtagliga.
Med nuvarande höga kolpris — men i stort sett oförändrat pris pa den
elektriska kraften — medför den elektriska driften också stora direkta besparingar.
Sålunda kan avkastningen vid en elektrifiering av sträckan Långsele—Boden
antagas stiga från 1.4 procent vid ett kolpris av 25 kronor
(fritt Östersjöhamn) till 9.5 procent vid ett kolpris av 100 kronor. (4.1 procent
vid 50 och 6.8 procent vid 75 kronor). Utgångspunkten för dessa kalkyler
har varit normal förkrigstrafik. Vid en ansvällning av tågrörelsen
ställer sig jämförelsen än fördelaktigare för den elektriska driften.
De stora kapitalutlägg, som elektrifieringsarbetena draga med sig, kunna
visserligen i nuvarande finansläge väcka betänksamhet, men man torde dock
vara berättigad att mot denna synpunkt ställa — förutom den elektriska
driftens övriga fördelar — ovannämnda besparingar i utlänskt importbränsle.
Enbart för ifrågavarande cirka 500 km långa sträcka Långsele—Boden kunna
dessa antagas uppgå till 2,000,000—4,000,000 kronor årligen (en årlig kolförbrukning
på linjen Långsele—Boden av cirka 40,000 ton vid normal
träfikj
Med beaktande till sist att — enligt vad från järnvägsstyrelsen ställts i
utsikt — arbetenas påskyndande ej skulle behöva något mera nämnvärt
fördyra desamma har riksdagen ansett sig böra medgiva, att elektrifieringen
av norra stambanan utefter bansträckan Långsele—Boden bedrives i den
hastigare takt, som nu i propositionen nr 92 förutsatts.
Även i vad propositionen avser ett mera begränsat anslag till vissa banförstärkningsarbeten
m. m. har riksdagen ansett sig böra bifalla Kungl.
Maj:ts förslag.
De väckta motionerna hava i samband med Kungl. Maj:ts förslag blivit
behandlade.
Riksdagen får anmäla, att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och
i anledning av motionerna såsom kapitalinvestering i statens affärsverksfonder
under rubrik Statens järnvägar anvisat dels till Elektrifiering av banan Långsele—Boden
för budgetåret 1940/41 ett reservationsanslag av 16,000,000
kronor, dels ock till Vissa banförstärkningsarbeten m. m. å tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1939/40 ett reservationsanslag av 1,700,000 kronor.
Stockholm den 23 april 1940.
Med undersåtlig vördnad.