Kungl. Majus proposition Nr 46.
1
Nr 46.
Kungl. Maj;ts proposition till riksdagen angående förvärv
av vattenrätt i Tännforsén inom Indalsälvens
vattensystem; given Stockholms slott den 4 oktober
1940.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Thorwald Bergguist.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 4 oktober 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
PeHRSSON-B RAMSTORP, WESTMAN, WIGFORSS, MÖHLER, SkÖLB, QUENSEL,
Eriksson, Bergquist.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför t. f.
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Bergquist:
I skrivelse den 1 augusti 1940 har vattenfallsstyrelsen hemställt örn
Kungl. Majda godkännande av två vid skrivelsen fogade, under förbehåll
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 46. 164S 40
2
Kungl. Majus proposition nr 46.
av dylikt godkännande med Ellen Lithander och Erik Selander ingångna
avtal om förvärv för kronans räkning av vattenrätt i Tännforsen inom Indalsälvens
vattensystem.
Vattenfallsstyrelsen anför till en början:
o Tännforsen är belägen mellan sjöarna Tännsjön och Östra Noren inom
Are socken av Jämtlands län. Sjöarna utgöra tillflöden till den s. k. Undersåkersälven,
en källflod till Indalsälven. Fallhöjden i Tännforsen uppgår till
36.5 meter eller, räknat i enkel strand, 73 meter. Tännforsens högra strand
angränsar hemmanet Bodsjöedet l2. Vid verkställd avvittring inom Åre
socken tilldelades hemmanet Bodsjöedet l1 det utanför hemmanets strand
varande vattenområdet i Tännforsen. Vid sedermera skedd ägostyckning av
Bodsjöedet l1 i Bodsjöedet l2 och l3 har vattenområdet tilldelats förstnämnda
ägostyckningsiott. Denna tillhör numera Ellen Lithander. Till
Tännforsens vänstra strand gränsar en vid laga skifte å fyllnadsjorden Gravadalen
för delägarnas gemensamma räkning avsatt samfälld upplags- och fiskeplats.
Fyllnadsjorden Gravadalen tillkommer byarna Björnänge och Viken.
Ä den Ellen Lithander tillhöriga fastigheten Björnänge 2:s belöpa 10.71 procent
i fyllnadsjorden och å de Erik Selander tillhöriga fastigheterna Viken
l15 och Viken l18 en andel däri av 9.3 5 procent.
Genom de för godkännande framlagda förvärven, anför vattenfallsstyrelsen
vidare, komme kronan att bliva ägare till sammanlagt 60,03 procent av den
totala fallhöjden i Tännforsen, varigenom kronans majoritet i detta värdefulla
fallkomplex tryggades. Det pris, för vilket fallandelarna kunde förvärvas,
utgjorde 90,000 kronor för Ellen Lithanders andel och 14,000 kronor
för Erik Selanders andel. Då den till förvärv ifrågasatta vattenkraften
motsvarade omkring 2,000 9-månadershästkrafter, skulle det sammanlagda
priset uppgå till 52 kronor per dylik hästkraft. Detta pris ansåge vattenfallsstyrelsen
skäligt med hänsyn till föreliggande utbyggnads- och regleringsmöjliglieter.
Vissa förbehåll hava gjorts i det med Ellen Lithander ingångna avtalet.
Härom anför vattenfallsstyrelsen:
o Ellen Lithander,. som haft en icke obetydlig inkomst i inträdesavgifter
fran besökande turister, som velat bese vattenfallet, har icke velat avstå
från denna inkomstkälla. Därför har hon i avtalet lämnats rätt att under
30 år framåt i samma omfattning som förut nyttja den försålda fastigheten
i turistsyfte. För att förebygga att vattenfallets värde ur skönhetssynpunkt
under nämnda tid väsentligt förringas, hava vissa utbyggnadsvillkor stipulerats,
som måste följas under nämnda tid. Med undantag av bestämmelsen
örn begränsningen av den vattenmängd, som avledes ur fallet, äro emellertid.
förbehållen av den art, att de under alla förhållanden skulle hava iakttagits
av vattenfallsstyrelsen, som givetvis själv kommer att sörja för att
fallets naturskönhet icke onödigt skadas. Även begränsningen av den under
de närmaste 30 åren uttagbara vattenmängden till 10 kubikmeter i sekunden
är ofarlig, enär fallet med all sannolikhet icke kommer att utbyggas förrän
örn några decennier. Hedan med den angivna vattenmängden av 10 kubikmeter
i sekunden skulle man emellertid kunna tillgodose kraftbehovet för den
närmast liggande sektionen av statsbanorna.
Ehuru förvärven i Tännforsen icke vore nödvändiga för tillgodoseende av
vattenfallsstyrelsens för den närmare framtiden föreliggande behov av vatten
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 46.
kraft, syntes det, fortsätter styrelsen, mycket önskvärt, att vattenfallet ifråga
komme i kronans ägo. Staten ägde de nedanför Tännforsen i Undersåkersälven
belägna omkring 40 meter höga Kistafallen och hade sålunda redan
stora intressen i älven. Tännforsen vore ett mycket gott vattenfall. Även
ur naturskyddssynpunkt finge det anses vara en fördel, att Tännforsen
komme i statens hand, emedan det då funnes större möjlighet att avväga,
i vilken grad naturskydds- respektive produktiva vattenkraftsintressen borde
tillgodoses.
Under åberopande av vad vattenfallsstyrelsen sålunda anfört hemställer
styrelsen, att Kungl. Majit måtte dels godkänna ifrågavarande två avtal örn
förvärv av vattenrätt i Tännforsen, dels av det av riksdagen anvisade anslaget
till inköp av vattenfall och fastigheter samt utförande av nyanläggningar
ställa till styrelsens förfogande ett belopp av tillhopa 104,000 kronor
för gäldande av de överenskomna ersättningarna, dels ock förordna, att en
genom avtalet med Ellen Lithander förvärvad avstyckning skulle stå under
vattenfallsstyrelsens förvaltning.
En närmare redogörelse för innehållet i de nu förevarande avtalen utöver
den som här lämnats synes icke erforderlig, utan jag torde därutinnan få
hänvisa till avtalen, vilka komma att tillhandahållas riksdagens vederbörande
utskott.
Länsantikvarien i Jämtlands län Erik Festin har å föreningen Heimbygdas
naturskyddsnämnds vägnar inkommit med en den 10 augusti 1940 dagtecknad
skrift i ämnet. Länsantikvarien har däri bland annat framhållit, att Tännforsen
alltsedan urminnes tider i det jämtländska folkmedvetandet beaktats
som ett allmäntillgängligt natursceneri av sällspord skönhet. Jämtland hade,
uttalas det vidare, varit ett på materiella värden rikt land men tyvärr allt
för ofta exploaterats över hövan. Det vore därför icke något orättmätigt krav,
att Tännforsen med lämpligt område däromkring såsom nationalpark bevarades
och räddades åt landskapet, en fråga som varit på dagordningen tidigare
men ej kunnat ekonomiskt lösas. Nu förelåge emellertid ett synnerligen
lägligt tillfälle för staten att skänka värn och vård åt ett av landets dyrbaraste
och märkligaste naturminnesmärken. För en efterkommande generation vore
det förvisso obestridligt mera värt att bevara detta minnesmärke i sin vildhet
sådant naturen danat detsamma än att låta exploatera fallets vattenkraft.
I anslutning härtill hemställer länsantikvarien, att vattenfallsstyrelsens
framställning icke måtte bifallas utan att i stället en utredning måtte komma
till stånd med syfte att såsom nationalparksområde avsätta Tännforsen med
lämpligt omkringliggande område.
Med anledning av vattenfallsstyrelsens framställning har advokaten Jarl
Hemberg i skrivelse den 25 augusti 1940 å byamännens i Nordhallen, Staa
och Rennberg vägnar yrkat, att Kungl. Majit icke måtte godkänna de mellan
styrelsen samt fru Lithander och advokaten Selander ingångna avtalen. I
skrivelsen göres under åberopande av närmare angivna skäl för byamännens
räkning anspråk gällande på såväl rätt till fisket i Tännforsen som på andel
4
Kungl. Majlis proposition nr 46.
i vattenrätten till försen. Gentemot vattenfallsstyrelsens uttalande, att det
genom avtalen preliminärt försålda vattenområdet tillkomme strandfastigheterna,
d. v. s. vad angår forsens högra sida hemmanet Bodsjöedet l2 och
vad angår forsens vänstra sida en samfällighet till fyllnadsjorden Gravadalen
under hemmanen Björnänge och Viken, anföres i skrivelsen, bland annat att vid
avvittringen inom Åre socken sjöarna Tännsjön och Noren inklusive Tännforsen
tilldelats med en sjöareal av 723 tunnland 12 kappland byarna Staa och
Bennberg samt med en sjöareal av 658 tunnland 13 kappland en var av byarna
Nordhallen, Totten samt Björnänge och Viken. Hemmanet Bodsjöedet åter
skulle endast hava erhållit en sjöareal örn 15 tunnland 15 kappland, belägen
på annat håll än vid Tännforsen.
T utlåtande den 26 september 1940 har vattenfallsstyrelsen, som i de av
advokaten Hemberg berörda äganderättsfrågorna verkställt en närmare utredning,
sammanfattad i en vid utlåtandet fogad promemoria, anfört, att styrelsen
icke genom advokaten Hembergs skrivelse i ringaste mån rubbats i
sin övertygelse örn att vattenrätten i Tännforsen jämlikt reglerna i 12 kap. 4 §
jordabalken tillkomme respektive strandfastigheter. Byamännens anspråk på
andel däri ansåge vattenfallsstyrelsen följaktligen fullkomligt obefogade. Vad
anginge fiskerätten i Tännforsen, holle vattenfallsstyrelsen bestämt före, att
denna följde samma regler som rätten till vattnet, samt att anspråken följaktligen
även i denna del saknade grund. Huru med sistnämnda fråga förhölle
sig, torde emellertid vara av föga betydelse för de framlagda köpeavtalens
godkännande.
Ehuru enligt vattenfallsstyrelsens förmenande någon tvekan örn utgången
av en process örn den förvärvade vattenrätten icke behöver föreligga, har styrelsen
med hänsyn till den av advokaten Hembergs huvudmän ådagalagda
avsikten att bringa äganderättsfrågan under domstols prövning, ansett sig
böra taga fasta på ett hos styrelsens fångesmän utverkat erbjudande att ikläda
sig huvudparten av de ekonomiska riskerna för en trots allt ogynnsam utgång
av en rättegång. Enligt mellan parterna träffade överenskommelser befrias
sålunda vattenfallsstyrelsen från skyldighet att på de i avtalen bestämda
tidpunkterna utbetala större del av kontrakterade likvider än vad angår förvärvet
från fru Lithander, trettiotusen kronor och, vad angår förvärvet från
advokaten Selander, niotusen kronor. Återstoden av likviderna får mot en
ränta av 5 procent hos vattenfallsstyrelsen innestå i avbidan på äganderättsfrågans
definitiva lösning, och ersättningarna skola, örn någon del av den
vattenrätt, som antagits åbelöpa fångesmännen, frånvinnes styrelsen, reduceras
i förhållande till uppkommande minskning i förvärvad fallhöjd.
De belopp, som omedelbart skola utbetalas, motsvara den fallhöjd, som,
även örn den av advokaten Hemberg förfäktade fördelningen av Tännforsen
mellan Nordhallens, Vikens och Björnänge samt Bottens byar skulle hava skett,
faller å de fångesmännen tillhöriga fastigheterna i Gravadalen, varjämte för
fru Lithanders vidkommande tillkommer värdet av det markområde vid Tännforsen,
som hon avhänder sig, samt det kapitaliserade nuvärdet av den, efter
Kungl. Maj:ts proposition nr 46. 5
30 år bortfallande inkomst i form av turistavgifter, som fru Lithander eljest
kunnat räkna med.
I överenskommelsen med fru Lithander har jämväl ett förtydligande tilllägg
träffats örn den nyttjanderätt till markområdet vid Tännforsen, som hon
förbehållit sig. Genom tillägget regleras närmare den omfattning, vari anordningar
för turiströrelsen få av ägaren till fastigheten Bodsjöedet l2 utföras.
Under hänvisning till vad sålunda förekommit och under anmärkande, att
tidsfristen för de ifrågavarande avtalens godkännande från Kungl. Maj:ts sida
enligt överenskommelse förlängts till den 1 november 1940, hemställer vattenfallsstyrelsen,
att Kungl. Maj:t måtte godkänna avtalen med de därtill uppgjorda
tilläggsöverenskommelserna.
Det nu ifrågasatta förvärvet av något mer än hälften av vattenrätten i
Tännforsen inom Indalsälvens vattensystem är icke nödvändigt för att tillgodose
vattenfallsstyrelsens för den närmare framtiden föreliggande behov av
vattenkraft. Styrelsens förslag ingår endast såsom ett led i styrelsens strävanden
att söka förvärva så stor andel som möjligt i de vattendrag, i vilka
kronan förut äger intressen. Såsom styrelsen erinrat örn är kronan ägare till de
nedanför Tännforsen belägna omkring 40 meter höga Kistafallen. Några
planer på en omedelbar utbyggnad av Tännforsen föreligga icke. Att
frågan örn ett förvärv av fallet nu aktualiserats beror bland annat därpå, att
vattenfallsstyrelsen räknat med att fallet skulle kunna komma att förvärvas
av något enskilt intresse, därest kronan avvisade tillfället att nu förvärva
vattenrätten.
Vid en framtida exploatering av vattenfallet ligger det i sakens natur, att
stor hänsyn måste tagas till det förhållandet, att Tännforsen är ett av Sveriges
vackraste och mest kända vattenfall. På grund av sin lättillgängliga belägenhet
besökes också fallet årligen av stora skaror turister. En framtida utbyggnad
av fallet bör därför ske på sådant sätt, att fallets stora skönhetsvärden i
möjligaste mån bevaras. De naturliga förutsättningarna härför äro enligt
vad jag inhämtat ganska goda. Uppenbart är emellertid, att ett tillvaratagande
av dessa möjligheter icke kan ske utan att detta i motsvarande
mån inkräktar på fallets utnyttjande för energiutvinning. Enligt min
mening föreligga dock större garantier för att en rimlig avvägning mellan
naturskydds- och de produktiva vattenkraftsintressena sker, örn utbyggnaden
äger rum i statens hand än i enskilda intressenters.
På grund av nu anförda synpunkter anser jag i likhet med vattenfallsstyrelsen
det önskvärt, att staten, därest villkoren för förvärvet kunna anses
godtagbara, förvärvar den ifrågasatta vattenrätten i Tännforsen.
Vidkommande villkoren för inköpet torde de preliminärt avtalade köpeskillingarna,
tillhopa 104,000 kronor, visserligen kunna anses tämligen höga
med hänsyn till, bland annat, att fallet icke kan i förutsatt omfattning utnyttjas
förrän örn 30 år. Då vattenfallsstyrelsen emellertid anser priset skäligt, vill
jag icke motsätta mig att detsamma godtages.
Mot den i avtalet med fru Lithander medgivna rätten för henne att under
30 år få ekonomiskt utnyttja fallet såsom turistattraktion kunna givetvis ur vissa
Departements
chofen.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 46.
synpunkter invändningar resas. Ett förvärv av vattenrätten utan angivna förbehåll
skulle emellertid enligt vad jag inhämtat medföra ett så avsevärt mycket
högre inköpspris, att jag icke anser ett dylikt förvärv försvarligt i nu rådande
statsfinansiella läge. Emellertid torde ett förvärv av vattenrätten på nu föreslagna
villkor icke innebära hinder för att förhandlingar örn nyttjanderättens
upphörande sedermera kunna upptagas, därest statsmakterna så skulle finna
lämpligt.
De övriga i avtalen upptagna villkoren lia ej givit mig anledning till erinran.
Yad angår det från byamännen i Nordhallen, Staa och Rennberg framförda
påståendet, att säljarna icke skulle vara ägare till hela den rätt, som
omfattas av avtalen, synes detta icke böra utgöra hinder för ett godkännande
av avtalen från kronans sida. Såsom av den föregående redogörelsen framgår
ha nämligen genom de särskilda tilläggsavtalen med säljarna skapats
garantier för att kronan icke kommer att löpa någon egentlig ekonomisk risk,
därest mot förmodan domstol i slutligt utslag skulle finna byamännens uppfattning
i rättsfrågan helt eller delvis riktig.
De avtalade köpeskillingarna torde lämpligen böra utgå av anslaget till
inköp av vattenfall och fastigheter samt utförande av nyanläggningar. Med
hänsyn till förutsättningarna för anslagets disposition lärer emellertid riksdagens
medgivande böra inhämtas.
Då de föreliggande avtalen äro förfallna, därest de icke godkännas av
Kungl. Maj:t före den 1 november 1940, torde ärendet böra bliva föremål
för skyndsam behandling från riksdagens sida.
Därest förvärven komma till stånd, torde det sedermera få ankomma på
Kungl. Majit att besluta, att den i det föregående nämnda, av kronan förvärvade
avstyckningen skall stå under vattenfallsstyrelsens förvaltning.
Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Majit godkänna de i det föregående
omnämnda två avtalen med därtill hörande tilläggsavtal avseende
förvärv av vattenrätt i Tännforsen inom Indalsälvens
vattensystem;
dels och medgiva, att av anslaget till statens vattenfallsverk
för inköp av vattenfall och fastigheter samt utförande av nyanläggningar
må för gäldande av de i avtalen överenskomna
ersättningarna tagas i anspråk ett belopp av 104,000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
A. G. F. v. Krusenstierna.
Stockholm 1940. K. L. Beckmans Boktryckeri.