Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

1

Nr 80.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 1 och 5 §§ förordningen
den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt;
given Stockholms slott den 29 november 1940.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 och
5 §§ förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 80.

1

2

Kungl. Maj-.ts proposition nr 80.

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 1 oell 5 §§ förordningen den 2 juni 1922

(nr 260) om automoMlskatt.

Härigenom förordnas, att 1 och 5 §§ förordningen den 2 juni 1922 om
automobilskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

1 §•

För automobil----meddelade bestämmelser.

Angående beskattning---nedan stadgas.

Å automobil eller släpvagn, som enligt vad därom är särskilt föreskrivet
skall införas i ett centralt militärt fordonsregister, äger denna förordning
icke tillämpning.

Med automobil — --på skenor.

Uttrycket släpvagn användes i denna förordning i samma betydelse som i
motorfordonsförordningen den 23 oktober 1936.

5 §■

Skatt utgår---— etthundrasextio kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1941.

1 Senaste lydelse se beträffande 1 § 1932:85 och beträffande 5 § 1939:774.

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 november
1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och kommunikationsdepartementen
anför chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss
:

Motorfordon, som drivas med generatorgas av inhemskt ursprung, äro i
skattehänseende gynnsammare ställda än övriga motorfordon. I 5 § sista
stycket förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt stadgas
sålunda, att för automobil — varmed enligt 1 § tredje stycket i förordningen
avses motorfordon i allmänhet — skall utgå halv skatt därest fordonet är
inrättat för och drives med generatorgas framställd av inhemskt bränsle. Enligt
samma stadgande skall halv skatt utgå även för släpvagn, som är inrättad
för och huvudsakligen användes till uppbärande av generator för framställning
av sådan gas. Skattelindringen för motorfordon har till sitt huvudsakliga
innehåll varit gällande sedan år 1932, då den infördes på riksdagens
begäran. För släpvagnar infördes skattelindringen genom en förordning den
31 oktober 1939 (nr 774), sedan den urtima riksdagen samma år bifallit en
proposition i ämnet. Bestämmelsernas syfte är att främja användningen av
gengasdrivna fordon.

Den minskning i statsverkets inkomster av automobilskattemedlen, som de
sålunda gällande skattelindringarna medföra, var ur statsfinansiella synpunkter
av mindre betydelse så länge ett mycket stort antal bensindrivna
motorfordon voro i bruk och automobilskattemedlen i följd därav inflöto till
avsevärda belopp. I detta förhållande har numera en väsentlig förändring inträtt.
Till följd av bensinbristen har bensinskatteinkomsten nedgått till en
obetydlighet. Av samma anledning har flertalet fordon avregistrerats eller
omändrats till gengasdrift, vilket haft till följd att även fordonsskatten visar
en kraftig minskning. Från den 1 nästkommande december genomföres en
ytterligare åtstramning av bensintilldelningen, varigenom inkomsterna av
automobilskattemedlen torde nedgå än mera.

Till belysning av denna utveckling må följande siffror anföras. Under budgetåret
1938/39 inflöto i automobilskatt i runt tal 134.3 miljoner kronor, där -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

av i fordonsskatt 43.0 miljoner och i bensinskatt 91.3 miljoner kronor. För
budgetåret 1939/40 voro motsvarande siffror 127.3 respektive 38.2 och 89.1
miljoner kronor. För budgetåret 1940/41 beräknar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
att inkomsterna av automobilskatten komma att utgöra 19.9 miljoner
kronor, därav 15.9 miljoner i fordonsskatt och 4.0 miljoner i bensinskatt.
Om dessa beräkningar yttrar styrelsen följande:

Under första kvartalet av innevarande budgetår uppgick nettoinkomsten
av bensinskatten (här och i det följande räknas självfallet endast med den
skatt, som enligt gällande bestämmelser är avsedd att finansiera anslagen
för vägväsendet) till i runt tal 11,200,000 kronor. Härav belöpte på september
månad allenast 700,000 kronor. På grund av den pågående avregistreringen
av motorfordon åsamkades fordonsskatiekontot under samma kvartal
nettoutgifter på sammanlagt cirka 3,500,000 kronor. Nettoinkomsten av
automobilskattemedlen blev således i runt tal 7,700,000 kronor.

Med ledning av från statens bränslekommission inhämtade uppgifter angående
bensintilldelning och med beaktande av storleken av för september
månad influtna bensinskattemedel torde bensinskatten under andra kvartalet
kunna uppskattas till 2,000,000 kronor. Flurn avregistreringen kommer att
påverka fordonsskattekontot är omöjligt att förutsäga. En så stor belastning
som under första kvartalet synes man dock, såvitt styrelsen förmår bedöma,
knappast behöva räkna med. Ett antagande att belastningen blir cirka

2.000. 000 kronor, torde få anses relativt väl avvägt. Under andra kvartalet
skulle alltså någon behållning av bilskattemedlen icke uppkomma.

Enligt från bränslekommissionen inhämtade uppgifter skulle bensintilldelningen
för den ransoneringsperiod, som tager sin början den 1 december
1940, överslagsvis kunna uppskattas till 3,500 m3. Örn tilldelningen i fortsättningen
kommer att bliva densamma — vilket självfallet helt undandrager
sig styrelsens bedömande — skulle den sammanlagda förbrukningen under
tredje och fjärde kvartalen kunna uppskattas till i runt tal 22,500 m3, motsvarande
en bensinskatt av cirka 2,700,000 kronor.

För tredje och fjärde kvartalen beräknas fordonsskatten på följande sätt.
Fordonsskatt inflöt under februari, mars, april och maj 1940 med respektive

32.800.000 kronor, 4,400,000 kronor, 777,000 kronor och 417,000 kronor. Av
dessa belopp torde i runt tal 36,000,000 kronor avse fordon, som redan den
1 januari voro registrerade, och av sistnämnda belopp beräknas 1,000,000
kronor belöpa på motorcyklar. Enligt från Överståthållarämbetet och länsstyrelserna
införskaffade uppgifter beräknas det registrerade antalet motorfordon
den 1 januari 1941 komma att uppgå till allenast en tredjedel av
motsvarande antal den 1 januari 1940, vilket skulle innebära att antalet
registrerade motorfordon den 1 januari 1941 skulle uppgå till omkring

80.000. Den under första halvåret 1941 inflytande fox-donsskatten skulle således
— med bortseende från skatten på motorcyklar, vilken torde bliva så
obetydlig, att den i realiteten blir utan betydelse — kunna beräknas till (Vs
X 35,000,000) 11,600,000 kronor. Då emellertid av det registrerade antalet
fordon cirka 30,000 antagas komma att vara gengasdrivna och skatten för
dessa endast utgår med halva beloppet, torde den totala skatten komma att
minskas till 9,500,000 kronor (11,600,000 — 3/s X 1U X 11,600,000).

Enligt ovan gjorda beräkningar — vilka såsom av det anförda framgår i
huvudsak äro mycket approximativa — skulle alltså bilskattemedlen för
budgetåret 1940/41 kunna uppskattas till (7,700,000 + 2,700,000 + 9,500,000)

19.900.000 kronor eller, avrundat, till 20,000,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

5

Denna avsevärda minskning i inkomsten av automobilskattemedlen kan
icke motsvaras av en lika stor minskning av de anslag, som hittills avräknats
mot dessa medel. Sålunda beräknar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
att kostnaderna för vägunderhåll under år 1940 trots vidtagna åtgärder
för sparsamhet komma att uppgå till i runt tal 56 miljoner kronor. Måhända
kunna vägunderhållskostnaderna under år 1941 ytterligare nedbringas.
Några större belopp torde emellertid härpå icke vara att vinna. Redan till
underhållskostnadernas bestridande måste sålunda väsentligen anlitas andra
medel än automobilskattemedlen, vartill komma övriga vägkostnader till betydande
belopp.

De sålunda anförda omständigheterna synas böra medföra, att frågan om
gengasfordonens beskattning tages under omprövning. De motiv, som ursprungligen
framkallade skattelindringen, föreligga icke längre. I nuvarande
läge, då gengasen är det praktiskt taget enda tillgängliga drivmedlet för motorfordon,
torde någon subvention icke påkallas för denna driftforms utveckling.
Under sådana förhållanden synes icke skäligt att i synnerhet under nu
rådande statsfinansiella läge uppehålla de gällande vittgående skattelindringarna
för dessa fordon.

För att med avseende å fordonsskatten ställa de gengasdrivna fordonen
på i stort sett samma plan som de bensindrivna kunde det synas lämpligt att
i fråga om gengasfordonen föreskriva, att full skatt skulle utgå för själva
fordonet under det att aggregatet vore skattefritt. Enligt vad jag inhämtat
skulle emellertid ett sådant system erbjuda stora svårigheter i den praktiska
tillämpningen, varför det icke torde böra läggas till grund för en ändring av
gällande bestämmelser. Detta gäller även andra metoder att kompensera de
gengasdrivna fordonen för aggregatets vikt. Dessa metoder leda lätt till resultat,
som i särskilda fall kunna vara mindre tillfredsställande. Med hänsyn
härtill och då de gengasdrivna fordonen i beskattningshänseende intaga
en gynnad ställning framför de bensindrivna redan därigenom att skatt icke
utgår å drivmedlet, synes det mig skäligt, att gällande bestämmelser ändras
därhän, att skatt för gengasdrivna fordon skall utgå efter samma grunder
som för andra motorfordon. I konsekvens härmed torde även den gällande
skattelindringen för släpvagnar, som äro inrättade för och huvudsakligen
uppbära gengasaggregat, böra upphävas. De gengasdrivna fordonens särställning
med avseende å fordonsbeskattningen skulle sålunda upphöra.

Därest en sådan lösning genomfördes, skulle enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förut angivna beräkningar statsverket tillföras ytterligare
omkring 2.1 miljoner kronor i fordonsskatt under första halvåret 1941. Rörande
inkomstökningen under nästa budgetår äro hållpunkterna för en beräkning
givetvis mycket osäkra. Med hänsyn till nuvarande produktion av
gengasaggregat torde emellertid antalet gengasdrivna fordon vid årsskiftet
1941/42 kunna uppskattas till omkring 80,000. Vid en genomsnittsskatt av
200 kronor per fordon vid hel fordonsskatt, skulle inkomstökningen genom
skattelindringens bortfallande utgöra 8 miljoner kronor.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

Jag anhåller vidare att i detta sammanhang få till behandling upptaga
fråga om beskattning av motorfordon och släpvagnar, som tillhöra krigsmakten.

För militära motorfordon och släpvagnar utgår, liksom för andra staten
tillhöriga fordon av detta slag, automobilskatt efter samma grunder som för
fordon i enskild ägo. Detta förhållande — som ju innebär att staten utgiver
skatt till sig själv — har sin motivering däri, att automobilskattemedlen ingå
i en för särskilda ändamål upprättad specialbudget.

Registrering av militära fordon samt uppbörd och debitering av skatt för
sådana fordon sker ävenledes i samma ordning som för övriga motor- och
släpfordon. Härav föranledes ett omfattande arbete för länsstyrelserna och
de militära myndigheterna. Särskilt i nu rådande läge, då ett mycket stort
antal fordon inköpts för försvarsväsendets räkning, har denna arbetsbörda
i väsentlig mån ökats.

I skrivelse den 5 november 1940 har arméförvaltningens tygdepartement
föreslagit vissa ändringar i fråga om registrering av militära motor- och
släpfordon samt örn debitering och uppbörd av skatt för sådana fordon. I
framställningen, som föranletts av en skrivelse från statens krisrevision och
tillstyrkts av överbefälhavaren över rikets försvarskrafter, anföres bland
annat:

Krigsmaktens (arméns, marinens och flygvapnets) vid mobilisering erforderliga
motor- och släpfordon byta ofta förläggningsort (hemort). Härav
föranledes omregistrering för fordonen från ett län till ett annat. Denna
omregistrering är under nuvarande och därmed jämförliga förhållanden
oftast icke möjlig. Avsevärd oreda beträffande registrerings- och skatteförhållanden
kan därför med nuvarande system icke undvikas. Dessa olägenheter
skulle bland annat bortfalla nied införandet av ett centralt register,
förutsatt att angivna fordon avföras ur länsstyrelsernas bilregister och endast
registreras i det centrala registret — »militärregistret».

Örn fordonsskatt ävenledes framdeles skall utgå för krigsmakten tillhöriga
motorfordon, kunde denna lämpligen beräknas av militärregistret. Skattebelopp
kunde genom arméförvaltningens tygdepartements försorg direkt
överföras från fjärde till sjätte huvudtiteln.

Genom införandet av ett centralt militärt automobilregister skulle en avsevärd
rationalisering kunna vinnas i fråga om registreringen av militära
motor- och släpfordon. De för inrättande av ett sådant register nödvändiga
författningsändringarna äro under utarbetande inom kommunikationsdepartementet.
Det torde kunna förväntas, att registret skall kunna vara färdigställt
inom loppet av första halvåret 1941.

Även förfarandet vid debitering och uppbörd av skatt för militära fordon
skulle kunna väsentligen förenklas, när ett centralt militärt automobilregister
upplagts. Skattens belopp skulle sålunda kunna uträknas av den registerförande
myndigheten, varefter summan kunde från ett på fjärde huvudtiteln
upptaget anslag direkt överföras till automobilskattemedelsfonden. Stor
arbetsbesparing skulle därvid vinnas, därest skatten kunde beräknas lika för
varje motorfordon respektive släpfordon oberoende av fordonets vikt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

7

Den föreslagna ordningen torde böra genomföras sålunda, att i 1 § automobilskatteförordningen
föreskrives, att förordningen icke skall äga tillämpning
å motorfordon och släpvagnar, som äro införda i det militära automobilregistret.
Det torde därefter få ankomma på Kungl. Majit att förelägga
riksdagen förslag om beräkning av skattens belopp samt att äska de för
ändamålet erforderliga medlen. Dessa medel torde böra anvisas såsom ett
särskilt anslag å fjärde huvudtiteln.

Vid en ändring av 1 § automobilskatteförordningen torde härjämte föreskriften
i fjärde stycket av denna paragraf böra omarbetas. I detta stycke
föreskrives, att vad i automobilskatteförordningen stadgas örn släpvagn skall
gälla allenast sådan för stadigvarande bruk avsedd släpvagn, som kopplas
till automobil. Denna föreskrift infogades i automobilskatteförordningen år
1932, då skatteplikt för släpvagn infördes.

I den proposition, vari denna ändring av automobilskatteförordningen föreslogs,
anföres bland annat:

Motorfordonsförordningen (av den 20 juni 1930) skiljer mellan släpvagnar
för stadigvarande bruk och släpvagnar för tillfälligt bruk. De förra utgöras
av sådana släpvagnar, vilka äro avsedda att öka ett motorfordons lastförmåga,
släpvagnar i egentlig mening, under det att den senare kategorien av
släpvagnar, enligt vad av 1927 års motorfordonssakkunnigas betänkande
framgår, ansetts omfatta transportabla maskiner och redskap — såsom tröskverk,
slåttermaskiner och asfaltkokare — vilka tillfälligt framforslas medelst
motorfordon. En släpvagn för stadigvarande bruk lärer följaktligen vara ett
sådant fordon, som konstruerats med uteslutande syfte att kopplas till ett
annat fordon, under det att en släpvagn för tillfälligt bruk, såsom av 1927
års motorfordonssakkunnigas nyss återgivna exempel torde framgå, redan
utan koppling till annat fordon uppfyller ett självständigt syfte.

Föreskriften i 1 § fjärde stycket automobilskatteförordningen avsåg sålunda
att utesluta transportabla maskiner och redskap från skatteplikt.

I 1930 års motorfordonsförordning hade icke upptagits någon definition
på uttrycket släpvagn. Någon sådan definition infogades ej heller i automobilskatteförordningen,
men det förutsattes uppenbarligen, att uttrycket
skulle äga samma betydelse i båda förordningarna. I 1936 års motorfordonsförordning
har däremot en sådan definition införts (se senast SFS 1940:
874). Enligt denna definition, som upptagits i 1 § 1 inom., skall fordonets
karaktär av släpvagn bestämmas av dess tekniska egenskaper och icke av
dess användning. Transportabla maskiner och redskap anses enligt denna
definition icke såsom släpvagnar. Då man fortfarande torde få antaga, att
automobilskatteförordningen använder uttrycket släpvagn i samma mening
som motorfordonsförordningen, har sålunda det läget inträffat, att transportabla
maskiner och redskap oberoende av stadgandet i 1 § fjärde stycket
automobilskatteförordningen, äro skattefria. Detta stadgande har i stället
fått den innebörden, att en släpvagn i egentlig mening, som användes endast
tillfälligtvis, blir skattefri. En sådan utveckling har emellertid icke varit
avsedd.

Stadgandet i 1 § fjärde stycket automobilskatteförordningen torde därför

8

Kungl. Majlis proposition nr 80.

böra utgå. I samband härmed torde böra i automobilskatteförordningen klart
uttalas, att förordningen använder uttrycket släpvagn i samma mening som
motorfordonsförordningen.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom finansdepartementet utarbetats
förslag till förordning örn ändrad lydelse av 1 och 5 §§ förordningen den
2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt. Förslaget torde böra föreläggas riksdagen
till antagande.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte besluta föreslå riksdagen

att antaga omförmälda förslag till förordning om ändrad
lydelse av 1 och 5 §§ förordningen den 2 juni 1922 (nr 260)
örn automobilskatt.

Ur protokollet:
Lars Gabrielson.

Stockholm 1940. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

404049