Kungl. Maj:ts proposition nr 54.
1
Nr 54.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 mars 1939
(nr 68) örn statlig krigsförsäkring m. m.; given Stockholms
slott den 1 november 19A0.
Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
dels, jämlikt § 87 regeringsformen, att antaga härvid fogat förslag till lag
angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 mars 1939 (nr 68) örn statlig
krigsförsäkring m. m.,
dels ock att samtycka till att Kungl. Maj:t efter utfärdande av den föreslagna
lagen meddelar förordnande, som avses i 1 § lagen om statlig krigsförsäkring
m. m. i dess sålunda ändrade lydelse, att gälla tillsvidare.
GUSTAF.
Herman Eriksson.
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940
1 sami. Nr 54.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 54.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 mars 1939 (nr 68) om statlig
krigsförsäkring m. m.
Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 10 mars 1939 om statlig krigsförsäkring
m. m. skall erhålla följande ändrade lydelse:
1 §•
Vid krig, krigsfara eller eljest av krig föranledda utomordentliga förhållanden
må, såframt Konungen därom förordnar, av staten meddelas transportförsäkring
mot krigsrisk, så ock eljest mot risk att egendom lägges
under embargo eller uppbringas eller genom annan dylik åtgärd anhålles
av främmande stat eller av den, som där tillvällat eller söker tillvälla sig
makten. Med avseende å sådan statlig försäkring skall lagen örn försäkringsavtal
icke äga tillämpning.
Staten må ock under förhållanden, som ovan angivas, efter förordnande
av Konungen, åt svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning av
sådana bolag meddela återförsäkring av såväl transportförsäkring, varom i
första stycket förmäles, som annan transportförsäkring.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Majas proposition nr 54.
3
Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 11 oktober 19A0.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Sköld, Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson,
Domö.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, finans- och handelsdepartementen
anmäler chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet
Eriksson, fråga örn ändring i lagen örn statlig krigsförsäkring m. m.
Föredraganden anför:
Enligt 1 § lagen den 10 mars 1939 (nr 68) örn statligkrig sförsäkring
m. m. må staten vid krig, krigsfara eller eljest av krig föranledda
utomordentliga förhållanden meddela transportförsäkring mot krigsrisk.
Med avseende å sådan statlig försäkring skall lagen örn försäkringsavtal
icke äga tillämpning. Staten må även under enahanda förhållanden åt
svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning av sådana bolag meddela
återförsäkring av såväl transportförsäkring mot krigsrisk som annan transportförsäkring.
Enligt 2 § i lagen må staten vidare meddela återförsäkring
av vissa försäkringar för olycksfall i arbete.
Meddelande av statlig försäkring och återförsäkring, som ovan omtalats,
förutsätter förordnande av Kungl. Majit. Sådant förordnande må, enligt 3 §
i förutberörda lag, under tid då riksdagen är samlad meddelas allenast med
riksdagens samtycke. Under tid, då riksdagen icke är samlad, äger Konungen
meddela dylikt förordnande för tiden till dess trettio dagar förflutit från
det riksdagen sammanträtt. Förordnande i enlighet med sistnämnda punkt
meddelades, såvitt angår försäkring och återförsäkring jämlikt 1 § av lagen,
av Kungl. Majit genom kungörelse den 3 september 1939 (nr 597). Genom,
kungörelse den 6 oktober 1939 (nr 689) har Kungl. Majit sedermera, med
stöd av riksdagens beslut (1939 års urtima riksdags skrivelse nr 13), förordnat,
att dylik försäkring och återförsäkring må tills vidare meddelas av staten
jämväl efter utgången av giltighetstiden för förstnämnda kungörelse.
Jämlikt 1 § kungörelsen den 3 september 1 9 39 (nr 59 6)
med närmare föreskrifter angående tillämpningen avlagen
örn statlig krigsförsäkring m. m. skola frågor rörande
försäkring jämlikt samma lag handläggas och avgöras av en särskild nämnd,.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 54.
statens krigsförsäkringsnämnd. Enligt 3 § i kungörelsen, sådant detta författningsrum
lyder enligt kungörelse den 20 oktober 1939 (nr 748), må försäkring
och återförsäkring, som avses i 1 § av lagen, beviljas allenast när så
prövas vara av väsentlig betydelse för tillförseln av förnödenheter eller eljest
för vidmakthållande av handel eller annan näring.
För täckande av de med den statliga krigsförsäkringsverksamheten förenade
utgifterna användas i första hand inflytande premier. För att i fall
av behov tagas i anspråk för uppfyllande av de förpliktelser, som kunna
komma att åvila krigsförsäkringsnämnden, har riksdagen emellertid till statlig
krigsförsäkring anvisat å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1939/40 ett reservationsanslag av 50 000 000 kronor och å tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1940/41 ett ytterligare reservationsanslag av
50 000 000 kronor.
Beträffande de av statens krigsförsäkringsnämnd nu tillämpade villkoren
för krigsförsäkring å varor må följande nämnas:
I krigsfara inbegripes enligt försäkringsvillkoren — med nedan omförmälda
undantag — dels skada, förlust eller kostnad, direkt förorsakad genom beskjutning,
bomber, minor och torpeder, även då de äro kringdrivande, kapning,
beslagläggning, embargo, uppbringning, ombordläggning med krigsfartyg
eller genom andra åtgärder av krigförande makt, eller genom sjöolycka
på grund av sjömärkens, fyrskepps eller fyrars indragning, förändj-ing
eller släckning, eller av krigförande makt beordrad släckning av fartygs
lanternor eller förbud mot signalers avgivande, dels ock brandskada,
stöld eller sjöskada, som bevisligen inträffat under uppehåll, direkt föranlett
av krigförande makts åtgärd, inom 30 dagar efter uppehållets början eller
under det fartyg föres eller står under ledning av befäl, som tillsatts av krigförande
makt. Ä den försäkrade varan fallande bidrag till kostnad för uppehåll
enligt 136 § sjölagen ersättes endast därest det fartyg, med vilket varan
befordras, frivilligt eller på grund av krigförande makts åtgärd anlöper hamn
för visitation av fartyg eller last och då endast därest uppehåll, räknat från
det fartyget ankrat eller angjort kaj i visitationshamn, omfattar mera än
168 timmar. Även i fall, då bidrag sålunda drabbar försäkringsgivaren,
ersättes bidraget endast i vad det avser tid utöver de första 168 timmarna av
uppehållet enligt nyssangiven beräkning och icke alls i vad det omfattar
kostnad för att löpa in i eller ut ur visitationshamn. Enligt försäkringsvillkoren
gottgöres icke, utöver vad ovan nämnts, skada, förlust eller kostnad,
indirekt förorsakad av krigsfara eller genom förändring av eller uppehåll i
resan, lossning, lastning, omlastning, lagring eller vidaretransport av godset,
där dessa åtgärder icke direkt förorsakats av krigförande makts åtgärd, ej
heller skada, förlust eller kostnad genom tullförhöjning, export- eller importförbud,
mistning av marknad för godset, godsets bristfälliga inpackning
eller godsets egen beskaffenhet att lätt fördärvas eller minskas. Försäkringen
täcker jämväl sådan skada, vid vars uppkomst sjömärkens eller fyrskepps
indragning eller förändring eller släckning av fyrar eller av krigförande
makt beordrad släckning av fartygs lantärnor eller förbud för signalers avgivande
medverkat, även om sådan skada icke uppkommit på sådant sätt,
att den kan hänföras under de ovan omförmälda riskerna, dock med undantag
för det fall att indragningen, förändringen eller släckningen uppenbar
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 54. 5
ligen föranletts av omständigheter, som ej stå i samband med krigsförhållanden.
I fråga örn krigsförsäkring å kasko tillämpar krigsförsäkringsnämnden i
huvudsak enahanda villkor som de med avseende å krigsförsäkring av varor
ovan angivna.
I skrivelse den 27 augusti 1940 har statens krigsförsäkring snämnd anfört:
Sveriges allmänna exportförening har i skrivelse till krigsförsäkringsnämnden
den 20 augusti 1940 hemställt, att nämnden måtte undersöka möjligheterna
för en utvidgning av nu gällande krigsförsäkringsvillkor att jämväl
omfatta risken för att den avsedda transporten av politiska eller andra orsaker
icke kan fullföljas. Risken i fråga är undantagen i internationell transportförsäkring
genom den så kallade frustration clause, som i sin ursprungliga
engelska text har följande lydelse:
Tiris policy is warrented free of any claim based upon loss of, or frustration
of, the insured voyage or adventure caused by arrests, restraints or
detainments of Kings, Princes, Peoples, Usurpera or persons attempting to
usurp power.
I de svenska sjöassuradörernas förenings översättning lyder klausulen:
Fritt för ersättningsanspråk grundat på inställandet av eller avbrott i den
resa, för vilken försäkringen gäller, förorsakat av beslagläggning, kvarhållande
eller uppehåll genom åtgärder av statsöverhuvuden, nationer, usurpatör
eller personer, som med våld söka tillvälla sig makten.
Det synes uppenbart, att risken i fråga, som icke behöver vara föranledd
av några åtgärder av krigförande makt, icke faller under transportförsäkring
emot krigsfara och risken torde heller icke falla under civil transportförsäkring
vare sig här i landet eller utomlands. Anledningen härtill är väl bland
annat den, att riskens storlek praktiskt taget icke kan bedömas och att några
fastare normer för premieberäkningen därför icke kunna finnas. Det torde
starkt kunna ifrågasättas, huruvida skydd mot risken överhuvudtaget bör
lämnas försäkringsvägen.
Å andra sidan kan det icke bestridas, att omöjligheten att täcka den
ifrågavarande risken utgör ett icke oväsentligt hinder för uppehållande av
svensk export å de begränsade exportvägar, som för närvarande stå till
buds, och även för importen innebär denna omständighet säkerligen en betydande
olägenhet. Nämnden ställer sig emellertid på ovan anförda skäl
tveksam till frågan om denna svårighet, som under normala förhållanden
icke är av större betydelse, bör lösas försäkringsvägen.
Skulle det icke desto mindre befinnas önskvärt att, under nu rådande
politiska förhållanden, frågan löses genom försäkring, anser sig krigsförsäkringsnämnden
icke befogad att utan Kungl. Maj:ts medgivande utvidga sitt
försäkringsansvar att generellt omfatta risken i fråga.
Krigsförsäkringsnämnden ville med hänsyn till det anförda underställa
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 54.
Kungl. Maj:ts prövning, huruvida åtgärder borde vidtagas för beredande av
skydd mot den ifrågavarande risken och, därest detta ansåges böra ske försäkringsvägen,
huruvida sådan försäkring skulle meddelas av nämnden.
Vid krigsförsäkringsnämndens berörda skrivelse var fogad den däri omförmälda,
av Sveriges allmänna exportförening gjorda framställningen. I
denna förklarade exportföreningen, att från flera av föreningens medlemmar
framhållits önskvärdheten av att försäkringsvägen kunna täcka den
så kallade frustration-risken. Frågan vöre enligt föreningens förmenande
av stor vikt för vår export särskilt av högvärdigt gods till ett flertal transoceana
länder.
Över krigsförsäkringsnämndens framställning ha infordrade utlåtanden
avgivits av kommerskollegium, försäkringsinspektionen, statens industrikommission,
statens livsmedelskommission, statens handelskommission och
statens trafikkommission.
Frågan huruvida från statens sida åtgärder böra vidtagas
för att bereda skydd mot den ifrågavarande risken bär i samtliga
de avgivna utlåtandena besvarats jakande. Kommerskollegium har påpekat,
att det för närvarande endast vore få transportvägar, som kunde
anlitas för vårt handelsutbyte med transoceana länder. Det vöre under
sådana omständigheter givetvis särskilt angeläget, att de olägenheter, som
kunde vara förbundna med användandet av dessa till buds stående transportvägar,
i möjligaste mån undanröjdes. Försäkringsinspektionen har
funnit det uppenbart, att det ifrågavarande skyddet icke kunde med tilllämpning
av gängse försäkringsnormer beredas genom försäkring hos de
privata försäkringsbolagen. Med hänsyn härtill ansåge inspektionen försäkring
hos nämnda bolag utesluten. Å andra sidan delade inspektionen helt
den även av krigsförsäkringsnämnden omfattade synpunkten, att det såväl
för export som import vore till hinder att sådant skydd icke funnes. Under
nu rådande förhållanden torde det emellertid knappast återstå någon annan
möjlighet än att staten trädde emellan för avhjälpande av antydda olägenhet.
Industrikommissionen har understrukit, att i nuvarande läge alla
möjligheter till utrikeshandelns upprätthållande borde begagnas.
Livsmedelskommissionen har i förevarande hänseende yttrat bland annat:
Utvecklingen av det nu pågående kriget har visat, att riskmoment, som
man tidigare icke ansett sig böra allvarligt räkna med, mycket hastigt kunna
uppträda och förorsaka förluster vid import eller export. Erfarenheten har
visat att importörerna under åberopande härav iakttaga en mycket stor försiktighet
även i fråga örn risker, som med hänsyn till sannolikheten för
deras inträffande måste anses mycket små. Till denna försiktighet har även
bidragit att importörerna ha relativt begränsade möjligheter att genom
prishöjningar täcka sig för förluster, som icke falla under de gängse för
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 54.
7
säkringsavtalen. Vid förhandlingar med olika organisationer angående enskild
import av livsmedel och förnödenheter ställes ofta den frågan, huruvida
försäkring kan erhållas för samtliga de risker, som föreligga för att
i utlandet inköpta varupartier icke kunna uppnå destinationsorten inom
rimlig tid. I betraktande av de förluster, importörerna åsamkats genom
krigshändelserna under våren och försommaren 1940, måste denna fråga
också anses såsom fullt naturlig.
Kommissionen är av den åsikten, att i fråga örn för folkförsörjningen viktiga
transporter möjlighet bör öppnas för importörerna att bereda sig skydd
mot samtliga de under civil transportförsäkring nu icke fallande risker,
som under rådande utomordentliga förhållanden äro förenade med transporterna,
oavsett huruvida dessa risker kunna anses vara direkt föranledda
av åtgärder av krigförande makt eller ej.
Handelskommissionen har uttalat:
I utlåtande den 29 maj 1940 i anledning av remisser rörande åtgärder till
täckande av de kostnader och förluster som drabbat vissa lastägare till
följd av den i början av april 1940 inträdda avspärrningen anförde kommissionen,
att det för kommissionen framstode såsom särskilt viktigt att
åtgärder från statens sida vidtoges för att i fortsättningen upprätthålla den
import som kunde bliva möjlig. Med hänsyn härtill fann kommissionen det
angeläget, att möjligheter skapades för ifrågakommande importörer att hos
krigsförsäkringsnämnden täcka sådana av kriget orsakade risker som uppkommit
i förenämnda sammanhang ävensom eventuellt andra av kriget förorsakade
risker, vilka icke omfattades av gällande krigsriskförsäkring.
Den uppfattning som kommissionen givit uttryck åt i ovannämnda utlåtande
synes kommissionen äga tillämplighet jämväl i nu förevarande
sammanhang. De nya trafikleder som såväl exportörer som importörer nödgats
anlita i anledning av rådande avspärrning ha medfört nya riskmoment
vid transporten, vilka icke voro för handen å de transportvägar som i krigets
tidigare skede kommo till användning. Med hänsyn härtill och då
kommissionen anser det vara av vikt, att de möjligheter till export och
import som ännu stå öppna i största möjliga utsträckning utnyttjas, vill
kommissionen förorda, att åtgärder vidtagas i syfte att möjliggöra för exportörer
och importörer att erhålla skydd mot risker av ovan avsedda slag.
Trcifikkommissionen har framhållit, att det ur de synpunkter, kommissionen
hade att företräda, syntes vara av vikt, att nu gällande krigsförsäkringsvillkor
utsträcktes att omfatta jämväl risken för att den avsedda transporten
av politiska eller andra orsaker icke kunde fullföljas. Kommissionen
tillstyrkte följaktligen, att åtgärder vidtoges i syfte att förenämnda risk
bleve täckt genom statens försorg.
Beträffande formen för beredande av skydd för den ifrågavarande
risken har kommerskollegium förklarat, att då åtgärderna för
8
Kungl. Majus proposition nr 54.
att bereda nämnda skydd knappast torde kunna ske annat än genom försäkring,
kollegiet tillstyrkte att åt krigsförsäkringsnämnden uppdroges att
meddela försäkring jämväl mot berörda risk.
Försäkringsinspektionen har anfört, att avhjälpandet av den omförmälda
olägenheten syntes kunna ske antingen exportkreditvägen eller därigenom
att krigsförsäkringsnämnden erhölle rätt att meddela försäkring avseende
skydd mot den ifrågavarande risken. Enligt inspektionens mening vore
den senare vägen att föredraga, då vederbörande intressenter principiellt
finge bära kostnaden för skyddets beredande. Den senare vägen torde också
i så måtto få anses naturlig som risken i fråga ägde praktisk betydelse huvudsakligen
under sådana tider som de närvarande och risken alltså kunde
betraktas såsom ett slags krigsrisk.
Industrikommissionen har påpekat, att beträffande importen den förevarande
riskens hämmande inflytande på importviljan delvis kunde elimineras
genom att man läte statens reservförrådsnämnd träda in. Detta medförde
dock enligt kommissionens mening en i viss mån mindre lämplig omläggning
av inköpsvanorna. I övrigt har kommissionen icke ansett sig ha
anledning ingå på frågan, i vilken form det ifrågavarande skyddet borde
beredas.
Livsmedelskommissionen har funnit det ej ankomma på kommissionen
att i första hand taga ställning till frågan örn vilka anstalter som borde vidtagas
för beredande av det ifrågavarande skyddet. Det förefölle emellertid
kommissionen, som örn den lämpligaste anordningen skulle vara att utvidga
krigsförsäkringsnämndens ansvar till att omfatta jämväl de åsyftade
riskerna.
Handelskommissionen har ansett sig icke böra uttala sig rörande formerna
för anordnandet av ifrågavarande skydd. Trafikkommissionen synes,
såsom av det föregående framgår, närmast ha tänkt sig ett användande
av försäkringsvägen.
Rörande den omfattning vari det ifrågavarande skyddet bör
meddelas har industrikommissionen framhållit, att det vore givet, att
ifrågakommande transportvägar, vilka ju endast erbjöde en begränsad kapacitet
för svensk räkning, icke borde begagnas annat än för verkligt vitala
export- eller importbehov. Risken för att motsatsen skulle bli fallet minskades
dock av de höga transportkostnaderna, varjämte kommissionen förutsatte
att, därest framställningen vunne bifall, respektive kommissioner bereddes
tillfälle vaka över att nyssnämnda synpunkt beaktades.
Handelskommissionen har uttalat att, därest en möjlighet att erhålla
skydd mot omförmälda risker öppnades, den dock syntes böra få anlitas
endast efter särskild prövning och med hänsyn till den mera allmänna betydelse
det ur folkhushållningens synpunkt kunde anses äga att transporten
i fråga komme till stånd.
Kungl. Maj:ts proposition nr 54.
9
Det av Sveriges allmänna exportförening väckta spörsmålet örn transport- Departementsu
^ chef en»
försäkring mot sådan risk, som avses med den så kallade frustration-klausulen,
är i nuvarande läge av betydande intresse för näringslivet och därmed för
vår folkförsörjning. Kan vederbörande importör eller exportör icke genom
försäkring eller eljest genom statens mellankommande täcka sig för nämnda
risk ■— vilken icke lärer innefattas under civil transportförsäkring ■—■ måste
detta verka avhållande på utrikeshandeln, i all synnerhet som möjligheten
att genom prishöjningar vinna ersättning för lidna förluster av flera orsaker
får anses begränsad. Med hänsyn till folkförsörjningen är det angeläget
att alla de åtgärder vidtagas, som kunna underlätta importen av viktiga
förnödenheter. Uppenbarligen är det också ett betydande intresse för landet
att exporten — i den mån den eljest kan upprätthållas —• icke hindras
av orsaker, varom här är fråga. Jag anser därför, i likhet med de i ärendet
hörda myndigheterna, att från statens sida erforderliga åtgärder böra vidtagas
för att under rådande utomordentliga förhållanden bereda den enskilde
importören eller exportören skydd mot risk av nu berörda slag.
Sådant skydd kan lämnas genom statlig försäkring eller genom åtgärder
av annan ari. I sistnämnda hänseende har framhållits, att importörerna
kunde skyddas genom att statens reservförrådsnämnd finge träda i vederbörande
importörs ställe och bära den ifrågavarande risken; vad åter exportörerna
anginge, kunde motsvarande skydd beredas genom beviljande av
exportkreditgaranti, innefattande rätt till ersättning för utebliven betalning
i det fall att godset icke når bestämmelseorten. Jag delar emellertid den
mening, som i vissa av yttrandena kommit till synes, att stödverksamheten
icke bör byggas på dylika anordningar, utan att det ifrågasatta skyddet
lämpligast lämnas genom statlig försäkring.
Vid behandlingen av det förevarande försäkringsproblemet torde man
böra skilja mellan sådan risk, som härrör av krigsåtgärd, och annan
risk. Vad först angår skada eller förlust, orsakad därav att sedan inlastning
skett transporten till följd av krigsåtgärd icke kan fullföljas, lärer visserligen
enligt försäkringspraxis sådan risk icke innefattas under vanlig transportförsäkring.
Hinder torde emellertid icke föreligga att vid försäkringens
tecknande såsom föremål för försäkringen angiva jämväl intresset av att
transporten icke genom krigsåtgärd förhindras. Har sådant angivande
skett, lärer försäkringen även i denna del rättsligen vara att anse som en
transportförsäkring. I den mån godsets kvarhållande eller uppehållande
beror på krigsåtgärd, synes därför risken kunna täckas redan genom försäkring
enligt gällande krigsförsäkringslag. — Med vad jag sålunda uttalat
har jag självfallet icke tagit ställning till frågan, huruvida av krigsförsäkringsnämnden
redan meddelade försäkringar skola anses omfatta jämväl
risk av berörda slag. Såvitt angår den juridiska ersättningsskyldigheten
beträffande, bland annat, vissa varor som till följd av krigshändelserna i
april detta år icke kunde nå svensk hamn, är denna fråga alltjämt under
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 54.
behandling på vederbörligt håll och avgörandet lärer bliva beroende på
avfattningen och tolkningen av respektive försäkringskontrakt.
Även om det får anses att hinder icke möter att meddela försäkring
enligt krigsförsäkringslagen mot risken att viss transport till följd av krigsåtgärd
icke kan fullföljas, har krigsförsäkringsnämnden likväl, såsom
nämnden i sin skrivelse angivit, icke ansett sig böra utan särskilt medgivande
teckna sådan transportförsäkring, där jämväl det ifrågavarande
intresset angivits såsom föremål för försäkringen. Med hänsyn till vad
jag förut anfört angående vikten av att under rådande förhållanden lämna
import- och exporthandeln all erforderlig hjälp torde dylikt medgivande
böra lämnas åt nämnden. Därest riksdagen icke vid behandlingen av det
lagförslag, jag i det följande framlägger, gör erinringar däremot, har jag
för avsikt att föreslå Kungl. Majit att lämna krigsförsäkringsnämnden
medgivande som nyss är sagt. Med hänsyn till de svåröverskådliga ekonomiska
konsekvenserna av en försäkringsverksamhet av angiven art torde
emellertid försäkring, varom nu är fråga, icke böra meddelas annat än beträffande
sådana transporter, som äro av särskild betydelse för folkförsörjningen
eller för utrikeshandelns vidmakthållande. I fråga örn premieberäkningen
för sådana försäkringar torde böra gälla att, då syftemålet är att
underlätta dylika transporter, premierna icke sättas så högt att försäkringsskyddet
av ekonomiska skäl icke kan utnyttjas. Kungl. Majit torde, i mån
av behov, få meddela erforderliga anvisningar såväl beträffande försäkringsverksamhetens
omfattning som i fråga örn premieberäkningen.
Gällande krigsförsäkringslag medgiver däremot icke meddelande av transportförsäkring
mot risk att transporten hindras till följd av annan åtgärd än
sådan, som står i samband med krigsförhållanden. Då vidare möjligheten
att teckna civil transportförsäkring mot sådan risk lärer vara utesluten,
kan försäkringsskydd överhuvud icke vinnas mot risk av sistberörda slag.
I nuvarande labila läge måste detta för såväl importörer som exportörer
framstå som en betydande olägenhet, och i enlighet med vad jag inledningsvis
anfört torde erforderliga åtgärder böra vidtagas för att avhjälpa
bristen. Detta synes lämpligen kunna ske därigenom att krigsförsäkringslagen
utvidgas till att avse — förutom olycksfallsförsäkring, varom i 2 §
av lagen förmäles — såväl transportförsäkring mot krigsrisk som transportförsäkring
mot risk att egendomen, i annat fall än som täckes av krigsriskförsäkring,
av främmande stat lägges under embargo eller uppbringas eller
genom annan dylik åtgärd anhålles. Med åtgärd av främmande stat torde
härvid — i anslutning till bestämmelserna i den förut återgivna klausulen,
varigenom sådan risk uteslutes — böra likställas åtgärd av den, som i den
främmande staten med våld tillvällat eller söker tillvälla sig makten. Det fall
att egendomen belägges med kvarstad för gäld avses däremot icke skola inbegripas
under sådan försäkring. Detta torde med erforderlig tydlighet
framgå av det använda uttryckssättet enligt vilket, förutom om de särskilt
Kungl. Maj:ts proposition nr 54.
11
angivna åtgärderna embargo och uppbringning, fråga är allenast om åtgärd
som är därmed jämställd.
Någon begränsning av den omfattning, vari försäkring av sistberörda slag
må meddelas, torde icke böra stadgas i lagen. I likhet med vad som skett
beträffande transportförsäkring mot krigsrisk torde sålunda i lagen böra
generellt stadgas, att försäkring av ovannämnda slag må av staten meddelas;
vad i tidigare sammanhang anförts angående lämpligheten av att
begränsa försäkringarna till sådana transporter, som äro av särskild betydelse
för folkförsörjningen eller för utrikeshandelns vidmakthållande, äger
dock självfallet motsvarande tillämpning med avseende å den nu ifrågavarande
försäkringsverksamheten. I övrigt torde det emellertid vara lämpligt
att, liksom beträffande krigsriskförsäkringen, lämna den tillämpande
myndigheten viss frihet att själv reglera verksamheten. I den mån så finnes
erforderligt, torde Kungl. Majit få meddela anvisningar angående densamma.
Det torde här böra framhållas, att redan enligt nu gällande krigsförsäkringslag
staten må meddela åter försäkring av all slags transportförsäkring.
I enlighet med det anförda har inom folkhushållningsdepartementet upprättats
förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 mars
1939 (nr 68) om statlig krigsförsäkring m. m.
Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över förslaget, av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen
angivna ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan bifaller Hans Majit Konungen.
Ur protokollet:
Sven Persson.
12
Kungl. May.ts proposition nr 54.
Bilaga.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 mars 1939 (nr 68) om statlig
krigsförsäkring m. in.
Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 10 mars 1939 örn statlig krigsförsäkring
m. m. skall erhålla följande ändrade lydelse:
1 §•
Vid krig, krigsfara eller eljest av krig föranledda utomordentliga förhållanden
må, såframt Konungen därom förordnar, av staten meddelas transportförsäkring
mot krigsrisk, så ock eljest mot risk att egendom lägges
under embargo eller uppbringas eller genom annan dylik åtgärd anhålles
av främmande stat eller av den, som där med våld tillvällat eller söker tillvälla
sig makten. Med avseende å sådan statlig försäkring skall lagen örn
försäkringsavtal icke äga tillämpning.
Staten må ock under förhållanden, som ovan angivas, efter förordnande
av Konungen, åt svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning av
sådana bolag meddela återförsäkring av såväl transportförsäkring, varom i
första stycket förmäles, som annan transportförsäkring.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 54.
13
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. May.ts lagråd den 28 oktober
1940.
Närvarande:
justitieråden Eklund,
Lawski,
von Steyern,
regeringsrådet Hjärne.
Enligt lagrådet den 25 oktober 1940 tillhandakommet utdrag av protokoll
över folkhushållningsärénden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 11 oktober 1940, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen
den 10 mars 1939 (nr 68) om statlig krigsförsäkring m. m.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
byråchefen för lagärenden i folkhushållningsdepartementet hovrättsrådet
Rolf Dahlgren.
Lagrådet fann förslaget icke föranleda annan erinran än att, då det föreslagna
stadgandet torde böra avse även sådana fall, i vilka någon utan att
använda våld tillvällat eller sökt tillvälla sig makten, orden »med våld»
kunna utgå.
Ur protokollet:
G. Lindencrona.
14
Kungl. Majus proposition nr 54.
Utdrag av protokollet över folkhushållning sär enden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 1 november 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander.
Chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Eriksson, anmäler
efter gemensam beredning med t. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet
Bergquist, samt cheferna för finans- och handelsdepartementen lagrådets
den 28 oktober 1940 avgivna utlåtande över det den 11 oktober 1940
till lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 §
lagen den 10 mars 1939 (nr 68) örn statlig krigsförsäkring m. m.
Efter redogörelse för utlåtandets innehåll anför föredraganden:
Det remitterade förslaget har avfattats i nära anslutning till bestämmelserna
i den så kallade frustration-klausulen sådan denna lyder i de svenska
sjöassuradörernas förenings översättning. I anledning av vad lagrådet yttrat
har jag emellertid låtit så hilvida ändra förslaget, att orden »med våld»
därur borttagits.
Riksdagens samtycke torde böra inhämtas till meddelande av förordnande
jämlikt 1 § krigsförsäkringslagen i dess nu föreslagna lydelse.
Föredraganden hemställer härefter
dels att det i enlighet med vad nu anförts ändrade lagförslaget måtte,
jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till
antagande,
dels ock att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att samtycka till att
Kungl. Hajd efter utfärdande av den föreslagna lagen meddelar förordnande,
som avses i 1 § lagen om statlig krigsförsäkring m. m. i dess sålunda ändrade
lydelse, att gälla tillsvidare.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sven Persson.
Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 19-10
018083