Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

1

Nr 4.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med
särskilda bestämmelser angående patent vid krig eller
krigsfara m. m.; given Stockholms slott den 1 augusti
194-0.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till lag med särskilda bestämmelser angående patent
vid krig eller krigsfara m. m.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till urtima riksdagens protokoll I9i0. 1 sami. Nr 4.

1

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 4.

Förslag

till

Lag

med särskilda bestämmelser angående patent vid krig eller krigsfara

m. m.

Härigenom förordnas som följer:

Lagens tillämplighet.

1 §■

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden äger Konungen förordna:

a) att bestämmelserna i 2—-13 §§ skola helt eller delvis tillämpas i fråga
om patentansökning av svensk medborgare och patent som innehaves eller,
då detsamma förföll, innehades av svensk medborgare;

b) att nämnda bestämmelser skola helt eller delvis gälla till förmån för
medborgare i främmande stat, örn förmåner som av Konungen finnas likvärdiga
beredas svenska medborgare i denna stat; samt

c) att bestämmelserna i 14 och 15 §§. skola, under förutsättning av ömsesidighet,
helt eller delvis tillämpas i förhållande till främmande stat.

Med medborgare i viss stat likställes den som där är bosatt eller äger ett
verkligt industri- eller handelsföretag.

Återupptagande av patentansökning och återupprättande

av patent.

2 §•

Patentansökning, som avförts, förklarats förfallen eller avslagits, må på
framställning av patentsökanden eller hans rättsinnehavare återupptagas:

a) örn ansökningen avförts enligt 5 § andra stycket eller 6 § andra stycket
förordningen angående patent och i nämnda lagrum stadgad tid för
återupplivning gått till ända;

b) om ansökningen avförts enligt 7 § tredje stycket förordningen angående
patent; samt

c) om ansökningen förklarats förfallen eller avslagits genom beslut som
vunnit laga kraft i anledning av att sökanden ej iakttagit vad i 8 § förordningen
angående patent föreskrives i fråga örn talan mot patentmyndighetens
beslut.

Kungl. Majlis proposition nr 4.

3

3 §•

Återupptagen patentansökning skall, med iakttagande av vad i 9 § förordningen
angående patent finnes stadgat, anses gjord å den ursprungliga
ansökningstiden.

Patent som meddelats på grund av återupptagen patentansökning vare ej
gällande mot någon som, efter det ansökningen avförts, förklarats förfallen
eller avslagits men innan begäran framställts om dess återupptagande, varit
i utövning av den patenterade uppfinningen inom riket eller för sådan utövning
där vidtagit väsentliga åtgärder.

4 §•

Har patent förfallit på grund av uraktlåtenhet att erlägga sådan förhöjd
årsavgift som omförmäles i 11 § förordningen angående patent, åge den förutvarande
patenthavaren eller hans rättsinnehavare att få patentet återupprättat,
såframt den ursprungliga giltighetstiden icke gått till ända när ansökning
om patentets återupprättande inkom.

Lag samma vare i fråga om tilläggspatent som förfallit på grund av underlåtenhet
att för huvudpatentet erlägga dylik avgift; dock att tilläggspatent
icke må återupprättas utan att sådan åtgärd vidtagits med huvudpatentet.

5 §•

Beträffande varaktigheten av återupprättat patent samt skyldigheten att
erlägga årsavgifter därför skall så anses som hade patentet varit gällande
utan avbrott.

Patentår, för vilket avgift icke enligt 7 § behöver erläggas vid ansökning
om återupprättande och som börjat före patentets återupprättande eller inom
tre månader därefter, skall, såvitt angår erläggande av därå belöpande avgift,
anses börja först vid utgången av sistnämnda tid; dock att för patentår,
som eljest skolat börja å dagen för ansökningen eller dessförinnan, avgift
skall, även om den inbetalas före patentårets början sådan denna nu
blivit bestämd, utgå med förhöjning, varom i 11 § förordningen angående
patent stadgas.

6 §•

Återupprättat patent vare icke gällande mot någon som, efter det patentet
förfallit men innan ansökning gjorts örn dess återupprättande, varit i
utövning av den patenterade uppfinningen inom riket eller för sådan utövning
där vidtagit väsentliga åtgärder.

7 §•

Ansökan örn återupptagande av patentansökning eller återupprättande av
patent skall göras skriftligen hos patentmyndighetens besvärsavdelning inom
tid som Konungen bestämmer.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Vid ansökningen skall fogas den eller de ej förut guldna avgifter som
tidigare skolat, i förekommande fall med förhöjning, erläggas samt yttrande
som tidigare skolat inkomma till patentmyndigheten.

Göres ansökning om återupptagande av patentansökning av annan än den
förutvarande patentsökanden eller göres ansökning örn återupprättande av
patent av annan än den förutvarande patenthavaren, skall rättighetens övergång
styrkas.

Är sökanden ej boende inom riket, skall fullmakt för ett inom riket bosatt
ombud att i allt vad patentet angår svara för sökanden ingivas eller insändas,
såvida sådan fullmakt ej förut inkommit till patentmyndigheten.

8 §•

I förordnande enligt 1 § må föreskrivas, att såsom villkor för bifall till
ansökning som avses i 7 § skall gälla, att sökanden, i enlighet med vad i förordnandet
närmare bestämmes, kan anses hava på grund av förhållande
som angives i 1 § första stycket haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att
fullgöra vad honom ålegat.

Konungen äger bestämma, att sådan ansökning skall vara åtföljd av särskild
ansökningsavgift av tjugufem kronor.

9 §•

Då patentansökning återupptages eller patent återupprättas, skall skriftlig
underrättelse därom hållas sökanden tillhanda eller, örn fullständig adress
uppgivits, översändas till honom med posten.

Avser ansökning återupptagande enligt 2 § c) av patentansökning utan
hinder av att tidigare beslut av patentmyndighetens besvärsavdelning vunnit
laga kraft, skall besvärsavdelningen förelägga sökanden att inom två månader
från det återupptagande medgivits anföra besvär hos Konungen över besvärsavdelningens
tidigare beslut.

Är ej sådant fall för handen som i föregående stycke sägs, skall besvärsavdelningen
hänvisa ärendet till vidare behandling inom patentmyndigheten.

Patentmyndigheten skall göra anteckning örn återupprättande av patent i
patentregistret och införa kungörelse därom i allmänna tidningarna.

10 §.

Finner patentmyndighetens besvärsavdelning inkommen ansökning om
återupptagande av patentansökning eller återupprättande av patent ej kunna
bifallas, skall underrättelse om beslutet med angivande av skälet därför delgivas
sökanden på enahanda sätt som i 9 § stadgas för där avsett fall.

Över sådant beslut äger sökanden att vid talans förlust inom två månader
från beslutets dag anföra besvär hos Konungen.

Har ansökning genom beslut som vunnit laga kraft förklarats icke kunna
bifallas, äger sökanden återfå enligt 7 § erlagda avgifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4. 5

Tid för erläggande av vissa avgifter.

11 §•

Förordnande enligt 1 § må avse viss utsträckning av den tid inom vilken
enligt 11 § förordningen angående patent årsavgift må erläggas med den
högre av därstädes angivna förhöjningar.

Konungen må bestämma, att vid erläggande av årsavgift under den sålunda
utsträckta tiden skall utgå särskild avgift av tjugufem kronor.

12 §.

Beträffande riket i dess helhet eller viss del därav må i förordnande enligt
1 § bestämmas, att avgift som i patentärende insändes med posten skall anses
hava inkommit till patentmyndigheten vid den tidpunkt då försändelsen
här i riket mottagits för postbefordran, såframt försändelsen inkommer till
patentmyndigheten inom viss i förordnandet angiven tid efter nämnda tidpunkt.

Underlåten utövning av patenterad uppfinning.

13 §.

I förordnande som avses i 1 § må bestämmas, att vid bedömande av talan
enligt 15 § förordningen angående patent viss tid icke skall medräknas i den
tid av tre år som i nämnda paragraf sägs, såframt fråga är om talan som
anhängiggöres efter förordnandets ikraftträdande.

Förlängning av prioritetstid.

14 §.

I förordnande enligt 1 § må bestämmas viss förlängning av den tid av tolv
månader som avses i 25 § 1) förordningen angående patent.

Härvid må föreskrivas, att i fråga om patent, för vilket sådan förlängning
tagits i anspråk, den i 10 § förordningen angående patent stadgade patenttiden
skall anses börja med utgången av den i föregående stycke angivna
tiden av tolv månader.

15 §.

Föreskrift enligt 14 § må innehålla, att patentsökande, som vill åtnjuta
där medgiven förmån, skall göra skriftlig ansökning härom hos patentmyndighetens
besvärsavdelning inom tid som i förordnandet bestämmes. I avseende
å sådan ansökning skall i tillämpliga delar gälla vad i 7 § tredje
och fjärde styckena, 9 § första och tredje styckena samt 10 § första och
andra styckena är stadgat för där avsedda fall.

Konungen må bestämma, att föreskrifterna i 8 § skola äga motsvarande
tillämpning å ansökning som avses i föregående stycke.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.
Särskilda föreskrifter.

16 §.

De närmare föreskrifter som erfordras för tillämpning av denna lag meddelas
av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till
och med den 30 juni 1941.

Förordnande som meddelats enligt denna lag skall ej gälla längre än lagen
äger giltighet. Ej må genom dylikt förordnande göras rubbning i frist som
gått till ända före den 21 augusti 1939.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

7

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 10 maj 1940.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, anmäler efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen för handelsdepartementet
fråga om särskild lagstiftning angående patent vid krig
eller krigsfara m. m. samt anför:

Av 1938 års patentutredning har till mig överlämnats ett den
19 april 1940 dagtecknat betänkande med förslag till lag med särskilda bestämmelser
angående patent vid krig eller krigsfara m. m.

Förslaget avser endast patenträtten och gäller sålunda icke det industriella
rättsskyddet i övrigt, såsom mönsterrätten eller varumärkesrätten. Med
förslaget åsyftas att möjliggöra lättnader i vissa svårigheter, som på grund
av krigsförhållanden kunna uppkomma i fråga örn förvärvande eller vidmakthållande
av patentskydd. Förslaget gäller huvudsakligen vissa frister
som i detta avseende skola iakttagas enligt förordningen den 16 maj 1884
(nr 25) angående patent.

Bestämmelserna i förslaget äro enligt 1 § avsedda att tillämpas vid krig
eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av
krig föranledda förhållanden. För tillämpningen förutsättes, att särskilt förordnande
därom meddelats av Kungl. Majit. Genom sådant förordnande
kunna bestämmelserna göras i olika avseenden helt eller delvis tillämpliga.

Genom 2 § i förslaget beredes möjlighet att återupptaga patentansökning i
vissa fall, då sådan ansökning avförts, förklarats förfallen eller avslagits av
patentmyndigheten (patent- och registreringsverket). Det kan här vara
fråga om a) ansökning, som avförts av patentmyndigheten med rätt till
återupplivning inom viss tid, vilken tid dock gått till ända, b) ansökning, vilken
såsom återtagen avförts på grund av underlåtenhet att erlägga utfärdnings-
och stämpelavgift, samt c) ansökning, som förklarats förfallen eller
avslagits av patentmyndigheten genom beslut, som vunnit laga kraft i anledning
av att sökanden ej besvärat sig inom stadgad tid och i föreskriven

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 4.

ordning. Däremot innehåller förslaget icke några bestämmelser om den
tidpunkt, vid vilken patentansökning skall anses ha inkommit till patentmyndigheten,
eller i fråga om de frister, vilkas längd kan bestämmas av
patentmyndigheten, eller beträffande den tid, inom vilken enligt 7 § andra
stycket patentförordningen invändning får framställas mot patentansökning.

Genom 4 § i förslaget möjliggöres återupprättande av patent som förfallit
på grund av underlåtenhet att inom stadgad tid erlägga årsavgift.

Det har ansetts, att skydd bör beredas tredje man som börjat utöva uppfinning
eller för ändamålet vidtagit väsentliga åtgärder efter det patentansökning
upphört att gälla eller patent förfallit men innan ansökning om
återupptagande av ansökningen eller återupprättande av patentet inkommit.
Stadganden örn s. k. föranvändarrätt i dylika fall ha därför intagits i 3 och

6 §§ av förslaget.

Ansökan örn återupptagande av patentansökning eller återupprättande av
patent skall enligt 7 § alltid göras hos patentmyndighetens besvärsavdelning.
Mot dess beslut, varigenom inkommen ansökning funnits ej kunna bifallas,
kan enligt 10 § talan föras hos Kungl. Maj:t.

Det har på grund av den rättsosäkerhet som kan vållas näringslivet ansetts
angeläget att motverka, att möjligheten till återupptagande av patentansökning
eller återupprättande av patent utnyttjas mer än nödigt. Enligt 8 §
i förslaget har Kungl. Maj:t därför bemyndigats att såsom villkor för dylik
förmån föreskriva, att sökanden skall på grund av krigsförhållandena
ha haft giltig anledning att icke vederbörligen fullgöra föreskrivna åligganden.
I betänkandet uttalas, att sådant villkor torde böra uppställas, när
icke särskilda skäl föranleda till annat. I 8 § har Kungl. Majit vidare bemyndigats
föreskriva erläggande av en särskild ansökningsavgift å 25 kronor
— förutom de avgifter, vilka tidigare skolat erläggas och som enligt

7 § alltid skola åtfölja ansökningen.

I 11 § av förslaget stadgas, att Kungl. Majit skall kunna förordna om
utsträckning av den tid, mom vilken enligt patentförordningen årsavgift
kan erläggas med förhöjning. Härigenom kan alltså i fråga örn erläggande
av arsavgift beredas lättnad av annat slag än genom den tidigare berörda
möjligheten till återupprättande av patent. Kungl. Majit skall emellertid
enligt förslaget för nämnda fall kunna föreskriva erläggande av en särskild
avgift å 25 kronor.

I 14 och 15 §§ meddelas bestämmelser örn förlängning av den s. k. prioritetstiden.
I betänkandet uttalas, att denna förlängning lärer vara den viktigaste
av de förmåner som avses i förslaget. Genom internationell konvention
angående skydd för den industriella äganderätten har tillskapats
den s. k. patentunionen, till vilken det stora flertalet länder av industriell
betydelse, däribland Sverige, anslutit sig. Den normala prioritetstiden är
enligt denna konvention bestämd till tolv månader från tidpunkten för den
första ansökningen i unionsland. Örn patent icke sökes här i riket inom
denna tid, inträder för sökanden den risken att ansökningen icke får företräde
framför andra ansökningar som här i riket inkommit efter ansök -

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

9

ningen i den främmande staten men före den motsvarande svenska patentansökningen.
Vidare kan i så fall mot denna ansökning åberopas nyhetshindrande
omständighet som inträffat under mellantiden.

Kungl. Maj:t skall enligt 14 § första stycket i förslaget kunna förordna
om förlängning av den normala prioritetstiden. Särskilda stadganden ha
emellertid upptagits för att motverka de olägenheter för det svenska näringslivet
som kunna uppkomma genom sådan förlängning. Sålunda bestämmes
i 14 § andra stycket, att Kungl. Majit skall kunna föreskriva viss förkortning
av patenttiden i fråga om patent, för vilka prioritetsförlängning
tagits i anspråk. Patenttiden skall kunna anses börja med utgången av den
normala prioritetstiden; reguljärt räknas patenttiden från dagen för patentansökning.
Vidare skall Kungl. Majit enligt 15 § kunna föreskriva, att för
prioritetsförlängning kräves särskild ansökning till patentmyndighetens besvärsavdelning.
För sådan ansökning skola i stort sett gälla samma regler
som i fråga örn återupptagande av patentansökning eller återupprättande av
patent. Bland annat skall kunna bestämmas, att de tidigare berörda föreskrifterna
i 8 § skola äga motsvarande tillämpning.

Enligt patentutredningens förslag skall den tid, inom vilken ansökning
om återupptagande av patentansökning eller återupprättande av patent skall
göras, och den tid, med vilken tiden för erläggande av årsavgift eller prioritetstid
kan förlängas, kunna fritt bestämmas av Kungl. Majit, med begränsning
endast av den ram som lagens giltighetstid uppdrager. Ett så vidsträckt
bemyndigande har ansetts erforderligt för att bästa möjliga resultat
skall kunna vinnas vid avtal med främmande makt och med hänsyn till
framtida förhållanden i olika fall. I betänkandet uttalas, att bemyndigandet
bör tillämpas restriktivt, så att svårare olägenheter för det svenska näringslivet
icke uppkomma. Med hänsyn till att från industriella kretsar framförts
önskemål örn att här ifrågavarande tider måtte begränsas i själva
lagtexten har patentutredningen emellertid utarbetat alternativt förslag till
bestämmelser i 7, 11 och 14 §§. Enligt detta alternativ skulle de tider, det
här gäller, icke få uppgå till mer än sex månader från utgången av den tid
som normalt skolat iakttagas, dock att, örn sistnämnda tid gått till ända före
ikraftträdandet av meddelat förordnande, de sex månaderna skulle få räknas
från det förordnandet trätt i kraft.

Lagförslaget innehåller även bestämmelser, enligt vilka Kungl. Majit skall
kunna förordna örn ytterligare två förmåner, nämligen dels att avgift i patentärende
skall kunna anses ha inkommit till patentmyndigheten vid den
tidpunkt, då försändelsen här i riket mottagits för postbefordran (12 §),
dels ock att viss tid ej skall medräknas, när det gäller att avgöra, huruvida
förutsättningar föreligga för talan om tvångslicens vid underlåtenhet att utöva
patenterad uppfinning (13 §).

Patentutredningen har upptagit till behandling, huruvida möjlighet borde
införas att på grund av krigsförhållanden förlänga patenttiden eller efterskänka
avgifter, men har för sin del kommit till det resultatet, att anledning
härtill ej föreligger.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

I den viktiga frågan, i vad mån de i förslaget medgivna förmånerna böra
komma utländska patentintressenter tillgodo, uttalas i betänkandet, att det
framför allt är för utomlands bosatta patensökande och patenthavare som
svårighet uppkommit att här i riket iakttaga vanliga frister på patenträttens
område. I förslaget, som reglerar denna fråga under 1 §, har gjorts skillnad
mellan å ena sidan prioritetsförlängning och å andra sidan övriga förmåner.
För att bestämmelserna om prioritetsförlängning skola kunna förklaras
gälla ansökningar, där prioritet åberopas från tidigare ansökning i viss
främmande stat, kräves enligt förslaget, att ömsesidighet medgives i denna
stat beträffande ansökningar som åtnjuta prioritet från ansökning i Sverige.
Angående övriga bestämmelser innehåller förslaget, att dessa skola
kunna förklaras gälla till förmån för medborgare i främmande stat, om
förmåner, som av Kungl. Maj:t finnas likvärdiga, beredas svenska medborgare
i denna stat.

Lagen är avsedd att gälla till och med den 30 juni 1941. Den skall kunna
få viss retroaktiv tillämplighet. Dock skall rubbning ej kunna göras i
sådana frister som gått till ända före den 21 augusti 1939.

Över förslaget lia yttranden efter remiss inkommit från kommerskollegium
samt patent- och registreringsverket. Kommerskollegium har bifogat
yttrande från Sveriges industriförbund samt gemensamt yttrande från svenska
industriens patentingenjörers förening och svenska uppfinnareföreningen.

I samtliga yttranden vitsordas behovet av lagstiftning på området samt
tillstyrkes, att sådan lagstiftning redan nu kommer till stånd på grundval av
patentutredningens förslag.

I vissa yttranden uttalas, att de befogenheter, som enligt förslaget skulle tillkomma
Kungl. Majit, blivit för vidsträckta i några avseenden. Därvid har
särskilt uppmärksammats frågan, huruvida icke i 7, 11 och 14 §§ av förslaget
borde införas begränsning av den tid, inom vilken ansökning om återupptagande
av patentansökning eller återupprättande av patent skall göras,
och den tid, med vilken tiden för erläggande av årsavgift eller prioritetstiden
kan förlängas, eventuellt i enlighet med patentutredningens alternativa
förslag.

Kommerskollegium anser sålunda, att tiden för ansökning örn återupptagande
av patentansökning eller återupprättande av patent samt för prioritetsförlängning
bör uttryckligen begränsas i lagen, förslagsvis till sex månader.

Sveriges industriförbund föreslår, att såväl nyssnämnda tider som den tid,
med vilken tiden för erläggande av årsavgift kan förlängas, begränsas till
sex månader. Förbundet, som i samband härmed föreslår ändring av de i 3
och 6 §§ av förslaget ingående bestämmelserna om föranvändarrätt, anför
närmare följande:

Utredningen har — i anledning av bl. a. från industrihåll framförda önskemål
-— diskuterat lämpligheten av att i lagtexten upptaga någon begränsning
av de frister, som sålunda skola kunna medgivas. De skäl, som utredningen
anför mot en begränsning, synas knappast övertygande. Vad sålunda angår

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

11

möjligheten att genom reciprocitet vinna fördelar för svenska medborgare,
som ha patent utomlands, så torde en begränsning av fristerna näppeligen
medföra annan olägenhet för dem än att de få nöja sig med i motsvarande
mån begränsade fördelar utomlands. Och svenska innehavare av patent i
utlandet torde merendels anse sig fullt betjänta med att där ernå en extra
frist, som begränsas till omkring sex månader. Det praktiska värdet av än
längre frister torde av dem starkt ifrågasättas. Utgår man härifrån, finnes
naturligen icke något skäl att, enbart för utländska patenthavares skull, här
i landet tillämpa längre frister.

Härtill kommer det jämväl av utredningen antydda, tungt vägande argumentet
mot frister utan tidsbegränsning, nämligen att osäkerhet därigenom
kan vållas den svenska industri, som beröres av dylika, till förmån för utlänningar
gällande frister. I fråga om den i praktiken viktigaste av dessa —
prioritetsfristen — har patentutredningen, under erkännande av de »avsevärda
olägenheter för vårt näringsliv», som en vittgående prioritetsförlängning
kan medföra, sökt neutralisera dessa genom särskilda bestämmelser i förslaget
(§§ 14 och 15). Dessa synas emellertid knappast erbjuda tillräcklig
garanti i nämnda avseende alldeles frånsett, att bestämmelserna i fråga icke
bliva obligatoriskt tillämpliga.

Till förmån för en begränsning av ifrågavarande tidsfrister talar även den
omständigheten, att särskilda bestämmelser om föranvändares rätt (förslaget
§ 3 andra stycket samt § 6) i så fall torde bli överflödiga. Dylika bestämmelser
äro uppenbarligen ägnade att i hög grad neutralisera de fördelar, som
man vill tillägga en patentsökande resp. patenthavare, då man inför särskilda
frister för återupptagande och återupprättande. I sådana fall, där patentansökan
återupptages eller patent återupprättas sedan en mera avsevärd tid
förflutit efter det ansökningen resp. patentet upphört att gälla, är det ganska
naturligt att föranvändares intressen måste tillgodoses på bekostnad av patentsökanden
(patenthavaren). Om däremot fristerna för återupptagande och
återupprättande begränsas till en relativt kortvarig tidrymd, föreligga icke på
långt när samma skäl att värna örn föranvändares intressen. I ett sådant läge
synes det tvärtom rimligt, att patentsökanden resp. patenthavaren icke skall
lida intrång i sin rätt genom att befogenheter inrymmas åt föranvändare. Enligt
förbundets mening kunna alltså bestämmelserna om föranvändarrätt utgå
ur förslaget, därest nu ifrågavarande frister göras relativt kortvariga.

Svenska industriens patentingenjörers förening och svenska uppfinnareföreningen
anlägga i sitt gemensamma yttrande i huvudsak enahanda synpunkter
som de av industriförbundet anförda. Föreningarna framhålla, att
man icke bör gå för långt och stifta lag, som visserligen upphäver eller kompenserar
en del genom krigsförhållandena uppkomna olägenheter men som i
stället inför andra, fullt ut eller åtminstone tillnärmelsevis lika stora olägenheter.
Härvid lia föreningarna anfört, att de olägenheter som förslaget
skulle skapa i första hand drabba den inhemska industriens och uppfinnarekårens
intressen, medan de genom förslaget helt eller delvis övervunna olägenheterna
i första hand skulle ha drabbat utländska patentintressen i Sverige.
Föreningarna anse, att lagstiftningsåtgärder huvudsakligen äro påkallade
på grund av föreliggande svårigheter i fråga om postgången framför allt
till och från avlägsna länder och länder, till vilka posten ledes över krigförande
land. En tidsfrist av sex månader i varje särskilt fall finge dock anses
fullt tillräcklig. Kravet på en begränsning av tidsfristerna förklaras vara
det centrala enligt föreningarnas syn på den ifrågasatta lagstiftningen. De

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

uttala, att om sådan begränsning skulle hindra ömsesidigt avtal med främmande
stat, vore det för den inhemska industrien och de inhemska uppfinnarna
fördelaktigare, att överenskommelse icke träffas än att den träffas med
bestämmande av en av omständigheterna i övrigt icke betingad längre tidsfrist.
Särskilt angeläget vore, att tiden för förlängning av prioritetstid begränsas
till sex månader.

Föreningarna hemställa, att begränsning av tiderna i enlighet med patentutredningens
alternativa förslag sker i 7 § (tiden för ansökning örn återupptagande
av patentansökning eller återupprättande av patent) samt 14 § (tiden
för prioritetsförlängning). Bestämmelserna i 11 § (förlängning av tiden
för erläggande av årsavgift) borde enligt föreningarnas mening utgå, enär
möjligheten till återupprättande av patent vore fullt tillräcklig. I likhet med
industriförbundet anse föreningarna, att föreskrifterna örn föranvändarrätt
i 3 § andra stycket och 6 § kunna uteslutas, örn den ifrågasatta begränsningen
i 7 § genomföres. Skulle åter sådan begränsning icke komma till stånd,
hemställa föreningarna örn mildring i stadgandena örn föranvändarrätt, så
att dylik rätt ej skall ha giltighet, då föranvändaren bragt uppfinningen till
utövning under omständigheter, på grund av vilka han skäligen bort räkna
med avsikt hos patentsökanden att fullfölja ansökningen örn patent, resp.
avsikt hos patenthavaren att upprätthålla patentet.

Patent- och registreringsverket ansluter sig för sin del till patentutredningens
huvudförslag, då ämbetsverket ansett de skäl, som av utredningen anförts
för att lämna Kungl. Majit så vidsträckt rörelsefrihet som möjligt, väga
tyngre än de betänkligheter, som med hänsyn till kravet på rättssäkerhet
kunde föreligga. Ämbetsverket framhåller dock beträffande de i förslaget
ingående bestämmelserna örn föranvändarrätt, att fall kunna tänkas, där avbrottet
i patentansökningens eller patentets tillvaro medvetet utnyttjas för att
på illojalt sätt söka skapa föranvändarrätt. Ämbetsverket förklarar sig emellertid
utgå från att god tro utgör en förutsättning för uppkomsten av föranvändarrätt
i patentförordningens mening.

Svenska industriens patentingenjörers förening och svenska uppfinnareföreningen
framföra i sitt yttrande även vissa andra erinringar mot patentutredningens
förslag. Farhåga uttalas, att bestämmelserna i 2 § örn återupptagande
av patentansökning skulle kunna missbrukas genom att patentsökanden
i syfte att draga ut på tiden med behandlingen av en ansökning
sökte återupptagande av samma ansökning den ena gången efter den andra.
Detta kunde undvikas genom en bestämmelse örn att återupptagande finge
ske endast en gång för varje ansökning under lagens giltighetstid. Eventuellt
borde motsvarande restriktion införas i fråga om återupprättande av patent
enligt 4 §. För den händelse att den av föreningarna föreslagna begränsningen
i 7 § icke kommer till stånd anse föreningarna, att 8 § bör
fullständigas med en bestämmelse av innebörd att ansökning som avses i
7 § icke skall bifallas, örn vid prövning av ärendet framkommer att sökanden
dröjt mer än rimlig tid med att ingiva ansökningen, sedan giltig anledning
att icke vederbörligen fullgöra föreskrivna åligganden upphört. Det

Kunell. Maj:ts proposition nr å.

13

framhålles, att i annat fall en sökande, som under kort tid varit förhindrad
att tillvarataga sina patenträttigheter i Sverige, skulle kunna vänta med vidtagande
av erforderliga åtgärder under hela den återstående delen av den
kanske långa tidsfrist som medgives i Kungl. Maj:ts förordnande.

Beträffande prioritetsförlängning lia föreningarna och Sveriges industriförbund
vidare hemställt, att den i 14 § andra stycket av förslaget medgivna
möjligheten för Kungl. Maj:t att i fråga om patent, för vilka prioritetsförlängning
tagits i anspråk, föreskriva, att patenttiden skall räknas från utgången
av den normala prioritetstiden, göres till en obligatorisk regel. Denna
ändring vore särskilt angelägen, om icke den förut berörda begränsningen
av tiden för prioritetsförlängning i 14 § genomföres.

Industriförbundet erinrar örn att patentutredningen ifrågasatt att medgiva
lättnader till förmån även för den, som skulle önskat att göra invändning
mot patentansökning men som genom krigsförhållandena hindrats att göra
detta inom vederbörlig tid, därvid utredningen stannat vid att icke föreslå
bestämmelser i detta avseende. Förbundet hemställer, att frågan om befogenhet
för Kungl. Majit att förlänga invändningsfristen måtte ånyo övervägas.
Förbundet framhåller, att invändningsförfarandet blivit ett allt viktigare
led i patentansökningars behandling och att möjlighet att genom invändning
hindra patents beviljande påtagligen är att föredraga framför rättegång
med yrkande om ogiltighetsförklaring av beviljat patent.

I anslutning till bestämmelsen i 12 § av förslaget, enligt vilken avgift, som
i patentärende insändes med posten, kan få räknas såsom inkommen till
patentmyndigheten vid den tidpunkt då försändelsen här i riket mottagits
för postbefordran, har patent- och registreringsverket förordat, att denna
princip utsträckes att omfatta jämväl patentansökningar och vissa andra
skrifter i patentärenden. Ämbetsverket anser icke tillräckliga skäl föreligga
att härutinnan göra åtskillnad mellan avgifter å ena sidan och exempelvis
sådana med hänsyn till sin rättsgrundande verkan väsentliga skrifter som
själva patentansökningen och skrift med anspråk på prioritetsrätt å andra
sidan. Ämbetsverket framför vidare några smärre, övervägande redaktionella
erinringar mot vissa bestämmelser i förslaget. I dess yttrande framhålles
dessutom den avsevärda ökning i ämbetsverkets arbetsbörda som komme
att bli följden av den nya lagen, i synnerhet om de av Kungl. Majit meddelade
olika förordnandena komme att få ett alltför skiftande innehåll.

Patentutredningens förslag avser att bereda utväg att anpassa de patenträttsliga
reglerna efter de svårigheter som krig och därmed sammanhängande
utomordentliga förhållanden kunna medföra. Patentväsendet har internationell
karaktär och det är därför särskilt känsligt för rubbningar i de
vanliga ekonomiska förbindelserna. Rådande krigstillstånd i Europa har
även på detta område redan sträckt sina verkningar till vårt land och framkallat
olägenheter för såväl utländska som svenska patentsökande och patenthavare.
Olägenheterna för svenska patentsökande och patenthavare
kunna ofta ej avhjälpas utan en överenskommelse med främmande land,

Departe ments diefen.

14

Kungl Maj:ts proposition nr 4.

och en sådan kan vanligen komma till stånd endast såframt medborgare i
detta land erhålla motsvarande förmåner i Sverige.

Förslaget överensstämmer till stor del med vad som åtgjordes i vårt land
i samband med världskriget 1914—1918. Huvudparten av lagstiftningsåtgärderna
vidtogs då först efter krigets slut. Jag ansluter mig emellertid till
patentutredningens uppfattning, som vunnit stöd i yttrandena, att lagstiftningen
redan nu bör genomföras. Denna kan väl sägas äga visst samband
med pågående utredning rörande de bestämmelser angående förvaltningsdomstolarnas
och förvaltningsmyndigheternas verksamhet, vilka kunna vara
erforderliga vid krig eller krigsfara eller eljest under utomordentliga, av krig
föranledda förhållanden. Inom patenträtten äro förhållandena dock så säregna
att en särskild lagstiftning på området synes motiverad. Det behov av
lagstiftningsåtgärder inom närgränsande områden, såsom varumärkesrätten
och mönsterrätten, vilket kan föreligga, synes däremot böra tillgodoses i
samband med den lagstiftning, vartill nyssnämnda utredning kan föranleda.

Att lagstiftningen såsom patentutredningen förordat får karaktär av fullmaktslag,
vars tillämpning göres beroende av särskilda förordnanden av
Kungl. Majit, synes riktigt.

De förmåner, som avses med förslaget, äro möjlighet till återupptagande
av patentansökning, som avförts, förklarats förfallen eller avslagits, samt
återupprättande av patent, som förfallit på grund av underlåtenhet att erlägga
årsavgift (2—10 §§), viss förlängning av tid för erläggande av årsavgift
(11 §) och avgift som insändes med posten (12 §), viss lättnad i det
s. k. utövningstvånget (13 §) samt förlängning av prioritetstiden (14 och
15 §§).

De erinringar som framställts mot patentutredningens förslag syfta i huvudsak
till att i olika avseenden begränsa de befogenheter som skola tillkomma
Kungl. Majit. Mot de ändringsförslag som på den grund framställts
kan anföras, att en fullmaktslag i ämnet icke bör utformas enbart med tanke
på vad som kräves för att avhjälpa de just nu föreliggande svårigheterna.
Under lagens giltighetstid kan läget komma att’ förändras på ett sätt som
medför nya svårigheter, vilka nu ej kunna förutses. Med hänsyn härtill
bör finnas visst utrymme för Kungl. Majit att besluta efter omständigheterna.
Detta påkallas även av behovet att med främmande stater kunna träffa
överenskommelser som kunna anpassas efter den skiftande lagstiftningen
i dessa stater. Givetvis böra emellertid de befogenheter som givas Kungl.
Majit icke tagas i bruk i vidare mån än nödigt. De svårigheter som rubbningarna
i de vanliga fristerna kunna vålla det svenska näringslivet, särskilt
genom uppkommande rättsosäkerhet, kräva synnerligt beaktande.

Med hänsyn till det anförda har jag ej ansett mig kunna tillmötesgå det
i flera yttranden framförda önskemålet om att i lagtexten införa begränsning
av tiden för ansökning örn återupptagande av patentansökning eller
återupprättande av patent, för utsträckning av tiden för erläggande av årsavgift
samt för förlängning av prioritetstid (7, 11 och 14 §§). I likhet med
patent- och registreringsverket har jag alltså ansett patentutredningens hu -

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

15

vudförslag i denna del böra bibehållas. Enligt delta kunna som nämnts
tiderna i fråga bestämmas av Kungl. Majit inom den ram som uppdrages av
lagens giltighetstid. Vid tillämpningen bör dock längre tid än sex månader
medgivas endast om det påkallas av särskilda skäl.

Enligt 8 § första stycket av förslaget har Kungl. Majit befogenhet att förordna,
att ansökning om återupptagande av patentansökning eller återupprättande
av patent får bifallas endast om sökanden haft giltig anledning att
icke vederbörligen fullgöra föreskrivna åligganden. I och för sig skulle
det vara naturligt, att detta alltid fordrades. Med hänsyn till internationella
förhållanden torde det dock vara lämpligt, att regeln icke göres obligatorisk,
men ifrågavarande villkor synes böra uppställas i de förordnanden som
komma att utfärdas, såframt ej synnerliga skäl föranleda till annat. I ett
yttrande har föreslagits, att bestämmelse meddelas om att ansökning skall
inkomma inom rimlig tid efter det giltig anledning till underlåtenhet att
fullgöra föreskrivna åligganden upphört. Vid behov kan Kungl. Maj :t enligt
7 § första stycket meddela föreskrift i denna riktning vid utfärdande av förordnande
enligt lagen.

De enskilda sammanslutningar som yttrat sig över förslaget ha uttalat
önskan, att bestämmelsen i 14 § andra stycket örn beräkning av patenttiden
skall göras obligatorisk, vilket ansetts särskilt angeläget, om den påyrkade
begränsningen i 7 § icke genomfördes. Den förkortning av patenttiden,
som enligt förstnämnda lagrum kan stadgas i fråga örn patent för
vilka prioritetsförlängning tages i anspråk, bör enligt min mening så långt
möjligt föreskrivas. Kungl. Majit synes emellertid böra äga rörelsefrihet på
denna punkt med hänsyn till de skiftande situationer som kunna uppstå
i förhållande till främmande stater. Patentutredningens förslag synes mig
därför även i denna del böra godtagas.

Det har i vissa yttranden ifrågasatts, att i bestämmelserna om föranvändarrätt
skulle utsägas, att för uppkomsten av föranvändarrätt fordras god
tro. Att införa en sådan föreskrift synes dock icke lämpligt. Bestämmelserna
i 3 § andra stycket och 6 § äro utformade efter den allmänna regeln
om föranvändarrätt i 16 § första stycket patentförordningen. I den mån
krav på god tro är att uppställa såsom förutsättning för uppkomsten av
föranvändarrätt enligt patentförordningen, bör tydligen motsvarande krav
utan särskilt stadgande gälla i fråga om föranvändarrätt enligt nu föreliggande
förslag. Örn detta krav här direkt uttalades i lagtexten, skulle det
kunna tydas som ett erkännande av att god tro ej fordras för giltig föranvändarrätt
enligt patentförordningen.

Sveriges industriförbund har ifrågasatt, att i lagen skulle införas möjlighet
till förlängning av tiden för framställande av invändning mot patentansökning.
Denna tid är enligt 7 § andra stycket patentförordningen två månader
Dån det ansökningen kungjorts. I likhet med patentutredningen har jag
funnit övervägande skäl tala mot att bereda lättnad i fråga örn denna frist.
En allmän förlängning av tiden för invändnings framställande skulle medföra
betänklig försening av patentförfarandet, och det synes ej böra kom -

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

ma i fråga att i anledning av försenad invändning återupptaga patentansökning
som redan lett till patent. Är patentansökning alltjämt under behandling,
när invändning efter fristens utgång inkommer till patentmyndigheten,
kan utan särskild lagstiftningsåtgärd vid ansökningens fortsatta behandling
hänsyn tagas till vad som anföres i sådan invändning.

Av svenska industriens patentingenjörers förening och svenska uppfinnareföreningen
bär föreslagits, att bestämmelsen i 11 § om förlängning av
tid för erläggande av årsavgift måtte utgå med hänsyn till den föreslagna
möjligheten till återupprättande av patent som förfallit på grund av underlåtenhet
att erlägga sådan avgift. Ur internationell synpunkt torde det
emellertid vara lämpligt, att Kungl. Majit får befogenhet att förordna om
direkt förlängning av tiden för erläggande av årsavgift.

Beträffande 12 § har av patent- och registreringsverket förordats, att vad
där sägs om att patentavgift skall anses lia kommit patentmyndigheten till
handa då den å posten mottagits för befordran skulle utvidgas att gälla även
insändande av patentansökningar m. m. En sådan utvidgning skulle emellertid
alltför mycket avvika från vad som på andra områden gäller i liknande
fall.

Vissa smärre jämkningar ha vidtagits i utredningens förslag, delvis med
föranledande av erinringar som framställts av patent- och registreringsverket.

I överensstämmelse med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till lag med särskilda bestämmelser angående patent vid krig
eller krigsfara m. m.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen
angivna ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:
Tage Evers.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

17

Förslag

till

Lag

med särskilda bestämmelser angående patent vid krig eller krigsfara

m. m.

Härigenom förordnas som följer:

Lagens tillämplighetsområde m. m.

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden äger Konungen förordna:

a) att bestämmelserna i 2—13 §§ skola helt eller delvis tillämpas i fråga
örn patentansökning av svensk medborgare och patent som innehaves eller,
då detsamma förföll, innehades av svensk medborgare;

b) att nämnda bestämmelser skola helt eller delvis gälla till förmån för
medborgare i främmande stat, om förmåner som av Konungen finnas likvärdiga
beredas svenska medborgare i denna stat; samt

c) att bestämmelserna i 14 och 15 §§ skola, under förutsättning av ömsesidighet,
helt eller delvis tillämpas i förhållande till främmande stat.

Med medborgare i viss stat likställes den som där är bosatt eller har ett
verkligt industri- eller handelsföretag.

Återupptagande av patentansökning och återupprättande
av patent.

2 §.

Patentansökning, som avförts, förklarats förfallen eller avslagits, må på
framställning av patentsökanden eller hans rättsinnehavare återupptagas:

a) om ansökningen avförts enligt 5 § andra stycket eller 6 § andra stycket
förordningen angående patent och i nämnda lagrum stadgad tid för
återupplivning gått till ända;

b) örn ansökningen avförts enligt 7 § tredje stycket förordningen angående
patent; samt

c) om ansökningen förklarats förfallen eller avslagits genom beslut som
vunnit laga kraft i anledning av att sökanden ej iakttagit vad i 8 § förordningen
angående patent föreskrives i fråga om talan mot patentmyndighetens
beslut.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 4.

2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

3 §■

Återupptagen patentansökning skall, med iakttagande av vad i 9 § förordningen
angående patent finnes stadgat, anses gjord å den ursprungliga
ansökningstiden.

Patent som meddelats på grund av återupptagen patentansökning vare
ej gällande mot någon som, efter det ansökningen avförts, förklarats förfallen
eller avslagits men innan begäran framställts om dess återupptagande,
varit i utövning av den patenterade uppfinningen inom riket eller för sådan
utövning där vidtagit väsentliga åtgärder.

4 §•

Har patent förfallit på grund av uraktlåtenhet att erlägga sådan förhöjd
årsavgift som omförmäles i 11 § förordningen angående patent, åge den förutvarande
patenthavaren eller hans rättsinnehavare att få patentet återupprättat,
såframt den ursprungliga giltighetstiden icke gått till ända när ansökning
örn patentets återupprättande inkom.

Lag samma vare i fråga örn tilläggspatent som förfallit på grund av underlåtenhet
att för huvudpatentet erlägga dylik avgift; dock att tilläggspatent
icke må återupprättas utan att sådan åtgärd vidtagits med huvudpatentet.

5 §.

Beträffande varaktigheten av återupprättat patent samt skyldigheten att
erlägga årsavgifter därför skall så anses som hade patentet varit gällande
utan avbrott.

Patentår, för vilket avgift icke enligt 7 § behöver erläggas vid ansökning
örn återupprättande och som börjat före patentets återupprättande eller inom
tre månader därefter, skall, såvitt angår erläggande av därå belöpande avgift,
anses börja först vid utgången av sistnämnda tid; dock att för patentår,
som eljest skolat börja å dagen för ansökningen eller dessförinnan, avgift
skall, även örn den inbetalas före patentårets början sådan denna nu
blivit bestämd, utgå med förhöjning, varom i 11 § förordningen angående
patent stadgas.

6 §.

Återupprättat patent vare icke gällande mot någon sorn, efter det patentet
förfallit men innan ansökning gjorts om dess återupprättande, varit i
utövning av den patenterade uppfinningen inom riket eller för sådan utövning
där vidtagit väsentliga åtgärder.

7 §•

Ansökan örn återupptagande av patentansökning eller återupprättande av
patent skall göras skriftligen hos patentmyndighetens besvärsavdelning inom
tid som Konungen bestämmer.

Kungl. Maj.ts proposition nr 4.

19

Vid ansökningen skall fogas den eller de ej förut guldna avgifter som
tidigare skolat, i förekommande fall med förhöjning, erläggas samt yttrande
som tidigare skolat inkomma till patentmyndigheten.

Göres ansökning om återupptagande av patentansökning av annan än den
förutvarande patentsökanden eller göres ansökning om återupprättande
av patent av annan än den förutvarande patenthavaren, skall rättighetens
övergång styrkas.

Är sökanden ej boende inom riket, skall fullmakt för ett inom riket bosatt
ombud att i allt vad patentet angår svara för sökanden ingivas eller insändas,
såvida sådan fullmakt ej förut inkommit till patentmyndigheten.

8 §.

Konungen äger förordna, att ansökning som avses i 7 § må bifallas endast
såframt sökanden, i enlighet nied vad i förordnandet vidare bestämmes,
kan anses hava på grund av förhållande som angives i 1 § första
stycket haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att fullgöra föreskrivna
åligganden.

Konungen äger bestämma, att sådan ansökning skall vara åtföljd av särskild
ansökningsavgift av tjugufem kronor.

9 §•

Då patentansökning återupptages eller patent återupprättas, skall skriftlig
underrättelse därom hållas sökanden tillhanda eller, om fullständig adress
uppgivits, översändas till honom med posten.

Avser ansökning återupptagande enligt 2 § c) av patentansökning utan
hinder av att tidigare beslut av patentmyndighetens besvärsavdelning vunnit
laga kraft, skall besvärsavdelningen förelägga sökanden att inom två månader
från det återupptagande medgivits anföra besvär hos Konungen över besvärsavdelningens
tidigare beslut.

Är ej sådant fall för handen som i föregående stycke sägs, skall besvärsavdelningen
hänvisa ärendet till vidare behandling inom patentmyndigheten.

Patentmyndigheten skall göra anteckning om återupprättande av patent i
patentregistret och införa kungörelse därom i allmänna tidningarna.

10 §.

Finner patentmyndighetens besvärsavdelning inkommen ansökning om
återupptagande av patentansökning eller återupprättande av patent ej
kunna bifallas, skall underrättelse om beslutet med angivande av skälet därför
delgivas sökanden på enahanda sätt som i 9 § stadgas för där avsett fall.

över sådant beslut äger sökanden att vid talans förlust inom två månader
från beslutets dag anföra besvär hos Konungen.

Har ansökning genom beslut som vunnit laga kraft förklarats icke kunna
bifallas, äger sökanden återfå enligt 7 § erlagda avgifter.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Tid för erläggande av vissa avgifter.

11 §•

Konungen äger förordna om viss utsträckning av den tid inom vilken enligt
11 § förordningen angående patent årsavgift må erläggas med den högre
av därstädes angivna förhöjningar.

Konungen må bestämma, att vid erläggande av årsavgift under den sålunda
utsträckta tiden skall utgå särskild avgift av tjugufem kronor.

12 §.

Konungen äger beträffande riket i dess helhet eller viss del därav förordna,
att avgift som i patentärende insändes med posten skall anses hava inkommit
till patentmyndigheten vid den tidpunkt då försändelsen här i riket mottagits
för postbefordran, såframt försändelsen inkommer till patentmyndigheten
inom viss i förordnandet angiven tid efter nämnda tidpunkt.

Underlåten utövning av patenterad uppfinning.

13 §.

Konungen äger förordna, att vid bedömande av talan enligt 15 § förordningen
angående patent viss tid som i förordnandet bestämmes icke skall
medräknas i den tid av tre år som i nämnda paragraf sägs, såframt fråga är
om talan som anhängiggöres efter förordnandets ikraftträdande.

Förlängning av prioritetstid.

14 §.

Konungen äger förordna, att den tid av tolv månader som avses i 25 § 1)
förordningen angående patent skall förlängas med tid som i förordnandet
bestämmes.

Härvid må föreskrivas, att i fråga om patent, för vilket sådan förlängning
tagits i anspråk, den i 10 § förordningen angående patent stadgade
patenttiden skall anses börja med utgången av den i föregående stycke angivna
tiden av tolv månader.

15 §.

Konungen äger föreskriva, att patentsökande, som vill åtnjuta förmån varom
i 14 § förmäles, skall göra skriftlig ansökning härom hos patentmyndighetens
besvärsavdelning inom tid som i förordnandet bestämmes. I avseende
å sådan ansökning skall i tillämpliga delar gälla vad i 7 § tredje och fjärde
styckena, 9 § första och tredje styckena samt 10 § första och andra styckena
är stadgat för där avsedda fall.

Konungen må bestämma, att föreskrifterna i 8 § skola äga motsvarande
tillämpning å ansökning som avses i föregående stycke.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

21

Särskilda föreskrifter.

16 §.

De närmare föreskrifter som erfordras för tillämpning av denna lag meddelas
av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till och
med den 30 juni 1941.

Förordnande som meddelats enligt denna lag skall ej gälla längre än lagen
äger giltighet. Ej må genom dylikt förordnande göras rubbning i frist som
gått till ända före den 21 augusti 1939.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 21 juni
1940.

Närvarande:

justitieråden Eklund,

Lawski,
von Steyern,
regeringsrådet Hjärne.

Enligt lagrådet den 20 juni 1940 tillhandakommet utdrag av protokoll över
justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 10 maj 1940, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag med särskilda bestämmelser angående patent vid krig
eller krigsfara m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av byråchefen Åke von Zweigbergk.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:
G. Lindencrona.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

23

Utdrag av protokollet över justitiedepartemenlsårenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 1 augusti 1940.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Sköld, Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson,
Domö.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, anmäler efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen för handelsdepartementet
lagrådets den 21 juni 1940 avgivna utlåtande över det den
10 maj 1940 till lagrådet remitterade förslaget till lag med särskilda bestämmelser
angående patent vid krig eller krigsfara m. m.

Med förmälan att lagrådet lämnat förslaget utan erinran hemställer föredraganden,
att förslaget, vari vidtagits vissa jämkningar av redaktionell natur,
måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Stefan Stiernstedt.