Kungl. Majds proposition nr 75.
1
Nr 75.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående avtal
rörande leverans av Jlygmateriel till staten; given
Stockholms slott den 29 november 1940.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 29 november 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Hosander.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld:
Vid behandlingen av frågan örn materielanskaffningen till den flygvapenorganisation,
som beslöts av 1936 års riksdag, uttalade nämnda riksdags särskilda
utskott i sitt i denna del av riksdagen utan erinran lämnade utlåtande
nr 1 (sid. 162), att flygmaterielens anskaffning borde såväl under uppsättningstiden
som jämväl därefter ske genom successiv anskaffning och förnyelse
av materielen i enlighet med en av Kungl. Maj:t på förslag av chefen för
flygvapnet fastställd materielplan. Materielanskaffningen borde ordnas på
sådant sätt, att därigenom möjliggjordes och underlättades utvecklingen av
en för vår försvarsberedskap nödvändig inhemsk flygmaterielindustri, vilket
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 75.
2399 10
2
Kungl. Majus proposition nr 75.
dock icke finge utgöra hinder för att under övergångsåren anskaffa materiel
genom inköp från utlandet, i den mån detta kunde visa sig erforderligt för
att snarast tillföra flygvapnet den materiel, som krävdes för att planenligt
genomföra den nya organisationen.
En sådan materielplan för flygvapnet som i 1936 års riksdagsbeslut förutsattes
blev sedermera, efter förslag av flygförvaltningen, genom Kungl. Majlis
beslut den 16 oktober 1936 fastställd att i huvudsak tjäna till ledning för anskaffning
och förnyelse av flygmateriel under budgetåren 1936/37—1942/43,
d. v. s. under den då förutsatta uppsättningstiden för flygvapnet. Planen
anslöt sig i huvudsak till de i försvarsbeslutet beräknade tidpunkterna för
flygförbandens uppsättning. Dock innebar den i fråga örn några förband
vissa förskjutningar i flygplanleveranserna,
För att den enligt den sålunda fastställda materielplanen avsedda tillverkningen
av flygplan inom landet skulle kunna äga rum ansågos snart åtgärder
böra vidtagas för ökande av den inhemska flygindustriens tillverkningsförmåga.
Sålunda upptogos redan hösten 1936 av flygförvaltningen vissa förhandlingar
i syfte att inom landet framskapa en flygindustri, som vore i
stånd att tillverka flygplan enligt materielplanen. Sedan av dessa förhandlingar
framgått, att de beställningar, som kunde ske inom ramen av tillgängliga
medel, ej vore av sådan storlek, att desamma lämpligen kunde fördelas å
flera industrier, bemyndigade Kungl. Majit genom beslut den 13 mars 1937
flygförvaltningen att med ett då under bildande varande bolag, Aktiebolaget
Förenade Flygverkstäder, träffa avtal i huvudsaklig överensstämmelse med ett
av flygförvaltningen avgivet förslag till kontrakt rörande leverans av flygplan.
Dylikt avtal blev sedermera avslutat mellan flygförvaltningen och
nämnda bolag.
Vid framläggandet för 1939 års lagtima riksdag av propositionen nr 234
angående extra materielanskaffning m. m. för försvarsväsendet meddelade jag
(sid. 14), att jag, med hänsyn till önskvärdheten att tillverkningskapaciteten
av flygmateriel inom landet höjdes, gjort en framställning till ledningen försvenska
Aeroplan Aktiebolaget med förfrågan, huruvida och under vilka förutsättningar
bolaget vore villigt att genom utbyggande av sina anläggningar
utöka sin tillverkningskapacitet med omkring 50 procent utöver den dåvarande.
Ett från bolagsledningen avgivet svar hade utvisat, att bolaget syntes
komma att vara berett att genomföra en utvidgning av ungefär den föreslagna
storleksordningen, dock på följande villkor: 1) Svenska tillverkare borde beredas
tillfälle att avgiva anbud på alla beställningar för svenska flygvapnet.
Beställningarna skulle i största möjliga utsträckning placeras hos svenska tillverkare,
såvida skäliga priser erbjödes. Utländska anbud, som avgåves till
uppenbara dumpingpriser, borde icke komma under bedömande i konkurrens
med svenska anbud. — 2) Bolaget påfordrade icke någon monopolställning i
förhållande till andra svenska tillverkare, men vid tävlan örn beställning borde
endast bona-fide-bud från seriösa och leveransgilla tillverkare ifrågakomma. —
Kungl. Maj:ts proposition nr 75. 3
o) Bolaget skulle kunna påräkna utförseltillstånd för tillverkad flygmateriel
i princip enligt samma grunder som dittills tillämpats inom den svenska vapenindustrien.
De villkor för den ifrågasatta utvidgningen, för vilka sålunda redogjorts,
syntes mig kunna godtagas. Jag förklarade mig därför komma att,
därest riksdagen icke hade något att däremot erinra, tillstyrka fortsatta förhandlingar
med bolaget på basis av vad sålunda förekommit.
Sedan riksdagen vid behandlingen av förenämnda proposition lämnat vad
sålunda anförts utan erinran (skrivelse nr 381), godkände Kungl. Majit genom
beslut den 6 oktober 1939 ett av chefen för flygvapnet och flygförvaltningen
med skrivelse den 19 september 1939 till Kungl. Maj:ts prövning överlämnat
förslag till avtal mellan svenska staten och Svenska Aeroplan Aktiebolaget
rörande utvidgning av bolagets tillverkningskapacitet. Enligt avtalet skulle
bolaget utvidga sina anläggningar motsvarande en ökning av tillverkningskapaciteten
med omkring 50 procent, medan vid upphandling av flygmateriel
för svenska flygvapnets räkning de av mig vid framläggandet av förenämnda
proposition angivna villkoren skulle iakttagas. Dessa villkor skulle gälla leveranser
under en tidsperiod av 10 år från avtalets dagtecknande den 18 september
1939. Ytterligare föreskrevs i avtalet, att för den händelse annan
svensk tillverkare av krigsflygplan för anläggning eller verksamhet skulle
erhålla statslån, subvention eller annat därmed jämförligt stöd, ett i förhållande
till driftens omfattning motsvarande stöd av samma art skulle komma
Svenska Aeroplan Aktiebolaget tillgodo.
Sedan sistberörda avtal avslöts, har flygvapnets organisation — frånsett
den enligt 1936 års försvarsbeslut planmässiga utbyggnaden av flygvapnet,
vilken bedrivits i snabbare takt än som tidigare förutsatts —- ytterligare utvidgats
i och med att innevarande års lagtima riksdag bifallit Kungl. Majits
i proposition nr 49 framlagda förslag, att under budgetåret 1940/41 skulle nyuppsättas
dels två jaktflottiljer, dels en arméspaningsdivision och dels en
marinspaningsdivision. Förslag föreligga dessutom om än ytterligare utvidgningar
av flygvapnets organisation. Sålunda har överbefälhavaren över rikets
försvarskrafter med en till chefen för försvarsdepartementet ingiven, den 8
augusti 1940 dagtecknad promemoria överlämnat en plan för flygvapnets utökning
och konsolidering under de närmaste fem åren, enligt vilken plan
under nämnda tidsperiod skulle uppsättas ytterligare ett antal nya flygflottiljer
ävensom en permanent basorganisation i övre Norrland. I sin skrivelse
den 16 oktober 1940 med förslag angående flygvapnets medelsbehov för
budgetåret 1941/42 har också flygförvaltningen — med utgångspunkt från
överbefälhavarens nyssberörda promemoria — enligt chefens för flygvapnet
direktiv vid sina personal- och anslagsberäkningar utgått från att under sagda
budgetår skulle dels tillkomma en ny fjärrspaningsflottilj ävensom berörda
basorganisation i övre Norrland, dels påbörjas uppsättningen av en ny bombflottilj.
Uppenbart är, att jämsides med dessa verkställda och planerade utvidgningar
av flygvapnet ingående undersökningar måst äga rum rörande möjlig
-
4 Kungl. Majus ''proposition nr 75.
heterna för att inom landet kunna tillgodose det därigenom betydligt ökade
kravet på leveranser av flygmateriel. Denna angelägenhet har helt naturligt
framträtt med allt större skärpa i och med de ökade svårigheter att erhålla
flygmateriel från utlandet, som den utrikespolitiska situationen fört med sig.
Inom flygvapnet hava fördenskull sedan någon tid tillbaka undersökningar
pågått rörande föreliggande möjligheter för att åstadkomma en mot flygvapnets
utvidgning svarande utökning av tillverkningskapaciteten beträffande
flygmateriel inom landet. Flygvapnet har därvid utgått ifrån att hela behovet
av flygplan skulle om så erfordrades kunna tillgodoses genom inhemsk tillverkning.
För detta ändamål har från de givna förutsättningarna angående
flygvapnets utvidgning ansetts erforderligt att väsentligt utöka den svenska
flygindustriens kapacitet. För vidtagande av erforderliga undersökningar och
åtgärder i detta syfte har flygförvaltningen etablerat ett intimt samråd med
statens industrikommission.
De undersökningar som sålunda företagits under medverkan av industrikommissionen
hava lett till att förslag till två avtal uppgjorts mellan flygförvaltningen,
å ena sidan, samt Svenska Aeroplan Aktiebolaget och Nohabs Flygmotorfabriker
Aktiebolag, å den andra, enligt vilka avtal den asyftade produktionsökningen
avses skola ske genom en utbyggnad av den nu existerande
flygindustrien.
* Dessa avtalsförslag, till vilkas innehåll jag i det följande återkommer, hava
ingivits till Kungl. Majit dels av industrikommissionen med skrivelse den 27
november 1940, däri kommissionen hemställt, att Kungl. Majit måtte vidtaga
de åtgärder som kunde erfordras för att sätta flygförvaltningen i stånd att
med de två nämnda bolagen träffa avtal i enlighet med de uppgjorda förslagen,
dels ock av flygförvaltningen med en av överbefälhavaren med eget
yttrande den 29 november 1940 överlämnad, samma dag dagtecknad skrivelse,
däri flygförvaltningen hemställt, bland annat, att Kungl. Majit måtte godkänna
de ifrågavarande förslagen.
Industrikommissionen har i en till sin nyssberörda skrivelse fogad
promemoria närmare redogjort för de överväganden som legat till grund för
förslaget att utvidga den nuvarande industrien i stället för att, på sätt flygförvaltningen
i undersökningarnas tidigare skede förordat, i syfte att ernå
konkurrens söka åstadkomma de erforderliga utvidgningarna genom startandet
av ett nytt företag. Ur nämnda promemoria må här anföras följande: Till
grund för bedömandet hade legat av flygförvaltningen uppställda önskemål
att erhålla svenska flygplan enligt en uppgjord leveransplan, som avsåge
tiden till utgången av år 1946. För detta programs fyllande vore i huvudsak
två vägar tänkbara, antingen att flygplanen och motorerna helt eller delvis
utlämnades på allmän entreprenad eller också att redan befintlig specialindustri
utbyggdes, så att den kunde fylla de ifrågavarande leveransfordringarna
med användande i möjligaste mån av lämpliga underleverantören
Kommissionen hade kommit till det resultatet, att denna senare utväg voin att
föredraga av i huvudsak följande skäl. Flygförvaltningens leveransplan avsåge
icke endast byggandet av flygplan och motorer utan dessutom nykonstruk
-
5
Kungl. May.ts proposition nr 75.
tioner såväl av flygplanstyper som av motortyper samt detaljförbättringar
på redan förefintliga konstruktioner. Inom landet funnes den kvalificerade
arbetskraften för konstruktion och tillverkning av flygmateriel i vad avsåge
flygplan hos Svenska Aeroplan Aktiebolaget och för motorer hos Nohabs
Flygmotorfabriker Aktiebolag. Under avtalstiden måste kvalificerad personal
på alla områden ytterligare utbildas jämsides med att leveranserna fortginge.
Uppgiften ifråga om nykonstruktioner m. m. vore synnerligen omfattande.
Då utländsk kvalificerad arbetskraft under nuvarande förhållanden icke kunde
anskaffas, kunde en uppdelning av leveranserna på konkurrerande företag icke
komma till stånd annorledes än genom splittring av den tillgängliga kvalificerade
arbetskraften. Enligt kommissionens mening skulle därigenom en
produktion av åsyftad kvantitet och kvalitet inom den föreskrivna tiden avsevärt
försvåras samt utbildning av ny arbetskraft fördröjas. Kommissionen
hade därför ansett, att den tillgängliga inhemska arbetskraften och sakkunskapen
borde beträffande flygplan vara samlad hos Svenska Aeroplan
Aktiebolaget och beträffande motorer hos Nohabs Flygmotorfabriker Aktiebolag.
Dessa båda företag borde taga hand örn såväl konstruktions- sorn
byggnadsarbete, dock med begagnande av underleverantörer inom svensk
industri i sådan omfattning, som vore lämplig med hänsyn till försvarets
behov i övrigt.
Flygförvaltningen har beträffande det nyssberörda spörsmålet i sin
skrivelse anfört, att förvaltningen på de av industrikommissionen till stöd för
sin ståndpunkt anförda skälen och efter samråd med kommissionen ansett
sig för närvarande böra frånträda kravet på att utvidgningen skulle ske genom
startandet av ett nytt företag. Åt samma tankegång har även överbefälhavaren
i sitt i ärendet avgivna yttrande givit uttryck.
För min del anser jag mig böra helt ansluta mig till den förordade lösningen
att söka åstadkomma den erforderliga utvidgningen av tillverkningskapaciteten
av flygmateriel inom landet genom en utvidgning av de industriföretag som
redan bedriva dylik tillverkning. Väl kan det sägas, att det ur prissättningssynpunkt
skulle vara ekonomiskt lämpligt, att flera sinsemellan konkurrerande
företag finge tävla örn leveranserna. Men de skäl, som av industrikommissionen
åberopats emot en sådan lösning i förevarande läge, synas mig fullt
bärande. Prisbildningen torde dessutom kunna regleras på annat sätt, varom
också förslagsavtalen innehålla noggranna bestämmelser.
Vad därefter beträffar själva avtalens innehåll är det av naturliga
skäl icke lämpligt att i detalj redogöra därför till statsrådsprotokollet. Dock
anser jag mig böra- här lämna en redogörelse för de viktigare principerna för avtalens
utformning och innebörd. Ytterligare upplysningar örn avtalen torde
få inhämtas genom de handlingar, vilka i sinom tid komma att överlämnas
till riksdagens vederbörande utskott.
Av de två avtalen, vilka benämnas »ramavtal», avses det ena att slutas
mellan flygförvaltningen, å ena sidan, och Svenska Aeroplan Aktiebolaget, å
den andra. Det andra avtalet skall avslutas mellan flygförvaltningen, å ena
sidan, samt Nohabs Flygmotor fabriker Aktiebolag, å den andra. Sistnämnda
6
Kungl. Majus proposition nr 75.
avtal omfattai emellertid jämväl avtalsbestämmelser mellan flygmotorbolaget,
å ena sidan, samt vissa angivna medleverantörer, å den andra. Avtalen skola,
för att bli gällande, godkännas av Kungl. Majit, alltså även i den del som
sistnämnda avtal avser leveranser från medleverantörerna till flygmotorbolaget.
Avtalen avse beställning av flygplan och flygmotorer i enlighet med den
förenamnda, av flygförvaltningen uppgjorda leveransplanen. De båda företagen
hava åtagit sig, aeroplanbolaget att leverera samtliga flygplan och flygmotorbolaget
att leverera samtliga motorer ävensom reservdelar. Företagen
hava vidare iklätt sig förpliktelse att i viss utsträckning utöka sin kapacitet
samt att verkställa härför erforderlig utbyggnad av sina industriella anläggningar.
Aeroplanbolaget förutsattes komma att i egna verkstäder tillverka
samtliga flygplan, varemot flygmotorbolaget skall till de berörda medle
veiantöi eina överlämna utförandet av en väsentlig del av de beställningar,
som bolaget åtagit sig i förhållande till flygförvaltningen. De nu nämnda
medleverantörerna hava jämväl åtagit sig att i viss utsträckning utöka sin
industriella kapacitet. — Leveransplanen avser icke endast byggandet av
flygplan och motorer utan även nykonstruktioner såväl av flygplanstyper som
av motortyper samt detaljförbättringar av redan förefintliga konstruktioner.
Bolagen hava på grund härav åtagit sig att i viss utsträckning utföra konstruktionsarbete
och därmed sammanhängande arbetsuppgifter samt att under
avtalstiden upptaga tillverkning av nya typer. — Enär flygplanstyper och
motortyper till väsentlig del ännu icke kunnat fastställas, ha icke heller fasta
priser kunnat åsättas beställningarna. De långa leveranstider, som här skulle
ifrågakomma, utesluta också att beställare och tillverkare skulle binda sig
vid fixerade priser. I avtalen har man därför varit hänvisad till att införa
detaljerade föreskrifter örn de grunder, efter vilka priserna skola bestämmas
i de särskilda leveranskontrakt, som komma att upprättas för varje seriebeställning.
Till grund för prisberäkningen skola läggas företagens självkostnader
(verkstadssjälvkostnader) beräknade enligt vissa angivna normer; till dessa
självkostnader skall läggas ett visst procentuellt tillägg, utgörande företagens
vinst och kapitalränta. Under tillverkningstiden inträdda förändringar i
arbets- och tjänstemannalöner samt i råmaterial- och halvfabrikatkostnader
skola under i avtalet angivna förutsättningar kunna medföra reglering av
beställningspriset enligt i avtalet intagna detaljerade bestämmelser. Flygförvaltningen
har tillförsäkrats rätt till granskning av företagens räkenskaper
och andra handlingar för bedömning och kontroll av de kostnadsfaktorer, som
skola ingå i priset. Örn enighet örn priset icke kan uppnås, skall detta
bestämmas av skiljemän, utsedda i viss ordning. — Slutligen har förbehåll
träffats örn rätt för flygförvaltningen att mot viss gottgörelse till företagen
nedskära de bolagen tillförsäkrade beställningarna, därest omständigheterna
skulle påkalla att så sker.
Av vad sålunda anförts rörande avtalens innehåll och ole omständigheter,
som betingat deras tillkomst framgår, att den leverans av flygplan, som avses
att säkerställas genom avtalen, hänför sig till de utvidgningar av flygvapnet
sorn, enligt vad förut nämnts, av överbefälhavaren och flygmyndigheterna
Kungl. Majds proposition nr 75. '' 7
planeras. kör min del är jag icke beredd att på grundval av den utredning,
som hittills förebragts i nämnda hänseende, nu föreslå ett accepterande i
alla delar av de sålunda föreliggande utvidgningsplanerna. Å andra sidan
är det min uppfattning, att ett ytterligare utbyggande av flygvapnets organisation
under de närmaste åren kommer att framstå som en nödvändighet,
liksom det synes antagligt, att man därvid får räkna med att de föreliggande
utvidgningsförslagen komma att utgöra en norm, från vilken icke alltför stora
avvikelser komma att ske. Frågan om de närmast liggande utvidgningsförslagen
torde också komma att bli föremål för närmare förslag till 1941 års
riksdag. Mot bakgrunden av det sålunda anförda anser jag mig böra tillstyrka,
att åtgärder snarast vidtagas i syfte att säkerställa möjligheten till
leverans inom landet av flygplan i huvudsaklig överensstämmelse med den
förenämnda, av flygförvaltningen uppgjorda leveransplanen. Jag har förut
givit uttryck åt den uppfattningen, att detta lämpligast torde böra ske genom
att söka åstadkomma en utvidgning av de företag för flygmaterieltillverkning,
som redan finnas i landet. Vad beträffar de i sådant syfte med Svenska
Aeroplan Aktiebolaget och Nohabs Flygmotorfabriker Aktiebolag uppgjorda
forslagsavtalen har jag vid granskningen av deras innehåll kommit till den
uppfattningen, att de på ett så effektivt sätt som möjligt synas tillgodose
kravet på garantier för att erforderliga leveranser skola kunna effektueras,
samtidigt som flygförvaltningen erhållit möjlighet att utöva en effektiv kontroll
över prissättningen. Jag finner mig därför böra tillstyrka, att de ifrågavarande
förslagen till avtal godkännas av Kungl. Maj:!. Innan så sker torde
emellertid frågan därom böra underställas riksdagen för bedömande.
I fråga om de förut nämnda, tidigare ingångna avtalen om flygmaterielleveranser
har flygförvaltningen i sin förevarande skrivelse anfört, att Svenska
Aeroplan Aktiebolaget, som övertagit Aktiebolaget Förenade Flygverkstäders
skyldigheter på grund av det år 1937 mellan flygförvaltningen och sistnämnda
bolag ingångna flygmaterielkontraktet, medgivit att sagda avtal finge ersättas
av det nu ifrågavarande ramavtalet och sålunda upphöra att gälla. Däremot
hade bolaget icke velat tillmötesgå ett av flyg-förvaltningen framställt motsvarande
krav i fråga örn det förenämnda, av Kungl. Majit den 6 oktober 1939
godkärna avtalet med bolaget. Då bolaget genom det nu föreslagna avtalet
skulle få möjlighet att helt utnyttja den genom 1939 års avtal överenskomna
utvidgningen, vidholm flygförvaltningen sin uppfattning, att sistnämnda avtal
borde hävas i och med tillkomsten av det nya ramavtalet.
„ För min del anser jag mig icke böra föreslå ett hävande av 1939 års avtal
såsom villköl- för godkännande av det föreslagna ramavtalet med Svenska
Aeroplan Aktiebolaget. Som skäl härför vill jag anföra, att vid ramavtalets
utgång kommer att kvarstå en tid av allenast ungefär tre år av 1939 års avtals
giltighetstid. Då de förpliktelser som staten därigenom åtagit sig gentemot
bolaget icke kunna anses vara särdeles betungande, anser jag icke, att tillkomsten
av det nya avtalet bör äventyras genom att vidhålla, att 1939 års
avtal samtidigt skall havas.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 75.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna förevarande förslag till
avtal rörande leverans av flygmateriel, dels mellan flygförvaltningen,
å ena sidan, samt Svenska Aeroplan Aktiebolaget, å den
andra, dels och mellan flygförvaltningen, å ena sidan, samt
Nohabs Flygmotorfabriker Aktiebolag, å den andra, ävensom
mellan sistnämnda bolag, å ena sidan, samt i avtalet angivna
medleverantörer, å den andra.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sven Berglund.
Stockholm 1940. Iv. L. Beckmans Boktryckeri.