Kungl. Maj.ts proposition nr 63-
1
Nr 63.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till skifferoljeverk;
given Stockholms slott den 8 november
1940.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Fritiof Domö.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Näjd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8
november 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist,
Andersson, Domö, Rosander.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och folkhushållningsdepartementen
anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Domö:
I skrivelse den 25 oktober 1940 har statens bränslekommission hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för bildande av ett statligt aktiebolag
med uppdrag att idka verksamhet för utvinning av brännoljor ur skiffer
och att till detta bolags disposition måtte ställas ett belopp av 15 miljoner
kronor.
Innan jag redogör närmare för denna framställning må erinras om vissa
av staten under senare år vidtagna åtgärder för att främja utvinningen av olja
ur de svenska skiffertillgångarna.
Vid 1932 års riksdag (prop. nr 177; r. skr. nr 244) beslöts att av besparade
medel å flottans förrådstitlar för kol samt motor- och pannbrännolja finge
användas 368,500 kronor för inköp och iordningställande för fortsatt drift
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 63.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 63.
av en på enskilt initiativ utförd försöksanläggning för oljeskifferdestillation
å Kinnekulle. I yttrande till statsrådsprotokollet i samband med Kungl.
Majrts beslut om proposition i ärendet framhöll föredragande departementschefen,
att förslaget i första hand avsåge att möjliggöra ett säkerställande
av marinens behov av flytande bränsle under tider, då import av denna vara
av en eller annan anledning icke kunde äga rum. Ifrågasatta åtgärder vore
således närmast att anse såsom beredskapsåtgärder och de krav, som borde
uppställas beträffande företagets bärighet i ekonomiskt avseende, måste följaktligen
i viss mån modifieras med hänsyn därtill. Kinnekulleanläggningen
vore avsedd att vara en försöksstation, där möjligheterna för drift i större
skala skulle närmare undersökas och åtgärderna för övergång till sådan drift
skulle förberedas.
Vid riksdagarna 1937 (IV H. T. punkt 108; r. skr. nr 4, sid. 25) och 1938
(IV H. T. punkt 103; r. skr. nr 4, sid. 23) beviljades vissa mindre anslag
för en del kompletteringsarbeten å Kinnekulleanläggningen. För utbyggnad
av samma anläggning har därefter 1939 års urtima riksdag (prop. nr 19
punkt 4; r. skr. nr 43) anvisat ett anslag å 5,500,000 kronor. Sistnämnda
medelsanvisning motiverades enligt vad som framgår av det vid Kungl. Maj:ts
proposition i ämnet fogade utdraget av statsrådsprotokollet bland annat därmed,
att det i den inträdda situationen syntes ändamålsenligt att söka utnyttja
den möjlighet för oljeförsörjning, som inom landet stöde till buds,
även örn det måste te sig ovisst, huruvida den för ändamålet erforderliga
kapitalinvesteringen ur uteslutande ekonomisk synpunkt kunde vara berättigad.
Sedermera har 1940 års urtima riksdag (prop. nr 1, bil. 9 punkt 1; r. skr.
nr 45) till vissa anläggningar vid skifferoljeverket å Kinnekulle anvisat ytterligare
2,200,000 kronor.
Vid sidan av den vid Kinnekulleverket bedrivna försöksverksamheten har
en inom ingenjörs vetenskap sakademien tillsatt kommitté utfört vissa undersökningar
beträffande tillgodogörandet av landets oljeskiffertillgångar. I anslutning
till dessa undersökningar framhöll ingenjörsvetenskapsakademien i
skrivelse till Kungl. Maj:t den 1 april 1940 önskvärdheten av fortsatta arbeten
i syfte att få underlag för en detaljplan för upprättandet av ett större
skifferoljeverk i Närke samt hemställde, att 151,000 kronor måtte för ändamålet
ställas till akademiens förfogande. I utlåtanden över denna framställning
tillstyrkte kommerskollegium och statens industrikommission i princip
akademiens förslag men förordade, att medelsanvisningen begränsades till i
runt tal 130,000 kronor.
I skrivelse den 10 maj 1940 anförde därefter ingenjörsvetenskapsakademien,
att — ehuru det varit önskvärt örn man innan ett större skifferoljeverk
anlades kunnat få tid att i detalj lösa vissa tekniska problem samt
planlägga möjligheterna att ur fredsekonomisk synpunkt förbättra anläggningens
räntabilitet — i nuvarande läge beslut syntes böra omedelbart fattas
örn uppförande av åtminstone en destillationsenhet i full skala, samtidigt som
Kungl. Maj.ts proposition nr 63.
3
geologiska undersökningar och övriga forskningsarbeten forcerades, så att
deras resultat kunde tillgodogöras vid anläggningens iordningställande. Vid
skrivelsen var fogad en sammanställning, upptagande vissa ekonomiska beräkningar
rörande anläggande av ett skifferoljeverk i Närke för framställning
av cirka 9,300 ton råolja om året. Anläggningskostnaden uppskattades
till 2,500,000 å 2,700,000 kronor, och driftskostnaden beräknades till cirka
6 kronor per ton destillerat skiffer. Då det icke vore att förvänta, att det
enskilda kapitalet skulle lia intresse för uppförande av det ifrågasatta skifferdestillationsverket,
ansåge akademien det nödvändigt att staten ingrepe.
Verkamheten borde drivas i form av ett statligt aktiebolag och aktiekapitalet
borde sättas till lägst 3 miljoner kronor.
Sedan kommerskollegium och statens industrikommission avgivit utlåtanden
jämväl över ingenjörsvetenskapsakademiens senast omförmälda skrivelse,
anmälde jag ärendet inför Kungl. Majit den 24 maj 1940. Jag framhöll
därvid bland annat, att jag i likhet med kommerskollegium och industrikommissionen
tillstyrkte, att fortsatta åtgärder för tillgodogörande av våra
oljeskiffertillgångar snarast möjligt vidtoges. Jag förordade alltså de av
ingenjörsvetenskapsakademien föreslagna undersökningarna i syfte att fastställa
lämplig plats för anläggning av ett skifferoljeverk i Närke samt anordnande
i samband därmed av en försöksanläggning. Vad angick förslaget
att samtidigt med en försöksanläggning bygga ett skifferoljeverk i full skala
samt att för ändamålet bilda ett statligt aktiebolag uttalade jag, att det
givetvis vore angeläget, att i nuvarande läge möjligheterna att tillvarataga de
inhemska bränsletillgångarna utnyttjades med största skyndsamhet. Innan
en anläggning av här ifrågavarande slag igångsattes, torde emellertid viss
ytterligare utredning bliva nödvändig. För den utredning, som sålunda påkallades,
borde särskilda sakkunniga tillkallas inom handelsdepartementet.
Då ifrågavarande utredning delvis sammanfölle med den undersöknings- och
försöksverksamhet, som avsåges i ingenjörsvetenskapsakademiens skrivelse
den 1 april 1940, vore det lämpligt att jämväl denna verksamhet omhänderhades
av de sakkunniga. Det för ändamålet avsedda beloppet, 130,000 kronor,
borde på grund härav ställas till de sakkunnigas förfogande.
Vad jag sålunda föreslagit bifölls av Kungl. Maj:t, som genom beslut samma
dag, den 24 maj 1940, bland annat förordnade, att till förfogande för de sakkunniga
skulle ställas ett belopp av 130,000 kronor att på rekvisition i mån
av behov utbetalas från reservationsanslaget till undersökningar avseende
utnyttjandet av vissa inhemska råvarutillgångar.
Med stöd av Kungl. Maj:ts beslut tillkallade jag därefter den 30 maj 1940
fyra personer att verkställa den föreslagna undersöknings- och försöksverksamheten
på oljeskifferområdet. De sakkunniga, vilka omedelbart påbörjade
sitt arbete, hava antagit benämningen 1940 års skifferoljesakkunniga.
I sin skrivelse den 25 oktober 1940 har statens bränslekommission, som,
enligt vad den upplyst, i ärendet samrått med 1940 års skifferoljesakkunniga,
inledningsvis erinrat örn behovet i landet av olika flytande bränslen även
-
i
Kungl. Maj:ts proposition nr 63-
som om för närvarande förefintliga möjligheter att här framställa dylikt
bränsle. Av bränslekommissionen lämnade närmare uppgifter i dessa hänseenden
torde få tillhandahållas i annan ordning. Under framhållande av
att den lättast framkomliga vägen att inom landet tillgodose ifrågavarande
bränslebehov såvitt nu kunde bedömas vore genom utvinning av råolja ur
skiffer, har kommissionen närmare undersökt två vägar, nämligen dels bearbetning
av de inhemska oljeskiffertillgångarna dels ock import. Kommissionen
anför härutinnan i huvudsak följande:
Örn man bortsåge från det aktuella tvångsläget och sökte bilda sig en
uppfattning om det berättigade i att skapa en svensk skifferoljeindustri, som
gjorde landet självförsörjande med avseende på de oundgängligaste behoven
av flytande bränsle, så måste kostnaderna för framställningen bliva en
faktor av största betydelse. Man kunde då som alternativ till den inhemska
tillverkningen uppställa import och lagring på betryggande sätt av behovet
för lämpligt antal år. Verkställda beräkningar visade, att en sådan import i
förening med lagring i bombsäkra depåer — åtminstone på skifferoljeindustriens
nuvarande utvecklingsstadium och med normalt gällande importpriser
för oljor — ställde sig väsentligt billigare än oljeframställning ur inhemsk
skiffer. Ä andra sidan finge man icke förbise att, därest betingelser
skapades för skifferoljeindustriens vidare utveckling, driftsekonomien kunde
komma att avsevärt förbättras bland annat genom tillvaratagande i betydligt
större utsträckning än för närvarande kunde ske av de biprodukter,
som kunde erhållas vid tillverkningen. Detta underlättades, om byggnadsprogrammet
genomfördes successivt, så att det bleve möjligt att tillgodogöra de
tekniska erfarenheterna från de först anlagda verken. Den slutledning, som
kunde dragas av här anförda synpunkter, vore, att skifferoljeindustriens
utbyggnad som beredskapsåtgärd under tider med normala handelsförbindelser
borde bedrivas som en planmässig försöksverksamhet i fullstor skala.
Under sådana förhållanden skulle de för marinens räkning anlagda skifferoljeverken
vara tillfyllest som en första etapp, givetvis under förutsättning
att driften verkligen planlades som ett led i det allmänna utbyggnadsprogrammet
och att där bedreves forsknings- och experimentverksamhet i avsikt
att utarbeta metoder för framställning av även andra skifferprodukter än
pannbrännolja såsom bensin, motorbrännoljor, komprimerade gaser, svavel,
kalisalter, aluminiumoxid etc.
Ytterligare en synpunkt förtjänade att framhållas, då fråga vore örn det
berättigade i att under fredliga förhållanden uppbygga en inhemsk skifferoljeindustri.
Kommissionen syftade på de handelspolitiska fördelar en ökning
av den svaga självförsörjningen på detta område kunde medföra. Dessa
fördelar borde emellertid i och för sig knappast föranleda till snabbare utbyggnad
av skifferoljeindustrien än som kunde anses driftsekonomiskt berättigat.
I nuvarande stund måste emellertid frågan örn upprättande av en inhemsk
oljeindustri betraktas ur en helt annan synvinkel. Med hänsyn till det aktuella
försörjningsläget vore det för närvarande en angelägenhet av yttersta
vikt att öka landets tillgångar av flytande bränslen, och detta kunde tillsvidare
endast i mycket otillräcklig omfattning ske genom import. Landets
egna produktionsmöjligheter borde då utnyttjas så snabbt och i så stor omfattning,
som förhållandena tilläte. Det skulle även ur arbetsmarknadssynpunkt
vara fördelaktigt, om stora industrianläggningar kunde komma till
utförande under den tid av sjunkande sysselsättning inom industrien, som
nu emotsåges. Men även örn dessa utgångspunkter valdes, anmälde sig be
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 63.
5
tänkligheter mot en hastig utbyggnad av skifferoljeverk i stor skala. Omfattande
anläggningar måste utföras för drift enligt metoder, som icke kunde
anses fullt utprovade. Byggnadstiden vore lång, och förändringar i det
labila utrikespolitiska läget kunde göra utbyggnadsprogrammet inaktuellt,
innan det ännu nalkades fullbordan. Även om dessa betänkligheter till stor
del måste vika inför det faktum, att man icke visste om och när en tillfredsställande
import av flytande bränslen åter kunde förverkligas, framhävde
de likväl betydelsen av ett nyktert bedömande av skifferoljeindustriens
möjligheter.
Med hänsynstagande till de sålunda anförda olika synpunkterna ansåge
bränslekommissionen, att åtgärder omedelbart borde vidtagas för en fortsatt
uppbyggnad inom landet av en skifferoljeindustri.
Angående de åtgärder, som för förverkligande av detta förslag lämpligen
borde vidtagas, anför bränslekommissionen närmare följande:
Skifferoljeindustrien borde givas central organisation, i vilken vid lämplig
tidpunkt borde inordnas jämväl marinförvaltningens båda anläggningar vid
Kinnekulle, vilka kunde betraktas som en första etapp av verksamheten.
Vidare borde nu enligt kommissionens mening omedelbart påbörjas anläggandet
av ett större verk, varvid samtidigt borde vidtagas förberedande
åtgärder för uppförande snarast av ytterligare ett antal verk. Den fullständiga
utbyggnadsplanen borde inriktas på en årlig produktion av den kvantitet
råolja, som erfordrades för fyllande av landets årliga minimibehov avflytande
bränslen.
De metoder för skifferoljeframställning, som vid den första utbyggnaden
närmast kunde komma ifråga, vore den vid Kinnekulleverlcet använda, som
utexperimenterats av bergsingenjören Sven V. Bergh, och den, som utarbetats
av aktiebolaget Industrimetoder och under åtskilliga år kommit till användning
vid anläggningar i Estland. Vid valet mellan dessa båda system måste
hänsyn tagas till det förhållandet, att ritningar till Berghs konstruktion redan
funnes och att detta system, till skillnad från aktiebolaget Industrimetoders,
genom industriell drift prövats på svensk skiffer. Ett verk enligt
Berghs metod kunde komma i drift på betydligt kortare tid än ett verk av
aktiebolaget Industrimetoders konstruktion. Tidsskillnaden torde kunna uppskattas
till 4 å 6 månader. De ekonomiska resultaten av drift enligt respektive
metoder undandroge sig för närvarande ett säkert bedömande. Även om
emellertid Berghs metod i drift möjligen kunde komma att kosta något mera
än aktiebolaget Industrimetoders, torde den på grund av nyss antydda fördelar
få anses vara att föredraga i dagens situation. Enligt kommissionens
mening torde därför i nuvarande läge starka skäl tala för att det nya verk,
som först borde komma till uppförande, utfördes enligt Berghs metod.
Verket ifråga torde lämpligen böra göras något större än det, som för
närvarande uppfördes vid Kinnekulle — dock ej för större årsproduktion än
omkring 15,000 ton råolja — och borde förläggas till Närke, där de oljerikaste
skiffrarna funnes. Närmare plats torde inom kort kunna utses med
ledning av pågående geologiska undersökningar. Det borde framhållas, att
ifrågavarande storleksordning vore sådan, att en ytterligare ökning icke
kunde förväntas medföra billigare produktionskostnader. En ökning kunde
tvärtom bereda svårigheter, då det gällde avsättning för biprodukter, disposition
av skifferaskan, vattenförsörjningen och anskaffningen av arbetskraft.
Bleve verket alltför stort, ökades därmed risken för skadegörelse på växtligheten
genom de svavelhaltiga rökgaserna. Det kunde också vara av en viss
betydelse av försvarshänsyn att anläggningarna spredes.
Nu nämnda synpunkter borde givetvis även beaktas vid utbyggnadspro -
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 63.
grammets fullföljande. Allt syntes tala för lämpligheten av en uppdelning
på ett flertal anläggningar av nyss angiven storleksordning, utspridda å olika
platser. I detta sammanhang ville bränslekommissionen framhålla, att den såsom
självfallet utginge från att valet av system för de ytterligare verk, som
borde uppföras, bleve beroende såväl av driftsresultaten vid Kinnekulleverket
och de pågående försöken med aktiebolaget Industrimetoders konstruktioner
som ock av de andra undersökningar och resultat, som kunde framkomma
på ifrågavarande område. Det torde icke få anses osannolikt, att en centralt
organiserad skiffeoljeindustri funné sig böra driva anläggningar efter flera
olika metoder. Under alla omständigheter borde erforderliga försök fullföljas
med största skyndsamhet.
Med ledning av tillgängliga uppgifter från Kinnekulleverket, vilka överarbetats
inom bränslekommissionen, har kommissionen upprättat en överslagskalkyl
för anläggnings- och driftskostnader för det av kommissionen
förordade nya skifferoljeverket. Kalkylen avser ett verk, som årligen skulle
ur 330,000 ton destillerat skiffer framställa cirka 13,000 ton råolja. Härvid
hava beräknats anläggningskostnaderna till 12 miljoner kronor och driftskostnaderna
till 75 kronor per ton olja, exklusive ränta och amortering, samt
190 kronor per ton olja, inklusive nämnda kostnader, om 13 procent av anläggningskostnaderna
årligen amorteras.
Beträffande organisationen av den föreslagna verksamheten anför bränslekommissionen:
Handhavandet
av den här föreslagna oljeindustrien vore en verksamhet av
utpräglat industri ekonomisk och affärsmässig natur. Ur denna synpunkt sett
läge uppgiften väl till för enskild företagsamhet. Enär den föreslagna driften
emellertid, så snart import på nytt bleve möjlig, icke kunde förväntas bliva
ur privatekonomisk synpunkt lönande, torde enskilt kapital knappast kunna
intresseras för företaget. Med hänsyn härjämte till vikten av projektets
snabba realiserande hade denna utväg icke ansetts böra närmare undersökas.
Tillskapandet av en enskild industri med statliga hjälpåtgärder kunde icke
heller förordas. Då helt eller delvis nya industrimetoder skulle komma till
användning under förutsättningar, som icke tidigare förelegat, hade man
nämligen att räkna med att avsevärda förbättringar i driftstekniken kunde
genomföras möjligen ganska snart och sedermera tid efter annan i väsentligt
större omfattning än inom industrier, vilka utnyttjade tidigare bearbetade
råvarutillgångar och använde mera beprövade metoder. Avvägningen av
stödåtgärderna erbjöde därför stora svårigheter, vartill komme att företaget
måste bedriva en ganska stort upplagd experimentell verksamhet i syfte att
förbättra tekniken, tillgodogöra sig biprodukterna och överhuvud taget rationalisera
fabriksdriften, som påbörjades under förhållandevis osäkra ekonomiska
betingelser.
Den föreslagna skifferoljeindustrien borde på grund härav enligt kommissionens
mening helt omhändertagas av staten. Den kunde emellertid med
hänsyn till sin företagsekonomiska natur icke lämpligen handhavas av ett
statligt verk. Den företagsform, som syntes bäst lämpad för den nu föreslagna
verksamheten, vore enligt kommissionens mening ett statligt bolag av
samma typ som aktiebolaget Svensk torvförädling och Svenska gengasaktiebolaget,
av vilka särskilt det förra tjänade syften, som vore jämförbara med
de här ifrågavarande.
Bränslekommissionen föresloge sålunda, att ett statligt aktiebolag bildades
med uppgift att bedriva verksamhet för utvinning av oljor ur skiffer jämte
Kungl. Maj:ts proposition nr 63.
7
annan därmed förenlig verksamhet av teknisk, industriell eller kommersiell
natur. I detta bolag, förslagsvis benämnt Svenska skifferoljeaktiebolaget,
borde staten inträda såsom aktieägare i den utsträckning lagen medgåve.
Till bolagets förfogande borde nu lämpligen ställas kapital i den omfattning,
som enligt vad förut sagts erfordrades för den första anläggningens bekostande
och drivande, samt för vidtagande av erforderliga förberedelseåtgärder
för ytterligare anläggningars uppförande ävensom för forskningsarbeten
särskilt i fråga om biprodukternas tillgodogörande. Detta kapitalbehov kunde
för närvarande uppskattas till 15 miljoner kronor, som sålunda lämpligen
borde kunna utgöra bolagets aktiekapital. I den mån bolaget behövde ytterligare
medel för de nya anläggningarna, syntes sådana böra av staten ställas
till förfogande på annat sätt än i form av aktiekapital. Bolagets styrelse
syntes böra bestå av högst sju personer.
Över bränslekommissionens förslag hava infordrade utlåtanden avgivits
dels av kommerskollegium efter hörande av statens industrikommission, dels
ock av marinförvaltningen.
Statens industrikommission anför, att kommissionen, vars kemiska avdelning
haft tillfälle att i viss utsträckning följa bränslekommissionens utredning
i skifferoljefrågan, i princip tillstyrkte förslaget med understrykande av
den stora betydelse, som ett rationellt utnyttjande av biprodukterna vid skifferoljeverket
hade för skifferoljeprodukternas förbilligande.
Kommerskollegium tillstyrker likaledes förslaget samt anför:
Med den stora betydelse, som flytande bränslen erhållit under de senaste
årtiondena, hade den av kriget förorsakade avstängningen av den fria importen
vållat mycket betydande svårigheter inom skilda delar av samfundslivet,
vilka endast delvis kunde övervinnas genom tillgripande av mer eller
mindre användbara ersättningsmedel. De oljehaltiga skiffrarna inom vissa
svenska silurområden erbjöde en råvara, ur vilken betydande mängder olja
kunde framställas, ehuru till sådana kostnader, att, så snart import av oljor på
nytt bleve möjlig, driften icke kunde förväntas bliva ur privatekonomisk synpunkt
lönande. Med hänsyn till att anläggningar för oljedestillation av skiffer
krävde mycket kapital och att möjligheten att amortera dem syntes skäligen
oviss, torde man knappast kunna påräkna att enskilt kapital komme att
riskeras för åstadkommande av dylika anläggningar. Då det nu emellertid
gällde att täcka ett oavvisligt behov och det av bränslekommissionens utredning
framginge, att skifferoljan med hänsyn till framställningskostnaden
vore att föredraga framför andra möjliga flytande ersättningsbränslen, tvekade
kollegium icke att tillstyrka bränslekommissionens förslag till upptagande
av en statlig skifferoljeframställning.
o Kollegium ansåge sig även kunna tillstyrka förslaget i vad detsamma avsåge
formerna för företagets bedrivande och medelsbehovet.
Marinförvaltningen anför följande:
Marinförvaltningen instämde livligt i önskemålet av en omedelbar utbyggnad
av skifferoljeindustrien, men ville vad beträffade flottans skifferoljeverk
å Kinnekulle på det bestämdaste framhålla, att någon ändring i dess ledning
nu ej borde ifrågakomma.
Flottans skifferoljeverk å Kinnekulle bade ju tillkommit uteslutande för
att tillgodose marinens behov av brännoljor och torde marinens intressen
bäst befordras, om verken nu dreves i marinförvaltningens egen regi. En inordning
av verken vid Kinnekulle i en allmän organisation vore på intet sätt
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 63.
Departementschefen.
nödvändig för uppbyggande av den skifferoljeframställning, som planerades
i Närke. Driften av det snart färdiga oljeverket vid Kinnekulle torde för övrigt
ur organisatoriska och affärstekniska synpunkter ej erbjuda sådana svårigheter,
att de icke kunde bemästras av marinförvaltningen. Under marinförvaltningens
ledning dreves ett flertal industrier såväl för nytillverkning
som för reparationer. Marinförvaltningen hade dessutom beträffande den
svavelutvinningsanläggning, som vore under uppförande vid det nya skifferoljeverket
å Kinnekulle och som även vore av synnerlig betydelse för oljeverkets
ekonomi, träffat avtal med vederbörande utländska företag av sådant
innehåll, att ett överlåtande av anläggningen på ett — låt vara statligt •—
bolag ej utan särskild överenskommelse läte sig göra.
Det finge vidare framhållas, att det vore marinförvaltningen, som här i
landet först till fullo insett och framhållit betydelsen av inhemsk oljeframställning
ur svensk skiffer och som sedan ett tiotal år tillbaka nedlagt ett
betydande arbete för att en dylik tillverkning skulle komma till stånd. Härutöver
vore att tillägga, att ämbetsverket för närvarande disponerade över
den ovedersägligen största sakkunskapen rörande den svenska skifferns behandling
för att ur densamma till rimligt pris erhålla för flottan användbara
oljeprodukter.
Under alla omständigheter ansåge marinförvaltningen det självfallet att
frågan örn oljeverkets drivande genom annat organ än marinförvaltningen
upptoges till prövning först då det under uppförande varande oljeverket blivit
fullt färdigställt och utprovat i kontinuerlig drift. Det nya statliga bolaget
torde då även hunnit stabiliseras, varför frågan om ett eventuellt överförande
dit av marinens anläggningar då bättre kunde bedömas.
Marinförvaltningen vöre givetvis villig att med den erfarenhet, som funnes
representerad inom ämbetsverket, vara behjälplig beträffande nu planerade
anläggningar i Närke och ville särskilt framhålla, att det i nuvarande
belägenhet vore välbetänkt att, såsom bränslekommissionen även syntes hava
förutsatt, uppföra oljeverk efter fullt utprövad metod.
Betydelsen av att vårt lands bränsleförsörjning säkerställes behöver icke
närmare utvecklas. Här må allenast erinras om den under åren före kriget
alltmera ökade användningen av utländska bränslen i Sverige. Bland dessa
bränslen intaga de flytande bränslena ett betydande rum. Ansträngningar
hava icke saknats, syftande att i händelse av försvårad tillförsel utifrån
trygga landets bränslebehov. Åtgärder hava sålunda vidtagits dels för uppläggande
inom landet av vissa reservlager dels ock för ökat tillgodogörande
av våra inhemska bränsletillgångar. I den del sistberörda åtgärder avsett att
ersätta utländskt kol- och koksbränsle med vedbränsle hava de lett till icke
oväsentliga praktiska resultat. Då det gäller utbyte av flytande utländska
bränslen mot inhemska av motsvarande slag, äro svårigheterna avsevärt
större. Ett av de största hindren är prisfrågan; de utländska bränslena hava
kunnat anskaffas för betydligt billigare kostnad än som varit förenad med
framställningen av flytande bränslen inom landet.
Klart är, att de ekonomiska faktorerna måste tillmätas stor vikt. I ett
läge, sådant som det nuvarande, då det gäller anskaffandet av för landets
försörjning oundgängliga råvaror, få dessa faktorer likväl icke skjutas alltför
mycket i förgrunden. Det blir nödvändigt att taga ekonomiska uppoffringar
och risker, som eljest skulle ansetts uteslutna. Värdet av att, om im
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 63-
9
portmöjligheterna upphöra, i varje fall vårt minimibehov av flytande bränsle
kan tillgodoses på annan väg ligger i öppen dag.
De undersökningar, som vidtagits, synas visa, att goda tekniska förutsättningar
finnas för framställning av råolja ur svensk skiffer. Sveriges skiffertillgångar
äro stora. Ur dessa synpunkter torde alltså bränslekommissionens
förslag örn utbyggande av en oljeindustri inom landet icke behöva möta några
betänkligheter. Vad lönsamheten beträffar kan en dylik industri icke konkurrera
med importen. Enligt bränslekommissionens beräkningar skulle kostnaden
per ton råolja, örn amortering och förräntning av anläggningskapitalet
medräknas, efter viss kreditering för biprodukter utgöra 190 kronor. Priset
På importerad råolja, eif svensk hamn, uppgick i juli 1939 till 42 kronor
per Ion och vid ingången av 1940 till 00 kronor per ton. Ehuru prisskillnaden
sålunda är avsevärd, torde den likväl icke få stå hindrande i vägen för skapande
av en inhemsk oljeindustri. I händelse att tillförseln utifrån ånyo blir
fri, uppstår givetvis ett avsättningsproblem. Svårigheterna härvid borde dock
kunna bemästras och synas i varje fall väga lättare än de fördelar, som en
inhemsk oljeindustri skulle erbjuda ur beredskapssynpunkt. Härtill kommer
att, såsom bränslekommissionen framhållit, man i den mån utvecklingen fortskrider
torde kunna räkna med att driften alltmera förbättras tekniskt och att
det ekonomiska resultatet därigenom påverkas i gynnsam riktning. Bland annat
kan det antagas, att de biprodukter, vilka erhållas vid oljeframställningen,
komma att kunna tillvaratagas i avsevärt större utsträckning än för närvarande
kan ske. Förutsättningarna för ett i ekonomiskt hänseende mera tillfredsställande
resultat kunna således beräknas bliva större.
Med utgångspunkt från vad här anförts tillstyrker jag, liksom de i ärendet
hörda myndigheterna, att åtgärder vidtagas i det av bränslekommissionen
föreslagna syftet. Enligt kommissionens förslag skulle utbyggnadsplanen
inriktas på en årsproduktion motsvarande vårt minimibehov. Emellertid
torde det vara lämpligt att, såsom kommissionen förordat, den första
utbyggnaden begränsas till en anläggning med en årlig produktion av 13,000
å 15,000 ton. Då de oljerikaste alunskiffertillgångarna finnas i Närke, synes
det riktigt att, på sätt som föreslagits, ifrågavarande anläggning förlägges
dit. Likaledes tillstyrker jag, att den tillverkningsmetod, som kommit
till användning vid Kinnekuileverket, begagnas även vid den nya anläggningen.
Huruvida vid de ytterligare verk, som senare kunna komma till
utförande, samma eller annan metod bör användas, får bliva beroende av
erfarenheten, icke minst vid den försöksverksamhet, som bedrives av 1940
års skifferoljesakkunniga och vilken jag förutsätter skola fortgå med största
skyndsamhet.
På de av bränslekommissionen anförda skälen torde för omhänderhavandet
av den föreslagna skifferoljeindustrien böra bildas ett särskilt statligt
bolag. Tanken att åt detta bolag anförtro även liandhavandet av Kinnekulleverket
torde böra närmare övervägas. Tydligt torde i varje fall vara, att ett
nära samarbete bör bedrivas mellan ledningen för sistnämnda företag och
det här förordade bolaget. Av riksdagen i dess skrivelse den 23 oktober 1940,
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 63. 2
10
Kungl. Maj-.ts proposition nr 63.
nr 45, angående ytterligare anslag till anläggningar vid Kinnekulleverket
gjorda uttalanden om samordnande av de krafter, vilka arbeta på nyttiggörandet
av oljeskiffertillgångarna, böra i detta sammanhang beaktas. Fråga
om inordnande av de för marinens räkning drivna anläggningarna vid Kinnekulle
under en för övriga anläggningar gemensam statlig oljecentral torde
emellertid icke behöva lösas nu omedelbart.
Mot det av bränslekommissionen beräknade medelsbehovet för omförmälda
bolag, av kommissionen förslagsvis benämnt Svenska skifferoljeaktiebolaget,
har jag ej något att erinra. Beloppet i fråga, 15,000,000 kronor,
torde, i överensstämmelse med förslaget, lämpligen böra såsom aktiekapital
tillföras bolaget. Beloppet motsvarar de beräknade anläggningskostnaderna
jämte erforderligt förlagskapital för det skifferoljeverk, som nu
är föreslaget till utförande. Huruvida de medel, som vid en utbyggnad av
bolagets verksamhet ytterligare måste anvisas, böra ställas till förfogande såsom
aktiekapital eller i annan form, torde icke nu behöva avgöras. Med hänsyn
till angelägenheten av att verksamheten skyndsamt kommer i gång, torde
det föreslagna beloppet böra upptagas å tilläggsstat till den löpande riksstaten.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att till Teckning av aktier i Svenska skifferoljeaktiebolaget
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1940/41 under
kapitalbudgeten, fonden för statens aktier, anvisa ett reservationsanslag
av .................. kronor 15,000,000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Åke Hartvig.
408817. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.