Kungl. Majus proposition nr 45.

1

Nr 45.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag
till vissa väg- och brof öretag; given Stockholms slott
den 27 september 1940.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gustaf Andersson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 27 september 1940.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Pehrsson-Bramstorp,
Westman, Wigforss, Sköld, Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson,
Domö.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen
anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson:

Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition nr 1 den 8 september 1939 framlagda
förslag (sjätte huvudtiteln, punkt 1) anvisade 1939 års urtima riksdag
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1939/40 till nyanläggning och förbättring
av vissa vägar och broar å landsbygden ett reservationsanslag av
5,000,000 kronor. Förslaget grundade sig på en av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
gjord framställning örn anvisande av 6,000,000 kronor till vägar och
500,000 kronor till broar. Arbetena avsågo anläggning och förbättring av
vissa närmare angivna, för riksförsvaret betydelsefulla genomgående vägförbindelser,
örn vilkas utförande chefen för försvarsstaben gjort framställning
hos styrelsen.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 45.

1937 40

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

I skrivelse den 13 november 1939 hemställde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
att för budgetåret 1940/41 ytterligare 2,000,000 kronor måtte anvisas
för påbörjande av vissa för riksförsvaret betydelsefulla väg- och broarbeten,
till vilkas utförande de tidigare anvisade medlen icke varit tillräckliga. Av
styrelsens skrivelse framgick, att sammanlagda kostnaden för berörda arbetsföretag
beräknades till 4,225,000 kronor. Det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
äskade beloppet å 2,000,000 kronor anvisades sedermera — efter av
Kungl. Majit därom framlagt förslag (1940 års sjätte huvudtitel, punkten 21)
—• av riksdagen under anslagsrubrik Bidrag till byggande och förbättring av
vissa för riksförsvaret betydelsefulla vägar och broar. Anslaget avräknades
mot automobilskattemedlen. Det kan i detta sammanhang slutligen erinras,
att Kungl. Majit genom särskilda beslut den 27 oktober 1939 och senare till
väg- och broarbeten, som voro av betydelse främst ur försvarsberedskapssynpunkt,
av anslag till bidrag till byggande av broar, till bidrag till nyanläggning
av landsvägar, till bidrag till nyanläggning av ödebygdsvägar och till
bidrag till vägförbättringsarbeten å landsbygden anvisat tillhopa 3,622,000
kronor.

I skrivelse den 7 september 1940 har överbefälhavaren över rikets försvarskrafter
meddelat, att de mest påtagliga bristerna på de för krigsmaktens
koncentrering erforderliga vägarna numera avhjälpts med de för ändamålet
anvisade medlen. Vissa kortare vägsträckor på en i skrivelsen närmare angiven
väg vore emellertid av sådan beskaffenhet, att de icke motsvarade de krav,
som ur militär synpunkt måste ställas på dem. I skrivelsen angivas de arbeten,
som ytterligare borde utföras. Kostnaderna för desamma äro beräknade till
sammanlagt 1,150,000 kronor.

I samma skrivelse har överbefälhavaren vidare meddelat, att två ytterligare
arbetsföretag, vilka emellertid icke varit upptagna i tidigare gjorda
framställningar örn anvisande av medel för väg- och broföretag, borde komma
till stånd på grund av sin militära betydelse. Det ena företaget avser byggande
av en närmare angiven väg, varigenom en behövlig komplettering av
det inom visst försvarsområde befintliga vägsystemet skulle erhållas. Det
andra företaget åsyftar byggande av en fast broförbindelse över Lule älv vid
Boden. Kostnaderna äro beräknade till för vägföretaget 465,000 kronor och
för broföretaget 200,000 kronor.

Av de ifrågasatta arbetena förutsättas samtliga utom broföretaget vid
Boden skola utföras i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi. Broföretaget
skulle däremot komma till stånd genom försorg av arméförvaltningens fortifikationsstyrelse.

Överbefälhavaren hemställer, att av innevarande års urtima riksdag måtte
för här angivna olika ändamål äskas ett anslag å sammanlagt 1,815,000 kronor.

Det kan här nämnas, att överbefälhavaren i sin skrivelse meddelat, att utöver
de här åsyftade arbetena vissa ytterligare, för riksförsvaret betydelsefulla
kompletteringar av vägnätet återstode, men att överbefälhavaren främst
av ekonomiska skäl icke ansett sig böra föreslå arbetenas omedelbara utförande.
Hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade emellertid överbefäl -

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

havaren hemställt, att för dessa arbetens utförande medel måtte upptagas i
styrelsens anslagsäskanden för nästa budgetår.

En närmare redogörelse för innehållet i överbefälhavarens skrivelse utöver
vad här lämnats torde icke lämpligen böra ske till statsrådsprotokollet utan
riksdagens vederbörande utskott torde erhålla erforderliga uppgifter genom
skrivelsen, som kommer att tillhandahållas utskottet.

Väg- och vattenby g gnadsstyr elsen har den 24 september 1940 avgivit utlåtande
över framställningen i vad avser de arbeten, som skulle utföras av
styrelsen. I utlåtandet har styrelsen meddelat, att kostnaderna för dessa
arbeten vore av styrelsen beräknade på sätt som framginge av överbefälhavarens
skrivelse. Enligt styrelsens mening vore bidrag från vederbörande
vägdistrikt till tekniska byggnadskostnader sannolikt icke att påräkna till
något av arbetsföretagen utan kostnaderna torde få helt bestridas av statsmedel.
För det fall att de för arbetena äskade medlen, 1,615,000 kronor, anvisades,
hemställde styrelsen, att desamma måtte ställas till styrelsens förfogande
på liknande villkor, som gällde för tidigare anvisade anslag till nyanläggning
och förbättring av för riksförsvaret betydelsefulla vägar och broar.

Beträffande de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen åsyftade villkoren torde
jag få hänvisa till redogörelsen under förutnämnda punkt 21 i årets sjätte
huvudtitel.

Härjämte torde jag även få anmäla fråga örn utförande av en broförbindelse
över Lule älv i närheten av Luleå. Till en början torde jag få erinra
om följande.

Genom utslag den 28 januari 1935 ålade länsstyrelsen i Norrbottens län de
väghållningsskyldiga i Nederluleå tingslags väghållningsdistrikt att mot erhållande
av det statsbidrag, som kunde komma att beviljas, bygga och för
framtiden underhålla bro över Lule älv med tillfartsvägar vid Gäddviks färjställe
i enlighet med en av majoren H. Nilson upprättad arbetsplan med däri
av Norrbygdens vattendomstol i utslag den 10 september 1934 föreskrivna
ändringar. Sedan besvär anförts över länsstyrelsens utslag i ärendet, fann
regeringsrätten den 30 mars 1936 ej skäl att göra ändring i länsstyrelsens
utslag. Kostnaderna för broföretaget beräknades till 1,105,700 kronor, därav
för brobyggnaden 1,026,000 kronor samt för tillfartsvägarna 79,700 kronor.
I utlåtande den 9 september 1936 tillstyrkte väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
en av vägdistriktet gjord framställning örn statsbidrag med 90 procent av den
beräknade kostnaden för utförande av broförbindelsen över Lule älv vid
Gäddviks färjställe. Genom beslut den 20 november 1936 fann Kungl. Maj:t,
enär frågan örn statsbidrag till byggande av bro över Lule älv vid dess mynning
icke lämpligen borde avgöras, förrän ytterligare utredning blivit verkställd
rörande sättet och kostnaden för byggande av bro över nämnda älv vid
Bergnäset, vad i ärendet förekommit för det dåvarande icke föranleda annan
Kungl. Maj:ts åtgärd än att Kungl. Majit bemyndigade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
att verkställa erforderliga grundundersökningar för att upprätta
arbetsplan till byggande av bro över Lule älv vid Bergnäset. Väg- och vatten -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

byggnadsstyrelsen upprättade därefter ett i två alternativ utfört förslag till
dylik bro, dagtecknat den 7 oktober 1937. Genom beslut den 10 juni 1938
förklarade sedermera Kungl. Majit vägdistriktets framställning icke föranleda
någon Kungl. Maj:ts åtgärd, varjämte Kungl. Majit förordnade,
att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag till bro vid Bergnäset skulle
överlämnas till länsstyrelsen i Norrbottens län för den handläggning, som
kunde på länsstyrelsen ankomma.

Genom utslag den 17 mars 1939 förpliktade därefter länsstyrelsen Luleå
stad och Nederluleå vägdistrikt att emot erhållande av det statsbidrag, som
kunde utverkas, var inom sitt område bygga bro till 12 meters bredd över
Lule älv vid Bergnäset jämte tillfartsvägar i huvudsaklig överensstämmelse
med alternativ I i det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 7 oktober 1937
upprättade förslaget. Kostnaderna för broföretaget beräknades vid arbetsplanens
uppgörande till, bortsett från marklösen m. m., 3,768,000 kronor,
därav för brobyggnaden 3,560,000 kronor och för tillfartsvägarna 208,000
kronor. I skrivelse till länsstyrelsen den 2 mars 1939 meddelade emellertid
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att kostnaden för företaget, utöver marklösen
m. m., borde med hänsyn till den förhöjning byggnadskostnaderna sedermera
undergått beräknas till 3,975,000 kronor, därav 3,750,000 kronor för brobyggnaden
och 225,000 kronor för tillfartsvägarna. I gemensam skrivelse den
27 maj 1939 hemställde därefter Luleå stad och Nederluleå vägdistrikt, att
Kungl. Majit måtte av anslaget till statliga beredskapsarbeten bevilja staden
och vägdistriktet statsbidrag med 95 procent av den beräknade kostnaden för
brobyggnaden jämte tillfartsvägar ävensom att Kungl. Majit måtte uppdraga
åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att utföra arbetet. I utlåtande över framställningen
den 27 juni 1939 anförde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att en
broförbindelse över Lule älv i närheten av dess mynning måste anses nyttig
och nödig för den allmänna samfärdseln, och att ett utförande med bidrag av
statsmedel av en sådan broförbindelse över Lule älv för det dåvarande icke
torde kunna komma till utförande annat än vid Bergnäset. På grund härav
tillstyrkte styrelsen, att till utförande av broförbindelsen vid Bergnäset måtte
utgå statsbidrag med 95 procent av den beräknade kostnaden. Framställningen
är beroende på Kungl. Majits prövning.

I skrivelse den 20 augusti 1940 har överbefälhavaren över rikets försvarskrafter
hemställt, att erforderliga medel måtte ställas till förfogande för utförande
med största möjliga skyndsamhet av en broförbindelse över Lule älv.
Till stöd härför har överbefälhavaren framhållit olika militära skäl. Beträffande
dessa torde jag få hänvisa till handlingarna. Yad angår frågan örn
brons belägenhet har överbefälhavaren förordat, att bron förlägges vid Gäddviks
färjställe och till stöd härför bland annat framhållit, att detta alternativ
erbjöde möjligheter att avsevärt nedbringa tiden för arbetets färdigställande
och att en bro vid nämnda plats komme att bliva mindre sårbar än en bro vid
Bergnäset.

Över framställningen har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 24 augusti
1940 avgivit utlåtande. Styrelsen har till en början meddelat, att byggnads -

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

tiden för en bro vid Gäddviks färjställe beräknades, därest arbetena forcerades
i största möjliga utsträckning och under förutsättning, att arbetena kunde
påbörjas före vinterperioden, till något över ett år. För en bro vid Bergnäset
skulle byggnadstiden även vid största möjliga forcering bliva åtminstone
dubbelt så lång, sannolikt ännu längre. I anslutning härtill uttalar styrelsen,
att, därest en brobyggnad vid nuvarande tidpunkt skulle komma till stånd,
densamma borde förläggas till Gäddviks färjställe. I fråga örn kostnaderna
för de olika broalternativen har styrelsen anfört:

Kostnaden för anläggning av ifrågavarande broförbindelse beräknas bliva
väsentligt högre än tidigare på grund av inträdd höjning i materialkostnader
och arbetslöner. Därest broarbetena därjämte skola forceras för broförbindelsens
färdigställande på kortast möjliga tid, kommer kostnaden ytterligare
att stegras. Sålunda beräknas kostnaden för utförande av broförbindelsen vid
Gäddviks färjställe numera till 3.1 miljoner kronor vid forcerat utförande, i
vilken kostnad ingår kostnaden för omläggning av vägen Gäddvik—Notviken
med 450,000 kronor. Sistnämnda arbeten torde icke nödvändigtvis behöva
utföras i samband med brons byggande, vid vilket förhållande det för företagets
genomförande erforderliga medelsbehovet skulle minskas till 2.6 5 miljoner
kronor.

Det synes enligt styrelsens mening icke skäligen kunna förutsättas, att
vederbörande vägdistrikt skall bidraga med sedvanlig bidragskvot till kostnaden
för företagets utförande under nu föreliggande förhållande, varigenom
kostnaden beräknas bliva så väsentligt mycket högre än tidigare. Skäligheten
torde snarare tala för att vägdistriktets bidrag beräknas efter den kostnad,
som låg till grund för den tidigare framställningen i ämnet. Då emellertid
broförbindelsens färdigställande kan komma att väsentligt fördröjas, därest
bidrag till kostnaden för densamma överhuvud taget skall utgå, från vägdistriktet,
synes vid broförbindelsens utförande under nuvarande förhållanden
kostnaden härför helt böra bestridas av statsmedel. Vägdistriktet förutsättes
därvid komma att ställa erforderlig mark kostnadsfritt till förfogande.

Under framhållande, att medel för kostnadernas bestridande icke torde
kunna erhållas på annat sätt, än att riksdagen anvisar särskilt anslag till broförbindelsens
utförande hemställer styrelsen, att ett reservationsanslag av
2.6 5 miljoner kronor äskas av innevarande års urtima riksdag.

Vidkommande frågan örn sättet för arbetets utförande anser styrelsen med
hänsyn till företagets omfattning samt angelägenheten av att erhålla företaget
färdigställt snarast möjligt ävensom till den betydande kapitalinsatsen
av statsmedel erforderligt, att åt styrelsen anförtros att låta ombesörja företagets
utförande.

Enligt en vid styrelsens utlåtande fogad promemoria framgår bland annat,
att kostnaderna för utförande av broförbindelsen vid Bergnäset numera be -

räknas till följande belopp:

Kronor

Tillfartsvägarna åt Luleåsidan ................................................... 100,000

»'' » Bergnässidan ............................................. 300,000

Brobyggnaden ................................................. 5,800,000

Summa kronor 6,200,000

6

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

I utlåtande den 2 september 1940 har länsstyrelsen i Norrbottens län till
en början erinrat örn att länsstyrelsen tidigare i olika sammanhang framhållit,
att en bro över Lule älv i dess nedersta lopp utgjorde ett synnerligen
angeläget behov. I anslutning härtill uttalar länsstyrelsen, att denna flodövergång
torde vara den enda på riksvägen Stockholm—Haparanda, som ännu
icke hade sin brofråga ordnad. Länsstyrelsen anför härefter:

För Gäddviksprojektet hava de hörda myndigheterna på sin tid föreslagit
statsbidrag med 90 procent och för Bergnäsprojektet med 95 procent. Detta avsåg
byg8nadskostnader motsvarande ungefär hälften av de nu gällande. Lika med
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser länsstyrelsen, att vägdistriktets andel
i byggnadskostnad skäligen icke bör beräknas på större belopp än de, som
voro kända vid tiden för länsstyrelsens åläggande. Rättvisan torde snarare
tala för att något bidrag till kostnaden icke utgår från vägdistriktet med hänsyn
bland annat till den korta tid, som den av försvarssynpunkter betingade
forcerade arbetstakten kräver. I fall bro vid Gäddvik kommer till stånd i
denna ordning, torde emellertid underhållet av bron böra påvila vägdistriktet
efter vanliga grunder.

I anslutning härtill hemställer länsstyrelsen att, därest ur försvarets synpunkt
en broförbindelse vid Gäddviks färjställe nu omedelbart borde komma
till stånd, kostnaderna för detta broföretag helt anvisades av statsmedel.
Länsstyrelsen säger sig i detta sammanhang emellertid vilja bringa i Kungl.
Maj:ts erinring, hurusom Luleå stad och Nederluleå vägdistrikt sedan Kungl.
Maj:t år 1938 lämnat vägdistriktets begäran örn statsbidrag till bro vid Gäddviks
färjställe utan åtgärd och till länsstyrelsen överlämnat förslag till bro
vid Bergnäset för den handläggning, som kunde på länsstyrelsen ankomma,
i den då inträdda situationen båda förklarat sig villiga att deltaga i kostnaderna
för en bro vid Bergnäset och anfört att kravet på denna bro komme att med
styrka vidhållas från stadens sida och från stora delar av vägdistriktet även
efter tillkomsten av en bro vid Gäddvik.

Yad först angår överbefälhavarens framställning den 7 september 1940 örn
anvisande av ytterligare tillhopa 1,815,000 kronor för utförande av vissa vägoch
broföretag, som anses vara av betydelse ur militära synpunkter, vill jag på
de av överbefälhavaren anförda skälen tillstyrka bifall till framställningen.
Då arbetsföretagen böra utföras snarast möjligt, torde de erforderliga medlen
böra äskas av innevarande års urtima riksdag. För igångsättande av de
arbeten, som avses skola utföras i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi,
förutsätter jag, att i huvudsak samma villkor skola gälla, som meddelats för
ianspråktagande av de medel, som tidigare beviljats för liknande ändamål.

Av det av överbefälhavaren äskade beloppet torde 1,615,000 kronor böra
anvisas såsom tilläggsanslag till det under sjätte huvudtiteln uppförda reservationsanslaget
till bidrag till byggande och förbättring av vissa för riksförsvaret
betydelsefulla vägar och broar. Då det återstående beloppet å 200,000
kronor, avseende visst broföretag, förutsättes skola ställas till arméförvaltningens
fortifikationsstyrelses förfogande, synes beloppet lämpligen böra anvisas
såsom ett särskilt anslag under fjärde huvudtiteln.

Kungl. Majus proposition nr 45.

7

Frågan om en broförbindelse över Lule älv i närheten av Luleå har sedan
åtskillig tid tillbaka varit aktuell och ansatser till frågans lösande ha tid efter
annan gjorts från de lokala vägmyndigheternas sida. Den under normala
tider över älven framgående landsvägstrafiken har nått en sådan omfattning,
att den icke kan anses bliva tillfredsställande tillgodosedd genom de nuvarande
två färjförbindelserna, den ena vid Bergnäset med direkt anknytning till
Luleå och den andra vid det ovanför Bergnäset belägna färjstället vid Gäddvik.
Att medel till en broförbindelse hittills icke ansetts böra anvisas har i
första hand berott på de avsevärda kostnader, som anordnandet av en dylik
förbindelse skulle medföra, samt även därpå att andra mera trängande broprojekt
under senare år förelegat. Vidare ha de olika meningarna rörande
platsen för brons förläggning bidragit till att frågan ännu icke vunnit sin lösning.
Slutligen må nämnas, att arbetsföretaget på grund av sin storleksordning
och sin lämplighet i övrigt att bereda arbetstillfällen ansetts örn möjligt
böra utföras vid en tidpunkt, då en mera allmän arbetslöshet är rådande.

Att jag emellertid anser frågan örn broförbindelsens utförande nu böra
upptagas till prövning beror i första hand på den betydelse för landets militära
beredskap, som överbefälhavaren över rikets försvarskrafter tillmäter en broförbindelse
vid Lule älvs nedre lopp. De skäl, som överbefälhavaren anfört,
anser jag vara av den styrka, att de motivera ett bortseende från de eljest
föreliggande betänkligheterna mot ett igångsättande redan nu av broföretaget.
Jag anser mig därför böra förorda, att medel anvisas för arbetenas
igångsättande snarast möjligt.

I fråga örn brons förläggning föreligga två alternativ. Det ena avser brons
byggande vid Bergnäset och det andra vid Gäddvik. Sett enbart ur den
lokala trafikens synpunkt torde övervägande skäl tala för att bron förlägges
vid Bergnäset. Härigenom skulle i jämförelse med en broförbindelse vid
Gäddvik vinnas en förkortning med fem å sex kilometer av vägförbindelsen
mellan Luleå och det söder örn Lule älv belägna kustlandet. Å vilkendera
av de två ifrågasatta platserna bron än förlägges, kommer färj förbindelse
alltjämt att behöva upprätthållas vid den andra. Det förhållandet, att kostnaderna
för hållandet av färj förbindelsen vid Bergnäset ställa sig avsevärt högre
än kostnaderna för färjförbindelsen vid Gäddvik talar också till förmån för
Bergnäsprojektet. Gentemot detta kunna emellertid å andra sidan enligt
min mening vägande skäl anföras. Yid en brobredd av 12 meter
äro kostnaderna för Bergnäsbron sålunda beräknade till 6.2 miljoner
kronor, medan desamma för Gäddviksbron endast uppgå till hälften eller 3.1
miljoner kronor. I båda fallen äro kostnaderna för erforderliga tillfartsvägar
medräknade. Enligt vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat
skulle emellertid kostnaderna för Gäddviksprojektet kunna nedbringas till
2,890,000 kronor, därest den fria bredden å bron minskas från 12 till 10 meter.
Avdrages kostnaden för omläggning och förbättring av vägen Gäddvik—Notviken,
vilket arbete icke behöver utföras i sammanhang med de övriga
arbetena, skulle det omedelbara medelsbehovet för företaget, örn bron bygges
med en bredd av 10 meter, nedgå till 2,480,000 kronor. Såvitt jag kan finna

8

Kungl. Majda proposition nr 45.

uppväges knappast den betydande merkostnaden lör Bergnäsbron av fördelen
av en något kortare förbindelse med Luleå stad. Arbetslöshetssynpunkter
kunna för närvarande ej keller motivera, att det dyrare projektet
väljes. I utlåtande den 13 oktober 1939 över vägdistriktets och stadens framställning
om utförande av Bergnäsbron såsom statligt beredskapsarbete anförde
nämligen statens arbetslöshetskommission, att den förhållandevis ringa
arbetslösheten i de av ansökningen berörda kommunerna enligt kommissionens
åsikt icke motiverade beviljandet av några nya beredskapsarbeten,
i synnerhet icke arbeten av den storleksordning som det nu ifrågasatta. Enligt
vad jag inhämtat av statens arbetsmarknadskommission har läget på arbetsmarknaden
inom nämnda kommuner, åtminstone såvitt avser förhållandena
inom de arbetsgrenar, som skulle komma att närmast beröras av brobyggnadsföretaget,
i stort sett icke undergått någon ändring sedan arbetslöshetskommissionen
avgav sitt utlåtande. Snarare torde en viss brist på arbetare för
närvarande råda inom nämnda arbetsgrenar. Till de här anförda skälen för
att nu utföra bron vid Gäddvik komma slutligen de militära. Ur försvarets
synpunkt är det av vikt, att byggnadstiden icke blir för lång. Enligt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens uppskattning kan Gäddviksbron byggas på något
mera än ett år, medan Bergnäsbrons utförande kräver åtminstone dubbelt så
lång tid men sannolikt ännu längre. Dessa synpunkter anser jag böra under
nu rådande förhållanden tillmätas den största betydelse.

Efter övervägande av olika på frågan inverkande förhållanden har jag ansett
mig böra ansluta mig till förslaget, att bron förlägges till Gäddvik. Då en
minskning av brons bredd från tidigare förutsatta 12 meter till 10 meter
bör kunna ske utan större olägenheter, föreslår jag, att medelsbehovet
beräknas efter den mindre bredden. I enlighet härmed skulle nu erfordras
ett belopp av 2.4 8 miljoner kronor. Därvid har frånräknats kostnaden för omläggning
och förbättring av vägen Gäddvik—Notviken, vilket arbete icke
behöver utföras i samband med brons byggande.

I likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser jag det icke böra förutsättas,
att vägdistriktet under nu föreliggande förhållanden bidrager till
broföretagets utförande med sedvanlig andel. Skäligheten synes mig tala för
att distriktets bidragsprocent utgår på den kostnad, vartill arbetsföretaget
ursprungligen kostnadsberäknades. Denna utgör 1,105,700 kronor, därav
79,700 kronor belöpa å tillfartsvägar, som förutsättas skola utföras i samband
med brobygget. Därest bidragskvoten sättes till 10 procent, vilken förutsatts
i länsstyrelsens utslag rörande företaget, skulle vägdistriktets andel i
kostnaden uppgå till avrundat 110,000 kronor. Enligt vad jag under hand
genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inhämtat kan det förväntas, att vägdistriktet
är villigt bidraga på här förutsatt sätt även örn företaget kommer
till stånd i nu avsedd ordning. Av statsmedel skulle alltså till broföretagets
utförande behöva anvisas (2,480,000—110,000) 2,370,000 kronor.

Till bidrag till byggande av broar har riksdagen för innevarande budgetår
anvisat ett reservationsanslag av 3,500,000 kronor. Tillsammans med en å
broanslaget kvarstående reservation från föregående budgetår å omkring

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

27,500 kronor och uppkomna besparingar å tidigare från anslaget anvisade
medel örn i runt tal 121,300 kronor stod alltså till förfogande till brobyggnadsföretag
vid ingången av detta budgetår ett belopp av omkring 3,649,000 kronor.
Av detta belopp ha genom olika beslut av Kungl. Maj :t hittills under budgetåret
disponerats 55,500 kronor för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens brobyrå,
2,160,700 kronor till fortsättande eller avslutande av äldre broföretag,
vartill medel tidigare beviljats, och 644,700 kronor till nya företag. Odisponerade
återstå sålunda i runt tal 788,000 kronor. Detta belopp skulle alltså
vara tillgängligt för att delvis täcka kostnaderna för Gäddviksbron. Det bör
emellertid framhållas, att visst belopp lämpligen bör stå till Kungl. Maj:ts
disposition för att möjliggöra bidrag till brådskande broföretag, som kunna
komma att aktualiseras under budgetåret. Vidare kan erinras, att för färdigställande
av pågående broföretag, vartill statsbidrag för påbörjande eller
fortsättande beviljats, sedermera erfordras bidrag med ytterligare omkring
1.5 miljoner kronor. Med anledning av nu anförda förhållanden synas mig
skäl tala för att hela statsbidragsbeloppet, 2,370,000 kronor, till Gäddviksbron
äskas av årets urtima riksdag.

Med hänsyn till vikten av att här ifrågavarande arbeten kunna färdigställas
snarast möjligt, torde ärendet böra bli föremål för skyndsam behandling från
riksdagens sida.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen

att å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisa
följande reservationsanslag, nämligen

dels under fjärde huvudtiteln till Broförbindelse över Lule

älv vid Boden ............................................. kronor 200,000;

dels under sjätte huvudtiteln till Bidrag till byggande och förbättring
av vissa för riksförsvaret betydelsefulla vägar och

broar ...................................................... kronor 1,615,000;

dels ock under sjätte huvudtiteln till Broförbindelse över
Lule älv vid Gäddvik m. m......................... kronor 2,370,000.

Till denna av statsrådet övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Majit Konungen lämna bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

F. Wessberg.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 45.

1937 40 2