Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

1

» 5.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
■förordning angående ändring i vissa delar av förordningen
den 11 juni 1937 (nr 339) örn mödrahjälp,
rn. m.; given Stockholms slott den 1 augusti
1940.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till

1) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 11 juni
1937 (nr 339) om mödrahjälp;

2) förordning angående ändrad lydelse av 6 § förordningen den 11 juni 1937
(nr 338) örn moderskapspenning;

3) förordning angående ändrad lydelse av 32 § förordningen den 26 juni
1931 (nr 280) om erkända sjukkassor; samt

4) lag angående ändrad lydelse av 2 § 3 mom. och 4 § lagen den 6 juni
1924 (nr 361) om samhällets barnavård och ungdomsskydd (barnavårdslag).

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 5.

78a 40

2

Kungl. Maj:ts proposition nr o.

Förslag

till

Föro r tl n i n g angående

ändring i vissa delar av förordningen den 11 juni 1937
(nr 339) om mödrahjälp.

Härigenom förordnas, att 1, 2, 4, 7, 8 och 10 §§ förordningen den 11 juni
1937 om mödrahjälp skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

1 §•

Kvinna, som---av statsmedel.

Mödrahjälp lämnas —--trehundra kronor.

Då anledning---— räntefritt lån.

Mödrahjälp må ej avse tid, som infaller senare än sex månader efter nedkomsten.
Utan hinder av vad sålunda stadgas äger dock socialstyrelsen, när
särskilda skäl därtill äro, medgiva, att hjälpen må avse jämväl sådan tid.

2 §•

Mödrahjälp lämnas---svenska medborgare.

Hjälp enligt denna förordning må dock lämnas jämväl make till kvinna,
som avlidit i samband med förlossning. I sådant fall må hjälpen allenast
avse dels behov, som uppstått i sammanhang med förlossningen och icke
kunna avhjälpas medelst moderskapspenning, dels ock barnets vård under
högst sex månader från dess födelse.

Mödrahjälp må---- stadigvarande försörjning.

4 §•

Ansökan örn mödrahjälp skall ingivas till barnavårdsnämnden i den kommun,
där kvinnan vistas. Är kvinnan ogift, må ansökan göras av barnavårdsmannen.

Mödrahjälp skall, där det kan ske, sökas i god tid före den väntade nedkomsten.
Ingives ansökan senare än å sextionde dagen efter barnsbörden, må
den icke upptagas till prövning.

Yid ansökan---för nedkomsten.

^ §•

Det åligger ---givna föreskrifter.

Medel, vilka barnavårdsnämnden utbetalat i strid mot beslut eller föreskrift,
som i första stycket sägs, vare nämnden skyldig att, i den mån skäl
till eftergift icke föreligga, på föreläggande av länsstyrelse återbetala till
statsverket.

Över länsstyrelses beslut örn återbetalning, varom i andra stycket sägs, må
klagan föras hos Konungen i vederbörande statsdepartement.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5. 3

^ ad i denna paragraf sägs om länsstyrelse skall i fråga örn Stockholms
stad gälla statskontoret.

8 §•

Har mödrahjälp lämnats såsom lån, må, där det finnes skäligt, den mödralijälpsnämnd,
som beviljat hjälpen, medgiva uppskov med återbetalningen
intill tio år. På framställning av nämnden må socialstyrelsen, då skäl därtill
äro, medgiva befrielse från återbetalningsskyldighet med avseende å hela
återstående lånebeloppet eller del därav.

10 §.

Socialstyrelsen har att med biträde av statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter
utöva tillsyn över tillämpningen av denna förordning och med
stöd av densamma meddelade föreskrifter samt äger att i sådant avseende till
ledning för vederbörande mödrahjälps- och barnavårdsnämnder meddela
nödiga råd och anvisningar.

Klagan över mödrahjälpsnämnds beslut i ärende enligt denna förordning
föres hos socialstyrelsen genom besvär före klockan tolv å trettionde dagen
efter den, då klaganden erhöll del av beslutet.

Över socialstyrelsens beslut i ärende enligt denna förordning, vilket genom
besvär inkommit till styrelsen, må klagan icke föras.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1940.

Förslag

till

F ö i* o r ti n i n g’

angående ändrad lydelse av 6 § förordningen den 11 juni 1937 (nr 338)

om moderskapspenning.

Härigenom förorclnas, att 6 § förordningen den 11 juni 1937 örn moderskapspenning
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives: 6

6 §•

Då ansökan---erhållande därav.

Sjukkassan skall därjämte skyndsamt verkställa utredning rörande omständigheter
av betydelse för bedömande av kvinnans rätt till moderskapspenning.
Har kvinnan genom intyg av läkare eller barnmorska gjort sannolikt,
att havandeskapet är längre framskridet än i åttonde månaden, må, därest
i övrigt kvinnan befinnes äga rätt till moderskapspenning, såsom förskott å
denna ett belopp av fyrtio kronor omedelbart utbetalas. Utbetalningen skall

4

Kungl. Majus proposition nr 5.

i sådant fall ske tili vederbörande barnavårdsnämnd, som bar att tillställa
kvinnan beloppet. Eljest- må moderskapspenning ej utbetalas, förrän till sjukkassan
inkommit intyg, utfärdat av läkare, barnmorska eller annan känd och
trovärdig person, att kvinnan fött barn.

Intyg, som---för nedkomsten.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1940.

Förslag

till

Förord ii i n g

angående ändrad lydelse av 32 § förordningen den 26 juni 1931 (nr 280)

om erkända sjukkassor.

Härigenom förordnas, att 32 § förordningen den 26 juni 1931 örn erkända
sjukkassor1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

32 §.

Centralsjukkassa skall--- — tvåhundrasjuttio dagar.

Moderskapshjälp utgår — — — nyss nämnts.

Centralsjukkassa må på ansökan av kvinnlig medlem, som vid tiden för
ansökningen varit medlem av erkänd sjukkassa under oavbrutet minst tvåhundrasjuttio
dagar och som genom intyg av läkare eller barnmorska gör
sannolikt, att hon befinner sig i havandeskap, längre framskridet än i åttonde
månaden, såsom förskott å henne tillkommande moderskapshjälp omedelbart
utbetala sextio kronor.

Där till--- — utbekomma beloppet.

Moderskapshjälp må---stycket sägs.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1940.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § 3 inom. oell 4 § lagen den 6 juni 1924
(nr 361) om samhällets barnavård och ungdomsskydd (barnavårdslag).

Härigenom förordnas, att 2 § 3 mom. och 4 § barnavårdslagen den 6 juni
19242 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

1 Senaste lydelse se SFS 1937: 337.

2 Senaste lydelse av 2 § 3 mom. se 1939: 324.

5

Kungl. Majus proposition nr 5.

2 §■

3 morn. Om vissa på barnavårdsnämnden eller dess ordförande ankommande
åtgärder är stadgat i lagarna örn äktenskaplig börd, örn barn i äktenskap,
örn adoption, örn barn utom äktenskap, örn förbud för vissa underhållsskyldiga
att avflytta från riket, örn förmynderskap, örn förskottering av underhållsbidrag
till barn samt örn socialregister ävensom i 14 kap. 45 § strafflagen,
i lagen örn särskild förundersökning i brottmål samt i förordningarna örn
moderskapspenning och örn mödrahjälp.

4 §•

Provinsial- och---till protokollet.

Yid sammanträde med barnavårdsnämnd äger särskild föredragande i
mödrahjälpsärenden rätt att, även då han ej är ledamot i nämnden, deltaga i
överläggningarna rörande sådana ärenden samt att, där han så begär, få sin
mening antecknad till protokollet.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1940.

Därest lagen den 22 juni 1939 (nr 324) angående ändring i vissa delar av
lagen den 6 juni 1924 (nr 361) örn samhällets barnavård och ungdomsskydd
(barnavårdslag) vid förstnämnda tidpunkt ännu icke trätt i kraft, skall, intill
dess så sker, 2 § 3 mom. barnavårdslagen hava följande lydelse:

2 §.

3 mom. Örn vissa på barnavårdsnämnden eller dess ordförande ankommande
åtgärder är stadgat i lagarna örn äktenskaplig börd, örn barn i äktenskap,
örn adoption, örn barn utom äktenskap, örn förbud för vissa underhållsskyldiga
att avflytta från riket, örn förmynderskap, örn förskottering av underhållsbidrag
till barn samt örn socialregister ävensom i 14 kap. 45 § strafflagen,
i lagen innefattande bestämmelser örn förfarandet i brottmål rörande
vissa minderåriga samt i förordningarna örn moderskapspenning och örn
mödrahjälp.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
1 augusti 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Sköld, Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson,
Domö.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler fråga örn vissa
ändringar i gällande bestämmelser rörande mödrahjälp och moderslcapspenning
m. m. samt anför:

Inledning’.

Gällande författningsbestämmelser lii. lii.

Mö dräll j alp en.

Enligt förordningen den 11 juni 1937 (nr 339) örn mödrahjälp — vilken
trädde i kraft den 1 januari 1938 — kan kvinna, som i anledning av havandeskap
eller barnsbörd är i uppenbart behov av understöd, tillerkännas mödrahjälp
av statsmedel (1 § första stycket). Hjälpen lämnas i den form, som för
varje särskilt fall finnes lämpligast, i en eller flera poster, dock högst till ett
sammanlagt värde av 300 kronor (1 § andra stycket). Då anledning därtill
finnes, kan mödrahjälp helt eller delvis lämnas såsom räntefritt lån (1 § tredje
stycket). Mödrahjälp får ej avse tid, som infaller senare än sex månader efter
nedkomsten (1 § fjärde stycket).

Mödrahjälp lämnas som huvudregel ej till andra än svenska medborgare
(2 § första stycket). Mödrahjälp får icke lämnas till kvinna, vilken är intagen
å straffanstalt eller därmed jämförlig anstalt, å tvångsarbetsanstalt, alkoholistanstalt,
allmän uppfostringsanstalt eller skyddshem, eller å anstalt för sinnessjuka,
sinnesslöa, fallandesjuka eller kroniskt sjuka, och ej heller till kvinna,
sorn av fattigvården mottagits till stadigvarande försörjning (2 § andra
stycket).

För behandling av frågor rörande mödrahjälp skall i varje landstingsområde
och i varje stad, som icke deltager i landsting, finnas eli mödrahjälpsnämnd,
bestående av en ordförande och två ledamöter (3 §). Ordföranden jämte suppleant
för honom samt en ledamot jämte suppleant för denne förordnas av
Kungl. Hajd. En ledamot jämte en suppleant för honom utses för två år i
sänder av landstinget eller, vad beträffar stad, som ej deltager i landsting,
av stadsfullmäktige. — Ansökan örn mödrahjälp skall emellertid (4 §) ingivas
till barnavårdsnämnden i den kommun, där kvinnan vistas. Är kvinnan ogift,
får ansökan göras av barnavårdsmannen. Ingives ansökan senare än å sextionde
dagen efter barnsbörden, får den icke upptagas till prövning.

7

Kungl. Majds proposition nr 5.

Det åligger barnavårdsnämnden (5 §) att snarast möjligt till mödrahjälpsnämnden
i orten avgiva yttrande över ansökningen samt därvid översända
handlingarna i ärendet och, örn skiljaktiga meningar förekommit, utdrag av
protokollet. Tillstyrkan av mödrahjälp skall tillika innefatta förslag till lämpliga
hjälpåtgärder. Sedan handlingarna inkommit till mödrahjälpsnämnden,
beslutar nämnden i ärendet (6 §). I beslut, varigenom mödrahjälp beviljas,
skall angivas vilka huvudsakliga behov hjälpen avser att täcka. Det åligger
(7 §) barnavårdsnämnden att verkställa beslut, varigenom mödrahjälp beviljats,
ävensom att vaka över, att hjälpen kommer till användning i enlighet
med givna föreskrifter. Har mödrahjälp lämnats såsom lån, får (8 §), där så
finnes skäligt, den mödrahjälpsnämnd, som beviljat hjälpen, medgiva uppskov
med återbetalningen intill tio år. På framställning av nämnden ian
Kungl. Majit, då skäl därtill äro, medgiva befrielse från återbetalningsskyldighet
med avseende å hela återstående lånebeloppet eller del därav. Rätt
till mödrahjälp kan ej överlåtas och får förty icke tagas i mät för gäld (9 §).
Klagan över mödrahjälpsnämnds beslut i ärende enligt mödrahjälpsförordningen
föres (10 §) hos socialstyrelsen före klockan tolv å trettionde dagen
efter den, då klaganden erhöll del av beslutet.

Kompletterande bestämmelser rörande mödrahjalpen hava meddelats i en
tillämpningskungörelse samt i en för mödrahjälpsnämnderna utfärdad instruktion.

I kungörelsen den 22 oktober 1937 (nr 848) med tillämpningsföreskrifter
till förordningen den 11 juni 1937 (nr 339) om mödrahjälp stadgas, bland
annat, att beslut, varigenom mödrahjälp beviljats, av mödrahjälpsnämnden
ofördröjligen skall delgivas länsstyrelsen, som har att till den barnavårdsnämnd,
på vilken det ankommer att verkställa beslutet, utanordna det belopp,
vartill kostnaderna för hjälpen enligt beslutet högst må uppgå (1 §). Barnavårdsnämnd,
som har att verkställa beslut örn mödrahjälp, skall föra dagbok
över de åtgärder, som i varje ärende av nämnden vidtagas, samt de utbetalningar,
som göras (2 §). Inträffa sådana omständigheter, att mödrahjälp,
varom beslut meddelats, enligt barnavårdsnämndens mening ej bör vidare utgå
eller bör lämnas i annan form eller på andra villkor än i beslutet föreskrivits,
åligger det barnavårdsnämnden att därom lämna meddelande till mödrahjälpsnämnden
för den åtgärd mödrahjälpsnämnden finner påkallad (4 §). Återbetalning
av lån skall (5 §) göras till barnavårdsnämnden; det åligger nämnden
att tillse, att lån inom föreskriven tid återbetalas. Finner barnavårdsnämnd
rättsliga åtgärder i något fall böra vidtagas för indrivning av oguldet
lånebelopp, har nämnden att göra anmälan därom till mödrahjälpsnämnden.
Ansökning av låntagare om uppskov med återbetalning av lånebelopp eller
befrielse från återbetalningsskyldighet bör mottagas av barnavårdsnämnden
och av denna jämte eget yttrande överlämnas till mödrahjälpsnämnden. Barnavårdsnämnd
har (6 §) att årligen före den 1 mars och den 1 september till
länsstyrelsen och mödrahjälpsnämnden insända utdrag ur dagboken över sådana
ärenden, i vilka hjälpverksamheten avslutats under nästföregående
kalenderhalvår. De till länsstyrelsen insända utdragen skola åtföljas av veder -

8

Kungl. Majlis proposition nr 5.

börliga verifikationer i huvudskrilt. Därest de till barnavårdsnämndens förfogande
för ifrågavarande ärenden ställda medlen icke i sin helhet tagits i
anspråk, skola samtidigt till länsstyrelsen återlevereras sålunda odisponerade
belojjp. Vid avgivande av redovisning skall barnavårdsnämnden jämväl till
länsstyrelsen inleverera belopp, som under kalenderhalvåret återbetalats å utlämnade
lån. Förteckning över de verkställda återbetalningarna skall bifogas
de dagboksutdrag, som tillställas mödrahjälpsnämnden. Yad i kungörelsen
sägs örn länsstyrelse skall i fråga örn Stockholms stad gälla statskontoret (8 §).

I instruktionen den 22 oktober 1937 (nr 847) för mödrahjälpsnämnderna
föreskrives, bland annat, att mödrahjälpsnämnd åligger att lämna barnavårdsnämnderna
råd och anvisningar i avseende å spörsmål, som sammanhänga med
mödrahjälpsverksamheten, att bidraga till spridande av kännedom örn mödrahjälpsförordningens
bestämmelser samt att i övrigt inom nämndens verksamhetsområde
övervaka efterlevnaden av förordningen (1 §). Ansökningar
örn mödrahjälp skola (2 §) av mödrahjälpsnämnd behandlas med största möjliga
skyndsamhet. Nämnden skall sammanträda å bestämd veckodag minst
en gång varje månad. Där göromålens omfattning eller beskaffenhet därtill
föranleder, bör sammanträde hållas jämväl utom sammanträdesordningen.
Mödrahjälpsnämnd äger (4 §) efter inhämtat medgivande av socialstyrelsen
antaga sekreterare. Efter framställning av mödrahjälpsnämnd bestämmer
socialstyrelsen det belopp, som nämnden får för viss tid använda till expenser

(7 §)•

Härutöver har Kungl. Maj:t den 3 december 1937 meddelat vissa ytterligare
bestämmelser rörande ifrågavarande verksamhet. Enligt dessa bestämmelser
äger ordförande i mödrahjälpsnämnd att uppbära ett arvode av 30 kronor
och ledamot i sådan nämnd ett arvode av 20 kronor för varje sammanträdesdag.
Ordförande och ledamöter äga därjämte att för av nämndens sammanträden
föranledda resor åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt
rese- och traktamentsklassen IB i gällande resereglemente. Dessa bestämmelser
gälla — liksom förut omförmälda föreskrifter — från och med ingången
av år 1938.

Moderskapspenningen.

Enligt förordningen den 11 juni 1937 (nr 338) om moderskapspenning skall
moderskapspenning av statsmedel utgå med ett belopp av 75 kronor till
kvinna, som till lindrande av de med barnsbörd förenade kostnader är i behov
därav (1 §). Huvudregeln är, att moderskapspenning lämnas endast till
svenska medborgare (2 §). Kvinnor, intagna å vissa anstalter, m. fl. äro —
liksom beträffande mödrahjälpen — undantagna i förordningen. Kvinna äger
vidare ej rätt till moderskapspenning vid barnsbörd, som berättigar henne
till moderskapshjälp från erkänd sjukkassa. Behov av moderskapspenning
skall, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, anses föreligga,
örn för kvinnan eller, där hon är gift och sammanlever med sin man, för
makarna tillsammans vid senaste taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
icke upptagits beskattningsbart belopp, uppgående till minst 2,500

9

Kungl. Maj-.ts proposition nr 5.

kronor (3 §). Intill den 1 juli 1940 var beloppet bestämt till 3,000 kronor. Har
det beskattningsbara beloppet upptagits högre än till 2,500 kronor men äro
med hänsyn till ändrade förhållanden eller eljest omständigheterna särskilt
ömmande, får ock behov av understöd anses vara för handen.

Rätten till moderskapspenning prövas och moderskapspenning utbetalas av
centralsjukkassan för den ort, där kvinnan är bosatt, eller, efter överenskommelse
med centralsjukkassan, av vederbörande lokalsjukkassa (4 §). Kvinna,
som vill komma i åtnjutande av moderskapspenning, bör själv eller genom
annan göra ansökan därom i god tid före barnsbörden (5 §). Göres ansökan
senare än å sextionde dagen efter barnsbörden, får den icke upptagas till
prövning. Sjukkassan skall (6 §) skyndsamt verkställa utredning rörande omständigheter
av betydelse för bedömande av kvinnans rätt till moderskapspenning.
Har kvinnan genom intyg av läkare eller barnmorska gjort sannolikt,
att havandeskapet är längre framskridet än i sjunde månaden, får, därest
i övrigt kvinnan befinnes äga rätt till moderskapspenning, såsom förskott å
denna ett belopp av 40 kronor omedelbart utbetalas. Eljest får moderskapspenning
ej utbetalas, förrän till sjukkassan inkommit intyg, utfärdat av
läkare, barnmorska eller annan känd och trovärdig person, att kvinnan fött
barn. Örn kvinna erhåller vård å förlossningsanstalt, skall sjukkassa av henne
tillkommande moderskapspenning innehålla belopp, som motsvarar enligt fastställd
taxa utgående ersättning för vården (7 §). Innehållet belopp skall på
begäran tillhandahållas anstalten. Styrker kvinnan, att ersättningen guldits,
får hon utbekomma beloppet. Rätt till moderskapspenning kan ej överlåtas
och får förty icke tågås i mät för gäld (8 §).

Närmare föreskrifter angående ordningen för ansökan samt för utbetalning
av moderskapspenning så ock beträffande tillämpningen i övrigt av denna
förordning meddelas av Konungen eller efter Konungens bemyndigande av
tillsynsmyndigheten för erkända sjukkassor, d. v. s. pensionsstyrelsen, som
därvid i den omfattning Konungen bestämmer skall samråda nied medicinalstyrelsen
(9 §).

Ersättning för utgivna moderskapspenningar äger centralsjukkassan att
månadsvis utbekomma av tillsynsmyndigheten för erkända sjukkassor.

I händelse av missnöje med sjukkassas beslut rörande moderskapspenning
eller eljest rörande tillämpningen av någon i förordningen därom given
bestämmelse får frågan hänskjutas till tillsynsmyndigheten för erkända sjukkassor
(10 §). Tillsynsmyndigheten äger, ändå att sådant hänskjutande icke
skett, till prövning upptaga ärende, som nu sagts.

Enligt 32 § förordningen den 26 juni 1931 (nr 28G) om erkända sjukkassor
skall centralsjukkassa vid barnsbörd utgiva moderskapshjälp med 110 kronor
åt kvinnlig medlem, som omedelbart före barnsbörden varit medlem av erkänd
sjukkassa under oavbrutet minst 270 dagar. Efter medgivande av tillsynsmyndigheten
må centralsjukkassa utgiva moderskapshjälp med högre
belopp än nyss sagts. Är havandeskapet längre framskridet än i sjunde
månaden, må såsom förskott utbetalas 60 kronor.

Statsbidrag utgår till sjukkassorna med 75 kronor för varje utbetalad
moderskapshjälp.

10

Kungl. Majus proposition nr 5.

Beviljade anslag ni. lii.

Den mödrahjälp, som icke utgår i form av lån, ävensom vissa med mödrahjälpsnämndernas
verksamhet förenade kostnader för arvoden, reseersättningar
och expenser bestridas från ett förslagsanslag till Mödrahjälp i jorm av understöd
utan återbetalningsskyldigliet m. m. Utgifterna för mödrahjälp i form
av lån gäldas från särskilt förslagsanslag till Avsättning till fonden för lån
till mödrahjälp. Moderskapspenning utgår från förslagsanslag till Moderskapspenning.

Storleken av hitintills beviljade anslag samt belastningen å desamma framgår
av följande uppställning:

Anslagsrubrik

Budgetår

Förslags-

anslag

Nettoutgifter

Mödrahjälp i form av understöd utan återbetal-

1937/88 (av-

1.000,000 (av-

2,523,367

ningsskyldighet m. m.

såg första
halvåret 1938)

såg även lån)

1938/39

1939/40

1940/41

1.700.000

5.800.000

6.500.000

8,691,633

Avsättning till fonden för lån till mödrahjälp . .

1938/39

1939/40

1940/41

300.000

150.000

120.000

123,215

Moderskapspenning ........

1937/38 (om-fattade jämväl
moderskaps-understöd)

3,100,000

3,030,224

1938/39

1939/40

1940/41

4.900.000

4.700.000

4.500.000

4,962,816

Beträffande nettoutgifterna under budgetåret 1939/40 må omnämnas
följande:

Utgifterna under anslaget till mödrahjälp i form av understöd utan återbetalningsskyldighet
m. m. hava för de tre första kvartalen av budgetåret uppgått
till 5,565,999 kronor. Härav faller ett belopp av 4,072,119 kronor å tiden
1 juli—31 december 1939 samt ett belopp av 1,493,880 kronor å tiden 1 januari—
31 mars 1940. De understöd från anslaget, som beslutats under nyssnämnda
tre kvartal, hava tillhopa uppgått till 5,712,795 kronor, därav 4,071,019 kronor
under tiden 1 juli—31 december 1939 och 1,641,776 kronor under tiden 1
januari—31 mars 1940. — Hitintills sammanställda uppgifter rörande nettoutgifterna
å anslaget under innevarande år äro följande: januari 493,950 kronor,
februari 462,849 kronor, mars 537,081 kronor, april 560,889 kronor samt
maj 665,511 kronor.

Utredningar och förslag rörande ändrade bestämmelser ni. lii.

I en av särskild utredningsman inom finansdepartementet under hösten
1939 upprättad promemoria angående vissa anslag å femte huvudtiteln ifrågasattes
en skärpning av behovsprövningen rörande mödrahjälpen för att i

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

första hand så vitt möjligt undvika det anslagsöverskridande, som eljest vore
att emotse. Vidare anfördes, att av olika förekommande slag av moderskapshjälp,
den hjälp, som lämnades i form av moderskapspenning, i jämförelsevis
ringa mån syntes vara anpassad efter behovsprincipen samt att därför moderskapspenningen
syntes kunna ifrågakomma till indragning.

I en inom socialdepartementet upprättad promemoria angående besparingar
å egentliga statsutgifter under femte huvudtiteln, vilken såsom bilaga 3 fogats
till propositionen den 10 november 1939, nr 79, angående åtgärder för begränsning
av statsutgifterna under budgetåret 1939/40 m. m., den s. k. besparingspropositionen,
framhölls, att av inhämtade upplysningar syntes framgå, att
mödrahjälpsförordningen tillämpades ganska olika i olika delar av riket och
att en mera enhetlig praxis därför syntes önskvärd. Dittills föreliggande uppgifter
på området vore -— anfördes det vidare i promemorian — emellertid
icke av den art, att de berättigade till några mera bestämda slutsatser. Åt
socialstyrelsen borde därför uppdragas att skyndsamt verkställa en statistisk
undersökning beträffande ifrågavarande förhållanden, Först sedan sagda
undersökning slutförts, kunde närmare bedömas, i vilken utsträckning på förevarande
område påkallade åtgärder medförde en utgiftsbegränsning.

Vidkommande moderskapspenningen anfördes, att förslaget att indraga
denna hjälpform icke syntes kunna tillrådas men att det däremot borde övervägas
att genomföra viss skärpning av villkoren för erhållande av moderskapspenning
på så sätt, att inkomstgränsen något sänktes.

De i socialdepartementets promemoria sålunda gjorda uttalandena föranledde
icke någon erinran av 1939/40 års urtima riksdag.

Vid sin granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1938—30 juni 1939 behandlade riksdagens
revisorer bland annat frågan örn anslagen till mödrahjälp (revisorernas
berättelse, del I, sid. 23—43). I fråga örn revisorernas redogörelse i ämnet
anhåller jag att få hänvisa till berättelsen. Revisorerna avsluta redogörelsen
med följande uttalande:

Av den lämnade redogörelsen framgår, att under förra halvåret 1939 mödrarna
till 47.5 5 procent av alla levande födda barn erhållit mödrahjälp. Detta
innebär, att mödrarna till i det närmaste hälften av i landet under denna tid
födda barn enligt mödrahjälpsnämndernas uppfattning skulle hava varit i
behov av hjälp från det allmänna trots då rådande goda konjunkturer. Då
emellertid enligt revisorernas uppfattning detta knappast torde stå i god
överensstämmelse med verkliga förhållandet, synes härav följa, att mödrahjälp
på många håll utgått i allt för stor omfattning och i varje fall i en
utsträckning, som tidigare ej varit beräknad. De anförda exemplen giva vid
handen, att orsaken härtill i väsentlig mån är att söka i mödrahjälpsförordningens
allmänt hållna och oklara ävfattning. Den av revisorerna förebragta
utredningen giver också vid handen, att vissa mödrahjälpsnämnder icke
iakttagit tillbörlig urskillning vid beviljandet av mödrahjälp. Revisorerna
finna det därför vara en angelägenhet av största vikt att, för att mödrahjälpen
på rätt sätt skall kunna fylla de viktiga sociala behov, som därmed avsetts,
klara och för nämnderna vägledande regler fastställas för utdelandet av densamma.

12

Kungl. Majlis proposition nr o.

Det skulle enligt revisorernas mening kunna ifrågasättas, huruvida man
borde frångå den nu tillämpade principen örn oinskränkt individuell behovsprövning
och vid tilldelande av mödrahjälp utgå från, att visst fixerat beskattningsbart
belopp annat än i undantagsfall utesluter hjälp. Erfarenheterna
från de mödrahjälpsnämndsområden, där man tillämpat gränsdragning
hava, såvitt revisorerna kunnat finna, talat för den här föreslagna lösningen.

Revisorerna hava också iakttagit, att mödrahjälp i åtskilliga fall utgått till
uppenbart asociala personer. Det synes nied hänsyn till syftet med mödrahjälpen
självfallet, att omhändertagandet av dylika fall bör tillgodoses i annan
ordning än med mödrahjälpsmedel.

För att mödrahjälpen skall komma till avsedd användning räcker det emellertid
icke med att begränsa klientelet på sätt här ovan föreslagits. Enligt vad
som framgår av revisorernas redogörelse erfordras därutöver regler, vilka såvitt
möjligt inskränka utgifterna till att avse ändamål, som komma modern
och barnet till verklig nytta. Den högst betydande omfattning, i vilken mödrahjälpsmedel
använts till förlossningskostnader och barnets första utrustning,
måste enligt revisorernas mening berättiga till antagandet, att moderskapspenningen
ofta icke använts för dessa ändamål, vilka den likväl är avsedd att i
första hand tillgodose. För att vinna kontroll över moderskapspenningens
användning och därjämte uppnå att densamma närmare anpassas efter behovsprincipen,
synes det revisorerna som örn man borde inarbeta denna
hjälpform i mödrahjälpen.

Hittills har, såsom utredningen visar, mödrahjälp i stor omfattning använts
för tillgodoseende av behov, vilka rätteligen bort ankomma på fattigvården
att avhjälpa. Det ligger visserligen i saken natur, att området för mödrahjälp
och för fattigvård delvis sammanfaller och att en gränsdragning mellan
dessa båda hjälpformer därför är förenad med vanskligheter. En uttrycklig
föreskrift av innebörd, att utrustning och kostförbättring endast må avse
modern och i förstnämnda hänseende även det nyfödda barnet, skulle emellertid
enligt revisorernas åsikt vara ägnad att åstadkomma en väsentligt bättre
ordning än den nuvarande. Jämväl beträffande bidrag till hemhjälp, inackordering
och tandvård synas tydliga och klara bestämmelser erforderliga
för att förebygga missbruk och åstadkomma försiktighet och enhetlighet
vid beviljandet.

Revisorernas utredning angående den formella handläggningen av mödrahjälpen
synes till en början hava visat behovet av en föreskrift att i beslut,
varigenom mödrahjälp beviljas, skall angivas det belopp, som må användas
för varje huvudsakligt behov, hjälpen avser att täcka. Därutöver framgår av
utredningen, att allvarliga brister vidlåda framförallt övervakningen från
barnavårdsnämndernas sida av medlens användning ävensom dessa nämnders
redovisningar. Att så är fallet torde i första hand bero därpå, att föreskrifter
angående barnavårdsnämndernas skyldigheter i förevarande avseenden
så gott som helt saknas. Ifråga örn övervakningen av mödrahjälpsmedlens
användning synes det icke uteslutet, att det för många barnavårdsnämnder
i deras dubbla egenskap av kommunala organ och förmedlare av
den statliga mödrahjälpen ofta kan uppstå svårigheter att vid tillgodoseende
av statens intressen ifråga örn mödrahjälp alldeles bortse från kommunens
i avseende å fattigvården. Då det gäller redovisningarnas ofta otillfredsställande
skick, torde i viss mån den omständigheten hava medverkat, att kraven
på redovisningars fullständighet och noggrannhet på många håll äro mindre
inom kommunerna än inom statlig verksamhet. Samtliga nu anförda omständigheter
visa enligt revisorernas mening på nödvändigheten att ofördröjligen
utfärda föreskrifter, vilka reglera barnavårdsnämndernas skyldigheter

Kungl, Maj:ts proposition nr 5.

13

ifråga om mödrahjälp. Därvid bör tydligt klarläggas, att barnavårdsnämnderna
— i likhet med andra kommunala myndigheter med likartade uppgifter
-—- böra vara ansvariga för sådana oriktiga och uppenbart olämpliga åtgärder,
som innefatta ekonomiska förfoganden utanför ramen för bestämmelserna
på området och i strid mot mödrahjälpsnämndens beslut i ärendet.

Yttranden i anledning av riksdagens revisorers berättelse hava, såvitt nu
är i fråga, avgivits av socialstyrelsen, statskontoret och riksräkenskapsverket
ävensom av Överståthållarämbetet och länsstyrelserna efter hörande av
mödrahjälpsnämnderna. Yttrandena finnas återgivna i revisorernas berättelse,
del II, sid. 3—129, vartill jag anhåller att få hänvisa. Vissa i yttrandena
gjorda uttalanden komma emellertid att återgivas i det följande.

Sedan Kungl. Majit dels den 10 november 1939 uppdragit åt socialstyrelsen
att verkställa den i socialdepartementets förut omnämnda promemoria avsedda
statistiska undersökningen rörande mödrahjälpsverksamheten, dels den
19 januari 1940 anbefallt styrelsen att verkställa granskning beträffande barnavårdsnämndernas
redovisningar i mödrahjälpsärenden, i vilka hjälpverksamheten
avslutats, dels ock den 13 februari 1940 till styrelsen för avgivande av
utlåtande överlämnat en av Stockholms stads barnavårdsnämnd den 6 i
samma månad avgiven framställning angående mödrahjälpsverksamhetens
organisation i Stockholm, har styrelsen den 1 april 1940 inkommit med en
skrivelse, innefattande redogörelse för resultatet av verkställd utredning ävensom
förslag till åtgärder, innefattande bland annat vissa ändringar i mödrahjälpsförordningen,
jämte motiv därtill. Skrivelsen torde såsom bilaga
(Bilaga A) få fogas till statsrådsprotokollet i förevarande ärende.

Yid socialstyrelsens skrivelse funnos fogade fyra bilagor, nämligen:

1) Från mödrahjälpsnämnderna inkomna svar med anledning av en enquéte
angående mödrahjälpen. (Bil. 1);

2) Undersökning rörande mödrahjälpen under första halvåret 1939 (Bil. 2);

3) Av statskontoret och länsstyrelserna lämnade upplysningar angående
granskningen av barnavårdsnämndernas redovisningar av mödrahjälpsmedel
m. m. (Bil. 3); samt

4) Undersökning rörande barnavårdsnämndernas omhänderhavande av
mödrahjälpsmedel (Bil. 4).

Nyssnämnda Bil. 2 torde såsom bilaga (Bilaga B) få fogas till statsrådsprotokollet.

Över socialstyrelsens skrivelse hava efter remiss yttranden avgivits av
statskontoret, riksräkenskapsverket, medicinalstyrelsen, pensionsstyrelsen,
Överståthållarämbetet, länsstyrelserna, mödrahjälpsnämnderna, socialvårdskommittén,
Stockholms stads barnavårdsnämnd, svenska fattigvårds- och
barnavårdsförbundet, svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas
förbund. För innehållet i dessa yttranden lämnas redogörelse i det följande.

Genom proposition den 31 maj 1940, nr 289, föreslog Kungl. Majit riksdagen
att dels antaga upprättat förslag till förordning angående ändrad
lydelse av 3 § förordningen örn moderskapspenning — innefattande sänkning

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

av det i 3 § första stycket omförmälda beloppet 3,000 kronor till 2,500 kronor
— dels ock för budgetåret 1940/41 anvisa medel å de i den förut intagna
tabellen upptagna anslagsrubrikerna med där angivna belopp.

I det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet anförde jag i egenskap
av föredragande departementschef, blanc! annat, att jag på grund av den långt
framskridna tiden, med hänsyn till ämnets vidlyftighet, icke ville föreslå, att
förslag till ändrade grunder beträffande mödrahjälpen förelädes riksdagen.

Propositionen behandlades, såvitt angick förordningsförslaget av andra lagutskottet
i utlåtande nr 44, samt beträffande anslagsfrågorna av statsutskottet
i utlåtande nr 231. Statsutskottet anförde därvid, bland annat, att hela frågekomplexet
rörande moderskapspenningens och mödrahjälpens ändamålsenliga
utformning, efter verkställda utredningar, vore beroende på Kungl.
Majits prövning, däribland även det av riksdagens revisorer och jämväl
motionsvis upptagna spörsmålet örn sammanslagning av de båda hjälpformerna.
Vid sådant förhållande och då jämväl övriga av revisorerna behandlade,
härmed sammanhängande frågor vore föremål för närmare övervägande
av Kungl. Hajd ansåge utskottet anledning saknas till särskilt uttalande i
ämnet.

I propositionen framlagda förslag godkändes av riksdagen. Den omnämnda
förordningen utfärdades den 21 juni 1940 (nr 552).

I förevarande sammanhang må slutligen omnämnas följande framställningar: 1)

I skrivelse den 4 oktober 1939 har socialstyrelsen hemställt örn upptagande
av frågan rörande fastställande av vissa enhetliga grunder för länsstyrelsernas
och statskontorets skyldighet att granska barnavårdsnämndernas
redovisningar i mödrahjälpsärenden;

2) Överkalix barnavårdsnämnd har i skrivelse den 10 oktober 1939 anhållit,
att Kungl. Majit måtte bevilja sådan dispens från bestämmelserna i mödrahjälpsförordningen,
att beviljade bidrag av mödrahjälp till tandvård skall få
utbetalas, örn tandvården är avslutad inom tolv månader efter nedkomsten,
eller, om dispens ej kunde beviljas, att åtgärder för åstadkommande av ändrade
bestämmelser måtte vidtagas; häröver har socialstyrelsen den 30 november
1939 avgivit utlåtande;

3) I skrivelse den 30 november 1939 har socialstyrelsen hemställt, att förslag
måtte framläggas till riksdagen örn sådan ändring i mödrahjälpsförordningen,
att styrelsen erhölle befogenhet att, när särskilda skäl därtill förefunnes,
på ansökning av kvinna, som beviljats mödrahjälp, medgiva, att den
tid hjälpen finge avse efter nedkomsten skulle få utsträckas;

4) Socialstyrelsen har vidare i särskild skrivelse den 30 november 1939
hemställt, att Kungl. Majit måtte taga under övervägande, huruvida icke
understöd av statsmedel till tandvård åt personer, som berörts i den under 3)
upptagna skrivelsen, skulle kunna utgå.

Samtliga handlingar i de under 2)—4) omförmälda ärendena hava remitterats
till medicinalstyrelsen, som avgivit utlåtande däröver den 23 februari 1940.

15

Kungl. Majus proposition nr 5.

5) Med skrivelse den 12 december 1939 har socialstyrelsen överlämnat en
framställning den 6 november 1939 av mödrahjälpsnämnden i Skaraborgs
län örn viss ändring i mödrahjälpsförordningen;

6) Torshälla stads barnavårdsnämnd har i skrivelse den 18 maj 1940 hemställt,
att nämnden måtte berättigas att av statsmedel återbekomma ett belopp
om 80 kronor, utgörande av nämnden anslagna men sedermera till vederbörande
länsstyrelse återbetalade mödrahjälpsmedel, vilka använts till betalning
av tandvård, utförd senare än sex månader efter barnets födelse; samt

7) Sveriges husmodersföreningars riksförbund har i skrivelse den 29 maj
1940 hemställt, att vid revisionen av mödrahjälpen all hänsyn måtte tagas till
behovet av att denna finge kvarstå i oförminskad omfattning samt i en form,
som medgåve tillgodoseende av alla skiftande och ofrånkomliga behov.

Jag övergår nu till närmare behandling av spörsmålen örn revision i vissa
hänseenden av gällande bestämmelser rörande mödrahjälp och moderskapspenning
och börjar därvid med mödrahjälpen.

Mödrahj alpen.

Allmänna uttalanden.

Socialstyrelsen.

Beträffande av socialstyrelsen gjorda uttalanden anhåller jag att få hänvisa
tili styrelsens skrivelse av den 1 april 1940, återgiven i det följande såsom
Bilaga A.

Yttranden.

Medicinalstyrelsen erinrar örn att mödrahjälpsverksamheten vore en av
de senast vidtagna åtgärder, som genomförts på grundval av befolkningskommissionens
betänkanden. Det vore ännu för tidigt att söka genom studier
av giftermålstal, födelsefrekvens eller abortfrekvens avläsa en eventuell
verkan av mödrahjälpen. Anledning funnes att befara, att rådande förhållanden
skulle kunna med alltmera ökad styrka bidraga till en stegring av abortfrekvensen.
I den mån man hade förhoppning att genom mödrahjälpen tränga
tillbaka aborterna, vore skälen för att ge mödrahjälp i nuvarande läge snarare
starkare än under sistförflutna år. — Efter att ha påpekat, hurusom födelseoch
giftermalstalen under de senaste åren visat en oavbruten stegring och
kulminerat år 1939, förklarar styrelsen, att det ännu vore för tidigt att ingå
på en analys av dessa siffror och att uttala något omdöme örn i vad mån
mödrahjälpen kunde ha medverkat till förbättringen. Man kunde endast säga,
att utvecklingen varit den önskade, och ingen torde kunna bestrida, att mödrahjälpen
kunde ha medverkat därvidlag. Medicinalstyrelsen ville emellertid
understryka, att vid övervägande av hithörande problem uppmärksamhet även
borde ägnas psykologiska förhållanden. Flertalet torde vara ense örn att
befolkningsproblemet till sist bomme att bli ett problem örn det svenska
folkets vilja till barn. Då mödrarna, som dock vore de närmast intresserade,

16

Kungl. Majus proposition nr 5.

genom det stora antalet ansökningar angivit sin oförtydbara mening om i
kuru stor utsträckning de önskade att mödrahjälp utginge, borde man beakta
detta förhållande och göra klart för sig den psykologiska verkan, som skulle
kunna komma genom en alltför kraftig minskning av hjälpens omfattning. —
Yad anginge de anmärkningar, som riktats mot förekommande stora skiljaktigheter
i fråga örn hjälpens art, funne medicinalstyrelsen av socialstyrelsen
anförda fall exemplifiera, att mödrahjälpsnämndernas subjektivt betonade
praxis kunde ha ett objektivt underlag och snarast understryka vikten av att
en enhetlig tillämpning av förordningen, åstadkommen genom råd och anvisningar
från en central myndighet, icke komme att medföra en konstlad likformighet,
som gjorde våld på de skiftande förhållandena i stad och på
land och i olika landsändar. Slutligen framhålles, att man vid ändring
av vad som så nyss beslutats borde framgå med försiktighet. Från
denna synpunkt avstyrker styrelsen, att för närvarande någon annan ändring
i mödrahjälpsförordningens bestämmelser vidtages än vad angår tillsynsmyndighet
och ansökningstid, och anser, att över huvud taget hela frågan örn
understöd i olika former till moderskapsvården icke bör upptagas till någon
mera ingripande omarbetning förrän i samband med socialvårdskommitténs
behandling av hela understödsproblemet.

Statskontoret finner den av socialstyrelsen nu framlagda utredningen
ägnad att ytterligare stärka ämbetsverket i dess tidigare uttalade uppfattning,
att kompletterande föreskrifter borde meddelas i syfte att dels begränsa utgifterna
för mödrahjälpen, dels ock så långt görligt säkerställa en riktig
användning av mödrahjälpsmedlen, varjämte det för att undvika framtida
ansiagsöverskridanden syntes nödvändigt med en skärpning av gällande bestämmelser
på området. I betraktande av de avsevärda krav, som under
rådande förhållanden ställdes på statskassan, framträdde angelägenheten att
genom en rationalisering av mödrahjälpsverksamheten söka begränsa kostnaden
för densamma i särskilt hög grad. Yid bedömandet av frågan örn de
utvägar, som lämpligen borde anvisas för tillgodoseende av nyss angivna
syfte, hade statskontoret utgått från såsom självfallet, att hänsyn måste tagas
till det nuvarande statsfinansiella läget. Härav följde, att statskontoret vid
den granskning ämbetsverket underkastat socialstyrelsens förevarande förslag
icke ansett sig kunna tillstyrka vidtagandet av åtgärder, vilka skulle
medföra ökade utgifter för statsverket, med mindre tillräckliga garantier
kunde anses föreligga för att dessa åtgärder verkligen skulle resultera i en
påtaglig begränsning av kostnaderna för mödrahjälpsverksamheten i dess
helhet.

Mödrahjälpen vore otvivelaktigt, enligt socialvårdskommittén, av mycket
stor betydelse för lindrande av de svårigheter och ekonomiska bekymmer,
som för fattiga och ekonomiskt betryckta mödrar vore förenade med barnsbörden.
Socialstyrelsens undersökningar hade emellertid klarlagt, att verksamheten
vore behäftad med så stora brister i olika avseenden, att åtgärder
för vinnande av rättelse snarast borde vidtagas. I likhet med socialstyrelsen
ansåge kommittén icke lämpligt att nu upptaga organisationsfrågan till en

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

mera ingående granskning. I samband med kommitténs förslag örn rationalisering
och samordnande av socialvårdens olika grenar borde mödrahjälpen
inpassas som ett naturligt led i den allmänna hjälpverksamheten. I detta
sammanhang borde även upptagas till prövning frågan om fördelningen av
kostnaderna mellan staten och kommunerna. Enligt kommitténs mening
kunde beaktansvärda skäl anföras för att även kommunerna skulle bära en
del av kostnaderna för mödrahjälpen. I motsats till vad i reservation inom
socialstyrelsen anförts ansåg dock kommittén för sin del, att några åtgärder
i sådant avseende icke borde vidtagas annat än i samband med en genomgående
revision av fördelningen mellan staten och kommunerna av socialvårdskostnaderna
i allmänhet. Örn någon mera väsentlig del av kostnaden
för lämnad mödrahjälp nu skulle påläggas kommunerna, skulle detta komma
att innebära en icke oväsentligt ökad belastning för de ekonomiskt svaga
kommunerna. — De förslag till begränsning av de med mödrahjälpsverksamheten
förenade kostnaderna, som socialstyrelsen föreslagit, syntes kommittén
i stort sett lämpliga. Örn dessa förslag genomfördes, torde vissa besparingar
kunna göras, utan att de sociala krav, som motiverat mödrahjälpsverksamheten,
behövde eftersättas.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet framhåller inledningsvis,
att mödrahjälpen visat sig vara en mycket välsignelsebringande och betydelsefull
hjälpform, som inom social vårdskretsar vore högt skattad. I detta avseende
torde full enighet råda. — Att den ifrågavarande verksamheten, såsom
socialstyrelsen i sin skrivelse framhållit, hade vissa brister, skulle emellertid
villigt erkännas. Med hänsyn till att hjälpt ormen vid sin tillkomst var för
vårt land fullkomligt ny och oprövad, syntes detta icke vara något alltför
anmärkningsvärt. Man torde knappast kunna begära, att densamma under
dessa förhållanden skulle redan från första början i alla delar fungera oklanderligt.
— Då det gällde frågan, i vilken ordning de befintliga bristerna borde
avhjälpas, hade inom socialstyrelsen meningarna varit delade. Majoriteten
inom styrelsen hade sålunda — delvis med hänsyn till det uppdrag, som lämnats
åt social vår dskommittén — sett sig förhindrad att nu föreslå några mera
genomgripande förändringar av hjälpverksamhetens art och organisation utan
hade i stället funnit, att vissa åtgärder till avhjälpande av förefintliga brister
redan nu skulle kunna med fördel vidtagas. Minoriteten å sin sida ansåge, att
mödrahjälpens organisationsproblem icke borde lämnas orubbat med en hänvisning
till socialvårdskommitténs arbete, utan att detta problem så fort som
möjligt borde bli föremål för en utredning. Vilken av dessa vägar, som borde
väljas, syntes i huvudsak vara beroende på den tidpunkt, vid vilken socialvårdskommitténs
utredningsresultat kunde förväntas. Läge denna tidpunkt
långt fram i tiden, vilket under nuvarande förhållanden möjligen kunde befaras,
torde det böra ifrågasättas, icke minst för mödrahjälpsverksamhetens
egen skull, örn icke den djupgående utredningen omedelbart borde igångsättas.
Det syntes icke omöjligt, att denna utredning skulle kunna komma
fram till ett förslag örn en tillfredsställande organisation av mödrahjälpen,
som utan alltför stora svårigheter skulle kunna inpassas i ett blivande social Bihang

till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 5.

782 40 2

18

Kungl. May.ts proposition nr 5.

vårdssystem. Vore det å andra sidan så, att socialvårdskommitténs förslag
kunde förväntas inom relativt kort tid, syntes man böra tillse, att åtgärder
icke nu vidtoges, som bunde organisationen på sådant sätt, att svårigheter
uppstode att inom en snar framtid inordna verksamheten i det nya systemet.

Då de direkta utgifterna för mödrahjälpen gäldades med statsmedel,
yttrar styrelsen för svenska stadsförbundet, vore förslaget ur dess synpunkt
av intresse främst med hänsyn till de uttalanden socialstyrelsen gjort angående
kommunernas uppgifter inom denna gren av socialvården. Men självfallet
vore det framför allt i tider, då särskilda svårigheter mötte att tillgodose
sociala behov, av stor betydelse även ur kommunal synpunkt, att de medel,
som kunde ställas till förfogande, finge en så effektiv användning som möjligt.
Avvägningen av befolkningspolitiska motiv mot rent statsfinansiella
bleve nu mera maktpåliggande än tidigare. Hur statsmakterna än bedömde
frågan, syntes situationen i vart fall nödvändiggöra den strängaste sparsamhet,
och från kommunalt håll syntes man icke böra undandraga sig en
medverkan i avseende å organisation, kontroll etc., som kunde främja ett
sådant syfte, förutsatt att uppslagen i och för sig befunnes betydelsefulla och
praktiska. — Beträffande de allmänna riktlinjerna anslöte sig styrelsen helt
till uttalandena, att behovsprövningen borde bibehållas. De skäl, som därför
anförts, syntes fullt bärande. I förbigående anmärktes, att för rnoderskapspenning
fastställd inkomstgräns visat sig vara föga ändamålsenlig, då
ofta stor skiljaktighet förelåge mellan taxerad inkomst och den vid hjälpbehovets
inträdande aktuella. -— I fråga slutligen örn tidpunkten för en mera
djupgående reform av mödrahjälpen framhölls, att det rent principiellt syntes
önskvärt, att denna finge ske i samband med en centralisering av kommunernas
socialvård. Men örn i praktiken socialvårdskommitténs förslag borde
avvaktas eller ej, bleve givetvis beroende på ett bedömande av hur långt bort
i tiden detta kunde väntas avgivet. I vart fall ville styrelsen bestämt avråda
från den av ene reservanten förordade åtgärden i en decentraliserande riktning
med en ny kommunal nämnd. Likaså ville styrelsen nu liksom i andra
sammanhang taga avstånd från tanken att kommuns andel i kostnaden skulle
vara en oundviklig förutsättning för att framkalla sparsamhet med understöden.
Det skulle i detta sammanhang också starkt understrykas, att mödrahjälpen
som ett led i en effektiv befolkningspolitik ansetts vara statens sak.
Att man nu i ett icke minst för kommunerna svårt läge skulle vältra över en
del av utgifterna på kommunerna torde svårligen kunna ifrågasättas. De
bure för övrigt redan en betydande del därav genom sina kostnader för
barnavårdsnämndens bestyr med mödrahjälpen.

Bland de på senare tid tillkomna slagen av hjälpåtgärder från det allmännas
sida, vilka toge mera direkt sikte på befolkningsutvecklingen i landet,
torde mödrahjälpen intaga en betydelsefull plats, uttalas av svenska landskommunernas
förbund. Det kunde icke ifrågasättas annat än att mödrahjälpen,
med sitt syfte att göra fattigvården som hjälpform obehövlig, då det
gällde att avhjälpa sådana särskilda hjälpbehov, som föranleddes av havandeskap
och barnsbörd, vore värd det stöd, som samhället kunde skänka.

19

Kungl. Majus proposition nr 5.

Samtidigt läge det emellertid lika mycket vikt uppå att mödrahjälpsverksamheten
vid tillämpningen så handhades, att icke befogad invändning kunde
göras att genom verksamheten ett obehörigt utnyttjande av allmänna medel
möjliggjordes. Det torde vara ofrånkomligt, att i vissa fall de anmärkningar,
som i sådant avseende framkommit, ägde visst fog. — Det föreliggande förslaget
borde icke utan en grundlig omarbetning läggas till grund för lagstiftning
på området.

All erfarenhet visade, att mödrahjälpen såväl praktiskt som ekonomiskt
inneburit ett ovärderligt stöd för de svenska barnaföderskorna, framhåller
Sveriges husmodersföreningars riksförbund (i skrivelsen den 29 maj 1940). Det
trångmål, som ett barns födelse medförde för otaliga fattiga hem, hade under
de år mödrahjälpsinstitutionen fungerat i många fall kunnat ansevärt lindras,
och vetskapen örn att denna hjälp stått till buds i en annars kanske förtvivlad
situation hade för barnaföderskorna betytt en stor hjälp. I en tid som denna,
med de påfrestningar som den ökade försvarsberedskapen medfört för många
familjer och med de ständigt skärpta krav, som även i övrigt måste ställas på
den enskildes motståndskraft och insatser, vore en mödrahjälp, utdelad i tillräcklig
omfattning och med hänsynstagande till olika behov, viktigare än
någonsin. Det vore enligt riksförbundets uppfattning ett ödesdigert misstag
att beskära mödrahjälpen vare sig genom någon avsevärd minskning av anslaget
eller genom snäva direktiv för medlens användning.

Överståthållarämbetet anför, att de av socialstyrelsen verkställda undersökningarna
otvivelaktigt givit vid handen, att ifrågavarande hjälpverksamhet
vore behäftad med brister av sådan beskaffenhet, att de påkallade ändringar
i nu gällande bestämmelser. Då emellertid bristerna i stort sett borde kunna
avhjälpas utan nämnvärd ändring av den nuvarande organisationen, biträdde
ämbetet socialstyrelsens mening, att organisationsfrågan borde upptagas till
en mera ingående granskning i samband med socialvårdskommitténs utredning
örn rationalisering och samordnande av socialvårdens olika grenar.
I sammanhang därmed syntes också frågan örn kommunernas andel i utgifterna
för mödrahjälpen böra upptagas till behandling.

De förslag, som framställts i fråga örn organisationen, föranledde ingen
erinran av mödrahjälpsnämnden i Stockholm. Det syntes lämpligt, att socialstyrelsen
nu uttryckligen gåves ställning såsom tillsynsmyndighet över mödralijälpsverksamheten,
även örn härigenom icke någon reeell ändring gjordes i
vad som redan för närvarande gällde.

Barnavårdsnämnden i Stockholm framhåller, att mödrahjälpen enligt
nämndens mening vore ett värdefullt led i samhällets omvårdnad örn de
mindre bemedlade. Det läte sig visserligen icke statistiskt utreda, i vad mån
mödrahjälpen kunde ha medverkat till den ökning av nativiteten, som ägt
rum de senare åren. Men dess betydelse för mödrarnas och barnens hälsa
läge i öppen dag. Det värdefullaste vore måhända, att många mödrar, som
eljest varit nödsakade att återtaga sitt förvärvsarbete så snart som möjligt
efter barnets födelse, tack vare mödrahjälpen kunnat få odelat ägna sig åt
hemmet och barnet under de första viktiga månaderna. — I likhet med social -

20 Kungl. Majus •proposition nr 5.

styrelsen ansåg barnavårdsnämnden den nuvarande organisationen av mödrahjälpsverksamheten
vara mindre tillfredsställande. Behovet av en central tillsynsmyndighet
torde vara ovedersägligt. Den ojämnhet, som komme till synes
i fråga örn understödsbehovets bedömande, och den osäkerhet, som på olika
sätt framträtt, berodde, förutom på bristande stringens hos författningarna,
på avsaknaden av klara direktiv för praxis. Barnavårdsnämnden tillstyrkte
alltså på det livligaste socialstyrelsens förslag i denna del och uttalade i detta
sammanhang önskvärdheten av att de direktiv, som tillsynsmyndigheten kunde
komma att utfärda, icke måtte bli allmänt hållna och svävande utan i möjligaste
mån koncisa, så att de icke lämnade rum för alltför olika tolkning med avseende
på det enskilda fallet. Det vore nämligen av stor betydelse, att den
person, som för barnavårdsnämndens räkning verkställde undersökning och
utredning, med åtminstone någon grad av säkerhet kunde bedöma den sökandes
utsikter att erhålla hjälp i olika avseenden. Därigenom bleve utredningsmannen
bättre i stånd att giva sökanden råd och anvisningar. Under nuvarande
förhållanden hände det stundom, att mödrahjälpsnämnden bedömde
sökandens läge helt annorlunda än utredningsmannen och barnavårdsnämnden.
■— Såsom socialstyrelsen inledningsvis med rätta anmärkt, vore en individuell
behovsprövning svår att genomföra, där prövningen handhades av en
central nämnd, som måste grunda sina beslut på uppgifter från kommunala
organ. Ur denna synpunkt kunde man vara böjd att ifrågasätta behovsprövningens
ersättande med en schematisk inkomstprövning. En individuell behovsprövning
uppammade lätteligen en del nya behov, vilka mången gång
endast hade ett mycket svagt samband med barnsbörden. I allmänhetens
ögon innebure vidare själva behovsprövningen något nedsättande. Hjälp,
som mottoges i samband med sådan prövning, bleve därför gärna impopulär. I
sistnämnda avseende rådde det enligt barnavårdsnämndens erfarenhet en betydande
skillnad mellan bidragsförskotten och barnbidragen å ena samt
mödrahjälpen å andra sidan. Mödrahjälpen vore icke sällan, på grund av den
ingående behovsprövningen och de detaljerade föreskrifterna rörande hjälpens
användning, föremål för klander från deras sida, som komme i åtnjutande
av densamma, medan dylikt klander sällan förspordes beträffande
bidragsförskotten. Denna omständighet torde förtjäna ett visst beaktande,
därför att mödrahjälpen ju tillkommit för att främja nativiteten och motverka
aborterna. Det torde icke heller vara säkert, att mödrahjälpen skulle bli till
mindre gagn för mödrarna och barnen, örn den utformades så, att mödrar,
som själva eller tillsammans med sina män hade en inkomst, som understege
vissa med hänsyn till barnantal och dyrort avvägda belopp, kunde erhålla ett
mindre, löpande understöd under senare delen av havandeskapet och barnets
första levnadsmånader, under förutsättning att vederbörande ställde sig och
sitt barn under tillsyn av mödravårds- respektive barnavårdscentral och följde
de anvisningar, som därifrån gåves. Möjligt vore dock, att en så anordnad
mödrahjälp, för att uppnå samma effektivitet som den nuvarande hjälpen,
skulle draga större kostnader. Å andra sidan skulle en schematisk prövning
av understödsbehovet med hänsyn allenast till inkomst, barnantal och dyrort

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

21

innebära en högst väsentlig förenkling av mödrahjälpsverksamheten. Omkostnaderna
för denna skulle därigenom förbilligas. Barnavårdsnämnden vore
emellertid icke beredd att nu förorda ett frångående av den individuella bello
vspr övningen. Nämnden hade endast velat framhålla, att olika synpunkter
kunde anläggas på denna fråga. — Äv nämnden skisserades slutligen ett förslag
till ny organisation för mödrahjälpsverksamheten. Om vederbörande
fattigvårds- och barnavårdskonsulent — i analogi med pensionsstyrelsens
ombud — kunde närvara vid varje barnavårdsnämnds sammanträde, där
mödrahjälpsärenden handlades, och örn konsulenternas befogenhet på lämpligt
sätt avvägdes, torde det med full trygghet kunna anförtros åt barnavårdsnämnderna
att övertaga den befogenhet, som nu tillkomme mödrahjälpsnämnderna,
utan att därmed förenades en sådan fördelning av kostnaderna,
som byråchefen Hagman i sitt särskilda yttrande inom socialstyrelsen ifrågasatt.
Yad en sådan utbyggnad av konsulentorganisationen skulle betyda för
effektiviseringen av barnavårdsnämndernas verksamhet i det hela läge i
öppen dag. Särskilt borde en närmare anknytning av konsulenterna till
barnavårdsnämnderna kunna medföra en uppryckning av barnavårdsmannainstitutionen,
vilken, enligt vad socialstyrelsen påpekat, somligstädes fungerade
på ett otillfredsställande sätt.

I utlåtande den 18 januari 1940 i anledning av vad riksdagens revisorer
anfört om anslagen till mödrahjälp hade länsstyrelsen i Stockholms län
uttalat sig för bibehållandet av individuell behovsprövning vid behandlandet
av mödrahjälpsärenden, men framhållit behovet av anvisningar för denna
prövning i syfte att ernå en enhetligare bedömning av ärendena, varjämte
länsstyrelsen pekat på möjligheten att taga hänsyn till inkomsten för det
löpande året. Länsstyrelsen hade så mycket mindre anledning att frångå
denna ståndpunkt, som det framförda förslaget örn införandet av en central
ledning av verksamheten syntes erbjuda en utväg att ernå en tillfredsställande
prövning efter angivna linjer.

Mödrahjälpsnämnden i Stockholms län framhåller, att det förefölle som örn
diskussionen i förevarande fråga huvudsakligen gällde, att kostnaderna blivit
högre än de för ändamålet beräknade. I viss mån kunde detta vara beroende
av en olika och på sina håll liberal tillämpning av författningen. Dock vore
det uppenbart, att de mödrahjälpsnämnder, vilka vore förtrogna med svensk
fattigvårdslagstiftning och dennas tillämpning, väl borde förstå, när ett fattigvårdsbehov
skulle föreligga och mödrahjälp träda i fattigvårdens ställe med
mindre sträng prövning av behovet. Det finge emellertid icke förbises, att å
ena sidan befolkningskommissionens kalkyler vore teoretiska beräkningar
under det att å andra sidan barnavårds- och mödrahjälpsnämnder ställdes mot
verkligheten. Det borde även beaktas, att flertalet av de taxerade hade en
inkomst, som understege existensminimum. Till sist kunde det starkt ifrågasättas,
frånsett en del fall där på grund av ofullständiga eller oriktiga uppgifter
missbruk förekommit, örn icke mödrahjälpen såsom en hjälp till självhjälp
redan varit och än mera komme att bli av den största betydelse för land
och folk.

22

Kungl. Majus proposition nr 5.

Mödrahjälpsnämnden i Uppsala län delar den av socialstyrelsen uttalade
uppfattningen, att den individuella bekovsprövningen borde bibehållas. Enligt
mödrahjälpsnämndens erfarenhet hade, tack vare denna prövning, det varit
möjligt att åstadkomma en både välbehövlig, effektiv och efter behovet avpassad
hjälp i många av de fall, som nämnden haft att behandla. Mödrahjälpsnämnden
kunde emellertid icke undgå att uttala, att man under nu rådande
förhållanden mäste taga i betraktande den möjligheten, att besparingar bleve
nödvändiga jämväl inom det område, som berördes av mödrahjälpen. Så
mycket angelägnare vore det då, att de medel, som ställdes till förfogande till
hjälp åt havande kvinnor och mödrar, bomme till den bästa möjliga användning.
Efter mödrahjälpsnämndens uppfattning vore detta icke för närvarande
fallet med åtminstone en avsevärd del av de medel, som utginge i form av
moderskapspenning. Det syntes därför önskvärt, att såväl mödrahjälpen som
moderskapspenningen skyndsamt underkastades utredning, varvid mödrahjälpsnämnden
föreställde sig, att individuell prövning borde bli regel för det
understöd, som kunde komma att framgå av utredningen. Då socialvårdskommitténs
arbete icke på åtskilliga år ännu torde kunna lämna något resultat,
syntes dess utredning icke böra avvaktas.

Länsstyrelsen i Södermanlands län, som i huvudsak instämt i vad mödrahjälpsnämnden
i länet anfört, ville för sin del särskilt understryka behovet av
att en för samtliga mödrahjälpsnämnder gemensam tillsynsmyndighet tillskapades.
Att åt socialstyrelsen lämnades uppdraget att vara sådan tillsynsmyndighet
funne länsstyrelsen också lämpligt.

Med tillfredsställelse har mödrahjälpsnämnden i Södermanlands län till
en början konstaterat, att socialstyrelsen förordat bibehållande till alla delar
av den individuella behovsprövningen. Beträffande förslaget i övrigt syntes
detta i stort sett vara val ägnat att råda bot för de brister, varmed mödrahjälpsverksamheten
konstaterats ha blivit behäftad.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har funnit de föreslagna åtgärderna för
avhjälpande av de allvarligaste bristerna i den hittillsvarande mödrahjälpsverksamheten
ändamålsenliga.

Den av socialstyrelsen verkställda statistiska undersökningen av rnödrahjälpens
handhavande finner mödrahjälpsnämnden i Östergötlands läns landstingsområde
utgöra ett klart belägg för att i första hand erfordrades en tillsynsnämnd
för verksamheten, som genom tydliga anvisningar kunde skapa
stadga och likformighet i tillämpningen. Härigenom torde alltjämt kvarstående
missförhållanden utan vidare kunna i huvudsak avhjälpas. Nämnden konstaterar
med tillfredsställelse, att socialstyrelsen icke velat förorda ett uppgivande
av behovsprövningen, vilken såsom nämnden tidigare framhållit,
måste anses vara den bärande principen vid mödrahjälpsförordningens tilllämpning.

Socialstyrelsens utredning hade bestyrkt det av riksdagens revisorer påvisade
förhållandet, att mödrahjälpsverksamheten icke vore ändamålsenligt
organiserad och planlagd, uttalar länsstyrelsen i Jönköpings län. En genomgripande
revision av ifrågavarande hjälpverksamhet finge sålunda anses på -

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

kallad. Såsom socialstyrelsen framhållit, syntes emellertid frågan härom böra
tagas under omprövning i ett vidare sammanhang och i avvaktan på denna
ytterligare utredning de mest påtagliga bristerna snarast avhjälpas. Det av
socialstyrelsen i sådant syfte framlagda förslaget syntes väl avvägt. Särskilt
inrättandet av en central tillsynsmyndighet med inspektions- och direktivrätt
syntes ägnat att avhjälpa de mest påtagliga olägenheterna i nuvarande ordning.
Denna tillsynsmyndighet borde, såsom socialstyrelsen föreslagit, övertaga
bestyret med granskningen av redovisningarna över de avslutade mödrahjälpsärendena.
Att viss granskning av redovisningarna verkställdes av mödrahjälpsnämndema
syntes även ändamålsenligt. Genom denna granskning finge
såväl mödrahjälpsnämnderna som tillsynsmyndigheten erforderlig kännedom
örn det faktiska utfallet av verksamheten.

Länsstyrelsen i Kronobergs län har funnit socialstyrelsens undersökning
i stort sett bekräfta, att den nuvarande organisationen för mödrahjälpsverksamheten
vore behäftad med vissa svagheter. Dessa sammanhängde emellertid
väsentligen med den splittring i den sociala omvårdnaden, som vore förhanden,
och de missförhållanden i följd därav, för vilkas avhjälpande uppdrag lämnats
åt socialvårdskommittén. Då erfarenheten av nuvarande mödrahjälpsorganisationens
arbete ännu vore jämförelsevis kortvarig och nämnda kommitté
givetvis komme att tillgodogöra sig densamma i rationella större sammanhang
med avseende även på mödrahjälp, syntes det vara naturligt, att i
avvaktan på resultatet av socialvårdskommitténs arbete icke några mera
genomgripande organisatoriska förändringar av mödrahjälpsorganisationen nu,
mer eller mindre provisoriskt, genomfördes.

Såsom en aktuell angelägenhet av vikt kvarstode dock, att klara och vägledande
regler fastställdes för utdelandet av mödrahjälpen och detta icke
minst beträffande barnavårdsnämndernas skyldigheter ifråga örn mödrahjälpsverksamheten.

Mödrahjälpsnämnden i Kronobergs län har framhållit, att tidsläget långt
ifrån att motivera en nedskärning av mödrahjälpen utgjorde ett starkt skäl
för att bibehålla hjälpen i samma omfattning som föregående år. Även örn
samma belopp finge utgå, finge mödrarna realiter vidkännas en sänkning,
eftersom levnadskostnaderna stegrats. — Det hade sagts, att mödrahjälpen i
en del fall varit väl frikostig, men med samma eller större rätt kunde man
framhålla, att mödrahjälpsnämnderna många gånger icke vågat eller kunnat
utanordna de belopp, som behövts för att täcka ett uppenbart behov i samband
med barnsbörd, vilket genom sjukdom eller andra omständigheter blivit
gapande stort.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser en ändring av mödrahjälpens organisation
och grunderna för verksamheten vara av behovet påkallad. Avsaknaden
av närmare bestämmelser rörande tillämpningen av förordningen örn mödrahjälp
hade gjort, att mödrahjälpsverksamheten icke utformats enhetligt inom
hela landet. Övervakningen av den beviljade mödrahjälpens användning och
barnavårdsnämndernas redovisningar hade på grund av frånvaron av närmare
kontrollföreskrifter varit ofullständig. Länsstyrelsen tillstyrkte för den skull,

24 Kungl. Majus proposition nr 5.

att åtgärder vidtoges för avhjälpande av förefintliga brister i mödrahjälpsverksamheten.

I likhet nied socialstyrelsen finna mödrahjälpsnämnderna i Kalmar läns
norra och södra landstingsområden, att en verksamhet av mödrahjälpens art
icke borde göras till föremål för beskärning uteslutande av statsfinansiella
skäl. De förbättrade befolkningssiffror, som kunnat konstateras de sistförflutna
tvenne åren, torde till stor del kunna härledas från de positiva åtgärder,
som av statsmakterna vidtagits till främjande av familjebildning och förbättrande
av mödrars och barns yttre förhållanden. Under nu rådande oroliga tider
torde just den hjälpverksamhet, som avsåge att stimulera viljan till barn och
att skapa trygghet vid moderskap, vara av utomordentlig betydelse för vårt
land och dess framtid. — Att brister vidlådde den nuvarande organisationen
av mödrahjälpen hade från flera håll påtalats. Dessa brister härrörde i synnerhet
från frånvaron av enhetlig ledning av verksamheten. Avsaknaden av
för hela riket enhetliga, närmare föreskrifter rörande sättet för mödrahjälpens
användning ävensom rörande övervakning från barnavårdsnämndernas
sida av medlens användning hade medfört, att hela verksamheten givit intryck
av planlöshet. Som densamma nu fått bedrivas, hade de olika mödrahjälpsnämnderna
var för sig efter bästa förmåga fått pröva sig fram och grundlägga
vissa normer vid tillämpningen av gällande författning. Att stora
variationer därvid blivit rådande vore uppenbart.

Mödrah]älpsnämnden i Gotlands län, vars utlåtande åberopas av länsstyrelsen
i samma län, betonar, att mödrahjälpsverksamheten visat sig vara en av
de socialvårdsfunktioner, som de senaste årens socialpolitik haft största
glädjen av. Denna hjälp hade nämligen icke bara den fördelen med sig, att den
utginge, då ökade omkostnader vid ett barns födelse i mångå fall medförde
stora ekonomiska svårigheter, som till och med avskräckt familjer i små omständigheter
från att skaffa sig barn, utan den gåve även en moder tillfälle
att få kläder eller annan utrustning, som hon icke utan mödrahjälp skulle anse
sig ha råd att skaffa sig själv, enär i första hand hennes omtanke gällde hennes
barns behov. Mödrahjälpsnämnden hade i stort sett ingenting att erinra mot
socialstyrelsens förslag och ansåge, att det i huvudsak skulle vara till nytta för
verksamheten.

Länsstyrelsen i Blekinge län anför, att enligt de av socialstyrelsen föreslagna
grunderna för mödrahjälpsverksamheten verksamheten såsom hittills
skett helt skulle bekostas av statsmedel samt generella tillämpningsföreskrifter
icke meddelas i författningsform för behovsprövningen och mödrahjälpens
användning. De framlagda förslagen örn inrättandet av en central tillsynsmyndighet
över mödrahjälpsnämnderna samt till omorganisation av verksamheten
i övrigt föranledde under berörda förutsättningar icke till någon erinran
från länsstyrelsens sida. Den betydelse, som: den till inrättande föreslagna
tillsynsmyndigheten och av denna utfärdade enhetliga normerande
föreskrifter otvivelaktigt skulle äga för mödrahjälpsverksamheten, torde emellertid
bli i avsevärd grad beroende av att frågan örn den ekonomiska ansvarigheten
för denna verksamhet även funne en tillfredsställande lösning. Då

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

mödrahjälps- och barnavårdsnämnderna syntes böra erhålla frihet att medgiva
de avvikelser från de normgivande grunderna, vartill förhållandena kunde
giva anledning, tillstyrkes det av socialstyrelsen framlagda förslaget, ehuru
verksamhetens organisation i anslutning till de grunder, som angåves i byråchefen
Hagmans särskilda yttrande, skulle innebära en avsevärd förenkling
av organisationen och kontrollen.

Mot det framlagda förslaget till viss omorganisation av mödrahjälpsverksamheten
i syfte att för denna verksamhet åstadkomma större likformighet
och effektivare kontroll hade mödrahjälpsnämnden i Blekinge län intet att
erinra utan instämde i önskvärdheten av att åtgärder i dessa syften vidtoges.
Hen hittills utövade verksamheten hade karaktäriserats av stark decentralisation,
och det vore då helt naturligt, att olika mödrahjälpsnämnder kunnat anlägga
helt olika synpunkter på såväl hjälpbehovet som på de olika hjälpformerna.
Även örn det vore önskvärt, att större enhetlighet komme till stånd
i fråga om de principer, som borde tillämpas vid beviljande av mödrahjälp,
så vore det lika betydelsefullt, att den hittills tillämpade individuella behovsprövningen
bibehölles. Att rätta mödrahjälpen efter ett fixerat beskattningsbart
belopp vore mindre lyckligt. -—- Hen större likformighet, som måste anses
önskvärd, skulle otvivelaktigt kunna uppnås, örn åt socialstyrelsen uppdroges
att fungera som rådgivande och tillsynsorgan över nämndernas verksamhet.

He i ärendet verkställda utredningarna hade, enligt vad länsstyrelsen i
Kristianstads län yttrar, bekräftat behovet av en tillsynsmyndighet med befogenhet
att giva direktiv beträffande såväl verksamheten som dess omfattning.
Att socialstyrelsen borde anförtros dessa uppgifter vöre självfallet.
Länsstyrelsen hyste den uppfattningen, att med tillsättande av tillsynsmyndighet
med föreslagen befogenhet åtskilliga av de brister i enhetlig behandling
av ärendena i olika nämnder, som nu vidlådde verksamheten, komme att bortfalla.
Länsstyrelsen ansåg starka skäl tala för att individuell prövning av
behovet fortfarande borde äga rum.

Mödrahjälpsnämnden i Kristianstads län har i stort sett anslutit sig till
de synpunkter, som kommit till uttryck i socialstyrelsens yttrande.

Het lär icke kunna bestridas, förmenar länsstyrelsen i Malmöhus län, att
mödrahjälpsverksamheten sådan den hittills bedrivits i många avseenden förfelat
sitt syfte och åsamkat statsverket onödiga utgifter. Het vore länsstyrelsens
uppfattning, att detta till stor del härledde sig ur en bristande organisation
men också i vissa hänseenden ur lagstiftningen på området i övrigt.
Het hade varit önskligt, örn i denna riktlinjerna för verksamheten hade varit
närmare uppdragna. He anmärkningar, som riktats mot mödrahjälpsverksamheten
sådan den hittills bedrivits, syntes länsstyrelsen vara av den art, att de
påkallade en mycket snar revision av gällande bestämmelser. I likhet med
reservanterna inom socialstyrelsen holle länsstyrelsen före, att den härav betingade
utredningen ej borde anstå i avvaktan på att den skulle kunna ingå
i socialvårdskommitténs utredningsarbete. Länsstyrelsen anslöte sig helt till
den av socialstyrelsen intagna ståndpunkten, att endast en behovsprövning
borde vara utslagsgivande för frågan om beviljandet av mödrahjälp. Huru

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

önskvärt det än vore, kunde det väl knappast gå för sig, därest syftet med
mödrahjälpen verkligen skulle kunna ernås, att fixera en viss inkomst, utanför
vilken mödrahjälp skulle vara helt utesluten. Även örn tillbörlig hänsyn skulle
kunna tagas till dyrort, barnantal och andra liknande kända omständigheter,
skulle dock för skapandet av rättvisa förutsättas en ingående prövning av
den sökandes ekonomiska förhållanden i övrigt: skuldsättning, underhållsskyldighet
mot anhörig eller dylikt. Därtill komme, att för det klientel, örn vilket
det här vore fråga, den taxerade inkomsten ofta nog kunde ganska avsevärt avvika
från de inkomstförhållanden, som vid ansökningstillfället vore för handen.
Örn behovsprincipen således enligt länsstyrelsens förmenande borde vara avgörande,
syntes det emellertid ofrånkomligt för att vederbörlig styrsel på
verksamheten skulle kunna ernås, att kommun ålades att i viss mån bidraga
till kostnaderna för utgiven mödrahjälp. Den kvot, varmed kommunen borde
åläggas bidraga, kunde ju lämpligen göras variabel i förhållande till sammanlagda
beloppet av utdebiterade kommunala utskylder, varvid särskilt skattetyngd
kommun borde beredas möjlighet att i form av skatteutjämning bli
gottgjord för havda utlägg. På detta sätt borde kunna skapas den bästa och
billigaste garantien mot missbruk utan att syftemålet med hjälpen behövde
i nämnvärd grad äventyras. I allt fall borde lagligen stadgas skyldighet för
kommun att återbetala oriktigt använt mödrahjälpsbidrag. Under nu antydda
förhållanden torde utan större risk kunna åt barnavårdsnämnderna, åtminstone
i de större städerna, överlåtas att självständigt handha mödrahjälpsverksamheten.
Arbetsbördan för länsmödrahjälpsnämndema skulle härigenom i
ganska stor utsträckning kunna lättas. Länsstyrelsen hade icke möjlighet att för
närvarande tillräckligt överblicka problemet, men det skulle kanske kunna tänkas,
att vissa kommuner sammansloges till ett gemensamt distrikt med gemensam
handläggning av hithörande ärenden och gemensam ansvarighet i förhållande
till förefintliga skatteunderlag för begångna felaktigheter. Det skulle under
sådana förhållanden knappast kunna befaras, att missbruk skulle förekomma.
Därest ett arrangemang sådant som det framkastade läte sig genomföras, borde
jämväl länsmödrahjälpsnämndema i stort sett kunna, avskaffas. Länsstyrelsen
ville i detta sammanhang ha framhållit, att länsstyrelsen ingenting hade
att erinra mot vad socialstyrelsen därutinnan föreslagit, att i mödrahjälpsförordningen
infördes föreskrift, att för mödrahjälpsärenden skulle inom varje
barnavårdsnämnd finnas en särskild föredragande, vilken skulle vara kvinna.

Mödrahjälpsnämnden i Hallands län, vars utlåtande i huvudsak åberopas
av länsstyrelsen i länet, understryker, att vad som måste anses bristfälligt i
den nuvarande organisationen för mödrahjälp vöre framför allt oenhetligheten
vid bedömandet av begreppet »uppenbart behov» samt kontrollen å beviljad
hjälp.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser de missförhållanden, som
påvisats rörande mödrahjälpsverksamheten, i huvudsak ha sin grund i den
hittillsvarande, ej lämpliga organisationen. Socialstyrelsens förslag att granskningen
av barnavårdsnämndernas handhavande av mödrahjälpsverksamheten
skulle överflyttas från länsstyrelserna till mödrahjälpsnämnderna och att åt

Kungl. Majus proposition nr 5.

27

socialstyrelsen skulle uppdragas att vara tillsynsmyndighet för hela verksamheten
torde enligt länsstyrelsens förmenande komma att undanröja den
väsentliga grunden för de hittillsvarande missförhållandena.

Mödrahjälpsnämnden i Göteborg framhåller, att oaktat här och var vissa
brister gjort sig gällande i nämndernas sätt att handha den nya sociala hjälpform,
som mödrahjälpen representerade, man likväl i stort sett kommit till
rätta med densamma. Även de mera allmänt givna muntliga råd och anvisningar,
som lämnades vid den konferens med representanter för mödrahjälpsnämnderna
i riket, som hölls i Stockholm den 17 och 18 oktober
1938, hade man åtminstone för Göteborgs mödrahjälpsnämnds vidkommande
sökt att följa. Mödrahjälpsnämnden förmenade vidare, att det
förhållandet, att de beräknade anslagen för mödrahjälpen visat sig vara otillräckliga,
icke utan vidare finge tagas till intäkt för att mödrahjälpsnämnderna
i gemen varit för rnndhänta vid utdelandet av hjälpen. Yad Göteborgs stad
beträffade hade anslagens otillräcklighet helt enkelt berott på att de hjälpbehov,
som mödrahjälpen åsyftade att täcka, varit mycket större än man beräknat.

Länsstyrelsen och mödrahjälpsnämnden i Älvsborgs län hava i huvudsak
intet haft att erinra mot socialstyrelsens synpunkter och förslag.

Vad socialstyrelsen anfört beträffande tillsättandet av en tillsynsmyndighet
med befogenhet, bland annat, att giva råd och anvisningar åt mödrahjälpsnämnderna
finner länsstyrelsen i Skaraborgs län innebära en lämplig komplettering
av nuvarande organisation i syfte att erhålla enhetliga principer vid
verksamhetens utövande.

Mödrahjälpsnämnden i Värmlands län, vars utlåtande åberopas jämväl av
länsstyrelsen i länet, anser, att socialstyrelsen i viss mån överdrivit de olägenheter,
som med hänsyn till den fria behovsprövningen vidlådde nuvarande
organisation. Det kunde icke bestridas, att vissa barnavårdsnämnder hade en
benägenhet att såväl lämna alltför knapphändiga uppgifter angående sökandens
förhållanden som att i sina yttranden över mödrahjälpsansökningar icke
iakttaga erforderlig återhållsamhet i fråga örn föreslagen hjälps omfattning.
Även örn detta förhållande försvårade mödrahjälpsnämndernas arbete och
möjligheten till fullt rättvis behovsprövning, hävdade mödrahjälpsnämnden,
att mödrahjälp härigenom icke beviljats i för stor omfattning. Mödrahjälpsnämnden
hade icke kunnat finna, att någon barnavårdsnämnd lämnat medvetet
felaktiga upplysningar eller sökt framställa moderns belägenhet sämre än den
i verkligheten vore. Många barnavårdsnämnder vöre både samvetsgranna
och omdömesgilla i fråga örn de uppgifter, som lämnades till mödrahjälpsnämnden,
samt sökte på ett lojalt sätt följa av mödrahjälpsnämnden lämnade
direktiv. Det borde i detta sammanhang icke bortglömmas, att inom mödrahjälpsnämndema
funnes omfattande orts- och personkännedom och rik erfarenhet
av olika samhällsgruppers levnadsbetingelser.

I likhet med socialstyrelsen finner mödrahjälpsnämnden i Örebro län —
vars utlåtande åberopas jämväl av länsstyrelsen i länet — det synnerligen
angeläget, att mödrahjälpsnämnderna få råd, anvisningar och direktiv för att

28

Kungl. Maj:ts proposition nr o.

författningarna skola bli tillämpade med den grad av likformighet, som med
hänsyn till förhållandena i olika landsdelar kunde vara befogad. Socialstyrelsen
hade redan verkat i detta syfte. Mödrahjälpsnämnden erinrade härutinnan
örn hur det varit till stor nytta, att socialstyrelsen bragt till nämndens
kännedom de olika formulär etc., som av andra nämnder använts. Särskilt
kunde framhållas det betydande utbyte för arbetet, som vanns genom den
av socialstyrelsen föranstaltade konferensen mellan mödrahjälpsnämnder och
den sammanfattning av diskussionen, som utarbetades av socialstyrelsen. I
ett cirkulär i juli 1939 gjordes mödrahjälpsnämnderna uppmärksamma å vissa
iörhållanden i avseende å fattigvård och mödrahjälp. Mödrahjälpsnämnden
vore övertygad örn att, därest socialstyrelsen fullföljde det sålunda inledda
arbetet genom utarbetandet av formulär för ansökningar och utredningar samt
råd och anvisningar för tillämpning av olika understödsformer, detta skulle
hälsas med tillfredsställelse och de givna anvisningarna lojalt följas.

Mödrahjälpsnämnden i Västmanlands län finner det obestridligt, att
mödrahjälpsförordningens första paragraf i fråga örn »uppenbart behov av
understöd» givits en alltför ojämn och i vissa avseenden alltför vid tolkning.
Detta syntes dock mera bero av en efter inkomst och barnantal graderad
hjälptilldelning än av en objektivt verkställd behovsprövning. Visserligen
kunde icke heller behovsprövningen undgå att influeras av det allmänna ekonomiska
tillståndet inom en sökandes familj, vilket givetvis vore behovsprövningens
nackdel, men i gengäld anpassade sig behovsprövningen på ett mera
smidigt sätt till de särskilda behov, som uppkommit som en direkt följd av
havandeskap och barnsbörd. I varje fall borde dessa omständigheter icke
motivera vare sig införandet av skärpta bestämmelser för behovsprövning eller
ännu mindre övergång till en schematisering av mödrahjälpen efter bland
annat en graderad inkomstskala. Åsidosättandet av den individuella behovsprövningen
och en övergång till beviljande av mödrahjälp efter på förhand
fastställda grunder skulle enligt nämndens mening beröva hjälpen dess sociala
mening och motivering. Å andra sidan måste i fråga örn behovsprövningen
tydligen mera enhetliga principer åvägabringas, så att begreppet »uppenbart
behov» erhölle en så likformig tolkning som möjligt. Olikhet härutinnan hade
redan visat sig lia olägenheter, i det att personer, som inflyttat från annat
mödrahjälpsområde, ådagalagt missnöje med det lägre mödrahjälpsbelopp,
som inom Västmanlands län tilldelades, trots att barnantalet ökat. Det vore
därför behövligt, att — givetvis med vederbörlig hänsyn till skiftande betingelser
och levnadsstandard inom olika delar av landet •— genom central
myndighet en mera likformig behovsprövning åvägabringades. Härvid borde
ju också självfallet kunna förväntas, att mödrahjälpsnämnderna i mån av
vunnen erfarenhet alltmer närmade sig denna likformighet i behovsprövningen.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har, i likhet med mödrahjälpsnämnden i
länet, funnit, att det framlagda förslaget vore i huvudsak ändamålsenligt och
ägnat att på ett mera tillfredsställande sätt än vad hittills varit fallet främja
de syften, som med mödrahjälpen varit avsedda. Länsstyrelsen förordade så -

29

Kungl. Majus proposition nr 5.

lunda med vissa modifikationer de av socialstyrelsen framförda förslagen såväl
beträffande ändringar i organisationen som rörande åtgärder för bättre
kontroll av hjälpverksamheten. — Ehuruväl — såvitt länsstyrelsen hade sig
bekant — inga grövre missbruk, vad länet anginge, förelegat beträffande
mödrahjälpen, vore dock uppenbart, att en bättre granskning och en starkare
kontroll borde äga rum. Det syntes länsstyrelsen att genom den föreslagna
organisationen, även örn densamma skulle bli en organisation tills vidare och
i avvaktan på de beslut, sorn, beträffande socialvården i dess helhet kunde
vara att förvänta, goda betingelser hade skapats för ett rätt utnyttjande av
den viktiga understödsform, som mödrahjälpen vore.

Mödrahjälpsnämnden i Gävleborgs läns landstingsområde, vars yttrande
åberopas jämväl av länsstyrelsen i länet, delar socialstyrelsens uppfattning,
att åtgärder otvivelaktigt vore nödvändiga för mödrahjälpsverksamhetens
reformering i vissa avseenden men understryker i likhet med socialstyrelsen,
att dessa reformer icke uteslutande borde grundas på det nuvarande statsfinansiella
läget utan i främsta rummet taga sikte på att få en klarare avgränsning
av klientelet och tydligare bestämmelser rörande hjälpens omfattning och
art, varjämte vissa organisatoriska förändringar av verksamheten måste företagas
i syfte att giva den större enhetlighet. Det vore nämndens förvissning,
att härigenom också åtskilliga, icke föraktliga inbesparingar skulle kunna
göras, samtidigt som hjälpverksamheten kunde få större effektivitet och bättre
tjäna sitt ursprungliga syfte. Beträffande den viktiga frågan örn behovsprövning
eller inkomstprövning vore nämnden fortfarande av samma mening,
som den tidigare hävdat, nämligen att behovsprövningen vore att föredraga.
En inkomstprövning skulle visserligen betydligt underlätta arbetet för såväl
barnavårds- som mödrahjälpsnämnderna men samtidigt giva åt hela verksamheten
en stel schematisering, som icke motsvarade dess egentliga uppgift att
avhjälpa vid tidpunkten för ansökan förefintliga hjälpbehov. Behovsprövningen
däremot gåve den understödsbeviljande myndigheten möjlighet att
taga sikte direkt på den föreliggande situationen och göra det bästa möjliga
av denna. En dylik behovsprövning uteslöte dock icke nödvändigheten av
vissa gemensamma riktlinjer, utfärdade av en tillsynsmyndighet, rörande det
inkomstmaximum, över vilket mödrahjälp icke borde få utgå. Denna maximigräns
kunde dock svårligen göras enhetlig för hela riket. Hänsyn måste nämligen
tagas till ortens allmänna levnadsstandard, barnantal i familjen, skulder
etc. Tiel en månadsinkomst, överstigande 275 å 300 kronor, syntes dock
mödrahjälp över huvud icke böra utgå, försåvitt ej alldeles särskilda förhållanden
i undantagsfall gjorde den berättigad. En av de viktigaste punkterna
i socialstyrelsens betänkande vore, enligt mödrahjälpsnämndens mening, förslaget
örn tillsättande av en tillsynsmyndighet. Det torde kunna anses som
en brist i författningen, att icke bestämmelse örn en dylik tillsynsmyndighet
redan från början infördes. Med den decentralisation, som rådde i fråga örn
mödrahjälpsverksamheten, hade alltför olika praxis kommit att utbilda sig.
Mödrahjälpsnämnderna, som mången gång känt sig tveksamma, särskilt vid
författningens tillämpning i gränsfall, hade visserligen alltid fått välvilliga

30

Kungl. Majus proposition nr 5.

råd, då de vänt sig med förfrågningar till socialstyrelsen, men några bindande
direktiv hade de på grund av nuvarande författningsbestämmelser icke kunnat
få. De flesta av olägenheterna och de påtalade missförhållandena inom mödrahjälpsverksamheten
skulle säkerligen försvinna, örn en särskild tillsynsmyndighet
finge central ledning av det hela. Att därvid ingen annan myndighet
än socialstyrelsen kunde komma i fråga, tedde sig för mödrahjälpsnämnden
självklart.

Vid den befattning länsstyrelsen i Västernorrlands län haft med mödrahjälpsverksamheten
i länet hade länsstyrelsen funnit det vara en väsentlig
brist i den nuvarande organisationen, att en central ledning av verksamheten
saknats. Det föreliggande förslaget att inrätta en tillsynsmyndighet med befogenhet
att lämna råd och anvisningar åt mödrahjälpsnämnderna ville länsstyrelsen
därför livligt förorda.

Det föreliggande förslaget avsåge att genom åtgärder i huvudsak inom
den nuvarande organisationens ram avlägsna vissa brister, som för närvarande
vidlådde mödrahjälpsverksamheten, erinrar länsstyrelsen i Jämtlands län.
Länsstyrelsen finner i likhet med länets mödrahjälpsnämnd de föreslagna åtgärderna
ägnade att åstadkomma ett förbättrat resultat av ifrågavarande verksamhet
och förordar därför, att desamma genomföras utan avvaktan på den
mera djupgående utredning av frågan, som framdeles kunde komma till stånd.

I fråga örn organisationen uttalar mödrahjälpsnämnden i Jämtlands län,
att enligt nämndens uppfattning något tvivel icke rådde därom, att mödrahjälpsnämnderna
komme att ställa sig till efterrättelse de direktiv, som utfärdades
av en tillsynsmyndighet. Härför skulle förvisso icke erfordras, att
tillsynsmyndigheten sände en befattningshavare att närvara vid sammanträde
med nämnden. Vissa direktiv hade redan tidigare lämnats av socialstyrelsen,
bland annat vid en konferens med mödrahjälpsnämndemas ordförande
och sekreterare under hösten 1938. De flesta mödrahjälpsnämnder
torde väl därjämte ha sökt kontakt med styrelsen vid avgörande av vissa
frågor av principiell betydelse. Åtminstone beträffande mödrahjälpsnämnden
i Jämtlands län hade de upplysningar och de direktiv, som erhållits från
socialstyrelsen, lagts till grund för mödrahjälpsverksamheten i dessa delar,
och någon vidlyftig administration i angivna avseenden torde därför icke
kunna anses påkallad.

Länsstyrelsen i Västerbottens län''yttrar, att de framlagda reformförslagen
syntes i stort sett ägnade att råda bot på de missförhållanden, som vidlådde
mödrahjälpsverksamheten. Särskilt syntes tillskapandet av en statlig central
tillsynsmyndighet för denna verksamhet kunna bli av betydelse. Länsstyrelsen
tillstyrkte, att ändring i den nuvarande lagstiftningen rörande mödrahjälpsverksamheten
skedde i anslutning till de synpunkter och förslag, som framlagts
i socialstyrelsens skrivelse.

Mödrahjälpsnämnden i Västerbottens län tillstyrker de av socialstyrelsen
föreslagna organisatoriska åtgärderna. Nämnden framhåller särskilt betydelsen
av att nämnden genom granskning i sakligt hänseende av barnavårdsnämndernas
redovisningar blir i tillfälle att kontrollera, att mödrahjälpsmedel
icke utbetalas i strid mot mödrahjälpsnämndens beslut.

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Mödrahjälpsnämnden i Norrbottens län, med vilken länsstyrelsen i länet
instämt, har funnit utredningen innehålla ganska litet av positiva reformförslag.
I stort sett föresloges ej andra nyheter än att socialstyrelsen skulle vara
central tillsynsmyndighet och att kontrollen över mödrahjälpsmedlen skulle
ordnas på annat sätt än hittills. Utredningen gåve i det hela ett tydligt intryck
av svårigheterna att komma till rätta med problemet.

Departementschefen.

Mödrahj älpsverksamheten har i praktiken fått en väsentligen större omfattning
än som från början beräknats. Eftersom detta uppenbarligen sammanhänger
med att behovet varit vida allmännare än man hade teoretisk anledning
att antaga, kan häremot från statsmakternas sida så mycket mindre
vara att erinra, som det från alla håll vitsordats, att verksamheten varit av
mycket betydande socialhygieniskt och humanitärt värde. Som ett led i det
system av barnavårdande och familjevärnande åtgärder, vilka särskilt under
de senare åren genomförts i vårt land, har mödrahj alpen otvivelaktigt, uttalar
socialstyrelsen, sin betydelse även ur befolkningspolitisk synpunkt. Med rätta
understryker medicinalstyrelsen, att vid övervägande av hithörande problem
uppmärksamhet även bör ägnas psykologiska förhållanden. Flertalet torde
vara ense örn, fortsätter styrelsen, att befolkningsproblemet till sist kommer
att bli ett problem örn det svenska folkets vilja till barn. Då mödrarna genom
det stora antalet ansökningar angivit sin oförtydbara mening örn i huru stor
utsträckning de önska, att mödrahj älpen utgår, bör man, enligt medicinalstyrelsen,
beakta detta förhållande och göra klart för sig den psykologiska
verkan, som skulle kunna föranledas av en alltför kraftig minskning av hjälpens
omfattning. Socialstyrelsen avvisar också bestämt tanken på en beskärning
av mödrahj älpsanslaget ur uteslutande statsfinansiell synpunkt. Inskränkning
av en verksamhet, som kan hava väsentlig betydelse i sammanhang med vår
befolkningsfråga, i syfte att för de närmaste åren minska statens utgifter
måste, hävdar styrelsen, anses som dålig ekonomi.

Jag delar helt denna socialstyrelsens allmänna inställning och vill härtill
endast foga, att just i ett läge som det nuvarande en verksamhet av mödrahjälpens
natur synes mer än någonsin nyttig, ja nödvändig. I likhet med de
omnämnda styrelserna ser jag därför föreliggande fråga örn mödrahjälpens
organisation och grunderna för verksamheten företrädesvis såsom ett socialvårdsproblem,
icke såsom ett problem enbart angående åstadkommande av
besparingar med hänsyn till rådande statsfinansiella läge. En sådan inställning
hindrar naturligtvis icke, att mödrahjälpen, på sätt nu skett, underkastas
en kritisk översyn till utrönande av huruvida verksamheten är behäftad
med svagheter och brister, som påfordra ändringar i organisatoriskt
eller annat hänseende. Socialstyrelsens nu avslutade undersökning visar, att
sådana brister vidlådit och ännu vidlåda verksamheten. Samtidigt som
detta konstateras, synes det mig emellertid angeläget fastslå, att de
vid undersökningen framkomna bristerna icke äro större än dem, vilka
alltid kunna beräknas uppstå, då en delvis helt ny typ av samhällelig

32

Kungl. Majus proposition nr 5.

stödverksamhet skall närmare utformas och utvecklas efter i stort sett
oprövade linjer. Det synes mig som örn den framförda kritiken mot
mödrahjälpsverksamheten icke tagit tillräcklig hänsyn till detta förhållande.
Man får sålunda icke glömma, när man exempelvis anmärker på bristande
kontroll från barnavårdsnämndernas sida över mödrahjälpsmedlens användning,
att denna kontroll under verksamhetens första skede — till vilket de i
förevarande hänseende anmärkta bristerna i stort sett torde hänföra sig —
var av samma beskaffenhet, som den kontroll, vilken dessa eller andra samhällsorgan
pläga utöva vid annan samhällelig hjälpverksamhet. Man fann
emellertid rätt snart, att just inom denna hjälpverksamhet, på grund av dess
säregna konstruktion och natur, behov förelåg av en kontroll av annan art,
och ansträngningarna från de för mödrahjälpsverksamhetens utformning närmast
ansvariga organen, mödrahjälpsnämnderna, inriktade sig därför tidigt på
att komma till rätta med kontrollproblemet. Dessa strävanden torde numera
även på de flesta håll hava lett till goda resultat, och lösningen har
överallt, såsom socialstyrelsen framhåller, inneburit genomförande av ett
på en mer eller mindre modifierad naturaunderstödsprincip byggande kontrollsystem.
I vad socialstyrelsen i detta sammanhang anfört örn naturaformens
företräden ur kontroll- och vårdsynpunkt kan jag helt instämma. Jag återkommer
senare till de förslag till kontrollens utbyggande och förbättrande,
som socialstyrelsen framlagt.

I den förut omformälda, år 1939 inom socialdepartementet upprättade
promemorian har framhållits, att av inhämtade upplysningar syntes framgå,
att mödrahjälpsförordningen tillämpades ganska olika i olika delar av landet
och att en mera enhetlig praxis därför syntes önskvärd. Socialstyrelsens
undersökning bekräftar, att särskilt avgränsningen av klientelet och bestämmandet
av hjälpens art avsevärt skifta inom de olika mödrahjälpsområdena. I
förstnämnda hänseende har väl betydelsen av framställda, anmärkningar,
grundade på de förut kända rent siffermässiga variationerna mellan
de olika mödrahjälpsområdena, i hög grad reducerats genom den av
styrelsen gjorda analysen av orsakerna härtill. Ojämnheterna i hjälpfrekvensen
kunna sålunda, som styrelsen påvisar, till icke oväsentlig del återföras
på vissa av demografiska förhållanden betingade olikheter i omfattningen
av själva hjälpbehovet ävensom på olikheter i befolkningens levnadsbetingelser
i skilda landsändar. Också med hänsyn tagen härtill kvarstå dock, därom är
jag ense med styrelsen, betydande variationer i hjälpfrekvensen, vilka icke
låta sig förklara på annat sätt än att olika principer för beviljande av hjälp
måste ha tillämpats.

Även beträffande den av mödrahjälpsnämnderna beviljade hjälpens art
framträda, enligt verkställda undersökningar, stora skiljaktigheter, vilka till
väsentlig del måste bero på mödrahjälpsnämndernas olika syn på verksamhetens
rätta bedrivande. Denna subjektivt betonade praxis kan dock, som
medicinalstyrelsen påpekat, även ha ett objektivt underlag.

Det torde icke kunna råda någon meningsskiljaktighet därom, att det är
ett. starkt och befogat önskemål, att en av staten ledd och helt bekostad

33

Kungl. Majus proposition nr 5.

hjälpverksamhet bedrives efter likartade principer och att särskilt behovsprövningen
äger rum efter möjligast enhetliga grunder. Någon fullständig
enhetlighet i bedömningen av hjälpbehovet lärer väl dock icke stå att vinna,
därest man icke vill släppa kravet på en individuell behovsprövning. Socialstyrelsen
avvisar, med stöd bland annat av en enhällig uppfattning bland
mödrahjälpsnämnderna, bestämt varje tanke på ett frångående av den fria
behovsprövningen, vilken av nämnderna karaktäriseras som en av mödrahjälpens
värdefullaste tillgångar. Jag delar denna uppfattning. Emellertid får man
icke blunda för att även den individuella behovsprövningen är behäftad med
allvarliga brister och svagheter, framförallt den subjektivitet, vilken den
aldrig kan helt gå fri från och som för den utomstående lätt ger prövningen
sken av en viss godtycklighet. Det synes mig därför vara en naturlig och riktig
utveckling, när, enligt mödrahjälpsnämndernas egna utsagor i den av socialstyrelsen
anordnade enquéten, inom de olika mödrahjälpsområdena i allmänhet
utbildat sig en mer eller mindre fast praxis, ur vilken på de flesta håll
utkristalliserat sig vissa normer för prövningen. Tidpunkten torde nu också
vara kommen för ett försök att med ledning av vunna erfarenheter och den
på olika håll utbildade praxis centralt uppdraga vissa allmängiltiga riktlinjer
lör behovsprövningen i syfte att främja en i och för sig önskvärd enhetlighet
vid verksamhetens bedrivande. Jag förutsätter därvid, med instämmande i
vad medicinalstyrelsen därom anfört, att en dylik mera enhetlig tillämpning,
åstadkommen genom råd och anvisningar från en central myndighet, icke
kommer att medföra en konstlad likformighet, som gör våld på de skiftande
förhållandena i stad och på land och i olika landsändar.

I sin skrivelse av den 1 april 1940 har socialstyrelsen även berört vad den
kallar en grundväsentlig brist i den nuvarande organisationen av mödrahjälpen.
En individuell behovsprövning vore, enligt styrelsens bestämda uppfattning,
icke lämplig i en hjälpform, där prövningen handhades av en central
nämnd, som måste grunda sina beslut på uppgifter från kommunala organ, i
synnerhet örn primärkommunerna ej alls skulle bära något ekonomiskt ansvar
för hjälpen. Styrelsen fann det emellertid knappast möjligt att råda bot på
denna grundväsentliga brist, innan socialvårdskommittén fått överväga frågan
och inpassa mödrahjälpen i det blivande socialvårdssystemet, och förklarade
sig i vart fall icke vara för det närvarande beredd att förorda en delaktighet
från kommunernas sida i den ekonomiska bördan av mödrahjälpen.

Uppmärksamheten har från början varit inriktad på att genom olika åtgärder
från i främsta rummet mödrahjälpsnämnderna sida — kraftig upplysningsoch
instruktionsverksamhet med råd och anvisningar till ledning för bland
annat barnavårdsnämndernas utredningsarbete och uppgörande av förslag till
hjälp, ävensom i görligaste mån kontroll över lämnade uppgifter — motverka
de skadliga verkningarna av nyss berörda förhållande. I samma riktning gå
flera av de partiella reformförslag, som nu framlagts och som i det följande
skola upptagas till granskning. Längre synes man knappast kunna komma utan
ett sönderbrytande av hela den nuvarande organisationen. Ett sådant sönderbrytande
kan jag icke förorda. I likhet meP socialstyrelsen anser jag det

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 5. 782 io 3

34

Kungl. Majus proposition nr 5.

därför icke lämpligt att nu upptaga organisationsfrågan till en mera ingående
granskning. Den i sammanhang härmed stående frågan örn fördelningen av
kostnaderna för mödrahjälpen mellan staten och kommunerna kan icke gärna
lösas annat än i samband med en genomgående revision av fördelningen mellan
staten och kommunerna av socialvårdskostnaderna i allmänhet. Örn någon
mera väsentlig del av kostnaderna för lämnad mödrahjälp nu skulle påläggas
kommunerna, skulle detta, framhåller bland andra socialvårdskommittén,
komma att innebära en icke oväsentligt ökad belastning för de ekonomiskt
svagare kommunerna — eller, vill jag tillägga, en väsentlig försämring av
den nu utgående hjälpen. Det bör ej heller förbises, att, såsom styrelsen
för svenska stadsförbundet erinrar, kommunerna redan nu bära en betydande
kostnadsandel genom sina kostnader för barnavårdsnämndernas bestyr med
mödrahjälpen. Genom vad i det följande föreslås till befordrande av bättre
utredningar och starkare kontroll i mödrahjälpsärenden komma dessa kostnader
ytterligare att på många håll ökas.

Med den uppfattning, åt vilken jag här givit uttryck, kan jag icke, såsom
en ledamot av socialstyrelsen yrkat, föreslå, att mödrahjälpens organisationsproblem
göres till föremål för särskild utredning. Det torde få behandlas i
sitt sammanhang med frågan örn hela socialvårdens organisation.

I det följande behandlas punkt för punkt de i socialstyrelsens skrivelse
den 1 april 1940 framlagda förslagen.

Organisationen.

Behovet av tillsynsmyndighet.

Socialstyrelsen.

Styrelsens uttalanden återfinnas i Bilaga A, sid. 102—104.

Yttranden.

Behovet av en central ledning av mödrahjälpsverksamheten har vitsordats
av samtliga hörda myndigheter och sammanslutningar. Förslaget att göra
socialstyrelsen till tillsynsmyndighet med befogenhet att giva råd och anvisningar
åt mödrahjälpsnämnderna har —- såsom framgått av de i det föregående
återgivna yttrandena —- vunnit allmän tillstyrkan.

Medicinalstyrelsen, som tillstyrker förslaget, erinrar örn att i den föregående
diskussionen medicinalstyrelsen från något håll ifrågasatts såsom tillsynsmyndighet.
I själva verket ginge enligt den verkställda utredningen mer
än en tredjedel av mödrahjälpen till kostförbättring och tandvård, således för
ändamål, som hade ett utpräglat hälsovårdsintresse. I fråga örn kostförbättringen
sysslade ett flertal av uttalandena med frågan örn den roll, som mödraoch
barnavårdsorgan, centraler och stationer, redan spelade och i fortsättningen
borde spela. I fråga örn tandvården gällde det samarbetet med folktandvårdsorganisationen.
Både den förebyggande mödra- och barnavården och
folktandvården hörde till medicinalstyrelsens verksamhetsområde. Det syntes

35

Kungl. Majlis proposition nr 5.

därför lämpligt, framhåller medicinalstyrelsen, att i en förordning örn att
socialstyrelsen skulle vara tillsynsmyndighet i hithörande frågor gjordes det
tillägget, att socialstyrelsen i ärenden, som rörde kostförbättring och tandvård,
samt övriga frågor av utpräglad sjukvårdande eller hälsovårdande karaktär,
framförallt då det gällde att utfärda generella anvisningar härom till mödrahjälpsnämnderna,
skulle samråda med medicinalstyrelsen. Örn så skedde borde
socialstyrelsens linje kunna accepteras, enligt vilken de närmare bestämmelserna
rörande de olika ändamålen icke fixerades i lag eller förordning utan
reglerades genom råd och anvisningar från tillsynsmyndigheten. I de frågor,
som främst intresserade medicinalstyrelsen, syntes detta så mycket mera
lämpligt som såväl den förebyggande mödra- och barnavården som också folktandvården
för närvarande befunne sig under utbyggnad och anvisningar därför
måste givas alternativa.

Departementschefen.

Från skilda håll har framhållits, att mödrahjälpsverksamheten borde vara
underställd en central ledning, som hade att utöva erforderlig tillsyn och som
ägde befogenhet att giva bindande direktiv. Med anledning härav må emellertid
erinras därom, att en viss tillsyn över mödrahjälpsverksamhet för närvarande
utövas av socialstyrelsen. Denna styrelse har varit besvärsmyndighet
i mödrahjälpsärenden, den har, på sätt mödrahjälpsnämnden i Örebro
län påpekat, tagit vissa goda initiativ på förevarande område och den har i
avsevärd utsträckning utövat rådgivande verksamhet. I sådant hänseende må
erinras bland annat därom, att socialstyrelsen föranstaltat örn den konferens,
som i oktober 1938 hölls i Stockholm mellan representanter för mödrahjälpsnämnderna
i riket, och utarbetat sammanfattning av den vid konferensen förda
diskussionen samt att styrelsen genom cirkulär till mödrahjälpsnämnderna
gjort dem uppmärksamma på vissa förhållanden med avseende å fattigvård
och mödrahjälp.

Med hänsyn till hittills gjorda erfarenheter på mödrahjälpsverksamhetens
område synes det lämpligt, att uttryckliga föreskrifter örn en central ledning
intagas i mödrahjälpsförordningen. Däri synes sålunda böra föreskrivas, att
socialstyrelsen har att utöva tillsyn över tillämpningen av förordningen och
med stöd av densamma meddelade föreskrifter samt att styrelsen i sådant avseende
äger att till ledning för vederbörande mödrahjälps- och barnavårdsnämnder
meddela nödiga råd och anvisningar. Då det synes kunna förväntas,
att nämnderna skola bemöda sig örn att på ett lojalt sätt tillämpa de direktiv
av allmän eller speciell natur, vilka må givas av tillsynsmyndigheten — detta
så mycket hellre som från nämndernas egen sida starka önskemål kommit
till uttryck därom, att de måtte få ej endast råd och anvisningar utan även
verkliga direktiv, varigenom den osäkerhetskänsla, som på sina håll vidlåtit
arbetet, skulle kunna försvinna — finner jag, i likhet med socialstyrelsen
själv, icke nödigt och för övrigt ej heller lämpligt att utrusta styrelsen med
några särskilda befogenheter till framtvingande av respekt för givna direktiv.

Att i mödrahjälpsförordningen föreskriva skyldighet för socialstyrelsen att

36

Kungl. Majlis proposition nr 5.

rörande vissa spörsmål samråda med medicinalstyrelsen synes icke erforderligt.
Sådant samråd torde ändock komma att äga rum.

: En inskränkning i den nuvarande besvärsrätten i mödrahjälpsärenden
föreslås i detta sammanhang av socialstyrelsen. Jag delar styrelsens uppfattning,
att det med hänsyn till arten av den ifrågavarande verksamheten
torde vara fullt tillräckligt, att det finnes rätt för den hjälpsökande att anföra
besvär över mödrahjälpsnämnds beslut hos socialstyrelsen. Jag föreslår
i enlighet härmed den ändring i nuvarande förordning örn mödrahjälp, att
klagan över socialstyrelsens beslut i ärende enligt mödrahjälpsförordningen,
vilket genom besvär inkommit till styrelsen, icke skall få föras.

Ehuru en i viss man ökad arbetsbörda lägges på socialstyrelsen därigenom,
att styrelsen göres till tillsynsmyndighet för mödrahjälpsverksamheten, finner
jag denna ökning dock icke vara av den storleksordning att den för närvarande
kan anses böra, pa sätt styrelsen föreslagit, föranleda förstärkning av styrelsens
arbetskrafter.

Mödrahjälpsnämnderna.

Framställning av barnavårdsnämnden i

Stockholm.

I sin skrivelse den 6 februari 1940 har barnavårdsnämnden i Stochholm
föreslagit viss förenkling av mödrahjälpsorganisationen genom bemyndigande
för barnavårdsnämnden i Stockholm och eventuellt även i vissa andra större
städer att fungera såsom mödrahjälpsnämnd.

Barnavårdsnämndens skrivelse har, såsom förut omnämnts, den 13 februari
1940 överlämnats till socialstyrelsen, som efter att hava hört mödrahjälpsnämnden
i Stockholm i ärendet avgivit yttrande över skrivelsen i sin skrivelse
av den 1 april 1940.

Visst ändringsförslag av statskontoret.

Statskontoret har i sitt yttrande i anledning av riksdagens revisorers berättelse
väckt förslag örn indragning av de särskilda mödrahjälpsnämnderna
i Norrköping, Malmö, Hälsingborg och Gävle och överflyttning av de på
dessa nämnder för närvarande ankommande ärendena på nämnderna i vederbörande
landstingsområden, varjämte ifrågasattes sammanförande av mödrahjälpsnämnderna
i Kalmar läns norra och i Kalmar läns södra landstingsområden
till en nämnd. En dylik sammanslagning skulle, utom det att den
verkade kostnadsbesparande, enligt statskontorets mening utgöra ett steg i
riktning mot astadkommande av större enhetlighet vid handläggningen av
mödrahjälpsärenden.

Över detta förslag har socialstyrelsen ävenledes yttrat sig i skrivelsen den
1 april 1940.

Socialstyrelsen.

Beträffande vad socialstyrelsen anfört i förevarande hänseende hänvisas
till Bilaga A, sid. 104—106.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

37

Yttranden.

I sitt yttrande över barnavårdsnämndens i Stockholm nyss omförmälda
förslag hade mödrahjälpsnämnden i samma stad anmärkt, bland annat, att
den av barnavårdsnämnden föreslagna organisationsförändringen skulle kunna
komma att innebära en reform i riktning mot ökad medelsanvisning. Mot en
sådan tolkning av barnavårdsnämndens initiativ förklarar sig barnavårdsnämnden
i Stockholm vilja inlägga en bestämd gensaga. Mödrahjälpsnämnden
hade betonat, att medverkan och kontroll från statens sida vore påkallad, därför
att mödrahjälpen utginge av statsmedel. Barnavårdsnämnden ansåg det
emellertid icke böra tillkomma nämnden att närmare ingå på frågan örn det
sätt, varpå denna medverkan och kontroll borde anordnas. Nämnden nöjde sig
med att antyda, att olika utvägar därvidlag vore tänkbara. Eftersom socialstyrelsen
emellertid särskilt anmärkt, att dessa utvägar icke närmare angivits,
ville nämnden nu upplysa örn att nämnden i första hand tänkt sig, att barnavårdsnämnden
eller —• vad Stockholm anginge — den delegation inom densamma,
som handlade mödrahjälpsärenden, vid behandling av sådana ärenden
skulle förstärkas med en av Kungl. Majit eller Kungl. Maj:ts befallningshavande
utsedd ledamot. En liknande anordning förekomma redan i fråga örn
pensionsnämnderna, där ordföranden utsåges av länsstyrelsen. En annan utväg
vore, att statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter deltoge i barnavårdsnämndernas
behandling av mödrahjälpsärenden, vilket åtminstone i Stockholm,
Göteborg och Malmö lätt kunde ske, eftersom vederbörande konsulenter
vore bosatta i dessa städer. Barnavårdsnämnden skulle icke heller för sin
del ha något att erinra mot att statens representant erhölle vetorätt i någon
form, till exempel så, att beslut, som fattats i strid mot hans yrkande, skulle
underställas socialstyrelsens prövning. Det vore nämligen för barnavårdsnämnden
alls icke fråga örn att vinna ökat inflytande på mödrahjälpsärendenas
handläggning. Yad nämnden åsyftat med sitt förslag vore förenkling
av organisationen och minskning av administrationskostnaderna samt större
smidighet och mindre tidsutdräkt vid mödrahjälpsärendenas handläggning.
Mödrahjälpsnämnden hade för sin del ansett, att den här berörda frågan vore
av ringa betydelse. Denna åsikt kunde barnavårdsnämnden icke dela. Yad
kostnadsfrågan anginge, ville nämnden särskilt framhålla, att en omorganisation
i enlighet nied nämndens förslag icke blott skulle medföra minskade
administrationskostnader för statsverket; även stadens omkostnader skulle
kunna nedbringas icke så obetydligt, örn man sluppe ifrån den omfattande
och kostsamma skriftväxlingen med mödrahjälpsnämnden. Det för barnavårdsnämnden
avgörande vore emellertid den minskade tidsutdräkten och
den ökade smidigheten i fråga örn ärendenas handläggning. Enligt nämndens
mening vore det en onödig omgång att exempelvis en ansökning att få utbyta
den beviljade barnvagnen mot en barnsäng, därför att modern fått låna en
barnvagn, skulle behandlas av två instanser.

För nedbringande av de totala organisationskostnaderna hade föreslagits,
dels att antalet sammanträden med mödrahjälpsnämnd skulle minskas, dels
ock att ersättningsbeloppen skulle nedsättas. Yad det förra förslaget be -

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

träffade, kunde behovet av snabbt avgörande av ärendena, vilket framhållits
som skäl för det relativt stora antalet sammanträden, avhjälpas genom att ansökningarna
på ett tidigare stadium ingåves till mödrahjälpsnämnden, framhåller
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Yad ersättningsbeloppen beträffade,
syntes åtminstone rese- och traktamentsersättningarna böra sänkas till
IID. Huruvida även arvodena skulle reduceras torde kunna bero på örn
ändrade föreskrifter lämnades örn sammanträdesintensiteten; en maximering
av dagarvodessumman för år räknat kunde ju tänkas verkställd i förhållande
till antalet behandlade ärenden för året.

Därest nya bestämmelser utfärdades, mera ägnade att befrämja en noggrann,
enhetlig och konsekvent lagtillämpning, borde även organisationen
kunna väsentligt förenklas till avsevärda besparingar för statsverket, framhåller
länsstyrelsen i Skaraborgs län. Man borde kunna utgå från att länsstyrelserna
under socialstyrelsens tillsyn skulle vara väl skickade att -med
ledning av barnavårdsnämndernas personalkännedom övertaga de arbetsuppgifter,
som avsetts för mödrahjälpsnämnderna. Länsstyrelsen ansåg sig därför
böra ifrågasätta, örn icke lämpligen mödrahjälpsnämnderna borde indragas
och deras verksamhet överflyttas på länsstyrelserna.

Yad beträffar ersättningen till ledamöter i mödrahjälpsnämnd, tillstyrker
mödrahjälpsnämnden i Örebro län livligt, att denna beräknas icke för sammanträde
utan efter antalet behandlade ansökningar. Detta skulle medföra
ett snabbare avgörande av inkomna ansökningar, då man icke såsom nu hade
att taga hänsyn till den kostnad, som ett särskilt sammanträde droge. Enligt
nämndens erfarenhet örn den tid, som åtginge för läsning och prövning av
ansökningarna, ävensom, vad ordföranden beträffade, för kontroll och underskrift
m. m, funne nämnden en ersättning för varje ansökan av 30 öre för
ledamot och 40 öre för ordförande skälig. Nämnden framhåller vidare, att,
därest landshövdingen gjordes till självskriven ordförande, detta liksom i
prövningsnämnd bleve ett tjänsteåliggande, för vilket ingen särskild ersättning
behövde utgå. Någon anledning att nedsätta ersättningen för sekreterarsysslan
fann nämnden icke föreligga.

Även mödrahjälpsnämnden i Norrbottens län ifrågasätter, örn det icke
vore rättvist, att ifrågavarande arvoden i likhet med sekreterararvodet utginge
i förhållande till antalet behandlade ansökningar.

Departementschefen.

Av skäl som förut angivits är jag, i likhet med socialstjuelsen, icke för
närvarande beredd att förorda någon mera genomgripande ändring av mödrahjälpens
organisation. Statskontorets förslag örn inskränkning av antalet
mödrahjälpsnämnder skulle väl, såsom framhållits, medföra någon kostnadsbesparing
men även vissa av socialstyrelsen anmärkta olägenheter. Jag finner
därför icke tillräckliga skäl att föreslå någon ändring i nu berörda avseende.
Yad härefter angår Stockholms stads barnavårdsnämnds framställning
rörande mödrahjälpens organisation särskilt i Stockholm, synes mig mycket
tala för att organisationen i städer utom landsting av praktiska skäl på något

39

Kungl. Majus proposition nr 5.

sätt förenklas. Frågan tarvar emellertid närmare överväganden ifrån olika
synpunkter och lärer icke kunna lösas utan föregående utredning, som lämpligen
bör ske i samband med socialvårdskommitténs utredning rörande socialvårdens
organisation över huvud.

Med anledning därav att förslag framställts örn begränsning av antalet
sammanträden med mödrahjälpsnämnderna, vill jag betona vikten av att
mödrahjälpsnämnderna kunna hålla sammanträden så ofta, att hjälpen utan
för mycken tidsutdräkt kommer den behövande tillhanda. Denna uppfattning
har även kommit till uttryck i den gällande instruktionen för mödrahjälpsnämnderna,
där det heter, att ansökningar om mödrahjälp skola av mödrahjälpsnämnd
behandlas med största möjliga skyndsamhet ävensom att mödrahjälpsnämnd
skall sammanträda regelbundet minst en gång varje månad
(d. v. s. oberoende av ärendenas antal). Det inskärpes än ytterligare i samma
instruktion, att sammanträde bör hållas jämväl utom sammanträdesordningen,
där göromålens omfattning eller beskaffenhet därtill föranleder.
Någon ändring i denna stadgade praxis kan jag icke förorda. — Till det av
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län berörda spörsmålet örn ett tidigare
ingivande av ansökningar i mödrahjälpsärenden återkommer jag i det
följande.

Socialstyrelsen har i sin skrivelse även upptagit frågan örn nedsättning av
nu utgående ersättningar till ordförande och ledamöter i mödrahjälpsnämnd
och för sin del funnit »någon nedsättning» skälig. Statskontoret och riksräkenskapsverket
biträda denna uppfattning.

Från ett par håll har ifrågasatts, att arvodet skulle bestämmas, i likhet
med sekreterarnas, i förhållande till antalet behandlade ärenden. Detta
skulle, framhåller exempelvis mödrahjälpsnämnden i Örebro län, medföra ett
snabbare avgörande av inkomna ansökningar, då man icke såsom nu hade att
taga hänsyn till den kostnad, som ett särskilt sammanträde droge. Resonemanget
håller väl endast helt streck under förutsättning, att nämndens ledamöter
och sekreterare äro bosatta på sammanträdesorten, vilket ingalunda
alltid är fallet, men synes mig likväl beaktansvärt. Berörda nämnd har även
framlagt förslag till arvodesberäkning efter den förordade linjen. Med hänsyn
till att förhållandena i flera avseenden gestalta sig olika inom olika
mödrahjälpsområden, är det icke möjligt att på grundval av detta förslag
fastställa några enhetliga bestämmelser, gällande för samtliga mödrahjälpsnämnder.
Frågan synes mig emellertid förtjänt av ytterligare övervägande
av den blivande tillsynsmyndigheten, som även torde böra inhämta mödrahjälpsnämndernas
uppfattning i saken.

För innevarande budgetår synes själva den nuvarande grunden för arvodesberäkningen
i vart fall få bibehållas. I likhet med såväl socialstyrelsen som
statskontoret och riksräkenskapsverket anser jag likväl någon nedsättning i
nu utgående ersättningar skälig. Jag har därför för avsikt att föreslå Kungl.
Majit, att dagarvodet i enlighet med vad riksräkenskapsverket förordat fastställes
till 25 kronor för ordförande och 15 kronor för ledamot. Vid resa
synes ersättning böra utgå enligt rese- och traktamentsklass II D i gällande

40

Kungl. Majus proposition nr o.

allmänna resereglemente. Vad angår ersättningen till sekreterare i mödrahjälpsnämnd
har statskontoret framfört yrkande örn begränsning även härav.
Socialstyrelsen har, med instämmande av riksräkenskapsverket, icke ansett
sig kunna föreslå någon sådan nedsättning. Härvid hava emellertid ämbetsverken
utgått från att sekreterarnas arbetsbörda komme att icke oväsentligt
ökas, örn, såsom socialstyrelsen föreslagit, åt mödrahjälpsnämnd överlämnades
arbetet med den sakliga granskningen av barnavårdsnämndernas redovisningar.
Då jag icke upptagit detta förslag, synes frågan örn sekreterararvodenas
skäliga storlek böra upptagas till förnyad prövning av tillsynsmyndigheten.

För att bereda möjlighet till personlig kontakt mellan mödrahjälpsnämnd
och barnavårdsnämnd för instruktion och upplysning har socialstyrelsen förordat,
att ett anslag, förslagsvis a 8,000 kronor, måtte ställas till styrelsens
förfogande att för sagda ändamål av styrelsen fördelas mellan mödrahjälpsnämnderna.
Förslaget, som av kostnadsskäl avstyrkts av statskontoret, har
däremot tillstyrkts av bland andra svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet.
Ehuru jag finner, att det skulle vara av viss betydelse, att möjlighet
funnes till ett personligt samarbete mellan mödrahjälpsnämnd och barnavårdsnämnderna,
har jag i nuvarande läge icke ansett mig böra förorda anslag
för ändamålet.

Barnavård snämnderna.

Socialstyrelsen.

Styrelsen uttalanden härom ''återfinnas i Bilaga A, sid. 106—109.

Yttranden.

Medicinalstyrelsen finner synnerligen lämpligt, att, såsom socialstyrelsen
rekommenderat,, inom barnavårdsnämnd funnes en kvinnlig föredragande för
mödrahjälpsärenden, vilken skulle åligga att göra alla utredningar i dessa
frågor samt giva förslag örn hjälpens användande, kontrollera att den använts
i enlighet med föreskrifterna etc. Styrelsen påpekar i detta sammanhang,
att det skulle vara av väsentlig vikt, örn ett intimare samband kunde knytas
mellan de sociala och medicinska arbetarna på mödra- och barnavårdens område.
Det skulle således vara synnerligen ändamålsenligt, örn det föreskreves,
att alla mödrar, som erhölle mödrahjälp, skulle, såvida yttre förhållanden det
medgåve, stå under mödra- och barnavårdscentralernas och -stationernas kontroll.
Den ovannämnda föredraganden i mödrahjälpsärenden inom barnavårdsnämnden
borde då på ett intimt sätt knytas till centralerna och stationerna.
Sköterskan och läkaren på dessa hälsovårdsorgan ägde en god kännedom örn
befolkningen i distriktet, och genom överläggningar med dem kunde vederbörande
sociala funktionär från barnavårdsnämnden få många värdefulla upplysningar
örn behovet av hjälp och örn lämpliga sättet för mödrahjälpens användande.

Statskontoret hade icke blivit övertygat örn nödvändigheten av att genomföra
ett system med en för flera barnavårdsnämnder gemensam föredragande
i mödrahjälpsärenden. Men även örn det skulle befinnas lämpligt att införa
ett dylikt system, syntes i vart fall anledning saknas för statsverket att ikläda

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

sig kostnaderna härför. Såvitt statskontoret kunde finna, borde det närmast
ligga i kommunernas eget intresse, att den utredande och verkställande befattningen
med mödrahjälpsärendena handhades på det mest ändamålsenliga
sättet. Det torde fördenskull böra ankomma på kommunerna att bestrida
kostnaderna för ändamålet. Vid sådant förhållande och i anslutning till vad
statskontoret inledningsvis anfört ansåg sig ämbetsverket böra avstyrka, att
anslag anvisades för gäldande av de kostnader, örn vilka här vore fråga.

Socialvårdskommittén delar den av socialstyrelsen uttalade meningen, att
barnavårdsnämnderna borde utse en särskild föredragande för handläggande
av mödrahjälpsärendena. Men kommittén hade icke kunnat ansluta sig till
styrelsens förslag, att i mödrahjälpsförordningen skulle införas en föreskrift
örn att den särskilda föredraganden skulle vara kvinna. Syftet med förslaget
syntes kommittén värt synnerligt beaktande. Omvårdnad örn hjälpbehövande
barnaföderskor och späda barn vore en verksamhet, vartill kvinnor i allmänhet
vore väl skickade, men kommittén kunde icke finna, att en kvinna under alla
omständigheter vore lämpligare till föredragande i barnavårdsnämnd än en
man. Förhållandena kunde vara sådana inom vissa kommuner, att en för
uppdraget lämplig kvinna, som hade tid eller vore villig åtaga sig uppdraget,
icke funnes. Det kunde även vara så, att barnavårdsnämndens ordförande
eller annan ledamot under den hittillsvarande verksamhetstiden med nit och
intresse på ett sakkunnigt sätt handhaft verksamheten. Det vore icke utan
vidare givet, att ett utbyte av föredragande i sådana fall skulle vara till gagn
för verksamheten. Enligt kommitténs mening borde i mödrahjälpsförordningen
införas en föreskrift örn att till föredragande borde utses en för uppdraget
lämplig person, vilken företrädesvis borde vara kvinna. — En ledamot
i kommittén tillstyrker socialstyrelsens förslag, att den särskilda föredraganden
skall vara kvinna; en annan ledamot anser, att i mödrahjälpsförordningen
endast borde utsägas, att till särskild föredragande borde utses en för uppdraget
lämplig och intresserad person. -—- Socialstyrelsens förslag örn utseende
av en gemensam föredragande för ett flertal små kommuner torde,
heter det vidare i socialvårdskommitténs yttrande, komma att medföra vissa
betänkligheter hos vederbörande kommuner. En sådan nyordning syntes likväl
medföra så beaktansvärda fördelar, att dessa betänkligheter icke borde
tillmätas någon avgörande betydelse. Den omständigheten att denna föredragande
utsåges av länsstyrelsen syntes dock icke böra medföra, att resor
och andra kostnader, som för övriga föredragande måste bekostas av kommunen,
i dessa speciella fall skulle bestridas av staten. Såvitt kommittén
kunde finna, borde ersättningsfrågan lämpligen kunna ordnas genom att länsstyrelsen,
samtidigt med utfärdande av föreskrift örn att för vissa barnavårdsnämnder
skulle utses gemensam föredragande, även bestämde den ersättning,
som av kommunala medel skulle utgå till bestridande av kostnaderna. Av
synnerlig vikt vore, att ansökningar örn mödrahjälp bleve omsorgsfullt
granskade och prövade av barnavårdsnämnderna och att föredraganden vid
utredning av ärendena besökte sökandenas hem. I större kommuner med
långa avstånd medförde besök i hemmen förutom tidsspillan även resekost -

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

nader. För att besök i hemmen icke skulle eftersättas, borde nödvändiga resekostnader
bestridas av vederbörande kommun. Då det vöre tveksamt, örn kommunerna
i allmänhet anslagit medel för detta ändamål, syntes det lämpligt,
att i mödrahjälpsförordningen infördes en föreskrift örn att föredragande för
erforderliga resor borde erhålla gottgörelse av kommunen.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet finner socialstyrelsens
förslag örn särskild föredragande väl motiverat. Då man emellertid måste
förutsätta, att behov av flera föredragande skulle förefinnas i de stora
städerna, torde det böra få ankomma på barnavårdsnämnderna själva att besluta,
huruvida en eller flera föredragande skulle utses. -— Däremot kunde
förbundet icke lika oreserverat tillstyrka styrelsens förslag, att föredragande
alltid skulle vara kvinna. Möjligheten att i varje kommun finna en kvinna,
fullt kvalificerad för detta uppdrag torde icke vara given, något som, enligt
vad förbundet inhämtat, torde bestyrkts genom den erfarenhet, som vunnits
av de från barnavårdsnämnderna insända utredningarna vid ansökningar örn
mödrahjälp. Därtill komme, att i många barnavårdsnämnder manliga utredare
och föredragande nu funnes, vilka förvärvat goda kvalifikationer för uppdraget.
Genomfördes en bestämmelse, att endast kvinnor skulle få vara föredragande,
måste nyssnämnda manliga föredragande, som redan vore inne i
arbetet, upphöra med detta och nytt folk sätta sig in i dessa frågor, vilket
åtminstone under övergångstiden skulle bereda stora svårigheter. — Ett påpekande
av tillsynsmyndigheten att föredragande lämpligen borde vara kvinna
strede givetvis icke mot dessa synpunkter och förordades. —- Förslaget att
för flera intill varandra liggande kommuner få en gemensam föredragande,
som för sitt arbete skulle erhålla statlig ersättning, tillstyrkes livligt. Därest
detta förslag realiserades, torde man våga hysa den förhoppningen, att därigenom
ett visst samarbete även i övrigt mellan barnavårdsnämnderna inom
småkommunerna skulle kunna ske, exempelvis såsom socialstyrelsen framhållit,
genom att kommunerna förenade sig att utse den föredragande till
gemensam barnavårdsman. Härigenom skulle otvivelaktigt ett stort steg vara
taget för undanröjande av nu befintliga svårigheter för barnavården i dessa
kommuner. Med hänsyn till intresset av att inskränkning icke gjordes i kommunernas
självbestämmanderätt inom föreliggande område, kunde förbundet
icke utan vidare tillstyrka, att länsstyrelse skulle få befogenhet att ensam
utse dylik föredragande. I samband härmed ville förbundet påpeka lämpligheten
av att den föredragande i mödrahjälpsärenden komme att stå i intimt
samarbete med landets mödra- och barnavårdscentraler. Yarje barn, som erhölle
statligt understöd i forin av mödrahjälp, skulle, där så vore möjligt,
enligt förbundets mening stå under barnavårdscentrals eller barnavårdsstations
tillsyn. Genom samarbetet mellan läkare och sköterska på centralen samt den
föredragande torde mycket stå att vinna.

Mot det föreliggande förslaget, som syntes väl tillgodose barnavårdsnämndernas
intressen, syntes ingen invändning vara att göra från kommunalt håll,
uttalar styrelsen för svenska stadsförbundet. Mot förslaget örn gemensam
föredragande för flera kommuner torde från städernas sida så mycket mindre

43

Kungl. Majus proposition nr 5.

vara att erinra, som det skulle kunna tvångsvis genomföras endast för kommuner
med mindre än 2,000 invånare. I olikhet med tidigare förslag om
obligatoriskt arvode, vilket förslag styrelsen motsatte sig, skulle det nu
vara fritt för kommunen att betala ersättning till egen föredragande, medan
gemensam föredragande skulle ersättas av statsmedel. Örn anordningen med
gemensam föredragande kunde leda till en utveckling av barnavårdsmannainstitutionen
i de mindre kommunerna, vore detta synnerligen beaktansvärt.

Svenska landskommunernas förband erinrar örn att redan nu enligt
barnavårdslagen minst en av nämndens ledamöter skulle vara kvinna.
De speciella synpunkter, vilka kunde ligga till grund för socialstyrelsens förslag
i denna del, syntes således redan nu vara i viss mån tillgodosedda. Örn
man, såsom socialstyrelsen förutsatte, genomförde en central översyn över
verksamheten och till de lokala organens förfogande ställde utförliga och
vägledande direktiv, så torde det kunna ifrågasättas, örn man därjämte nödvändigtvis
måste slå in på do för kommunalförvaltningen främmande vägar,
vilka av styrelsen föreslagits, då den förordade införandet av speciell av
statlig myndighet utsedd föredragande.

Även örn det i många fall kunde anses lämpligt att uppdraga utredningen
i mödrahjälpsärenden åt en särskild person inom eller utom barnavårdsnämnden
ansåg sig Överståthållarämbetet dock icke kunna tillstyrka, att en
dylik anordning gjordes obligatorisk. Detta skulle enligt ämbetets förmenande
i åtskilliga fall allenast medföra, att ersättning komine att utgå till
personer för arbete, som de nu utan ersättning utförde av socialt intresse. —
Socialstyrelsen torde som tillsynsmyndighet ha möjlighet att påverka kommunerna
att, i fall av behov, vidtaga sådana åtgärder. —- Överståthållarämbetet
uttalade vidare den uppfattningen, att en eventuell föredragande
icke nödvändigtvis borde vara kvinna ävensom att den föreslagna anordningen
med gemensam föredragande för vissa mindre kommuner visserligen
vore ägnad att medföra fördelar i fråga örn handläggningen av mödrahjälpsärenden,
men å andra sidan kunde medföra nackdelar genom att i en del
kommuner de personer, som handhade utredningen i andra barnavårdsärenden,
icke bomme att taga befattning med mödrahjälpsärenden. — Ersättningen
till de personer, vilka förordnades som föredragande, torde för ledamot
av barnavårdsnämnd böra utgå enligt de grunder, som funnes angivna
i 25 § 2 mom. lagen örn kommunalstyrelse på landet och däremot svarande
lagrum i lagen örn kommunalstyrelse i stad. -—■ Socialstyrelsens förslag, att
ledamot av mödrahjälpsnämnd eller någon dess tjänsteman skall äga rätt att
närvara vid ärendenas behandling hos barnavårdsnämnd tillstyrkes av Överståthållarämbetet.
Emellertid syntes en sådan rätt förutsätta ett tillägg till
4 § i lagen örn samhällets barnavård, vilket även torde vara fallet, örn, såsom
styrelsen föreslagit, särskild föredragande, som icke tillhörde barnavårdsnämnden,
skulle äga rätt att deltaga i överläggningarna och få sin mening
antecknad till protokollet.

Förslaget örn barnavårdsnämndernas utrustande med särskilda föredragande
för utredning i mödrahjälpsärenden syntes länsstyrelsen i Stock -

44

Kungl. Majus proposition nr 5.

holms län ändamålsenligt. Emellertid delade länsstyrelsen icke socialstyrelsens
uppfattning örn att föredraganden under alla förhållanden skulle vara
kvinna. Även en för uppgiften lämpad man syntes böra kunna betros med
densamma. Än mera tveksam ställde sig länsstyrelsen till tanken att så att
säga tvångsförse flera intill varandra liggande mindre kommuner med gemensam
föredragande, vilken skulle utses av vederbörande länsstyrelse. I betraktande
komme härvid även, att förslaget innebure, att statsverket för
ändamalet skulle belastas med särskilda kostnader, vilka av socialstyrelsen
approximativt beräknats till 50,000 å 60,000 kronor per år. Bortsett från att
statsverket principiellt ej borde ikläda sig ekonomiskt ansvar för kommunernas
administration, syntes en dylik åtgärd te sig föga lämplig i nuvarande
finansiella läge.

Beträffande ärendenas behandling hos barnavårdsnämnd vore det självklart
av synnerlig betydelse, att detta skedde i överensstämmelse med lagstiftningens
grunder, yttrar mödrahjälpsnämnden i Stockholms län. De av
socialstyrelsen framlagda förslagen torde dock icke leda till målet. Kvinna
såsom utredningsman och »föredragande» vore icke frågans lösning. Lämpligast
vore att alltjämt överlåta åt envar barnavårdsnämnd att själv ombesörja
utredningsarbetet, vare sig det vore en lämplig kvinna eller en lämplig
man, som utförde detsamma. Där det läte sig göra borde i första hand kvinna
anlitas för ifrågavarande arbetsuppgifter. Begreppet »föredragande» vore
icke detsamma i en kommunal styrelse som i ett statens ämbetsverk och hade
i detta sammanhang ringa betydelse. Det viktigaste vore att lämplig person
hjälpte de sökande till rätta enligt lag, och sådana funnes i en del nämnder
flera än en eller eventuellt två, som skulle få titeln föredragande. Gemensam
utredningsman — föredragande — för två eller flera kommuner avstyrktes.
Detta bleve signal till många tvister. En eventuell befogenhet för länsstyrelsen
att utse gemensam utredningsman eller föredragande för flera
mindre kommuner komme ej att grundas på personkännedom. Jämförande
borde nämnas, att, när länsstyrelsen utsåge ordförande i pensionsnämnd,
pensionsstyrelsens ombud framlagt motiverat förslag i ärendet, grundat på
personlig kännedom. Något motsvarande kunde ej ifrågakomma här. — Förslaget
att schablonmässigt bestämma ersättning för rese- och andra omkostnader
vid utredningar i andra än den egna kommunen torde ej vara genomtänkt
och passade i varje fall icke för Stockholms läns många bebodda skärgårdsöar.

Vad barnavårdsnämndernas arbete anginge hade mödrahjälpsnämnden i
Uppsala län tidigare haft anledning påtala vissa svagheter i dessa nämnders
utredningar och redovisningar. Genom mödrahjälpsnämndens upplysningsverksamhet
hade en avsevärd förbättring i utredningarna åstadkommits på
många håll. Likväl saknade utredningarna alltjämt understundom den fullständighet
i avseende å sökandens personliga och ekonomiska förhållanden,
som fordrades för att mödrahjälpsnämnden skulle kunna bedöma fallet med
önskvärd säkerhet. Ofta verkställdes utredningarna av barnavårdsnämndernas
ordförande eller särskilda barnavårdsmän, understundom av någon sökanden

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

närboende ledamot av barnavårdsnämnden. I Uppsala stad skedde utredningen
i allmänhet genom kvinnlig tjänsteman hos barnavårdsnämnden. I
övrigt förekomma kvinnliga undersökningsförrättare regelbundet och med
lyckligt resultat i några kommuner, men vore eljest mindre vanliga. Anledningen
därtill vore säkerligen i främsta rummet, att ordförande i barnavårdsnämnderna
allenast i två kommuner inom länet vore kvinna. Sådana som förhållandena
i verkligheten vore på landsbygden, läte det sig knappast göra
att, såsom socialstyrelsen ifrågasatt, föreskriva, att i varje barnavårdsnämnd
en kvinna skulle vara föredragande i mödrahjälpsärenden. Över huvud syntes
socialstyrelsen hava underskattat svårigheterna i de små kommunerna att
erhålla lämpliga kvinnliga undersökningsförrättare. Det torde i själva verket
hava varit dessa omständigheter, som föranlett*att icke befolkningskommissionens
förslag örn kvinnlig föredragande fullföljts. Bristerna i utredningen
från barnavårdsnämnder med otillräcklig erfarenhet vore påtagliga men
kunde i många fall avhjälpas genom kompletterande undersökning av barnavårdsombudet.
-— Det vore emellertid icke endast inom mödrahjälpsnämndens
verksamhetsområde, som svårigheter uppstode i de små kommunerna,
utan samma iakttagelse kunde göras, då det gällde andra mera komplicerade
barnavårdsärenden, exempelvis sådana frågor som upprättande av tillfredsställande
avtal med barnafäderna, användning av förskottsbidragsbestämmelser
m. m. Följden härav hade blivit, att i många fall på mödrahjälpen
överflyttats utgifter, som bort bestridas av de försörjningspliktiga. Liknande
svårigheter visade sig, då det gällde att omhändertaga och placera barn för
samhällsvård eller skyddsuppfostran. Svårigheterna löstes icke på det sätt
socialstyrelsen ifrågasatt. Mödrahjälpsnämnden ville i stället förorda, att i
samband med den av nämnden förordade allmänna utredningen även frågan
örn obligatorisk samverkan mellan småkommunerna beträffande barnavården
upptoges till behandling. Det torde därvid visa sig nödvändigt att ge länsstyrelsen
befogenhet att förordna om sådan samverkan. Den av socialstyrelsen
föreslagna gränsen, 2,000 invånare, syntes dock vara väl hög i betraktande
av befolkningssiffrorna på landsbygden.

Enligt förslaget skulle gemensam föredragande i mödrahjälpsärenden
kunna utses för flera mindre intill varandra liggande kommuner. Dylik
gemensam föredragande skulle utses av länsstyrelsen. Vidare skulle det
läggas i länsstyrelsens hand att avgöra, huruvida en barnavårdsnämnd skall
få själv utse sin föredragande eller örn länsstyrelsen skall utse en med annan
barnavårdsnämnd gemensam föredragande. Då länsstyrelsen enligt förslaget
skulle bli praktiskt taget avkopplad från mödrahjälpsverksamheten i övrigt,
syntes, enligt uttalande av mödrahjälpsnämnden i Södermanlands län, lämpligheten
av att lägga just denna detalj i länsstyrelsens hand kunna ifrågasättas.
Då frågan örn en barnavårdsnämnd skulle få ha egen föredragande i
mödrahjälpsärenden väl i första hand borde vara beroende av vederbörandes
förmåga att rätt handhava mödrahjälpsverksamheten, syntes lämpligare, att
den myndighet, som skulle hava hand om granskningen av och tillsynen över
verksamheten, alltså enligt förslaget socialstyrelsen, tillädes avgörandet i

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

denna fråga, för de fall då vederbörande barnavårdsnämnder icke själva beslutade
om utseende av gemensam föredragande. Skulle av någon anledning
denna detalj ändock anses böra läggas i länsstyrelsens band, borde väl mödralrjälpsnämnden
höras icke endast, såsom föreslagits, ifråga örn personvalet
utan även därom, huruvida en barnavårdsnämnd skulle få utse egen föredragande.
— Beträffande ersättning till föredragande ifrågasatte mödrahjälpsnämnden,
huruvida anledning funnes att göra skillnad mellan föredragande,
som utsetts för en kommun, och föredragande, som utsetts gemensamt för
flera kommuner. Kostnaderna för resor m. m. torde bliva i stort sett desamma
i ett verksamhetsområde, som utgjordes av en stor kommun, som i ett verksamhetsområde,
som utgjordes av flera små kommuner. Ansåges kostnaderna
i förra fallet böra stanna på kommunen, borde väl lika stort fog få anses föreligga
för att låta de kommuner, som hade gemensam föredragande, svara för
dennas kostnader i anledning av uppdraget.

Socialstyrelsens förslag örn särskild föredragande inom barnavårdsnämnderna
förordas av mödrahjälpsnämnden i Östergötlands läns landstingsområde.
Nämnden anslöte sig även — örn än med stor tvekan — till planerna på gemensam
föredragande för flera mindre kommuner. Dock hade nämnden icke kunnat
finna det rimligt, att föredragandena i sådana fall skulle avlönas med statsmedel
men helt avlönas av kommunerna, så snart deras verksamhetsområden omfattade
endast en kommun, även örn denna vore så stor, att gemenskap med
annan ej kunde ifrågakomma. — Införandet av en särskild föredragande
onödiggjorde ingalunda det samarbete mellan mödrahjälpsnämnden och
barnavårdsnämnderna — i och för utredningarnas fullständigande och enhetlighet
— som nu utövades genom mödrahjälpsnämndens ledamöter och sekreterare
och i all synnerhet genom barnavårdsombudet. Ökad möjlighet till
sådan samverkan ansåg nämnden vara bästa sättet att avhjälpa den brist på
erfarenhet och säkerhet, som självfallet ännu funnes kvar på sina håll. Nämnden
hade också fått talrika bevis på att ett sådant samarbete uppskattades av
barnavårdsnämnderna själva.

Kravet på att inom varje barnavårdsnämnd skulle finnas lämplig kvinna,
som utredde och verkställde mödrahjälpsärendena, understödjes livligt av
mödrahjälpsnämnden i Gotlands län. På Gotland vore det redan nu, sedan
mödrahjälpsnämnden i cirkulär framfört denna sin önskan, vanligt, att barnavårdsnämndens
kvinnliga ledamot eller, där flera funnes, en av dem erhållit
detta uppdrag. I dessa små kommuner med ett fåtal ansökningar per år bleve
den vunna erfarenheten ej så stor, men den uppvägdes delvis av den kännedom
örn sökandens verkliga ekonomi, som en utanför kommunen boende
oftast ej ägde. För vinnande av större erfarenhet skulle enligt förslaget för
flera kommuner utses en gemensam föredragande. Mödrahjälpsnämnden
hade i princip ingenting att invända däremot. Man kunde möjligtvis befara,
att de kommuner och barnavårdsnämnder, där denna föredragande ej blev
bosatt inom kommunen, komme att känna detta inkräkta på sin självbestämmanderätt.
De försök, som i länet gjorts med gemensam bärna vårdsman
för flera kommuner, hade hittills i endast två fall blivit verklighet. Kunde

47

Kungl. Majus proposition nr 5.

kommunerna i större utsträckning förmås att sammansluta sig i kommunalförbund,
skulle båda anordningarna lösas tillfredsställande.

Mot förslaget att föredragande i fråga örn mödrahjälpsärenden i barnavårdsnämnderna
ovillkorligen skulle vara kvinna ställer sig även mödrahjälpsnämnden
i Blekinge län skeptisk. Erfarenheten från nämndens verksamhetsområde
talade för, att män kunde fylla denna uppgift lika bra som
kvinnor, varför likställighet borde råda. Hur skulle en barnavårdsnämnd
förfara, örn för uppdraget lämplig kvinna icke funnes att tillgå? Att flera små
kommuner finge en gemensam utredningsman i mödrahjälpsärenden kunde
enligt nämndens mening visserligen medföra vissa fördelar på så sätt, att
vederbörande utredningsman finge större erfarenhet, men att en sådan anordning
även kunde medföra nackdelar torde vara säkert, inte minst därför att
en utredningsman från annan kommun icke ägde den för den nöjaktiga utredningen
behövliga personkännedomen.

Förslaget att föredragande i barnavårdsnämnd i dessa ärenden skulle vara
kvinna tillstyrkes av länsstyrelsen i Kristianstads län. Däremot kunde länsstyrelsen
i likhet med länets mödrahjälpsnämnd icke biträda förslaget örn
gemensam föredragande för flera barnavårdsnämnder. Denna i och för sig
riktiga tanke borde icke förverkligas, förrän erfarenhet vunnits angående den
nya organisationen.

Mödrahjälpsnämnden i Kristianstads län ansluter sig helt till förslaget
att såsom föredragande i mödrahjälpsärenden för varje barnavårdsnämnd utses
en kvinna, som också skulle kontrollera medlens användning och bistå
modem vid inköp och dylikt. — Då enligt föreliggande förslag endast kvinnor
kunde utses till föredragande i mödrahjälpsärenden, skulle ett sådant system
för dessa grupper medföra uteslutande kvinnliga barnavårdsmän — något
som många gånger kunde vara önskvärt •— men möjlighet borde ju dock stå
öppen att välja den för posten mest lämpade. För en barnavårdsman vore
rutin synnerligen viktig. För en föredragande i mödrahjälpsärenden, som
även skulle bistå mödrarna vid anskaffning av kläder m. m., vore det viktigare
att vederbörande hade ingående lokal- och personkännedom och vore lätt tillgänglig.
Både hjälp och övervakning bleve avsevärt försvårade med ökade
avstånd och dyrbarare resor. Här fordrades dock ej annan kompetens än
vad en klok och vidsynt husmor besutte. En särskild föredragande för varje
socken vore därför att föredraga.

Mot socialstyrelsens förslag, att åt den särskilda föredraganden i mödrahjälpsärenden
även skulle uppdragas utrednings-, förslags- och kontrolluppgifter,
anmärker mödrahjälpsnämnden i Malmö, att nämnden icke ville bestrida,
att en dylik bestämmelse kunde vara av värde för landsbygdens barnavårdsnämnder
— d. v. s. mindre nämnder — men nämnden kunde däremot
icke finna något som helst försvar för en dylik föreskrift att gälla städerna
eller i allt fall de större av dessa. Framför allt de större städerna hade ju
måst tillsätta särskilda tjänstemän för mödrahjälpsverksamheten, vilken blivit
av mycket stor omfattning och otänkbart skulle kunna anförtros åt ledamot
hos barnavårdsnämnden. Mödrahjälpsnämnden förutsatte alltså, att den före -

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

slagna anordningen lämnade i allt fall de större städerna utanför. På grund
av den formulering socialstyrelsens förslag erhållit syntes man visserligen
vara berättigad draga den slutsatsen, att föredraganden — oavsett om vederbörande
vore ledamot i nämnden eller icke •—• skulle hava till uppgift att
verkställa undersökningar och dylikt, och i så fall skulle den tjänsteman, som
närmast hade att svara för mödrahjälpsvensamheten kunna bli föredragande,
verkställa undersökningar och dylikt. Även örn denna tolkning befunnes vara
riktig, ansåg nämnden dock — i vad det avsåge de större städerna — att
själva undersökningsarbetet m. m. borde vara anförtrott härför utsedda och
lämpliga tjänstemän och att alltså absolut föreskrift icke lämnades därom, att
föredraganden alltid tillika måste verkställa arbetet med undersökningar,
kontroll och dylikt.

Förslaget örn vissa föredragande i barnavårdsnämnderna bygger tydligen
på en i praktiken redan förefintlig organisationsform, som under den korta
verksamhetstiden vuxit fram spontant, framhåller länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län. Tanken att vissa smärre kommuner kunde förenas örn en föredragande
torde också hava fog för sig. Länsstyrelsen ifrågasatte emellertid
starkt det lämpliga i att sådan föredragande erhölle ersättning av statsmedel
för sin verksamhet. Dels talade statsfinansiella skäl häremot, dels syntes
det i princip oriktigt att med en sådan kommunal befattning, även örn den
vore gemensam för flera kommuner, förenades rätt till ersättning av statsmedel.

Beträffande förslaget att länsstyrelsen skulle äga utse särskild föredragande
uttalar mödrahjälpsnämnden i Göteborg, att den icke finner en
sådan anordning vara nödvändig och knappast önskvärd. Det vore ägnat att
ingiva betänkligheter att härigenom öka de redan förut ansenliga utredningskostnaderna
för mödrahjälpsärenden. Socialstyrelsen hade beräknat, att
denna anordning skulle medföra en kostnad för år beräknat av 50,000 å 60,000
kronor. I varje fall vore en dylik anordning icke erforderlig för Göteborgs
stads mödrahjälpsnämnd.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län ansluter sig till förslaget om särskilda föredragande
av mödrahjälpsärenden i barnavårdsnämnderna — föredragande,
vilka även borde utföra nödiga utredningar. I flertalet fall torde kvinnor
vara lämpligast för detta uppdrag, men det syntes dock länsstyrelsen tvivelaktigt,
örn ett stadgande i denna riktning borde göras obligatoriskt. En rekommendation
av kvinnliga föredragande torde vara tillräcklig. Uppdraget
syntes böra vara avlönat och arvodet utgå av kommunala medel. Förslaget
att arvode skulle vara obligatoriskt och utgå av statsmedel, endast örn föredraganden
vore gemensam för flera kommuner, kunde länsstyrelsen icke tillstyrka.
Kommunerna torde hava sådana fördelar av mödrahjälpen, att det
vore skäligt, att ifrågavarande omkostnader betalades av kommunerna själva.
Vid gemensam föredragande kunde länsstyrelserna efter grunder, som borde
fastställas, fördela arvodesbeloppet mellan kommunerna.

Förslaget örn tillsättandet av särskild föredragande för mödrahjälpsärenden
inom de kommunala myndigheterna finner länsstyrelsen i Skaraborgs län

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

värt beaktande, dock med den ändringen, att nämnda föredragande icke med
nödvändighet borde vara kvinna. Länsstyrelsen anslöte sig till vad mödrahjäipsnämnden
i sitt yttrande härutinnan anfört.

Mödrahjälpsnämnden i Skaraborgs län framhåller, att mödrahjälpsnämnden
för sitt bedömande av en sökandes behov av mödrahjälp i allmänhet vore
helt hänvisad till den av barnavårdsnämnden företagna utredningen i ärendet.
Det vore därför av största vikt, att denna utredning bleve så fullständig
och klarläggande som möjligt. Socialstyrelsens förslag örn gemensam föredragande
i mödrahjälpsärenden för flera mindre kommuner torde vara ägnat
att befrämja denna angelägenhet och tillstyrktes därför av mödrahjälpsnämnden,
som tillika ville erinra örn att speciellt i Skaraborgs län ett stort
antal små kommuner funnes. Ehuru det ofta torde vara lämpligast, att föredraganden
vore kvinna, syntes det dock icke tillrådligt att utesluta möjligheten
att tillsätta manlig föredragande. Särskilt i kommuner, där socialvårdssyssloman
eller annan på området lämplig manlig kraft funnes att tillgå,
torde denne kunna vara väl skickad för ett sådant uppdrag.

Mödrahjälpsnämnden i Värmlands län anser det både principiellt och
praktiskt riktigt, att den utredande och verkställande befattningen med mödrahjälpsärendena
inom barnavårdsnämnderna uppdrages åt någon härför lämplig
kvinna. Kvinnorna syntes också hittills i alltför få fall hava tagits i anspråk
för dessa uppgifter. Mödrahjälpsnämnden vore dock icke beredd tillstyrka,
att föreskrift infördes i mödrahjälpsförordningen att föredragande i
mödrahjälpsärenden måste vara kvinna. Svårigheter kunde mångenstädes
uppstå att erhålla en kvinna lämplig och villig åtaga sig detta uppdrag. Inom
nämndens verksamhetsområde funnes många män, som på ett synnerligen
förtjänstfullt sätt handhaft dessa ärenden. Mödrahjälpsnämnden kunde icke
finna det för hjälpverksamheten lyckligt, örn dessa nu helt hastigt skulle avkopplas
från all befattning med mödrahjälpen. Förslaget, att till föredragande
i mödrahjälpsärenden skulle kunna utses person utanför barnavårdsnämnden,
ansåg sig mödrahjälpsnämnden kunna tillstyrka endast under förutsättning,
att något tvivel icke behövde råda örn att föredraganden i sitt
handlande vore underkastad tjänstemannaansvar. Då föredraganden bland
annat skulle vaka över mödrahjälpens rätta användning, borde denne även
kunna göras ansvarig gentemot kommunen för försummelser i detta hänseende.
Mot socialstyrelsens förslag att gemensam föredragande i mödrahjälpsärenden
skulle kunna utses för flera barnavårdsnämnder hade mödrahjälpsnämnden
intet att erinra. Inom mödrahjälpsnämndens verksamhetsområde
vore det dock endast ett fåtal kommuner, som med hänsyn till geografisk utsträckning
och vägförbindelser lämpade sig för att ha sådan föredragande.

Mödrahjälpsnämnden i örebro län säger sig kunna av erfarenhet betyga,
att utredningen i hög grad vunne på att barnavårdsnämnd för densamma hade
kompetent person till förfogande. Mödrahjälpsnämnden tillstyrkte fördenskull
livligt såväl socialstyrelsens förslag örn föreskrift i mödrahjälpsförordningen,
att för mödrahjälpsärenden skulle inom varje barnavårdsnämnd
finnas en särskild föredragande, vilken skulle vara kvinna, som ock vad styrel Bihang

till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 5. 782 ro 4

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

sen i samband därmed föreslagit örn utseende av oell arbetsuppgifter för
dylik föredragande. Däremot ställde sig mödrahjälpsnämnden mycket tveksam
örn lämpligheten av förslaget att länsstyrelse skulle äga att för mindre kommuner
förordna gemensam föredragande. Yäl vore det uppenbart, att det
skulle för utredningens resultat vara fördelaktigt med gemensam föredragande
i flera små kommuner, och mödrahjälpsnämnden insåge tillfullo det gagn
detta skulle innebära för en bättre ordning i fråga örn barnavårdsmannainstitutionen.
Mödrahjälpsnämndens tvekan hade sin grund i den hos befolkningen
starkt rotade månheten örn att bevara den kommunala självbestämningsrätten.
Varje försök att beskära denna mottoges med misstroende, och
mödrahjälpsnämnden kände sig övertygad örn att ett genomförande av socialstyrelsens
förslag skulle kunna leda till att de kommunerna påtvingade föredragandena
skulle i sitt arbete röna ovilja eller i allt fall sakna erforderligt
stöd för sitt arbete inom kommunerna. Mödrahjälpsnämnden avstyrkte fördenskull,
att länsstyrelse skulle äga utse föredragande för flera kommuner.
I samband med föreskriften örn särskild föredragande borde emellertid framhållas
lämpligheten av att små närliggande kommuner förenade sig örn
gemensam föredragande samt att härigenom samtidigt kunde för dessa kommuner
vinnas en god lösning av barnavårdsmannainstitutionen.

Till förslaget örn att i mödrahjälpsförordningen infördes föreskrift örn att för
mödrahjälpsärenden skulle inom varje barnavårdsnämnd finnas en särskild
föredragande, vilken skulle vara kvinna, lämnar länsstyrelsen i Västmanlands
län sin anslutning. Likaså finner länsstyrelsen lämpligt att, såsom föreslagits,
gemensam föredragande förordnas av länsstyrelse, för närliggande
kommuner med ringa invånarantal. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang
endast påpeka det faktum, att, örn Norrland och Kopparbergs län undantoges,
det alldeles övervägande antalet kommuner, omkring 1,725 av omkring 2,125,
hade så få invånare, att det enligt förslaget skulle åligga länsstyrelserna att
avgöra, huruvida en barnavårdsnämnd skulle få själv utse sin föredragande
eller icke.

I likhet med socialstyrelsen understryker mödrahjälpsnämnden i Kopparbergs
län, med instämmande av länsstyrelsen i länet, alldeles särskilt lämpligheten
av att för mödrahjälpens effektiva utnyttjande såväl utredning av
den hjälpsökandes behov som rådgivning verkställdes av en för detta ändamål
inom eller utom barnavårdsnämnden tillsatt kvinna. Som det emellertid kunde
antagas, att för uppdraget lämplig kvinna icke alltid funnes att tillgå, borde ej
ett stadgande i nu nämnda hänseende göras ovillkorligt. Beträffande den för
flera barnavårdsnämnder gemensamma föredraganden hade socialstyrelsen
föreslagit, att denne skulle för de med uppdraget förenade direkta kostnaderna
åtnjuta ersättning av statsmedel med visst fastställt belopp för varje ansökan.
En föredragande, vars verksamhetsområde vore begränsat till den egna.
kommunen, skulle däremot äga för sina kostnader erhålla gottgörelse av
kommunen allenast därest denna så funne för gott. Mödrahjälpsnämnden fann
en sådan anordning icke vara fullt tillfredsställande. De uppgifter av utredande,
verkställande och rådgivande art, vilka vore avsedda att av mödra -

51

Kungl. Maj. ts proposition nr 5.

hjälpsnämnden anförtros föredragandena, komme givetvis att med verksamhetens
nuvarande omfattning i icke ringa utsträckning taga vederbörandes tid
och krafter i anspråk, i ali synnerhet som föredragandena enligt den föreslagna
anordningen genom bland annat besök i hemmen skulle verka för och åstadkomma
ett intensivare samarbete mellan barnavårdsnämnderna och de hjälpsökande
mödrarna. Uppenbart torde vara, att såsom regel vissa, många gånger
icke obetydliga kostnader komma att bliva förenade med föredragandenas
verksamhet, sådan densamma utformats av socialstyrelsen, vilka kostnader
icke rimligtvis kunde bäras av vederbörande föredragande. Enär barnavårdsnämnderna
icke torde hava anslagit medel till täckande av förutnämnda utgifter,
fann mödrahjälpsnämnden det angeläget, att i mödrahjälpsförordningen
intoges en bestämmelse av innehåll, att föredragandena, oavsett huruvida de
vore knutna till en eller flera kommuner, tillförsäkrades rätt till ersättning av
kommunen för med verksamheten förenade kostnader, exempelvis i form av
en lämpligt avvägd rese- och traktamentsersättning.

Behovet av särskild föredragande vitsordas av mödrahjälpsnämnden i Gävleborgs
läns landstingsområde. I detta län hade redan i de flesta kommuner sådan
anordning vidtagits. Nämnden kunde likväl icke finna det praktiskt, att varje
barnavårdsnämnd endast skulle få ha en dylik föredragande, allra helst örn denne
samtidigt skulle vaka över att de beviljade medlen komme till rätt användning.
I de stora norrlandssocknarna med dess vida avstånd mellan de olika bygderna
skulle en sådan föredragande få ett så pass tungrott arbete, att effektiviteten
därav säkerligen komme att försvåras. Det borde därför få ankomma
på barnavårdsnämnderna själva att bestämma antalet föredragande inom
respektive nämnd. Förslaget örn att endast kvinnor skulle få vara föredragande
i mödrahjälpsärenden inom barnavårdsnämnderna kunde mödrahjälpsnämnden
icke tillstyrka. Det torde nämligen icke vara möjligt att på landsbygden
kunna uppbringa kvinnor inom varje kommun (eller grupp av småkommuner),
som över huvud skulle vilja åtaga sig detta uppdrag. Icke heller torde man
kunna anse, att kvinnorna alltid presterade ett bättre arbete på detta område
än männen. Detta hade mödrahjälpsnämnden fått bestyrkt genom den
erfarenhet, som vunnits av de från barnavårdsnämnderna insända utredningarna
vid ansökan örn mödrahjälp. Dessa utredningar gjordes i vissa
kommuner mestadels av kvinnor, i andra åter av män. Man kunde därvid
göra den iakttagelsen, att, med några enstaka undantagsfall, de utredande
kvinnorna gjorde sin sak förträffligt, under det att andra — och även sådana
i direkt socialt arbete stående — presterade ytterst magra och torftiga utredningar.
Och detsamma gällde de manliga utredarna. Med det sagda
hade mödrahjälpsnämnden icke velat förneka, att det vore lyckligast, örn kvinnliga
föredragande alltid stöde att erhålla. Det lage i sakens natur, att dessa
bäst borde förstå en nödställd kvinna i hennes belägenhet. Men, såsom förhållandena
faktiskt vore på landsbygden, skulle det säkerligen vara olyckligt
för hela mödrahjälpsverksamlieten, örn denna fastlåstes vid idel kvinnliga
föredragande i alla barnavårdsnämnder. Detta bleve helt säkert i många
kommuner en stadga på papperet, så till vida, att den kvinnliga »föredra -

52

Kungl. Majus proposition nr 5.

gander!» skreve sitt namn under handlingen och någon av nämndens manliga
ledamöter — i regel ordförande eller sekreterare — bleve den faktiskt föredragande.
Och detta kunde ju icke vara till båtnad för verksamheten. — Socialstyrelsens
förslag örn gemensam föredragande, då det gällde småkommuner,
syntes beaktansvärt örn än kanske ganska svårt att på sina håll realisera.
Mödrahjälpsnämnaen vore icke övertygad örn att det föreslagna sättet för
deras utseende vore det lyckligaste. Berättigade invändningar komme också
att resas från en mängd kommuner mot förslaget, att de för flera kommuner
gemensamma föredragandena erhölle arvode av statsmedel för sitt uppdrag,
under det att andra kommuner vore nödsakade att avlöna motsvarande arbetskraft
själva. Det vore icke alltid säkert, att en liten kommun på några
hundra invånare hade sämre ekonomisk ställning än en kommun med ett
eller annat tusental. Mödrahjälpsnämnden ifrågasatte, om det ej vore enklare,
att författningen endast medgåve rätt till anställande av för flera kommuner
gemensam föredragande, där så kunde anses lämpligt, samt att denna fråga
sedan i varje särskilt fall finge ordnas såsom en angelägenhet mellan vederbörande
mödrahjälpsnämnd och berörda barnavårdsnämnder. Förmodligen
skulle knappast någon barnavårdsnämnd ha någon invändning att göra, örn
den för en kostnad av några kronor erhölle mödrahjälpsutredningar kompetent
utförda av därför kvalificerad kraft. Tanken att låta de för flera kommuner
gemensamma föredragandena samtidigt vara barnavårdsmän syntes i och för
sig mycket tilltalande, örn man nämligen icke låste fast sig vid uteslutande
kvinnor såsom föredragande. I sistnämnda fall bleve nämligen hela bestämmelsen
praktiskt taget ganska värdelös av den anledningen, att kvinnor på
landsbygden aldrig annat än i sällsynta undantagsfall kunde förmås att åtaga
sig barnavårdsmannauppdrag.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har ej något att invända mot att
särskild kvinnlig föredragande i mödrahjälpsärenden utsåges i barnavårdsnämnd.
Däremot ställer sig länsstyrelsen synnerligen tveksam till förslaget
örn inrättande av gemensam föredragande för flera kommuner i mödrahjälpsärenden.
Tillsättandet av dylika föredragande genom länsstyrelsens försorg
syntes innebära ett avsteg från den kommunala självbestämmanderätt, som
eljest ansetts böra förefinnas i hithörande ärenden. I allt fall torde inom länet
med hänsyn till de ofta stora avstånden mellan orter i olika kommuner det
föreslagna systemet knappast kunna ifrågakomma, örn ej ersättningen bestämdes
väsentligt högre än enligt förslaget. Därest uppslaget örn gemensamma
föredragande med hänsyn till de geografiska och kommunala förhållandena
inom andra delar av riket ansåges böra bli föremål för närmare
övervägande, syntes frågan härom böra upptagas till prövning i ett större
sammanhang, avseende organisatoriska förändringar av den sociala hjälpverksamheten
över huvud.

Förslaget att barnavårdsnämnderna skulle förstärkas med en särskild
kvinnlig föredragande för mödrahjälpsärenden med uppgift även att verkställa
utredningar i sådana ärenden och övervaka hjälpens användning kunde, anser
mödrahjälpsnämnden i Västernorrlands län, vara särskilt värdefullt, därest

Kungl. Majus proposition nr 5.

53

valet folie på lämplig person. Mödrakjälpsnämnden hade den erfarenheten,
att stora brister vidlådde utredningarna och att detta hade sin grund i att
barnavårdsnämnderna i de flesta fall saknade för ändamålet lämplig arbetskraft.
Några av barnavårdsnämnderna inom nämndens verksamhetsområde
hade kvinnliga befattningshavare för mödrahjälpsverksamheten, och utredningarna
i dessa barnavårdsnämnders ärenden vore avsevärt bättre än i de
övrigas. Genom att en sådan befattningshavare tillsattes, bomme även handläggningen
av ärendena att kunna ske skyndsammare än hittills. Det förekomme
ofta, då från mödrahjälpsnämnden kompletterande uppgifter till utredningarna
begärdes, att man från barnavårdsnämnderna svarade, att det
vore omöjligt att hinna med att skaffa alla erforderliga uppgifter. Ett sådant
förhållande måste ju inverka menligt på verksamhetens effektivitet och ändamålsenlighet.
Förutsättningen för att ett mödrahjälpsärende skulle kunna
prövas riktigt måste vara en allsidig utredning, vilken innehölle upplysning
örn alla omständigheter, som kunde vara av betydelse för hjälpbehovets
bedömande. Mödrahjälpsnämnden hade ju i regel ingen som helst kännedom
örn sökandenas förhållanden, utan den hade endast att hålla sig till utredningarna.
Vore dessa ofullständiga, komme behovsprövningen icke att leda
till ett riktigt resultat. En följd av bristfälliga utredningar bleve även, att
de förslag till hjälpåtgärder, som barnavårdsnämnderna uppgjorde, bleve
schablonmässiga, och man bibringades den känslan, att förslagen vore gjorda
på en höft. Örn en särskild sakkunnig föredragande tillsattes i varje barnavårdsnämnd,
komme dessa missförhållanden att avhjälpas. Även som
kontrollerande organ och som rådgivare åt mödrarna skulle en sådan föredragande
vara till stor nytta.

Det kunde givetvis tänkas, anmärker mödrahjälpsnämnden i Jämtlands län,
att i vissa fall mödrahjälpsnämnden genom systemet med särskild föredragande
skulle kunna erhålla en fullständigare och mera korrekt bild av
sökandens förhållanden än vad nu vore fallet. Inom Jämtlands län vore det
tämligen vanligt, att barnmorska eller sjuksköterska ombesörjde utredning i
mödrahjälpsärenden. I åtskilliga kommuner verkställde barnavårdsnämndens
ordförande den erforderliga utredningen, och i andra fall anförtroddes utredningen
åt den ledamot i nämnden, som lättast kunde komma i kontakt med
sökanden. Vilkendera utvägen som än anlitades, bleve utredningens resultat
naturligtvis i sista hand beroende av utredarens personliga kvalifikationer och
intresse. Mödrahjälpsnämnden trodde emellertid icke, att det vore lämpligt
med tvingande bestämmelser angående kvinnlig föredragande på sätt socialstyrelsen
ifrågasatt. Däremot kunde en anvisning till barnavårdsnämnderna örn
huru de kunde ordna utredningen i mödrahjälpsärenden vara lämplig.
Systemet med en för flera små kommuner gemensam föredragande, förordnad
av länsstyrelsen, torde knappast vara lämpat för de många gånger till invånarantalet
obetydliga men till omfånget stora kommunerna i Norrland. Det
bleve dock alltid i sista hand mödrahjälpsnämnden, som finge söka åstadkomma
tilldelning av mödrahjälp efter så rättvisa och enhetliga regler som möjligt,
och viktigaste förutsättningen härför vore, att uppgifterna i utrednings -

54

Kungl. Majda proposition nr 5.

protokollet gjordes fullständiga. Mödrahjälpsnämnden ville därför för sin
del föreslå, att den av socialstyrelsen ifrågasatta organisationen nied särskild
föredragande icke måtte göras obligatorisk, utan att allenast möjlighet till en
sådan organisation lämnades öppen för de kommuner, som ansåge sig betjänta
därav. Vad beträffade det föreslagna sättet att avlöna sådan föredragande,
syntes detta icke vara så lyckligt valt.

Förslaget örn föredragande i barnavårdsnämnderna tillstyrkes av mödrahjälpsnämnderna
i Jönköpings och i Norrbottens län. I Norrbottens län
kunde det emellertid ej komma i fråga att tillsätta gemensam föredragande i
flera barnavårdsnämnder, påpekar nämnden i detta län.

Departementschefen.

Yad socialstyrelsen, med instämmande av bland andra svenska landskommunernas
förbund, yttrar örn barnavårdsnämndernas ställning i organisationen
och behovet av en förstärkning av dessas kompetens synes i hög grad beaktansvärt.
Spörsmålet kan förutsättas bliva föremål för ingående överväganden
inom socialvårdskommittén, som även torde komma att ägna den av
svenska landskommunernas förbund berörda, för socialvårdens framtida
organisation grundläggande frågan örn kommunindelningen synnerlig uppmärksamhet.

I syfte att göra barnavårdsnämnderna bättre skickade att fullgöra de ansvarsfulla
och ömtåliga uppgifter, som anförtrotts dem i samband med mödrahjälpen,
har socialstyrelsen bland annat framlagt förslag, som avse att lägga
dessa uppgifter i en därtill lämpad och kvalificerad kvinnas hand. I varje
barnavårdsnämnd skulle för mödrahjälpsärenden finnas en särskild föredragande,
vilken skulle vara kvinna. I mera vidsträckta kommuner skulle
dock mer än en föredragande kunna utses. För barnavårdsnämnd i kommun
med mindre än 2,000 invånare skulle länsstyrelsen äga förordna föredragande
gemensam med annan barnavårdsnämnd.

Förslagen hava på alla håll väckt intresse. Ej minst har förslaget örn
särskild föredragande i mödrahjälpsärenden väckt nästan allmän anklang och
torde böra lagfästas. Mot dess närmare utformning i socialstyrelsens förslag
har dock befogad kritik framkommit. Allmänt vitsordas väl, att uppgiften som
föredragande — i den mening, varom här är fråga — får anses ligga särskilt
väl till för kvinnor och att den därför som regel bör anförtros någon för uppdraget
lämplig kvinna. Ett obligatoriskt lagstadgande härom har emellertid
på skäl, som jag finner övertygande, avstyrkts av flertalet hörda myndigheter.
Att mer än en föredragande inom en barnavårdsnämnd bör kunna utses ej
endast då kommunens vidsträckthet utan även då andra förhållanden (t. ex.
stort invånarantal) så påfordra, synes uppenbart.

Mot förslaget om en för flera mindre kommuner gemensam föredragande,
utsedd av länsstyrelse, ha framförts invändningar från skilda håll. För en
föredragande, som även skulle bistå mödrarna med råd och dåd (t. ex. vid anskaffning
av kläder m. m.) vore det viktigare, har det sålunda anmärkts, att
besitta ingående lokal- och personkännedom samt vara lätt tillgänglig än att
hava förvärvat speciell rutin i handläggningen av hithörande ärenden. Både

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

hjälp och övervakning bleve avsevärt försvårade med ökade avstånd och dyrbara
resor. För de ej sällan till invånarantalet obetydliga men till omfånget
stora kommunerna i Norrland lämpade sig ej den föreslagna ordningen.
Osannolikt vore ej heller att, såsom även påpekats, de kommunerna påtvingade
föredragandena kunde komma att i sitt arbete röna ovilja eller i allt fall
sakna erforderligt stöd för sitt arbete inom kommunerna. Tanken på att den
för flera barnavårdsnämnder gemensamme föredraganden skulle kunna fungera
som barnavårdsman för hela området har mötts av den anmärkningen, att
flertalet barnavårdsmän för närvarande vore män, att det icke utan vidare vore
givet, att kvinnor för denna samhällsuppgift vore att föredraga framför lämpliga
män samt att det särskilt på landsbygden visat sig svårt och mångenstädes
rent av omöjligt att förmå kvinnor att åtaga sig barnavårdsmannauppdrag.

Jag delar socialstyrelsens uppfattning örn behovet av en förstärkning
av barnavårdsnämndernas kompetens, vilken fråga naturligen är av särskild
vikt i många av de smärre kommunerna. Jag är emellertid synnerligen
tveksam örn några åtgärder i denna riktning tvångsvis böra genomföras
annat än i ett större sammanhang. Med hänsyn även till vad som från
flera håll anförts mot det nu föreliggande förslaget på denna punkt och som
synes mig kräva beaktande, torde annan författningsändring icke böra genomföras
än att föreskrift införes i tillämpningskungörelsen, att för mödrahjälpsärenden
skall av barnavårdsnämnd utses en eller, där omständigheterna därtill
föranleda, flera föredragande med de befogenheter, som av socialstyrelsen angivits.
Till föredragande bör utses för uppdraget lämplig och intresserad
person, vilken företrädesvis bör vara kvinna.

På grund av ett påpekande av mödrahjälpsnämnden i Malmö vill jag framhålla,
att det givetvis icke möter något hinder att till föredragande i mödrahjälpsärenden
utse lämplig person utanför barnavårdsnämnden, t. ex. hos
densamma eller kommunen i övrigt anställd tjänsteman. I allmänhet torde
den föreslagna ordningen, innebärande att föredraganden även bör företaga
erforderliga utredningar och biträda vid verkställighet och kontroll, vara
lämplig och ändamålsenlig; föreskriften härom synes emellertid icke behöva ha
en absolut karaktär utan bör kunna möjliggöra modifikationer i olika riktningar.

Från flera håll — bland annat socialvårdskommittén — har starkt understrukits
vikten av goda utredningar ävensom att föredraganden vid utredning
av ärendena besöker sökandenas hem. För att besök i hemmen icke skulle
eftersättas, borde, framhålles det, nödvändiga resekostnader bestridas av
vederbörande kommun. Någon garanti för att medel till detta ändamål stå
till förfogande finnes icke för närvarande. Då jag delar den uttalade uppfattningen
örn betydelsen att för erhållande av tillförlitliga utredningar besök
i stor utsträckning göres i sökandes hem ävensom att gottgörelse för erforderliga
resor bör lämnas av kommunen, synes en föreskrift i sistnämnda avseende
böra införas i tillämpningskungörelsen.

I annat sammanhang har jag förutsatt visst samråd mellan medicinalstyrelsen
och tillsynsmyndigheten i mödrahjälpsfrågor av mera utpräglat sjukvårdande

56

Kungl. Majlis proposition nr 5.

eller hälsovårdande karaktär. Det synes lämpligt, att ett intimare samarbete
äger rum mellan organen för mödrahjälpsverksamheten och organen för särskilt
den förebyggande mödra- och barnavården samt att den föredragande i mödrahjälpsärenden
upprätthåller en nära kontakt med läkare och sköterska på
mödra- och barnavårdscentraler, respektive -stationer, där sådana finnas.
Något hinder föreligger givetvis icke för mödrahjälpsnämnd att i beslutet
örn beviljad hjälp föreskriva, att moder och barn skola, där så kan
ske, stå under tillsyn vid dylik central eller station. Så har redan i stor
utsträckning skett och synes mig även i många fall lämpligt. Spörsmålet
torde böra göras till föremål för närmare överväganden av tillsyningsmyndigheten
i samråd med medicinalstyrelsen i syfte att finna en mera enhetlig
reglering.

Att i barnavårdslagen införa stadgande örn rätt för ledamot av mödrahjälpsnämnd
eller någon dess tjänsteman att närvara i barnavårdsnämnd vid behandling
av mödrahjälpsärenden har icke synts erforderligt.

Kontrollen.

Socialstyrelsen.

Styrelsen har under nyssnämnda rubrik gjort uttalanden å sid. 109 o. följ.
i Bilaga A.

Yttranden.

Statskontoret anser knappast skäl föreligga för ett genomförande av
styrelsens förslag, att den siffermässiga kontrollen av barnavårdsnämndernas
redovisningar skulle åvila socialstyrelsen. Frånsett den omständigheten, att
ett förläggande av denna kontroll till socialstyrelsen skulle medföra en ökning
av styrelsens personalkostnader, vilket sjävfallet borde undvikas i nuvarande
tidsläge, syntes den nu tillämpade ordningen med statskontoret, respektive
länsstyrelserna såsom granskande myndigheter innebära säkerhet för att
nämnda kontroll fulllgjordes på ett fullt betryggande sätt. —- Därest den
siffermässiga kontrollen av barnavårdsnämndernas redovisningar befunnes
även i fortsättningen böra ankomma på statskontoret och länsstyrelserna,
torde det icke vara lämpligt att —- såsom socialstyrelsen ifrågasatt — överflytta
den sakliga granskningen av dessa redovisningar på mödrahjälpsnämnderna.
De svårigheter, som enligt styrelsens mening skulle föreligga för en
länsstyrelse att avgöra, örn mödrahjälpsnämnds beslut blivit rätt tillämpat
eller ej, syntes nämligen kunna undanröjas genom att tillfredsställande
direktiv och anvisningar meddelades till ledning för mödrahjälpsnämnderna
och barnavårdsnämnderna. Örn i mödrahjälpsnämnds beslut klart angåves,
på vilket sätt och i vilken omfattning mödrahjälp skulle utgå, torde det näppeligen
behöva möta något större hinder för en länsstyrelse att konstatera, örn
hjälpen disponerats i överensstämmelse med nämndens beslut eller ej. En
uppdelning av granskningsskyldigheten på föreslaget sätt förefölle dessutom
olämplig med hänsyn till den bristande enhetlighet, som otvivelaktigt skulle
bliva en följd av en dylik uppdelning. Statskontoret ansåge fördenskull, att

57

Kungl. Maj:ts proposition nr o.

det nuvarande systemet med avseende å granskningen borde bibehållas oförändrat
och avstyrkte förty styrelsens förslag på denna punkt. — Med hänsyn
till vad sålunda anförts kunde statskontoret icke tillstyrka, att medel — av
styrelsen beräknade till 8,000 kronor — anvisades för bestridande av kostnaderna
för den instruktions- och upplysningsverksamhet, som enligt styrelsens
förslag skulle ankomma på mödrahjälpsnämnderna.

Beträffande granskningen av barnavårdsnämndernas redovisningar fann
riksräkenskapsverket det av socialstyrelsen framlagda förslaget, att den
sakliga granskningen av dessa redovisningar skulle anförtros åt mödrahjälpsnämnden
vara välbetänkt. Härigenom skulle mödrahjälpsnämnden
beredas tillfälle att kontrollera, huruvida barnavårdsnämnderna utdelat
hjälpen i enlighet med mödrahjälpsnämndens beslut. Yad anginge den
siffermässiga granskningen av barnavårdsnämndernas redovisningar ansåg
riksräkenskapsverket, att samma myndighet, som hade att utbetala mödrahjälpsmedlen
till barnavårdsnämnderna och från dessa mottaga alla återlevereringar
av sådana medel, även borde ombesörja den siffermässiga granskningen
av redovisningarna i fråga. Såsom framginge av den förebragta utredningen
hade också länsstyrelserna hittills verkställt sådan granskning. Flera
länsstyrelser hade därjämte företagit granskning i sakligt hänseende av redovisningarna.
Enär länsstyrelsens hittillsvarande uppgifter beträffande utbetalning
och återleverering av mödrahjälpsmedel enligt socialstyrelsens förslag
skulle kvarstå oförändrade •— vilket riksräkenskapsverket i frågans nuvarande
läge ville förorda — borde länsstyrelsen jämväl verkställa den siffermässiga
granskningen av barnavårdsnämndernas redovisningar. I enlighet
härmed skulle alltså mödrahjälpsnämnden efter fullgjord granskning i sakligt
hänseende av redovisningarna översända handlingarna tillika med eventuella
anmärkningspromemorior till länsstyrelsen, som hade att vidtaga de åtgärder,
vartill mödrahjälpsnämndens anmärkningspromemorior och länsstyrelsens
egen granskning i såväl sakligt som siffermässigt hänseende kunde föranleda.
Över länsstyrelsens beslut angående återleverering av mödrahjälpsmedel
skulle barnavårdsnämnderna äga rätt att föra talan hos Kungl. Maj:t. Därest
granskningsarbetet ordnades på sätt riksräkenskapsverket föreslagit, komme
den ifrågasatta ökningen av socialstyrelsens personal med tre extra ordinarie
kanslibiträden att bli obehövlig.

Endast det av mödrahjälpsnämnderna redan nu nästan undantagslöst
praktiserade naturaunderstödssystemet torde — understryker svenska fattigvårds-
och harnavårdsförhundet — lämna garanti för att hjälpen kommer till
en riktig och ändamålsenlig användning. Att en kommun skulle vara skyldig
att till statsverket återbetala utanordnade medel, som använts i strid mot
mödrahjälpsnämndens beslut och mödrahjälpsförordningens föreskrifter,
torde icke behöva möta invändning under förutsättning att bestämmelsen
icke komme att tillgripas annat än i mera uppenbara fall, då tredska eller
försummelse i större omfattning hos en barnavårdsnämnd förelegat. Bestämmelsen
örn återbetalningsskyldighet, örn användning skett i strid mot mödrahjälpsförordningens
föreskrifter, kunde emellertid möjligen giva rum för

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

olika tolkningar. Givetvis skulle härunder inrymmas det fall, att hjälpen
mot bestämmelsen i 1 § i förordningen avsett tid, som infallit senare än sex
månader efter nedkomsten. För undvikande av sådan hjälp tilldelning syntes
det lämpligt att i mödrahjälpsnämndens beslut intoges särskild erinran örn
förordningens bestämmelse i detta fall. I en del mödrahjälpsnämnder skedde
detta redan nu. I bestämmelsen torde även inrymmas det fall, att en kvinna,
som beviljats mödrahjälp, intagits å sådan anstalt eller sådant hem, som i
2 § 2 stycket i förordningen avses, eller av fattigvården mottagits till stadigvarande
försörjning, innan hjälpen kommit henne tillhanda. Däremot torde
väl knappast barnavårdsnämnds underlåtenhet att lämna sådant meddelande,
som omnämnes i 4 § i kungörelsen med tillämpningsföreskrifter till förordningen
örn mödrahjälp, med den lydelse det föreslagna tillägget i 7 § i förordningen
skulle erhålla, utan vidare kunna föranleda återbetalningsskyldighet.
Möjligheten av återbetalningsskyldighet i detta fall syntes kunna
medföra långt gående konsekvenser. Den skulle bland annat kunna leda till
att en barnavårdsnämnd för att vara på den säkra sidan måste före varje utbetalning
undersöka, om uppenbart behov av mödrahjälp fortfarande förelåge.
Tillägget till 7 § i mödrahjälpsförordningen syntes böra givas sådan
formulering, att tveksamhet rörande dess rätta tolkning undanröjdes. — Mot
socialstyrelsens förslag att granskningen av barnavårdsnämndernas specificerade
redovisningar skulle anförtros åt mödrahjälpsnämnderna syntes intet
vara att erinra. I varje fall skulle detta föranleda en ökad kontakt mellan
beslutande och verkställande organ. Viss kontroll torde även böra ske av
tillsynsmyndigheten.

På tal örn kontrollen hade socialstyrelsen särskilt framhållit naturaunderstödets
företräden. För ett specialunderstöd av här föreliggande slag torde
understödsformen i fråga vara att rekommendera, yttrar styrelsen för svenska
stadsförbundet, och detta framför allt därför, att den föredragande, som
skulle övervaka understödets användande, därigenom finge en naturlig kontakt
med hemmet. Möjligheterna för barnavårdsnämndens representant att
påverka »en hälsogagnande konsumtion» torde däremot icke böra överskattas.
De större krav på redovisningarna från barnavårdsnämnderna socialstyrelsen
ville ställa torde få anses välgrundade. Däremot kunde styrelsen för sin del
icke tillstyrka förslaget, att kommunerna, ej barnavårdsnämnderna, skulle
svara för återbetalning av medel, som använts i strid mot mödrahjälpsförordningens
föreskrifter eller mödrahjälpsnämndens beslut. Inom åtskilliga
förvaltningsgrenar disponerade kommunala organ, t. ex. arbetslöshetskommittéerna,
över statsmedel till betydande belopp i enlighet med i allmänna
författningar givna regler, utan att man därför ansett sig böra göra kommunerna
själva, i stället för respektive förvaltningsnämnder, ansvariga för oriktigt
handhavande av medlen. Det syntes icke föreligga något bärande skäl
att för detta fall slå in på en ny linje. Det vore här icke fråga örn en verksamhet
i samarbete mellan stat och kommun, som kommunen givits rätt att
utforma. Den anslagsbeviljande myndigheten kunde icke utöva något inflytande
på barnavårdsnämndens beslut. Örn man avkopplade nämndens an -

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

svar för besluten, måste detta väl därför snarast verka i en riktning rakt motsatt
den avsedda. Från statsrevisorernas sida hade heller icke ifrågasatts
annat än ett ansvar för barnavårdsnämnderna. Mot ett sådant torde ingen
principiell erinran vara att göra. Då uppfattningen örn länsstyrelsernas befogenhet
redan med gällande lagstiftning därvidlag syntes vara något växlande,
torde en klar författningsföreskrift här vara på sin plats. — För ett
förläggande av granskningen till mödrahjälpsnämnderna i stället för till länsstyrelserna
syntes bärande skäl anförda. Mera tveksamt syntes vara om
.granskningen borde uppdelas så, att siffergranskningen överlämnades till
socialstyrelsen. En bestämd gräns mellan de båda granskningsmomenten
torde vara svår att dra. Siffergranskningen hos socialstyrelsen kunde lätt
draga med sig en granskning av verksamheten, som redan utförts på annat
håll. Behövde tillsynsmyndighetens ställning stärkas, syntes detta böra ske
i annan ordning. Det föreslagna förfaringssättet för kontrollen syntes väl
invecklat och tungrott, varför möjligheterna för en förenkling syntes böra
undersökas. Tanken att ett statligt centralt verk skulle kunna ålägga kommunerna
återbetalning av genom barnavårdsnämnderna utanordnade medel
innebure också en avvikelse från vanlig praxis, för vilken tillräcklig motivering
knappast förebragts. Med det förut påtalade förslaget örn kommunens
ansvar för av barnavårdsnämnd »felaktigt utbetalat belopp» skulle följa, att
nämnden skulle sakna besvärsrätt. — Ett utnyttjande även av barnavårdskonsulenternas
erfarenhet kunde visserligen vara önskvärt men borde ordnas
i former, som icke ytterligare tyngde organisationen. Icke minst mot bakgrunden
av de uttalanden, som socialstyrelsen själv gjort örn en måhända
överdriven kritik av verksamheten tidigare, torde det vara på sin plats att
noga tillse, att man nu icke läte eventuella luckor i organisationen ge till
resultat en överorganisation.

Socialstyrelsen hade ansett en reglering nödvändig beträffande barnavårdsnämnds
redovisningsskyldighet, varigenom en effektiv kontroll över
verksamheten skulle möjliggöras. Svenska landskommunernas förbund har
icke någonting att erinra emot att för sådant ändamål en mera utförlig
specifikation av verifikationerna påbjudes. Däremot ställer sig förbundet
betänksamt emot förslaget att en på denna anordning byggd kontroll
förbundes med en ekonomisk ansvarighet från kommunens sida för verksamheten.
Denna vore ju uppenbarligen av statlig karaktär. I nu förevarande
angelägenheter handlade barnavårdsnämnden som ett statens organ,
och den redovisade också för sin förvaltning inför statlig myndighet. Barnavårdsnämndens
ansvarighet för oriktiga utbetalningar vore i praxis fastslagen.
Att i lag stadga ett borgensansvar för kommunen i detta avseende kunde
enligt förbundets mening icke anses lämpligt. I synnerhet skulle en
sådan anordning framstå såsom synnerligen olämplig, då det gällde kommuner,
vilka av länsstyrelsen tilldelats en gemensam kvinnlig föredragande i
mödralijälpsfrågor. Denna föredragande skulle ju enligt förslaget å nämndens
vägnar vaka över att hjälpen komme till användning i enlighet med
givna föreskrifter, hon vore utrustad med befogenhet att i händelse av skilj -

60

Kungl. Majus proposition nr 5.

aktighet få sin mening antecknad till protokollet och hon vore såväl därigenom
som genom sin ställning i övrigt utrustad med sådan auktoritet, att
hennes mening väl bleve av avgörande betydelse vid nämndens beslut. Denna
föredragande finge i dessa fall betraktas såsom en statens tjänsteman. Det
kunde därför med fog göras gällande, att kommunen icke rimligen borde
åläggas skadeståndsskyldighet för åtgärder, som kanske i icke ringa mån berodde
av hennes föredragning eller handhavande av de henne tillagda uppgifterna.

Gentemot förslagen rörande kontrollen har mödrahjälpsnämnden i Stockholm
i princip intet att erinra. Därest statsmakterna ansåge en så ingående
kontroll i de enskilda fallen erforderlig, varom nu syntes vara fråga, torde
någon annan väg icke stå till buds än att lämna all hjälp in natura, — Mödrahjälpsnämnden
ställde sig något tveksam till förslaget angående omläggning
av redovisningssystemet. Förslaget innebure, att icke mindre än tre olika
myndigheter skulle tagas i anspråk för skilda delar av redovisningen: mödrahjälpsnämnderna
skulle ha den materiella prövningen och socialstyrelsen
den siffermässiga, medan länsstyrelserna skulle handha in- och utbetalningarna
av de kontanta medlen. Därest ingen av de myndigheter, som engagerats
för själva prövningen av redovisningarna, handhade in- och utbetalningarna
av de medel, redovisningarna avsåge, måste man räkna med att
kontrollarbetet kunde bli rätt tungrott. De kontrollerande myndigheterna
måste ha bevis från länsstyrelserna örn de in- och utbetalningar, som
gjorts, skriftväxlingar bli erforderliga, risk förefinnas för missförstånd
i fråga örn vad insända belopp avsåge. Ifrågasättas kunde därför om
det ej vore ändamålsenligare, att mödrahjälpsnämnderna handhade den materiella
prövningen och länsstyrelserna den siffermässiga kontrollen tillika
med in- och utbetalningarna av medel. Efter slutförd prövning borde redovisningarna
översändas till socialstyrelsen för fortlöpande statistisk bearbetning
och sådan eftergranskning, som i särskilda fall ansåges påkallad.
Därest emellertid socialstyrelsens förslag ansåges kunna utan olägenhet
genomföras, torde den nuvarande bestämmelsen örn skyldighet för mödrahjälpsnämnd
att expediera avskrift av varje beslut till länsstyrelsen ej längre
vara erforderlig, då länsstyrelsen i sådant fall icke syntes kunna ha något
intresse av de särskilda besluten. I stället torde det vara tillräckligt med ett
meddelande från mödrahjälpsnämnden örn de bidrags- och lånebelopp, som
skulle utbetalas till de olika barnavårdsnämnderna, I många fall torde det
visserligen vara enklast att giva sådant meddelande i form av avskrift av
beslutet. För större orter borde emellertid någon förenkling och kostnadsminskning
kunna vinnas, örn ifrågavarande skyldighet upphävdes. Som
exempel kunde nämnas, att mödrahjälpsnämnden i Stockholm hade att
expediera omkring 300 beslutsavskrifter i månaden, vilka skulle kunna ersättas
med 2 skrivelser.

Mot den föreslagna bestämmelsen rörande verifikationernas beskaffenhet
hade Stockholms stads barnavårdsnämnd så mycket mindre anledning till invändning,
som nämnden redan förfore på sätt som föresloges. Det ifrågavarande

61

Kungl. Majus proposition nr 5.

tillägget till 7 § mödrahjälpsförordningen ansåg barnavårdsnämnden däremot
vara obehövligt, eftersom det genom av Kungl. Majit meddelade utslag finge
anses vara fastslaget, att barnavårdsnämnderna redan enligt gällande bestämmelser
kunde förpliktas att återbetala oriktigt utgivna belopp. Den föreslagna
uppdelningen av granskningsarbetet mellan mödrahjälpsnämnden och
socialstyrelsen funne barnavårdsnämnden mindre ändamålsenlig. Nämnden
ifrågasatte örn det icke skulle vara fördelaktigare, att hela granskningen förlädes
till socialstyrelsen. I detta sammanhang ville barnavårdsnämnden
emellertid påtala en annan bestämmelse, som enligt nämndens erfarenhet behövde
förändras. Nämnden avsåge föreskriften i 6 § kungörelsen med tilllämpningsföreskrifter,
att barnavårdsnämnden årligen skulle före den 1 mars
och den 1 september till länsstyrelsen och mödrahjälpsnämnden insända utdrag
ur dagboken över sådana ärenden, i vilka hjälpverksamheten avslutats
under närmast föregående kalenderhalvår. Den för redovisningen sålunda
utmätta tiden vore enligt nämndens mening alldeles för kort. För de större
kommunernas barnavårdsnämnder torde det helt enkelt vara omöjligt att
avlämna dagboksutdragen inom den föreskrivna tiden utan anställande av
tillfälliga arbetskrafter. Nämnden hemställde örn sådan ändring av ifrågavarande
bestämmelse, att tiden för redovisningens avlämnande bestämdes
till 1 maj, respektive 1 november.

Länsstyrelsen i Uppsala län anmärker beträffande den tekniska granskningen,
att en sådan granskning av användningen av statsmedel på flera områden
utövades genom landskontoren, vilka för detta ändamål hade särskilt
utbildad personal. Med de kommunala myndigheterna stöde denna personal
i ständig förbindelse. Kompletteringar eller förklaringar infordrades genom
telefon eller direkta brev till vederbörande. Upplysningar lämnades vid besök,
rättelser åstadkommes effektivt och utan omgång. Det förefölle länsstyrelsen
uppenbart, att en central myndighet med primärkontroll över hela
rikets kommuner icke skulle kunna verka på detta sätt. Säkerligen måste den
bli hänvisad till skriftväxling, en form, som just för de kommunala myndigheterna
särskilt på landsbygden vore mycket betungande, då de oftast saknade
skrivbiträden och tekniska hjälpmedel. Att övergå till en sådan anordning
för närvarande skulle vara särskilt olämpligt av den anledningen, att alla
inom kommunerna verksamma krafter nu vore pressade till det yttersta
genom de anspråk, som kristiden redan ställt på dem. Det torde också böra
framhållas, att länsstyrelsens arbete med granskning av mödrahjälpsmedlens
användning icke föranlett ökning av dess personal, därför att denna speciella
uppgift kunde infogas i annat löpande arbete med medelsförvaltningen. Skulle
anmärkningar från den centrala tillsynsmyndighetens sida påkalla utredningar
genom länsstyrelsen, vilket väl understundom måste ske, komme en del av
arbetet att kvarstå hos länsstyrelsen. Därjämte syntes det vara oundvikligt
att, såsom också socialstyrelsen framhållit, överflyttningen av granskningen
skulle påkalla utbyggnad av styrelsens kamerala organisation. Vad härefter
anginge själva sakkontrollen instämde länsstyrelsen i mödrahjälpsnämndens
uttalande. Förfaringssättet skulle således närma sig det i Gävleborgs län

62

Kungl. Majus proposition nr 5.

redan praktiserade. Dock borde följande förenkling kunna vidtagas för att
minska arbetet för inödralijälpsnämnden och dess sekreterare. Därvid utginge
länsstyrelsen från att specifikation av de belopp, som anvisades till varje särskilt
ändamål, alltid gjordes i mödrahjälpsnämndens protokoll samt att protokollsutdrag
för varje sökande överlämnades till landskontoret såsom hittills
skett vid länsstyrelsen. Med ledning härav kunde i många fall sakkontroll
verkställas av landskontoret. Örn till exempel ett viss belopp per månad anvisats
till kost eller till kostförbättring med eller utan angivande av särskilda
skyddsfödoämnen och barnavårdsnämnden därefter redovisade med kvitterade
räkningar eller örn ett belopp per månad anslagits till inackordering under
viss tid och på viss plats eller örn mödrahjälp beviljats till tandvård enligt ett
av mödrahjälpsnämnden godkänt förslag och kvitto från vederbörande leverantör,
inackorderingsvärd eller tandläkare företeddes, torde även sakgranskningen
kunna utföras av landskontoret. Annorlunda förhölle det sig, örn
barnavårdsnämnden allenast företedde kvitto från barnamodern eller hennes
man eller örn det eljest vore oklart, huruvida penningarna använts till de godkända
ändamålen. I sådant fall borde utredning införskaffas genom direkt
kontakt med barnavårdsnämnden. Denna utredning skedde lämpligast genom
mödrahjälpsnämndens sekreterare. Uppstode därvid tvekan, huruvida användningen
streöe mot mödrahjälpsnämndens beslut, borde frågan underkastas
mödrahjälpsnämndens avgörande och eventuellt åläggande örn återbetalning
beslutas av länsstyrelsen. — Det torde vara uppenbart, att den här skisserade
granskningen bleve enklare för såväl de kommunala myndigheterna som med
avseende å själva sakkontrollen än förslaget om centralisering. Den invändningen
kvarstode då, att socialstyrelsen fortfarande skulle komma att sakna
den intima kännedom örn mödrahjälpsverksamheten, som för närvarande vore
en brist hos tillsynsmyndigheten. Denna brist torde dock såsom mödrahjälpsnämnden
anmärkt kunna botas utan att själva masskontrollen överflyttades
till socialstyrelsen. Det mest effektiva sättet torde vara, att mödrahjälpsnämnderna
till tillsynsmyndigheten årligen lämnade mera detaljerade arbetsredogörelser
och att socialstyrelsen relativt ofta anordnade överläggningar
med mödrahjälpsnämnderna angående den praktiska verksamheten.

Beträffande frågan örn naturaunderstöd hade mödrahjälpsnämnden i
Uppsala län i mycket stor utsträckning använt sig av denna hjälpform.
Effekten därav berodde dock till stor del på övervakningen från barnavårdsnämnderna.
— Vad redovisningen och kontrollen över mödrahjälpens användning
angår Itomme, att döma av nämndens erfarenheter, barnavårdsnämnderna
så gott som alltid att specificera utbetalningarna, örn mödrahjälpsnämnden
såsom där alltid skett i sitt beslut uppdelade mödrahjälpen i poster
för de särskilda behoven. Svagheten i redovisningen läge emellertid däri,
att man icke alltid kunde förvissa sig örn, huruvida de i barnavårdsnämndens
bokföring uppdelade beloppen i verkligheten använts till de uppgivna ändamålen.
Örn, såsom ofta skedde, barnavårdsnämnden allenast redovisade nied
kvitto från modern på respektive belopp, förelåge alltid osäkerhet. Mödrahjälpsnämnden
ansåge, att det skulle bidraga till en effektivare redovisning,

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

om denna underkastades granskning av mödrahjälpsnämnden, i lörsta liand
dess sekreterare, som lättare än annan myndighet kunde bedöma, örn i realiteten
avvikelse förelåge från mödrahjälpsnämndens beslut. I detta sammanhang
ville mödrahjälpsnämnden ock påpeka, att nämnden ansett sig oförhindrad
att på särskild framställning av sökanden eller barnavårdsnämnden
ändra sitt beslut, örn detta visat sig icke lämpligen kunna genomföras eller
örn nya upplysningar lämnades angående läget. — Ansvar för kommun borde
ej stadgas för annat fall, än då barnavårdsnämnd handlat i strid mot mödrahjälpsnämndens
beslut. — Beträffande frågan örn vilken statlig myndighet,
som skulle handhava kontrollen, ville mödrahjälpsnämnden allenast framhålla,
att det för barnavårdsnämnderna vore en väsentlig lättnad att kunna vända
sig till länsstyrelsen, med vilken de i så många avseenden stöde i förbindelse
och hos vilken de vore vana att erhålla omedelbara upplysningar
och anvisningar. Frågor örn återbetalning av mödrahjälpsmedel från kommun
torde böra prövas av länsstyrelse med besvärsrätt till Kungl. Majit. Att
förlägga redovisningen och granskningen till socialstyrelsen torde oundvikligen
draga med sig en omständlig, tidsödande och tyngande skriftväxling.
Den erforderliga kontrollen från socialstyrelsens sida över mödrahjälpsnämndernas
och barnavårdsnämndernas verksamhet torde på ett mera praktiskt
sätt kunna utövas genom överläggningar mellan styrelsen och nämnderna
samt genom att mödrahjälpsnämnderna årligen avgåve sammandrag över
medelsanvändningen för olika ändamål.

I fråga örn kontrollen över barnavårdsnämndernas användning av de beviljade
mödrahjälpsmedlen, d.v. s. verkställandet av mödrahjälpsnämndens beslut,
anslöte sig mödrahjälpsnämnden i Östergötlands läns landstingsområde
helt till socialstyrelsens förslag. Nämnden hade från verksamhetens början praktiskt
taget helt tillämpat naturaprincipen i syfte att erhålla sådan kontroll i
största möjliga utsträckning och hade även haft tillfredsställelsen konstatera,
att metoden lett till eliminerande av missbruk, om man bortsåge från verksamhetens
allra första tid, innan kontrollen hunnit träda i verksam utövning.
Såsom socialstyrelsen också anmärkt, torde de av riksdagens revisorer påtalade
missförhållandena just härröra från denna tid. Uppdelningen av kontrollen
mellan mödrahjälpsnämnden och socialstyrelsen förefölle nämnden
lämplig, ehuruväl nämndens arbetsbörda därigenom komrne att betydligt ökas.
Detta ökade arbete bomme givetvis att i huvudsak läggas på nämndernas
sekreterare och en föreslagen ökning av expensanslaget torde för ändamålet
bli ofrånkomlig. — Ehuruväl Kungl. Majit ansett sig kunna fastställa länsstyrelses
beslut att ålägga, barnavårdsnämnd aterbetalningsskyldighet av
medel, som icke disponerats i enlighet med mödrahjälpsnämnds beslut, torde
ett uttryckligt stadgande härom i förordningen vara erforderligt och då lämpligen
av innehåll, att sådan återbetalningsskyldighet skall åligga kommunen.
Eif sådant stadgande torde snart nog råda bot, på barnavårdsnämndernas
självrådighet i vissa fall vid verkställigheten av mödrahjälpsnämndemas beslut.
Nämnden ifrågasatte, örn ej redan tillskapad praxis kunde lagfästas,
så att det överlätes på länsstyrelsen att efter anmälan från mödrahjälps -

64

Kungl. Maj:ts proposition nr o.

nämnd ålägga kommun återbetalningsskyldighet. Genom den av socialstyrelsen
föreslagna ordningen skulle emellertid vinnas önskvärd likformighet i behandlingen
av ifrågavarande ärenden.

Mödrahjälpsnämnderna i Kalmar läns norra och södra landstingsområden
anmälde tveksamhet örn fördelarna med socialstyrelsens förslag örn överflyttande
av den rent siffermässiga kontrollen från länsstyrelserna till socialstyrelsen.
Att skilja den materiella prövningen rörande hjälpens användning
från den siffermässiga kontrollen torde komma att innebära vissa olägenheter.
Önskvärt vore väl, att båda granskningarna kunde ske ungefär samtidigt och
att barnavårdsnämnderna, då skäl till anmärkning förelåge, vid samma tillfälle
erhölle uppgift örn anmärkningar såväl i ena som andra avseendet. Detta
torde knappast kunna åvägabringas, örn icke siffergranskningen verkställdes
genom länsstyrelserna och den övriga granskningen skedde i samråd med
mödrahjälpsnämnderna. En sådan ordning vore så mycket mera naturlig som
de flesta nämnderna hade sina sammanträden förlagda till residensstäderna
och sekreterarna vore bosatta på samma orter.

Då, såsom förslaget förutsatte, allenast normerande föreskrifter för behovsprövningen
och mödrahjälpens användning skulle utfärdas, kunde enligt
länsstyrelsen i Blekinge län tvekan råda örn lämpligheten av att möjlighet
skapades att genom tillsyningsmyndigheten och i viss mån även genom annan
administrativ myndighet ålägga återbetalningsskyldighet. I allt fall torde icke
kommunerna böra göras ansvariga för av barnavårdsnämnderna vidtagna
oriktiga dispositioner. En viss garanti mot missbruk finge ju under alla förhållanden
anses ligga däri, att, örn de beslutande myndigheterna gjorde sig
skyldiga till uppenbar vårdslöshet, åtal för tjänstefel och talan örn återbäring
kunde i vanlig ordning anställas.

Yad anginge barnavårdsnämndernas ansvar vid utbetalande av mödrahjälp
syntes det mödrahjälpsnämnden i Kristianstads län olämpligt, att barnavårdsnämnderna
skulle kunna åläggas att återbetala belopp, som de utgivit »i strid
mot gällande bestämmelser», även örn detta skett i enlighet med mödrahjälpsnämndens
beslut. Denna formulering skulle innebära ett åläggande för barnavårdsnämnderna
att i varje särskilt fall före medlens utbetalning kontrollera,
att mödrahjälpsnämnden förfarit i enlighet med gällande bestämmelser. Detta
kunde dock knappast vara ett uttryck för socialstyrelsens mening.

Därest, såsom länsstyrelsen i Malmöhus län förordat, kommun ålades att
med visst belopp bidraga till kostnaderna för mödrahjälpen, skulle kontrollen
över verksamheten sannolikt i hög grad underlättas och borde utan vidare
såväl siffermässigt som sakligt kunna överlämnas åt länsstyrelsen. Det vore
nämligen att förvänta, att barnavårdsnämnderna under angivna förhållanden
skulle visa ett helt annat intresse för att övervaka, att medlen verkligen komme
till användning för det ändamål, vartill de avsetts. Även örn det emellertid
icke skulle synas lämpligt att införa bidragsskyldighet från kommunernas sida,
skulle enligt länsstyrelsens förmenande en fullt betryggande och effektiv kontroll
kunna åstadkommas, därest verifikationerna jämte dagboksutdrag först
överlämnades till mödrahjälpsnämnderna för saklig granskning och därefter

Kungl. Majus proposition nr 5.

65

jämte promemoria över framställda anmärkningar vidarebefordrades till länsstyrelsen
för verkställande av den rent siffermässiga kontrollen. Därest, såsom
länsstyrelsen förutsatte, det under alla förhållanden komme att stadgas
skyldighet för kommun att återbetala oriktigt använda belopp, borde det
ankomma på länsstyrelse att efter mödrahjälpsnämndens hörande fastställa
storleken av sådant belopp och därefter hos vederbörande kommun framställa
krav örn återbetalning. Över länsstyrelsens beslut i hithörande frågor borde
kommunen äga rätt anföra besvär exempelvis hos kammarrätten, över vars
beslut dock vidare klagan icke borde få föras. Då den kontrollerande verksamheten,
vad angår länsstyrelsens del däri, borde kunna utövas utan någon
personalutökning, torde denna organisationsform vara att föredraga framför
den av socialstyrelsen ifrågasatta. En decentralisering torde även ur undersöknings-
och utredningssynpunkt vara under alla förhållanden att föredraga.
Därest socialstyrelsen för att tillfredsställande kunna utöva sin tillsynsverksamhet
skulle vara i behov av barnavårdsnämndernas redovisningar, kunde ju
dessa lätteligen rekvireras från länsstyrelserna.

Mödrahjälpsnämnden i Malmöhus läns landstingsområde hade i ett tidigare
yttrande föreslagit, att länsstyrelsen endast skulle handhava den rent formella
granskningen av barnavårdsnämndernas redovisningar, under det att en särskilt
utsedd person, helst med tidigare erfarenhet från socialt understödsarbete, t. ex.
ett barnavårdsombud med bokföringskunnighet, skulle genom revision på platsen
granska redovisningarna ur saklig synpunkt. Härigenom skulle man inte
endast uppdaga de fel, som barnavårdsnämnderna begått, utan också få ett
medel att effektivt hjälpa barnavårdsnämnderna till rätta vid deras handhavande
av mödrahjälpsärendena i övrigt. Denne revisor borde givetvis även
ha tillträde till mödrahjälpsnämndernas sammanträden. En överflyttning i
enlighet med socialstyrelsens förslag av den formella granskningen — som ej
torde böra vara endast uteslutande siffermässig — från länsstyrelserna till
centralmyndigheten torde vara mycket lämplig. Den sakliga kontrollen kunde
givetvis handhavas av mödrahjälpsnämnderna, därest dessa sattes i tillfälle
att genom någon ledamots eller tjänstemans besök hos barnavårdsnämnderna
få den personliga kontakt och kontroll, som mödrahjälpsnämndens nyssnämnda
förslag åsyftat att åstadkomma. Däremot torde det kunna starkt ifrågasättas,
örn ej en sådan organisation bleve kostbarare och mer tungrodd än örn en
tjänsteman, som ändock nästan ständigt vore på resor med kontakt med
barnavårdsnämnderna, finge denna uppgift. Ett samarbete mellan t. ex.
barnavårdsombud och mödrahjälpsnämnd i och för den sakliga kontrollen av
barnavårdsnämndernas handhavande av mödrahjälpsärenden syntes därför
vara synnerligen lämpligt, ex. på så sätt, att mödrahjälpsnämnd, eventuellt
mot ett visst årligt arvode, kunde uppdraga åt barnavårdsombudet att å
nämndens vägnar hos barnavårdsnämnderna göra en revision och därvid giva
råd och upplysningar, under det att de årliga redovisningarna allt fortfarande
insändes till mödrahjälpsnämnden. — I en detaljfråga framställde mödrahjälpsnämnden
en avvikande mening mot socialstyrelsens förslag i vad det
gällde redovisningarna. Styrelsen föresloge, att verifikationerna i original
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 5. 782 40 5

66

Kungl. Majda proposition nr 5.

skulle översändas till mödrahjälpsnämnderna och. av dessa vidarebefordras
till socialstyrelsen. De mödrahjälpsnämnder, vars sekreterare vore tjänstemän
hos länsstyrelser, torde ha möjlighet att förvara originalverifikationer på
ett även ur brandsynpunkt betryggande sätt, en omständighet, som i nuvarande
tider ej kunde anses alldeles oviktig. För den mödrahjälpsnämnd, som ej
tack vare sekreterarens tjänsteställning hos annan myndighet hade tillgång
till sådana expeditionslokaler, ställde sig saken annorlunda. Nämnden ville
därför föreslå, att barnavårdsnämnderna ålades att antingen anskaffa
dubbletter av verifikationerna, varav det ena exemplaret skulle översändas
direkt till socialstyrelsen och det andra till mödrahjälpsnämnden, eller också
att insända en bestyrkt avskrift av verifikationerna till mödrahjälpsnämnden
under det att originalet ginge till socialstyrelsen.

Yad angår frågan örn ändrad kontroll å verksamheten har mödrahjälpsnämnden
i Hallands län själv föreslagit, att granskningen av barnavårdsnämndernas
redovisningar skulle överflyttas från länsstyrelsen till respektive
mödrahjälpsnämnd och kunde därför endast med tillfredsställelse se, att
denna tankegång upptagits. Nämnden anslöte sig ävenledes till förslaget
därom, att socialstyrelsen skulle utöva den siffermässiga kontrollen å verksamheten.
Emellertid ville nämnden föreslå, att skyldigheten för barnavårdsnämnd
att avgiva redovisning ändrades såtillvida, att redovisningsplikt utkrävdes
för varje kvartal, varigenom större effektivitet i kontrollen torde kunna
vinnas och den utan tvivel väsentliga ökning i arbetet, som ålades nämnderna
och särdeles dessas sekreterare, bliva mera kontinuerligt fördelad på året i
dess helhet. — Ytterligare i ett avseende anmälde nämnden avvikande
mening emot socialstyrelsens förslag, nämligen beträffande den ifrågasatta
befogenheten för socialstyrelsen att ålägga kommun återbetala felaktigt använda
mödrahjälpsmedel. Enligt nämndens mening borde på rent principiella
och av styrelsen själv i skrivelsen berörda grunder dylik befogenhet icke tilldelas
styrelsen utan denna befogenhet i stället jämlikt allmänna regler för
administrativ domsrätt på anmälan av socialstyrelsen utövas av länsstyrelserna.

Då mödrahjälpen närmast torde verka som ett tillskott till övriga inkomster,
bleve varje reglering av användningen av den delinkomst, som
mödrahjälpen utgjorde, ofta ineffektiv, anmärker mödrahjälpsnämnden i
Skaraborgs län. Det torde i praktiken knappast vara hållbart att införa ett
dylikt förmynderskap över ett visst delområde av en familjs hushållning, och
givetvis vore det helt uteslutet att kontrollera familjens hela livsföring. Det
med mödrahjälpen avsedda syftet att trygga moderns i följd av barnsbörden
eller havandeskapet ökade behov av hjälp kunde, då kontrollen endast berörde
det avsnitt av till familjens förfogande stående medel, som utgått såsom
mödrahjälp, ändock av en icke skötsam familj omintetgöras genom att övriga
medel helt eller i större utsträckning än förut undandroges modern och barnet
och innehölles av mannen. Med utgångspunkt härifrån hade mödrahjälpsnämnden
ansett och ansåge fortfarande nyttan av detaljerade och ingående
föreskrifter örn medlens användning vara av tvivelaktigt värde och hade

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

därför också funnit sig, där så ansetts för sökanden lämpligast, kunna bevilja
mödrahjälpen såsom kontantunderstöd, liksom mödrabjälpsnämnden ej
heller ansett nödigt fixera det belopp, som skulle användas för varje särskilt
hjälpbehov. Missbruk till följd av denna nämndens inställning till förevarande
spörsmål hade nämnden ej kunnat konstatera, ehuru det naturligtvis ej vore
uteslutet att fall nämnden ovetande förekommit, där användningen ej varit
helt den avsedda. Men i en hjälpverksamhet som denna, liksom i all annan
hjälpverksamhet, kunde aldrig uteslutas, att missbruk i vissa fall inträffade.

För kontroll å riktig användning av mödrahjälpsmedel vore det av yttersta
vikt, att mödrahjälpsnämnd i beslut örn bidrag lämnade uttrycklig föreskrift
örn vad barnavårdsnämnd beträffande varje slag av bidrag hade att iakttaga
för att detta skulle komma till riktig användning, yttrar mödrahjälpsnämnden
i Örebro län. De av statsrevisorerna påtalade missbruken skulle ha kunnat
undvikas, örn så i allmänhet skett. — Därest dylika föreskrifter för barnavårdsnämndernas
tillsyn å mödrahjälpsmedels användning lämnades, bleve
kontrollen å riktig användning lätt. Mödrahjälpsnämnden kunde icke gilla
förslaget, att mödrahjälpsnämnd själv skulle kontrollera rätt användning av
mödrahjälpsmedel. Såsom nämnden anfört, vore riktig användning ofta beroende
å fullständigheten av möarahjälpsnämnds beslut i ärendet. Redan av
denna anledning borde kontrollen ligga å annan myndighet. Därtill komme,
att vetskapen örn att barnavårdsnämnds handhavande av mödrahjälpsmedel
bleve föremål för granskning å länets landskontor tvivelsutan skulle skärpa
nämndernas intresse för angelägenheten att förfara på sådant sätt, att anmärkning
ej kunde ske. —• En annan sak vore, att vid länsstyrelses granskning
av nämndernas redovisning samarbete borde ske med mödrahjälpsnämnden.
Sålunda hade i Örebro län alla fall, som vid granskning å landskontoret
befunnits tveksamma, underställts nämnden för yttrande. Länsstyrelsen
borde, som redan i åtskilliga fall skett i Örebro län, ålägga barnavårdsnämnd
återbetalningsskyldighet, när mödrahjälpsmedel oriktigt använts.
— Det av socialstyrelsen föreslagna systemet med redovisning från
barnavårdsnämnd till länsstyrelse, sakgranskning av mödrahjälpsnämnd, underställning
med promemoria till socialstyrelsen, siffergranskning där och föreläggande
av återbetalningsskyldighet av Kungl. Majit efter ny underställning
dit, syntes mödrahjälpsnämnden så invecklat och tidsödande att det icke
borde komma i fråga till genomförande. Yad särskilt gällde föreläggande örn
återbetalningsskyldighet torde det på skäl, som socialstyrelsen själv anfört,
ej böra komma i fråga, att sådan befogenhet gåves socialstyrelsen. — Däremot
ville nämnden tillstyrka förslaget örn förtydligande av andra punkten första
stycket i 6 § av tillämpningskungörelsen ävensom sådant tillägg till 7 § mödrahjälpsförordningen,
att ansvarigheten för oriktigt utbetalande av mödrahjälpsmedel
bleve uttryckligen lagfäst.

Rörande kontrollen över beviljad mödrahjälp torde det svårligen kunna
införas någon sådan som, särskilt i fråga örn den gifta kvinnan, helt garanterade
modern och det nyfödda barnet ensamrätten till den beviljade hjälpen,
men åtskilligt skulle härutinnan kunna vinnas genom införande av in natura -

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

formen, uttalar mödrahjälpsnämnden i Västmanlands län. Nämnden kunde
av erfarenhet vitsorda, att hjälp i denna form icke endast i betydande grad
befrämjade detta önskemål, utan jämväl underlättade kontrollen över att
den erhållna hjälpen använts i enlighet med förordningens bestämmelser och
mödrahjälpsnämndens beslut. Något missnöje häröver från hjälptagarnas sida
hade icke försports, vilket bland annat torde förklaras därav, att nämnden
konsekvent tillämpat denna princip från början. En övergång till enbart in
natura-formen kunde därför ur flera synpunkter förordas. Särskilda bestämmelser
härom i mödrahjälpsförordningen syntes dock icke erforderliga
eller ens önskvärda, utan torde åtgärd härutinnan böra bero av tillsynsmyndighetens
prövning och beslut.

Beträffande formen för hjälpens utlämnande ansluter sig mödrahjälpsnämnden
i Västernorrlands län till fullo till socialstyrelsens uppfattning, att
naturahjälpen vore lämpligast. Målet för mödrahjälpsverksamheten vore ju,
att modern och det nyfödda barnet skulle erhålla erforderlig hjälp, och naturahjälpen
erbjöde enligt mödrahjälpsnämndens erfarenhet de bästa garantier för
att så bleve fallet. Kontant hjälp kunde lätt komma att användas så, att det
i huvudsak bleve de övriga familjemedlemmarna, som tillgodogjorde sig
hjälpen, och detta måste såvitt möjligt förhindras.

Departementschefen.

Till vad socialstyrelsen under denna rubrik anfört i sin skrivelse kan jag
i princip ge min anslutning. Kravet på att de ansenliga medel, som
samhället genom denna hjälpform ställer till förfogande för åvägabringande
av gynnsammare levnadsbetingelser för väntande och nyförlösta
mödrar och därmed även för de nyfödda barnen, verkligen skola komma
de avsedda ändamålen till godo och icke uppsugas i den allmänna
familjebudgeten bör i görligaste mån upprätthållas. Den kontroll över de
beviljade medlens användning, som utifrån en dylik inställning ter sig ofrånkomlig,
torde knappast med betryggande resultat kunna utövas annat än på
grundval av vad socialstyrelsen betecknar som en mer eller mindre modifierad
naturaunderstödsprincip. Icke endast ur kontroll- utan även ur vårdsynpunkt
har denna obestridliga fördelar. Samtidigt må emellertid även
sägas, att principen icke bör drivas för långt, utan att hänsyn alltid måste
tagas till hjälptagarnas rimliga önskningar. I fråga örn exempelvis medel
till kostförbättring synes det skäligen meningslöst att upprätthålla kravet
på en rigorös kontroll; huvudvikten bör här i stället, såsom från flera håll
påpekats, läggas vid en verksam näringsfysiologisk propaganda, varigenom
man, under samverkan med bland annat mödra- och barnavårdscentralerna
samt -stationerna, söker upplysa mödrarna örn angelägenheten av att ej endast
mödrahjälpsmedlen utan alla de belopp, som modern över huvudtaget disponerar
för hushållskostnader, användas så, att de bliva till största möjliga
gagn.

Riksdagens revisorer hava efter sin granskning av mödrahjalpsverksamheten
förklarat, att allvarliga brister vidlådde framförallt övervakningen från

69

Kungl. Majus proposition nr 5.

barnavårdsnämndernas sida av medlens användning ävensom dessa nämnders
redovisningar, samt framhållit nödvändigheten, att föreskrifter ofördröjligen
utfärdades, vilka reglerade barnavårdsnämndernas skyldigheter i fråga örn
mödrahjälp. I sin skrivelse har socialstyrelsen vitsordat behovet av en
kontroll över barnavårdsnämndernas mödrahjälpsverksamhet och uttalat, att
denna kontroll lämpligen kunde knytas till granskning av redovisningarna.
Framställning i sådant hänseende hade av styrelsen avlåtits till Kungl. Majit
redan den 4 oktober 1939. Styrelsen säger sig i berörda skrivelse ha inhämtat,
att den granskning av barnavårdsnämndernas redovisningar, som ägde rum i
vederbörande länsstyrelse eller i statskontoret, företoges efter olika principer.
Skiljaktigheter vid denna granskning hade särskilt kommit fram i fråga örn
kravet på specifikation av hjälpens användning och verifikationernas beskaffenhet.
Socialstyrelsen, som förklarade sig finna det önskvärt, att granskningen
gjordes sådan, att en verklig kontroll över mödrahjälpens användning
därigenom erhölles, hemställde, att frågan örn fastställande av vissa enhetliga
grunder för berörda granskningsskyldighet måtte upptagas till behandling.

I likhet med socialstyrelsen och riksdagens revisorer anser jag en kontroll
över barnavårdsnämndernas mödrahjälpsverksamhet erforderlig. Denna kontroll
synes lämpligen kunna knytas till granskningen av barnavårdsnämndernas
redovisningar. För att granskningen skall kunna bli ur kontrollsynpunkt
effektiv måste emellertid, såsom socialstyrelsen påpekar, verifikationerna vara
så specificerade, att av desamma framgår, när och till vem hjälpen utbetalats
samt att hjälpen använts till av mödrahjälpsnämnden anvisat ändamål. För
sådant ändamål synes ett klargörande tillägg böra göras till andra punkten
första stycket i 6 § kungörelsen med tillämpningsföreskrifter till mödrahjälpsförordningen.
— I detta sammanhang må ock omnämnas, att det ur
kontrollsynpunkt från ett par håll rekommenderats, att i besluten skulle angivas
de belopp, som finge användas för varje i beslutet omförmält ändamål,
ävensom lämnas uttrycklig föreskrift om vad barnavårdsnämnd beträffande
varje slag av bidrag hade att iakttaga för att det skulle komma till riktig användning.
Jämväl har framhållits lämpligheten att i besluten örn beviljad
mödrahjälp erinra örn att hjälpen enligt 1 § fjärde stycket mödrahjälpsförordningen
ej får avse tid, som infaller senare än sex månader efter nedkomsten.
Yad här nu senast berörts angående innehållet av besluten synes
förtjänt av närmare övervägande av tillsynsmyndigheten och torde böra
regleras genom direktiv av denna.

Riksdagens revisorer hava jämväl uttalat sig för ett sådant klarläggande,
att barnavårdsnämnderna — i likhet med andra kommunala myndigheter med
likartade uppgifter — uttryckligen gjordes ansvariga för sådana oriktiga och
uppenbart olämpliga åtgärder, som innefattade ekonomiska förfoganden utanför
ramen av bestämmelserna på området och i strid mot mödrahjälpsnämndens
beslut i ärendet. Socialstyrelsen har i detta hänseende föreslagit
ett tillägg till 7 § mödrahjälpsförordningen av innehåll, att kommun (ej
barnavårdsnämnd) skulle vara skyldig att till statsverket återbetala utanordnade
medel, som använts i strid mot mödrahjälpsförordningens föreskrifter

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

eller mödrahjälpsnämndens beslut. Mot förslaget att ansvarigheten skulle
åvila kommunen i stället för barnavårdsnämnden ha invändningar gjorts
framförallt av svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund.
Jag har funnit dessa invändningar bärande och anser i likhet med
sagda förbund, att den ifrågavarande ansvarigheten bör åvila barnavårdsnämnden,
som det för övrigt redan enligt gällande bestämmelser åligger att
vaka över att hjälpen kommer till avsedd användning. Bestämmelse härom
synes böra intagas i 7 § mödrahjälpsförordningen. Jag förutsätter emellertid,
i anslutning till ett uttalande av svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet,
att bestämmelsen icke skall komma till användning annat
än i mera uppenbara fall, då tredska eller försummelse i större omfattning
eller av allvarligare beskaffenhet hos barnavårdsnämnd förelegat.

Frågan örn åt vilken myndighet eller eventuellt vilka myndigheter skyldigheten
att granska barnavårdsnämndernas redovisningar lämpligen bör anförtros
har även varit föremål för utredning av socialstyrelsen. Denna fråga är,
på sätt styrelsen framhåller, viktig, örn man med en sådan granskning åsyftar
att erhålla en kontinuerlig kontroll över hela mödrahjälpsverksamhetens
praktiska bedrivande ute i kommunerna. Emellertid kan jag icke förorda det
förslag till kontrollens handhavande, som socialstyrelsen framlagt till genomförande.
Beaktansvärda skäl för att mödrahjälpsnämnderna och tillsynsmyndigheten
böra erhålla möjligheter att kontinuerligt följa verksamheten ute i
kommunerna hava otvivelaktigt anförts och böra örn möjligt tillgodoses, ehuru
icke på det sätt som socialstyrelsen föreslagit.

Yad först den siffermässiga granskningen av barnavårdsnämndernas redovisningar
angår, anser jag i likhet med bland andra riksräkenskapsverket
riktigast, att samma myndighet, som har att utbetala mödrahjälpsmedlen till
barnavårdsnämnderna och från dessa mottaga alla återlevereringar av sådana
medel, bör ombesörja den siffermässiga granskningen av redovisningarna
i fråga. Enär länsstyrelsens hittillsvarande uppgifter beträffande utbetalning
och återleverering av mödrahjälpsmedel enligt socialstyrelsens förslag skulle
kvarstå oförändrade — vilket i frågans nuvarande läge förordas av riksräkenskapsverket
— bör länsstyrelsen jämväl verkställa den siffermässiga granskningen
ay barnavårdsnämndernas redovisningar.

Vid sådant förhållande finner jag icke tillräckliga skäl föreligga att föreslå,
att granskningen i sakligt hänseende anförtros åt mödrahjälpsnämnderna. En
uppdelning av granskningsskyldigheten på av socialstyrelsen föreslaget sätt
synes, såsom anmärkes av bland andra statskontoret, olämplig med hänsyn till
den bristande enhetlighet, som skulle bli en följd av en dylik uppdelning. Att
fullständigt skilja den materiella prövningen rörande hjälpens användning
från den siffermässiga kontrollen torde knappast låta sig göra och måste i
vart fall medföra åtskilligt dubbelarbete. Det torde även, såsom från flera
håll påpekats, komma att innebära vissa praktiska olägenheter. Någon
svårighet för länsstyrelse att avgöra, örn mödrahjälpsmedlen använts i enlighet
med mödrahjälpsnämndens beslut, synes icke annat än undantagsvis behöva
föreligga, därest i beslutet angivas de belopp, som få användas för varje i be -

71

Kungl. Majds proposition nr 5.

slutet omförmält ändamål, ävensom noggranna föreskrifter lämnas angående
sättet för hjälpens utbetalande. I tveksamma fall — och givetvis även i övrigt
i den utsträckning så kan befinnas erforderligt eller lämpligt — bör samråd
äga rum med vederbörande mödrahjälpsnämnd samt, beträffande frågor av
mera principiell natur, med tillsynsmyndigheten. Länsstyrelse bör ock på
lämpligt sätt hålla mödrahjälpsnämnd underkunnig örn resultatet av sin
granskning och de observationer av intresse för verksamhetens fortsatta bedrivande
och utformning, som därvid kunnat göras. Mödrahjälpsnämnd bör
också äga rätt att hos länsstyrelsen taga del av barnavårdsnämndernas redovisningar.

Med denna lösning av det här föreliggande organisationsproblemet bortfaller
spörsmålet örn eventuellt bemyndigande för tillsynsmyndigheten att ålägga
barnavårdsnämnd återbetalningsskyldighet för felaktigt utgiven mödrahjälp.
Det bör liksom hittills ankomma på länsstyrelse att vidtaga de åtgärder, vartill
dess granskning eller i övrigt för densamma kända förhållanden kunna föranleda.
Över länsstyrelses beslut angående återleverering av mödrahjälpsmedel
böra barnavårdsnämnderna äga rätt att föra talan hos Kungl. Majit.
Föreskrift härom har upptagits i 7 §. Då enligt hittills gällande bestämmelser
— 8 § tillämpningskungörelsen — statskontoret såvitt angår Stockholm
utövar länsstyrelses funktioner, har synts erforderligt att även i förordningen
införa en uttrycklig föreskrift härom.

Med hänsyn till den kontroll av barnavårdsnämndernas mödrahjälpsverksamhet,
som enligt det föregående skall utföras av länsstyrelserna och, för
Stockholms vidkommande, av statskontoret, synes, såsom riksräkenskapsverket
påpekat, någon ytterligare granskning av barnavårdsnämndernas redovisningar
över denna verksamhet från statlig myndighets sida knappast vara
av behovet påkallad.

För att tillmötesgå önskemålet från socialstyrelsens sida örn att tillsynsmyndigheten
skall kunna kontinuerligt följa verksamheten och bilda sig en
uppfattning örn såväl mödrahjälpsnämndernas som barnavårdsnämndernas
sätt att handha sina uppgifter kunde exempelvis efter inom länsstyrelserna
slutförd prövning redovisningarna jämte protokollsutdrag rörande besluten
örn mödrahjälp på rekvisition översändas till socialstyrelsen för sådan eftergranskning,
som i särskilda fall kunde anses påkallad. I övrigt torde tillsynsmyndigheten
få möjlighet att följa verksamheten genom infordrande av
statistiska och andra uppgifter i olika avseenden samt besök hos mödrahjälpsnämnderna
och även, genom inspektören för fattigvård och barnavård eller
dennes assistent samt genom konsulenterna, hos barnavårdsnämnderna.

Socialstyrelsens önskemål örn medverkan vid kontroll å och inspektion av
barnavårdsnämndernas befattning med mödrahjälpen av statens fattigvårdsoch
barnavårdskonsulenter synes mig böra tillmötesgås. Erforderlig författningsbestämmelse
härom torde böra införas i 10 §. I närvarande statsfinansiella
läge anser jag mig icke kunna förorda någon höjning av anslaget till
skrivhjälp och telefon för konsulenterna.

Med anledning av ett påpekande av barnavårdsnämnden i Stockholm, att

72 Kungl. Majlis proposition nr 5.

den nu stadgade tiden för ingivande av barnavårdsnämndernas redovisningar
— före den 1 mars och den 1 september —• vore alldeles för kort särskilt för
de större kommunernas barnavårdsnämnder, synes sådan ändring av 6 § kungörelsen
med tillämplighetsföreskrifter böra vidtagas, att tiden för redovisningens
avlämnande framflyttas till den 1 april, respektive den 1 oktober.

Verksamheten i övrigt.

Prövningen av det ekonomiska helio vet m. m.

Socialstyrelsen.

Styrelsens uttalanden återfinnas å sid. 115, 116, 119 samt 121—123 i
Bilaga A.

Yttranden.

Då mödrahjälpen bland annat tillkommit ur befolkningspolitisk synpunkt,
synes det svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet icke tilltalande, att
staten tilldelade mödrahjälp till uppenbart asociala personer. Att emellertid
såsom socialstyrelsen föreslagit, lämna mödrahjälpsnämnderna frihet att med
stöd av viss vägledning från tillsynsmyndighets sida under prövning från fall
till fall avgöra, huruvida mödrahjälp skulle lämnas sådana personer eller icke,
syntes icke fullt tillfredsställande. Därest man skulle utesluta vissa personer,
som annars på grund av sina förhållanden skulle vara berättigade till mödrahjälp,
från möjligheten att erhålla sådan hjälp, borde av principiella skäl författningsbestämmelse
härom helst finnas på samma sätt som bestämmelsen i
2 § andra stycket i mödrahjälpsförordningen nu uteslöte vissa å anstalter
intagna kvinnor. —• Förbundet delade till fullo socialstyrelsens uppfattning,
att hjälpen till tandvård fyllt ett stört och mycket viktigt socialhygieniskt behov
samt otvivelaktigt varit till gagn för folkhälsan. En alltför stark begränsning
i möjligheterna att bevilja mödrahjälp i form av tandvård syntes förbundet
med hänsyn härtill icke böra ifrågakomma. Det syntes föga rationellt
att exempelvis skaffa en moder förbättring i kosten, örn hon på grund av tandskador
icke kunde till fullo tillgodogöra sig födan. En reglering av hjälpbeviljandet
efter de linjer, som av statskontoret i yttrande över riksdagens
revisorers berättelse rekommenderats till övervägande, skulle såvitt
förbundet kunde finna, gå väl långt i inskränkande syfte. Att en
moder, som beviljats mödrahjälp i form av tandvård, borde få möjlighet
att under vissa förhållanden få vården utförd även å tid, som infölle
senare än sex månader efter barnsbörden, syntes förbundet riktigt. —•
Då mödrahjälp beviljades i form av kostförbättring, vore det — såsom socialstyrelsen
även framhållit •— av stor vikt att tillse, att de beviljade medlen
användes till inköp av sådana fördoämnen, som vore värdefulla för modern.
Detta torde kunna ske genom vissa föreskrifter och genom anvisningar på
vissa bestämda födoämnen. — Beträffande hemhjälp och inackordering ville
förbundet instämma i socialstyrelsens yttrande, att tydliga och klara bestämmelser
vore erforderliga i de vägledande direktiven för att förebygga miss -

73

Kungl. May.ts proposition nr 5.

bruk och åstadkomma försiktighet och enhetlighet vid beviljandet. Örn mödrahjälp
skulle utgå i form av inackorderingsavgift för moder och barn, borde, där
modem själv finge välja inackorderingshem, i direktiven framhållas nödvändigheten
av att vid utredningen hemmets lämplighet undersöktes. Då en ogift
moder med sitt barn inackorderats å ett spädbarnshem, borde barnafaderns
underhållsbidrag för barnet eller utgående bidragsförskott, i den mån bidrag
eller förskott belöpte å vårdtiden, i första hand användas till betalning av
vårdkostnaden och mödrahjälp endast täcka återstoden av densamma.

Slutligen villo förbundet framhålla ytterligare en synpunkt beträffande
mödrahjälpen, som icke berörts i socialstyrelsens skrivelse. Enligt vad förbundet
erfarit, hade ofta från mödrahjälpsnämnderna klagats över att ansökningar
örn mödrahjälp inkommc så sent, att nämnderna saknade möjlighet att
bestämma hjälpen på sådant sätt och på sådana villkor, att densamma komme
till största nytta både för moder och barn. Därest en ogift moder och hennes
barn exempelvis skulle ha största nyttan av att mödrahjälpen utginge i foim
av vård å ett spädbarnshem, omöjliggjordes den lämpligaste användningen av
hjälpen givetvis ofta, örn ansökningen örn mödrahjälp inkomme först någon
månad efter barnets födelse. Detsamma gällde hjälp i form av kostförbättring,
där modern redan upphört att amma barnet. Såsom socialstyrelsen påpekat
satte flera mödrahjälpsnämnder som uttryckligt villkor för erhållande av
mödrahjälp, att vederbörande förbunde sig att ställa sig och sitt barn under
tillsyn å en barnavårdscentral eller barnavårdsstation. Villkoret bleve tydligen
icke lika mycket värt, därest det av mödrahjälpsnämnden uppställdes en eller
ett par månader efter barnets födelse. Exemplen kunde mångfaldigas. Då det
gällde att här söka åstadkomma en bättre ordning, räckte det givetvis icke att
uppmana barnavårdsnämnderna att påskynda utredningar och att icke förhala
ärendenas behandling. Det som föranledde missförhållandet vore, att modern
ingåve sin ansökan till en nämnd vid alltför sen tidpunkt, och häröver varken
kunde eller borde nämnden — annat än i enstaka fall — inverka.

Mödrahjälpsnämnden i Stockholm betonar, att hjälpen till förstföderskor
icke — i motsats till vad socialstyrelsen uttalat — saknade befolkningspolitisk
betydelse, även örn man endast såge till befolkningspolitikens kvantitativa sida,
ty avsikten med hjälpen till de ogifta — vilka praktiskt taget alla vore förstföderskor
— hade främst varit att minska antalet aborter och därmed öka antalet
födelser. Toge man även hänsyn till befolkningspolitikens kvalitativa
sida, vilket man givetvis avsåge att göra, så vore hjälpen även till gifta förstföderskor
ofta befolkningspolitiskt betydelsefull. Det vore därför beklagligt,
örn förstföderskorna nu i princip skulle behöva ställas utanför hjälpverksamheten.
— Den föreslagna begränsningen syntes innebära en fara ur den synpunkten,
att den torde komma att inverka fördröjande på äktenskapsbildningen,
minska äktenskapsfrekvensen och uppmuntra till sammanboende, så
snart det blivit mera allmänt känt, att det vore förmånligt att vara ogift vid
sökande av mödrahjälp. Eörslaget tedde sig så mycket anmärkningsvärdare,
som det innebure ett klart avsteg från det syfte samhället sedan länge eftersträvat
vid ett flertal reformer - t. ex. barnavårdslagstiftningen, bosättnings -

74

Kungl. Majus proposition nr 5.

låneverksamheten, skattelagstiftningen ■— nämligen att uppmuntra till äktenskap.
— Därest den ifrågasatta begränsningen likväl ansåges böra genomföras,
borde åtminstone såsom synnerligt skäl för undantag gälla icke blott att
modern vore ensamstående utan även, där lion vore gift, att familjen exempelvis
genom sjukdom eller arbetslöshet eller hustruns egenskap av familjeförsörjare
hade ett kvalificerat behov av hjälp. Mödrahjälpsnämnden förutsatte
vidare, att, örn förslaget förverkligades, avsikten icke vore att gå så långt, att
t. ex. den mödrahjälp, som beviljats en ogift moder men icke till fullo utbetalats,
skulle upphöra att utgå, därest hon gifte sig. En gång beviljad mödrahjälp
torde böra utgå utan hinder av senare äktenskap.

Mödrahjälpsnämnden i Stochholms län instämmer, i överensstämmelse
med sin tillämpning av förordningen i detta avseende, däri, att mödrahjälp till
förstföderskor borde utgå allenast där synnerliga skäl talade därför. Sådana
fall funnes dock i viss utsträckning. Att uppenbart asociala personer borde
uteslutas från mödrahjälp funne nämnden naturligt. Här vore emellertid icke
alltid möjligt att uppdraga en klar gräns. Moderskapspenningen borde inarbetas
i mödrahjälpen samt villkoren skärpas. Sjukkassornas verkställande
tjänstemän saknade nog i regel kännedom örn de andra grunder än 3,000-kronorgränsen, som borde utesluta rätt till moderskapspenning, varför prövning
i dessa fall borde överflyttas till barnavårdsnämnd. — Beträffande mödrahjälp
till tandvård hade nämnden redan från början ansett det hava stor betydelse
för modern, att detta behov bleve tillgodosett och hade därför beviljat
ansökan örn sådan hjälp där villkoren i övrigt för erhållande av mödrahjälp
varit för handen. Att strikt följa en regel att sagda behov skulle lia uppstått
på grund av havandeskap, varför mödrahjälp söktes, torde icke vara möjligt.
Att begränsa hjälpen till det mest oundgängliga betydde ofta kostnader, som
ej tjänade något nyttigt ändamål. Mödrahjälpsnämnden, som hade god kontakt
med landstingets distriktsvårdsstyrelse, hade räknat med att folktandvården
snart skulle bli genomförd i Stockholms län och i den ordning så skedde upphöra
med anslag till tandvård. Det nuvarande tidsläget syntes medföra, att
folktandvårdens genomförande i stort sett ställdes på framtiden. Den uppgjorda
och av medicinalstyrelsen godkända planen härför kunde blott komma
till verkställighet med kanske allenast en enda tandvårdspoliklinik under de
närmaste åren. Vid sådant förhållande borde alltjämt tandvård vara inbegripen
bland de ändamål, för vilka mödrahjälp finge beviljas. — Mot vad
socialstyrelsen anfört rörande mödrahjälp till kostförbättring, inackordering
och hemhjälp hade nämnden intet att erinra. Detsamma gällde i stort sett
föreslagna ändringar beträffande mödrahjälp i form av lån, ehuru även här
mödrahjälpsnämnderna pålades ett ökat arbete.

I fråga örn kostförbättring, hemhjälp och inackordering har mödrahjälpsnämnden
i Vppsala län icke något att erinra mot socialstyrelsens uttalanden.
Dock ville nämnden framhålla, att bidragen till inackordering i sökandens
hem kunde vara motiverade, icke endast för ogift sökande utan understundom
även för gift barnamoder, då hon och hennes man icke ännu hunnit eller förmått
att bilda eget hem. Jämväl det fall, då sökandens ohälsa vållade sär -

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

skilda kostnader, borde uppmärksammas. Äv sistnämnda anledning hade
mödrahjälpsnämnden understundom beviljat bidrag efter olika skalor för närmaste
tiden efter barnsbörden och för senare tid.

I fråga örn behovsprövningen ansluter sig mödrahjälpsnämnden i Östergötlands
läns landstingsområde i huvudsak till styrelsens förslag, men ville dock
beträffande förstföderskorna erinra följande. Med hänsyn till de befolkningssynpunkter,
som anlagts på mödrahjälpen, syntes det nämnden knappast följdriktigt
att utan vidare utestänga gift förstföderska från möjlighet till bidrag.
Även med den strängaste behovsprövning torde en viss hjälp till nybildade
familjer med svag ekonomi vara fullt motiverad. Liksom styrelsen ansåge
nämnden, att asociala mödrar borde uteslutas från bidrag av mödrahjälpsmedel,
men nämnden ifrågasatte, örn ej ett uttryckligt stadgande därom vore
erforderligt.

Beträffande den synnerligen viktiga frågan örn prövning av det ekonomiska
behovet har mödrahjälpsnämnden i Göteborg bestämt avrått från att de direktiv
och regler, som kunde komma att utfärdas, erhölle en sådan gestaltning, att
mödrahjälpsinstitutionens karaktär, manifesterad i den fria behovsprövningen,
ginge förlorad. I principen om den fria behovsprövningen läge nämligen enligt
nämndens förmenande själva styrkan och smidigheten i mödrahjälpsinstitutionens
praktiska utformning. Nämnden hade i sin verksamhet funnit det synnerligen
värdefullt att kunna behandla ansökningarna individuellt med oinskränkt
hänsynstagande till omständigheterna i det enskilda fallet. Mödrahjälpsnämnden
anslöte sig till socialstyrelsens mening örn fasthållande vid terminologien
i 1 § mödrahjälpsförordningen »uppenbart behov» såsom allmän förutsättning
för erhållande av mödrahjälp. Beträffande förslaget örn begränsning av
hjälp till förstföderskor ville mödrahjälpsnämnden bestämt avstyrka därifrån.
Nämnden hade i sin verksamhet funnit, att ofta ett utpräglat behov förelegat
till hjälp även av denna kategori mödrar. — Regler av inskränkande natur för
lämnande av hjälp till asociala individer funne nämnden icke önskvärda. Man
finge hålla i minnet, att den hjälp, som lämnades — ehuru visserligen tillkommande
modern — dock vore avsedd att lända barnet till godo. Vid lämnande
av mödrahjälp till en moder, som måhända kunde rubriceras som
asocial, hade mödrahjälpsnämnden möjlighet att genom föreskrifter örn barnets
vårdnad, anmälan till barnavårdscentral m. m. sörja för att barnet kunde
lämnas en efter förhållandena god start i livet. Skulle bestämmelser örn inskränkningar
härutinnan göras för hjälpens lämnande, syntes dessa böra bli
av vägledande karaktär men med bibehållen rätt för mödrahjälpsnämnden att
efter prövning av det enskilda fallet besluta örn hjälps lämnande.

Departementschefen.

Av vad jag redan i det föregående yttrat örn mödrahjälpens betydelse ej
minst i nuvarande läge framgår, att jag icke, såsom statskontoret i yttrande
över riksdagens revisorers berättelse yrkat, är villig att av statsfinansiella
skäl föreslå någon generell skärpning av regeln för behovsprövningen. Förslag
härom har bestämt avstyrkts av bland andra socialstyrelsen, som för -

76

Kungl. Majus proposition nr 5.

klarat, att exempelvis en övergång från uttrycket »uppenbart behov» till
»trängande behov» kunde befaras få verkningar på mödrahjälpsnämndernas
prövning, som skulle kunna motverka mödrahj alpens syfte. Där behovsprövningen
till äventyrs verkställdes efter alltför generösa principer och följaktligen
en skärpning vore på sin plats, syntes denna kunna genomföras genom
direktivgivning från den blivande tillsynsmyndighetens sida.

Socialstyrelsens förslag, att mödrahjälpen borde begränsas till i huvudsak
mödrar, som tidigare hade ett eller flera barn, har tillstyrkts av statskontoret
men avstyrkts av medicinalstyrelsen, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet
samt flertalet mödrahj älpsnämnder. Jag kan icke finna det motiverat
att på förhand utestänga de gifta förstföderskorna från att få sitt hjälpbehov
prövat efter samma regler, som gälla barnaföderskorna över huvud. Befinnas de
vara i uppenbart behov av hjälp, kan det icke vara rimligt att förvägra dem
sådan. En annan sak är, att vid behovsprövningen särskild hänsyn, som väl
ock redan sker, bör tagas till förekomsten av tidigare födda barn.

I likhet med vad socialstyrelsen under rubriken »annan begränsning av
klientelet» anfört finner jag det varken erforderligt eller lämpligt att i förordningen
intaga särskilda stadganden rörande behandlingen av ansökningar
från mödrar, som kunna betecknas såsom asociala. Jämväl i sådana fall synas
mödrahjälpsnämnderna böra företaga fri prövning av föreliggande omständigheter.

Vad socialstyrelsen anfört under rubrikerna »mödrahjälp och fattigvård»,
»mödrahjälp till kostförbättring» samt »hemhjälp och inackordering»
föranleder icke i detta sammanhang något särskilt yttrande från
min sida.

Beträffande mödrahjälp till tandvård delar jag socialstyrelsens uppfattning,
att denna hjälp fyllt ett stort och mycket viktigt socialhygieniskt behov
samt otvivelaktigt varit till gagn för folkhälsan. Det synes emellertid lämpligt,
att socialstyrelsen i samråd med medicinalstyrelsen med det snaraste
upptar spörsmålet örn en reglering av hjälpbeviljandet på detta område.

Utsträckning av (leii i 1 § fjärde stycket mödrahj älpstörordningen
angivna tiden.

Framställningar i ämnet och avgivna
yttranden.

I detta sammanhang anhåller jag att till behandling få upptaga två av de
i det föregående omförmälda framställningarna örn vissa ändringar av förordningen
örn mödrahjälp, nämligen de, som avgivits av barnavårdsnämnden
i Överkalix socken den 10 oktober 1939 och av socialstyrelsen den 30
november 1939.

Barnavårdsnämnden i Överkalix socken framhåller, att barnaföderskor i
sådana bygder som Överkalix icke kunde komma i åtnjutande av behövligt bidrag
till tandvård av den anledningen, att tandvården icke kunde utföras inom

77

Kungl. Majus proposition nr 5.

i förordningen om mödrahjälp stadgad tid. Inom Överkalix kommun funnes
icke stationär tandläkare. Folkmängden uppginge till mer än 8,000 invånare.
Enda möjligheten till tandvård erbjöds befolkningen i orten genom tillfälliga
besök på platsen av en tandläkare från Kalix, vilken fyra gånger örn året hade
mottagning å Överkalix kyrkoplats 2—5 dagar varje gång. Närmaste stationära
tandläkare funnes i Kalix, dit avståndet vore 74 km. Till följd härav kunde
icke någon regelbunden tandvård förekomma, vilket hade till följd, att tandvård,
som kunde ifrågasättas åt sökande av mödrahjälp, mest bestode i protes
i under- eller överkäk eller båda käkarna. Barnavårdsnämnden anhölle i första
hand örn dispens för nämnden från gällande bestämmelser eller, därest sådan
dispens icke kunde beviljas, att åtgärder måtte vidtagas till åstadkommande
av ändrade författningsbestämmelser.

Socialstyrelsen vitsordar, att den i 1 § fjärde stycket förordningen örn
mödrahjälp intagna bestämmelsen, att mödrahjälp ej finge avse tid, som infölle
senare än sex månader efter nedkomsten, medfört, att svårigheter för
mödrarna i vissa fall uppstått att utfå beviljad mödrahjälp till tandvårdsändamål,
enär erforderlig tandvård ofta icke hunne avslutas inom föreskriven tid.
Styrelsen föreslog för den skull sådan ändring i förordningen, att socialstyrelsen
skulle tillerkännas befogenhet att, när särskilda skäl därtill funnes, på
ansökning av kvinna, som beviljats mödrahjälp, medgiva, att den tid hjälpen
finge avse efter nedkomsten kunde utsträckas.

Som motivering till den föreslagna ändringen har socialstyrelsen anfört
bland annat följande.

Under verksamhetens gång hade framkommit, att svårigheter nppstått fölen
del mödrar, särskilt vid sjukdom eller lång och i andra avseenden besvärlig
väg till tandläkare, att få tandvården avslutad inom sex månader efter nedkomsten.
Framställningar hade med anledning härav gjorts hos styrelsen från
såväl mödrahjälpsnämnder som enskilda i syfte dels att i de särskilda fallen
erhålla dispens från bestämmelsen i 1 § fjärde stycket förordningen örn mödrahjälp
och dels att styrelsen måtte antingen medgiva sådan tolkning av sagda
bestämmelse, att hjälp till tandvård finge utgå under villkor att behandlingen
påbörjats inom den stadgade tidsfristen, eller, örn detta ej läte sig göra, medverka
till sådan ändring av bestämmelsen, att en dylik tolkning blev möjlig.
Styrelsen hade icke ansett sig kunna på annat sätt tillmötesgå framställningarna
än att styrelsen ställt i utsikt, att styrelsen skulle taga under övervägande
ett initiativ till viss uppmjukning av författningsbestämmelsen i fråga,

Styrelsen ansåge sig icke kunna förorda någon generell utsträckning av den
tidrymd — högst 15 månader — inom vilken mödrahjälpen hade att enligt den
gällande förordningen fylla sin uppgift. De skäl, som i förarbetena till förslaget
örn mödrahjälp anförts till förmån för de gällande tidsgränserna — tidpunkten
för havandeskapets fastställande och den dag då sex månader förflutit
från nedkomsten — syntes styrelsen alltjämt äga giltighet. Uppenbart vöre
ock, att sambandet mellan hjälpbehovet och barnsbörden,. som ju utgjorde
själva grundvalen för hela denna verksamhet, bleve svagare ju längre tid som
förflutit sedan nedkomsten. Ett utsträckande av den tid mödrahjälpen finge
avse skulle dessutom med största sannolikhet komma att medföra en ganska
betydande ökning av statsverkets kostnader för mödrahjälpen.

Styrelsen funne på anförda principiella och statsfinansiella skäl, att en
generell utsträckning av den tid, mödrahjälpen finge avse, icke borde komma

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

i fråga. Då det emellertid ej sällan förekomme, att fattiga mödrar på grund
av omständigheter, varöver de icke själva rådde, ej vore i tillfälle att inom
föreskriven tid utnyttja för tandvård beviljad mödrahjälp, syntes möjligheten
att dispensvägen rätta till uppenbara obilligheter i sagda hänseende böra
hållas öppen. Att i förordningen uttryckligen knyta en sådan dispensmöjlighet
enbart till tandvård torde emellertid ej vara lämpligt, då därigenom denna
hjälpform skulle på ett alltför markant sätt framhävas. I praktiken torde för
övrigt några godtagbara skäl för en utsträckning av tiden för mödrahjälpens
utnyttjande i andra fall än som avsåge tandvård knappast kunna ifrågakomma.
Med hänsyn till önskvärdheten av en enhetlig praxis vid avgörandet av hithörande
ärenden syntes uppdraget att bevilja dispens böra anförtros åt socialstyrelsen.

Medicinalstyrelsen, som hörts över det av socialstyrelsen framställda förslaget,
uttalar till en början sin fulla anslutning till den av socialstyrelsen
framförda tanken, att dispens borde beviljas efter särskild prövning av varje
enskilt fall. Då emellertid, enligt vad socialstyrelsen vidare anfört, den ifrågasatta
författningsändringen påkallades endast i fråga örn tandvård, syntes det
medicinalstyrelsen rimligt, att dylik dispens skulle avse endast meddelande
av tandbehandling.

Därutöver anförde medicinalstyrelsen:

Socialstyrelsen hade i sin skrivelse inledningsvis fäst uppmärksamheten
vid förhållandet mellan mödrahjälpsverksamheten och folktandvårdsorganisationen.
Därvid ville medicinalstyrelsen särskilt framhålla, att, sedan folktandvårdsorganisationen
utbyggts, all tandvård, som meddelades enligt förordningen
örn mödrahjälp, borde ske under den betryggande kontrollen å folktandvårdspoliklinik
enligt av Kungl. Maj:t fastställd taxa. Även där tandvård,
under den tid då folktandvårdsorganisationen vore under utbyggnad, måste
meddelas av enskild tandläkare, kunde ifrågasättas, örn icke statens bidrag
för varje behandling borde begränsas till de belopp, som angåves i folktandvårdstaxan.
Därjämte borde även vid dylikt förhållande vissa av de allmänna
principer följas, vilka inom folktandvården tillämpades ifråga örn patientregistrering,
behandling m. m. Med hänsyn därtill syntes det önskvärt, att
åt medicinalstyrelsen, som innehade den centrala ledningen av folktandvårdsorganisationen,
inrymdes möjlighet att utöva medicinsk-odontologisk kontroll
av ifrågavarande verksamhet, på sätt Kungl. Majit funne lämpligt. Sistnämnda
synpunkt framstode såsom särskilt betydelsefull i betraktande av den synnerligen
stora omfattningen av ifrågavarande form av hjälpverksamhet.

Mödrahjälpsnämnden i Uppsala län har meddelat, att i ett stort antal fall
proteser även för unga mödrar befunnits nödvändiga. Då kostnaderna därför
icke torde ingå bland de behandlingssätt, till vilka bidrag utginge enligt förordningen
örn lindring i obemedlades och mindre bemedlades tandvårdskostnader
m. m., skulle enligt socialstyrelsens förslag dessa vara uteslutna från
mödrahjälp. Örn, såsom mödrahjälpsnämnden ansåge, det vore väl motiverat
att använda mödrahjälp till tandvård på grund av den för moder och barn betydelsefulla
förbättringen i nutritionen, som kunde åstadkommas genom tandvården,
förefölle den föreslagna begränsningen alltför snäv. Under numera
inträdda förhållanden torde folktandvårdens spridning icke heller gå så snabbt
som förut antagits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

79

Däremot ville mödrahjälpsnänmden instämma i socialstyrelsens förslag att
tandvård under viss förutsättning borde kunna utföras även efter nu föreskriven
tid. Dylika fall hade just förekommit inom mödrahjälpsnämndens
praxis. Befogenheten att lämna tillstånd härtill borde överlämnas åt mödrahjälpsnämnderna.

Departementschefen.

På av socialstyrelsen anförda skäl är jag icke villig att förorda någon generell
utsträckning av den tidrymd, inom vilken mödrahjälpen enligt gällande
förordning har att fylla sin uppgift. Däremot synes det riktigt att öppna en
möjlighet att dispensvägen rätta till uppenbara obilligheter. Denna dispensrätt,
som lämpligen bör utövas av socialstyrelsen, synes böra avse huvudsakligen
sådana av styrelsen åsyftade fall, då behövande mödrar på grund av
omständigheter, varö ver de icke själva kunnat råda, ej varit i tillfälle att
inom föreskriven tid utnyttja för tandvård beviljad mödrahjälp. Då jag i
likhet med socialstyrelsen anser det olämpligt att på ett alltför markant sätt
i författningen framhäva någon speciell hjälpform — som dessutom i mån
av folktandvårdens genomförande kan komma att ställas på avskrivning —
torde dispensmöjligheten böra konstrueras i överensstämmelse med vad
socialstyrelsen härom föreslagit.

Beträffande redan inträffade fall, å vilka en dispensbestämmelse av nyss
angivet innehåll kan tänkas hava varit tillämplig, därest dylik dispensmöjlighet
funnits inskriven i gällande förordning, synes åt Kungl. Maj:t böra inrymmas
befogenhet att utgiva ersättning av statsmedel. Därest riksdagen icke
uttalar sig däremot, torde sådan ersättning få utgå från det förutnämnda anslaget
till mödrahjälp i form av understöd utan återbetalningsskyldighet m. m.

Mödrahjälp i form av lån.

Socialstyrelsen.

Yad styrelsen anfört rörande mödrahjälp i form av lån återfinnes å sid.
123—126 i Bilaga A.

Yttranden.

Flertalet möclrahjälpsnämnder, som yttrat sig rörande förevarande spörsmål,
bekräfta ett antagande av socialstyrelsen, att vetskapen därom, att varje
ärende örn efterskänkande av lån, även örn det rörde sig örn endast några
tiotal kronor, måste föranleda framställning till Kungl. Maj:t med de krav på
handlingarnas fullständighet och utformning, som ansåges följa därmed,
otvivelaktigt verkat återhållande på mödrahjälpsnämndemas benägenhet att
välja låneformen. Meningarna örn lämpligheten av själva låneformen inom
denna verksamhet äro emellertid delade. Medan några mödrahjälpsnämnder
anse, att denna hjälpform borde tillämpas i större utsträckning, säga sig andra
ha gjort nedslående erfarenheter av densamma och begagna densamma endast
i undantagsfall.

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Statskontoret erinrar i anledning av vad som i utredningen anförts rörande
mödrahjälpslånen, att till ämbetsverket remitterats en mängd framställningar
örn efterskänkande av dylika lån. Därvid bade ämbetsverket kunnat konstatera,
att i många fall föreskrivits, att vederbörande sökande hade skyldighet
att återbetala det bidrag barnets fader enligt 5 § lagen örn barn utom äktenskap
kunde komma att ådömas. I vissa fall skulle återbetalningsskyldighet
inträda, när fadern fullgjort honom enligt nämnda § åliggande skyldighet.

Statskontoret anser icke det sätt, på vilket låneförhållandet i dylika fall
konstruerats och lånets belopp angivits, tillfredsställande. Med nyss angivna
formuleringar, som uteslutande toge sikte på faderns betalningsförmåga,
kunde det faktiskt inträffa, säger ämbetsverket, att förutsättningarna för återbetalningsskyldighet
aldrig inträdde, även örn modern av en eller annan anledning
skulle få det relativt väl ställt för sig. Utredningen i de remitterade
ärendena hade genomgående varit synnerligen ofullständig, och ämbetsverket
hade genom dessa remisser bibringats intrycket, att de beslutande och verkställande
organen icke i tillräcklig grad beaktade hjälpens lånekaraktär. Det
vore önskligt, att den myndighet, som komme att ha tillsyn över mödrahjälpen,
meddelade direktiv för formerna för denna låneverksamhet på sådant
sätt, att den verkligen komme att motsvara sitt syfte, nämligen att bistå sådana
mödrar, vilka skäligen borde kunna på kortare tid återbetala erhållen hjälp.
Yad slutligen beträffade frågan örn beslutanderätten i ärende, som avsåge
efterskänkande av utlämnat lån, hade socialstyrelsen på anförda skäl ifrågasatt,
örn icke denna rätt skulle kunna delegeras på mödrahjälpsnämnderna.
Med anledning av hittillsvarande praxis kunde det förefalla, som örn ett bibehållande
av beslutanderätten hos Kungl. Maj :t visserligen icke skulle ha någon
större praktisk innebörd, bland annat av den anledningen, att framställningar
örn befrielse från återbetalning hittills så gott som undantagslöst plägat bifallas.
Av principiella skäl ansåge sig statskontoret dock icke böra tillstyrka
styrelsens förslag härutinnan.

Att låneformen kommit till en ännu mera begränsad användning än som
från början förutsetts, syntes icke på något sätt överraskande, förklarar
svenska fattigvårds''- och barnavårdsförbundet. Huruvida denna utveckling
vore mindre tillfredsställande, därom torde emellertid meningarna vara delade.
Givetvis skulle en ökad användning av låneformen vara fördelaktig ur statsfinansiell
synpunkt, men frågan vore örn en moder, vare sig hon vore gift eller
ensamstående, som vore i uppenbart behov av mödrahjälp, i någon större utsträckning
vore i stånd att återbetala den beviljade hjälpen utan att hennes
eller familjens ekonomi bleve lidande därpå. Då det gällde barnrika familjer
torde detta i regel vara uteslutet. För en ogift moder kunde skyldigheten att
återbetala bekommen hjälp medföra, att hon tidigare dreves ut i förvärvsarbete,
varigenom det betydelsefulla sambandet mellan mor och barn äventyrades.
Enligt förbundets mening syntes låneformen fortfarande endast böra komma
till användning, då kvinnans ekonomiska förhållanden verkligen befunnes vara
sådana, att hon skäligen borde kunna på kortare tid återbetala erhållen hjälp.
Förbundet hade för sin del givetvis intet att erinra mot den föreslagna ord -

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

81

ningen för prövning av frågan örn lånens efterskänkande. -— Att ökad kontroll
över barnavårdsnämnders återkravsverksamhet infördes, torde vara i sin
ordning.

Mödrahjälpsnämnden i örebro län är ense med socialstyrelsen örn att vid
mödrahjälp låneformen borde mera tillämpas och att så även skulle ske, örn
ej befrielse från återbetalningsskyldighet behövde underställas Kungl. Maj:t.
Därest, på sätt socialstyrelsen anfört, av förvaltningsrättsliga skäl ett efterskänkande
av en kronans fordran ej kunde uppdragas åt mödrahjälpsnämnd,
torde samma resultat kunna nås därigenom, att i författningen infördes befogenhet
för mödrahjälpsnämnd att, så snart det icke vore fullt klart, att
återbetalningsskyldighet ej kunde komma i fråga, förskottera erforderlig hjälp
under förklarande att nämnden skulle efter exempelvis ett år pröva örn hjälpen
skulle anses såsom bidrag utan återbetalningsskyldighet eller såsom lån.
Barnavårdsnämnd borde för sådant fall föreläggas att i god tid före årets utgång
inkomma med utredning och därpå grundat förslag örn återbetalning
skulle, och så fall inom vilken tid, föreläggas. — Nämnden delade även styrelsens
uppfattning örn behovet av ytterligare bestämmelser för kontroll å
återbetalning av beviljade lån och hade intet att erinra mot styrelsens förslag
i sådant avseende. Nämnden ville emellertid såsom tillägg därtill föreslå, att
mödrahjälpsnämnd skulle äga hos länsstyrelse påkalla biträde med krav å
fullgörande av försummad återbetalning. En erinran från länsstyrelse att
fullgöra återbetalningsskyldighet hade givetvis kraftigare verkan än örn sådan
skulle göras av mödrahjälpsnämnd. Måste rättsliga åtgärder vidtagas, borde
talan, efter det nämnden därom fattat beslut, överlämnas till länsstyrelse för
utförande.

Den återhållsamhet vid beviljandet av mödrahjälp, som mödrahjälpsnämnden
i Norrbottens län iakttagit, hade medfört, att låneformen endast kunnat
komma till användning i få undantagsfall. Då sökandens ekonomiska omständigheter
varit sådana, att återbetalningsskyldighet kunnat ifrågasättas, hade
mödrahjälpsnämnden nämligen ansett behov av mödrahjälp ej föreligga. Återbetalningsskyldighet
hade föreskrivits praktiskt taget endast beträffande
ogifta mödrar, då de haft att vänta underhållsbidrag från barnafadern. Erfarenheten
av låneformen hade för övrigt varit nedslående. I många fall hade
befrielse från återbetalningsskyldighet sökts och beviljats. Mödrahjälpsnämnden
trodde ej, att överflyttande av ärenden örn sådan befrielse från Kungl.
Maj:t till underordnad myndighet komme att stimulera användningen av denna
form. Mödrahjälpsnämnden ville dock ej avstyrka detta.

Departementschefen.

I propositionen till 1937 års riksdag med förslag till förordning örn moderskapspenning
m. m. förklarade jag mig intet ha att erinra gentemot förslaget,
att mödrahjälp skulle kunna lämnas även i form av lån, utan ansåg fastmera en
dylik hjälpform erbjuda åtskilliga fördelar. Såsom en av dessa angavs möjligheten
att vid prövning av de ogifta kvinnornas behov av hjälp, där förhållandena
nödvändiggjorde, att hjälp beviljades utan hänsynstagande till barna Bihang

till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 5. 782 40 6

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

faderns ekonomiska förhallanden, utnyttja låneformen vid hjälpens beviljande.
Mödrahjälpsnämnderna kunde därvid föreskriva, påpekades det i propositionen,
att hjälpen eller viss del därav, motsvarande faderns beräknade bidrag,
skulle utgå såsom lån. Yisade det sig sedan, att fadern ej kunde utgiva beräknat
bidrag, borde lånet eller motsvarande del därav efterskänkas. Erfarenheten
synes Ira givit vid; handen, att hela låneformen inom denna hjälpverksamhet
är behäftad med svagheter, som göra den mindre användbar. Möjligheterna
för en vare sig gift eller ogift kvinna i små omständigheter att kunna
återbetala dessa lån utan att på nytt komma i svårigheter torde i allmänhet
icke vara stora. Låneformen synes därför i huvudsak böra reserveras för
kvinnor i mera tillfälliga trångmål i samband med havandeskap eller barnsbörd
men normalt i sådana omständigheter, att de skäligen böra kunna på
kortare tid återbetala hjälpen. Däremot bör givetvis alltfort vid beviljande
av mödrahjälp hänsyn tagas till de underhållsbidrag, som med sannolikhet
kunna påräknas för såväl moder som barn från barnafadern.

jaS sålunda icke är böjd att förorda några åtgärder endast på den
grund, att de kunde förutsättas stimulera till en ökad användning av låneformen,
finner jag likväl skäl tala för en författningsändring, som underlättar
handläggningen av hithörande ärenden. Enklast vore givetvis, såsom socialstyrelsen
föreslår, att delegera rätten att efterskänka lånen på mödrahjälpsnämnderna.
Häremot talar å andra sidan kravet på central kontroll över en
dylik verksamhet-, som eljest lätt kunde utveckla sig efter olika principer och
föra med sig en olika behandling av låntagare i olika delar av landet. Jag har
därför stannat för att föreslå rätt för socialstyrelsen att på framställning av
mödrahjälpsnämnd, då skäl därtill äro, medgiva befrielse från ifrågavarande
återbetalningsskyldighet.

Mot socialstyrelsens förslag syftande till ökad kontroll å återbetalningen
av beviljade lån hava erinringar icke gjorts. Det av mödrahjälpsnämnden i
Örebro län föreslagna tillägget, att mödrahjälpsnämnd skulle hos länsstyrelse
äga påkalla biträde med krav å fullgörande av försummad återbetalning, synes
även ändamålsenligt, och torde böra införas i tillämpningskungörelsen. Jag
vill emellertid erinra örn vad som i propositionen till 1937 års riksdag uttalades
i samband med frågan örn regressrätt mot den gifta kvinnans make örn det
föga tilltalande i att staten för att återfå utgiven mödrahjälp skulle anhängiggöra
talan vid domstol mot denne. Rättsliga åtgärder synas över huvud icke
böra komma i fråga annat än i fall av uppenbar tredska.

Fråga om hjälp till vid barnsbörden avliden kvinnas familj.

Framställning i ämnet m. m.

I fall, där kvinnan avlidit vid barnsbörden eller kort därefter, har fråga
uppkommit, örn icke mödrahjälp kunde beviljas den avlidnas familj. Socialstyrelsen
har i anledning av en från en mödrahjälpsnämnd framställd förfrågan,
under hänvisning till innehållet i 1 § mödrahjälpsförordningen,,

83

Kungl. May.ts proposition nr 5.

uttalat såsom sin uppfattning, att varken mödrahjälpsförordningens bokstav
eller anda syntes i dylikt fall medgiva, att hjälp beviljades. Detta
vore alldeles särskilt fallet, örn någon ansökan av kvinnan över huvud
icke förelåge, men syntes böra gälla även där ansökan väl gjorts av
kvinnan men icke före hennes död hunnit avgöras av mödrahjälpsnämnden.
Skulle däremot mödrahjälp redan ha beviljats och även utgått för
vissa i samband med havandeskapet eller bamsbörden stående ändamål,
vore givetvis däråt intet att göra; hade mödrahjälp beviljats men ännu
icke utbetalats, hade barnavårdsnämnden att förfara på sätt som i 4 § kungörelsen
med tillämplighetsföreskrifter sägs, varvid mödrahjälpsnämnden
närmast vore ställd inför samma situation, som förelåge, då kvinnan avlidit
innan ansökningen hunnit avgöras.

I den förut omnämnda framställningen av den 14 december 1939 har Skaraborgs
läns mödrahjälpsnämnd i anslutning till ett då aktuellt, ömmande fall
av nu berörd art, ifrågasatt sådan ändring i mödrahjälpsförordningen, som
möjliggjorde, att, även örn kvinnan avlidit, mödrahjälp skulle i fall av uppenbart
behov kunna beviljas för täckande av utav barnsbörden eller havandeskapet
föranledda utgifter och för vård av det nyfödda barnet.

I yttrande över framställningen förklarar sig socialstyrelsen i likhet med
mödrahjälpsnämnden finna, att goda skäl kunde anföras för en utsträckning
av samhällets hjälpmöjligheter till en nödsituation, som i framställningen avsåges.
Sett ur synpunkten av det nyfödda barnets intresse finge hjälpbehovet
anses bli inte mindre utan större vid moderns bortgång än örn hon levat. Den
härigenom inträdda nödsituationen vore ju ock obestridligen förorsakad av
barnsbörden, och ett avvärjande av denna ekonomiska nöd skulle såtillvida
icke falla utanför syftet för en hjälpverksamhet av mödrahjälpens karaktär. Då
socialstyrelsen likväl icke ansåge sig kunna tillstyrka framställningen, berodde
detta ej endast på hänsynen till det allmänna statsfinansiella läget, vilket påbjöde
yttersta försiktighet vid väckande av nya anslagskrav, utan även på
överväganden av mera principiell art. Styrelsen ville nämligen över huvud
icke under pågående socialvårdsutredning utan tvingande skäl förorda ytterligare
utbrytningar ur det nuvarande socialvårdssystemet. Inom mödrahjälpsförordningens
ram syntes en lösning av det föreliggande spörsmålet icke stå
att finna, och en lösning därav i särskild ordning syntes icke böra åke utan
att samtidigt övervägdes, i vad mån och på vad sätt andra, likartade hjälpbehov
för barn, som mistat sin moder, skulle avhjälpas. Ett sådant övervägande
syntes emellertid lämpligen böra ske i samband med den förutnämnda socialvårdsutr
edningen.

I detta sammanhang torde även böra omnämnas, att regeringsrätten (Regeringsrättens
årsbok 1940 sid. 62) i utslag på de besvär, Östergötlands erkända
centralsjukkassa anfört över visst pensionsstyrelsens beslut i fråga örn ersättning
av statsmedel m. m., förklarat, att det förhållandet, att vederbörande
kvinna avlidit, innan ansökning örn moderskapspenning för henne inkommit
till vederbörande sjukkassa, med hänsyn till föreliggande omständigheter och
grunderna för 5 § förordningen örn moderskapspenning, icke kunde anses

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

utgöra hinder för utgivande av moderskapspenning till hennes rättsinnehavare.

Departementschefen.

Jag finner de av socialstyrelsen anförda skälen för en utvidgning av mödrahjälpsverksamheten
övertygande. De betänkligheter, som socialstyrelsen anfört,
torde icke böra stå hindrande i vägen för en ändring av gällande lagstiftning,
särskilt som det här rör sig örn endast ett ytterst begränsat antal fall av speciell
karaktär, varför en lösning av detta spörsmål på intet sätt behöver bli prejudicerande
för lösningen av andra, väsentligen olikartade vårdproblem. I enlighet
härmed synes sådant tillägg böra göras till mödrahjälpsförordningens bestämmelser,
att, där kvinna i samband med förlossningen avlidit, hjälp enligt förordningen
skall kunna beviljas på ansökan av hennes make. Sådan hjälp torde
dock böra få avse allenast behov, som uppstått i samband med förlossningen
och icke kunna avhjälpas med moderskapspenningen, ävensom det nyfödda
barnets vård under högst sex månader från dess födelse.

I detta sammanhang torde till behandling även få upptagas vissa spörsmål
rörande tidpunkten för ingivande av ansökning örn mödrahjälp.

Ansökningstider.

Departementschefen.

Det är ett allvarligt missförhållande örn, såsom i vissa yttranden uppgives,
mödrahjälpen icke kan rationellt och effektivt utnyttjas, därför att ansökningarna
från de hjälpbehövande i stor utsträckning komma mödrahjälpsnämnderna
för sent till handa. Såsom huvudorsak till detta missförhållande
har angivits, att mödrarna alltför sent ingiva sina ansökningar till barnavårdsnämnderna.
Örn en kvinna till sista stund — sextionde dagen efter
barnsbörden — uppskjuter att ansöka örn mödrahjälp, torde i många
fall åtgå ytterligare omkring en månad, innan barnavårdsnämnden hunnit
utreda ärendet och sammanträtt för att avgiva förslag däri ävensom expedierat
detsamma. Mödrahjälpsnämnden skall därefter sammanträda för att besluta
i ärendet; beslutet skall därefter, skriftligen avfattat, ofördröjligen i två
exemplar översändas till barnavårdsnämndens ordförande, som har att snarast
möjligt därefter tillställa sökanden det ena exemplaret. Vid den tidpunkt,
då hjälpen i här antagna fall — som icke torde vara alldeles ensamstående
— skulle kunna komma den hjälpbehövande till handa, torde minst halva
den tid, under vilken mödrahjälp får utgå efter barnsbörden, ha förflutit.
Men även i mera normala fall, där ansökan hos barnavårdsnämnden göres
fjorton dagar eller en månad efter nedkomsten, måste med det gällande
förfarandet ej sällan ett par månader — och därtill de för moder och barn
mest kritiska — förflyta, utan att mödrahjälp kan utgå. Anföres besvär över
mödrahjälpsnämndens beslut hos socialstyrelsen, vilka besvär pläga kom -

85

Kungl. Majlis proposition nr 5.

municeras med mödrahjälpsnämnderna och stundom även barnavårdsnämnderna,
kan det inträffa, att hela understödsperioden gått till ända, och
det är ingalunda ovanligt, enligt vad som upplyses, att endast en kortare
del, en å två månader, återstår av sagda period.

Då mödrahjälpsärendena, enligt vad jag inhämtat, som regel torde få den
möjligast skyndsamma behandling inom mödrahjälpsnämnderna, synas orsakerna
till det påtalade och förut närmare belysta missförhållandet vara att
söka på annat håll. Ehuru fall förekommit, då barnavårdsnämnd onekligen
utan giltigt skäl fördröjt handläggningen av hithörande ärenden -— varje
onödigt dröjsmål kan på sätt och vis sägas innebära en rättsförlust för
den sökande — torde barnavårdsnämnderna i allmänhet, och detta gäller
givetvis främst de med administrativ personal utrustade, ha gjort allt som
rimligen kan begäras för att påskynda ärendenas handläggning. Man kan
förvänta, att mödrahjälpsnämnderna hava sin uppmärksamhet riktad på detta
förhållande och energiskt påtala förefintliga brister i anmärkta hänseende.

Emellertid är det uppenbart, att det även med en möjligast snabb handläggning
i alla instanser kommer att förflyta en jämförelsevis lång tid, innan
ansökningsärendet hinner att slutbehandlas och verkställighet kan ske, vilket,
enligt vad redan sagts, måste innebära en allvarlig olägenhet i de fall, då
ansökningen ingives på ett sent stadium och över huvud efter barnsbörden.
Vill man komma till rätta med detta missförhållande synes det därför nödvändigt
att vidtaga åtgärder för att få in ansökningarna till barnavårdsnämnderna
på ett tidigare stadium. Enligt nu gällande ordning kan ansökan
ingivas i princip när som helst under havandeskapet och efter barnsbörden
till och med sextionde dagen därefter. Med upplysningsverksamhet rörande
önskvärdheten av att ansökningarna ingivas före barnsbörden torde en förbättring
av förhållandena kunna vara att påräkna. Skäl synas mig emellertid
föreligga att inskärpa denna önskvärdhet genom att i mödrahjälpsförordningen
föreskriva, att mödrahjälp skall, där så kan ske, sökas i god tid före den
väntade barnsbörden.

Jag övergår härefter till behandling av vissa spörsmål beträffande moderskapspenningen.

Motlerskapspemiingen.

Riksdagens revisorers yttrande lii. ni.

Såsom förut nämnts anförde riksdagens revisorer i samband med granskningen
av mödrahjälpsverksamheten för tiden 1 juli 1938—30 juni 1939, att
mödrahjälpsmedel i »högst betydande omfattning» använts till förlossningskostnader
och barnets första utrustning, ett förhållande som revisorerna
funno berättiga till antagandet, att moderskapspenningen ofta icke använts
för dessa ändamål, vilka den likväl vore avsedd att i första hand tillgodose.

86

Kungl. Majus proposition nr 5.

Revisorerna ifrågasatte därför, om man icke, för att vinna kontroll över
moderskapspenningens användning ock därjämte uppnå, att densamma närmare
anpassades efter behovsprincipen, borde inarbeta denna kjälpform i
mödrahjälpen.

Det av revisorerna sålunda anmärkta förhållandet vitsordades allmänt av
mödrahjälpsnämnderna i deras över revisorernas uttalande avgivna yttranden.
Flertalet hörda myndigheter — däribland flera länsstyrelser och många mödrahjälpsnämnder
— hade intet att erinra mot eller, såsom statskontoret, tillstyrkte
bestämt förslaget att inarbeta moderskapspenningen i mödrahjälpen.

I yttrande i anledning av revisorernas uttalande medgav socialstyrelsen, att
tveksamhet kunde råda örn den nuvarande uppdelningen på olika hjälpformer
av de behov, som uppkomme i samband med barnsbörd, vore lämplig.
Den vore emellertid betecknande för den nuvarande splittringen i socialvården.
Såvitt styrelsen för det dåvarande kunde bedöma, torde man dock
böra överlåta prövningen av en förändring eller sammanslagning av de båda
hjälpformerna på förevarande område till socialvårdskommittén.

Socialstyrelsens skrivelse den 1 april

1940.

Styrelsens uttalanden beträffande förhållandet mellan moderskapspenning
och mödrahjälp återfinnas å sid. 116—119 i Bilaga A.

I samma bilaga återgivas å sid. 116 vissa ytterligare uttalanden av styrelsen
rörande frågan örn klientelets avgränsning.

Yttranden över socialstyrelsens skrivelse

den 1 april 1940.

Medicinalstyrelsen finner, att överhuvudtaget hela frågan örn understöd i
olika former till moderskapsvården icke bör upptagas till någon mera ingripande
omarbetning förrän i samband med socialvårdskommitténs behandling
av hela understödsproblemet. Statskontoret anmärker i anledning av
vad socialstyrelsen yttrat rörande dess tidigare framställda förslag örn
moderskapspenningens inarbetande i mödrahjälpen, att förverkligandet av
detta reformförslag i avvaktan på resultatet av socialvårdskommitténs utredningsarbete
skulle ställa den ifrågasatta reformen på alltför oviss framtid.

Pensionsstyrelsen känner sig visserligen icke på grundval av hittills framlagt
utredningsmaterial kunna dela den i socialstyrelsens skrivelse framträdande
uppfattningen rörande betydelsen i ekonomiskt avseende av möjligen
förekommande missbruk av moderskapspenningen men har likväl samma
mening som socialstyrelsen därom, att även i fråga örn moderskapspenningen
ordningen för utbetalningen av understödet bör modifieras för att i möjligaste
mån säkerställa, att detsamma användes till avsedda ändamål.

Styrelsen anser emellertid en viss brist i socialstyrelsens förut nämnda
förslag vara, att detsamma icke vore ägnat förebygga missbruk i fråga om
andra än dem, som erhölle både moderskapspenning och mödrahjälp. Visserligen
kunde invändas, att kvinnor, som erhölle dubbelt understöd, till antalet

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

utgjorde den större delen av samtliga, som åtnjöte moderskapspenning, och
att därför åtgärden skulle undanrödja större delen av de påtalade bristerna,
och vidare kunde givetvis göras gällande, att risken för en icke avsedd användning
av moderskapspenningen vore störst bland mödrahjälpens klientel,
där levnadsstandarden vore lägre än bland dem, som åtnjöte enbart moderskapspenning,
vilket i viss mån kunde motivera en skärpt övervakning. Även
med hänsynstagande härtill måste det emellertid, framhåller pensionsstyrelsen,
framför allt ur likställighetssynpunkt framstå såsom önskvärt, att den ifrågasatta
skärpningen träffade all utbetald moderskapspenning. Till dess slutlig
ståndpunkt kunnat tagas till frågan, huru samhällets hjälpåtgärder vid havandeskap
och barnsbörd borde vara anordnade, syntes man böra undvika
sådana ändringar, som rubbade moderskapspenningens hittillsvarande karaktär.
Detta syntes, utan att det för mödrahjälpen tillämpade övervakningssystemet
genomgående komme till användning, kunna ske genom begränsning
av den tid, under vilken förskott på moderskapspenningen kunde erhållas,
så att utbetalningen av förskottet gjordes först då de i samband med
nedkomsten framträdande behoven började göra sig gällande. De mera
sekundära behov, som hänförde sig till tidigare skeden av havandeskapet,
skulle kvinnan alltså få tillgodose med egna medel eller i annan ordning,
varigenom risken för en mindre ändamålsenlig användning av moderskapspenningen
till väsentlig del skulle bortfalla.

Enligt nu gällande bestämmelser stöde möjligheten att erhålla förskott
normalt öppen under de tre sista havandeskapsmånaderna, d. v. s. från och
med den tidpunkt, då fostret kunde beräknas ha utvecklats till livsduglighet.
Förmodligen, säger pensionsstyrelsen, hade flertalet kvinnor, som kommit i
åtnjutande av mödrahjälp, dessförinnan uttagit förskott på moderskapspenningen,
varigenom det vid nedkomsten utfallande beloppet av sistnämnda
understöd kommit att utgöra endast återstående 35 kronor. Klart torde vara
att denna summa i många fall måste befinnas otillräcklig för täckande av de
behov, som uppträdde i samband med förlossningen eller under tiden därefter,
varvid i motsvarande mån mödrahjälpen kunde komma att tagas i anspråk
för utgifter av samma slag, för vilka moderskapspenningen vore avsedd.

Pensionsstyrelsen förordade därför, att den nu gällande gränsdragningen
frånginges och tidpunkten för erhållande av förskott förskötes emot tiden
för nedkomsten så långt som kunde ske utan åsidosättande av hänsynen till
de viktigaste behoven omedelbart före nedkomsten såsom resor, hemhjälp och
personlig utrustning. Styrelsen föreslog, att tidpunkten bestämdes till en
månad före nedkomsten. Kvinnan skulle alltså, för att kunna ifrågakomma till
erhållande av förskott, göra sannolikt, att havandeskapet vore längre framskridet
än i nionde havandeskapsmånaden, därvid varje havandeskapsmånad
räknades omfatta fyra veckor. Vid bifall till pensionsstyrelsens förslag syntes
ett genomförande av socialstyrelsens förslag till förebyggande av missbruk av
moderskapspenningen icke, enligt pensionsstyrelsens mening, erforderligt.
Den av pensionsstyrelsen föreslagna åtgärden skulle nämligen medföra, dels
att förskott komme att begäras i ett betydligt mindre antal fall än för när -

88

Kungl. Maj:ts proposition nr o.

varande, varvid moderskapspenningens hela belopp bomme att utbetalas först
efter nedkomsten, och dels att, då förskott erhölles, en större del av detsamma
komme att användas för behov i direkt samband med nedkomsten än nu vore
fallet. Ekonomiskt skulle därför socialstyrelsens förslag icke längre hava så
stor betydelse. Emot förslaget syntes därjämte — förutom att det, såsom
nyss nämnts, icke berörde alla fall av moderskapspenning — kunna invändas,
att den ifrågasatta handläggningen av ärendena såväl hos sjukkassa som
hos barnavårdsnämnd organisatoriskt sett vore föga praktisk. Det kunde icke
betraktas som ändamålsenligt att, såsom här skulle bli fallet, införa dubbel
handläggning för huvudparten — närmare bestämt omkring 2/s — av ärendena.
Även såtillvida vore förslaget mindre rationellt, att det komme att bero
huvudsakligen på sökandens egna uppgifter, örn ärendet skulle överföras
till barnavårdsnämnden eller icke.

Vidkommande socialstyrelsens förslag till förebyggande av att moderskapspenning
utgåves till notoriskt asociala kvinnor, sinnesslöa m. fl., framhåller
pensionsstyrelsen med biträdande av förslagets syfte, att det torde var mycket
svårt att finna utvägar till en effektiv avstängning av ifrågavarande kvinnor
från tillgången till understödet. Endast de mest flagranta fallen torde kunna
nås genom lagstiftningsåtgärder utan att godtycke vid tillämpningen riskerades.
Då emellertid i sådana fall beviljandet av understöd kunde komma att
te sig särskilt stötande, förordade pensionsstyrelsen, att åtgärd i angivet
syfte vidtoges. Därvid borde erforderliga bestämmelser införas i förordningen
örn moderskapspenning. Vid ifrågavarande, säkerligen ganska få fall syntes
någon annan ordning knappast möjlig än att, på sätt socialstyrelsen föreslagit,
vederbörande barnavårdsnämnd biträdde sjukkassan med handläggningen
av ärendena. Dock borde sjukkassa äga möjlighet att även i andra fall
än då framställning skett från barnavårdsnämnd underlåta utbetala moderskapspenningen
direkt till barnaföderska, varom här vore fråga. I dylika fall
borde emellertid barnavårdsnämndens yttrande inhämtas. Därjämte borde
stadgas skyldighet för sjukkassa att innehålla moderskapspenningen ävensom
att tillställa barnavårdsnämnden denna, i den mån nämnden styrkte sig hava
bestritt sådana utgifter för kvinnan, som moderskapspenningen vore avsedd
att täcka.

En omständighet, som i samband med förenämnda olika förslag måste
beröras, vore, yttrar pensionsstyrelsen vidare, att förslagen indirekt även inverkade
på villkoren för utbetalning av moderskapshjälp i de erkända centralsjukkassorna
till kassornas egna medlemmar. Genomfördes pensionsstyrelsens
förslag till inskränkning i tiden för beviljande av förskott på moderskapspenningen,
torde även motsvarande bestämmelse rörande moderskapshjälpen
böra ändras. Däremot ifrågasatte pensionsstyrelsen lämpligheten av att
beträffande moderskapshjälpen samma kontrollföreskrifter infördes, vilka
föreslagits i fråga örn moderskapspenningen. I varje fall syntes detta spörsmål
böra upptagas i ett vidare sammanhang.

Socialvårdskommittén anser det icke kunna bestridas, att den nuvarande
ordningen, då bidrag utginge samtidigt från båda dessa hjälpformer, bunde

89

Kungl. Majus proposition nr 5.

giva anledning till befogade erinringar. Ett genomförande av statsrevisorernas
förslag att moderskapspenningen inarbetades i mödrahjälpen fann sig kommittén
dock icke kunna tillråda. Därigenom skulle en väsentlig del av de
barnaföderskor, som nu redde sig med moderskapspenningen, föras över till
mödrahjälpsklientelet, och det vore tveksamt, örn någon besparing skulle uppstå.
Frågan om ett sammanförande av dessa båda hjälpformer borde, enligt
kommitténs mening, utredas i samband med frågan örn samordnande även av
andra närbesläktade grenar av socialvården.

Mot vad socialstyrelsen föreslagit beträffande att moderskapspenning i
vissa fall skulle utbetalas till barnavårdsnämnden har kommittén intet haft
att erinra.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet finner socialstyrelsens förslag
i detta avseende icke giva full garanti mot missbruk. I de fall, då önskan
att erhålla moderskapspenningen kontant för användning till icke avsedda
ändamål vore stark och vederbörande icke ville finna sig i barnavårdsnämndens
dispositioner, fordrades endast ett förnekande av att vederbörande vore i
behov av ytterligare hjälp för att målet skulle nås. Sedermera torde vederbörande
ändock kunna inkomma med en ansökan örn mödrahjälp samt därvid
göra gällande, att hon i det längsta sökt reda sig utan ytterligare hjälp. Ansökningen
örn mödrahjälp torde i sådant fall få prövas i vanlig ordning.

Förslaget att moderskapspenningen skulle utbetalas genom barnavårdsnämnden
i de fall, då även mödrahjälp söktes, vore behjärtansvärt i så måtto,
att moderskapspenningen otvivelaktigt i alltför många fall användes för andra
ändamål än dem, för vilka den vore avsedd, anför mödrahjälpsnämnden i
Stochholm. Förslaget erbjöde dock åtskilliga svagheter och syntes svårt att
konstruera på ett fullt tillfredsställande sätt. En svaghet vore, att bestämmelsen
ej komme att omfatta dem, som vid sökandet av moderskapspenning
icke deklarerat något behov av mödrahjälp men sedermera likväl sökte sådan
hjälp, vare sig detta nu hade sin grund i avsiktligt vilseledande eller sedermera
inträdda ändrade förhållanden. En annan grupp fall, som icke omfattades
av förslaget men kunde föras in under bestämmelsen, därest denna
gåves en lämplig formulering, utgjordes av dem, som redan beviljats mödrahjälp,
innan de ansökt örn moderskapspenning. Därest dessa icke medtoges,
kunde de i förnyad ansökan söka mödrahjälp för barnets utrustning under
åberopande av att de nödgats använda moderskapspenningen för andra ändamål.
Oegentligt vore slutligen, att kontrollen ej komme att drabba dem, som
genom medlemskap i sjukkassa erhölle moderskapshjälp. Önskvärt vore, att
även dessa omfattades av bestämmelsen, åtminstone såvitt avsåge de 75 kronor
av moderskapshjälpen, som utgjorde statens bidrag.

Utöver nu angivna svagheter, som hänförde sig till förslagets konstruktion,
måste man räkna med, att förslaget komme att bereda barnavårdsnämnderna
åtskilliga svårigheter och en betydligt ökad arbetsbörda. I viss mån bleve
emellertid dessa svårigheters storlek beroende på vilka befogenheter barnavårdsnämnderna
gåves beträffande moderskapspenningens disposition. Mödrahjälpsnämnden
ansåge för sin del, att principen borde vara, att mödrarna

90

Kungl. Majus proposition nr 5.

skulle äga största möjliga frihet att inom de gränser, som angåves av författningens
ord »med barnsbörd förenade kostnader», själva välja de ändamål,
de önskade få tillgodosedda. Barnavårdsnämndernas uppgift borde sålunda
väsentligen bliva att pröva, att de olika ändamålen folio inom de angivna
gränserna. Över barnavårdsnämnds beslut i ärenden av detta slag torde besvärsrätt
böra medgivas. Med hänsyn till det nu anförda ville mödrahjälpsnämnden
för sin del förorda, att man åtminstone i första hand sökte komma
till rätta med frågan efter en annan linje. Därvid ville nämnden framhålla,
att en väsentlig anledning till att moderskapspenningen användes för ovidkommande
ändamål vore att söka i förskottssystemet. Det vore förskottet,
som i särskilt stor utsträckning användes för icke avsedda syften, och detta
berodde givetvis därpå, att förskottet utfinges vid en tidpunkt, då barnets
behov icke med samma styrka gjorde sig gällande som efter nedkomsten.
Örn möjligheten att erhålla förskott över huvud taget borde bibehållas, borde
förskottets storlek strängt begränsas till kostnaden för inköp av det nödvändigaste
för en första utrustning åt barnet. Mödrahjälpsnämnden ville
därför föreslå, att förskottet å moderskapspenningen antingen nedsattes till
hälften eller 20 kronor — motsvarande belopp för moderskapslijälpen alltså
30 kronor — eller också helt borttoges. Denna ändring borde kombineras
med vissa bestämmelser rörande utbetalningen av moderskapspenning. Varje
moder, som beviljades moderskapspenning, borde sålunda erhålla ett tryckt
meddelande, innehållande dels anvisning örn för vilka ändamål moderskapspenningen
vore avsedd, och dels upplysning örn att mödrahjälp ej kunde påräknas
för dessa ändamål utom i sådana fall, då moderskapspenningen ej
varit tillräcklig för tillgodoseende av de angivna ändamålen.

Barnavårdsnämnden i Stochholm vitsordar, att moderskapspenningen
tyvärr alltför ofta helt eller delvis användes till andra ändamål än de därmed
avsedda. Nämnden kunde däremot icke ansluta sig till socialstyrelsens förslag
örn åtgärder till motverkande härav. På grund av de osäkra förhållanden,
under vilka de befolkningskategorier, varom här vore fråga, levde, torde det
i många fall vara omöjligt för den, som anmälde sig till erhållande av moderskapspenning,
att besvara frågan, örn hon under amningstiden komme att bli
i behov av ytterligare hjälp. Enligt nämndens erfarenhet vore det framförallt
det förskott, som kunde utbetalas på moderskapspenningen — liksom på
moderskapshjälpen — som komme till oriktig användning. Nämnden skulle
därför närmast vara benägen föreslå, att möjligheten att erhålla förskott upphävdes.
Det vore emellertid uppenbart, att fall kunde förekomma, där ett
förskott vore oundgängligen nödvändigt i och för anskaffande av t. ex. spädbarnsutrustning.
Barnavårdsnämnden föreslår därför, att förskott å moderskapspenning
alltid skall utbetalas genom barnavårdsnämnden, som har att
övervaka, att det förskotterade beloppet användes för därmed avsett ändamål,
samt att barnavårdsnämnden, på sätt socialstyrelsen förordat, bemyndigas
att, när anledning därtill föreligger, hos sjukkassan begära att få hela moderskapspenningen
utbetalad till sig.

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Mödrahjälpsnämnden i Uppsala län framhåller, att moderskapspenningen
för närvarande vore helt och hållet undandragen kontroll och icke sällan användes
för andra ändamål än som därmed avsetts. Moderskapspenningen
hade således icke, såvitt nämnden kunde bedöma av sin erfarenhet, fyllt det
syfte, som man velat vinna därmed, under det att mödrahjälpen, trots sina
brister, visat sig vara till verkligt gagn för många lijälpbehövande mödrar.
Verklig rättelse beträffande moderskapspenningen torde knappast kunna
åstadkommas med mindre även moderskapspenningen underkastades behovsprövning
och kontroll. Den i stället för behovsprövningen tillämpade principen
örn viss beskattningsbar inkomst ledde understundom till att moderskapspenning
lämnades till sådana, som icke behövde understöd, men kunde
också föranleda, att moderskapspenningen uteslötes i verkliga behovsfall,
särskilt då familjens ekonomi undergått stark försämring sedan den tid, som
vore avgörande för det beskattningsbara beloppet. Då hjälpen icke heller
utginge in natura, vore det också påtagligt, att moderskapspenningen lätt
användes till andra ändamål än som därmed avsetts. Mödrahjälpsnämnden
hade därför ofta fått pröva samma behov, som bort fyllas genom moderskapspenningen,
men för vilka denna icke använts. En verklig avvägning av behovet
torde icke kunna ske annat än i ett sammanhang. Eörelåge flera önskemål
från moderns sida, torde det också vara svårt för barnavårdsnämnderna
att bestämma till vad utbetalningar finge göras, innan mödrahjälpsnämnden
prövat behovet. Socialstyrelsens förslag torde således framkalla ansökningar
örn mödrahjälp och i övrigt icke kunna säkerställa en rationell användning
av moderskapspenningen. Härför torde erfordras dels individuell prövning,
dels naturahjälp. Mödrahjälpsnämnden förordade därför en genomgripande
utredning angående moderskapspenningen.

Mödrahjälpsnämnden i Södermanlands län finner tveksamt, huruvida de
föreslagna åtgärderna äro tillräckliga för vinnande av det uppgivna syftet.
En mera effektiv kontroll skulle man enligt nämndens uppfattning uppnå,
örn beviljad moderskapspenning i samtliga fall av sjukkassan tillställdes
barnavårdsnämnden i sökandens vistelsekommun, som i regel bättre än sjukkassan
kände till sökandens förhållanden och därför med ledning härav och
sin kännedom örn praxis i fråga örn beviljande av mödrahjälp i de flesta fall
lätt kunde bedöma, örn sökanden hade utsikter att erhålla mödrahjälp. Endast
i sådana fall, där barnavårdsnämnden prövade sannolikt, att en eventuell
ansökan örn mödrahjälp skulle lämnas utan bifall, skulle nämnden äga utbetala
moderskapspenningen kontant. T alla övriga fall skulle den av sjukkassan
beviljade hjälpen lämnas under samma betryggande former, som borde
gälla för mödrahjälpsverksamheten.

Socialstyrelsens förslag till undvikande av missbruk vid moderskapspenningens
användning synes mödrahjälpsnämnden i Östergötlands läns
landstingsområde vara att förorda såsom ett provisorium i avbidan på ny
lagstiftning på området. En sådan borde enligt nämndens mening bibehålla
den kostnadsfria förlossningshjälpen, under det att moderskapspenningen i

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

i övrigt, som närmast framstode såsom en okontrollerad mödrahjälp, borde
försvinna eller inarbetas i den nuvarande mödralijälpen.

Mödrahjälpsnämnden i Blekinge län uttalar den uppfattningen, att någon
effektiv kontroll över moderskapspenningen icke kan uppnås annat än genom
densammas inarbetande i mödrahjälpen. Den av socialstyrelsen föreslagna
anordningen torde icke kunna förhindra sökande att först utfå moderskapspenning
och därefter ansöka örn mödrahjälp. Ej heller torde sättet för den
av styrelsen föreslagna »värdighetsprövningen» kunna medföra ökad effekt.

Socialstyrelsens förslag avstyrkes med liknande motivering jämväl av
mödrahjälpsnämnderna i Kristianstads, Värmlands och Norrbottens län.

Mödrahjälpsnämnden i Malmö anser, att moderskapspenningen på ett eller
annat sätt bör inarbetas i mödrahjälpen, varigenom icke oväsentliga bespalingar
skulle kunna åstadkommas. Att såsom socialstyrelsen föreslagit överlåta
lösningen av detta spörsmål till socialvårdskommittén torde få anses
innebära en lösning, som icke fyllde det aktuella behovet. Då det från sjukkassa
utgående förskottet av moderskapspenningen i regel utbetalades innan
ansökan örn mödrahjälp behandlats, syntes en partiell lösning vara tänkbar
jämväl på så sätt, att storleken av förskottet nedsattes till exempelvis en
tredjedel av hela moderskapshjälpen eller sålunda tjugofem kronor mot nuvarande
fyrtio kronor. Ytterligare en möjlighet till förekommande av missbruk
syntes vara tänkbar, vilken lösning förefölle att stå i god överensstämmelse
med socialstyrelsens egen uppfattning örn förhållandet mellan kontantoch
naturahjälp. Denna lösning skulle innebära, att förskottet endast finge
utgå i form av naturahjälp till täckande av de speciella ändamål, för vilka
hjälpen vore avsedd. För den händelse det skulle göras gällande, att dessa
av nämnden nu antydda lösningar icke vore praktiskt genomförbara, måste
enligt nämndens förmenande i allt fall ett intimare samarbete etableras mellan
sjukkassorna och mödrahjälpsnämnderna.

Mödrahjälpsnämnden i Gävleborgs läns landstingsområde anser icke den
nu förefintliga uppdelningen av understöd vid barnsbörd i tvenne hjälpformer
särskilt lycklig. De hjälpsökande hade själva ofta svårt att skilja på de båda
formerna. De finge gå till en myndighet för att söka hjälp av det ena slaget, till en
annan för att få den andra hjälpen. Härvid vore att märka, att det gällde kvinnor,
vilka genom sitt arbete vore till stor del bundna vid hemmet och hade svårt
att få tid till anmälningar örn hjälpbehov m. m. På av socialstyrelsen anfört
skäl ville nämnden dock icke tillstyrka någon omedelbar sammanslagning av
understödsformerna. — Mot det av socialstyrelsen föreslagna tillvägagångssättet
för vinnande av ökad kontroll över användningen av moderskapspenningen
anmärker mödrahjälpsnämnden, att den icke kände sig fullt övertygad
örn att detta tillvägagångssätt vore det bästa. Dels kunde det nämligen
mycket väl låta tänka sig, att den sökande, som först uppgivit sig icke
ämna söka mödrahjälp och för den skull fått moderskapspenningen utbetalad
kontant till sig, förbrukade denna på utgifter, som icke stöde i samband med
havandeskapet eller barnsbörden, och sedan sökte mödrahjälp. Hon kunde

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

då icke avvisas enbart på den grund att hon redan erhållit moderskapspenningen,
och därmed hade kontrollen mistats över moderskapspenningens användning.
Dels kunde det också för mången verka stötande, örn en uppdelning
skedde av moderskapspenningsklientelet i ett ekonomiskt lyckligare
lottat, som finge självt handha användningen av beloppet, och ett sämre
ställt, där samhället vakade över deras inköp. I avbidan på socialvårdskommitténs
utredning och förslag ifrågasatte därför mödrahjälpsnämnden, huruvida
det ej kunde bestämmas, att en viss del av moderskapspenningen, t. ex.
40 kronor, alltid skulle få utgå in natura och resten utbetalas kontant till
sökanden. Då icke rätt gärna kunde tänkas, att sjukkassorna skulle handha
denna in-natura-verksamhet, vore kanske lämpligast, örn förvaltningen av
moderskapspenningen finge överlämnas till barnavårdsnämnderna, som ju
ändå alltmer tenderade att bli »mödra- och barnavårdsnämnder». Utbetalningen
av medlen kunde dock såsom hittills ske av sjukkassorna, som tillställde
vederbörande barnavårdsnämnd antingen hela beloppet för varje
sökande eller också in-natura-delen samt i senare fallet sände den sökande
direkt kontantbeloppet. Att samma förfaringssätt torde tillämpas även i
fråga örn moderskapshjälpen torde vara riktigast.

Departementschefen.

I likhet med socialstyrelsen är jag icke beredd att förorda någon sådan
ändring, som skulle rubba själva grunderna för det nuvarande hjälpsystemet
vid havandeskap och barnsbörd. Skäligheten av att det allmänna, såsom
redan moderskapsunderstödssakkunniga på sin tid anförde, bispringer dem,
som ej blott med stora personliga besvärligheter och risker utan även med
ekonomiska uppoffringar sörja för samhällets bestånd, har av statsmakterna
i flera sammanhang oförbehållsamt erkänts, och det föreligger i detta nu
icke mindre anledning för samhället att bereda ekonomiskt stöd till bestridande
av de med barnsbörd förenade kostnaderna. Huruvida den nuvarande
uppdelningen på olika hjälpformer av de behov, som uppkomma i samband
med havandeskap och barnsbörd, är fullt rationell och ändamålsenlig har
dragits i tvivelsmål av åtskilliga av de hörda myndigheterna och lärer få
bliva föremål för närmare överväganden vid socialvårdskommitténs utredningsarbete.
Örn jag sålunda i detta sammanhang ansett mig böra avvisa
tanken på en indragning av moderskapspenningen, har jag likväl ansett mig
böra undersöka, örn icke vissa ändringar inom det nuvarande hjälpsystemets
ram skulle kunna genomföras i syfte att vinna ökad effektivitet åt hjälpformen.

Vad då först angår frågan örn erhållande av en bättre kontroll över moderskapspenningens
användning, finner jag behovet av åtgärder i detta syfte
styrkt av de uttalanden, som gjorts av de på hithörande område verksamma
samhälleliga hjälporganen, främst mödrahjälpsnämnder och barnavårdsnämnder,
och som även vitsordats av socialstyrelsen. Socialstyrelsen har
tagit särskilt sikte på det förhållandet, att moderskapspenningen av de
mödrar, som sökt mödrahjälp, i stor utsträckning synes hava förbrukats för

94

Kungl. Majus proposition nr 5.

att tillgodose andra behov än sådana, för vilka den avsetts, varför dessa
behov, örn de ej skolat lämnas ohjälpta, måst täckas av mödrahjälp. Med utgångspunkt
härifrån har styrelsen föreslagit, att sökande av moderskapspenning
skulle avfordras en förklaring, huruvida hon ansåge sig i behov av
ytterligare hjälp och på grand härav hade för avsikt att ansöka örn mödrahjälp,
i vilket fall moderskapspenningens belopp skulle tillställas barnavårdsnämnden
i sökandens vistelsekommun för att av denna under betryggande
kontroll lämnas sökanden. Mot detta förslag hava övertygande skäl av principiell
och praktisk art anförts, varför jag anser mig förhindrad att tillstyrka
detsamma. Framförallt ur likställighetssynpunkt måste det, på sätt pensionsstyrelsen
anmärker, framstå sorn, önskvärt, att den ifrågasatta skärpningen
träffar all utbetald moderskapspenning. Ur denna men även ur andra synpunkter
synes mig den av pensionsstyrelsen föreslagna lösningen avgjort
vara att föredraga. Därigenom att tidpunkten för erhållande av förskott på
moderskapspenningen förskjutes emot tiden för nedkomsten skulle, såsom
pensionsstyrelsen utvecklar, risken för en mindre ändamålsenlig användning
till väsentlig del bortfalla. Åtgärden kan nämligen otvivelaktigt antagas
medföra, dels att förskott komnre att begäras i ett betydligt mindre antal
fall än för närvarande, varvid moderskapspenningens hela belopp komnre att
utbetalas först efter nedkomsten, och dels att, då förskott erhölles, en större
del av detsamma komme att användas för behov i direkt samband med nedkomsten
än nu vore fallet. Någon fullständig garanti mot missbruk av moderskapspenningen
erbjuder väl icke heller detta förslag, men det innebär en
påtaglig förbättring, som vinnes utan att några nämnvärda olägenheter av
organisatorisk eller annan art uppstå. Med hänsyn till att möjlighet bör
förefinnas för kvinnan att erhålla förskottsmedel till täckande av de viktigaste
behoven omedelbart före nedkomsten, såsom resor, hemhjälp och personlig
utrustning, synes det val avvägt att på sätt pensionsstyrelsen föreslagit
fastställa tidpunkten för erhållande av förskott till månaden före. nedkomsten.
— Vid bifall till detta förslag torde även motsvarande bestämmelse
rörande moderskapshjälpen böra ändras. Denna bestämmelse finnes upptagen
i 32 § förordningen den 26 juni 1931 (nr 280) örn erkända sjukkassor.

Det synes mig emellertid som man icke borde stanna vid denna reform
utan kunde gå ett steg vidare i riktning mot en ytterligare förbättrad ordning
på detta område. Det har allmänt vitsordats, att det framförallt vore beträffande
förskottet å moderskapspenningen, som risken för en oriktig användning
förelåge. Då möjlighet, efter vad förut sagts, bör förefinnas för kvinnan
att erhålla förskottsmedel till täckande av de viktigaste behoven omedelbart
före nedkomsten, måste den från ett par håll framkastade tanken att helt
enkelt indraga rätten att erhålla förskott avvisas. Däremot synes det icke
kunna möta betänkligheter att föreskriva, att förskott å moderskapspenning
alltid skall utbetalas till barnavårdsnämnden i den kommun, där kvinnan
vistas; nämnden skulle därefter hava att tillställa kvinnan förskottet. Nämnden
kunde därvid övervaka, att det förskotterade beloppet användes för

Kungl. Majus proposition nr 5. 95

de ändamål, som angivits i ansökningen om förskott och för vilkas tillgodoseende
förskottet beviljats. I överensstämmelse med pensionsstyrelsens
mening föreslås icke nu motsvarande kontrollföreskrifter beträffande moderskapshjälpen.
Lämpligt torde även vara att, i enlighet med av mödrahjälpsnämnden
i Stockholm framställt förslag, varje moder, som beviljas moderskapspenning,
erhåller ett tryckt meddelande med anvisning på de ändamål,
för vilka moderskapspenningen är avsedd, och upplysning örn att mödrahjälp
ej kan påräknas för dessa ändamål utom i sådana fall, då moderskapspenningen
ej varit tillräcklig för tillgodoseende av desamma.

Socialstyrelsen har jämväl i sin skrivelse upptagit frågan örn en avgränsning
av moderska.pspenningens klientel med särskild hänsyn till vissa notoriskt
asociala, sinnesslöa m. fl. Styrelsen har icke velat föreslå sådan ändring
i förordningen, att åsyftade kategorier kvinnor skulle uteslutas från
rätten till moderskapspenning, utan nöjt sig med att förorda en tillämpningsföreskrift
av innehåll, att utbetalning av moderskapspenning i åsyftade
fall icke skulle få ske kontant genom den erkända sjukkassan utan in natura
eller eljest under betryggande kontroll av barnavårdsnämnden i den kommun,
där kvinnan vistas, efter framställning därom till kassan från nämnden.
För egen del anser jag mig icke böra i nu förevarande sammanhang föreslå
annan åtgärd, än att föreskrift utfärdas av sådan innebörd, att utbetalningen
av moderskapspenningen i berörda fall — då vederbörande barnavårdsnämnd
därom gjort framställning eller så eljest av särskilda skäl befinnes lämpligt —
skall ske till barnavårdsnämnden, som därefter har att på lämpligt sätt tillställa
kvinnan utbetalat belopp. En sådan föreskrift synes lämpligen kunna
utfärdas i administrativ ordning.

Departementschefens författningsförslag
och hemställan.

Yad i det föregående anförts föranleder förslag till ändringar -— förutom
i vissa administrativa författningar — i förordningarna örn moderskapspenning,
mödrahjälp och erkända sjukkassor ävensom i barnavårdslagen.

Såvitt angår ändringarna i de tre förordningarna lärer redogörelse för
deras innebörd, utöver vad tidigare anförts, icke vara erforderlig. I barnavårdslagen
torde böra dels i 2 § 3 mom. hänvisning göras till förordningen
örn moderskapspenning, dels ock i 4 § intagas bestämmelse örn rätt för särskild
föredragande i mödrahjälpsärenden att, även då han ej är ledamot i
barnavårdsnämnden, deltaga i dess överläggningar samt att, där han så begär,
få sin mening antecknad till protokollet.

Inom socialdepartementet hava upprättats förslag till

1) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 11 juni
1937 (nr 339) om mödrahjälp;

2) förordning angående ändrad lydelse av 6 § förordningen den 11 juni
1937 (nr 338) om moderskapspenning;

96

Kungl. Maj-As proposition nr 5.

3) förordning angående ändrad lydelse av 32 § förordningen den 26 juni
1931 (nr 280) om erhända sjukkassor; samt

4) lag angående ändrad lydelse av 2 § 3 mom. och 4 § lagen den 6 juni
1924 (nr 361) om samhällets barnavård och ungdomsskydd (barnavårdslag).

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition
förelägga riksdagen nämnda fyra författningsförslag till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:

Sten-Eric Heinrici.

Kungl. Majlis proposition nr 5 (Bilagor).

97

Bilaga A.

Bilaga 1.

Stockholm den 1 april 1940.

Till Konungen.

Mödrahjälpsverksamheten har otvivelaktigt i fråga om sin omfattning men
även i viss mån i fråga örn sin art utvecklats på ett helt annat sätt än från
början beräknats. Socialstyrelsen, som med uppmärksamhet följt utvecklingen
på detta område, har därför funnit angeläget att, sedan verksamheten fortgått
så länge, att densamma hunnit antaga fastare arbetsformer och tillräckliga
erfarenheter i skilda hänseenden vunnits, göra densamma till föremål för en
översyn. Under sommaren och hösten 1939 uppgjordes sålunda inom styrelsen
plan till en djupgående statistisk undersökning av mödrahjälpen. Den 10
november 1939 uppdrog Kungl. Maj:t åt socialstyrelsen, på av densamma
gjord framställning, att verkställa ifrågavarande undersökning.

Undersökningen, som nu slutförts, har omfattat dels en enquéte hos samtliga
mödrahjälpsnämnder angående vilka principer de tillämpat i sin verksamhet
och vilka erfarenheter de ha av densamma (Bil. 1) dels en på individuella
uppgifter grundad representativ undersökning rörande ekonomiska och andra
villkor bland de hjälpsökande, såväl dem vilkas ansökningar avslagits som
dem vilka erhållit understöd (Bil. 2). Även understödens belopp och form ha
varit föremål för undersökning. Den representativa undersökningen har omfattat
var tredje ansökning av de av mödrahjälpsnämnderna under första halvåret
1939 avgjorda ansökningarna. Undersökningsmaterialet har omfattat cirka
8,000 ansökningar.

Styrelsen har vidare införskaffat vissa uppgifter örn handläggningen av
ärenden örn mödrahjälp, i den mån dessa ärenden falla inom statskontorets
och länsstyrelsernas verksamhetsområde (Bil. 3).

Än vidare har styrelsen jämlikt av Kungl. Majit den 19 januari 1940 lämnat
uppdrag låtit verkställa granskning beträffande barnavårdsnämndernas redovisningar
i ärenden, i vilka hjälpverksamheten avslutats (Bil. 4).

Socialstyrelsen har jämväl i detta sammanhang beaktat vad riksdagens
revisorer i sin berättelse örn den år 1939 av dem verkställda granskning av
statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
under tiden 1 juli 1938—30 juni 1939 anfört beträffande mödrahjälpen, i anledning
varav socialstyrelsen den 17 januari 1940 avgivit yttrande. Därjämte ha
yttranden avgivits av statskontoret och riksräkenskapsverket ävensom av samtliga
länsstyrelser och mödrahjälpsnämnder, av vilka yttranden socialstyrelsen
tagit del.

Genom särskild remiss den 13 februari 1940 har socialstyrelsen anbefallts
avgiva utlåtande över en av Stockholms stads barnavårdsnämnd till Konungen
ingiven framställning angående mödrahjälpsverksamhetens organisation i
Stockholm. Styrelsen, som över framställningen hört mödrahjälpsnämnden
i Stockholm, har funnit skäl behandla denna fråga här nedan i samband med
frågan örn mödrahjälpsverksamhetens organisation i dess helhet. Remisshandlingarna
återgå.

Med överlämnande av uppgjorda tabeller och andra sammanställningar får
socialstyrelsen anföra följande.

Syftet med de av styrelsen nu verkställda undersökningarna har varit att
erhålla en bild av det faktiska läget för att därigenom skapa möjlighet att
bedöma i vad män den hittillsvarande utvecklingen av mödrahjälpsverksam Bihang

till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 5. 782 40 7

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

heten kan anses vara av önskvärd art eller ej. Styrelsen Ilar sålunda sett frågan
företrädesvis såsom ett rent socialvårdsproblem, icke såsom ett problem angående
åstadkommande av besparingar med hänsyn till rådande statsfinansiella
läge. Denna grundsyn på det föreliggande problemet har styrelsen
funnit helt överensstämma med den, vilken kommit till uttryck i vad som i
den för innevarande års riksdag framlagda statsverkspropositionen under
femte huvudtiteln yttras angående mödrahjälpen. Departementschefen förklarar
där, att han, i avvaktan på resultatet av den åt socialstyrelsen uppdragna
statistiska undersökningen, icke kan företaga någon säker uppskattning
av anslagsbehovet för mödrahjälpen för nästa budgetår. Enligt departementschefens
mening vore det emellertid sannolikt, att man, sedan genom
utredningen erforderligt material för frågans närmare bedömande erhållits,
skulle kunna — utan eftersättande av de sociala krav och synpunkter, vilka
motiverat tillkomsten av ifrågavarande hjälpform —• vidtaga vissa åtgärder i
syfte att begränsa de med denna hjälp förenade kostnaderna. Med hänsyn
härtill fann departementschefen det motiverat, att anslaget till mödrahjälp i
form av understöd utan återbetalningsskyldighet i trots av den höga belastningssiffran
— för budgetåret 1938/39 ej mindre än 8,691,633 kronor — tills
vidare upptoges till samma belopp, vartill anslaget beräknats i gällande riksstat,
eller 5,800,000 kronor.

De resultat, vartill socialstyrelsen genom sina undersökningar kommit, och
de förslag, som på grundval därav ävensom med stöd av andra erfarenheter
och överväganden i det följande göras, ge ock grundade förhoppningar örn att
icke oväsentliga besparingar kunna vinnas — såsom socialministern uttalat —
utan att eftersätta de sociala krav och synpunkter, vilka motiverat tillkomsten
av ifrågavarande hjälpform. Den rådande statsfinansiella situationen utgör
givetvis ytterligare skäl för ett snabbt förverkligande av styrelsens förslag,
men styrelsen är angelägen understryka, att dessa förslag genomgående äro
av den art, att de — oavsett det beträngda ekonomiska läget — snarast böra
förverkligas.

o När styrelsen sålunda icke tagit det rådande statsfinansiella läget till utgångspunkt
för sina förslag, har detta berott på att styrelsen ansett, att en
verksamhet av mödrahjälpens art icke bör göras till föremål för beskärning
uteslutande av statsfinansiella skäl. Som ett led i det system av barnavårdande
och familjevärnande åtgärder, vilka särskilt under de senare åren genomförts
i vårt land, har mödrahjälpen otvivelaktigt sin betydelse ur befolkningspolitisk
synpunkt. Inskränkning av en verksamhet, som kan ha väsentlig betydelse
i dylikt sammanhang, i syfte att för de närmaste åren minska statens
utgifter, måste anses som dålig ekonomi. Man kan även befara, att befolkningskrisen,
som ingalunda är övervunnen hos oss, tvärtom kan komma att
skärpas genom den starka politiska oron i världen. — En helt annan sak är,
att det i fråga örn mödrahjälpen liksom i fråga örn andra grenar av socialvården
finnas gränser, vilka icke kunna överskridas utan ett åsidosättande av
vad som ur socialekonomisk och socialvårdssynpunkt är sunt.

De av styrelsen verkställda undersökningarna ha, såsom närmare redovisas
i de vid denna skrivelse fogade bilagorna, utvisat, att mödrahjälpsverksamheten
närmast på grund av verksamhetens organisatoriska utformning —
blivit behäftad med brister av sådan art och omfattning, att åtgärder för
vinnande av rättelse snarast böra vidtagas.

Avgränsningen av klientelet och bestämmandet av hjälpens omfattning och
art skifta avsevärt inom de olika mödrahjälpsområdena, något som beträffande
en decentraliserad hjälpverksamhet är mycket förklarligt. Variationerna i fråga
örn hjälpfrekvensen mellan de olika mödrahjälpsområdena äro starka; högsta
frekvensen visar Västerbottens län med 84.4 procent och lägsta Örebro län

99

Kungl. Majus proposition nr 5 (Bilagor).

med 21.8 procent. Nu har visserligen denna betydande ojämnhet delvis sin
förklaring i omständigheter, som icke ha någonting att göra med olika principer
för verksamhetens bedrivande. Såsom framgår av bilaga 2, kunna ojämnheterna
i hjälpfrekvensen till icke oväsentlig del återföras på vissa av demografiska
förhållanden betingade olikheter i omfattningen av själva hjälpbehovet.
Olikheter i befolkningens levnadsbetingelser i skilda landsändar
torde även bidraga till ojämnheter i hjälpbehovet. Även örn man tager hänsyn
härtill, kvarstå dock betydande variationer i hjälpfrekvensen, vilka icke låta
sig förklara på annat sätt än att olika principer för beviljandet av hjälp måste
ha tillämpats. Att så varit fallet har bekräftats genom införskaffade uppgifter
örn mannen årsinkomst (Bil. 2 sid. 156—157) samt genom mödrahjälpsnämndernas
svar på enquéten (Bil. 1). Dessa svar utvisa, att många nämnder var
för sig uppställt vissa normer att ligga till grund för prövningen i det enskilda
fallet, och att dessa normer variera från den ena nämnden till den andra i så
hög grad, att variationerna måste innebära betydande ojämnheter i bedömningen
av hjälpbehovet. Sålunda beviljas i Stockholms stad hjälp till mödrar,
vilka förut icke ha något barn, vid en månadsinkomst av ända upp till 260
kronor (vid särskilda omständigheter även vid högre inkomst), och i Malmö
är motsvarande ungefärliga gräns 40 å 50 kronor i veckan, d. v. s. 180 å 200
kronor i månaden. På andra håll beviljas över huvud icke mödrahjälp vid
första barnets födelse, där fadern har mera fast plats och avtalsenlig ion eller
motsvarande ekonomiska ställning (Älvsborgs län), eller man beviljar ej hjälp
ens örn det finns ett eller två barn förut, såvida arbetsinkomsten ligger i vad
man kan beteckna med normal nivå inom den grupp sökanden tillhör (Västmanlands
län). Värderingen av den ökade påfrestningen på ekonomien, som
ett högre barnantal medför, växlar betydligt. I Malmö höjas inkomstnormerna
för varje barn med 260 kronor per år, i Halland är samma siffra cirka 100
kronor och i Göteborgs och Bohus län 350 kronor. De gränser, utöver vilka
mödrahjälp ej alls anses böra kunna utgå, skifta synnerligen kraftigt. I Stockholm
ligger denna gräns mellan 4,000 och 5,000 kronor per år för en familj
med fyra barn (350 å 400 kronor i månaden), i Gävle och Gävleborgs län
ligger gränsen vid 3,000 kronor, i Norrbottens vid 3,500 kronor, i Kalmar läns
båda områden vid 2,000 kronor i fråga örn stad och vid 1,500 kronor i fråga
örn landsbygd. Dessa synnerligen kraftiga variationer låta sig uppenbarligen
icke förklara ur skiftningarna i levnadskostnaderna.

Det får sålunda anses uppenbart, att det förefinnes stora variationer i fråga
om klientelets avgränsning med hänsyn till vederbörandes ekonomiska ställning,
vilka ej kunna förklaras på annat sätt än att familjer med samma reella
hjälpbehov behandlas olika inom olika områden. Begreppet »uppenbart
behov» har sålunda fått en starkt skiftande innebörd inom skilda områden.

På samma gång som undersökningen sålunda bestyrkt bristen på enhetlighet,
har den även visat, att på sina håll mödrahjälpsnämnderna vid avgränsningen
av klientelet i här ifrågavarande avseende, d. v. s. vid tolkningen av
begreppet uppenbart behov, gått betydligt längre än vad socialstyrelsen för
sin del kan finna motiverat av syftet med denna hjälpverksamhet. De samhälleliga
åtgärderna för bistånd vid havandeskap åt kvinnor, som icke äro
medlemmar i erkänd sjukkassa, äro ju av principiellt två olika slag, nämligen
dels den efter en enkel inkomstprövning till den stora massan utgående moderskapspenningen,
dels den efter individuell behovsprövning utgående mödrahjälpen.
Denna uppdelning av samhällets hjälpåtgärder förlorar helt sin
mening, därest den individuella behovsprövningen i praktiken får en sådan
innebörd, att den stora massan erhåller även mödrahjälp. Redan det förhållandet,
att hjälpfrekvensen inom vissa områden uppgår till 80 å 90 procent
pekar därför bestämt på att behovsprövningen verkställts efter alltför generösa

100

Kungl. Majus proposition nr 5 (Bilagor).

principer. Detta bekräftas även av vissa mödrabjälpsnämnders uppgifter om
tillämpade normer, av vilka några ovan återgivits.

Även beträffande den av mödrahjälpsnämnderna beviljade hjälpens art
framträda stora skiljaktigheter. Av de totala beloppen, vartill mödrahjälpen
uppgått under undersökningsperioden, användes något över en fjärdedel (på
landsbygden 25 procent, i städerna 33 procent) till kostförbättring. Motsvarande
siffror för varje område för sig variera emellertid i betydlig grad
(för Södermanland och Östergötland 16 procent, Norrköping 78 procent).
Även i fråga örn tandvård äro vissa områden diametralt motsatta varandra.
Exempelvis har i Stockholms län cirka en femtedel av hjälpen gått till tandvård,
i Jönköpings län cirka en femtiondedel.

Självfallet är, att behovet av hjälp av det ena eller det andra slaget skiftar
från område till annat, men dessa skiftningar kunna icke tillnärmelsevis förklara
de starka variationer i mödrahjälpsmedlens användning, på vilka här
endast lämnats några exempel. Ett studium av särskilt bilaga 2 torde bekräfta
intrycket av att starkt skiftande principer för beviljande av hjälp av det ena
eller det andra slaget måste förefinnas.

Beträffande verkställigheten av mödrahjälpsnämndernas beslut, alltså beträffande
den hjälp, som faktiskt utgått, kan en statistisk undersökning givetvis
endast grundas på de företedda verifikationerna på utbetalningarna. Den
i dylikt avseende utförda undersökningen (Bil. 4) har därför sitt egentliga
värde därutinnan, att den klart visar, hur starkt möjligheterna att kunna få en
uppfattning örn mödrahjälpsmedlens faktiska användning skifta från det ena
området till det andra. En jämförelse mellan denna undersökning och
enquéten till mödrahjälpsnämnderna (Bil. 1) utvisar, att formuleringen av
mödrahjälpsnämndernas beslut därvidlag är av mycket stor betydelse. Vidare
utvisa de från statskontoret och länsstyrelserna införskaffade uppgifterna örn
dessa myndigheters handläggning av ärenden örn mödrahjälp (Bil. 3), att de
krav, som resas på barnavårdsnämndernas redovisningar, äro synnerligen
skiftande, något som även väl stämmer med resultatet av den i bilaga 4 redovisade
undersökningen.

Som en sammanfattning av i föregående stycke omförmälda förhållanden
kan sägas, att man för närvarande i mycket stor utsträckning saknar kännedom
örn den användning, som de såsom mödrahjälp beviljade medlen faktiskt
erhållit.

Av enquéten till mödrahjälpsnämnderna (Bil. 1) liksom i yttrandena över
riksdagens revisorers berättelse framträder starkt, att mödrahjälpsnämnderna
liksom även länsstyrelserna i stor utsträckning anse den nuvarande organisationen
vara behäftad med betydande svagheter. Den kritik, som sålunda utövas,
tager framför allt sikte på nödvändigheten av organisatoriska åtgärder,
ägnade att främja en enhetlig tillämpning av förordningen. På flera håll framträder
en stark osäkerhet och man understryker behovet av råd och anvisningar
från en central myndighet. Vidare understrykes behovet av klara föreskrifter
i fråga örn kontrollens utförande. Till de organisatoriska brister, som
sålunda kommit till synes, återkommer styrelsen närmare i det följande.
Samma gäller örn övriga ovan berörda spörsmål. Med det ovan anförda har
styrelsen endast velat giva en kort sammanfattning av de viktigaste resultat,
som vunnits med de verkställda undersökningarna.

Organisationen.

Såsom styrelsen redan antytt, bottnar bristen på enhetlighet ytterst i verksamhetens
decentraliserade karaktär och är sålunda av närmast organisatorisk
art. I sitt yttrande i anledning av riksdagens revisorers uttalande angående

101

Kungl. Majus proposition nr 5 (Bilagor).

mödrahjälpen anförde styrelsen bland annat, att den icke tvekade att för sin
del uttala, att den nuvarande organisationen av mödrahjälpen vore felaktig.
Därvid syftade styrelsen närmast på en annan, grundväsentlig brist av mera
principiell natur. En individuell behovsprövning vore, enligt styrelsens bestämda
uppfattning, icke lämplig i en hjälpform där prövningen handhades
av en central nämnd, som måste grunda sina beslut på uppgifter från kommunala
organ, i synnerhet örn primärkommunerna ej alls skulle bära något
ekonomiskt ansvar för hjälpen; denna omständighet måste för de kommunala
organen verka såsom en faktor av betydelse vid bedömandet av hjälpbehovet.
Styrelsen fann det emellertid knappast möjligt att råda bot på denna grundväsentliga
brist, innan socialvårdskommittén fått överväga frågan och inpassa
mödrahjälpen i det blivande socialvårdssystemet, samt förklarade sig i vart
fall icke vara för det närvarande beredd att förorda en delaktighet från kommunernas
sida i den ekonomiska bördan av mödrahjälpen. Ej heller ville
styrelsen förorda en övergång från behovsprövning till inkomstprövning. Till
denna senare fråga återkommer styrelsen nu.

Det är givetvis ett starkt och befogat önskemål, att en av staten ledd och
helt bekostad hjälpverksamhet bedrives efter likartade principer, och att
särskilt behovsprövningen äger rum efter en möjligast enhetlig måttstock.
Att brister i detta avseende förefinnas liksom även att på en del håll behovsprövningen
skett efter alltför generösa principer är såsom av det tidigare
anförda framgår numera uppenbart. Någon fullständig enhetlighet i bedömningen
av hjälpbehovet lärer emellertid icke, såsom styrelsen redan i sitt
tidigare yttrande anmärkt, stå att vinna, därest man icke vill släppa kravet på
en individuell behovsprövning. En övergång från behovsprövning till inkomstprövning,
något som åtminstone så till vida ifrågasatts av riksdagens revisorer,
att ett fixerat beskattningsbart belopp skulle utesluta hjälp annat än
i undantagsfall, kan styrelsen fortfarande icke förorda. Denna tanke har även
enstämmigt avvisats av mödrahjälpsnämnderna, vilka framhålla den individuella
behovsprövningen som en av mödrahjälpens värdefullaste tillgångar.
Ett avskaffande eller för kraftigt beskärande av densamma betecknas som
olyckligt och ägnat att i betänklig grad ej blott minska mödrahjälpsnämndernas
intresse för sitt arbete utan framförallt äventyra hela hjälpformens
effektivitet. Inom områden, där hem finnas av så olika struktur som skuldsatta
småbrukare, statare, jordbruks- och industriarbetare m. fl., måste också,
framhålles det, den fria behovsprövningen utgöra en långt säkrare garanti
för en i stort sett rättvis prövning än örn man t. ex. skulle lägga en under
förfluten tid deklarerad inkomst till grund för bedömningen. Med hänsyn
till de stora skiljaktigheter i livsbetingelser och levnadsstandard, som äro
tillfinnandes inom olika delar av landet, har det även ansetts möta oöverstigliga
svårigheter att fastställa en efter dessa skiftande förhållanden anpassad
för hela riket tillämplig siffermässigt bestämd gräns för tilldelningav
mödrahjälp. Det må även nämnas, att det dragits i tvivelsmål örn ett
dylikt bindande av behovsprövningen till viss inkomstgräns skulle ens ur
besparingssynpunkt vara till någon fördel; en sådan fastslagen inkomstgräns
—• har det sagts — skulle kunna leda till att barnavårdsnämnderna —- samt
även mödrarna — skulle anse mödrahjälp alltid böra utgå för de fall, som
ligga inom gränsen, en inställning, som skulle kunna försvåra en rationell
prövning. — Å andra sidan framgår av de till styrelsen avgivna enquétesvaren,
att det inom de olika mödrahjälpsområdena i allmänhet utbildat sig
en mer eller mindre fast praxis vid bedömande av hjälpbehovet och att därur
på de flesta håll utkristalliserat sig vissa normer för prövningen. Från flera
mödrahjälpsnämnder har också givits uttryck för en önskan, att vissa allmänt
hållna riktlinjer uppdroges för behovsprövningen, därvid kunde anges vissa

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

ungefärliga inkomstgränser, differentierade med hänsyn till barnantal, dyrort,
landsbygd och stad m. fl. å behovet inverkande omständigheter. Ett påpekande
från en central myndighet till de enskilda mödrahjälpsnämnderna om
i .vilka avseenden av nämnden följd praxis bör ändras har av andra mödrahjälpsnämnder
ansetts tillfyllest för uppnående av en eftersträvansvärd större
enhetlighet. Härtill återkommer styrelsen nedan.

Beträffande frågan örn lämpligheten av att övergå från behovsprövning till
inkomstprövning har styrelsen sålunda icke funnit anledning att revidera
sin uppfattning utan har tvärtom fått denna ytterligare stärkt och får styrelsen
sålunda förorda, att den individuella behovsprövningen till alla delar
bibehålies.

Även örn socialstyrelsen sålunda —- delvis med hänsyn till det uppdrag,
som lämnats åt socialvårdskommittén — ser sig förhindrad att nu föreslå
några mera genomgripande förändringar av hjälpverksamhetens art och organisation,
har styrelsen likväl funnit, att vissa åtgärder till avhjälpande av förefintliga
brister redan nu skulle kunna med fördel vidtagas.

Behovet av en tillsynsmyndighet.

Därvid uppställer sig i främsta rummet spörsmålet örn en central ledning
av mödrahjälpsverksamheten.

I sitt förutnämnda yttrande framhöll socialstyrelsen hurusom ett direkt
inskridande från styrelsens sida gentemot mödrahjälpsnämnderna icke varit
möjligt med nuvarande organisation, då styrelsen icke, såsom revisorerna antagit,
vore centralmyndighet för mödrahjälpen, i vart fall icke med den befogenhet,
som tillkommer en tillsyningsmyndighet, och då styrelsen icke alls
ägt inspektionsrätt i detta avseende gentemot barnavårdsnämnderna. Efter
att ha närmare redogjort för sin författningsenligt tillkommande befattning
med mödrahjälpsärenden förklarade styrelsen sig kunna instämma i av revisorerna
gjorda uttalanden, att det vore en angelägenhet av största vikt att,
för att mödrahjälpen på rätt sätt skulle kunna fylla de viktiga behov som
därmed avsetts, klara och för nämnderna vägledande bestämmelser fastställdes
för utdelandet av densamma men framhöll tillika, att det med nu gällande
bestämmelser icke tillkommit socialstyrelsen och ej heller varit för styrelsen
möjligt att leda utvecklingen. Det vöre emellertid, hette det vidare i yttrandet,
för socialstyrelsen redan i dåvarande läge, då alltså de statistiska undersökningarna
ännu icke voro slutförda, fullt klart, att man för en central ledning
av mödrahjälpsverksamheten borde tillskapa en gemensam tillsynsmyndighet
med befogenhet att giva råd och anvisningar åt mödrahjälpsnämnderna. Någon
annan lämplig myndighet än socialstyrelsen syntes icke finnas för detta ändamål.

De numera avslutade utredningarna ha på ett påtagligt sätt bekräftat behovet
av en tillsyningsmyndighet med befogenhet att giva direktiv beträffande
såväl verksamhetens art som omfattning. Styrelsen har inledningsvis
pekat på att dessa utredningar framhävt bristen på enhetlighet i verksamhetens
handhavande i skilda delar av landet. Särskilt i enquéten till mödrahjälpsnämnderna
finner man på ett ingående sätt belyst, att nämnderna i
väsentliga avseenden följa olika riktlinjer. Man finner där också i mycket
stor omfattning uttalanden från mödrahjälpsnämndernas egen sida örn det
angelägna i att nämnderna erhålla icke endast råd och anvisningar utan även
verkliga direktiv, varigenom den osäkerhetskänsla, som i flera avseenden vidlåder
arbetet, skulle kunna försvinna.

Skall emellertid tillsynsmyndigheten kunna utöva en verklig ledning av
verksamheten, kan det ifrågasättas, att den skulle behöva möjligheter att
framtvinga, att givna direktiv efterföljas. För närvarande har socialstyrelsen

103

Kungl. Majus proposition nr 5 (Bilagor).

befogenhet att ändra mödrahjälpsnämnds beslut endast efter besvär av
sökanden, d. v. s. endast i sådana fall, då mödrahjälpsnämnden i något avseende
icke bifallit ansökningen. Styrelsen har övervägt huruvida man icke
från början borde utrusta tillsynsmyndigheten med befogenhet att ändra
mödrahjälpsnämnds beslut även när sökanden själv ej finner anledning till
besvär, förslagsvis när beslutet befinnes strida mot av tillsynsmyndigheten
utfärdade direktiv eller eljest vara uppenbart olämpligt. Styrelsen har även
diskuterat olika alternativ för en lösning av berörda problem. Som det enda
praktiskt genomförbara av dessa har styrelsen därvid skisserat en ordning,
enligt vilken tillsynsmyndigheten skulle äga sända en sin befattningshavare
att närvara vid mödrahjälpsnämnds sammanträde. Befattningshavaren skulle
kunna låta till nämndens protokoll anteckna ett yrkande, att visst beslut
skulle underställas tillsynsmyndighetens prövning. Det borde då åligga
mödrahjälpsnämnden att verkställa dylik underställning, och skulle i avvaktan
på tillsynsmyndighetens besked det fattade beslutet ej få verkställas.

Emellertid är styrelsen icke för närvarande beredd att framlägga något
förslag i detta avseende. Styrelsen anser sig ha skäl räkna med, att sådan
befogenhet för tillsynsmyndigheten att korrigerande ingripa beträffande
särskilda understödsbeslut av mödrahjälpsnämnd ej skall visa sig erforderlig.
Det torde helt säkert kunna förväntas, att mödrahjälpsnämpderna skola
bemöda sig örn att på ett lojalt sätt tillämpa de direktiv av allmän eller
speciell natur, som av tillsynsmyndigheten kunna komma att givas. Skulle
mot förmodan tendenser i annan riktning komma att spåras, vilka ej utan
särskilda befogenheter för tillsynsmyndigheten kunna bemästras, får spörsmålet
tagas under förnyat övervägande.

I detta sammanhang har styrelsen till behandling upptagit frågan örn
besvärsrätten. Med hänsyn till arten av den här ifrågavarande verksamheten
torde det vara fullt tillräckligt, att det finnes rätt att anföra besvär hos
socialstyrelsen. Enskilda böra sålunda icke äga att föra klagan över styrelsens
beslut i ärende enligt mödrahjälpsförordningen. Ej heller synes sådan
besvärsrätt böra tillerkännas något offentligt organ. Uteslutet torde detta
i varje fall vara beträffande mödrahjälpsnämnd, som är ett statligt organ i
instansordningen. Yad beträffar barnavårdsnämnd så kan denna visserligen
stundom på sin kommuns vägnar ha ett ekonomiskt intresse i att mödrahjälp
beviljas, varigenom kommunen befrias från att, som eljest kunde ha blivit
nödvändigt, lämna hjälp av kommunala medel. Något rättsligt intresse kan
emellertid här icke anses föreligga. Enligt den praxis, som styrelsen hittills
tillämpat, ha ej heller besvär över mödrahjälpsnämnds beslut enligt mödrahjälpsförordningen,
anförda av barnavårdsnämnd, upptagits till prövning. —-En annan sak är att besvärsrätt givetvis bör tillerkännas kommun, därest,
som styrelsen i det följande ifrågasätter, socialstyrelsen erhåller befogenhet
att ålägga kommun skyldighet att återbetala utanordnade mödrahjälpsmedel,
vilka utbetalats i strid mot gällande bestämmelser eller mödrahjälpsnämndens
beslut.

Därest socialstyrelsen skall kunna handhava uppgiften att vara tillsynsmyndighet
för mödrahjälpsverksamhet, kräves oundgängligen en förstärkning
av styrelsens arbetskrafter. Mödrahjälpsärendena handläggas å styrelsens
andra byrå, fattigvårdsbyrån, och där närmast å den allmänna avdelningen,
som står under byråchefens direkta ledning. Denna avdelning är
redan nied hittillsvarande arbetsuppgifter för svagt utrustad med arbetskrafter
av mera kvalificerad art. I sina petita för budgetåret 1940/41 _ föreslog
styrelsen också en förstärkning av avdelningen med en extra ordinarie
notarietjänst. Styrelsen betecknade behovet av en sådan förstärkning såsom
trängande. Självfallet är, att ett uppdrag för styrelsen att vara tillsynsmyn -

104

Kungl. Majus proposition nr 5 (Bilagor).

dighet för mödrahjälpsverksamheten skulle än mer skärpa behovet av ytterligare
arbetskraft å fattigvårdsbyråns allmänna avdelning. Styrelsen anser
sig likväl för närvarande böra inskränka sig till en hemställan örn att i samband
med att ett dylikt uppdrag lämnas en notarietjänst å extra ordinarie
stat inrättas å styrelsens fattigvårdsbyrå.

I detta sammanhang torde emellertid böra omnämnas det förslag till omläggning
av kontrollen av barnavårdsnämndernas redovisningar, som framlägges
i det följande och enligt vilket kontrollen i stor utsträckning skulle
komma att åvila socialstyrelsen. Ledningen av detta kontrollarbete torde
böra läggas å den nyinrättade notarietjänsten. Någon ytterligare förstärkning
av personal i ledande ställning ifrågasättes alltså icke för kontrollarbetet.
Däremot föreslår styrelsen, att tills vidare tre kanslibiträdestjänster å extra
ordinarie stat inrättas för detta arbete.

Mödrahjälpsnämnderna.

Socialstyrelsen, som icke ifrågasätter någon mera väsentlig ändring av
mö dräll jälpsnämndernas organisation, har likväl tagit under övervägande
huruvida ej organisationen skulle kunna förenklas och kostnaderna därigenom
nedbringas. Därvid har styrelsen beaktat det av statskontoret väckta förslaget
örn indragning av de särskilda mödrahjälpsnämnderna i Norrköping,
Malmö, Hälsingborg och Gävle och överflyttning av de på dessa nämnder
för närvarande ankommande ärenden på nämnderna i vederbörande landstingsområden.
Statskontoret ifrågasatte jämväl sammanförande av mödrahjälpsnämnderna
i Kalmar läns norra och i Kalmar läns södra landstingsområden
till en nämnd.

Beaktansvärda skäl kunna helt visst anföras såväl för som emot detta
förslag. Ett genomförande av detsamma skulle kunna innebära en viss besparing
för statsverket. Å andra sidan skulle arbetet i dessa nämnder bli
mera tungrott, samarbetet med barnavårdsnämnden i icke-landstingsstaden
försvåras, den mera personliga kännedomen om stadsklientelets förhållanden
förloras och hela hjälpverksamheten härigenom ytterst bli lidande. Olägenheterna
synas visserligen vara mindre framträdande vid en sammanslagning
av mödrahjälpsnämnderna i dels Gävle stad och Gävleborgs läns landstingsområde,
dels Kalmar läns norra och Kalmar läns södra landstingsområden
än i fråga örn övriga. Sagda nämnder ha redan nu gemensam ordförande och
sekreterare och sammanträda å samma ort (Gävle respektive Kalmar). Socialstyrelsen
har emellertid ej funnit skäl ansluta sig till statskontorets förslag.

I detta sammanhang har styrelsen även funnit lämpligt behandla det förslag
till förenkling av organisationen, som av Stockholms stads barnavårdsnämnd
genom särskild skrivelse bragts under Kungl. Maj:ts prövning, nämligen
att barnavårdsnämnden i Stockholm och eventuellt även i vissa andra
städer skulle bemyndigas att fungera såsom mödrahjälpsnämnd.

Till förmån för det av barnavårdsnämnden i Stockholm framförda förslaget
har av nämnden huvudsakligen anförts, att dettas genomförande skulle
avsevärt nedbringa de särskilt i Stockholm avsevärda administrationskostnaderna.
Det skulle vidare göra den mycket omfattande och kostsamma
skriftväxling överflödig, som nu måste äga rum mellan barnavårdsnämnden
och mödrahjälpsnämnden i varje särskilt ärende, samt, till fördel för de
hjälpsökande, göra handläggningen av ärendena snabbare och smidigare. För
den medverkan och kontroll från statens sida, som kunde befinnas önskvärd
med hänsyn till att mödrahjälpen utginge av statsmedel, vore olika utvägar
tänkbara. Dessa angåvos dock icke närmare i skrivelsen.

I till socialstyrelsen över framställningen avgivet yttrande av mödrahjälpsnämnden
i Stockholm framhåller denna, att verksamhetens organisa -

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

tion icke på något sätt vore mindre tillfredsställande i Stockholm än i riket
i övrigt. Ur synpunkten av de hjälpsökandes intresse av en snabb handläggning
vore förhållandet det motsatta. Ej heller syntes organisationen vara
för statsverket kostsammare än i övriga delar av riket. Härtill komme överväganden
av mera principiell art. Det torde inom statsförvaltningen vara
vedertaget och överensstämmande med sunda ekonomiska principer att icke
vid en verksamhet av förevarande slag låta kommunala organ förfoga över
anslag, som till hundra procent utgjordes av statsmedel. Då mödrahjälpen
icke ens till någon del bestriddes av kommunala medel, vore det all anledning
antaga, att den besparing i administrationskostnaderna, som kunde
göras genom mödrahjälpsnämndens indragande, mer än väl skulle uppvägas
av den rundhäntare medelsanvisning, som skulle följa av att ett kommunalt
organ anförtroddes beslutanderätten i mödrahjälpsärendena. Till belysning
härav omnämndes, att beträffande de under andra halvåret 1939 handlagda
ärendena de av mödrahjälpsnämnden såsom bidrag utan återbetalningsskyldighet
beviljade beloppen, i runt tal 191,000 kronor, understego de av
barnavårdsnämnden i sådant hänseende förordade med omkring 34,000
kronor. På anförda skäl avstyrkte mödrahjälpsnämnden barnavårdsnämndens
förslag men ifrågasatte, örn icke huvudsyftet därmed skulle kunna nås på
annat sätt, nämligen därigenom att barnavårdsnämnden befriades från
skyldigheten att avgiva yttranden över ansökningarna örn mödrahjälp. Den
vinst, som härigenom skulle göras, bestode däri, att ärendena icke behövde
föredragas i barnavårdsnämnden, utan att utredningarna överlämnades direkt
till mödrahjälpsnämnden. Tidsvinsten bleve dock vid bifall till vare sig
detta eller barnavårdsnämndens förslag icke av någon större omfattning.

Socialstyrelsen vill icke bestrida, att den funnit barnavårdsnämndens förslag
innebära en administrativ förenkling, som, frånsett kostnadsbesparingen,
kunde erbjuda vissa obestridliga fördelar. Örn styrelsen likväl måste avstyrka
förslaget, sker detta uteslutande på de principiella skäl, som av
mödrahjälpsnämnden anförts och som synas böra tillmätas avgörande betydelse.

Ur besparingssynpunkt viktigare torde de förslag vara, som framkommit
från skilda håll örn dels färre antal sammanträden med mödrahjälpsnämnderna
och dels sänkning av nu utgående arvoden och traktamentsersättningar
till mödrahjälpsnämndernas ledamöter ävensom av sekreterararvodena. Förstnämnda
förslag kan socialstyrelsen icke tillstyrka. Styrelsen finner det
tvärtom för hela hjälpverksamhetens effektivitet av stor betydelse, att
mödrahjälpsnämnderna kunna hålla sammanträden så ofta, att hjälpen utan
för mycken tidsutdräkt kommer den behövande tillhanda.

Däremot synes frågan örn sänkning av arvoden och traktamentsersättningar
till ordförande och ledamöter samt sekreterare i mödrahjälpsnämnd i
nuvarande läge böra tågås under övervägande. Yacl ersättningen till ordförande
och ledamöter beträffar är först att omnämna ett uppslag, som framkommit
från mödrahjälpsnämnden i Hälsingborg, vilken i sitt enquétesvar
framhållit, att nämndens ledamöter skulle anse det lämpligare och angenämare,
örn deras arvoden icke bestämdes efter sådana grunder, att de ökades
vid ökning av antalet sammanträden. Man skulle i sådant hänseende kunna
tänka sig att ersättningen till ordförande och ledamöter utginge i form av
årsarvoden i förhållande till under året avgjorda ärenden. Även en sådan
arvodesberäkning skulle emellertid vara förenad med vissa olägenheter, och
styrelsen finner icke tillräckliga skäl för en så väsentlig ändring i de nuvarande
grunderna för ersättningen. Däremot synes arvodets belopp (för
ordförande 30 kronor och för ledamot 20 kronor per sammanträdesdag)
liksom även rese- och traktamentsersättningar (enligt rese- och traktamenfs -

106 Kungl. Majda proposition nr 5 (Bilagor).

klassen IB i gällande allmänna resereglemente) ligga väl högt. Från flera
håll har föreslagits, att ersättningen till ledamöterna av mödrahjälpsnämnd
skulle bestämmas att utgå efter i huvudsak samma grunder som gälla för
ledamöter av prövningsnämnd, d. v. s. enligt rese- och traktamentsklass IID
med ett arvode för sammanträdesdag å tolv kronor. Socialstyrelsen finner
för sin del någon nedsättning av till ordförande och ledamöter nu utgående
arvode samt rese- och traktamentsersättningar skälig.

I det följande föreslår socialstyrelsen överflyttning från länsstyrelse till
mödrahjälpsnämnd, respektive till viss del till socialstyrelsen, av den länsstyrelse
nu åliggande skyldighet att granska barnavårdsnämndernas redovisningar
i avslutade mödrahjälpsärenden. Överflyttningen torde, som
styrelsen påpekat, komma att medföra ett ganska avsevärt merarbete för
nämndernas sekreterare. Örn styrelsen likväl icke föreslagit någon höjning
av sekreterararvodena, beror detta på att styrelsen eljest övervägt att med
hänsyn till den stabilisering, verksamheten på nu förevarande område vunnit,
föreslå ändrade grunder för dessa arvoden, varigenom en arvodessänkning
skulle ha inträtt. Däremot torde man få räkna med något ökade expenskostnader.

Flera mödrahjälpsnämnder lia framhållit önskvärdheten av att nämndens
ordförande eller någon dess ledamot eller tjänsteman kunde beredas tillfälle
att i vissa fall närvara vid ärendenas behandling i barnavårdsnämnderna
för att därvid personligen lämna råd och anvisningar. Styrelsen finner önskemålet
behjärtansvärt. I de mödrahjälpsnämnder, som till sekreterare antagit
barnavårdsombudet hos länets barnavårdsförbund, lärer det redan nu vara
möjligt att, såsom påpekats av mödrahjälpsnämnden i Örebro läns landstingsområde,
genom ombudet upprätthålla ett personligt samarbete med barnavårdsnämnderna;
genom tillmötesgående från direktionen över allmänna
barnhuset stå även i övrigt barnavårdsombuden till mödrahjälpsnämndernas
förfogande för utredningsarbete. Emellertid bör möjlighet till personlig
kontakt med barnavårdsnämnderna för instruktion och upplysning finnas
även för ledamot av mödrahjälpsnämnd ävensom för tjänsteman hos nämnden,
som icke är barnavårdsombud. Styrelsen får därför tillstyrka, att ett anslag,
förslagsvis på 8,000 kronor, ställes till socialstyrelsens förfogande att för
nu sagda ändamål av styrelsen fördelas mellan mödrahjälpsnämnderna. Det
torde vara skäligt, att för dessa resor sätta traktamentsersättningen något
lägre än enligt det allmänna resereglemente!

Barnavårdsnämnderna.

Styrelsen har därvid i första hand upptagit spörsmålet örn barnavårdsnämndernas
ställning i organisationen. På barnavårdsnämnderna ha under
de senaste åren lagts en rad nya arbetskrävande uppgifter utöver de ursprungliga
barnavårdande, och socialstyrelsen vill icke underlåta att framhålla
att frågan örn en förstärkning av det samhälleliga barnavårdsorganets
kompetens särskilt i många av småkommunerna över huvud starkt tränger till
en lösning. Styrelsen erinrar örn att skyddshemsinspektören i sin för år
1936 avgivna berättelse framhållit behovet särskilt för de mindre kommunernas
vidkommande av ett effektivt bistånd åt barnavårdsnämnderna
vid handläggande av frågor rörande skyddsuppfostran i sådana fall, som
avses i barnavårdslagens 22 § c) och d). I sitt utlåtande över betänkande
med förslag till lag örn villkorlig frigivning m. m. betonade socialstyrelsen
även ungdomsvårdens synnerliga behov av ett hjälporgan av ett eller annat
slag för tillgodoseende av de uppgifter, som skulle tillfalla de av de sakkunniga
föreslagna skyddskonsulenterna. Icke minst enligt mödrahjälpsförordningen
ha åt barnavårdsnämnderna anförtrotts utomordentligt betydelsefulla
uppgifter av för hela verksamhetens utformning och effekt grund -

107

Kungl, Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

läggande oell avgörande art. Barnavårdsnämnd skall sålunda mottaga ansökningar
örn mödrahjälp oell efter utredning avgiva yttrande örn behovet
samt, örn ansökningen tillstyrkes, avgiva förslag till lämpliga hjälpåtgärder.
För ett riktigt beslut av mödrahjälpsnämnden är det en oeftergivlig förutsättning,
att dessa utredningar äro av den beskaffenhet, att de ge en
möjligast fullständig och korrekt bild av sökandens förhållanden, ävensom
att barnavårdsnämndens eventuella förslag är väl och sakkunnigt avvägt. Det
åligger också barnavårdsnämnd att verkställa beslut, varigenom mödrahjälp
beviljats, ävensom att vaka över att hjälpen kommer till användning i enlighet
med givna föreskrifter. Det behöver icke närmare utvecklas hur ej minst
detta senare åliggande ställer mycket stora krav på omdöme, takt och dessutom
verklig sakkunskap i hithörande ting.

I ett stort antal barnavårdsnämnder har den utredande och verkställande
befattningen med mödrahjälpsärendena uppdragits åt någon härför lämplig
kvinna inom oller utanför nämnden, och erfarenheterna av denna ordning
ha enstämmigt vitsordats vara gynnsamma. Socialstyrelsen finner en sådan
ordning, som även föreslogs av befolkningskommissionen i dess betänkande
angående moderskapspenning och mödrahjälp, vara den enda naturliga och
är för sin del beredd tillstyrka, att densamma allmänt genomföres. Styrelsen
får därför föreslå, att i mödrahjälpsförordningen införes föreskrift örn att
för mödrahjälpsärenden skall inom varje barnavårdsnämnd finnas en särskild
föredragande, vilken skall vara kvinna. Till föredragande bör kunna utses
ledamot av barnavårdsnämnden eller annan lämplig kvinna. Utses annan än
ledamot till föredragande, bör denna äga deltaga i nämndens överläggningar
men ej i besluten, varjämte hon bör äga rätt att till protokollet låta anteckna
från nämndens beslut avvikande mening. Åt föredraganden skall uppdragas
att företaga erforderliga utredningar rörande ansökningar örn mödrahjälp,
som regel i samband med besök i sökandens hem, att till nämnden inkomma
med yttrande och förslag till lämpliga hjälpåtgärder samt att vid verkställighet
av beslut, varigenom mödrahjälp beviljats, å nämndens vägnar vaka
över att hjälpen kommer till användning i enlighet med givna föreskrifter
och därvid gå den hjälptagande till handa med råd och dåd. Barnavårdsnämnd
bör ock äga uppdraga åt föredragande att å nämndens vägnar mottaga
ansökan örn mödrahjälp, sökanden dock obetaget att, örn hon så önskar, ingiva
ansökan till nämndens ordförande. Föredraganden bör utses av barnavårdsnämnden.

På sina håll, särskilt i Norrland, äro kommunerna under stundom så vidsträckta,
att det för undvikande av för stora resekostnader och tidsspillan i
samband därmed torde vara nödvändigt ha mer än en föredragande i en och
samma kommun, något varom erinrats i yttrande från mödrahjälpsnämnden
i Västerbottens läns landstingsområde. Ehuru detta ur andra synpunkter är
mindre lämpligt, torde det därför vara nödvändigt att medgiva utseendet av
mer än en föredragande i samma kommun.

Å andra sidan kan styrelsen i detta sammanhang icke underlåta att rikta
uppmärksamheten på de kända svårigheter för en rätt skötsel av socialvården
i dess helhet, som följa därav, att vårt land i så stor utsträckning är uppdelat
i mycket små kommuner med ett ringa invånarantal. Detta förhållande alstrar
svårigheter av mångahanda slag, och en lösning av problemet är icke tänkbar
annat än i ett större sammanhang. När det som här dock gäller en hjälpverksamhet,
helt bekostad av statsmedel, har styrelsen övervägt möjligheterna
för någon anordning för att mera provisoriskt komma till rätta med ifrågavarande
svårighet er. En föredragande, vars uppgift är begränsad till en dylik
liten kommuns område, får över huvud taget aldrig tillfälle förvärva någon
egentlig erfarenhet vid handläggning av hithörande ärenden. I en kommun
med cirka 1,000 invånare torde endast i undantagsfall det årliga antalet an -

108

Kungl. Maj-.ts proposition nr 5 (Bilagor).

sökningar om mödrahjälp vara så högt som 10; i de minsta kommunerna torde
endast en eller annan ansökan förekomma per år. Dessa småkommuners antal
är högst betydande. Synnerligen önskvärt är att för den, som inom en dylik
liten kommun närmast omhänderhar mödrahjälpen, skapa möjlighet till större
erfarenhet och vana genom att utvidga hennes verksamhetsområde. Detta
skulle kunna ske på så sätt, att en gemensam föredragande utsåges för flera
intill varandra liggande kommuner. För att en dylik anordning skall bliva
verklighet torde det vara nödvändigt, att utseende av dylik gemensam föredragande
överlämnas åt länsstyrelsen. Barnavårdsnämnderna i de berörda
kommunerna böra beredas tillfälle inkomma med förslag, och mödrahjälpsnämnden
inom landstingsområdet bör höras. Vid prövning av frågan huruvida
kommuner skola ha gemensam föredragande bör samråd äga rum nied socialstyrelsen,
som för övrigt givetvis bör kunna taga initiativet till dylik prövning.

Det måste läggas i länsstyrelsens hand att avgöra, huruvida en barnavårdsnämnd
skall få själv utse sin föredragande eller örn länsstyrelsen skall utse en
med annan barnavårdsnämnd gemensam föredragande. Lokala förhållanden
måste härvidlag tillmätas betydelse. Fm viss gräns, utöver vilken länsstyrelse
icke skall äga dylik befogenhet, måste dock fastslås. Styrelsen vill föreslå,
att dylik befogenhet skall tillkomma länsstyrelsen beträffande barnavårdsnämnd
i kommun med mindre än 2,000 invånare.

En föredragande, som utsetts av barnavårdsnämnd och vilkens verksamhetsområde
sålunda är begränsat till den egna kommunen, äger att åtnjuta ersättning
endast i den mån kommunen av sina egna medel lämnar dylik. En för
flera barnavårdsnämnder gemensam föredragande, som utses av länsstyrelsen,
får i motsats härtill anses ha berättigade anspråk på en viss ersättning av
statsmedel. Förslagsvis bör dylik ersättning utgå med 5 kronor för varje
ansökan; ersättningen utgör närmast bidrag tili de med uppdraget förenade
direkta kostnaderna för resor m. m.

Det är svårt att beräkna, vilka utgifter som härigenom komma att vållas staten.
Beräknas antalet barnavårdsfall i kommuner med under 2,000 invånare till
cirka 11,000 per år samt antages att systemet med gemensam föredragande i
barnavårdsnämnd blir någorlunda allmänt genomfört inom denna kommungrupp,
kommer man till ett kostnadsbelopp av 50,000 å 60,000 kronor örn året.
Framhållas må emellertid, att det här rör sig örn en approximation på delvis
mycket lösa grunder.

Styrelsen är för sin del övertygad örn att en anordning sådan som den här
beträffande småkommunerna ifrågasatta kommer att väsentligt bidraga till
förbättrade utredningar och en bättre kontroll, varigenom betydande besparingar
böra kunna vinnas. Den ökade administrationskostnad, som anordningen
medför, bör därför icke verka avskräckande.

Styrelsen vill även rikta uppmärksamheten på att den ifrågasatta anordningen
borde kunna innebära vissa möjligheter för skapandet av en bättre
ordning på ett annat socialvårdsområde, nämligen i fråga örn barnavårdsmannainstitutionen.
Äv alldeles samma skäl som här anförts beträffande
mödrahjälpen fungerar nämligen denna institution inom småkommunerna på
ett synnerligen otillfredsställande sätt. Styrelsen har hittills förgäves sökt
på frivillighetens väg förmå små kommuner att förena sig örn en gemensam
barnavårdsman. Därest kommunerna nu på här föreslaget sätt vande sig vid
att beträffande mödrahjälpen ha en gemensam föredragande, borde det finnas
möjligheter att förmå dem att utse samma person att även vara barnavårdsman
—• mot något litet av kommunen bestritt arvode. — En liknande tankegång
kommer till synes i ett yttrande av mödrahjälpsnämnden i Jönköpings läns
landstingsområde i anledning av riksdagens revisorers berättelse — och bör
här omnämnas. Nämnden framhåller hurusom det såväl för erhållande av en
verkligt fullständig och tillförlitlig utredning som för åstadkommande av en

109

Kungl. Majlis proposition nr 5 (Bilagor).

effektiv kontroll över den beviljade hjälpens användning vore mycket önskvärt
om närliggande kommuner kunde förmås att för handhavande av den
verksamhet, som nu ankommer på barnavårdsnämnderna, sammansluta sig till
kommunalförbund, eller åtminstone anställa en gemensam barnavårdsman,
som även kunde handlägga mödrahjälpsärendena.

Kontrollen.

I sin förutberörda berättelse ha riksdagens revisorer uttalat, att allvarliga
brister vidlåda framförallt övervakningen från barnavårdsnämndernas sida
av medlens användning ävensom dessa nämnders redovisningar. Revisorerna
betona nödvändigheten att ofördröjligen utfärda föreskrifter, vilka reglera
barnavårdsnämndernas skyldigheter i fråga örn mödrahjälp. Därvid borde
tydligt klarläggas, att barnavårdsnämnderna — i likhet med andra kommunala
myndigheter med likartade uppgifter — vore ansvariga för sådana oriktiga
och uppenbart olämpliga åtgärder, som innefattade ekonomiska förfoganden
utanför ramen för bestämmelserna på området och i strid med mödrahjälpsnämndens
beslut i ärendet.

I sitt yttrande i anledning av revisorernas uttalande på denna punkt fann
socialstyrelsen det genom revisorernas stickprovsvis gjorda undersökningtydligt,
att kontrollen från barnavårdsnämndernas sida i fråga om mödrahjälpsmediens
användning i många fall varit bristfällig ävensom att barnavårdsnämndernas
redovisningar i många fall lidit av ofullständighet och
oklarhet. Emellertid fann styrelsen det icke möjligt att då slutgiltigt bedöma,
hur stor allmän räckvidd som man måste tillmäta revisorernas anmärkningar
i dessa hänseenden. Först genom de mera fullständiga statistiska undersökningar,
som socialstyrelsen igångsatt, torde man, betonade styrelsen, kunna
erhålla ett tillräckligt omfattande material för bedömande av denna fråga.
Genom vad som i övrigt framkommit under verksamhetens bedrivande hade
emellertid styrelsen erhållit den uppfattningen, att de flesta barnavårdsnämnder
samvetsgrant fullgjort vad som ålegat dem enligt gällande bestämmelser.

Härutöver får styrelsen nu anföra.

De brister i övervakningen från barnavårdsnämndernas sida av medlens
användning, varpå revisorerna i sin berättelse gåvo en del drastiska exempel,
torde ha härrört sig från verksamhetens första år. Vid den av socialstyrelsen
enligt särskilt uppdrag verkställda granskningen beträffande barnavårdsnämndernas
redovisningar i ärenden, som avslutats under förra halvåret 1939
och som redan ovan i korthet berörts, ha i allmänhet icke observerats några
inköp av den karaktär riksdagens revisorer i sin berättelse relaterat, utan ha
inköpen i stort sett hållit sig inom fastställd ram. Emellertid är härmed icke
sagt, att allt numera är väl beställt i fråga örn kontrollen av mödrahjälpens
användning. Resultatet av en undersökning av denna art har i själva verket
ett ytterst begränsat bevisvärde, beroende framförallt på att redovisningarna
från barnavårdsnämnderna äro av så olika beskaffenhet. Den omständigheten,
att någon felaktig användning av mödrahjälpsmedel icke vid granskningen
konstaterats behöver endast innebära, att redovisningshandlingarna formellt
äro i sin ordning men i övrigt så ofullständiga att någon materiell prövning
icke kan äga rum. Såsom i den sammanfattande redogörelsen framhållits visar
undersökningen, att stora brister i fråga örn fullständigheten föreligga.
Styrelsen framlägger därför i det följande förslag till sådan reglering av
barnavårdsnämnds redovisningsskyldighet, att en effektiv efterkontroll möjliggöres.

I detta sammanhang är frågan örn hjälpen bör lämnas kontant eller in natura
av avgörande betydelse.

Från mödrahjälpsnämndernas sida har man nästan från verksamhetens början

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

haft sin uppmärksamhet riktad på kontrollproblemet och sökt finna en sådan
form för hjälpmeddelandet, att missbruk i görligaste mån förebyggdes. Härvid
har man i allmänhet prövat sig fram till kontrollsystem, vilka i huvudsak
bygga på en mer eller mindre modifierad naturaunderstödsprincip. Örn hit hänföres
även det starkt dirigerade kontantunderstödet — barnaföderskan får
t. ex. självständigt handla och betala viss vara eller visst varuslag mot redovisning
till barnavårdsnämnd med kvitterad och specificerad räkning — torde
man numera inom de olika mödrahjälpsområdena nästan undantagslöst praktisera
ett dylikt naturaunderstödssystem. Mödrahjälpsnämnderna vitsorda
allmänt de fördelar ur kontroll- och vårdsynpunkt, som härigenom vinnas.
Det framhålles även av en mödrahjälpsnämnd (i Jämtlands län), att såvitt
nämnden kunnat bedöma har förfarandet att konsekvent •— d. v. s. utan något
försök att sortera de hjälpsökande och indela dem i »värdiga» och »ovärdiga»
—■ tillämpa in natura-principen icke av de hjälpsökande missuppfattats eller
tagits såsom någon form av »förmynderskap».

Socialstyrelsen delar helt denna uppfattning örn naturaunderstödets företräden.
Endast naturaformen — i ovan angivna bemärkelse — kan lämna
garanti för att hjälpen kommer till en riktig och ändamålsenlig användning.
I varje fall förenklas övervakningen. Bemärkas bör nämligen, att mödrahjälpen
utgör ett specialunderstöd uteslutande inriktat på att tillgodose
moderns och det väntade eller nyfödda barnets behov. I en fattig familj, där
de otillfredsställda behoven äro av mångahanda slag, måste det för en
hustru och moder ligga så nära till att använda understödet även till täckande
av andra i och för sig fullt legitima behov — t. ex. övriga familjemedlemmars
— att samhället i hennes eget intresse måste sörja för att den för henne
avsedda hjälpen verkligen kommer henne till godo. Detta lärer i allmänhet
icke kunna ske med ett kontantbidrag, som lätt suges upp i den allmänna
familjebudgeten. Vidare kan — såsom befolkningskommissionen i sitt betänkande
örn barnbeklädnadsbidrag m. m. framhöll — en socialpolitisk nathali
julp, örn den anordnas rationellt, innebära ett synnerligen viktigt moment
till en hälsogagnande konsumtion, varjämte behoven kunna tillgodoses mera
ekonomiskt och ändamålsenligt medelst anskaffande eller tillhandahållande
genom samhällets försorg eller under dess kontroll av de erforderliga nyttigheterna.
Brån mödrahjälpsnämnderna har också som en särskild förtjänst
hos denna hjälpform framhållits just att barnavårdsnämnderna därigenom
komma i bättre kontakt med hemmen och många gånger kunna hjälpa sökandena
till en mera ändamålsenlig användning av understöden, än som eljest
blivit fallet. Denna kontakt bör bli ännu större och allmännare, örn styrelsens
förslag örn tillsättande av en särskild kvinnlig föredragande för mödrahjälpsärenden
inom barnavårdsnämnd vinner bifall.

Därest socialstyrelsen blir tillsynsmyndighet för mödrahjälpsverksamheten
Ilar styrelsen för avsikt att genom direktiv till mödrahjälpsnämnder och barnavårdsnämnder
verka för en ordning på detta hjälpområde, som står i överensstämmelse
med de principer för vilka här redogjorts. Styrelsen anser det
emellertid icke erforderligt och ej heller lämpligt att i förordningen intaga
några stadganden i berörda hänseende.

Barnavårdsnämnds redovisningsskyldighet
och kommuns ekonomiska ansvarighet
för mödrahjälpsverksamheten.

Vad barnavårdsnämnds redovisningsskyldighet angår finnes därom nu
stadgat, att nämnden har att årligen före den 1 mars och den 1 september till
länsstyrelsen och mödrahjälpsnämnden insända utdrag ur dagboken över de
under nästföregående kalenderhalvår avslutade ärendena, kompletterat med

lil

Kungl. Majlis proposition nr 5 (Bilagor).

föreskriften, att de till länsstyrelsen insända utdragen skola åtföljas av vederbörliga
verifikationer i huvudskrift. Om vad som skall anses som vederbörliga
verifikationer ha emellertid meningarna såväl bland barnavårdsnämnder som
länsstyrelser varit synnerligen delade. Medan en del länsstyrelser nöjt sig
med en formell granskning av att utanordnade mödrahjälpsmedel blivit av
barnavårdsnämnden till modern utbetalade — och såsom vederbörlig verifikation
sålunda godtagit moderns kvitto å kontant utbetalade belopp — lia andra
länsstyrelser ingått på en verklig saklig granskning av barnavårdsnämndernas
verksamhet och härför av dessa krävt specificerad redovisning.

Det synes styrelsen uppenbart, att kontroll över barnavårdsnämndernas
mödrahjälpsverksamhet måste finnas, örn man över huvud önskar någon
garanti för en riktig användning av mödrahjälpsmedlen. Denna kontroll kan
lämpligen knytas till granskningen av redovisningarna. För att granskningen
skall kunna bli ur kontrollsynpunkt effektiv måste emellertid verifikationerna
vara så specificerade, att av desamma framgår när och till vem hjälpen utbetalats
samt att hjälpen använts till av mödrahjälpsnämnden anvisat ändamål.
Ett tillägg av denna klargörande innebörd till 2 punkten, 1 stycket i 6 § kungörelsen
med tillämplighetsföreskrifter till mödrahjälpsförordningen synes
härför erforderligt.

Även en på detta sätt anordnad kontroll över barnavårdsnämnderna blir
emellertid föga effektiv, örn icke därmed förbindes en ekonomisk ansvarighet
från kommunens sida för verksamheten. I 7 § mödrahjälpsförordningen finnes
för närvarande stadgad skyldighet för barnavårdsnämnd att övervaka, att
hjälpen kommer till användning i enlighet med givna föreskrifter. Innebörden
i detta stadgande synes oklar och har i praktiken varit föremål för olika tolkningar.
Medan flera länsstyrelser, med beklagande av att några tvångsmedel
mot barnavårdsnämnderna icke stöde till deras förfogande, hävdat, att de
icke utan särskilda föreskrifter torde kunna hos barnavårdsnämnd utkräva
belopp,_ som av nämnden felaktigt disponerats, ha andra länsstyrelser, vilka
ingått i saklig granskning av de inkomna redovisningarna, i fall, där barnavårdsnämnd
vid sådan granskning funnits ha utbetalat mödrahjälpsmedel i
strid mot gällande bestämmelser eller mot mödrahjälpsnämndens beslut, ålagt
barnavårdsnämnden att till länsstyrelsen återbetala oriktigt utbetalat belopp.
I tre av sådana fall har barnavårdsnämnd, enligt vad som kommit till socialstyrelsens
kännedom, klagat till Kungl. Majit, som emellertid ogillat besvären.
Ehuru barnavårdsnämnds ansvarighet för oriktiga utbetalningar härigenom
väl får anses fastslagen, synes med hänsyn till den tvekan, som kan råda
rörande exigibiliteten av ett dylikt åläggande, lämpligt att uttryckligen lagfästa
denna ansvarighet. I detta hänseende ha riksdagens revisorer också
förordat sådant klarläggande, att barnavårdsnämnderna — i likhet med andra
kommunala myndigheter med likartade uppgifter — borde vara ansvariga för
sådana oriktiga och uppenbart olämpliga åtgärder som innefattade ekonomiska
förfoganden utanför ramen för bestämmelserna på området och i strid mot
mödrahjälpsnämndens beslut i ärendet. Enligt socialstyrelsens mening bör
emellertid ansvarigheten icke åvila barnavårdsnämnden som sådan utan vederbörande
kommun. Socialstyrelsen får sålunda föreslå ett tillägg till 7 § mödrahjälpsförordningen
av innehåll, att kommun skall vara skyldig att till statsverket
återbetala utanordnade medel, som använts i strid mot mödrahjälpsförordningens
föreskrifter eller mödrahjälpsnämndens beslut.

Återstår i detta sammanhang frågan om åt vilken myndighet skyldigheten
att granska barnavårdsnämndernas redovisningar lämpligen bör anförtros.
Frågan är viktig, örn man, som här föreslagits, med en sådan granskning
åsyftar att erhålla en kontinuerlig kontroll över hela mödrahjälpsverksamhetens
praktiska bedrivande ute i kommunerna.

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

Det har redan omnämnts, att olika uppfattningar gjort sig gällande örn hur
långt länsstyrelses granskningsskyldighet och clärpå grundade befogenheter
sträcka sig. Å ena sidan har man hävdat att det skulle ankomma på länsstyrelserna
att övervaka, att barnavårdsnämnderna rätt handhava mödrahjälpsmedlen
samt avgiva tillfredsställande redovisningar, ävensom att verka
för en riktig utveckling av barnavårdsnämndernas verksamhet i dessa avseenden
genom att ingripa mot begångna felaktigheter. Å andra sidan göres,
såsom förut omtalats, gällande att länsstyrelse icke har annan granskningsskyldighet
än att tillse att utanordnade mödrahjälpsmedel blivit av barnavårdsnämnden
till modern utbetalade. Till stöd för denna senare uppfattning
åberopas, förutom avsaknaden av närmare direktiv för länsstyrelserna, även
stadgandet i 1 § moment e) i instruktionen för mödrahjälpsnämnderna, enligt
vilket moment det åligger mödrahjälpsnämnd att i övrigt inom nämndens verksamhetsområde
övervaka efterlevnaden av nyssnämnda förordning.

Från flera mödrahjälpsnämnder har, med instämmande från ett stort antal
länsstyrelser, ifrågasatts örn icke granskningen av barnavårdsnämndernas
redovisningar över användningen av de till dessa nämnders förfogande ställda
mödrahjälpsmedlen borde anförtros åt vederbörande mödrahjälpsnämnd. För
mödrahjälpsnämnderna skulle en sådan ordning, framhålles det, vara en stor
fördel. Den beslutande myndigheten skulle då kunna i detalj tillse hur besluten
verkställdes och kunna bilda sig en uppfattning örn de olika barnavårdsnämndernas
sätt att handha verksamheten. Ett effektivt stödjande och tillrättaläggande
av barnavårdsnämndernas arbete vid verkställighet av beslut i
mödrahjälpsärenden skulle möjliggöras. Samarbetet mellan mödrahjälpsnämnd
och barnavårdsnämnd skulle helt visst vinna härpå. Någon granskning
från länsstyrelses sida skulle i så fall icke vara behövlig. För länsstyrelserna
skulle överflyttningen av granskningsskyldigheten givetvis innebära en lättnad.
Svårigheter möta även i sak, såsom en länsstyrelse framhållit, för en
länsstyrelse att avgöra örn mödrahjälpsnämnds beslut blivit rätt tillämpat.
I mångå fall ha medlen använts på sådant sätt att endast mödrahjälpsnämnden
själv torde kunna avgöra örn det varit i enlighet nied beslutet. I andra fall
åter kanske medlen använts på annat sätt än mödrahjälpsnämnden avsett men
dock så att nämnden skulle kunna sanktionera användningen. De anmärkningar,
som i sådana fall måste bli en följd av granskningen hos länsstyrelsen,
skulle såsom sakligt omotiverade kunna undvikas örn granskningen verkställdes
av mödrahjälpsnämnden.

Det förtjänar här omnämnas, att i ett län (Gävleborgs) redan nu etablerats
ett samarbete beträffande granskningen av barnavårdsnämndernas mödrahjälpsverksamhet
mellan länsstyrelse och mödrahjälpsnämnder, varigenom en
ordning uppnåtts, som nära överensstämmer med den ovan föreslagna. Sedan
de till länsstyrelsen insända dagboksutdragen och räkenskaperna där underkastats
en första granskning och sifferkontroll skett samt det tillsetts, att icke
lörbrukade medel återredovisats, ha samtliga handlingar översänts till mödrahjälpsnämndens
sekreterare. Denne har därefter i samband med mödrahjälpsnämndens
egen granskning genomgått varje räkning och annan verifikation
och tillsett, att de beviljade medlen helt använts i enlighet med mödrahjälpsnämndens
direktiv. Alla fall, som kunnat godkännas, ha försetts med stämpel,
utvisande dylikt godkännande; beträffande de övriga har en kort promemoria
upprättats, och har av länsstyrelsen sedan förklaring infordrats, varefter rättelser
skett.

Socialstyrelsen finner de anförda skälen för att länsstyrelserna befrias från
den dem nu åligande granskningsskyldigheten övertygande. För den materiella
prövningen om mödrahjälpen skall anses lia kommit till rätt användning i enlighet
med förordningen och mödrahjälpsnämndens beslut synas mödrahjälps -

113

Kungl. Majus proposition nr 5 (Bilagor).

nämnderna äga den största sakliga kompetensen. Även av övriga åberopade
skäl böra mödrahjälpsnämnderna otvivelaktigt medverka i kontrollen över
barnavårdsnämndernas verksamhet.

Emellertid synes även tillsynsmyndigheten behöva inkopplas i kontrollsystemet.
Den rent siffermässiga kontrollen torde knappast kunna på ett betryggande
sätt fullgöras av mödrahjälpsnämnderna utan en förstärkning av
deras nuvarande administrationsapparat. Detta bör örn möjligt undvikas. Den
siffermässiga kontrollen bör för övrigt helst skötas centralt. Styrelsen vill
därför föreslå, att den rent siffermässiga kontrollen av verksamheten förlägges
till socialstyrelsen. Denna har dessutom behov av att kunna kontinuerligt följa
mödrahjälpsverksamheten och bilda sig en uppfattning örn såväl mödrahjälpsnämndernas
som barnavårdsnämndernas sätt att handha verksamheten. En
dylik intim och fortlöpande kontakt med arbetet på fältet synes rent av utgöra
en nödvändig förutsättning för fullgörande av en ledande och direktivgivande
funktion på området.

Med upphörande av länsstyrelses granskningsskyldighet beträffande mödrahjälpsärenden
torde följa, att ej heller prövningen örn kommun skall åläggas
återbetalningsskyldighet för felaktigt utgiven mödrahjälp längre bör åvila
länsstyrelse. Uppenbart är, att en dylik befogenhet ej kan tillerkännas de
olika mödrahjälpsnämnderna. Med hittillsvarande administrativ praxis har
emellertid ej heller ansetts förenligt, att ett centralt ämbetsverk av socialstyrelsens
typ skulle äga ålägga kommun att återbetala felaktigt använda statsmedel.
Frågan härom torde därför i varje särskilt fall få hänskjutas till Kungl.
Majit. Man lärer emellertid kunna förutsätta, att fråga örn dylik återbetalningsskyldighet
kan komma att uppstå i ett stort antal fall samtidigt som det
i dessa torde komma att röra sig örn ett i det särskilda fallet tämligen obetydligt
belopp. Med hänsyn härtill vill styrelsen ifrågasätta örn man ej skulle
kunna göra det avsteg från hittillsvarande praxis att socialstyrelsen tilldelades
ifrågavarande befogenhet, med rätt i så fall för kommun, vilken ålagts återbetalningsskyldighet,
att hos Kungl. Majit föra klagan över beslutet.

I detta sammanhang vill socialstyrelsen erinra örn att styrelsen i sin skrivelse
angående anslag för budgetåret 1940/41 behandlat frågan örn en centralisering
av skyddshemmens ekonomiska förvaltning och i samband därmed föreslagit
en utbyggnad av styrelsens kamerala organisation, vilket förslag emellertid
icke föranlett någon Kungl. Majlis åtgärd. Vid ett förverkligande av
sagda förslag torde även länsstyrelsernas befattning med utbetalning och återbetalning
av mödrahjälpsmedel lämpligen böra överflyttas till socialstyrelsen.

För utförande av det granskningsarbete, som enligt vad nu föreslagits
komme att åligga styrelsen, blir, såsom redan anförts i samband med behandlingen
av organisationsfrågan, en förstärkning av styrelsens arbetskrafter erforderlig.
Granskningsarbetet kan för närvarande beräknas kräva en personal
på tre personer, vilka med hänsyn till arbetets självständiga art böra vara
kanslibiträden, tills vidare å extra ordinarie stat. Ledningen av granskningsarbetet
skulle anförtros åt den notarie, som närmast skulle biträda byråchefen
med mödrahjälpsärenden. Å andra sidan besparas länsstyrelserna såväl den
formella som den sakliga granskningen, i sin helhet utan tvivel mycket arbetskrävande.
Därest sifferkontrollen förlägges till socialstyrelsen, torde överflyttningen
av den rent sakliga granskningen på mödrahjälpsnämnderna icke behöva
medföra någon förhöjning av nu utgående sekreterararvoden men möjligen
någon förstärkning av expensanslaget.

För kontrollen av barnavårdsnämndernas redovisningar skulle alltså enligt
styrelsens nu framlagda förslag gälla följande ordning.

Barnavårdsnämnd skulle, i likhet med nu, årligen före den 1 mars och den
1 september till länsstyrelsen och mödrahjälpsnämnden insända utdrag ur

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 5. 782 40 8

114

Kungl. Maj.-ts proposition nr 5 (Bilagor).

dagboken över sådana ärenden, i vilka m ö d rah j älps v e rk s amfi e te n avslutats
under nästföregående kalenderhalvår. Därest de till barnavårdsnämndens förfogande
för ifrågavarande ärenden ställda medlen icke i sin helhet tagits i
anspråk, skulle samtidigt till länsstyrelsen återlevereras sålunda odisponerade
belopp.

Vid avgivande av redovisning, som nu sagts, skulle barnavårdsnämnden
jämväl till länsstyrelsen inleverera belopp, som under kalenderhalvåret återbetalats
å utlämnade lån. Förteckning över de verkställda återbetalningarna
ävensom de till länsstyrelsen inlevererade odisponerade beloppen borde bifogas
de dagboksutdrag, som tillställdes mödrahjälpsnämnden. De till mödrahjälpsnämnden
insända utdragen skulle jämväl åtföljas av vederbörliga verifikationer
i huvudskrift, vilka borde vara så beskaffade att därav framginge
huruvida de utanordnade medlen använts i enlighet med mödrahjälpsförordningens
bestämmelser och mödrahjälpsnämndens beslut. Mödrahjälpsnämnden
skulle därefter verkställa granskning i sakligt hänseende av redovisningarna.
Funnes vid granskningen, att mödrahjälpsmedel utbetalats i strid mot
gällande bestämmelser eller mödrahjälpsnämndens beslut, hade mödrahjälpsnämnden,
sedan barnavårdsnämnden berette tillfälle inkomma med förklaring,
att, därest mödrahjälpsnämnden icke funne skäligt godkänna de gjorda avvikelserna,
upprätta en kort promemoria i ärendet. Efter avslutad granskning
skulle dagboksutdragen med åtföljande verifikationer, förteckningar över till
länsstyrelsen återlevererade odisponerade belopp samt över å lån verkställda
återbetalningar ävensom eventuella anmärkningspromemorior med därtill
hörande handlingar översändas till socialstyrelsen, som skulle utföra den rent
siffermässiga granskningen. Skulle styrelsen vid sin granskning finna, att
sådant förhållande vore för handen, att kommun borde åläggas att återbetala
utanordnade mödrahjälpsmedel, hade styrelsen antingen att med eget yttrande
överlämna ärendet till Kungl. Maj:ts avgörande eller, därest styrelsen tillerkänts
befogenhet att själv avgöra hithörande ärenden, att besluta i ärendet.

I detta sammanhang vill styrelsen även erinra örn vad styrelsen i sitt
yttrande i anledning av riksdagens revisorers berättelse anfört örn önskvärdheten
av kontroll å och inspektion av barnavårdsnämndernas befattning med
mödrahjälpen genom statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter. För
socialstyrelsen som tillsynsmyndighet skulle det vara av stor betydelse att
härvid få påräkna konsulenternas medverkan. Detta bör komma till uttryck i
mödrahjälpsförordningen i samband med eventuellt stadgande örn socialstyrelsen
som tillsynsmyndighet för mödrahjälpsverksamheten genom en bestämmelse,
att socialstyrelsen därvid biträdes av statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter.
1 § i instruktionen den 8 maj 1925 för statens fattigvårdsoch
barnavårdskonsulenter, vilken paragraf reglerar konsulenternas inspektionsrätt-,
synes på samma gång böra kompletteras med föreskrift örn att konsulent
har att å socialstyrelsens vägnar utöva uppsikt över kommunernas
mödrahjälpsverksamhet, i vilket avseende konsulenterna givetvis böra vara
underställda socialstyrelsen. I 2 § 2 stycket instruktionen för mödrahjälpsnämnderna
bör vidare stadgas åläggande för mödrahjälpsnämnd att underrätta,
förutom barnavårdsnämnderna, socialstyrelsen och vederbörande statens konsulent
för fattigvård och barnavård örn den bestämda sammanträdesordningen.

Styrelsen har i sitt nyssberörda yttrande erinrat örn nödvändigheten att utbygga
konsulentorganisationen och har styrelsen ock anledning att i detta sammanhang
på nytt understryka detta, särskilt som konsulenternas redan nu
stora arbetsbörda genom den föreslagna befattningen med mödrahjälpsverksamheten
komme att än ytterligare okas. I vart fall borde de tämligen obetydliga
kostnader, som den i styrelsens budgetskrivelse föreslagna skri vhjälpen
och rätten att per telefon hålla sig i kontakt med fattigvårdsstyrelser och

115

Kungl. Majis proposition nr 5 (Bilagor).

barnavårdsnämnder i de stora distrikten skulle draga, icke ens i nuvarande
ansträngda st-atsfinansiella läge få förhindra att konsulentorganisationen effektivt
förstärkes på föreslaget sätt.

Verksamheten i övrigt.

Med de nu framlagda förslagen rörande organisationen och kontrollen torde
några av de allvarligaste bristerna, i den hittillsvarande mödrahjälpsverksamheten
komma att avhjälpas. Socialstyrelsen har emellertid vid sin allmänna
översyn av verksamheten givetvis också ägnat sin uppmärksamhet åt andra
praktiska och principiella problem, av vilka flera berörts av riksdagens revisorer
i deras berättelse eller av ole däröver hörda myndigheterna.

Prövningen av det ekonomiska behovet.

I syfte att begränsa de med mödrahjälpsverksamheten förenade kostnaderna
har från några håll ifrågasatts en generell skärpning av behovsprövningen. Sålunda
har statskontoret förordat, att uttrycket »uppenbart behov» i 1 § mödrahjälpsförordningen
såsom allmän förutsättning för erhållande av hjälp ersättes
med det av befolkningskommissionen ursprungligen föreslagna »trängande
behov».

Socialstyrelsen får avstyrka detta förslag. Själva ordvalet vid definitionen
på den behovsprövning, som skall äga rum, torde i och för sig icke vara av
någon avgörande betydelse, även om en viss psykologisk inverkan kan förekomma
och otvivelaktigt har förekommit. En övergång till termen »trängande
behov» kan befaras få verkningar på mödrahjälpsnämndernas prövning, som
kan bli ödesdiger för verksamhetens syften. De inskränkningar, som styrelsen
enligt vad ovan anförts åsyftar, böra kunna smidigare och riskfriare vinnas
utan förändring av terminologin, nämligen örn statsmakterna godkänna den
inställning till detta problem, som socialstyrelsen i det föregående givit
uttryck åt och som styrelsen här ytterligare vill understryka.

De verkställda undersökningarna ha visat, att mödrahjälp på sina håll
regelmässigt lämnats till mödrar i befolkningskretsar som knappast böra
anses vara i uppenbart behov av understöd från samhällets sida. I dylika fall
ar en skärpning av behovsprövningen otvivelaktigt på sin plats och torde
kunna genomföras genom den direktivgivning, som kan förväntas från styrelsens
sida, därest styrelsen blir tillsynsmyndighet.

Styrelsen har emellertid även vid granskning av det genom den statistiska
undersökningen erhållna materialet uppmärksammat, att mödrahjälp i en utsträckning,
som knappast kan ur befolkningssynpunkt anses vara motiverad
eller i nuvarande statsfinansiella läge försvarlig, beviljats till barnfattiga
familjer, till stor del förstföderskor.

Att hjälp utgått till ogifta mödrar, som ej tidigare haft barn — förstföderskorna
utgöra 75 procent inom gruppen ogifta och förut gifta mödrar —
torde ej vara något att säga örn utan är sannolikt endast i sin ordning, enär
mödrahjälpens tillkomst över huvud i hög grad motiverades med hänsyn till
hjälpbehovet hos detta klientel. Anmärkningsvärt är däremot, att bland samtliga
gifta h järnmottagare i riket förstföderskorna utgöra nära 30 procent (29.s).
Ur befolkningspolitisk synpunkt torde, såsom redan antytts, mödrahjälp till
förstföderskor över huvud icke ha någon egentlig effekt. Man torde också i
dessa fall kunna räkna med som regel, att familjens ekonomi är mindre ansträngd
än där barn förut finnas. Socialstyrelsen anser därför, att mödrahj
alpen bör begränsas till i huvudsak mödrar, som tidigare ha ett eller flera
barn. Mödrahjälp till förstföderskor skulle i så fall få utgå allenast, där synnerligt
skäl därtill förelåge — som synnerligt skäl finge bland annat anses, att

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

barnaföderskan vore ogift eller eljest ensamstående. — Det förtjänar anmärkas,
att den nuvarande hjälpen till de gifta förstföderskorna är av en icke föraktlig
storleksklass; den utgör omkring 18 procent av hela mödrahjälpen och torde
draga en kostnad av betydligt mer än en och en halv miljon kronor örn året.

Annan begränsning av klientelet.

Mödrahjälp får icke lämnas till kvinna, vilken är intagen å straffanstalt
eller därmed jämförlig anstalt, å tvångsarbetsanstalt, alkoholistanstalt, allmän
uppfostringsanstalt eller skyddshem, eller å anstalt för sinnessjuka,
sinnesslöa, fallandesjuka eller kroniskt sjuka, och ej heller till kvinna, som
av fattigvården mottagfts till stadigvarande försörjning ( 2 § 2 stycket förordningen
örn mödrahjälp).

Denna begränsning av klientelet måste visserligen, yttrade redan befolkningskommissionen
i sitt betänkande angående moderskapspenning och
mödrahjälp, under nuvarande förhållanden såtillvida anses mindre tillfredsställande,
som den icke uteslöte, att mödrahjälp kunde få åtnjutas även av
kvinnor, vilkas moderskap .ur samhällets synpunkt icke vöre önskvärt.
Kommissionen hade emellertid utgått från att den ytterligare begränsning,
som ur denna synpunkt väl vore påkallad, ej lämpligen borde ske genom
särskilda stadganden i detta sammanhang.

Riksdagens revisorer säga sig vid sin granskning ha iakttagit, att mödrahjälp
i åtskilliga fall utgått till uppenbart asociala personer och förklara med
anledning härav, att det med hänsyn till syftet med mödrahjälpen synes självfallet,
att omhändertagandet av dylika fall borde tillgodoses i annan ordning
än med mödrahjälpsmedel. Uttalandet har vunnit instämmande från många
av de över revisorernas berättelse hörda myndigheterna.

I denna liksom i åtskilliga andra delar av verksamheten har mödrahjälpsnämndernas
praxis gestaltat sig olika. Icke så få mödrahjälpsnämnder lia alltsedan
verksamhetens början avslagit ansökningar örn mödrahjälp från personer,
som karakteriserats som asociala (eller sinnesslöa), och där besvär
häröver anförts hos socialstyrelsen ha skälen för mödrahjälpsnämndernas avslag
alltid godtagits samt besvären ogillats. Ändra mödrahjälpsnämnder ha
i avsaknad av föreskrifter i ämnet icke ansett sig ha befogenhet att utesluta
ens notoriskt asociala från tilldelning av mödrahjälp, där uppenbart behov i
övrigt konstaterats.

Socialstyrelsen finner det, i likhet med befolkningskommissionen, ej
erfoderligt och icke ens lämpligt med några särskilda stadganden i detta
sammanhang. Mödrahjälpsnämnderna böra i detta som i andra avseenden äga
företaga en fri prövning av de i det särskilda fallet föreliggande omständigheterna
samt, örn de därvid finna, att visserligen uppenbart behov av understöd
föreligger men att detta behov lämpligen bör tillgodoses i annan ordning
än genom mödrahjälpsmedel, i överensstämmelse med denna sin uppfattning
kunna avslå ansökningen, med rätt för sökanden att få sin sak överprövad
genom besvär hos socialstyrelsen. Socialstyrelsen har för avsikt att, därest
styrelsen göres till tillsynsmyndighet för mödrahjälpsverksamheten, söka tillmötesgå
de önskemål, som av flera mödrahjälpsnämnder uttalats örn att
nämnderna måtte erhålla viss vägledning för prövning av hithörande ärenden.

Moderskapspenning och mödrahjälp.

Socialstyrelsen har härefter övervägt huruvida det skulle vara möjligt att
begränsa de ändamål, till vilka mödrahjälp må utgå.

Riksdagens revisorer anmärkte i sin berättelse på den högst betydande
omfattning, i vilken mödrahjälp använts till förlossningskostnader och barnets
första utrustning samt funno detta berättiga till antagandet, att moderskaps -

117

Kungl. Majlis proposition nr 5 (Bilagor).

penningen ofta icke använts för dessa ändamål, vilka den likväl vore avsedd
att i första liand tillgodose. Revisorerna ifrågasatte örn man icke, för att
vinna kontroll över moderskapspenningens användning och därjämte uppnå
att densamma närmare anpassades efter behovsprincipen, borde inarbeta
denna hjälpform i mödrahjälpen.

Mödrahjälpsnämnderna vitsorda allmänt det av revisorerna anmärkta förhållandet,
att moderskapspenningen av de mödrar, som sökt hjälp hos nämnderna,
i största utsträckning förbrukas till andra ändamål än sådana för vilka
den avsetts, varför dessa behov, örn de ej skola lämnas ohjälpta, måste täckas
av mödrahjälp. Vid förekommande utredningar rörande behov av mödrahjälp
har det konstaterats — heter det sålunda i en av mödrahjälpsnämnden i
Göteborg till statens inspektör för fattigvård och barnavård överlämnad
promemoria av avdelningschefen för Göteborgs barnavårdsnämnds mödrahjälpsbyrå
— att förskott av moderskapspenningen i regel utbetalats innan
mödrahjälp beviljats ävensom att moderskapspenningen i många fall icke
användes till hjälp för moder och barn utan fastmer till bestridande av löpande
utgifter för vederbörandes familj och hushåll. Flertalet hörda myndigheter
— däribland statskontoret, åtskilliga länsstyrelser och många mödrahjälpsnämnder
— ha intet att erinra mot eller rent av tillstyrka förslaget att inarbeta
moderskapspenningen i mödrahjälpen.

Socialstyrelsen har i sitt yttrande i anledning av revisorernas berättelse
medgivit, att tveksamhet kunde råda, örn den nuvarande uppdelningen på
olika hjälpformer av de behov, som uppkomma i samband med barnsbörd,
vore lämplig. Den vore emellertid betecknande för den nuvarande splittringen
i socialvården. Det påstående örn de faktiska förhållandena, som revisorerna
gjort angående mödrahjälpsmedlens användande för ändamål, som borde tillgodoses
genom moderskapspenningen, hoppades styrelsen få belyst genom de
pågående statistiska undersökningarna. Det syntes därför då icke vara möjligt
att slutgiltigt yttra sig i denna fråga. Så vitt socialstyrelsen för det dåvarande
kunde bedöma, torde man dock böra överlåta prövningen av en förändring
eller sammanslagning av de olika hjälpformerna på förevarande område till
socialvårdskommittén.

Det bör här även erinras örn att i en av särskild utredningsman inom
finansdepartementet under hösten 1939 upprättad promemoria anförts, att
av olika förekommande slag av moderskapshjälp den hjälp, som lämnades i
form av moderskapspenning, syntes i jämförelsevis ringa mån vara anpassad
efter behovsprincipen samt att därför moderskapspenningen syntes kunna
ifrågakomma till indragning.

Med anledning härav uttalades i en inom socialdepartementet upprättad
promemoria, vilken såsom bilaga fogades till besparingspropositionen vid
1939 års urtima riksdag, att förslaget att indraga förevarande hjälpform icke
syntes kunna tillrådas men att däremot borde övervägas att genomföra en
viss skärpning av villkoren för erhållande av moderskapspenning på så sätt,
att inkomstgränsen sattes något lägre än för närvarande. Det erinrades i
promemorian, att de bestämmelser rörande det beskattningsbara beloppet,
vilka gällde vid utfärdandet av förordningen örn moderskapspenning, ändrats
genom förordningen den 17 juni 1938 (nr 369) och att ändringarna innebure,
att för familjer med barn medgivits väsentligt större ortsavdrag än tidigare.
Det syntes böra undersökas, huruvida icke inkomstgränsen borde fixeras så,
att allenast de grupper, som åsyftats med 1937 års beslut, bleve bidragsberättigade.

De sålunda i socialdepartementets promemoria gjorda uttalandena föranledde
icke någon erinran av 1939 års urtima riksdag.

I 1940 års statsverksproposition uttalar föredragande departementschefen,

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

att den undersökning, som avsetts i socialdepartementets berörda promemoria,
utan dröjsmål syntes böra komma till stånd. I avvaktan på resultatet av
undersökningen har det för nästa budgetår behövliga anslaget till moderskapspenning
upptagits till ett preliminärt beräknat belopp.

Styrelsen är fortfarande icke beredd att förorda någon sådan ändring, som
skulle rubba själva grunderna för det nuvarande hjälpsystemet vid havandeskap
och barnsbörd. Mot själva principen, att samhället vid behov bidrager
tili täckande av de med barnsbörden förenade normala extrakostnaderna,
synes icke kunna vara något att invända. Ej heller däremot, att detta bidrag
åtminstone regelmässigt utgår som kontantbelopp. Socialstyrelsen får därför
i avbidan på socialvårdskommitténs arbete avstyrka förslaget örn moderskapspenningens
inarbetande i mödrahjälpen. Emellertid kan det ej anses tillfredsställande
att, såsom upplysts, de behov moderskapspenningen avser att täcka
i stor utsträckning icke bli tillgodosedda eller måste avhjälpas med mödrahjälp.
Att helt enkelt stadga förbud mot att bevilja mödrahjälp för ändamål,
som borde lia tillgodosetts med moderskapspenningen, kan icke gärna komma
i fråga. Styrelsen har i stället sökt finna en lösning, som örn möjligt förebygger
faran för missbruk. Därvid har styrelsen utgått från att det’ av naturliga
skäl torde vara framförallt i de minst bemedlade hemmen, som det ligger
nära till hands att förbruka moderskapspenningens kontantbelopp till bestridande
av löpande utgifter för hushållsändamål. Dessa mödrar äro i de flesta
fall i uppenbart behov av samhällshjälp utöver moderskapspenningen. En
tänkbar lösning vore därför, att vid ansökan örn moderskapspenning vederbörande
sökande finge avgiva en förklaring, huruvida hon ansåge sig i behov
av ytterligare hjälp och på grund härav hade för avsikt att jämväl ansöka örn
mödrahjälp. I händelse så vore fallet borde moderskapspenningens belopp,
örn ansökningen beviljades, av den erkända sjukkassan tillställas barnavårdsnämnden
i sökandens vistelsekommun och sökanden hänvisas dit för utbekommande
av den beviljade hjälpen, vilken av barnavårdsnämnden skulle
lämnas under samma betryggande kontroll som bör gälla för mödrahjälpsverksamheten.

Socialstyrelsen får för sin del tillstyrka en sådan ordning.

I detta sammanhang vill styrelsen jämväl beröra det problem, som i föregående
avdelning behandlats i samband med frågan örn mödrahjälpsklientelets
avgränsning och som givetvis även uppstår beträffande moderskapspenningen.
Uteslutna från rätten till moderskapspenningen äro enligt förordningen samma
kategorier av kvinnor, som äro undantagna från möjligheten att erhålla mödrahjälp.
Frånvaron av bestämmelser rörande de utanför anstalt vistande sinnesslöa,
asociala m. fl. innebär emellertid här på grund av moderskapspenningens
rättsliga karaktär ,att de icke kunna förvägras att utbekomma moderskapspenning.
Någon fri prövning ur lämplighetssynpunkter, såsom alltid skall ske
vid beviljande av mödrahjälp, får icke här företagas.

Socialstyrelsen vill icke föreslå någon sådan ändring i förordningen örn
moderskapspenning, att åsyftade kategorier kvinnor skulle uteslutas från
rätten till moderskapspenning. På grund av gällande bestämmelser måste
emellertid fall ej sällan förekomma, då moderskapspenning kontant utbetalas
till notoriskt asociala kvinnor, sinnesslöa m. fl. Detta kan icke vara rationellt
och måste stundom te sig grovt stötande. Styrelsen vill därför förorda, att
Kungl. Majit måtte utfärda en tillämplighetsföreskrift till förordningen örn
moderskapspenning av innehåll, att utbetalning av moderskapspenning i
åsyftade fall icke får ske kontant genom den erkända sjukkassan utan in
natura, eller eljest under betryggande kontroll av barnavårdsnämnden i den
kommun, där kvinnan vistas. Då det emellertid knappast kan begäras, att sjuk -

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

kassan ex officio skall ingå på en värdighetsprövning av denna ömtåliga och
ingalunda lätta art, synes prövningen och även initiativet till en dylik prövning
böra överlämnas till det samhälleliga organ, som får antagas besitta både
den största personkännedomen och erfarenheten i hithörande ting, d. v. s.
barnavårdsnämnden. En sådan föreskrift skulle icke innebära, att barnavårdsnämnden
i alla fall skulle höras över inkomna ansökningar örn moderskapspenning
utan endast en rätt för barnavårdsnämnden att, där den genom barnavårdsmannen
eller eljest hade anledning antaga, att moderskapspenning
komme att sökas av kvinna, som icke skäligen kunde förväntas använda moderskapspenningens
kontantbelopp till därmed avsedda ändamål, efter framställning
till den erkända sjukkassan få det beviljade beloppet utbetalat till sig
och sedan därmed förfara på sätt som förut sagts.

Mot en sänkning av inkomstgränsen för erhållande av moderskapspenning
enligt vad som i socialdepartementets berörda promemoria ifrågasatts synes
icke vara något att erinra ur de synpunkter, socialstyrelsen har att företräda.

Mödrahjälp oell fattigvård.

Riksdagens revisorer ha anmärkt, att mödrahjälp i stor omfattning använts
för tillgodoseende av behov, vilka rätteligen bort ankomma på fattigvården att
avhjälpa. Revisorerna yttrade, att en gränsdragning mellan dessa båda hjälpformer
vore förenad med vanskligheter, men föreslogs dock en uttrycklig föreskrift
av innebörd, att utrustning och kostförbättring endast finge avse modern
och i förstnämnda avseende även det nyfödda barnet.

I sitt yttrande häröver framhöll socialstyrelsen, att det icke torde vara möjligt
att genomföra en fullständig gränsdragning mellan fattigvården och mödrahjälpen,
så till vida att mödrahjälpen icke skulle kunna användas för något
ändamål, som enligt gällande bestämmelser borde täckas av fattigvården. Att
detta icke kunde vara möjligt läge redan i det förhållandet, att man här hade
att göra med två hjälpfÖrmer, vilka båda vore grundade på individuell behovsprövning
men som avsåge att giva hjälp efter en olika standard. Yad som här
erfordrades vore icke så mycket nya bestämmelser som en bättre kontroll från
barnavårdsnämndernas sida.

Härutöver vill socialstyrelsen endast ytterligare erinra örn att styrelsen i
cirkulärskrivelse den 5 juli 1939 till mödrahjälpsnämnderna, under hänvisning
till en av statens inspektör för fattigvård och barnavård i nr 76 av meddelanden
från styrelsens fattigvårdsbyrå intagen uppsats rörande fattigvård och
mödrahjälp, fäst nämndernas uppmärksamhet på att de vid beviljande av
mödrahjälp hade att taga hänsyn till alla de omständigheter, som inverkade
på behovet av detta särskilda understöd, sålunda även till den fattigvård, som
utginge. Vid beviljande av mödrahjälp åt kvinna, som åtnjöte fattigvård, borde
mödrahjälpsnämnd därför som regel räkna med — och kunde även, örn detta
skulle visa sig erforderligt, uppställa som villkor —■ att redan utgående fattigvårdsunderstöd
icke finge indragas eller minskas i anledning av den beviljade
mödrahjälpen, enär denna ju hädanefter endast borde avse att täcka de speciella
behov eller merbehov, som uppstode genom havandeskapet eller barnsbörden.

Mödrahjälp och folktandvård.

Beträffande den av mödrahjälpsnämnderna beviljade hjälpen till tandvård
lia riksdagens revisorer uppmärksammat, att sådan hjälp beviljats i högst skiftande
omfattning, ävensom, utan att närmare ingå på ämnet, uttalat, att tydliga
och klara bestämmelser beträffande bland annat bidrag till tandvård syntes
erforderliga för att förebygga missbruk och åstadkomma försiktighet och enhetlighet
vid beviljandet.

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

Socialstyrelsen anslöt sig i sitt yttrande häröver till denna ståndpunkt, varjämte
styrelsen erinrade örn att den redan tidigare haft sin uppmärksamhet
riktad på denna fråga och i cirkulärskrivelse den 29 april 1939 till mödrahjälpsnämnderna
betonat, att nämnderna vid beviljande av hjälp till en i och
för sig önskvärd tandvård borde noga överväga, att denna hjälp icke inkräktade
på möjligheten att tillgodose andra mera trängande hjälpbehov, varjämte även
uppenbart understödsbehov alltid måste ha konstaterats. Styrelsen fäste jämväl
uppmärksamheten på att det, i den mån folktandvårdsorganisationen
genomfördes och vederbörande kommuner ställde medel till förfogande för
tandvård åt obemedlade och mindre bemedlade, kunde ifrågasättas, örn mödrahjälp
för tandvård över huvud borde utgå, och att i vart fall hänsyn till sådant
förhållande måste tagas vid mödrahjälpsverksamheten.

I yttrande i anledning av revisorernas uttalande örn mödrahjälpen har
statskontoret anfört, att ämbetsverket vid den granskning, som inom statskontoret
verkställts av barnavårdsnämndens i Stockholm redovisningar, hade
funnit, att i en del fall praktiskt taget hela mödrahjälpen tagits i anspråk
för gäldande av tandvårdskostnader. Statskontoret sade sig för sin del ha
mycket svårt att föreställa sig, att avsikten med mödrahjälpen varit att täcka
dylika kostnader i sådan omfattning, som här skett. Därtill komme, att
statsmakterna efter mödrahjälpsförordningens tillkomst anvisat särskilda
vägar för att tillgodose de obemedlades och mindre bemedlades tandvård
och med allmänna medel bidraga till bestridande av kostnaderna för densamma.
Det syntes ämbetsverket för den skull vara förtjänt att tagas under
övervägande, huruvida icke stadgande borde meddelas av den innebörd, att
mödrahjälp i form av tandvård icke finge utgå till kvinna i kommun, där
bidrag till tandvård lämnades i enlighet med föreskrifterna i förordningen den
3 juni 1938 (nr 360) örn lindring i obemedlades och mindre bemedlades tandvårdskostnader.
Beträffande kvinnor i andra kommuner borde hjälpen under
alla omständigheter begränsas till att avse allenast vårdbehov, som täcktes
av berörda förordning.

De av styrelsen verkställda undersökningarna bekräfta, att ej minst på
detta område vitt skilda principer för hjälpbeviljandet tillämpats. Medan
i genomsnitt för hela riket till tandvård anslagits 8 procent av totalbeloppet
har inom vissa mödrahjälpsområden omkring 20 procent av detta belopp
beviljats till tandvård (Stockholms stad och län, Malmö stad samt Uppsala
län); inom åter andra områden har dylik användning av mödrahjälpen förekommit
endast i obetydlig omfattning, nämligen mindre än 5 procent av
totalbeloppet (så i Gotlands, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus,
Älvsborgs, Kopparbergs och Västerbottens län). I de av mödrahjälpsnämnderna
avgivna yttrandena och enquétesvaren framträder även en
mycket olika inställning från nämndernas sida till denna hjälpgren.

Socialstyrelsen, som är av den uppfattningen, att hjälpen till tandvård
fyllt ett stort och mycket viktigt socialhygieniskt behov samt otvivelaktigt
varit till gagn för folkhälsan, ämnar, därest styrelsen blir tillsynsmyndighet
för mödrahjälpsverksamheten, med det snaraste upptaga spörsmålet örn en
reglering av hjälpbeviljandet på detta område i det syfte, riksdagens revisorer
angivit och efter de linjer, som av statskontoret rekommenderats till
övervägande.

Styrelsen får i detta sammanhang även erinra örn sin underdåniga skrivelse
den 30 november 1939 med förslag till sådan ändring i förordningen
örn mödrahjälp, att styrelsen skulle erhålla befogenhet att, när särskilda
skäl därtill funnes, på ansökning av kvinna, som beviljats mödrahjälp, medgiva
att den lid, hjälpen får avse efter nedkomsten (nu högst sex månader),

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

skulle kunna få utsträckas. Styrelsen avsåg med detta sitt förslag att möjliggöra
för mödrar, som beviljats mödrahjälp till tandvård, att få denna tandvård
utförd även i sådana fall där detta på grund av omständigheter, varöver
de ej själva kunnat råda, icke låtit sig göra inom nu föreskriven tid.
Framställningen är föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

Mödrahjälp till kostförbättring-.

Socialstyrelsen har i sitt redan tidigare återgivna uttalande i anledning
av vad riksdagens revisorer anmärkt därom att mödrahjälp i stor omfattning
använts för tillgodoseende av behov, vilka rätteligen bort ankomma på
fattigvården att avhjälpa, framhållit, att det icke torde vara möjligt att genomföra
en fullständig gränsdragning mellan mödrahjälp och fattigvård. Detta
gällde i alldeles särskilt hög grad kostförbättringen. Örn kostförbättring beviljades
till modern, exempelvis i form av grönsaker eller andra skyddsfödoämnen,
torde det vara omöjligt att förhindra att familjens övriga medlemmar
skulle jämte modern få del av dessa livsmedel. Det enda som man härvidlag
kunde uppnå vore, att medel, som beviljats för kostförbättring, endast finge
utgå in natura och i form av lämpliga livsmedel.

Härutöver får socialstyrelsen anföra.

Bidrag till kostförbättring har, enligt vad den statistiska undersökningen
visat, beviljats i stor ehuru även i detta hänseende växlande omfattning. Av
det totala belopp, vartill mödrahjälpen uppgått under undersökningsperioden,
användes något över V* (på landsbygden 25 procent, i städerna 33 procent) till
kostförbättring. Variationerna rörde sig mellan 16 procent (Södermanlands
och Östergötlands län) och 78 procent (Norrköping).

Socialstyrelsen är väl av den uppfattningen, att behovet av kostförbättring
för havande och ammande kvinnor, i likhet med dessas tandvårdsbehov,
principiellt bör tillgodoses i annan ordning än genom mödrahjälp. Det nuvarande
systemet är ej heller ur praktisk synpunkt alldeles tillfredsställande.
Mödrahjälpen för kostförbättring kan enligt sakens natur icke bli stort annat
än ett understöd för att förbättra familjens ekonomi, i bästa fall dess diet.
Någon kontroll över att hjälpen i detta avseende kommer uteslutande modem
till godo är här otänkbar. Emellertid är det uppenbart, att kostbidragen
trots den anmärkta bristen på kontroll likväl i ej så ringa utsträckning medfört
en verklig förbättring av kosten för kvinnan själv under den synnerligen
påfrestande havandeskaps- och amningstiden och därför knappast under
nuvarande förhållanden ■—■ i avvaktan på att en rationell nutritionspolitik
genomföres i vårt land — kunna helt undvaras. Det skall härvid ej heller
förbises, att den upplysningsverksamhet, som i samband med bidragsbeviljandet
till kostförbättring energiskt bedrives av åtskilliga mödrahjälpsnämnder
—- och som naturligtvis bör bedrivas av alla ■—- till förmån för
inköp av för havande och ammande kvinnor ur näringssynpunkt särskilt
värdefull kost utgör ett betydelsefullt led i det svenska folkets uppfostran
till en hälsogagnande konsumtion. Anmärkas bör också, att mödrahjälpsverksamheten
i sin mån sökt stödja den förebyggande hygieniska mödraoch
barnavården genom att hänvisa dem, som söka mödrahjälp, till mödravårds-
och barnavårdscentraler, respektive -stationer, där sådana finnas.
Flera mödrahjälpsnämnder sätta till och med som uttryckligt villkor för
erhållande av mödrahjälp, att vederbörande förbinder sig att ställa sig och
sitt barn under dylik hygienisk tillsyn.

Styrelsen finner här för närvarande inga andra åtgärder erforderliga än
vissa reglerande anvisningar från en tillsynsmyndighet.

122

Kungl. Maj-.ts proposition nr 5 (Bilagor).

Hemhjälp och inackordering.

I sin berättelse anförde riksdagen revisorer, att de beträffande kostnaderna
för hemhjälp iakttagit, att dessa ej alltför sällan utgått till modern själv —
i form av ersättning för förlorad arbetsförtjänst och i ett fall såsom »sylön».
I en socken i Norrbotten hade ersättningarna för hemhjälp så gott som genomgående
gått till mannen. I hela landet förekomme ofta, att sådan ersättning
utginge till moderns systrar eller mor. Yad anginge inackorderingskostnaderna,
så hade dessa i stor omfattning — på vissa håll och då det gällt ogifta mödrar
nästan som regel — betalats till den hjälpberättigades föräldrar eller andra
anhöriga. Revisorerna funno tydliga och klara bestämmelser erforderliga även
beträffande bidrag till hemhjälp och inackordering för att förebygga missbruk
och åstadkomma försiktighet och enhetlighet vid beviljandet.

I yttrande häröver anslöt sig socialstyrelsen till yrkandet på tydliga och
klara bestämmelser i berörda avseenden. Styrelsen betecknade det såsom ett
missbruk av mödrahjälpen, örn belopp till hemhjälp utbetalades till vare sig
familjefadern eller modern såsom ersättning för av dem utfört arbete.

Med anledning av revisorernas uttalande, att kostnaderna för hemhjälp ej
alltför sällan utgått till modern själv och i en socken i Norrbotten så gott som
genomgående utgått till mannen, har mödrahjälpsnämnden i Norrbottens läns
landstingsområde framhållit, att sådant förhållande endast behövde innebära,
att hjälpen utlämnats kontant. Barnavårdsnämnden i den socken, som av
revisorerna åsyftats, har vidare upplyst, att hemhjälpsersättning visserligen i
många fall utanordnats till sökandens man. Detta berodde emellertid på att
det för hustrun av naturliga skäl mött svårigheter att själv inställa sig för att
avhämta beloppet. Innan utbetalning skett hade dock i görligaste mån kontrollerats,
att hemhjälp anställts.

Flera mödrahjälpsnämnder (i Uppsala, Örebro och Kopparbergs län)
finna, det naturligt, att bidrag till hemhjälp utgått till sökandens systrar eller
mor i de fall, där denna hemhjälp själv haft en avlönad plats och lämnar
denna eller avstår från annat inkomstbringande arbete för att biträda i sökandens
hem. Det erkännes emellertid, att mödrahjälpen i en del dylika fall torde
ha missbrukats, varför det kunde vara erforderligt med en mera ingående
prövning och starkare kontroll. — En annan mödrahjälpsnämnd (i Malmöhus
län) vill — för den händelse man får fatta revisorernas yttrande örn ersättning
för förlorad arbetsförtjänst som ett klander — påpeka, att det i vissa fall kan
vara den bästa hjälpformen för att uppehålla det naturliga sambandet mellan
mor och barn.

Beträffande inackorderingskostnaderna betonas av mödrahjälpsnämnden i
Kopparbergs län, att frågan om vården av ogifta mödrar här och var vållat
barnavårds- och mödrahjälpsnämnder vissa svårigheter. Mödrahjälpsnämnden
har, då hjälpen avsett ogifta mödrar utan föräldrar, eller mödrar från hem,
där lämplig vård icke kunnat erhållas, så långt utrymmet räckt lämnat bidrag
för inackordering å länets spädbarnshem. Örn icke plats kunnat beredas på
detta hem, har föreskrivits, att barnavårdsnämnden skulle skaffa vård i lämpligt
enskilt hem. I de flesta fall hade dock de ogifta mödrarna lämpliga föräldrahem
och föräldrarna hade förklarat sig villiga mottaga dottern. Då den
ogifta barnaföderskan förut försörjt sig nied arbete utom föräldrahemmet och
föräldrarna vore fattiga eller hade en mycket svag ekonomisk ställning, förelåge,
enligt nämndens mening, bärande skäl för att inackorderingsbidrag utginge
av mödrahjälpsmedel till föräldrarna. -— En liknande tankegång utvecklas
även av mödrahjälpsnämnderna i Uppsala och Örebro län. För att
inackorderingsavgift för sökandes vistelse i föräldrahem skall kunna beviljas,
har mödrahjälpsnämnden i Örebro län fordrat i första hand, heter det i nämn -

123

Kungl. Majus proposition nr 5 (Bilagor).

dens yttrande, att hemmet icke varit så ekonomiskt situerat, att hjälp avgiftsfritt
bort lämnas, och än vidare att sökanden antingen haft egen bostad å annat
håll, som hon på grund av havandeskapet lämnat, eller ock att hon väl förut
bott i föräldrahemmet men betalat inackorderingsavgift, som hon på grund
av havandeskapet och därmed förlorad anställning icke vidare förmått betala.

Kostnaderna för hemhjälp och inackordering uppgå, enligt vad de statistiska
undersökningarna visa, till ganska betydande belopp. Det för hemhjälp
beviljade beloppet uppgår till 13 procent av totalsumman (på landsbygden
16 procent, i städerna 13 procent). Något över 2lh procent ha anslagits
till vistelse på vårdhem (på landsbygden knappa 2 procent, i städerna 6
procent). För inackordering hos anhöriga ha såväl på landsbygden som i
städerna ungefär 5 procent av totalbeloppet anslagits och för inackordering
hos andra än sökandens anhöriga omkring IVa procent. Såsom kunde förväntas
visar det sig, att det huvudsakligen är de gifta mödrarna som erhållit
hemhjälp (17 procent av hjälpbehovet mot något över 2 procent för de
ogifta), medan de ogifta och förut gifta mödrarna fått huvudparten av bidragen
till inackordering (34 procent av hjälpbeloppet mot mindre än 1 procent för
de gifta).

Socialstyrelsen vill fortfarande beteckna det som ett missbruk av mödrahjälpen
örn bidrag till hemhjälp verkligen på något håll skulle utgått till vare
sig familjefadern eller modern såsom ersättning för av dem utfört arbete.
En annan sak är naturligen, såsom mödrahjälpsnämnden i Malmöhus län påpekat,
att mödrahjälp i annan ordning kan vara motiverad såsom ersättning
för förlorad arbetsförtjänst. I likhet med mödrahjälpsnämnderna i Uppsala,
Örebro och Kopparbergs län finner styrelsen det naturligt att ersättning av
mödrahjälp skall kunna utgå till barnaföderskans syster eller moder, där denna
avstått från annat inkomstbringande arbete för att biträda i barnaföderskans
hem. Styrelsen anser det dock sannolikt, att missbruk på denna punkt förekommit
och ersättning utbetalats även i fall där icke ovan angivna förutsättning
förelegat. En mera ingående prövning och strängare kontroll är otvivelaktigt
här av nöden, något som styrelsen avsett att vinna med ovan framförda
förslag.

Yad angår mödrahjälp till inackordering kan socialstyrelsen helt ansluta
sig till de principer för hjälpbe vil jandet som tillämpats av mödrahjälpsnämnderna
i Örebro och Kopparbergs län. Tydliga och klara bestämmelser
äro även här, såsom styrelsen redan vitsordat, erforderliga för att förebygga
missbruk och åstadkomma försiktighet och enhetlighet vid beviljandet. Styrelsen
har för avsikt att, därest styrelsen blir tillsynsmyndighet, söka fastställa
sådana reglerande bestämmelser.

Mödrahjälp i forin av lån.

Mödrahjälp får, då anledning därtill finnes, helt eller delvis lämnas såsom
räntefritt lån (1 § tredje stycket mödrahjälpsförordningen). Mödrahjälpsnämnd,
som lämnat mödrahjälp såsom räntefritt lån, kan, där så finnes skäligt,
medgiva uppskov med återbetalningen av lånet intill tio år. Kungl. Maj:t
kan på framställning av nämnden, då skäl därtill äro, medgiva befrielse från
återbetalningsskyldighet med avseende å hela återstående lånebeloppet eller
del därav (8 § mödrahjälpsförordnitagen). Barnavårdsnämnden skall vid utlämnande
av mödrahjälp, som beviljats i form av lån, tillse, att vederbörlig
skuldförbindelse och, där så föreskrivits, säkerhetshandling avlämnas. Sådan
lånehandling skall av barnavårdsnämnden på betryggande sätt förvaras, till
dess lånet blivit återbetalat (3 § kungörelsen med tillämpningsföreskrifter
till mödrahjälpsförordningen). Återbetalning av lån skall göras till barnavårdsnämnden.
Det åligger nämnden att tillse, att lån inom föreskriven tid

124

Kungl. Majus proposition nr 5 (Bilagor).

återbetalas. Nämnden bar att, om nämnden finner att rättsliga åtgärder i
något fall böra vidtagas för indrivning av oguldet lånebelopp, göra anmälan
därom till mödrahjälpsnämnden. Låntagares ansökning örn uppskov med återbetalning
av lånebelopp eller befrielse från återbetalningsskyldighet bör mottagas
av barnavårdsnämnden och av nämnden jämte eget yttrande överlämnas
till mödrahjälpsnämnden (5 § kungörelsen med tillämpningsföreskrifter till
mödrahjälpsförordningen). I samband med redovisningen av ärenden, i vilka
hjälpverksamheten avslutats under föregående kalenderhalvår, skall barnavårdsnämnden
till länsstyrelsen (i Stockholm statskontoret) inleverera belopp,
som under kalenderhalvåret återbetalats å utlämnade lån. Förteckning över
de verkställda återbetalningarna skall bifogas de dagboksutdrag, som tillställas
mödrahjälpsnämnden (6 § andra stycket kungörelsen med tillämpningsföreskrifter
till mödrahjälpsförordningen). Det åligger mödrahjälpsnämnd att
utföra och bevaka kronans talan i mål och ärenden rörande mödrahjälp, som
lämnats i form av lån (1 § instruktionen för mödrahjälpsnämnderna).

Mödrahjälpens huvudform är enligt såväl lagstiftarens intentioner som
verksamhetens faktiska utformning understöd utan återbetalningsskyldighet.
Emellertid kan mödrahjälp även, såsom redan påpekats, helt eller delvis
lämnas såsom räntefritt lån, »då anledning därtill finnes». Sådan anledning
torde enligt de till grund för stadgandet liggande motiven få anses föreligga,
då kvinnans ekonomiska förhållanden befinnas vara sådana, att hon skäligen
bör kunna på kortare tid återbetala erhållen hjälp. Låneformen är sålunda i
främsta rummet avsedd att komma till användning för kvinnor, vilkas hjälpbehov
är av utpräglat tillfällig natur. Då denna kategori av kvinnor endast
undantagsvis skulle kunna anses berättigad till hjälp i form av understöd,
möjliggjorde sålunda, framhöll befolkningskommissionen i sin motivering för
förslaget, förekomsten av låneformen, att kretsen av dem, som kunde ifrågakomma
till hjälp, kunde väsentligt utvidgas. Med hänsyn till mödrahjälpens
syfte att motverka aborterna vore detta av särskild betydelse, eftersom de
abortsökande kvinnorna till icke ringa del vöre att söka inom nu angivna
kategori. Endast genom tillvaron av en sådan hjälpform som lån funnes för
övrigt möjlighet att bisträcka även de kvinnor, som aldrig skulle vilja mottaga
något understöd av samhället, även örn detta ej hade karaktären av fattigvård.
I propositionen med förslag till förordning örn moderskapspenning
m. m. förklarade sig departementschefen icke ha något att erinra mot förslaget,
att hjälp skulle kunna lämnas även i form av lån utan ansåg fastmera
en dylik hjälpform kunna erbjuda åtskilliga fördelar. Exempelvis kunde, där
hjälp till en ogift moder måste beviljas utan hänsynstagande till barnafaderns
ekonomiska förhållanden (då barnafadern vägrade att utgiva bidrag eller ej
kunde anträffas elier faderskapet vore Dristigt), i nämndens beslut föreskrivas,
att hjälpen eller viss del därav, motsvarande faderns beräknade
bidrag, skulle utgå såsom lån. Yisade det sig sedan, att fadern ej kunde
utgiva beräknat bidrag borde lånet eller motsvarande del därav efterskänkas
av Kungl. Majit på anmälan av vederbörande mödrahjälpsnämnd. Barnavårdsmännen,
genom vilka mödrahjälpen i dessa fall kunde antagas komma
att gå, borde ock ha viss möjlighet att kontrollera, att faderns bidrag i förekommande
fall komme till användning för hjälpens återgäldande. Med denna
ordning borde, enligt departementschefens åsikt, statens ersättningsanspråk
kunna i tillräcklig omfattning tillgodoses.

Det visar sig nu, att låneformen i verkligheten kommit till en ännu mera
begränsad användning än som från början förutsetts. Av anslaget, avsett för
gäldande av de understöd, som utgå såsom lån och rubricerat avsättning till
fonden för lån till mödrahjälp, vilket anslag för budgetåret 1938/39 upptogs
till 300,000 kronor, utnyttjades endast omkring 145,000 kronor för detta ända -

125

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

mål. Anslaget hav till följd härav nedsatts till 150,000 kronor för innevarande
budgetår. Enligt hittills tillgängliga uppgifter synes den iakttagna tendensen
till minskad användning av låneformen ytterligare ha förstärkts. Under tiden
1 juli 1939—29 februari 1940 utlämnades nämligen i lån allenast 42,360
kronor. — Under budgetåret 1938/39 lia i återbetalning av beviljade lån influtit
22,768 kronor.

Styrelsen har sökt finna en förklaring till att låneformen kommit till så
förhållandevis ringa användning och har därvid blivit övertygad örn att en
bidragande orsak härtill varit den ordning, som nu gäller för prövning av
frågan om lånens efterskänkande. Yetskapen örn att varje sådant ärende,
även örn det rör sig örn endast några tiotal kronor, mäste föranleda framställning
till Kungl. Majit med de krav på handlingarnas fullständighet och utformning,
som anses därmed följa, har otvivelaktigt verkat återhållande på
mödrahjälpsnämndernas benägenhet att välja låneformen. Styrelsen har där
för övervägt örn det icke skulle kunna tillrådas att överlämna beslutanderätten
beträffande efterskänkande av lån till mödrahjälpsnämnderna. Dessa
äga ju redan nu genom sina beslut förfoga över statsmedel i betydande omfattning
och kunna även genom sin frihet att välja mellan understödsformen
och låneformen sätta den senare helt ur kraft. De statistiska uppgifter angående
mödrahjälpen för kalenderåret 1938 och förra halvåret 1939, som
socialstyrelsen tidigare meddelat och som återgivits av riksdagens revisorer
i deras berättelse, giva också vid handen, att flera mödrahjälpsnämnder över
huvud icke under endera av dessa tidsperioder beviljat mödrahjälp i form
av lån samt att andra väl beviljat sådana lån men med^ försvinnande ringa
belopp (så t. ex. i Norrbottens iän, där under förra halvåret 1939 beviljades
391,310 kronor i understöd utan återbetalningsskyldighet och 150 kronor såsom
lån). Styrelsen är övertygad örn att en rätt för mödrahjälpsnämnd att
efterskänka av densamma beviljat lån skulle befordra en tillämpning av mödrahjälpsförordningens
hithörande stadganden i bättre överensstämmelse med
det bakomliggande syftet. Skulle emellertid förvaltningsrättsliga skäl anses
tala emot en sådan ordning, vill styrelsen icke ifrågasätta ett genomförande
av densamma.

I detta sammanhang har styrelsen jämväl undersökt, huruvida, den gällande
ordningen för återkrav av beviljade lån kan anses ur effektivitetssynpunkt
tillfredsställande. Tillsynen att lånen inom föreskriven tid återbetalas åligger,
såsom av redogörelsen framgår, barnavårdsnämnden. Någon föreskrift örn
hur denna tillsyn skall ske har icke givits. Det har vidare lämnats till
nämndens fria beprövande, huruvida frågan örn vidtagande av rättsliga åtgärder
för indrivning av oguldet lånebelopp över huvud skall hänskiutas till
mödrahjälpsnämnden. Någon kontroll över hur barnavårdsnämnderna fullgöra
sina skyldigheter i nu berörda hänseende finnes icke stadgad.

Socialstyrelsen kan icke finna det tillfredsställande, att bevakandet av
statens rätt på hithörande område helt och hållet överlämnats till ett rent
kommunalt organ, vars intresse för en dylik uppgift icke utan vidare kan
anses garantera en effektiv övervakning och indrivning. Å andra sidan är
barnavårdsnämndens fortsatta medverkan här som eljest i fråga örn mödrahjälpsverksamheten
oumbärlig för vinnande av ett gott resultat. Styrelsen
vill därför inskränka sig till att föreslå allenast sådan ändring i den nuvarande
ordningen, att kontroll över barnavårdsnämndens återkravsverksamhet
erhålles. Denna kontroll bör, i konsekvens med vad styrelsen i det föregående
föreslagit örn överflyttning av granskningen av barnavårdsnämndernas
redovisningar från länsstyrelserna, utövas av mödrahjälpsnämnderna. Dessa
få kännedom örn verkställda återbetalningar genom den förteckning häröver,
som enligt gällande bestämmelser skall bifogas de till mödrahjälpsnämnd

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

ingivna dagboksutdragen. Det torde härutöver böra åläggas barnavårdsnämnd
att i berörda förteckning upptaga jämväl sådana låneärenden, beträffande
vilka lånet förfallit till betalning utan att återbetalning skett, med en kortfattad
redogörelse för vad nämnden åtgjort i ärendet samt förslag till åtgärder
(uppskov för fortsatt övervakning och indrivning av nämnden, vidtagande av
rättsliga åtgärder för indrivning genom mödrahjälpsnämnden eller framställning
örn befrielse från återbetalnmgsskyldighet). Mödrahjälpsnämnden skall
tillse, att sådan redogörelse inkommer till nämnden samt på grundval av i
densamma lämnade uppgifter eller vad nämnden eljest kan ha sig bekant
besluta i ärendet.

Under åberopande av vad ovan anförts får socialstyrelsen hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte i anslutning till de synpunkter och förslag, som framlagts,
till prövning upptaga frågorna örn mödrahjälpens organisation och grunderna
för verksamheten ävensom vidtaga de åtgärder för ändring av gällande författningar
i ämnet, som vid denna prövning kunna befinnas erforderliga.

I detta ärendes handläggning ha, förutom undertecknade, deltagit byråcheferna
Bergström, Hagman, Bexelius och Nyström samt t. f. byråchefen
Johansson.

Utdrag ur styrelsens protokoll, utvisande särskilda yttranden av byråcheferna
Bergström och Hagman, bifogas.

Underdånigst
Karl J. Höjer.

Otto R. Wangson.

Kungl. Majus proposition nr 5 (Bilagor).

127

Tillhör bilaga 1.

Utdrag ur protokoll, hållet hos Kungl.
Socialstyrelsen den 1 april 1940.

Sedan socialstyrelsen erhållit Kungl. Maj:ts uppdrag att verkställa vissa
statistiska och andra undersökningar beträffande mö drahjälpsverksamheten
upptogos nu, efter det att undersökningarna slutförts, frågorna örn mödrahjälpens
organisation och grunderna för verksamheten och beslöts skrivelse
av det innehåll registraturet utvisar.

Vid ärendets behandling avgåvos särskilda yttranden av byråcheferna Bergström
och Hagman.

Byråchefen Hagman anförde:

Redan i sitt yttrande i anledning av riksdagens revisorers uttalande angående
mödrahjälpen den 17 januari innevarande år anförde styrelsen bland
annat, att den icke tvekade att för sin del uttala, att den nuvarande organisationen
av mödrahjälpen vore felaktig. Härmed säger sig styrelsen åsyfta, att
en individuell behovsprövning icke vore lämplig i en hjälpform, där prövningen
handhades av en central nämnd, som måste grunda sina beslut på uppgifter
från kommunala organ, i synnerhet örn primärkommunerna ej alls skulle
bära något ekonomiskt ansvar för hjälpen. — Styrelsen fann det emellertid
knappast möjligt att råda bot på denna grundväsentliga brist, innan socialvårdskommittén
fått överväga frågan och inpassa mödrahjälpen i det blivande
socialvårdssystemet.

När det nu emellertid gäller att anvisa utvägar för den närmaste framtiden,
som kunna vara ägnade att medföra ett bättre totalresultat än hittills beträffande
denna betydelsefulla verksamhet som mödrahjälpen innebär, synes
det mig, att man knappast kan lämna den hittillsvarande organisationen
orubbad med en hänvisning till socialvårdskommitténs arbete. He arbetsuppgifter,
som handläggas av socialvårdskommittén, äro både omfattande och
svårlösta, och många år torde förgå, innan några positiva beslut av denna
kommittés arbete komma att bliva genomförda.

Det synes mig därför vara att förorda, att mödrahjälpens organisationsproblem
så fort som möjligt blir föremål för en utredning, ty all erfarenhet
säger, att styrelsens kritik mot den nuvarande organisationen är både befogad
och riktig. En kommunal nämnd, möjligen med en av Kungl. Maj:t tillsatt
ordförande, bör anförtros de lokala arbetsuppgifterna. En viss mindre del av
de utanordnade understödsbeloppen bör gäldas av vederbörande kommun.
Det statliga bidraget kan med hänsyn till kommunernas växlande ekonomiska
ställning göras variabelt. Tillsammans med övriga, av styrelsen framförda
reformförslag — framför allt den statliga centrala tillsynsmyndigheten —■
skulle härigenom kunna åstadkommas en behövlig understödsverksamhet, som
ej gav fog för erinringar av det slag och den omfattning, vilka föreligga mot
den hittills bedrivna understödsverksamheten på detta område.

Byråchefen Bergström anförde:

I så måtto biträder jag herr Hagmans reservation, att jag anser, att den
mera djupgående utredning på förevarande område, som lärer vara påkallad,
ej bör anstå i avvaktan på att den skulle kunna infogas såsom ett led i socialvårdskommitténs
utredningsarbete. Ett sådant anstånd skulle ställa den påkallade
reformen på alltför oviss, kanske avlägsen framtid.

Ur protokollet:

Bertil Wirseen.

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

Bilaga B.

Bilaga 2.

Undersökning rörande mödrahjälpen under första halvåret 1939.

Undersökningens syfte och planläggning. Primärmaterialets representativitet
m. m. Genom beslut av Kungl. Maut den 10 november 1939 erhöll
socialstyrelsen i uppdrag att utföra en statistisk undersökning rörande mödrahjälpen
enligt en av styrelsen utarbetad plan. Undersökningens syfte skulle
enligt denna plan vara att fastställa, vilka principer som tillämpas av mödrahjälpsnämnderna
vid tilldelningen av mödrahjälp med avseende på: a) de
ekonomiska villkor eller övriga förhållanden som anses motivera understöd,
b) de belopp som beviljas, och de former i vilka mödrahjälpsnämnderna föreskriva
att hjälpen skall utgå. Undersökningen skulle grundas på individuella
uppgifter rörande Vs av de mödrar som under förra halvåret 1939 ansökt örn
mödrahjälp.

Undersökningens primärmaterial utgöres dels av mödrarnas ansökningar
jämte de utredningshandlingar, som barnavårdsnämnderna i varje särskilt fall
upprätta för att utröna behovet av mödrahjälp, dels av mödrahjälpsnämndernas
beslut. Mödrahjälpsnämnderna ha enligt socialstyrelsens anvisningar utvalt
var tredje av de ansökningar örn mödrahjälp, som inkommo under förra halvåret
1939, i den ordning de blivit diarieförda. Dessa ansökningar med tillhörande
handlingar ha insänts till socialstyrelsen för statistisk bearbetning.

Hela antalet för undersökningen utnyttjade ansökningar utgör 8,456. Därav
ha 7,760 beviljats och 696 avslagits. Tab. 1 utvisar, hur de bearbetade ansökningarna
fördela sig på olika mödrahjälpsområden.

De till socialstyrelsen insända handlingarna äro försedda med diarienummer,
och det är därigenom lätt att konstatera, att var tredje ansökning utplockats.
Avvikelser från denna regel ha i överensstämmelse med socialstyrelsens
anvisningar företagits endast då ett eller annat diarienummer avsett
ny ansökning med anledning av en nedkomst, för vilken mödrahjälp redan tidigare
sökts. Nya ansökningar ha bifogats de tidigare, örn dessa återfunnits
bland de utplockade ansökningarna. Vid bearbetningen ha de icke räknats som
särskilda ansökningar, varför antalet här redovisade ansökningar är lika med
antalet sökande1).

Även örn den tillämpade urvalsmetoden utgör en tämligen säker garanti
för att undersökningens primärmaterial icke erhållit någon ensidig prägel,
kan det vara av intresse att, såsom skett i tab. 2, sammanställa vissa data,
hämtade från det utplockade materialet, med uppgifter som socialstyrelsen
tidigare införskaffat rörande mödrahjälpsnämndernas verksamhet under förra
halvåret 1939. Fastän man ej kan vänta sig att överensstämmelsen skall vara
fullständig, eftersom sistnämnda uppgifter avse ansökningar, vilka mödrahjälpsnämnderna
tagit upp till avgörande under förra halvåret 1939, medan
den representativa undersökningen avser ansökningar som inkommit under
samma tid (även sådana som blivit avgjorda efter halvårsskiftet), framträda
på det hela taget inga anmärkningsvärda skillnader. Så t. ex. ligga differen P

Nya ansökningar föranledas av att vederbörande önskar erhålla ytterligare understöd
eller önskar disponera det beviljade beloppet på annat sätt än mödrah jälpsnämnden föreskrivit.
I den mån nya uppgifter rörande den sökandes ekonomiska villkor eller övriga förhållanden
framkommit i samband med förnyad ansökning, har man vid bearbetningen tagit
hänsyn till dessa uppgifter. Vid redovisningen av den beviljade hjälpen och föreskrifterna
för dess användning har likaledes hänsyn tagits till eventuella ändringsbeslut. Sammanlagt
uppgår antalet nya ansökningar till omkring 200.

Kungl. Majlis proposition nr 5 (Bilagor).

129

Tab. 1. Översikt av undersökningens primärmaterial. Hela antalet sökande ecb
antalet sökande som erhållit hjälp, inom de särskilda mödralijälpsområdena,
med fördelning på landsbygd och städer.

Mödrahj älpsoniråden

Landsbygden

Städerna

Samtliga orter

Hela

antalet

sökande

Sökande
som er-hållit hjälp

Hela

antalet

sökande

Sökande
som er-hållit hjälp

Hela

antalet

sökande

Sökande

som er-hållit hjälp

Stockholm..................

—

—

457

437

457

437

Stockholms län..........

b 214

2)205

46

40

260

245

Uppsala län................

119

113

23

20

142

133

Södermanlands län..........

14(1

128

59

44

205

172

Ostergötlands län ..........

207

191

35

29

242

220

Norrköping ................

—

—

61

50

61

50

Jönköpings län ............

197

177

67

61

264

238

Kronobergs län ............

137

123

13

10

150

133

Kalmar läns norra..........

108

101

11

11

119

112

Kalmar läns södra..........

142

133

44

36

186

169

Gotlands län................

76

74

9

9

85

83

Blekinge län................

211

204

52

46

263

250

Kristianstads län............

332

290

31

26

363

816

Malmöhus län..............

285

271

68

58

353

329

Malmö .....................

—

—

127

106

127

106

Hälsingborg................

—

—

62

52

62

52

Hallands län ..............

108

99

36

25

144

124

Göteborgs och Bolins län . .

243

208

52

43

295

251

Göteborg ..................

—

—

288

265

288

265

Alvsborgs län..............

242

234

67

60

309

294

Skaraborgs län ............

339

317

76

65

415

382

Värmlands län..............

386

358

59

45

445

403

Örebro län ................

134

100

25

17

159

117

Västmanlands län ..........

118

98

24

22

142

120

Kopparbergs län............

227

207

19

15

246

222

Gävleborgs län ............

406

381

23

22

429

403

Gävle......................

_

_

30

30

30

30

Västernorrlands län ........

576

539

47

40

623

579

Jämtlands län..............

276

257

17

11

293

268

Västerbottens län ..........

629

605

29

24

658

629

Norrbottens län ............

606

593

35

35

641

628

Hela riket

6,464

6,006

1,992

1,754

8,450

7,760

Anni''. Från oell med tali. 10 lia Spånga, Solna, Stocksund, Nacka och Huddinge räknats
till städerna.

serna i fråga om det genomsnittliga beloppet av beviljad mödrahjälp i allmänhet
inom gränserna för de slumpvariationer som detta medeltal, uträknat på
grundval av det representativa materialet, kan väntas vara underkastat. Bepresentativiteten
hos detta material måste sålunda anses fullt tillfredsställande
såväl för landet i dess helhet som för de särskilda mödrahjälpsområdena (med l

l) Därav 57 i Spånga, Solna, Stocksund, Nacka och Huddinge.

» 54 » » »> » » » »

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 5. 782 40 9

130

Kungl. Majlis proposition nr o (Bilagor),

Tab. 2. Sammanställning av vissa resultat från den representativa undersökningen
nied uppgifter som socialstyrelsen tidigare införskaffat rörande
inödralijälpsnämndernas verksamhet under förra halvåret 1939.

Mödrahj älpsområden

Under förra halvåret 1939 avgjorda
ansökningar

Under förra halvåret 1939 inkomna
ansökningar, enligt den repre-sentativa undersökningen

Hela

antalet

Bevil-jade
ansök-ningar
i % av
samtliga
ansök-ningar

Bevil-jade
ansök-ningar
från
ogifta
i % av
samtliga
beviljade

Beviljat
belopp i
medeltal
(kr.)

Hela
antalet*)

Bevil-jade
ansök-ningar
i % av
samtliga
ansök-ningar

Bevil-jade
ansök-ningar
från
ogifta
i % av
samtliga
beviljade

Beviljat
belopp i
medeltal
(kr.)

Stockholm ............

1,331

95.3

39.2

203

1,371

95.6

36.4

195

Stockholms län........

772

93.1

24.2

208

780

94.2

24.i

200

Uppsala län ..........

431

91.6

25.3

171

426

93.7

25.6

164

Södermanlands län ....

655

87.8

22.3

182

615

83.9

20.9

180

Ostergötlands län......

718

92.5

22.4

157

726

90.9

25.9

156

Norrköping............

177

80.2

21.i

254

183

82.0

22.o

251

Jönköpings län........

798

90.4

15.1

185

792

90.2

14.3

179

Kronobergs län........

446

90.1

13.2

172

450

88.7

13.5

169

Kalmar läns norra ....

384

87.8

13.i

195

357

94.1

17.0

204

Kalmar läns södra ....

602

85.9

17.2

204

558

90.9

18.9

209

Gotlands län ..........

253

98.o

19.4

206

255

97.6

18.1

214

Blekinge län ..........

800

94.o

20.1

177

789

95.1

22.8

177

Kristianstads län......

1,093

89.3

25.5

149

1,089

87.1

29.i

149

Malmöhus län ........

1,056

94.3

24.9

197

1,059

93.2

21.3

191

Malmö................

393

85.2

34.9

174

381

83.5

33.0

192

Hälsingborg ..........

206

86.9

35.8

134

186

83.9

30.8

149

Hallands län ..........

412

87.6

16.1

179

432

86.1

14.5

174

Göteborgs och Bohus län

884

85.9

13.3

178

885

85.1

11.6

179

Göteborg..............

957

85.4

31.7

205

864

92.0

28.7

210

Alvsborgs län ........

1,091

94.2

14.8

172

927

95.1

15.3

173

Skaraborgs län........

1,186

92.7

13.9

179

1,245

92.0

11.0

174

Värmlands län ........

1,286

91.6

23.0

209

1,335

90.6

25.3

206

Örebro län............

485

76.3

28.9

191

477

73.6

35.o

199

Västmanlands län......

441

83.0

30.9

185

426

84.5

28s

191

Kopparbergs län......

774

91.0

33.7

222

738

90.2

33.3

222

Gävleborgs län........

1,290

95 5

34.3

212

1,287

93.9

32.3

214

Gävle ................

88

98.9

31.o

187

90

100. o

23.3

154

Västernorrlands län....

1,894

93.7

25.6

201

1,869

92.9

26.1

205

Jämtlands län ........

874

90.o

33.3

174

879

91.5

32.1

173

Västerbottens län......

1,897

96,i

12.8

223

1,974

95.6

12.4

225

Norrbottens län........

1,938

94.4

10.4

214

1,923

98.0

9.9

208

Hela riket

25,612

91.6

22.6

194

25,368

91.8

22.2

194

0 Antalet för den representativa undersökningen utnyttjade ansökningar, multiplicerat
med 3.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor). 131

undantag för Gävle, där emellertid liela antalet för den representativa undersökningen
utnyttjade uppgifter uppgår till endast 30).

Ehuru på det hela taget inga anmärkningar torde kunna göras mot primärmaterialets
representativitet, är antalet uppgifter från de mindre mödrahjälpsområdena
i knappaste laget och i vissa fall otillräckligt för en mera ingående
analys. Detsamma gäller ibland även de större mödrahjälpsområdena i fråga
örn vissa grupper av sökande, t. ex. ogifta (och förut gifta) mödrar. Vid bearbetningen
har vederbörlig hänsyn tagits härtill.

Primäruppgifternas innehåll och beskaffenhet. För moderns ansökning
samt barnavårdsnämndens utredning användas i de flesta distrikten blanketter
som tillhandahållas av Svenska Fattigvårds- och Barnavårdsförbundet, men
även andra blanketter med ungefär samma innehåll men något skiljaktig uppställning
komma till användning, så t. ex. i Stockholm, där de använda formulären
äro något utförligare, och i Malmö, där utredningsformuläret tvärtom
är mera summariskt. Oavsett dessa skiljaktigheter är det i huvudsak samma
uppgifter som införskaffas rörande de hjälpsökande mödrarna. Emellertid
återfinnas dessa uppgifter ofta icke på avsedd plats i formulären utan på olika
ställen, emellanåt i särskilda skrivelser. Granskningsarbetet har härigenom
blivit ganska tidsödande. Efter preliminär genomgång av fyra- å femhundra
formulär från olika distrikt systematiserades de i allmänhet tillgängliga och
för undersökningen relevanta uppgifterna på följande sätt:

Moderns ålder och civilstånd.

Beträffande ogifta (och förut gifta) moderns bostad (sammanboende med
barnafadern, boende hos föräldrar eller andra anhöriga, boende i arbetsgivarens
hem, med egen bostad).

Antal barn under 16 år som makarna (modern) hade tidigare.

Beträffande gifta samt beträffande ogifta eller förut gifta för vilkas barn
faderskapet erkänts, mannens yrke, anställning, inkomst under de senaste 12
månaderna samt inkomst under den senaste månaden.

Moderns förvärvsarbete och inkomst under de senaste 12 månaderna.

Makarnas (moderns) tillgångar och skulder.

Understöd som makarna (modern) uppburit under de senaste 12 månaderna
(fattigvård, A. K.-understöd, barnbidrag, bidragsförskott, pension etc.). Antal
av barnavårdsnämnden omhändertagna barn.

Moderskapshjälp eller moderskapspenning med anledning av nedkomsten.

Beträffande ogifta (och förut gifta) barnafaderns förhållande till modern
och barnet (faderskapet erkänt eller icke, underhållsbidrag fastställt eller icke);
uppgift örn moderns föräldrar och dessas ekonomiska ställning.

Moderns hälsotillstånd.

Även örn alla dessa uppgifter i regel återfinnas i utredningshandlingarna,
är innebörden av de föreliggande uppgifterna i vissa punkter icke alltid fullt
klar. Närmare upplysningar härom lämnas i do olika avdelningarna av följande
berättelse.1)

Uppgift örn mödrahjälpsnämndens beslut har lämnats antingen på de blanketter
som mödrahjälpsnämnderna själva använda för att meddela barnavårdsnämnden
och sökanden vad de beslutat, eller på ett av socialstyrelsen utsänt
formulär, vari begärdes specifikation av de belopp som beviljats i form av
lån eller bidrag utan återbetalningsskyldighet, och av de belopp som beviljats
för olika ändamål.

Antal mödrar som ansökt örn. respektive erhållit mödrahjälp, i förhållande
till hela antalet barnaföderskor. De i tab. 3 återgivna procenttalen utvisa, dels
för landet i dess helhet, dels för varje särskilt mödrahjälpsområde (med för- *)

*) Endast vissa av de ovan angivna uppgifterna, nämligen sådana som ansetts vara
av mera omedelbar betydelse för bedömandet av mödrahjälpens omfattning och inriktning,
redovisas i denna berättelse.

132

Kungl. Majus proposition nr 5 (Bilagor).

Tab. 3. Antal sökande över huvud och antal sökande som erhållit hjälp, i förhållande
till antalet under förra halvåret 1939 levande födda.

Mödrahjälpsområden

Landsbygden

Städerna

Samtliga orter

Antal
levando
födda *)

Därav utgör
i %, antalet

Antal
levande
födda *)

Därav utgör
i %, antalet

Antal
levande
födda x)

Därav utgör
i %, antalet

sö-

kande

över

huvud* 2)

sö-

kande

som

erhållit
hjälp2)

sö-

kande

över

huvud2)

sö-

kande

som

erhållit

hjälp»)

sö-

kande

över

huvud2)

sö-

kande

som

erhållit

hjälpt

Stockholm..............

—

—

—

3,638

37.7

B6.o

3,638

37.7

36.0

Stockholms län ........

1,685

38.i

36.5

402

34.3

29.9

2,087

37.4

35.2

Uppsala län............

746

47.9

45.4

317

21.8

18.9

1,063

40.1

37.5

Södermanlands län......

907

48.3

42.3

500

35.4

26.4

1,407

43.7

36.7

Ostergötlands län ......

1,488

41.7

38.6

404

26.o

21.5

1,892

38.4

34.9

Norrköping ............

—

—

—

514

35.6

29.2

514

35.6

29.2

Jönköpings län ........

1.223

48.3

43.4

623

32.3

29.4

1,846

42.9

38.7

Kronobergs län ........

1.020

40.3

36.2

108

36.1

27.8

1,128

39.9

35.4

Kalmar läns norra......

640

50.6

47.3

132

25.0

25.o

772

46.2

43.5

Kalmar läns södra......

773

55.1

51.6

301

43.9

35.9

1,074

52.o

47.2

Gotlands län ..........

405

56.3

54.8

106

25.5

25.5

511

49.9

48.7

Blekinge län............

826

76.6

74.1

359

43.5

38.4

1.185

66.6

63.s

Kristianstads län ......

1,828

54.6

47.e

233

39.9

33.5

2,061

52.8

46.o

Malmöhus län..........

1,747

48.9

46.5

659

31.0

26.4

2,406

44.o

41.o

Malmö ................

—

—

—

1.134

33.c

28.o

1,134

33.6

28.o

Hälsingborg............

—

—

—

450

41.3

34.7

450

41.3

34.7

Hallands län............

796

40.7

37.3

370

29.2

20.3

1.166

37.o

31.9

Göteborgs och Bohus län

1,128

64.6

55.3

341

45.7

37.8

1,469

60.2

51.3

Göteborg ..............

—

• -

—

2,185

39.5

36.4

2,185

39.5

36.4

Alvsborgs län..........

1,745

41.6

40.2

716

28.1

25.1

2,461

37.7

35.8

Skaraborgs län ........

1,482

68.6

64.2

388

58.8

50.3

1,870

66.6

61.3

Värmlands län..........

1,577

73.4

68.1

372

47.6

36.8

1,949

68.5

62,o

Örebro län ............

1,217

33.0

24.7

391

19.2

13.0

1,608

29.7

21.8

Västmanlands län ......

890

39.8

33.0

428

16.8

15.4

1,318

32.3

27.3

Kopparbergs län........

1,552

43.9

40.o

251

22.7

17.9

1,803

40.9

36.9

Gävleborgs län ........

1,695

71.9

67.4

112

61.6

58.9

1,807

71.2

66.9

Gävle..................

—

—

_

272

33.1

33,i

272

33.1

33.1

Västernorrlands län ....

2,023

85.4

79.9

328

43.0

36.6

2,351

79.5

73.9

Jämtlands län..........

1,062

78.0

72.6

119

42.9

27.7

1,181

74.4

68.1

Västerbottens län ......

2,028

93.0

89.6

207

42.0

34.8

2,235

88.3

84.4

Norrbottens län ........

2,248

80.9

79.i

217

48.4

48.4

2,465

78.0

76.4

Hela riket

32,731

59.2

55.0

16,577

36.0

31.7

49,308

51.4

47.2 |

delning på landsbygd och städer), hur mångå mödrar som ansökt örn mödrahjälp
och hur många mödrar som erhållit dylik hjälp i förhållande till antalet
under förra halvåret 1939 levande födda. Eftersom antalet levande födda i det
närmaste motsvarar antalet barnaföderskor, utgöra dessa procenttal ett ungefärligt
mått på den relativa omfattning, i vilken barnaföderskorna efterfrågat
respektive erhållit mödrahjälp.

'') Preliminära tal, meddelade av statistiska centralbyrån.

2) Enligt den representativa undersökningen, sedan det absoluta antalet sökande (respektive
sökande som erhållit hjälp), vilka beröras av denna undersökning, multiplicerats med 3.

133

Kungl. Majus proposition nr 5 (Bilagor).

Under förra halvåret 1939 ansökte drygt hälften (51 procent) av alla barnaföderskor
i riket om mödrahjälp, och nära hälften (47 procent) erhöllo dylik
hjälp, i det att det stora flertalet (92 procent) av ansökningarna beviljades.
På landsbygden var det relativa antalet sökande betydligt större än i städerna
(59 procent mot 36 procent), och det samma gäller det relativa antalet barnår
föderskor som kommo i åtnjutande av mödrahjälp (55 procent mot 32 procent).

Mellan de olika mödrahjälpsdistrikten föreligga stora skillnader med avseende
på det relativa antalet av såväl sökande mödrar över huvud som mödrar
vilka erhållit hjälp. I Örebro län inkommo ansökningar från mindre än Vs av
samtliga barnaföderskor, och endast något mer än Vs av samtliga kom i åtnjutande
av mödrahjälp, medan i Västerbottens län motsvarande relativtal uppgå
till nära 9/io och betydligt över 4/s. Hur de övriga distrikten fördela sig mellan
dessa båda ytterligheter framgår även av diagrammet på sid. 135.

I södra och mellersta Sverige gruppera sig flertalet distrikt omkring relativtalet
Vs för antalet sökande och i närheten av eller något över Vä för antalet
mödrar som erhållit hjälp; endast Örebro län ligger på en avsevärt lägre nivå,
medan däremot Skaraborgs, Värmlands och Blekinge län, med relativtal som
överstiga 2/s för samtliga sökande och 3/s för barnaföderskor som erhållit hjälp,
inta en särställning gentemot de andra syd- och mellansvenska distrikten. Även
Göteborgs och Bohus län företer jämförelsevis höga siffror (3/s respektive V2).

De norrländska distrikten ligga, med undantag för Gävle stad, på en avsevärt
högre nivå: Gävleborgs och Jämtlands län vid närmare 3U i fråga örn
antalet sökande och vid i fråga örn antalet mödrar som erhållit hjälp, Västernorrlands
och Norrbottens län vid 4/s respektive SU, medan de ovan anförda
relativtalen för Västerbottens län beteckna maximum.

I de städer, som utgöra särskilda mödrahjälpsområden, varierar det relativa
antalet sökande barnaföderskor mellan Va och drygt 2/s, medan det relativa
antalet barnaföderskor som erhållit mödrahjälp utgör lägst något över 1U och
högst något över Vs. Även för städerna i övrigt hålla sig relativtalen i stort
sett på denna jämförelsevis låga nivå.

I själva verket synes den omfattning mödrahjälpen erhållit på landsbygden
vara bestämmande för de proportioner, som denna hjälpverksamhet antagit
inom de olika distrikten. Sålunda är antalet barnaföderskor, som sökt respektive
erhållit hjälp, icke endast avsevärt större på landsbygden än i städerna
utan företer också betydligt starkare variation, från V3 respektive 1U (i Örebro
län) till över 9/io respektive ej fullt °/io (i Västerbottens län).

Åv nedanstående tablå framgår, i vilken omfattning ansökningarna beviljats
inom de olika distrikten:

Antal beviljade ansökningar i procent av hela antalet ansökningar.1)

Mödrahjälpsområden

%

Mödrahjälpsområden

%

Stockholm ...............

............... 96

Kalmar läns norra ...

............... 94

Stockholms län.........

............... 94

» » södra ...

................ 91

Uppsala län ............

............... 94

Gotlands län ............

............... (98)

Södermanlands län ...

............... 84

Blekinge län ............

................ 95

Östergötlands län ...

............... 91

Kristianstads län ...

................ 87

Norrköping ............

............... (82)

Malmöhus län .........

................ 93

Jönköpings län ......

............... 90

Malmö ..................

................ 83

Kronobergs län ......

............... 89

Hälsingborg ...........

................ (84)

P Med punkt angives

att hela antalet ansökningar understiger 50,

varvid något pro-

eenttal icke beräknats. Parentes anger att antalet ansökningar utgör minst 50 men understiger
100.

134

Kungl. Maj-.ts proposition nr 5 (Bilagor).

Mödrahjälpsområden %

Hallands län ........................... 86

Göteborgs och Bohus län ............ 85

Göteborg ................................. 92

Älvsborgs län ........................... 95

Skaraborgs län ........................ 92

Värmlands län ........................... 91

Örebro län .............................. 74

Västmanlands län ..................... 85

Mödrahj älpsområden

%

Kopparbergs län ..............

.......... 90

Gävleborgs län ...............

.......... 94

Gävle ..............................

Västernorrlands län .........

.......... 93

Jämtlands län ..................

.......... 92

Västerbottens län ............

.......... 96

Norrbottens län ...............

.......... 98

Hela riket........................

......... 92

I flertalet distrikt ha 85 å 95 procent av samtliga ansökningar beviljats.
Endast Örebro län företer en väsentligt lägre siffra, nämligen 74 procent. De
olikheter som i detta hänseende föreligga mellan de skilda mödrahjälpsområdena,
äro så pass små, att de rent siffermässigt icke ha något nämnvärt
att betyda för den relativa omfattning, i vilken mödrahjälp tilldelats barnaföderskorna
i respektive distrikt. (Jfr även diagrammet på sid. 135.) Det är
i stället ansökningsfrekvensen som härvidlag är avgörande. På sid. 169 o. f.
redogöres för vissa beräkningar som företagits i syfte att förklara de variationer,
som ansökningsfrekvensen uppvisar från det ena distriktet till det
andra.

Mödrarnas civilstånd. I tab. 4 meddelas, i absoluta tal, hur å ena sidan
samtliga sökande, å andra sidan de mödrar som erhållit hjälp, fördelade sig
efter civilstånd. Änkor och frånskilda äro så fåtaligt företrädda (i hela materialet
102, varav 93 erhållit hjälp), att man funnit det lämpligast redovisa dem
tillsammans med de ogifta. I tab. 5 meddelas, hur många procent de ogifta
(och förut gifta) utgjorde bland barnaföderskor som sökt, respektive erhållit
mödrahjälp. För jämförelse angivas motsvarande procenttal för samtliga
barnaföderskor år 1937, enligt preliminära uppgifter, meddelade av statistiska
centralbyrån.

Av dessa sammanställningar framgår, att i hela riket de ogifta (och förut
gifta) mödrarna utgjorde över Vs såväl av antalet sökande över huvud som
av antalet mödrar vilka erhållit hjälp. I städerna var deras andel avsevärt
större än på landsbygden (närmare Vs mot drygt Vs). År 1937 utgjorde de
ogifta (och förut gifta) ungefär 13 procent av samtliga barnaföderskor, varav
synes framgå, att denna grupp är betydligt större, relativt sett, bland de barnaföderskor
som ansöka örn, respektive erhålla mödrahjälp, än bland barnaföderskorna
över huvud. Sannolikt är skillnaden ännu mera betydande än vad''
de i tab. 5 angivna siffrorna utvisa. De senaste årens relativt starka stegring
av nativiteten synes nämligen i främsta rummet ha varit orsakad av att äktenskapsfrekvensen
ökats; det relativa antalet ogifta och förut gifta barnaföderskor
har på grund härav kommit att förete nedgång och torde för år 1939
ligga lägre än de i tabellen återgivna jämförelsetalen, vilka hänföra sig till
1937. Senare uppgifter äro emellertid icke tillgängliga.

De regionala olikheterna i barnaföderskornas fördelning efter civilstånd
återspeglas med vissa undantag rätt väl i de talserier som ange det relativa
antalet ogifta (och förut gifta) bland de barnaföderskor, som sökt mödrahjälp,
åtminstone vad landsbygden beträffar. Detta antal är lågt bland annat
i Jönköpings, Kronobergs, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och
Skaraborgs län, däremot högt bland annat i Gävleborgs och Jämtlands län,
och på nytt ganska lågt i de nordligaste distrikten.1) I fråga örn städerna är
en sådan jämförelse vansklig att göra, dels på grund av det föreliggande
materialets knapphet, dels av den anledningen att ovannämnda stegring av
äktenskapsfrekvens och nativitet gjort sig gällande framför allt i städerna.

1 På sid. 169 o. f. diskuteras sambandet mellan det relativa antalet ogifta (och förut
gifta) och ansökningsfrekvensen i respektive distrikt.

Pro

90

80

70

00

50

40

30

20

10

Kungl. Majus proposition nr 5 (Bilagor),

135

lelativa antalet mödrar, som ansöM om respeMive erhållit mödrahjälp, i de
olilia mödrahjälpsområdena.

Bilt sökande i förhållande till
samtliga barnaföderskor

Västerbotten

Procent mödrar, som erhållit hjälp, i förhållande
till samtliga barnaföderskor

90

Västerbotten

_ Västernorrland

Norrbotten

80

Jämtland

Norrbotten

Västernorrland

Gävleborg

Värmland

Blekinge, Skaraborg

70

Jämtland

Gävleborg

Göteborg och Bohus

60

Blekinge

Värmland

Skaraborg

Kristianstad
Kalmar södra

Gotland 50

Kalmar norra

Södermanland, Malmöhus
Jönköping

Hälsingborg, Kopparberg

_ Uppsala, Kronobergs, Göteborg 40

Stockholm, Östergötland, Älvsborg
Stockholms län, Halland
Norrköping

Malmö

Gävle

Västmanland

— Örebro 30

20

Göteborg och Bohus

Gotland

Kalmar södra
Kristianstad

Kalmar norra

Malmöhus

Jönköping

Uppsala

Södermanland, Kopparberg

Stockholm, Göteborg, Älvsborg

Stockholms län, Österg., Kronob., Hälsingborg

Gävle

Halland

Norrköping

Malmö

Västmanland

Örebro

10

136

Kungl, Majus proposition nr 5 (Bilagor).

Tal). 4. Samtliga sökande och sökande som erhållit hjälp, fördelade

efter civilstånd.

Mödrahj äl p sornrå den

Landsbygden

Städerna

Samtliga orter

Gifta

Ogifta
och förut
gifta

Gifta

Ogifta
och förut
gifta

Gifta

Ogifta
och förut
gifta

Tillhopa

Stockholm.

Samtliga sökande ........

—

—

286

171

286

171

457

Sökande som fått hjälp . .

—

—

269

168

269

168

437

Stockholms län.

Samtliga sökande ........

165

49

28

18

193

67

260

Sökande som fått hjälp . .

156

49

23

17

179

66

245

Uppsala län.

Samtliga sökande ........

96

23

11

12

107

35

142

Sökande som fått hjälp ..

90

23

8

12

98

35

133

Södermanlands län.

Samtliga sökande ........

124

22

42

17

166

39

205

Sökande som fått hjälp ..

108

20

28

16

136

36

172

Östergötlands län.

Samtliga sökande ........

158

49

21

14

179

63

242

Sökande som fått hjälp . .

147

44

16

13

163

57

220

Norrköping.

Samtliga sökande ........

—

—

48

13

48

13

61

Sökande som fått hjälp . .

—

—

38

12

38

12

50

Jönköpings län.

Samtliga sökande ........

171

26

56

11

227

37

264

Sökande som fått hjälp . .

153

24

50

11

203

35

238

Kronobergs län.

Samtliga sökande ........

122

15

7

6

129

21

150

Sökande som fått hjälp . .

109

14

4

6

113

20

133

Kalmar läns norra.

Samtliga sökande ........

89

19

8

3

97

22

119

Sökande som fått hjälp ..

84

17

8

3

92

20

112

Kalmar läns södra.

Samtliga sökande ........

115

27

37

7

152

34

186

Sökande som fått hjälp . .

106

27

29

7

135

34

169

Gotlands län.

Samtliga sökande ........

60

16

7

2

67

18

85

Sökande som fått hjälp . .

58

16

7

2

65

18

83

Blekinge län.

Samtliga sökande ........

164

47

41

11

205

58

263

Sökande som fått hjälp . .

157

47

35

11

192

58

250

Kristianstads län.

Samtliga sökande ........

248

84

17

14

265

98

363

Sökande som fått hjälp . .

207

83

13

13

220

96

316

Malmöhus län.

Samtliga sökande ........

220

65

54

14

274

79

353

Sökande som fått hjälp . .

208

63

45

13

253

76

329

Malmö.

Samtliga sökande ........

—

—

88

39

88

39

127

Sökande som fått hjälp . .

—

—

69

37

69

37

106

Hälsingborg.

Samtliga sökande ........

—

—

45

17

45

17

62

Sökande som fått hjälp . .

—

—

36

16

36

16

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

137

Landsbygden

Städerna

Samtliga orter

Mödrahjälpsområden

G itta

Ogifta
och förut
gifta

Gifta

Ogifta
och förut
gifta

Gifta

Ogifta
och förut
gifta

Tillhopa

Hallands län.

Samtliga sökande ........

98

10

26

10

124

20

144

Sökande som fått hjälp ..

90

9

16

9

106

18

124

Göteborgs och Bolms län.

295

Samtliga sökande ........

217

26

41

11

258

37

Sökande som fått hjälp . .

183

25

34

9

217

34

251

Göteborg.

81

288

Samtliga sökande ........

—

—

207

81

207

Sökande som fått hjälp ..

—

—

185

80

185

80

265

Älvsborgs län.

15

47

309

Samtliga sökande ........

210

32

52

262

Sökande som fått hjälp ..

202

32

45

15

247

47

294

Skaraborgs län.

415

Samtliga sökande ........

297

42

69

7

366

49

Sökande som fått hjälp . .

281

36

58

7

339

43

382

Värmlands län.

Samtliga sökande ........

299

87

38

21

337

108

445

Sökande som fått hjälp ..

272

86

26

19

298

105

403

örebro län.

Samtliga sökande ........

93

41

13

12

106

53

159

Sökande som fått hjälp . .

66

34

7

10

73

44

117

Västmanlands län.

Samtliga sökande ........

83

35

16

8

99

43

142

Sökande som fått hjälp . .

68

30

15

7

83

37

120

Kopparbergs län.

76

14

165

81

246

Samtliga sökande ........

151

5

Sökande som fått hjälp ..

133

74

11

4

144

78

222

Gävleborgs län.

143

429

Samtliga sökande ........

270

136

16

7

286

Sökande som fått hjälp . .

Gävle.

251

130

16

6

267

136

403

Samtliga sökande ........

—

—

23

7

23

7

30

Sökande som fått hjälp ..

-

—

23

7

23

7

30

Västernorrlands län.

Samtliga sökande ........

413

163

37

10

450

173

623

Sökande som fått hjälp ..

383

156

31

9

414

165

579

Jämtlands län.

Samtliga sökande ........

187

89

12

5

199

94

293

Sökande som fått hjälp . .

174

83

6

5

180

88

268

Västerbottens län.

Samtliga sökande ........

549

80

24

5

573

85

658

Sökande som fått hjälp ..

526

79

19

5

545

84

629

Norrbottens län.

641

Samtliga sökande ........

544

62

29

6

573

68

Sökande som fått hjälp . .

531

62

29

6

560

68

628

Hela riket.

Samtliga sökande ........

5,143

1,321

1,413

579

6,556

1,900

8,456

Sökande som fått hjälp . .

4,743

1,263

1,199

555

5,942

1,818

7,760

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor)

Tab. 5. Belativa antalet ogifta och förut gifta bland samtliga barnaföderskor * 1,
bland samtliga sökande och bland sökande som erhållit hjälp.s)

Mödrahjälpsområden

Ogifta

och förut

gifta

i % av

samtliga

barnafö-

derskor1)

samt-

liga

sökan-

de

sökande

som

erhållit

hjälp

samtliga

barnafö-

derskor1)

samt-

liga

sökan-

de

sökande

som

erhållit

hjälp

samtliga

barnafö-

derskor1^

samt-

liga

sökan-

de

sökande

som

erhållit

hjälp

Landsbygden

Städerna

Samtliga orter

Stockholm ..........

—

—

—

14.1

37

.4

38.4

14.i

37.4

38.4

Stockholms län......

12.1

22.9

23.9

11.7

12.0

25.8

26.9

Uppsala län ........

17.0

19 a

20.4

16.6

16.9

24.6

26-3

Södermanlands län . .

10.2

15.1

15.6

12.4

(28

.8)

10.9

19.o

20.9

Ostergötlands län. . . .

11.8

23.7

23.0

15.1

12.4

26,o

25.9

Norrköping..........

—

—

—

15.9

(21

s)

(21.0)

15.9

(21.3)

(24.0)

Jönköpings län......

6.6

13.2

13.6

lO.o

(16

4)

(18.0)

7.8

14.o

14.7

Kronobergs län......

8.5

10.9

11.4

9.2

8.6

14.0

15.o

Kalmar läns norra..^
Kalmar läns södra . . |

10.1

18.4

18.8

11.4

(18

2)

10.4

18.4

19.2

Gotlands lätt.......

16.5

(21.1)

(21.6)

9.2

15.1

(21.2)

(21.7)

Blekinge län ........

14.4

22.3

23.o

13.o

(21

2)

14.0

22.1

23.2

Kristianstads län ....

14.3

25.3

28.6

14.8

14.3

27.o

30.4

Malmöhus län ......

14.8

22.s

23.2

14.9

(20

6)

(22.4)

14.8

22.4

23.1

Malmö..............

—

—

—

13.5

30

7

34.9

13.5

30.7

34.9

Hälsingborg ........

—

— ''

14.2

(27

4)

(30.8)

14.2

(27.4)

(30.8)

Hallands län........

7.7

9.3

(9.1)

9.4

8.2

13.9

14.5

Göteborgs o. Bohus län

6.1

10.7

12.o

13.7

(21

2)

7.7

12.5

13.6

Göteborg............

—

—

—

12.9

28

1

30.2

12.9

28.1

30.2

Alvsborgs län ......

7.5

13.2

13.7

14.3

(22

4)

(25.o)

9.5

15.2

16.o

Skaraborgs län ......

9.5

12.4

11.4

12.1

(9

2)

(10-8)

10. o

11.8

11.3

Värmlands län ......

14.o

22.5

24.o

15.5

(35

6)

14.3

24.3

26.i

Örebro län..........

12.2

30.6

34.o

10.8

11.9

33.3

37.6

Västmanlands län. . . .

15.9

29.7

(30.6)

13.3

15.o

30.3

30.8

Kopparbergs län ....

15.4

33.5

35.7

13.8

15.2

32.9

35.1

Gävleborgs län......

23.6

33.5

34.1

16.7

23.2

33.3

33.7

Gävle ..............

_

_

_

16.4

16.4

Västernorrlands län..

19.7

28.3

28.9

16.4

19.3

27.8

28.5

Jämtlands län ......

24s

32.2

32.3

21.8

24.5

32.i

32.8

Västerbottens län....

10.5

12.7

13.i

8.2

10.3

12.9

13.4

Norrbottens län......

8.1

10.2

10.5

10.9

8.3

10.6

10.8

Hela riket

12 9

20.4

21.o

135

29.

1

31.6

13.1

225

23 4

*) Ar 1937 Jfr texten.

2) Med punkt angives att hela antalet sökande respektive sökande som fått hjälp understiger
50, varvid något procenttal icke beräknats. Parentes anger att det antal uppgifter,

i förhållande till vilket procenttalet beräknats, understiger 100.

139

Kungl. Majus proposition nr 5 (Bilagor).

Man finner vidare, att det relativa antalet ogifta (och förut gifta) nästan
genomgående är något högre bland sökande som erhållit hjälp än bland samtliga
sökande, vilket tyder på, att ogifta och förut gifta erhållit hjälp i något
större omfattning än gifta, såsom även nedanstående tablå utvisar:

Hela riket.

Landsbygden .................. 5,143

Städerna ........................ 1,413

Samtliga orter ............

Mödrarnas ålder. Tab. 6 utvisar fördelningen efter ålder dels bland samtliga
sökande, dels bland sökande som fått hjälp, inom varje särskilt distrikt.
I nedanstående tablå meddelas det relativa antalet mödrar i olika åldersgrupper
på landsbygden och i städerna:

Antal

Därav, i %,

Antal ogifta

Därav, i %,

gifta

sökande som

och förut gifta

sökande som

sökande

fått hjälp

sökande

fått hjälp

. 5,143

92.2

1,321

95.6

. 1,413

84.9

579

95.9

. 6,556

90.6

1,900

95.7

Därav, i i åld

e r n

licia

antalet

mödrar

under

20 —

25 —

30 —

35—

40 år och

20 år

25 år

30 år

35 år

40 år

däröver

Hela riket.

Landsbygden.

Samtliga sökande ........

6,464

9.1

26.2

25.4

19.o

13.4

6.9

Sökande som fått hjälp . .

6,006

9.2

26.o

25.2

19o

13.5

7.1

Städerna.

1,992

1,754

9.i

30.6

28.4

19.2

9.5

3.2

Sökande som. fått hjälp . .

9.6

31.0

28.2

19.o

9.i

3.i

Samtliga orter.

Samtliga sökande ........

8,456

9.1

27.3

26.1

19.0

12.5

6.0

Sökande som fått hjälp . .

7,760

9.3

27.2

25.9

19.o

12.5

6.1

Mellan samtliga sökande och sökande som fått hjälp framträder i åldershänseende
ingen nämnvärd skillnad, varken i städerna eller på landsbygden.
Däremot finner man att åldersgrupperna 20—25 år samt 25—30 år äro något
mera talrikt företrädda i städerna än på landsbygden, medan förhållandet är
det motsatta i fråga örn åldersgrupperna 35—40 år samt 40 år och däröver.
Denna olikhet beror åtminstone till en del på att de ogifta mödrarna, relativt
sett, äro talrikare i städerna.

I tab. 7 meddelas hur många procent antalet mödrar under 25 år utgjorde
inom varje särskilt distrikt dels bland samtliga sökande, dels bland sökande
som erhållit hjälp. För jämförelse angivas motsvarande procenttal för samtliga
barnaföderskor år 1937 enligt preliminära, av statistiska centralbyrån
meddelade uppgifter. Man finner härav, att de mödrar, som ännu ej fyllt
25 år, äro icke obetydligt flera, relativt taget, bland de barnaföderskor, som
ansökt örn mödrahjälp, än bland samtliga barnaföderskor (ungefär 36 procent
mot ungefär 29 procent för samtliga barnaföderskor år 1937; av samma orsaker
som ovan angivits i fråga örn proportionen av ogifta (och förut gifta), torde
motsvarande procenttal för år 1939 vara ännu något lägre). Yad beträffar
det relativa antalet sökande under 25 år inom de olika distrikten, finner man,
att de olikheter som framträda i detta avseende, tämligen väl återspegla de
verkliga förhållandena.

140

Kungl. Majus proposition nr 5 (Bilagor).

Tab. 6. Samtliga sökande och sökande som erhållit hjälp, fördelade
efter levnadsålder.

Mödrahjälpsområden

Å

1 d 6

r s å

r

Summa

Intill 20

20—25

25—30

30—35

35—40

40 och
däröver

sökando

Stockholm.

Samtliga sökande ........

36

152

126

94

36

13

457

Sökande som fått hjälp . .

35

148

121

88

33

12

437

Stockholms län.

Samtliga sökande ........

27

79

70

40

28

16

260

Sökande som fått hjälp ..

26

74

62

39

28

16

245

Uppsala län.

Samtliga sökande ........

9

51

34

25

16

7

142

Sökande som fått hjälp . .

9

47

32

25

13

7

133

Södermanlands län.

Samtliga sökande ........

22

47

62

46

19

9

205

Sökande som fått hjälp . .

19

36

52

39

19

7

172

Östergötlands län.

Samtliga sökande ........

28

65

56

39

39

15

242

Sökande som fått hjälp . .

27

59

50

35

35

14

220

Norrköping.

Samtliga sökande ........

4

21

15

16

5

—

61

Sökande som fått hjälp ..

4

17

12

14

3

—

50 !

Jönköpings län.

Samtliga sökande ........

19

56

76

55

37

21

264

Sökande som fått hjälp ..

16

51

66

52

34

19

238

Kronobergs län.

Samtliga sökande ........

9

36

37

40

22

6

1

150

Sökande som fått hjälp . .

8

33

32

35

19

6

133

Kalmar läns norra.

Samtliga sökande ........

12

33

26

19

15

14

119

Sökande som fått hjälp . .

11

32

23

19

14

13

112

Kalmar läns södra.

Samtliga sökande ........

26

52

51

26

20

11

186

Sökande som fått hjälp . .

25

47

43

26

17

11

169

Gotlands län.

Samtliga sökande ........

8

31

18

13

9

6

85

Sökande som fått hjälp . .

8

31

17

13

8

6

83

Blekinge län.

Samtliga sökande ........

32

69

63

51

32

16

263

Sökande som fått hjälp . .

32

68

58

48

29

15

250

Kristianstads län.

Samtliga sökande ........

34

lil

88

67

40

23

363

Sökande som fått hjälp . .

31

95

79

56

32

23

316

Malmöhus län.

Samtliga sökande ........

38

106

87

57

46

19

353

Sökande som fått hjälp . .

37

99

79

53

43

18

329

Malmö.

Samtliga sökande ........

15

37

34

28

11

2

127

Sökande som fått hjälp . .

13

33

29

23

7

1

106

Hälsingborg.

Samtliga sökande ........

5

20

17

15

5

—

62

Sökande som fått hjälp ..

5

17

13

12

5

—

52

Hallands län.

Samtliga sökande ........

13

40

36

25

15

15

144

Sökande som fått hjälp . .

13

32

33

20

13

13

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor)

141

Mödrahjälpsområden

1

1 d e

r 8 å

r

Summa

Intill 20

20—25

25—30

30—35

36—40

40 och
däröver

sökande

Göteborgs och Bohus län.
Samtliga sökande ........

19

77

65

65

50

19

295

Sökande som fått hjälp ..

17

68

57

48

45

16

251

Göteborg.

Samtliga sökande ........

28

85

86

52

32

5

288

Sökande som fått hjälp . .
Älvsborgs län.

27

78

78

48

29

5

265

29

66

77

66

41

30

309

Sökande som fått hjälp . .

29

61

73

62

39

30

294

Skaraborgs län.

Samtliga sökande ........

31

106

112

83

54

29

415

Sökande som fått hjälp ..

28

100

100

75

52

27

382

Värmlands län.

56

104

124

75

65

21

445

Sökande som fått hjälp . .

54

94

110

68

59

18

403

örebro län.

Samtliga sökande ........

18

47

42

23

20

9

159

Sökande som fått hjälp . .

14

29

31

18

16

9

117

Västmanlands län.

Samtliga sökande ........

18

37

35

24

23

5

142

Sökande som fått hjälp ..

14

26

31

22

22

5

120

Kopparbergs län.

Samtliga sökande ........

32

63

55

38

38

20

246

Sökande som fått hjälp . .

29

56

50

32

36

19

222

Gävleborgs län.

Samtliga sökande ........

42

117

109

92

45

24

429

Sökande som fått hjälp . .

36

110

101

90

43

23

403

Gävle.

Samtliga sökande ........

1

9

10

6

3

1

30

Sökande som fått hjälp ..

1

9

10

6

3

1

30

Västernorrlands län.
Samtliga sökande ........

59

176

162

112

72

42

623

Sökande som fått hjälp . .

58

164

147

105

68

37

579

Jämtlands län.

24

79

91

52

29

18

293

Sökande som fått hjälp ..

20

70

85

49

27

17

268

Västerbottens län.

42

178

167

143

77

51

658

Sökande som fått hjälp ..

42

169

157

138

73

50

629

Norrbottens län.

34

160

177

121

108

41

641

Sökande som fått hjälp . .

34

155

176

118

105

40

628

Hela riket.

Landsbygden.

589

1,700

1,563

1,642

1,513

1,225

864

444

6.464

Sökande som fått hjälp . .

554

1,143

809

424

6;006

Städerna.

181

610

566

383

188

64

1,992

Sökande som fått hjälp ..

168

545

494

333

160

54

1,754

Samtliga orter.

770

2,310

2,108

2,208

2,007

1,608

1,476

1,052

969

508

8,456

7,760

Sökande som fått hjälp . .

722

478

142

Kungl. Majds proposition nr 5 (Bilagor)

Tab. 7. Relativa antalet barnaföderskor under 25 år bland samtliga barnaföderskor* 1),
bland samtliga sökande oell bland sökande som erhållit hjälp 2).

Barnaföderskor under 25 år i % av

Mödrahjälpsområdcn

samtliga

barnafö-

derskor1)

samt-

liga

sökan-

de

sökande

som

erhållit

hjälp

samtliga

barnafö-

derskor1)

samt-

liga

sökan-

de

sökande

som

erhållit

hjälp

samtliga

barnafö-

derskor1)

samt-

liga

sökan-

de

sökande

som

erhållit

hjälp

Landsbygdon

Städerna

Samtliga orter

Stockholm ..........

—

—

—

23.7

41.1

41.9

23.7

41.1

41.9

Stockholms län......

26.(1

38.8

39.o

26.o

26.5

40.8

40.8

Uppsala län ........

34.9

41.2

39.8

29.8

33.4

42.s

42.1

Södermanlands län . .

28.4

30-8

28.1

31.o

(40.7)

29.3

33.7

32.o

Östergötlands län....

28.1

37.2

37.7

29.o

28.3

38.4

39.i

Norrköping..........

—

—

—

29.7

(41.0)

(42.0)

29.7

(41.o)

(42,o)

Jönköpings län......

22.5

28.4

27.7

27.6

(28.4)

(29.5)

24.2

28.4

28.2

Kronobergs län......

24.o

30.7

30.9

24.6

24.1

30. o

30.8

Kalmar läns norra . . (
Kalmar läns södra . . f

26.8

39.6

40.6

28.1

(43.6)

27.1

40.3

40.9

Gotlands län........

36.9

(43,i)

(44.6)

31.5

35.9

(45.9)

(47.0)

Blekinge län ........

32.t

40.3

41.2

31.6

(30.8)

32.0

38.4

40.o

Kristianstads län ....

30.6

38.8

39.o

32.2

30.8

39.9

39.9

Malmöhus län ......

31.5

40.7

41.3

30.7

(41.2)

(41.4)

31 3

40.8

41.3

Malmö..............

—

—

—

30.9

40.9

43.4

30.9

40.9

43.4

Hälsingborg ........

—

—

31.2

(40.3)

(42.3)

31.2

(40.3)

(42.3)

Hallands län ........

23.4

30.6

(31.3)

30.2

25.6

36.8

36.3

Göteborgs o. Bohuslän

23.4

32.1

33.2

32.5

(34.e)

25.3

32.5

33.9

Göteborg............

—

—

—

26.4

39.2

39.0

26.4

39.2

39.6

Älvsborgs län ......

24.9

28.9

28.2

28.«

(37.8)

(40. o)

26.1

30.7

30.6

Skaraborgs län......

27.5

33.9

34.1

25.7

(28.9)

(30.8)

27.1

33.0

33.5

Värmlands län ......

29.1

35.8

36.3

34.3

(37.8)

30.1

36.o

36.7

Örebro län..........

29.1

38.8

34.0

27.5

28.7

40.9

36.8

Västmanlands län. . . .

35.7

40.7

(34.7)

33.5

35.0

38.7

33. s

Kopparbergs län ....

30.4

39.2

39.1

29.2

30 3

38.6

38.3

Gävleborgs län......

33.2

38.7

37.8

31.7

33.1

37.1

36.2

Gävle ..............

_

_

—

27.8

27.8

Västernorrlands län . .

31.8

37.5

38.o

30.9

31.7

37.7

38.3

Jämtlands län ......

30.6

34.4

33.1

28.9

30.5

35.2

33.6

Västerbottens län....

27.7

33.1

33.1

28.1

27.8

38.4

33.5

Norrbottens län. .....

28.o

29.4

29.2

29.7

28.1

30.3

30.1

Hela riket

28.8

35.4

35.2

28.1

39.7

40.6

28.6

30.4

86.5

*) År 1937. Jfr texten.

2) Med punkt angives att liela antalet sökande respektive sökande som fått hjälp understiger
50, varvid något procenttal icke beräknats. Parentes anger att det antal uppgifter,

i förhållande till vilket procenttalet beräknats, understiger 100.

Kungl. Majlis ''proposition nr 5 (Bilagor). 143

Nedanstående tablå belyser sammanfattningsvis, i vilken omfattning mödrahjälp
tilldelats sökande i olika ålder:

Åldersår

Landsbygden

Städerna

Samtliga orter

Antal

sökande

Därav,

i %,

sökande
sora fått
hjälp

Antal

sökande

Därav,

i %,

sökande
som fått
hjälp

Antal

sökande

Därav,

i

sökande
som fått
hjälp

Intill 20..........................

589

94.i

181

92.s

770

93.»

20—25............................

1,700

91.9

610

89.3

2,310

91.3

25—30............................

1,642

92,1

566

87.3

2,208

90.9

30—35............................

1,225

93. s

383

86.9

1,608

91.8

35—40............................

864

93.6

188

85.1

1.052

92.1

40 och däröver ..................

444

95.5

64

84.4

508

94.1

Samtliga

6,404

92.9

992

88.1

8,456

91.8

Medan i städerna procenttalet för mödrar, vilkas ansökningar beviljats,
sjunker med stigande ålder, uppvisar motsvarande procenttal för landsbygden
en nedgång från gruppen av sökande under 20 år till gruppen av sökande i
åldern 20—25 år och därefter en uppgång. Sannolikt beror sistnämnda variation
på att de yngsta mödrarna i allmänhet äro ogifta och därför erhålla hjälp i
större omfattning än de övriga, medan de äldre, vanligen gifta mödrarna
erhålla hjälp desto oftare, ju flera barn de ha tidigare. I städerna gör sig
denna tendens icke märkbar, förmodligen därför att de barnrika mödrarna
där äro relativt fåtaliga. På det hela taget är det likväl fråga örn ganska små
variationer i frekvensen av beviljade ansökningar.

Antal barn som mödrarna hade tidigare. I den till mödrarnas ansökningar
fogade utredningen meddelas, hur många barn makarna (modern) hade tidigare.
Tyvärr framgår det icke alltid med önskvärd tydlighet, vilka barn det
här är fråga örn. I allmänhet synas, i fråga örn gift kvinna, alla barn som
endera eller båda makarna hade tidigare, vara redovisade på utredningsblanketten,
men detta framgår i regel icke direkt av uppgifterna. Vanligen
finnes ej heller angivet, örn de redovisade barnen äro hemmavarande eller
vistas på annan ort. Vid bearbetningen har man för det första bortsett från
barn över 16 år och likaså, där det varit möjligt, från mannens barn i tidigare
äktenskap eller utom äktenskapet, såvida icke uppgifterna givit tydligt vid
handen, att dessa vistades i hemmet.1 * *)

Av tablån överst på sid. 144 framgår, hur enligt de föreliggande uppgifterna
å ena sidan de gifta, å andra sidan de ogifta (och förut gifta) mödrarna fördelade
sig efter antalet barn (under 16 år), som de hade tidigare.

Bland samtliga gifta sökande utgöra de, som förut icke hade några barn
under 16 år, omkring Vs. Bland gifta (och förut gifta) uppgå de till ej mindre
än 4/ö. I båda fallen är ifrågavarande andel icke obetydligt större i städerna
än på landsbygden.

Nästan utan undantag äro de, som ej hade några barn under 16 år, förstfödersMor.
Så kommer denna grupp också att benämnas i fortsättningen,
ehuru på grund av vad ovan meddelats rörande redovisningen av mannens
barn utom äktenskapet eller i tidigare äktenskap, ett mindre antal först -

1) Då det meddelats, att mannen betalar försörjningsbidrag för barn i tidigare äktenskap

eller utom äktenskapet, vilka vistas utom hemmet, har bidragsbeloppet frånräknats mannens

inkomst.

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

Gifta mödrar

Ogifta och förut gifta mödrar

Hela

Därav i %

med

Hela

Däray i %

med

Hela riket.

antalet

1 0. 2

3 0. fl.

antalet

1 0. 2

3 0. fl.

Landsbygden.

barn

barn

barn

barn

Samtliga sökande................

5,143

30. s

40.4

29.3

1,321

78.1

I8.1

3.8

Sökande som fått hjälp..........

4,743

28.1

40.9

31.o

1,263

77.8

18.4

3.8

Städerna.

Samtliga sökande................

1,413

38.g

43.9

17.6

579

84. s

14.8

i.*

Sökande som fått hjälp..........

1,199

36.8

44.0

19.2

555

84.o

14.6

1.4

Samtliga orter.

Samtliga sökande................

6,556

32.1

41.i

26.8

1,900

80.0

16.9

3.1

Sökande som fått hjälp..........

5,942

29.8

41.6

28.6

1,818

79.6

17.8

3.1

föderskor kommit att räknas bland mödrar, vilka uppgivas lia haft barn
tidigare.

Av ovanstående tablå framgår vidare, att omkring 2/s av de gifta mödrarna
förut hade ett eller två barn, medan något över Vi (på landsbygden närmare V3,
i städerna mindre än Vs) förut hade tre eller flera barn.

I fråga örn de ogifta (eller förut gifta) mödrarna föreligger knappast någon
skillnad, med avseende på antalet barn, mellan samtliga sökande och sökande
som fått hjälp. Däremot kan det konstateras, att bland de gifta mödrar vilkas
ansökningar beviljats, förstföderskorna äro något färre, de barnrika mödrarna
(med 3 eller flera barn förut) något flera (relativt taget) än bland samtliga
gifta sökande. I vilken omfattning mödrar med olika antal barn fått sina
ansökningar beviljade, framgår närmare av följande tablå:

Landsbygden

Städerna

Samtlig

a orter

Därav,

Därav,

Därav,

Antal

sökande

i %,

sökande

Antal

sökande

i %,

sökande

Antal

sökande

i %,

sökande

som fått

som fått

som fått

Gifta.

hjälp

hjälp

hjälp

Utan barn förut..................

1,557

85.5

546

80.1

2,103

84.3

Med 1 och 2 barn förut ..........

2,077

93.5

620

85.2

2,697

91.5

Med 3 eller flera barn förut......

1,509

97.4

247

93.1

1,756

96.8

Samtliga

5.143

92 2

1,413

84.»

C,556

90.6

Ogifta och förut gifta.

Utan barn förut..................

1,032

95.2

488

95.5

1,520

95.3

Med 1 och 2 barn förut ..........

239

97.5

83

97.6

322

97.5

Med 3 eller flera barn förut......

50

(96.o)

8

58

(96.6)

Samtliga

1,321

95,6

579

95.9

1,900

95.7

Av de gifta förstföderskorna ha alltså 84 procent fått sina ansökningar
beviljade. Bland gifta mödrar med ett eller två barn tidigare utgör motsvarande
andel 91 procent och bland mödrar med tre eller flera barn tidigare
97 procent. För de ogifta och förut gifta mödrarna spelar barnantalet tydligen
mindre roll, i det att förstföderskorna inom denna grupp fått sina ansök -

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (liilågor). 145

Tab. 8. Gifta mödrar. Samtliga sökande och sökande som erhållit hjälp, fördelade
efter antalet barn under 16 år som de hade tidigare.

Absoluta tal

Procenttal

Mödrahjälpsområden

Utan

Med

1 eller 2
barn

Med

3 eller

Till-

Utan

Med

1 eller 2
barn

Med

3 eller

Till-

barn

flera

barn

hopa

barn

flera

barn

hopa

Stockholm.

Samtliga sökande................

133

122

31

286

46.5

42.7

10.8

100. o

Sökande som fått hjälp..........

121

117

31

269

45.0

43.5

11.5

lOO.o

Stockholms län.

72

79

42

193

179

37.3

34.6

40.9

41.9

21.8

23.5

100. o
lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

62

75

42

Uppsala län.

Samtliga sökande................

34

39

34

107

31.8

36.4

31.8

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

28

36

34

98

(28.6)

(36.7)

(34.7)

lOO.o

Södermanlands län.

Samtliga sökande................

43

87

36

166

25.9

52.4

21.7

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

25

77

34

136

18.4

56.6

25.o

lOO.o

Östergöttands län.

Samtliga sökande................

32

71

76

179

17.9

39.7

42.4

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

27

63

73

lt>3

16.6

38.6

44.8

lOO.o

Norrköping.

Samtliga sökande................

11

26

11

48

Sökande som fått hjälp..........

Jönköpings län.

9

20

9

38

Samtliga sökande................

80

87

60

227

35.3

38.s

26.4

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

63

84

56

203

31.o

41.4

27.6

lOO.o

Kronobergs län.

Samtliga sökande................

44

51

34

129

34.i

S9.c

26.3

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

38

42

33

113

33.6

37.2

29.2

lOO.o

Kalmar läns norra.

Samtliga sökande................

31

35

31

97

(32.0)

(36.0)

(32.o)

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

27

34

31

92

(29.3)

(37.o)

(33.7)

lOO.o

Kalmar läns södra.

Samtliga sökande................

42

69

41

152

27.6

45.4

27.0

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

33

64

38

135

24.4

47.4

28.2

lOO.o

Gotlands län.

Samtliga sökande................

19

26

22

67

(28.4)

(38.8)

(32.8)

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

18

25

22

65

(27.7)

(38.5)

(33.8)

lOO.o

Blekinge län.

Samtliga sökande................

60

90

55

205

29.3

43.9

26.8

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

54

85

53

192

28.1

44.3

27.6

lOO.o

Kristianstads län.

Samtliga sökande................

72

ilo

83

265

27.2

41.5

31.3

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

53

93

74

220

24.1

42.3

33.6

lOO.o

Malmöhus län.

Samtliga sökande................

71

118

85

274

25.9

43.i

31.o

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

62

109

82

253

24.5

43.1

32.4

lOO.o

Malmö.

Samtliga sökande................

29

40

19

88

(33.o)

(45.4)

(21.6)

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

22

30

17

69

(31.9)

(43.5)

(24.6)

lOO.o

Hälsingborg.

Samtliga sökande................

16

25

4

45

Sökande som fått hjälp..........

12

20

4

36

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 5. 782 40 10

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor),

Absoluta tal

Procenttal

Mödrahjälpsområden

Utan

barn

Med
leiler 2
barn

Med

3 eller
flera
barn

Till-

hopa

Utan

barn

Med

1 eller 2
barn

Med

3 eller
flera
barn

Till-

hopa

Hallands län.

Samtliga sökande................

41

43

40

124

33.0

34.7

32.3

100.o

Sökande som fått hjälp..........

32

36

38

106

30.2

34.0

35.8

100. o

Göteborgs och Bohus län.

Samtliga sökande................

87

109

62

258

33.7

42.3

24.o

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

65

92

60

217

30. o

42.4

27.6

lOO.o

Göteborg.

lOO.o

86

87

34

207

41.5

42.0

16.5

75

76

34

185

40.5

41.i

18.4

lOO.o

Älvsborgs län.

26.o

lOO.o

Samtliga sökande................

83

lil

68

262

31.7

42.3

Sökande som fått hjälp..........

75

106

66

247

30.4

42.9

26.7

lOO.o

Skaraborgs län.

24.3

100 o

Samtliga sökande................

117

160

89

366

32.0

43.7

Sökande som fått hjälp..........

103

151

85

339

30.4

44.5

25.1

lOO.o

Värmlands län.

Samtliga sökande................

129

133

75

337

38.3

39.5

22.2

lOO.o

107

116

75

298

35.9

38.9

25.2

lOO.o

Örebro län.

Samtliga sökande................

39

39

28

106

36.8

36.8

26.4

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

15

32

26

73

20.5

43.9

35.6

lOO.o

Västmanlands län.

Samtliga sökande................

19

37

43

99

(19.2)

(37.4)

(43.4)

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

10

31

42

83

(12.1)

(37.3)

(50.6)

lOO.o

Kopparbergs län.

45.4

28.5

lOO.o

Samtliga sökande................

43

75

47

165

26.1

Sökande som fått hjälp..........

31

67

46

144

21.6

46.5

31.9

lOO.o

Gävleborgs län.

29.7

lOO.o

Samtliga sökande................

79

122

85

286

27.6

42.7

Sökande som fått hjälp..........

65

118

84

267

24.3

44.2

31.5

lOO.o

Gävle.

Samtliga sökande................

11

9

3

23

•

Sökande som fått hjälp..........

11

9

3

23

Västernorrlands län.

Samtliga sökande................

153

192

105

450

34.0

42.7

23.3

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

137

176

101

414

33.i

42.5

24.4

lOO.o

Jämtlands län.

Samtliga sökande................

60

82

57

199

30.2

41.2

28.6

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

50

74

56

180

27.8

41.1

31.1

lOO.o

Västerbottens län.

Samtliga sökande................

207

226

140

573

36.2

39.4

24.4

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

191

217

137

545

35.1

39.8

25.1

lOO.o

Norrbottens län.

Samtliga sökande................

160

197

216

573

27.9

34.4

37.7

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

152

194

214

560

27.1

34.7

38.2

lOO.o

Hela riket

Samtliga sökande................

2.103

2,697

1,756

6,556

32.1

41.1

26.8

100 o

Sökande som fått hjälp..........

1,773

2,469

1,700

5,942

29.8

41.6

28.6

lOOo

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor). 147

ningar beviljade i nära nog samma omfattning som de vilka tidigare hade ett
eller flera barn.

I tab. 8 meddelas för varje särskilt mödrahjälpsområde absoluta och relativa
tal, utvisande de gifta mödrarnas fördelning efter antalet barn under

16 år. Utom i Stockholm och Göteborg, där förstföderskorna utgjorde närmare
hälften respektive 2/s av samtliga gifta sökande, var det relativa antalet gifta
sökande, vilka icke hade några barn förut, jämförelsevis högt även i Stockholms,
Värmlands, Örebro och Västerbottens län (36 å 38 procent), däremot
ganska lågt bland annat i Södermanlands, Malmöhus och Kopparbergs län
(ungefär 26 procent) samt i Östergötlands och Västmanlands län (18 respektive
19 procent). Frekvensen av gifta sökande med ett eller två barn tidigare
håller sig genomgående vid omkring 2/s; endast Södermanlands län uppvisar
ett betydligt högre relativtal (över V2), medan i Hallands och Norrbottens län
motsvarande andel uppgår till endast något över Vs. Vad beträffar de barnrika
mödrarna (med 3 eller flera barn tidigare) ha i främsta rummet Stockholm
och Göteborg att uppvisa jämförelsevis låga relativtal (11 respektive

17 procent); deras antal är relativt lågt även i Stockholms, Södermanlands
och Värmlands län (omkring 22 procent), relativt högt däremot i Östergötlands,
Västmanlands och Norrbottens län (38 å 43 procent).

Bland gifta sökande som erhållit hjälp, är i flertalet mödrahjälpsområden
fördelningen efter antalet barn under 16 år ungefär densamma som bland
samtliga gifta sökande, likväl med någon förskjutning till de barnrika mödrarnas
förmån på bekostnad av förstföderskorna. Avsevärt större än i de
övriga distrikten är denna förskjutning i Södermanlands, Örebro och Västmanlands
län, beroende på att i dessa distrikt de gifta förstföderskornas ansökningar
i rätt stor omfattning icke beviljats.

Då det synes vara av speciellt intresse att undersöka, i vad mån gifta förstföderskor
omfattas av mödrahjälpen, angives i tab. 9 det procentuella antalet
gifta mödrar utan barn tidigare dels bland samtliga sökande, dels bland
sökande som erhållit hjälp, på landsbygden och i städerna inom respektive
mödrahjälpsområden. I relation till antalet sökande över huvud utgjorde de
gifta förstföderskorna på landsbygden 24 procent, i städerna 28 procent. Bland
sökande som erhållit hjälp utgjorde deras andel på landsbygden 22 procent,
i städerna 26 procent. Begränsas jämförelsen mellan distrikten till landsbygden,
finner man att bland samtliga sökande de gifta förstföderskornas
andel varierar från 11 å 12 procent, i Västmanlands och Östergötlands län,
till 30 procent eller något mer, i Kronobergs, Göteborgs och Bohus samt Västerbottens
län. Bland sökande som erhållit hjälp äro de gifta förstföderskorna
relativt fåtaliga i Västmanlands län (6 procent) samt i Östergötlands, Örebro
och Södermanlands län (10 å 13 procent). Relativt talrika äro de däremot i
Älvsborgs, Värmlands, Kronobergs och Västerbottens län (28 å 30 procent).

Örn man i stället undersöker frekvensen av barnrika mödrar (med 3 eller
flera barn tidigare), finner man att en avsevärd skillnad föreligger mellan
städer och landsbygd men att i övrigt, vad landsbygden beträffar, deras relativa
antal varierar betydligt mindre än förstföderskornas. Antalet gifta mödrar
med 3 eller flera barn tidigare utgjorde sålunda i städerna 12 procent, på
landsbygden 23 procent av samtliga sökande barnaföderskor. Bland sökande
som erhållit hjälp var deras relativa antal obetydligt högre. I fråga örn landsbygden
finner man, att i så gott som samtliga distrikt de gifta, barnrika
mödrarna utgjorde Vs å V4 såväl bland samtliga sökande som bland sökande
vilka erhållit hjälp. Endast i Östergötlands, Hallands, Västmanlands och
Norrbottens län uppgick deras andel till omkring Vs.

De ovan anförda olikheterna mellan skilda mödrahjälpsområden med av -

148

Kungl. Majus proposition nr 5 (Bilagor).

Tab. 9. Procentuella antalet gifta förstföderskor dels bland samtliga sökande,
dels bland sökande som erhållit hjälp, på landsbygden och i städerna
inom respektive niödralijälpsområden. * l<

Procentuella antalet gifta mödrar utan barn tidigare bland

Mödrahj äl psområden

samtliga

sökande

sökande
som fått

samtliga

sökande

sökande
som fått

samtliga

sökande

sökande
som fått

hjälp

hjälp

hjälp

Landsbygden

Städerna

Samtliga orter

Stockholm..................

—

—

29.1

27.7

29.i

27.7

Stockholms län ............

27.1

24.9

27.7

25.3

Uppsala län................

23.5

21.2

23.9

21.1

17.8

13.3

(28.8)

21.0

14''5

Ostergötlands län ..........

ll.i

10.5

13.2

12.3

Norrköping ................

—

—

(18.0)

(18.o)

(18.o)

(18.0)

Jönköpings län ............

Kronobergs län ............

Kalmar läns norra..........

Kalmar läns södra..........

28.9
30.7

26.9
18.3
(23.7)

23.2

24.9

30.1

24.8

17.3

(23.0)

21.6

(34.3)

(31.1)

30.3

29.3
26.1
22.6
(22.4)

22.8

26.5

28.6
24.1

19.5
(21.7)

21.6

Blekinge län ..............

(21.2)

Kristianstads län ..........

19.9

16.6

19.8

16.8

Malmöhus län..............

18.6

17.7

(26.5)

(24.1)

20.i

18.8

_

22.8

20.8

22.8

20.8

(25.8)

(23.1)

(25.8)

(23.1)

Hallands län ..............

24.i

(23.2)

25.5

28.5

25.8

Göteborgs och Bohus län . .

30. o

(26.9)

29.5

25.9

Göteborg ..................

—

—

29.9

28.3

29.9

28.3

Älvsborgs län..............

28.9

27.8

(19.4)

(16.7)

26.9

25.5

Skaraborgs län ............

26.8

25.9

(34.2)

(32.3)

28.2

27.o

Värmlands län ............

29.8

27.7

(23.7)

29.0

26.6

Örebro län ................

23.9

12.o

24.5

12.8

Västmanlands län ..........

11.9

(6.1)

13.4

8.3

Kopparbergs län............

17.6

14.5

17.5

14.0

Gävleborgs län ............

19.2

16.8

18.4

16.1

Gävle......................

Västernorrlands län ........

24.1

23.2

24.6

23.7

Jämtlands län..............

20.3

19.1

20.5

18.7

Västerbottens län ..........

31.5

30-4

31.5

30.4

Norrbottens län............

24.8

23.9

25.0

24.2

Hela riket

23.9

22.0

28.0

25.8

24.9

22.8

seende på mödrarnas fördelning efter antalet barn, sammanhänga dels med
demografiska förhållanden, dels med ansökningsfrekvensen. Detta samband
belyses närmare på sid. 169 o. f.

De gifta mödrarnas fördelning efter mannens yrke och anställning. I tab. 10
meddelas, i absoluta tal, hur de gifta mödrar som ansökt örn, respektive

0 Med punkt angives att liela antalet sökande respektive sökande som fått hjälp, understiger
50, varvid något procenttal icke beräknats. Parentes anger att det antal uppgifter

i förhållande till vilket procenttalet beräknats, understiger 100.

Kungl. Majlis proposition nr 5 (Bilagor).

149

Tali. 10'')• Gifta mödrar, som ansökt örn respektive erhållit mödrahjälp,
fördelade efter mannens yrke.

Mannens

yrke

Mödrahjälpsområden

Företagare

Arbetare och tjänste-män i

Allm.

tjänst

och

fria

yrken

Yrke

Till-

Jord-

brukare

Övriga

jord-

bruk

in-

dustri

bandel,

trans-

port

etc.

ej

upp-

givet

hopa

Stockholm-

Samtliga sökande................

14

140

101

28

3

286

Sökande som fått hjälp..........

—

14

—

131

94

27

3

269

Stockholms län.

Samtliga sökande................

20

6

37

96

25

9

193

Sökande som fått hjälp..........

20

5

35

86

24

9

—

179

Uppsala län.

Samtliga sökande................

16

5

41

35

8

2

107

Sökande som fått hjälp..........

15

4

41

29

7

2

—

98

Södermanlands län.

Samtliga sökande................

20

5

59

66

11

5

166

Sökande som fått hjälp ..........

18

5

49

51

9

4

—

136

Östergötlands län.

Samtliga sökande................

27

7

70

59

11

5

179

Sökande som fått hjälp..........

23

7

70

51

8

4

—

163

Norrköping.

Samtliga sökande................

2

3

28

11

4

48

Sökande som fått hjälp..........

—

2

3

21

8

4

—

38

Jönköpings län.

Samtliga sökande................

54

18

19

115

13

7

1

227

Sökande som fått hjälp..........

46

16

18

103

12

7

1

203

Kronobergs län.

Samtliga sökande . .''..............

40

9

12

49

14

4

1

129

Sökande som fått hjälp..........

35

9

10

42

12

4

1

113

Kalmar läns norra.

Samtliga sökande...............

18

8

25

35

7

3

1

97

Sökande som fått hjälp..........

17

8

25

31

7

3

1

92

Kalmar läns södra.

Samtliga sökande................

25

8

43

57

11

6

2

152

Sökande som fått hjälp..........

18

7

43

49

11

5

2

135

Gotlands jan.

Samtliga sökande................

16

5

16

23

2

5

67

Sökande som fått hjälp..........

15

5

16

23

1

5

—

65

Blekinge län.

Samtliga sökande................

47

23

15

96

19

5

205

Sökande som fått hjälp..........

46

22

15

87

19

3

—

192

Kristianstads län.

Samtliga sökande................

49

22

59

113

15

6

1

265

Sökande som fått hjälp..........

44

19

54

83

13

6

1

220

Malmöhus län.

Samtliga sökande................

39

13

95

98

24

4

1

274

Sökande som fått hjälp..........

34

13

93

90

18

4

1

253

Malmö.

Samtliga sökande............

2

6

5

53

17

5

88

Sökande som fått hjälp..........

2

5

5

41

13

3

—

69

Hälsingborg.

Samtliga sökande..............

4

6

24

7

4

45

Sökande som fått hjälp.........

—

2

5

19

6

4

—

36

Hallands län.

Samtliga sökande..............

34

11

25

42

8

4

124

Sökande som fått hjälp........

34

10

22

32

4

4

—

106

9 Från och. med tab. 10 hava Spånga, Solna, Stocksund, Nacka och Huddinge i Stockholms
län räknats till städerna.

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

Mannens

yrke

Mödrahj äl psområden

Företagare

Arbetare och tjänste-män i

Allm.

tjänst

och

fria

yrken

Yrke

Till-

Jord-

brukare

Övriga

jord-

bruk

in-

dustri

handel,

trans-

port

etc.

ej

upp-

givet

hopa

Göteborgs och Bohus län.

Samtliga sökande................

84

22

12

118

14

8

—

258

Sökande som fått hjälp..........

72

18

12

95

14

6

—

217

Göteborg.

Samtliga sökande................

—

11

2

152

30

11

1

207

Sökande som fått hjälp..........

—

11

2

135

26

10

1

185

Älvsborgs län.

Samtliga sökande................

71

13

23

129

20

5

1

262

Sökande som fått hjälp..........

70

13

22

117

19

5

1

247

Skaraborgs län.

Samtliga sökande................

110

28

66

127

25

9

1

366

Sökande som fått hjälp..........

105

24

65

115

20

9

1

339

Värmlands län.

Samtliga sökande................

53

18

94

137

28

6

2

337

Sökande som fått hjälp..........

47

16

91

117

20

5

2

298

örebro län.

Samtliga sökande......

13

4

34

43

7

5

106

Sökande som fått hjälp..........

10

3

30

22

4

4

—

73

Västmanlands län.

Samtliga sökande.......

12

5

37

37

5

3

—

99

Sökande som fått hjälp..........

10

4

33

29

4

3

—

83

Kopparbergs län.

Samtliga sökande........

20

5

56

73

5

6

—

165

Sökande som fått hjälp..........

20

5

53

56

4

6

—

144

Gävleborgs län.

Samtliga sökande................

36

15

100

106

19

9

1

286

Sökande som fått hjälp..........

35

13

96

94

19

9

1

267

Gävle.

Samtliga sökande................

—

1

1

16

4

1

—

23

Sökande som fått hjälp..........

—

1

1

16

4

1

—

23

Västernorrlands län.

Samtliga sökande................

85

25

91

199

29

18

. 3

450

Sökande som fått hjälp..........

77

23

90

183

25

13

3

414

Jämtlands län.

Samtliga sökande................

42

5

73

57

17

5

—

199

Sökande som fått hjälp..........

40

4

69

51

13

3

—

180

Västerbottens län.

Samtliga sökande................

227

28

80

196

25

14

3

573

Sökande som fått hjälp..........

216

27

78

187

20

14

3

545

Norrbottens län.

Samtliga sökande................

167

28

149

180

23

23

3

573

Sökande som fått hjälp..........

166

28

148

174

22

20

2

560

Hela riket.

Landsbygden.

Samtliga sökande................

1,310

283

1,304

1,791

276

118

18

5,100

Sökande som fått hjälp..........

1,222

261

1,253

1,607

236

107

17

4,703

Städerna-

Samtliga sökande................

16

91

44

908

279

lil

7

1,456

Sökande som fått hjälp..........

13

82

41

753

244

99

7

1,239

Samtliga orter.

Samtliga sökande................

1,326

374

1,348

2,699

555

229

25

6,556

Sökande som fått hjälp..........

1,235

343

1,294

2,360

480

206

24

5,942

151

Kungl. Majds proposition nr 5 (Bilagor).

erhållit mödrahjälp, fördela sig efter mannens yrke eller huvudsakliga sysselsättning.
Nedanstående tablå utvisar den procentuella fördelningen på olika
näringsgrenar jämte motsvarande siffror för alla manliga yrkesutövare i riket
enligt 1930 års folkräkning:

i

Jordbruk

%

Industri

%

Handel
och sam-färdsel
%

Allmän
tjänst
och fria
yrken etc.
%

Yrke ej
angivet
%

Tillhopa

%

Mödrahjälpsundersökningen.
(Männen till gifta mödrar.)

Landsbygden.

Samtliga sökande ..........

51.2

38.2

7.9

2.3

0.4

lOO.o

Sökande som fått hjälp ....

52.6

37.2

7.5

2.3

0.4

100.0

Städerna.

Samtliga sökande ..........

4.i

65.9

21.9

7.6

0.5

100.O

Sökande som fått hjälp ....

4.4

64.4

22.7

7.9

0.6

lOO.o

Hela riket.

Samtliga sökande ..........

40.8

44.3

11.0

3.5

0.4

lOO.o

Sökande som fått hjälp ....

42.6

42.8

10.7

3.5

0.4

lOO.o

Folkräkningen 1930.

Manliga yrkesutövare ......

40.4

37.5

17.3

4.8

—

lOO.o

På landsbygden är jordbruket med binäringar representerat av mer än
hälften av samtliga män till gifta sökande, industri och hantverk av ej fullt 2/s;
i städerna representeras industrin och hantverket av närmare 2/s samt handel
och samfärdsel av drygt Vs. För landet i dess helhet är fördelningen följande:
jordbruk med binäringar ungefär 2/s, industri och hantverk något över 2/s,
handel och samfärdsel drygt Vio, vartill kommer ungefär V20, representerande
övriga yrkesgrupper (främst allmän tjänst och fria yrken). Denna fördelning,
vilken i fråga örn mödrar som erhållit hjälp undergår en helt obetydlig förskjutning
till jordbrukets förmån, överensstämmer ganska väl med fördelningen
av alla manliga yrkesutövare enligt 1930 års folkräkning. Den enda
skillnaden är att gruppen industri och hantverk företer ett något högre
procenttal, grupperna handel och samfärdsel samt allmän tjänst och fria yrken
däremot något lägre procenttal än enligt folkräkningen.

Inom gruppen jordbruk med binäringar utgjordes ungefär halva antalet av
småbrukare, arrendatorer, fiskare, trädgårdsodlare och dylika. Inom grupperna
industri och hantverk samt handel och samfärdsel uppgingo de självständiga
näringsidkare sammanlagt till ungefär V10. Tillsammans uppgingo de egna
företagarna inom samtliga yrkesgrupper till drygt 1U av hela antalet män till
gifta sökande; endast 2 procent voro privatanställda funktionärer, medan
arbetarna utgjorde omkring 70 procent.

Tab. 11 utvisar antalet gifta mödrar, vilkas män hade fast eller tillfällig
anställning eller voro utan anställning vid det tillfälle, då ansökan örn mödrahjälp
gjordes. I tabellen redovisas endast sådana yrkesutövare, för vilka
anställning kan ifrågakomma, d. v. s. funktionärer, arbetare m. fl., däremot
icke jordbrukare, självständiga näringsidkare och dylika. Sammanfattningsvis
meddelas i följande tablå de gifta mödrarnas procentuella fördelning efter
mannens anställning:

152

Kungl. Majlis proposition nr 5 (Bilagor).

Hela riket.

Landsbygden.

Med anställning;

Utan anställning på grund ay

An-ställning
ej upp-given

%

Tillhopa

%

fast

%

tillfälligt

%

arbets-

löshet

%

sjukdom

%

värnpl.
o. dyl.

%

Samtliga sökande ........

53.2

22.9

18.8

3.o

0.3

1.8

100. o

Sökande som fått hjälp ..

50.5

24.0

20.1

3.2

0.3

1.9

100. o

Städerna.

Samtliga sökande ........

60.1

16.7

18.4

3.4

0.6

0.8

100. o

Sökande som fått hjälp . .

55.1

18.4

21.0

4.o

0.8

0.9

lOO.o

Samtliga orter.

Samtliga sökande ........

55.1

21.2

18.7

3.1

0.4

1.5

lOO.o

Sökande som fått hjälp . .

51.7

22.6

20.3

3.4

0.4

1.6

lOO.o

Det framgår härav, att på landsbygden drygt hälften, i städerna 3/r> av
männen till ifrågavarande mödrar hade fast anställning, medan de som endast
hade tillfällig anställning utgjorde något över Vs på landsbygden och ungefär
Ve i städerna. Som fast anställda har man härvidlag räknat alla dem beträffande
vilka det icke särskilt uppgivits, att deras anställning var tillfällig.
Följaktligen behöver i detta sammanhang fast anställning icke betyda annat
än en något så när stadig sysselsättning, örn vilken det icke förutses, att den
inom kort kommer att upphöra. Det framgår vidare av de i tablån anförda
procenttalen, att såväl på landsbygden som i städerna drygt Vs av männen voro
utan anställning, det stora flertalet på grund av arbetsbrist, men en icke obetydlig
del på grund av sjukdom.

I vilken omfattning mannens anställningsförhållanden inverkat på bevil-*
jandet av mödrahjälp utvisas av följande tablå:

Gifta mödrar vilkas män voro:

Fast anställda..................

Tillfälligt anställda ............

Utan anställning''1)..............

Samtliga

Landsbygden

Städerna

Samtliga orter

Antal

sökande

Därav,

i %,

sökande
som fått
hjälp

Antal

sökande

Därav,

i %,

sökande
som fått
hjälp

Antal

sökande

Därav,

i %,

sökande
som fått
hjälp

1,856

798

835

3,489

87.2

96.4

97.6

91.8

807

224

311

1,842

77.6
93.s
97.i

84.7

2,663

1,022

1,146

4,831

84.3

95.7
97.5

89.8

I tab. 11 a angives det procentuella antalet gifta mödrar, vilkas män voro
utan anställning, dels bland samtliga gifta sökande, dels bland gifta sökande
som erhållit hjälp (exklusive hustrur till jordbrukare, självständiga näringsidkare
och dylika, för vilka anställning icke ifrågakom). Tabellen visar att
stora skillnader föreligga mellan de olika mödrahjälpsområdena. Det procentuella
antalet arbetslösa är avsevärt högre i de norrländska distrikten än i
övriga delar av landet. Södermanlands, Östergötlands och Jönköpings län,
Kalmar läns norra distrikt samt Skaraborgs, Örebro och Västmanlands län
uppvisa däremot betydligt lägre siffror än de syd- och mellansvenska distrikten
i övrigt.

*) Inklusive utan uppgiven anställning.

153

Kungl. Majus proposition nr 5 (Bilagor).

Tal). 11. Gifta mödrar som ansökt örn, respektive erhållit mödrahjälp, fördelade

efter mannens anställning''.

Mödrahjälpsområden

Mannens anställning

Tillhopa

Med anställning

Utan anställning på grand av

Ej upp-given

fast

tillfällig

arbets-

löshet

sjukdom

värnpl.
o. dyl.

Stockholm.

Samtliga sökande ........

149

55

48

ii

2

4

269

Sökande som fått hjälp. . ..

134

54

47

n

2

4

252

Stochholms län.

Samtliga sökande ........

101

25

32

6

1

2

167

Sökande som fått hjälp . .

89

25

31

6

1

2

154

Uppsala län.

Samtliga sökande ........

62

8

12

2

—

2

86

Sökande som fått hjälp . .

56

8

11

2

—

2

79

Södermanlands län.

Samtliga sökande ........

112

15

6

5

2

1

141

Sökande som fått hjälp ..

87

14

5

5

1

1

113

Östergötlands län.

Samtliga sökande ........

107

20

12

2

—

4

145

Sökande som fått hjälp ..

96

20

11

2

—

4

133

Norrköping.

Samtliga sökande ........

30

1

13

2

—

—

46

Sökande som fått hjälp . .

20

1

13

2

—

—

36

Jönköpings län.

Samtliga sökande ........

134

8

8

2

1

1

154

Sökande som fått hjälp . .

120

8

8

2

1

1

140

Kronobergs län.

Samtliga sökande ........

41

26

10

2

—

—

79

Sökande som fått hjälp ..

33

24

9

2

—

—

68

Kalmar läns norra.

Samtliga sökande ........

46

18

3

3

—

—

70

Sökande som fått hjälp . .

42

18

3

3

—

—

66

Kalmar läns södra.

Samtliga sökande ........

69

30

16

1

—

1

117

Sökande som fått hjälp . .

60

30

16

1

—

1

108

Gotlands län.

Samtliga sökande ........

27

7

8

1

1

2

46

Sökande som fått hjälp . .

26

7

8

1

1

2

45

Blekinge län.

Samtliga sökande ........

96

17

19

2

—

1

135

Sökande som fått hjälp . .

85

17

19

2

—

1

124

Kristianstads län.

Samtliga sökande ........

141

19

28

4

—

1

193

Sökande som fått hjälp . .

108

18

26

3

■ —

1

156

Malmöhus län.

Samtliga sökande ........

144

36

34

4

1

2

221

Sökande som fått hjälp . .

130

35

33

4

1

2

205

Malmö.

Samtliga sökande ........

43

20

14

1

2

—

80

Sökande som fått hjälp . .

26

19

14

1

2

—

62

Hälsingborg.

Samtliga sökande ........

22

11

8

—

—

—

41

Sökande som fått hjälp . .

15

11

8

—

—

—

34

Hallands län.

Samtliga sökande ........

49

17

11

1

—

1

79

1 Sökande som fått hjälp . .

35

16

1 10

1

—

—

62

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor),

Mannens anställning

Mödrahjälpsområden

Med anställning

Utan anställning på grund av

Ej upp-

Tillhopa

fast

tillfällig

arbets-

löshet

sjukdom

värnpl.
o. dyl.

given

Göteborgs och Bohus län.
Samtliga sökande ........

76

40

32

3

i

152

Sökande som fått hjälp . .

57

36

30

3

—

i

127

Göteborg.

Samtliga sökande ........

121

23

36

11

1

3

195

Sökande som fått'' hjälp . .

101

21

36

11

1

3

173

Älvsborgs län.

Samtliga sökande ......

ilo

29

29

6

3

177

Sökande som fått hjälp . .

99

28

29

5

—

2

163

Skaraborgs län.

Samtliga sökande ........

164

43

10

5

5

227

Sökande som fått hjälp . .

150

40

10

5

—

4

209

Värmlands län.

Samtliga sökande ........

145

52

54

9

5

265

Sökande som fått hjälp ..

118

48

53

9

—

5

233

örebro län.

Samtliga sökande ........

71

12

4

1

i

89

Sökande som fått hjälp ..

47

7

4

1

1

—

60

Västmanlands län.

Samtliga sökande ........

65

8

5

3

1

82

Sökande som fått hjälp ..

53

7

5

3

—

1

69

Kopparbergs län.

Samtliga sökande ........

58

46

24

10

1

1

140

Sökande som fått hjälp . .

40

43

24

10

1

1

119

Gävleborgs län.

Samtliga sökande ........

98

61

58

13

2

2

234

Sökande som fått hjälp ..

85

60

56

13

2

2

218

Gävle.

Samtliga sökande ........

14

2

6

22

Sökande som fått hjälp . .

14

2

6

—

—

—

22

Västernorrlands län.
Samtliga sökande ........

113

95

lil

13

5

337

Sökande som fått hjälp , .

97

88

108

13

—

5

311

Jämtlands län.

Samtliga sökande ........

50

46

41

4

1

10

152

Sökande som fått hjälp ..

38

43

40

4

1

10

136

Västerbottens län.

Samtliga sökande ........

124

91

86

10

4

315

Sökande som fått hjälp . .

112

90

83

10

—

4

299

Norrbottens län.

Samtliga sökande ........

81

141

127

13

2

11

375

Sökande som fått hjälp . .

72

140

126

13

2

11

364

Hela riket.

Landsbygden.

Samtliga sökande ........

1,856

798

658

104

10

63

3,489

Sökande som fått hjälp . .

1,619

769

643

102

10

60

3,203

Städerna.

Samtliga sökande ........

807

224

247

46

8

10

1,342

Sökande som fått hjälp . .
Samtliga orter.

626

209

239

46

7

10

1,137

Samtliga sökande ........

2,663

1,022

905

150

18

73

4,831

Sökande som fått hjälp . .

2,245

978

882

148

17

70

4,340

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

155

Tab. 11 a. Procentuella antalet gifta mödrar, vilkas män voro utan anställning, dels
bland samtliga gifta sökande, dels bland gifta sökande som erhållit hjälp.1)2).

Mödrahjälpsområden

Procentuella antalet gifta mödrar, vilkas män voro utan
anställning, bland

samtliga

gifta

sökande *)

gifta
sökande
som fått
hjälp ‘)

samtliga

gifta

sökande *)

gifta
sökande
som fått
hjälp b

samtliga

gifta

sökande *)

gifta

sökande
som fått
hjälp b

Landsbygden

Städerna

Samtliga orter

—

—

22.7

23.8

22.7

23.8

19.o

(20.o)

(29.9)

(32.2)

23.8

24.7

(14.7)

(14.1)

•

(16.3)

(16.5)

8.7

(10.1)

•

9.2

9-7

7.3

6.3

:

9.7

9.8

5.8

(6.3)

(16.9)

(9.8)

.

7.1

7.9

(14.9)

(15.2)

(16.2)

(6.2)

(6.7)

8.6

9.1

(18.1)

(13.3)

14.5

15.7

15.7

(16.5)

15.6

16-9

17.o

18.9

16.6

18.6

13.5

14.2

(31.4)

17.6

18.5

—

—

(21.3)

(27.4)

21.3

27.4

(10.9)

(15.2)

(17.8)

21.7

(25.o)

23.o

26.o

_

—

24.6

27.7

24.6

27.7

19.6

20.7

19.8

20.8

4.9

5.i

ll.i

13.4

6.6

7.2

26.o

28.i

23.8

26.6

(3.9)

(5.7)

(6.7)

(lO.o)

(7-5)

(9.1)

(9.8)

(11.6)

25-o

29.1

17.8

21.0

31.9

33.5

31.2

32.6

38.7

40.7

36.8

38.9

31.7

33.6

30.8

33.1

30. o

30.3

30.5

31.1

37.1

38.0

37.9

38.8

22.1

236

22.1

25.6

22.2

24.1

Stockholm.

Stockholms läll . . .

Uppsala län.......

Södermanlands län.
Östergötlands län .
Norrköping .......

Jönköping län.....

Kronobergs län ...
Kalmar läns norra.

» » södra.

Gotlands län.......

Blekinge län.....

Kristianstads län
Malmöhus län . . .

M almö .........

Hälsingborg.....

Hallands län.............

Göteborgs och Bohus län

Göteborg ...............

Alvsborgs län ...........

Skaraborgs län .........

Värmlands län.. . .

Örebro län ......

Västmanlands län
Kopparbergs län..
Gävleborgs län ..

Gävle ..............

Västernorrlands län

Jämtlands län ......

Västerbottens län ..
Norrbottens län

Hela riket

De gifta mödrarnas fördelning efter mannens årsinkomst. De uppgifter
rörande inkomsten, som lämnas i den till mödrarnas ansökningar fogade, av
barnavårdsnämnden verkställda utredningen, äro emellanåt ganska obestämda,
framför allt i fråga örn lantbrukarna. Vid den statistiska bearbetningen har

Ö Exklusive hustrur till jordbrukare, självständiga näringsidkare och dylika, för vilka
anställning icke ifrågakom.

2) Punkt anger att antalet sökande, respektive sökande som erhållit hjälp, understiger
50, varvid något procenttal icke beräknats. Parentes anger att det antal, i förhållande
till vilket procenttalet beräknats, understiger 100.

156

Kungl. Majlis proposition nr 5 (Bilagor).

Tab. 12. Samtliga gifta sökande oell gifta sökande som fått hjälp,
fördelade efter mannens årsinkomst.

Mannens

1 r 8 i n

komet

Mödrahjälpsområden

Mindre

än

1,000 kr

1,000 —
2,000 kr

2,000—
3,000 kr

3,000 —
4,000 kr

4,000 kr
och

däröver

Ej upp-giyen

Tillhopa

Stockholm.

Samtliga sökande ........

30

48

99

94

,

14

i

286

Sökande som fått hjälp . .

30

48

97

81

12

i

269

Stockholms län.

Samtliga sökande ........

24

89

58

20

2

193

Sökande som fått hjälp ..

24

84

54

15

2

—

179

Uppsala län.

Samtliga sökande ........

17

72

15

3

107

Sökande som fått hjälp ..

17

68

12

1

—

—

98

Södermanlands län.

Samtliga sökande ........

16

95

38

15

1

i

166

Sökande som fått hjälp ..

14

84

28

9

—

i

136

Östergötlands län.

Samtliga sökande ........

28

119

25

5

2

179

Sökande som fått hjälp . .

27

113

20

3

—

—

163

Norrköping.

Samtliga sökande ........

4

18

21

5

48

Sökande som fått hjälp . .

4

18

12

4

—

—

38

Jönköpings län.

Samtliga sökande ........

35

128

56

5

_

3

227

Sökande som fått hjälp ..

33

117

47

4

—

2

203

Kronobergs län.

Samtliga sökande ........

48

71

9

1

129

Sökande som fått hjälp ..

46

61

6

—

—

—

113

Kalmar läns norra.

Samtliga sökande ........

34

57

6

_

_

_

97

Sökande som fått hjälp . .

33

54

5

—

—

—

92

Kalmar läns södra.

Samtliga sökande ........

43

94

12

3

_

_

152

Sökande som fått hjälp: ..

38

88

7

2

—

—

135

Gotlands län.

Samtliga sökande ........

28

32

7

67

Sökande som fått hjälp . .

28

31

6

—

—

—

65

Blekinge län.

Samtliga sökande ........

61

95

41

7

1

_

205

Sökande som fått hjälp ..

61

93

36

2

—

—

192

Kristianstads län.

Samtliga sökande ........

62

161

38

3

1

265

Sökande som fått hjälp ..

62

142

14

1

—

1

220

Malmöhus län.

Samtliga sökande ........

34

172

61

5

2

274

Sökande som fått hjälp . .

33

166

50

2

—

2

253

Malmö.

Samtliga sökande ........

6

30

39

10

1

2

88

Sökande som fått hjälp ..

6

29

28

4

2

69

Hälsingborg.

Samtliga sökande ........

11

15

15

3

1

45

Sökande som fått hjälp ..

11

13

10

2

- 1

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor),

157

Mann

ens å

rein

£ o m s t

Mödrahjälpsområden

Mindre

än

1,000 kr.

1,000—
2,000 kr.

2,000—
3,000 kr.

3,000—
4,000 kr.

4,000 kr.
och

däröver

Ej upp-given

Tillhopa

Hallands län.

Samtliga sökande ........

45

59

16

1

—

3

124

Sökande som fått hjälp ..

44

52

7

- ''

—

3

106

Göteborgs och Bohus län.

258

Samtliga sökande ........

71

119

55

13

—

—

Sökande som fått hjälp ..

67

104

40

6

—

—

217

Göteborg.

72

12

207

Samtliga sökande ........

18

42

63

—

Sökande som fått hjälp ..

18

41

63

54

9

—

185

Älvsborgs län.

16

262

Samtliga sökande ........

61

117

65

1

2

Sökande som fått hjälp ..

60

114

61

10

—

2

247 1

i

Skaraborgs län.

366 1

Samtliga sökande ........

61

214

79

11

1

—

Sökande som fått hjälp . .

58

205

70

6

—

—

339

Värmlands län.

Samtliga sökande ........

105

157

66

7

1

1

337

Sökande som fått hjälp . .

101

150

42

4

—

1

298

örebro län.

Samtliga sökande ........

18

59

23

3

1

2

106

Sökande som fått hjälp ..

14

43

13

2

—

1

73

Västmanlands län.

Samtliga sökande ........

13

55

27

4

—

—

99

Sökande som fått hjälp ..

12

50

19

2

—

—

83

Kopparbergs län.

165

Samtliga sökande ........

43

87

28

6

—

1

Sökande som fått hjälp . .

42

79

17

5

—

1

144

Gävleborgs län.

286

Samtliga sökande ........

53

154

71

7

1

—

Sökande som fått hjälp . .

53

145

65

3

1

—

267

Gävle.

Samtliga sökande ........

4

7

8

4

—

—

23

Sökande som fått hjälp . .

4

7

8

4

—

—

23

Västernorrlands län.

Samtliga sökande ........

121

220

83

23

1

2

450

Sökande som fått hjälp . .

116

212

72

11

1

2

414

Jämtlands län.

Samtliga sökande ........

64

110

21

3

1

—

199

Sökande som fått hjälp ..

64

101

13

2

—

—

180

Västerbottens län.

Samtliga sökande ........

175

292

91

13

2

—

573

Sökande som fått hjälp . .

172

283

82

7

1

—

545

Norrbottens län.

Samtliga sökande ........

192

284

76

16

2

3

573

Sökande som fått hjälp . .

190

283

72

10

2

3

560

Hela riket.

Landsbygden.

Samtliga sökande ........

1,363

2,851

758

100

7

21

5,100

Sökande som fått hjälp ..

1,323

2,682

618

56

5

19

4,703

Städerna.

Samtliga sökande ........

162

421

554

278

38

3

1,456

Sökande som fått hjälp . .

159

396

458

200

23

3

1,239

Samtliga orter.

6,556

Samtliga sökande ........

1,525

3,272

1,312

378

45

24

Sökande som fått hjälp ..

1,482

3,078

1.076

256

28

22

5,942

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

man därför i åtskilliga fall nödgats uppskatta inkomsten på grundval av tillgängliga
uppgifter örn t. ex. naturaförmåner, jordbrukets storlek, den taxerade
inkomsten under föregående år, varaktigheten av viss arbetsanställning
o. s. v. Av denna anledning är bearbetningsresultatet, vad inkomstuppgifterna
beträffar, delvis rätt osäkert. Emellertid har man till ledning vid uppskattningen
av inkomstbeloppet på det hela taget haft flera och noggrannare uppgifter
än vad som är vanligt vid undersökningar av detta slag. I flertalet fall
ha barnavårdsnämnderna själva företagit dylika uppskattningar, där det varit
nödvändigt. Resultatet av bearbetningen torde därför icke kunna betraktas
som direkt missvisande1).

Tab. 12 utvisar hur de gifta mödrarna fördelade sig efter mannens inkomst
under de senaste 12 månaderna inom varje särskilt mödrahjälpsområde. I
nedanstående tablå meddelas därjämte den procentuella fördelningen i hela
riket:

Mannens årsinkomst

Mindre

1,000—

2,000 —

3,000—

4,000

Ej

uppgiven

Tillhopa

Hela riket.

än

1,000kr.

2,000

kr.

3,000

kr.

4,000

kr.

kr. och
däröver

Landsbygden.

Samtliga sökande................

%

%

%

%

%

%

%

26.7

55.9

14.9

2.o

0.1

0.4

100.o

Sökande som fått hjälp..........

28.1

57.o

13.2

1.2

0.1

0.4

100.o

Städerna.

Samtliga sökande................

ll.i

28.9

38.i

19.1

2.6

0.2

lOO.o

Sökande som fått hjälp..........

12.8

32.o

37.o

16.1

1.9

0.2

100. o

Samtliga orter.

Samtliga sökande................

23.3

49.9

20.o

5.7

0.7

0.4

108.o

Sökande som fått hjälp..........

24.9

51.8

18.i

4.3

0.5

0.4

lOO.o

Mannens årsinkomst utgjorde sålunda för ej fullt XU av samtliga gifta
sökande mindre än 1,000 kronor, för ungefär halva antalet gifta sökande 1,000
å 2,000 kronor, för Vs 2,000 å 3,000 kronor och för återstoden (6 å 7 procent av
samtliga) 4,000 kronor eller mer. På landsbygden uppgick mannens årsinkomst
i över hälften av samtliga fall till 1,000 å 2,000 kronor; därjämte var
den lägsta inkomstgruppen representerad av över Vi och inkomstgruppen 2,000
å 3,000 kronor av något mer än 1h. Över 3,000 kronors inkomst förekom på
landsbygden endast i undantagsfall. I städerna var en inkomst av 2,000 å
3,000 kronor vanligast; denna grupp representerades av närmare 2/s av samtliga
gifta sökande i städerna. Närmast kommer gruppen 1,000 å 2,000 kronor
med över 1h, samt gruppen 3,000 å 4,000 kronor med knappt Vs. Den lägsta
inkomstgruppen företräddes i städerna av drygt Vio. I undantagsfall förekom
en inkomst av 4,000 kronor och däröver.

Bland gifta sökande som erhållit hjälp, äro inkomstgrupperna under 2,000
kronor företrädda i något större omfattning, inkomstgrupperna över 2,000
kronor däremot i något mindre omfattning än bland samtliga gifta sökande.
I vad mån mannens inkomst inverkat på beviljandet av mödrahjälp, framgår
närmare av följande tablå:

0 En. fråga för sig, vilken här icke skall närmare diskuteras, är i vad mån de sökande
vinnlägga sig om att så fullständigt som möjligt uppge sina inkomster, och i vad mån
dessa uppgifter kontrolleras av barnavårdsnämnderna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

159

Hela riket.

Gifta mödrar.

Mannens årsinkomst:

Mindre än 1,000 kr. (inkl. ej
uppgiven inkomst)........

1.000— 2,000 kr.............

2.000— 3,000 kr.............

Landsbygden

Städerna

Samtliga orter

Antal

sökande

Därav,

i %,

sökande
som fått
hjälp

Antal

sökande

Därav,

i %»

sökande
som fått
hjälp

Antal

sökande

Därav,

i %,

sökande
som fått
hjälp

1,384

2.851

758

107

5100

97.0

94.0
81.5

57.0

922

165

421

554

316

1,456

98.2

94.1
82.7
70.6

85.1

1.549

3,272

1,312

423

6.556

97.1

94.1
82.0

67.1

90.6

3,000 kr. och. däröver ......

Samtliga

I tab. 13 redovisas medelinkomsten bland gifta sökande som ansökt om,
respektive erhållit hjälp, såväl på landsbygden som i städerna i de olika
distrikten samt i hela riket. Man finner därav bland annat, att i medeltal för
samtliga gifta sökande mannens inkomst under de senaste 12 månaderna utgjorde
på landsbygden ej fullt 1,400 kronor och i städerna ej fullt 2,200 kronor.
Med avseende på gifta mödrar som erhållit hjälp, utgöra motsvarande medeltal
drygt 1,300 kronor och något över 2,000 kronor. Till jämförelse kan nämnas,
att år 1938 den genomsnittliga årslönen för kördrängar med stat utgjorde drygt
1,500 kronor och den genomsnittliga årslönen för fullt sysselsatta industriarbetare
i den lägsta dyrortsgruppen ungefär 2,300 kronor, i den mittersta
dyrortsgruppen omkring 3,000 kronor och i den högsta dyrortsgruppen 3,900^
kronor. Inkomstnivån bland de gifta mödrar som ansökt örn respektive erhållit
mödrahjälp synes alltså på det hela taget vara ganska låg.

En jämförelse mellan de olika distrikten utvisar i fråga örn landsbygden,,
att medelinkomsten för gifta mödrar som ansökt örn respektive erhållit mödrahjälp
varierar från 1,100 respektive något över 1,000 kronor, i Hallands län,
till omkring 1,650 kronor i Stockholms län. I städerna är variationen betydligt
större. De lägsta medeltalen uppvisar Hälsingborg (omkring 1,700 respektive
1,500 kronor), de högsta återfinnas i Göteborg (omkring 2,600 respektive 2,500''
kronor), medan Stockholm kommer näst högst på skalan (något över respektive
under 2,400 kronor).

Man har vid ett närmare studium av de föreliggande uppgifterna funnit, att
mödrahjälpsnämnderna vid behandlingen av de gifta mödrarnas ansökningar i
främsta rummet synas fästa avseende dels vid mannens årsinkomst, dels vid
det antal barn som den sökande hade tidigare. Hur dessa båda faktorer tillsammans
inverka på beviljandet av mödrahjälp, belyses av sammanställningen
överst på sid. 161.

Man finner härav, att för förstföderskor det relativa antalet beviljade ansökningar
sjunker avsevärt starkare med stigande inkomst än för sökande vilka
förut hade ett barn, och för de sistnämnda något starkare än för sökande med
2 eller flera barn. Medan den lägsta inkomstgruppen företer ungefär samma
bifallsfrekvens, oavsett hur många barn de sökande hade tidigare, utgör det
relativa antalet beviljade ansökningar för förstföderskor tillhörande inkomstgruppen
1,000—2,000 kronor 88 å 89 procent, mot 94 procent och däröver för
sökande med ett eller flera barn. Förstföderskor med en inkomst av 2,000—
3,000 kronor ha på landsbygden fått sina ansökningar beviljade till ungefär
62 procent, i städerna till ungefär 75 procent; för sökande med ett barn tidigare
utgör motsvarande relativtal 81 å 82 procent och för sökande med 2 eller flera
barn 92 å 95 procent.

Ett närmare studium av motsvarande fördelningstabeller för de särskilda

160

Kungl. Majus proposition nr 5 (Bilagor).

Tab. 13. Gifta mödrar som ansökt örn respektive erhållit mödrakjälp.
Mannens årsinkomst i medeltal.1)

Mödrahjälpsområden

M

a n n e n s

irsinkoinst i medeltal (kr.)

Landsbygden

Städerna

Samtliga orter

Samtliga

sökande

Sökande

som er-hållit hjälp

Samtliga

sökande

Sökande

som er-hållit hjälp

Samtliga

sökande

Sökande

som er-hållit hjälp

Stockholm..................

—

—

2,438

2,376

2,438

2,376

Stockholms län ............

1,664

1,651

2,226

2,117

1,871

1,815

Uppsala län................

1.378

1,351

(2,320)

1,475

1,405

Södermanlands län..........

1,582

1.551

2,369

2,125

1,783

1,670

Ostergötlands län ..........

1,443

1,391

(2,020)

(1,794)

1,511

1,431

Norrköping ................

—

—

1,995

1,839

1,995

1,839

Jönköpings län ............

1,440

1,417

1.931

1,872

1,563

1,530

Kronobergs län ............

1,195

1,140

1,197

1,132

Kalmar läns norra..........

1,156

1,135

1,150

1,129

Kalmar läns södra..........

1.153

1,170

1,830

1,696

1,319

1.283

Gotlands län................

1,129

1,100

1,214

1,190

Blekinge län................

1,347

1,291

1,931

1,718

1,461

1,367

Kristianstads län ..........

1,382

1,256

(1,778)

(1,726)

1,408

1,284

Malmöhus län..............

1,502

1,485

1,882

1,714

1,578

1,526

Malmö ....................

—

—

2,040

1,780

2,040

1,780

Hälsingborg................

—

—

1,676

1,481

1,676

1,481

Hallands län................

1.106

1,047

1,781

(1,530)

1,251

1,122

Göteborgs och Bohus län . .

1,474

1,375

1,996

1,814

1,557

1,443

Göteborg ..................

—

—

2,596

2,467

2,596

2,467

Alvsborgs län..............

1,456

1.414

2,262

2,168

1.617

1,553

Skaraborgs län ............

1,438

1,412

2,076

1,979

1,558

1,462

Värmlands län..............

1,288

1,217

2,314

2,107

1,404

1,295

Orebro län ................

L,566

1,548

(1,807)

1,594

1,502

Västmanlands län ..........

1,621

1,548

(1,914)

(1,861)

3.669

1,604

Kopparbergs län............

1,399

1,326

(1,855)

(1,665)

1.438

1,353

Gävleborgs län ............

1,492

1,446

(1,862)

(1,862)

1,512

1,470

Gävle......................

—

—

(2,064)

(2,064)

(2,064)

(2,064)

Västernorrlands län ........

1,451

1,390

1,816

1,623

1,480

1,407

Jämtlands län..............

1,183

1.117

(2,214)

1,245

1,151

Västerbottens län ..........

1,302

1,277

(2,522)

(2,042)

1,353

1,303

Norrbottens län............

1,304

1,275

1,679

1,679

1,323

1,296

Hela riket

1,379

1,332

2,175

2.053

1,556

1,479

mödrahjälpsområdena* 2) synes visa, att man åtminstone i en del distrikt tilllämpar
vissa mer eller mindre fixa maximigränser för inkomsten vid beviljandet
av mödrakjälp. I Kalmar södra och norra distrikt samt i Kristianstads
län är det påtagligt att man icke beviljar mödrahjälp åt gifta barnaföderskor,
då mannens årsinkomst överstiger 2,000 kronor, annat än undantagsvis. 1
Malmöhus län synes man, åtminstone vad landsbygden beträffar, begränsa
hjälpen till sådana fall, där mannens årsinkomst understiger 2,500 kronor.
I vissa fall tillämpas tydligen en dylik begränsning främst med avseende på
förstföderskor, så t. ex. i Stockholms stad, där inkomststrecket för först P

Med punkt angives, att antalet sökande understiger 10, varvid någon medelinkomst
icke beräknats. Parentes anger, att det antal uppgifter, som ligger till grund för medeltalsberäkningen,
understiger 25.

2) Av utrymmesskäl kunna dessa tabeller icke bifogas denna redogörelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

161

Landsbygden.

Mannens årsinkomst:
Mindre än 1,000 kr. (inkl. ej
angiven) ........

1.000— 2,000 kr.......

2.000- 3,000»......

3,000 kr. o. däröver......

Samtliga

Städerna.

Mannens årsinkomst:
Mindre än 1,000 kr. (inkl. ej
angiven) .....

1.000- 2,000 kr. . . .

2.000- 3,000 » ...........)

3,000 kr. och däröver......

G

i f t a sö

kan

i e

Utan barn

Med 1 barn

Med 2 eller flera barn

Samt-

Därav sökande

Samt-

Därav sökande

Samt-

liga

SÖ-

sorn fått hjälp

liga

som fått hjälp

liga

sorn fått hjälp

kande

Antal

%

bande

Antal

%

kande

Antal

%

475

453

95.4

349

338

96''8

560

551

98.4

822

725

88.2

690

650

94.2

1,339

1,307

97.6

228

141

61.8

191

155

81.2

339

322

95.o

21

4

21

11

65

46

(70.8)

1,546

1,323

85.0

1,251

1,154

92.2

2,303

2,226

96.7

66

65

(98.5)

45

45

(lOO.o)

54

52

.96.3)

193

172

89.1

127

124

97.6

101

100

99.0

215

162

75s

159

130

81.8

180

166

92.2

83

51

(61.4)

91

56

(61.5)

142

116

81.7

557

450

S0.8

422

ii5o

84.1

477

434

91.0

Samtliga

foderskor utgör 4,000 kronor, i Gävleborgs län (2,500 kronor), i Kopparbergs
och Uppsala an beträffande landsbygden (2,000 kronor), i Västmanlands och
Hallands Ian likaledes beträffande landsbygden (1,500 kronor). Det är möjligt,
att, man även i andra distrikt tillämpar en liknande praxis, ehuru »undantagstallen»
aro så talrika i förhållande till hela antalet sökande, att nian i det föreliggande
materialet icke kan bestämt urskilja, huruvida så är förhållandet
Storleken av de beviljade mödrahjälpsbeloppen. I tab. 14 meddelas hur
de mödrar vilkas ansökningar beviljats, fördela sig efter storleken av det
belopp de erhållit. .Därjämte angives det genomsnittliga beloppet av beviljad
mo dra hjälp mom de olika distrikten. Nedanstående tablå utvisar för riket i
dess helhet samt för landsbygden och städerna de gifta respektive ogifta (och
förut gifta) mödrarnas procentuella fördelning med avseende på det beviljade
beloppets storlek: J

Hela riket.

Landsbygden.

Gifta.............

Övriga...........

Samtliga

Städerna.

Gifta
Övriga . .

Procentuella antalet mödrar som i mödrahjälp erhållit (kr.)

1—74

Samtliga

Samtliga orter.

Gifta..........

Övriga........

Samtliga

6.9

3.2

6.2

10.3

5.9

8.0

7.6

4.i

0 8

75-124

13.6

10.5

12.9

19.2

13.9

17.5

14.8

11.5

14.o

125-174 175-224

226-274

275-299

19.9

16.c

19.2

18.o

17.8

17.9

19.5

16.9

18.9

22.3

23-s

18.o

17.8

18.o

21.4

21.9

215

300

16.7

25.0

18.4

13.2
19.5

15.2

15.9

23.3

17.7

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 5.

4.2

4.7

4 3

9.3

6.9

4.5

6.2

4.9

16-4

16.2

164

15.6

15.8

15.0

16.3

16.1

16.2

782 40

Tillhopa

100. o
lOO.o

lOO.o

lOO.o

lOO.o

lOO.o

lOO.o

lOO.o

lOO.o

11

162

Kungl. Majus proposition nr 5 (Bilagor).

På landsbygden ha drygt Vs, i städerna knappt Vs av mödrarna erhållit omkring
200 kronor i mödrahjälp, vilket är det vanligaste beloppet1). Därjämte
ha emellertid på landsbygden belopp på omkring 150 kronor samt 250 kronor,
i städerna belopp på omkring 100 kronor samt 150 kronor utdelats i nära nog
samma relativa omfattning. Ganska vanligt är också högsta beloppet (300
kronor), vilket tilldelats nära Ve av mödrarna såväl på landsbygden som i städerna.
De ogifta (och förut gifta) mödrarna ha oftare erhållit omkring 250
än 200 kronor.

Medeltalet beviljad mödrahjälp utgjorde på landsbygden 195 kronor, i städerna
188 kronor. Icke obetydliga skillnader förekomma mellan de olika
distrikten. För landsbygdens vidkommande har sålunda Västerbottens län att
uppvisa ett genomsnittligt belopp på 227 kronor, det lägsta beloppet återfinner
man i Kristianstads län (150 kronor).

Emellertid karakteriseras mödrahjälpsnämndernas politik vid fastställandet
av de beviljade beloppen icke entydigt av ovan anförda medeltal. För ett något
närmare studium av den praxis de tillämpa hänvisas dels till de i tab. 14 redovisade
fördelningstalen, dels till den i tab. 15 företagna sammanställningen
av avslagsfrekvensen, det vanligaste beloppet, genomsnittsbeloppet samt frekvensen
av högsta beloppet. Vad landsbygden beträffar utgör det vanligaste
beloppet i en del distrikt 150 kronor (i Östergötlands län 100 kronor), i andra
distrikt däremot 200 eller 250 kronor. I flera distrikt är maximibeloppet vanligast,
så t. ex. i Jönköpings, Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län. I
andra distrikt är det däremot rätt sällan som högsta beloppet beviljas; i
Kristianstads län synes högsta beloppet utgå endast i rena undantagsfall.

Såsom redan nämnts, synas mödrahjälpsnämnderna vid handläggningen av
de gifta mödrarnas ansökningar i främsta rummet fästa avseende vid mannens
årsinkomst och det antal barn som den sökande hade tidigare. Detta tar sig
uttryck även däri, att det synes råda ett tämligen regelbundet samband mellan
dessa båda faktorer och storleken av det i varje särskilt fall beviljade mödrahjälpsbeloppet,
ett samband som framträder tydligt i sådana distrikt, där
antalet sökande är tillräckligt stort för att man på statistisk väg skall kunna
närmare undersöka den praxis som utbildat sig2).

Mödrahjälpens totala belopp och dess fördelning på olika ändamål. I tab. 16
meddelas, i tusental kronor, det totala belopp som utbetalats i mödrahjälp
inom de olika distrikten till mödrar som beröras av denna undersökning. Dessutom
angives, hur stora belopp som anslagits till olika ändamål enligt mödrahjälpsnämndernas
beslut. Specifikationen av dessa ändamål är icke överallt
lika, varför det vid bearbetningen av ifrågavarande uppgifter blivit nödvändigt
företaga vissa sammanslagningar och förenklingar. Så t. ex. ha de belopp
som beviljats för säng och sängutrustning åt modern och (eller) barnet eller
för gångkläder åt modern sammanslagits under en rubrik. Under rubriken
diverse, vilken omfattar utgifter i samband med förlossningen, hyra m. m., ha
förts vissa belopp, vilkas användning ej närmare specificerats. I Skaraborgs
län angives icke i mödrahjälpsnämndernas beslut, hur mycket som skall användas
till vart och ett av de olika ändamål för vilka hjälpen beviljats. Detsamma
förekommer i viss utsträckning även på andra håll, men då vanligen
med hänvisning till det förslag, som barnavårdsnämnden framställt. Yid bearbetningen
har i sådana fall det beviljade beloppet fördelats i enlighet
härmed.

i) Man kan iaktta, att de beviljade summorna i viss utsträckning koncentrera sig till
de jämna beloppen 100, 150, 200 oell 250 kronor.

P Studiet av detta samband är ännu icke helt avslutat. Det kommer att kompletteras
med en undersökning av de särskilda orsaker, som föranleda avvikelser från praxis.

Kungl. Majlis proposition nr 5 (Bilagor).

163

Tab. 14. Sökande sora erhållit mödrahjälp, fördelade efter mödrahjåJpsbeloppets

storlek.

Mod ra hjälpt områd en

Antal sökande som i mödrahjälp erhållit (kr.)

1—74

75—

124

125—

174

175 —
224

225—

274

275 —
299

300

Summa

sö kande som erhållit hjälp -

Beril
jat
belopp
i

medel tal kr.

Stockholm..................

Stockholms län ............

Därav på landsbygden ....

» i städerna..........

Uppsala län ..............

Därav på landsbygden ....

» i städerna..........

Södermanlands län ........

Därav på landsbygden ....

•• i städerna..........

Östergötlands län ..........

Därav på landsbygden ....

» i städerna..........

Norrköping................

Jönköpings län ............

Därav på landsbygden ....
» i städerna ..........

Kronobergs län ............

Därav på landsbygden ....
» i städerna ..........

Kalmar läns norra ........

Därav på landsbygden . . .i
» i städerna ..........

Kalmar läns södra ........

Därav på landsbygden ....
» i städerna .........-..

Gotlands län ..............

Därav på landsbygden ....
» i städerna..........

Blekinge län ..............

Därav på landsbygden ....
o i städerna..........

Kristianstads län ..........

Därav på landsbygden ....
» i städerna ..........

Malmöhus län ............

Därav på landsbygden ....
» i städerna ..........

Malmö....................

Hälsingborg................

Hallands län..............

Därav på landsbygden

» i städerna ..........

35

72

76

65

74 ;

16

26

64

61

17

12

17

37

35

11

4

8

17

26

6

9

35

38

19

21

8

27

34

15

20

1

8

4

4

1

14

27

35

44

28

9

18

29

36

21

5

9

6

8

7

33

61

42

29

22

26

48

39

27

19

7

13

3

2

3 t

1

3

4

3

11

31

46

41

34

27

23

31

32

27

20

8

15

9

7

7

12

24

36

32

11

11

23

31

30

11

1

1

5

2

—

2

13

25

27

14

1

12

23

25

13

1

1

2

2

1

4

13

39

41

36

2

9

32

31

29

2

4

7

10

7

3

10

14

14

12

3

7

14

14

10

—

3

—

—

2

27

40

52

68

33

20

27

43

57

31

7

13

9

11

2

42

72

83

81

33

37

66

77

74

31

5

6

6

7

2

22

49

62

72

71

18

33

50

62

60

4

16

12

10

11

18

12

14

17

18

7

6

26

10

2

7

29

26

26

23

6

21

22

19

22

1

8

4

7

1

58

57

437

195

4

68

245

200

2

37

151

193

2

31

94

213

4

7

133

164

3

6

113

165

1

1

20

160

6

18

172

180

4

11

128

ISO

2

7

44

179

10

23

220

156

10

22

191

161

—

1

29

121

13

15

50

251

4

55

238

179

4

40

177

180

—

15

61

177

8

10

133

169

7

10

123

170

1

—

10

154

7

24

112

204

5

22

101

204

2

2

11

201

11

25

169

209

8

22

133

212

3

3

36

197

10

20

83

214

8

18

74

214

2

2

9

217

2

28

250

177

1

25

204

183

1

3

46

151

4

1

316

149

4

1

290

150

—

—

26

138

7

46

329

191

6

42

271

195

1

4

58

170

7

20

160

192

1

—

52

149

3

10

124

174

2

7

99

174

1

3

25

175

164 Kungl, Maj-.ts proposition nr 5 (Bilagor).

Mödrahjälpsområden

Antal sökande som i mödrahjälp

erhållit (kr.)

Summ

sö-

kande

som

erhålli

hjälp

Be-siljat |
belopp |
i

medel-

tal

kr.

1—74

75 —
124

125—

174

175—
224

225—

274

275—

299

300

Göteborgs och Bohus län ...

16

48

57

63

31

3

33

251

170

Därav på landsbygden . . .

14

37

47

55

24

3

28

208

180

» i städerna..........

2

11

10

8

7

5

43

174

Göteborg .............

14

33

28

54

60

14

62

265

210

Älvsborgs län............

24

66

58

67

36

11

32

294

173

Därav på landsbygden . . . .

19

48

44

60

27

11

25

234

176

» i städerna ..........

5

18

14

7

9

7

60

161

Skaraborgs län .........

21

52

104

132

39

7

27

382

174

Därav på landsbygden .. . .

13

32

87

119

34

7

25

317

181 i

» i städerna ..........

8

20

17

13

5

2

65

141 i

Värmlands län ........

24

50

70

72

74

11

102

403

206

Därav på landsbygden . . . .

15

43

60

66

73

10

91

358

211

» i städerna ..........

9

7

10

6

1

1

11

45

171

Örebro län ...........

12

14

15

24

24

11

17

117

199

Därav på landsbygden . . . .

11

13

12

19

19

9

17

100

198

» i städerna..........

1

1

3

5

5

2

17

199

Västmanlands län......

14

16

20

25

16

8

21

120

191

Därav på landsbygden .. .

12

14

16

19

14

7

16

98

188

» i städerna .........

2

2

4

6

2

1

5

22

201

Kopparbergs län..........

12

23

32

34

30

4

87

222

222

Därav på landsbygden ....

11

21

30

31

28

4

82

207

223

» i städerna..........

1

2

2

3

2

5

15

210

Gävleborgs län .......

18

43

61

80

78

23

102

403

214

Därav på landsbygden ....

« i städerna.........

18

43

57

4

76

4

76

21

2

90

12

381

22

211

255

Gävle ................

4

8

5

7

5

1

—

30

154

Västernorrlands län......

24

64

90

129

140

45

87

579

205

Därav på landsbygden ....

22

60

77

121

130

44

85

539

206

» i städerna .........

2

4

13

8

10

1

2

40

183 j

Jämtlands län .......

Därav på landsbygden ....

» i städerna ........

13

12

1

53

50

3

81

77

4

57

54

3

31

31

10

10

23

23

268

257

11

173 ;

175 |
137 !

Västerbottens län .....

Därav på landsbygden ....

» i städerna ........

27

24

3

44

39

5

58

58

114

106

8

186

180

6

23

23

177

175

2

629

605

24

225 |

227

174

Norrbottens län........

21

35

122

169

170

50

61

628

208

Därav på landsbygden ....

» i städerna.......

19

2

30

5

116

6

167

2

163

7

43

7

55

6

593

35

208

211

Hela riket . .

•)527

1,086

1.468

1,670

1.371

380

1.258

7,760

194

Därav på landsbygden:

gifta ..........

326

638

937

1,048

784

197

773

4,703

192

övriga ..........

40

131

207

297

313

59

202

1,249

208

samtliga .......

Därav i städerna:

366

769

1,144

1,345

1,097

256

975

5,952

195

gifta....................

127

238

223

224

163

71

193

1,239

182

övriga ...........

34

79

101

101

lil

53

90

569

202

samtliga .........

161 1

317 1

324

325 1

274

124

283

1,808

188

r) Därav 15 som i mödrahjälp erhållit mindre än 25 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

165

Tab. 15. Avslagsprocent, vanligaste mödrahjälpsbelopp, genomsnittligt mödrahjälpsbelopp
saint frekvensen av högsta beloppet inom olika mödrahjälpsområden.

Mödrahjälpsområden

Lands

bygden

Städerna

Avslag
i % av
samtliga
ansökn.1,

Vanli-

gaste

belopp

kr.2 *)

Genom-

snittl.

belopp

kr.8)

Procent
sökande
som fåtl
300 kr.4)

Avslag
i % av
samtliga
an sokn.1)

Vanli-

gaste

belopp

kr.2)

Genom-

snittl.

belopp

kr.8)

Procent
sökande
som fått
300 kr.4)

Stockholm ..............

—

—

—

—

4.4

195

13.o

Stockholms län..........

4.2

150

193

24.5

(13.o)

200

213

(33.o)

Uppsala län ............

5.o

150

165

5.3

(160)

.Södermanlands län......

12.3

200

180

8.6

(25.4)

179''

Ostergötlands län........

7.7

100

161

11.5

121

Norrköping..............

—

—

~

—

(18.o)

275

251

(30. o)

Jönköpings län..........

10.2

180

22.6

(9.o)

100

177

(24.6)

Kronobergs län..........

10.2

150

170

8.i

(154)

Kalmar läns norra ......

6-5

200

204

21.8

(201)

Kalmar läns södra ......

6.3

150

212

16.5

197''

Gotlands län............

(2.6)

214

(24.3)

Blekinge län ............

3.3

200

183

12.2

(11.5)

151

Kristianstads län........

13.7

150

150

0.3

138

Malmöhus län ..........

4.9

200

195

15.5

(14.7)

100

170

(6.9)

Malmö..................

—

—

—

—

16.5

192

18.8

Hälsingborg ............

—

—

—

—

(16.1)

150

149

(-)

Hallands län ............

8.3

(150 o.l
\ 250 /

174

(7.1)

175

Göteborgs och Bohus län

14.i

200 ''

180

13.5

(17.3)

174

Göteborg................

—

—

—

—

8.o

250

210

23.4

Alvsborgs län ..........

3.3

200

176

10.7

(10.4)

100

161

(11.7)

Skaraborgs län..........

6.5

200

181

7.9

(14.5)

100

141

''(3.1)

Värmlands län ..........

7.3

250

211

25.4

(23.7)

171

Örebro län..............

25.4

198

17.0

(199)

Västmanlands län........

16.9

188

(16.3)

(201)

Kopparbergs län ........

8.8

223

40. o

(210)

Gävleborgs län..........

6.2

250

211

23.n

(255)

Gävle ............

_

154

Västernorrlands län......

6.4

250

206

15.7

183

Jämtlands län ..........

6.9

150

175

9.o

(137)

Västerbottens län........

3.8

250

227

28.9

(174)

Norrbottens län..........

2.1

200

208

9.3

•

211

Hela riket ..............!

7.1

200

195

16.4

11.9

200

188

15.6

l) Med punkt angives att hela antalet sökande understiger 50, varvid något procenttal
icke beräknats. Parentes anger att det antal uppgifter, i förhållande till vilket procenttalet
beräknats, understiger 100.

a) Oavsett frekvensen av högsta beloppet (300 kronor). Det vanligaste beloppet angives
endast, därest minst ‘/s av samtliga sökande som fått hjälp erhållit detta belopp och därest
hela antalet sökande som fått hjälp uppgår till minst 50.

s) Med punkt angives att antalet sökande som fått hjälp, understiger 10, varvid något
medeltal icke beräknats. Parentes anger att det antal uppgifter, som ligger till grund för
medeltalsberäkningen, understiger 25.

4) I förhållande till antalet sökande som fått hjälp. Punkt betecknar att detta antal

understiger 50, parentes att det utgör minst 50 men understiger 100.

166

Kungl, Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

I nedanstående tablå angives för landsbygden, städerna och samtliga orter
samt för gifta och ogifta, det totala mödrahjälpsbeloppets procentuella fördelning
på olika ändamål (procenttalen äro beräknade med uteslutande av det i
Skaraborgs län beviljade mödrahjälpsbeloppet):

För nedanstående

ändamål beviljad mödrahjälp i %

av det totala beloppet

Personlig

utrustning

Kost-

förbättring

Tand-

vård

Hem-

hjälp

Inackordering

Hela riket.

Landsbygden.

på vård-hem

hos an-höriga

hos

andra

Diverse

Tillhopa

Gifta ..........

42.6

27.3

6.9

19.7

0.2

0.4

0.1

2.8

lOO.o

Övriga.......

39.7

17.4

4.8

2.9

6.4

20.9

5.1

2.8

100.0

Samtliga.....

42.0

25.0

6.4

15.8

1.0

5.1

1.8

2.8

100.O

Städerna.

Gifta ........

35.9

38.o

16.3

6.8

0.4

0.6

0.2

1.8

lOO.o

Övriga.......

28.2

23.o

7.7

0.7

16-4

13.9

4.5

5.6

lOO.o

Samtliga ....

38.8

32.8

13.4

4.7

o.o

5.1

1.7

8.1

lOO.o

Samtliga orter.

Gifta ........

41.3

29.5

8.8

17.o

0-2

0.4

0.2

2.6

lOO.o

Övriga.......

36.1

19.1

5.7

2.3

9.5

18.8

4.8

3.7

lOO.o

Samtliga.....

39.9

26 s

8.0

13.8

2.6

5.1

1.4

2.9

lOO.o

Av det totala belopp vartill mödrahjälpen uppgick, skulle enligt mödrahjälpsnämndernas
anvisningar 2!r, (på landsbygden 42 procent, i städerna 33
procent) användas till personlig utrustning åt moder och barn, något över lU
(på landsbygden 25 procent, i städerna 33 procent) till kostförbättring. Till
tandvård har anslagits 8 procent av totalbeloppet (på landsbygden 6 procent,
i städerna 13 procent). Det för hemhjälp beviljade beloppet uppgår till 13
procent av totalsumman (på landsbygden 16 procent, i städerna däremot endast
5 procent). Något över procent ha anslagits till vistelse på vårdhem; i
detta fall uppvisa städerna den högsta siffran, nämligen 6 procent, mot landsbygdens
knappa 2 procent. För inackordering hos anhöriga har såväl på landsbygden
som i städerna ungefär 5 procent av totalbeloppet anslagits, och för
inackordering hos andra än sökandens anhöriga omkring IV2 procent. Slutligen
tillkommer för diverse ändamål på landsbygden ej fullt 3 procent, i städerna
något över 3 procent.

De ogifta mödrarna ha i större utsträckning än de gifta erhållit hjälp till
vistelse på vårdhem, till inackordering hos anhöriga eller hos andra. Av det
totala belopp, som de ogifta (och förut gifta) erhållit, lia närmare 10 procent
respektive 19 procent och 5 procent anslagits till dessa ändamål, medan motsvarande
andelar för de gifta mödrarna sammanlagt uppgå till mindre än 1
procent. Däremot har understöd för hemhjälp beviljats de gifta mödrarna i
större omfattning än de ogifta (17 procent mot något över 2 procent). Eftersom
de ogifta mödrarna relativt sett äro betydligt talrikare i städerna än på
landsbygden, bidrar detta till att förklara de ovan angivna skillnaderna mellan
landsbygden och städerna med avseende på mödrahj alpens användning.

Mellan de skilda mödrahj älpsområdena förekomma också vissa olikheter.
I Stockholms stad och län, i Malmö samt i Uppsala län ha relativt stora belopp
(cirka Vs av totalsumman) anslagits till tandvård, medan däremot i åtskilliga
distrikt dylik användning av mödrahjälpen synes förekomma endast i obetydlig
omfattning, så t. ex. i Gotlands, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och

Kungl. Maj:ts proposition nr 6 (Bilagor).

1’ab. 16. Det totala beloppet beviljad mödralijälp inom olika mödrahjälpsområden,
och dess fördelning på olika ändamål, i tusental kronor.

167

Mödrahjälpsområden

Person-

lig

utrust-ning åt
moder
och
barn
1,000
kr.

Kost-för-b alt-rin g
1,000
kr.

Tand-

yård

1,000

kr.

Inackordering

)iverse

1,000

kr.

junima

mödra-

hjälp

1,000

kr.

Hem-

hjälp

1,000

kr.

på

vård-

hem

1,000

kr.

hos

anhö-

riga

1,000

kr.

I

hos

andra

1,000

kr.

26.0

22.6

16.8

2.0

6.5

5.7

2.0

3.6

85.2

16.2

16.2

12.7

1.9

0.2

0.6

0.1

0.9

48.8

9.8

6.4

4.i

O.i

6.3

5.1

1.9

2.7

36.4

18.1

11.3

10.8

4.0

1.2

1.0

0.5

2.2

49.1

.13-8

8.8

8.6

4.0

—

0-3

—

1.5

37.0

4.3

2.6

2.2

O.o

1.2

0.7

0.5

0.7

12.1

3.5

7.8

4.0

3.5

0-3

1.9

0.4

0.4

21.8

2.9

6.8

3.6

3.3

— .

0.2

—

0.8

17.1

0.6

1.0

0.4

0.2

0.3

1.7

0.4

0.1

4.7

17.1

5.0

3.8

2.5

1.3

0.4

0.4

1.0

31.0

13.4

4.2

3.0

2.4

—

0.1

—

0.2

23.3

3.7

0.8

0.3

0.1

1.3

0.3

0.4

0.8

7.7

15.4

5.4

2.1

4.0

4.5

1.6

0.3

1.0

34. s

13.4

5.2

1.9

4.o

0.1

0.1

0.1

0.6

25.4

2.o

0.2

0.2

O.o

4.4

1.5

0.2

0.4

8.9

1.7

9.6

0.6

0.4

0.1

—

—

0.1

12.5

1.3

7.6

0.6

0.4

—

—

—

O.i

10.o

. 0.4

2.o

—

—

O.i

—

—

—

2-5

. 20.8

13.8

0.8

2.3

1.2

i.i

O.i

2.5

42.6

. 17.8

11.7

0.7

2.3

—

—

O.i

2.4

35.0

3.o

2.1

O.i

—

1.2

i.i

—

O.i

7.6

8.5

6.s

1.2

3.0

1.7

0.9

—

0’2

22.4

. 7.6

6.2

1.0

3.6

0.2

—

—

0.1

18.7

. 0.9

O.i

0.2

—

1.5

0.9

—

0.1

3.7

8.3

5.7

1.5

4.4

0.8

1.0

0.6

0.6

22.8

3.G

5.o

1.3

4.3

O.i

—

0.1

0.5

17.9

1.7

0.7

0.2

O.i

0.7

1.0

0.4

O.i

4.9

. 13.9

8.2

2.9

5.8

1.0

1.2

0.9

1.4

35.3

. 11.2

6.6

2.6

5.7

0.2

—

0.3

0.8

27.4

2.7

1.6

0.3

0.1

0.8

1.2

0.6

0.6

7.9

8.5

3.8

0.2

3.3

0.5

1.0

—

0.5

17.8

. 6.8

3.3

0.1

3.o

O.i

0.2

—

0.4

13.9

1.7

0.5

O.i

0.3

0.4

0.8

0.1

3.9

. 23.1

8.7

4.8

2.9

0.8

3.3

—

0.7

! 44.3

. 18.0

7.2

4.6

2.9

—

0.2

—

0.2

33.0

. 5.i

1.6

0.3

O.o

0.8

3.1

—

0.5

11.3

. 23.9

9.2

0.6

6.1

0.4

6.0

0.9

0.9

47.0

. 16.4

7.7

0.4

5.9

—

O.i

—

0.2

30-7

7.5

1.5

0.2

0.2

0.4

4.9

0.9

0.7

16.8

. 21.5

26.5

3.5

2.7

0.8

5.9

0.7

1.2

62.8

. 16.2

23 4

3.2

2.7

0.3

—

—

1.0

46.8

5.3

3.1

0.3

O.o

0.5

5.9

0.7

0.2

16.o

8.4

7.4

4.3

—

0.3

—

—

—

20.4

. . 5.8

3.7

3.0

—

—

—

—

—

13.1

2.6

3.7

0.7

—

0.3

—

—

—

7.3

2.5

4.7

0.1

—

0.4

—

—

0.1

7.8

1.8

3.3

O.i

—

—

—

—

0.1

5.3

0.7

1.4

—

-■

0.4

—

—

O.o

2.5

10.9

4.3

0.4

3.0

0.4

1.8

—

0.8

21.6

. . 9.4

4.0

0.4

3.0

0.8

—

0.5

17.6

. . 1.6

0.8

—

—

0.4

1*6

—

0.3

4.0

Stockholm........

Gifta...............

Övriga.............

Stockholms län .....

Gifta...............

Övriga.............

Uppsala län ......

Gifta..............

Övriga............

Södermanlands län

Gifta..............

Övriga.............

Östergötlands län ..

Gifta..............

Övriga............

Norrköping........

Gifta..............

Övriga............

Jönköpings län

Gifta..............

Övriga............

Kronobergs län

Gifta..............

Övriga............

Kalmar läns norra

Gifta..............

Övriga............

Kalmar läns södra

Gifta..............

Övriga............

Gotlands län ......

Gifta''..............

Övriga............

Blekinge län ......

Gifta.............

Övriga...........

Kristianstads län .

Gifta.............

Övriga...........

Malmöhus län ...

Gifta.............

Övriga...........

Malmö...........

Gifta.............

Övriga...........

Hälsingborg.......

Gifta.............

Övriga...........

Hallands län.....

Gifta.............

Övriga...........

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

Mödrahjälpsområdon

Göteborgs och Bohus län

Gifta..................

Övriga................

Göteborg ..............

Gifta..................

Övriga................

Älvsborgs län..........

Gifta...............

Övriga................

Skaraborgs län .........

Gifta...................

Övriga.................

Värmlands län .........

Gifta...................

Övriga.................

örebro län .............

Gifta...................

Övriga .................

Västmanlands län.......

Gifta...................

Övriga.................

Kopparbergs län .......

Gifta ...................

Övriga.................

Gävleborgs län .........

Gifta...................

Övriga.................

Gävle .................

Gifta...................

Övriga.................

j Västernorrlands län.....

j Gifta...................

Övriga..................

Jämtlands län ..........

Gifta....................

Övriga..................

I Västerbottens län ........

Gifta....................

Övriga..................

Norrbottens län..........

Gifta....................

Övriga..................

Hela riket.1)

Landsbygden ............

Gifta....................

Övriga..................

Städerna ................

Gifta....................

Övriga..................

Samtliga orter ..........

Gifta....................

Övriga ..................

Persen

Hg

utrus

Kosl-, för-bätt-ring
1,000
kr.

Tand-

vård

1,000

kr.

Hem-

hjälp

1,00C

kr.

Inackordering

ning

moder

och

barn

1,000

kr.

på

vård-

hem

1,000

kr.

hos

anhö-

riga

],000

kr.

hos

andra

1,000

kr.

Divers

1,000

kr.

e mödra-hjälp
1,000
kr.

. . 14.9

23.8

0.9

2.3

0.3

0.1

0.7

1.9

44.9

12.5

19.9

0.7

2.3

—

O.i

—

1.9

37.4

2.4

3.9

0.2

—

0.3

—

0.7

7.5

21.4

18.6

5.4

1.2

3.7

3.0

i.i

1.4

55.8

15.c

15.2

4.8

1.2

0.2

0.2

0.2

1.0

38.4

5.s

3.4

0.6

O.o

3.5

2.8

0.9

0.4

17.4

13.9

20.6

1.4

8.8

0 2

2.5

1.5

2.0

50.91

11.2

17.9

1.4

8.6

O.i

0.8

0.1

1.6

41.*|

2.7

2.7

O.o

0.2

O.i

2.2

1.4

0.4

TJ\

66.7

58.9

7.8

34.7

23.8

ö.o

11.9

2.4

4.2

0.8

0.3

83.1

24.9

18.1

3.6

11.4

O.i

0.5

0.3

58.9

. | 9.8

5.7

1.4

0.5

2.3

3.7

0.8

O.o

24.2

11.0

4.0

1.1

2.3

1.8

2.4

_

0.6

23.2

7.o

2.5

0.9

2.2

0.2

0.2

—

0.3

13.8

4.o

1.5

0.2

O.i

1.6

2.2

—

0.8

9.9;

9.5

5.8

1.7

1.9

1.5

2.0

0.4

0.1

22.9

7.6

4.8

1.4

1.9

0.2

0.1

—

0.1

16.i

1.9

1.0

0.3

.—

1.3

1.9

0.4

—

6.8|

20.3

12.6

1.4

7.1

0.3

4.8

_

2.3

48.8!

12.5

8.8

1.0

6.7

—

0.2

—

1.5

30.7!

7.8

3.8

0.4

0.4

0.3

4.6

0.8

18.1!

38.1

15.7

11.7

13.o

1.4

3.6

0.9

2.0

86.4

24.5

11.6

8.3

11.5

0.3

0.4

O.i

0.9

57. el

13.6

4.i

3.4

1.5

1.1

3.2

0.8

1.1

28.8!

1.2

2.5

0.2

0.4

- ''

0.3

_

0.8

2.o

0.2

0.4

_

_

3.4

1.2

0.4

0.5

—

O.o

—

0.3

—

—

36.2

38.4

10.6

18.3

1.2

8.2

4.4

1.3

118.6

24.8

31.4

8.i

16.7

—

0.1

_

0.8

81.9

11.4

7.0

2.5

1.6

1.2

8.1

4.4

0.5

36.7

19.8

12.7

2.7

5.8

1.0

2.6

1.0

0.7 i

46.3

lo. G

9.9

1.9

5.3

—

O.o

0.1

0.4

33.2

4.2

2.8

0.8

0.5

1.0

2.6

0.9

0.3

13.1

66.4

20.7

4.0

34.9

0.7

5.6

1.1

7.8

141.2

57.g

19.2

3.7

31.o

—

0.2

0.4

6.1

121.2

8.8

1.5

0.3

0.9

0.7

5-4

0.7

1.7 1

20. o

54.4

25.]

11.2

31.9

0.4

2.s

1.0

4.2

130 5

48.!

22.7

10.o

30.6

O.i

—

0.2

3.4

115.1

6.3

2.4

1.2

1.3

0.3

2.3

0.8

0.8

15.4

463.7

276.4

71.0

175.0

17.5

56.2

14.1

31.o

1,162.4

902.9

363.4

232.5

58.8

167.6

1.4

3.2

1.3

23 9

100.3

43.9

12.2

7.4

16.1

53.o

12.8

7.i

259.5

110.2

108.6

44.2

15 5

19.0

17.0

5 5

10 4

340.2

7S.2

82.5

35.4

14.7

0.9

1.2

0.4

4.o

225.4

32.o

26.1

8.8

0.8

18.7

15.8

5.i

6.4

114.8

573.0

385.0

115.2

190.5

37.1

73.2

19.6

41 4 1

,502.6

,128.3

441.5

315.o

94.2

182.3

2.3

4.4

1.8

27.9 1

132.4

70.o

21,o

8.2

34.8

68.8

17.8

13.5

374.3

l> I totalsummorna (kolumnen längst till .höger) ingår

även

Skaraborgs län,

169

Kungl. Majda proposition nr 5 (Bilagor).

Bohus, Älvsborgs, Kopparbergs och Västerbottens län (mindre än 5 procent
av totalbeloppet; i Jönköpings län utgör det för tandvård beviljade, särskilt
specificerade beloppet endast 2 procent, men därtill kommer ett obestämt,
mindre belopp som ingår under olika beteckningar, t. ex. tandvård och hemhjälp
och dylikt). I Västerbottens och Norrbottens län har närmare 1U av
totalbeloppet anslagits till hemhjälp, medan — bortsett från de städer som
utgöra egna distrikt — motsvarande andel utgör mindre än 10 procent i Stockholms,
Södermanlands, Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västmanlands
län. I fråga örn posten personlig utrustning förekomma variationer,
från 16 procent (Uppsala län) upp till 55 procent (Södermanlands län) och i
fråga örn posten kostförbättring variationer från likaledes 16 procent (Södermanlands
län och Östergötlands län) upp till 53 å 54 procent (Göteborgs och
Bohus län samt Gävle), 62 procent (Hälsingborg) och till och med 78 procent
(Norrköping).

Ordalier till ansöknings frekvensens variationer. Såsom ovan framhållits är
det åtminstone ur rent siffermässig synpunkt ansökningsfrekvensen som är avgörande
för den omfattning mödrahjälpen erhållit inom olika distrikt. Att
barnaföderskorna ansökt örn mödrahjälp i sä olika omfattning som de i det
föregående anförda relativtalen utvisa, torde i viss grad sammanhänga med
att hjälpbehovet är olika inom olika distrikt. Bland de faktorer som bestämma
hjälpbehovets omfattning, bör särskilt avseende fästas dels vid det relativa
antalet ogifta (och förut gifta] mödrar, dels vid barnfrekvensen över huvud
inom de olika distrikten. I tab. 17 meddelas vissa uppgifter, ägnade att belysa
dessa förhållanden.

Det torde kunna antagas att de ogifta och förut gifta mödrarna i större utsträckning
än de gifta äro i behov av mödrahjälp. Såsom förut visats äro de
också betydligt fler, relativt sett, bland barnaföderskor som ansökt örn mödrahjälp
än bland samtliga barnaföderskor (22 procent mot högst 13 procent) och
deras ansökningar ha beviljats i något större omfattning än de gifta mödrarnas
(96 procent mot 91 procent). I Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands
län synes den relativt höga ansökningsfrekvensen i någon mån bero på att
ogifta och förut gifta mödrar över huvud taget äro jämförelsevis talrika i dessa
distrikt (20 å 25 procent av samtliga barnaföderskor år 1937). Däremot uppvisa
t. ex. Jönköpings, Kronobergs, Hallands och Älvsborgs län ett relativt
lågt antal ogifta och förut gifta barnaföderskor (8 å 10 procent år 1937), vilket
torde hjälpa till att hålla ansökningsfrekvensen nere i dessa distrikt.

Vidare föreligger ett tydligt samband mellan ansökningsfrekvensen i
respektive distrikt och medeltalet barn i sådana bestående äktenskap, i vilka
moderns ålder icke överstiger 45 år, beräknat på grundval av vissa uppgifter i
1936 års partiella folkräkning. Detta bidrar i första hand till att förklara den
låga ansökningsfrekvensen i de städer som utgöra särskilda mödrahjälpsområden.
Medeltalet barn per bestående äktenskap är nämligen här betydligt
lägre än i de övriga distrikten (mindre än 2.o). Detsamma gäller, så vitt man
kan döma, även för övriga städer. I fråga örn landsbygden utmärkas särskilt
Örebro och Stockholms län av ett lågt medeltal barn per bestående äktenskap
(2.o) och likaledes av en låg ansökningsfrekvens (33 respektive 38 procent).
Däremot förete Västerbottens, Jämtlands, Blekinge och Norrbottens län relativt
höga siffror för medeltalet barn i de bestående äktenskapen (2.5 å 2.8)
och ävenledes hög ansökningsfrekvens (77 å 93 procent). Även i övrigt är
sambandet mellan barnantalet i de bestående äktenskapen och ansökningsfrekvensen
ganska tydligt.

Genom s. k. partialkorrelation har man i fråga örn landsbygden beräknat,
att i genomsnitt procenttalet sökande barnaföderskor ökas respektive minskas
med 1.2 för varje enhet, varmed procenttalet ogifta och förut gifta bland samt -

170

Kungl. May.ts proposition nr 5 (Bilagor).

Tab. 17. Ansökningsfrekvens, procentuellt antal gifta och förut gifta bland
samtliga barnaföderskor, medeltal barn i bestående äktenskap och bland
gifta sökande samt korrigerad ansökningsfrekyens för landsbygden
i olika mödrabjälpsområden.

Landsbygden i

Procent
sökande bland
samtliga barna-föderskor

Procent
gifta och förut
gifta bland
samtliga barna-föderskor x)

Medeltal
barn i
bestående
äktenskap 1 2 *)

Korrigerad
ansöknings-frekvens
(procent) s)

Medeltal
barn per gift
sökande 4)

38

13

2.02

59

2.61

Uppsala län...........

48

17

2.33

46

3.ii

Södermanlands län ....

48

13

2.26

55

2.71

Ostergötlands län......

42

14

2.28

46

3.56

Jönköpings län........

48

7

2.38

55

2.75

Kronobergs län........

40

9

2.39

44

2.68

Kalmar län............

53

10

2.4 3

53

2.82

Gotlands län..........

56

15

2.40

52

2.82

Blekinge län ..........

77

15

2.66

57

2.82

Kristanstads län ......

55

15

2.42

50

3.04

Malmöhus län ........

49

16

2.42

43

3.oi

Hallands län..........

41

8

2.48

41

3.17

Göteborgs och Bohus län

65

7

2.34

74

2.71

Alvsborgs län..........

42

8

2.33

51

2.80

Skaraborgs län.........

69

10

2.39

72

2.82

Värmlands län ........

73

15

2.22

80

2.45

Örebro län............

33

15

1.98

54

2.96

Västmanlands län......

40

17

2''35

37

3.45

Kopparbergs län ......

44

16

2.18

52

2.83

Gävleborgs län........

72

25

2.22

67

2.82

Västernorrlands län. ...

85

20

2.30

81

2.62

Jämtlands län ........

78

25

2.54

54

2.75

Västerbottens län......

93

10

2.55

86

2.73

Norrbottens län........

81

9

2.76

63

3.33

liga barnaföderskor ökas respektive minskas, och med 6.o för varje ökning
respektive minskning med 0.1 av medeltalet barn per bestående äktenskap.

Med användning av dessa koefficienter ha de iakttagna procenttalen för ansökningsfrekvensen
på landsbygden i respektive distrikt korrigerats på sådant
sätt, att de ge uttryck åt den sannolika ansökningsfrekvensen, därest det relativa
antalet ogifta och förut gifta samt medeltalet barn per bestående äktenskap
överallt vore lika. Det visar sig att den starka variation som de iakttagna
procenttalen förete, härigenom avsevärt reduceras. För flertalet distrikt uppgår
den under nyssnämnda förutsättning beräknade, sannolika ansökningsfrekvensen
till 45 å 65 procent, med en tydlig koncentration omkring genomsnittsfrekvensen
för samtliga distrikt (57 procent, ovägt medeltal för landsbygden).
I några fall, så t. ex. för Göteborgs och Bohus län, ökas emellertid
avståndet från genomsnittsfrekvensen. Avsevärt under denna ligger endast
Västmanlands län (37 procent), medan däremot Skaraborgs, Göteborgs och

1) I medeltal åren. 1934—1937.

2) På grundval av folkräkningen 1936 beräknade tal för bestående äktenskap (med barn)
i vilka moderns ålder icke överstiger 45 år.

s) Jfr texten.

4) Det barn, för vilket ansökan örn hjälp gjordes, medräknat.

171

Kungl. Maj:ts proposition nr 5 (Bilagor).

Bohus, Värmlands, Västernorrlands och Västerbottens län förete relativt höga
siffror (72 å 86 procent). Det förtjänar särskilt framhållas, att skillnaden
mellan Norrlandslänen och flertalet övriga län icke längre ter sig så stor, och
att Blekinge län som befann sig högst på skalan bland de syd- och mellansvenska
distrikten, samt Örebro län, som intog den lägsta positionen, icke
längre utvisa någon större avvikelse från genomsnittet.

Man synes av det ovan anförda kunna sluta sig till att de skillnader som
ansökningsfrekvensen företer i de skilda mödrahjälpsområdena, i ganska hög
grad sammanhänger med vissa av demografiska förhållanden betingade olikheter
i hjälpbehovets omfattning. De kvarstående olikheterna äro dock rätt
betydande. I någon mån torde de kunna förklaras av olikheter i befolkningens
levnadsbetingelser. Härpå tyda de i det föregående anförda uppgifterna
rörande det relativa antalet arbetslösa bland männen till gifta sökande inom
de olika distrikten.

Det är av intresse att sammanställa medeltalet barn per bestående äktenskap
i de olika distrikten med det antal barn som redovisas i de gifta mödrarnas
ansökningshandlingar. Fullt jämförbara äro dessa uppgifter icke, enär
sistnämnda barnantal såsom förut nämnts torde innefatta även barn i tidigare
äktenskap och utom äktenskapet (understundom även mannens barn i tidigare
äktenskap eller utom äktenskapet). Å andra sidan har man vid bearbetningen
av materialet bortsett från barn över 16 år. Medräknas det barn, för vilket
mödrahjälp söktes, finner man att de sökande gifta mödrarna i medeltal hade
lägst 2.4 barn, i Värmlands län, högst 3.6 barn, i Östergötlands län. I flertalet
distrikt utgör detta medeltal 2.6 å 2.9. Genomgående äro dessa siffror icke
obetydligt högre än de förut anförda medeltalen för barn i bestående äktenskap,
men de förete i viss utsträckning en likartad variation. I den mån så
icke är förhållandet, beror detta på att medeltalet barn bland sökande gifta
mödrar röner inflytande av ansökningsfrekvensen. Där denna är låg, såsom
i Västmanlands län (37 procent, korrigerat procenttal, jfr ovan) är medeltalet
barn bland gifta sökande jämförelsevis högt (3.4), ehuru Västmanlands län
icke är särskilt barnrikt. Däremot företer Västerbottens län jämsides med en
hög ansökningsfrekvens (86 procent) ett ganska lågt medeltal barn bland gifta
sökande (2.7), detta trots att Västerbottens län hör till de bamrika- provinserna.

Sistnämnda förhållande har tydligen sin grund däri, att i län med hög ansökningsfrekvens
barnaföderskor med endast ett barn eller utan barn tidigare
på det hela taget äro mera talrikt företrädda bland de sökande än vad fallet
är i län med låg ansökningsfrekvens, såsom en jämförelse med tab. 9 utvisar.