Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

1

tfr 37.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående särskild
portoavgift för debetsedelsförsändelser; given
Stockholms slott den 27 september 1940.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Gustaf Andersson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Magd Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 27 september 1940.

N ärvarande:

Ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Pehrsson-Bramstorp,

Westman, Wigforss, Sköld, Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson:

Genom kungörelse den 13 september 1940 (nr 822) har Kungl. Majit funnit
gott förordna, att kronodebetsedlarna för år 1940 skola vid försändande eller
utdelning vara inneslutna i kuvert eller på annat sätt tillslutna, så att å debetsedlarna
upptagna belopp icke kunna läsas utan att brytande av försegling
dessförinnan sker.

Genom de sålunda utfärdade föreskrifterna har frågan om särskilda bestämmelser
beträffande postbefordran av försändelser innehållande debetsedlar
blivit aktuell.

Utsändandet av debetsedlar å kronoutskylder sker beträffande landsbygden

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 37. i909 «

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

jämte fögderistäderna genom postverket. Därjämte anlitar Stockholms stad
jämte vissa magistratsstäder postverket för distribution av såväl krono- som
kommunaldebetsedlar. Till grund för bestämmandet av den del av postverkets
ersättning för bestyret med kronouppbörden å landsbygden, som avser debetsedlarnas
distribution, har lagts det för trycksaksförsändelser i allmänhet
fastställda lägsta portobeloppet, för närvarande 5 öre per försändelse. Jämväl
de debetsedlar, som distribueras för Stockholms stads räkning, ha taxerats
såsom trycksaker men med tillämpning av de särskilda bestämmelser, som
gälla beträffande masskorsband. Portot för dessa debetsedlar utgör sålunda
för närvarande 4 öre per försändelse. Avgiftsberäkningen förutsätter i båda
fallen, att försändelserna skola avlämnas öppna.

Örn de för postförsändelser i allmänhet gällande taxebestämmelserna även
framdeles skola läggas till grund för ersättningsberäkningen, skulle den utfärdade
föreskriften örn debetsedlarnas inläggning i kuvert respektive tillslutning
medföra, att brevporto finge erläggas.

Generalpoststyrelsen har i skrivelse till Kungl. Majit den 20 september
1940 upptagit frågan örn portoavgiften för debetsedel å krono- eller kommunalutskylder.
Styrelsen erinrar till en början örn att styrelsen tidigare i skrivelse
till 1936 års uppbördskommitté samt i yttrande över det av nämnda
kommitté avgivna förslaget till organisation av uppbördsväsendet och folkbokföringen
m. m. uttalat sig för att en särskild befordringsavgift skulle fastställas
för debetsedelsförsändelser. Genom att göra debetsedlarna till ett särskilt
försändelseslag erhölle man möjlighet att beträffande dem tillämpa särskilda
bestämmelser i fråga örn taxering och behandling i övrigt, utan att
grunderna för taxering och behandling av postförsändelser i allmänhet behövde
rubbas.

Vidkommande storleken av en särskild befordringsavgift för debetsedelsförsändelserna
har generalpoststyrelsen anfört följande:

I sin skrivelse till 1936 års uppbördskommitté och yttrande över dess förslag
uttalade sig styrelsen för att befordringsavgiften för en debetsedel skulle
sättas till 4 öre. Detta belopp ansågs vid den tidpunkt, då yttrandet avgavs,
täcka postverkets självkostnader för en distribution av den omfattning och
organiserad på det sätt, som uppbördskommittén föreslagit. Sedan yttrandet
avgavs, ha postverkets driftkostnader ej oväsentligt ökats. Med hänsyn härtill
och med kännedom om det avsevärda arbete, som distributionen av debetsedlarna
avseende kronouppbörden å landsbygden vållar postanstalterna, vore
det enligt styrelsens förmenande sakligt berättigat att för dessa debetsedlar
bibehålla den nuvarande ersättningen, 5 öre för varje debetsedel. Detta skulle
emellertid medföra, antingen att man finge höja portot för debetsedlarna i
Stockholm och de övriga magistratsstäder, som eventuellt önska anlita postverket
för debetsedlarnas distribution, från 4 öre till 5 öre, eller också, att
man finge beräkna en högre ersättning, då staten skulle vidkännas kostnaderna,
än då dessa erlades av magistratsstad.

I och för sig kunde det visserligen finnas vissa skäl för att en något högre
ersättning utginge för distributionen av de kronodebetsedlar, som avse landsbygden,
än för debetsedlar i magistratsstäderna, enär för landsbygden i flertalet
fall en försändning från inlämnings- till adresspostanstalten tillkommer
samt, såsom förut nämnts, erfarenheten visat, att förstnämnda debetsedlar av

3

Kungl. Majus proposition nr 37.

skilda orsaker vålla mera arbete för postanstalterna. Generalpoststyrelsen
anser sig dock icke böra föreslå, att ersättningen utgår efter olika grunder
för skilda slag av debetsedlar. Avgiften för det nya försändelseslaget torde
därför nu böra fastställas till 4 öre per försändelse och postverkets ersättning
för kronouppbörden på landsbygden även böra beräknas på grundval av denna
avgift.

Beträffande de närmare villkor, som borde gälla för att en försändelse
skulle få mottagas till befordran såsom debetsedelsförsändelse, har generalpoststyrelsen
anfört:

Försändelserna böra inlämnas av statlig eller kommunal myndighet samt
icke innehålla annat än debetsedel, avseende egentliga krono- eller kommunalutskylder.
Meddelanden örn debitering av avgifter för exempelvis vatten,
gas och elektricitet, renhållning eller dylikt böra icke få befordras såsom
debetsedelsförsändelser liksom ej heller debetsedlar å hundskatt. För övervakande
av att i debetsedelsförsändelse icke inneslutes annat än debetsedel
avseende krono- eller kommunalutskylder bör postfunktionär äga att vid försändelsernas
mottagande påfordra, att en eller annan försändelse av avsändaren
öppnas. Vidare bör fordras, att ett visst antal försändelser avlämnas
på en gång för att taxan för debetsedelsförsändelser skall få tillämpas. En
förutsättning för att postverket skall kunna åtaga sig befordringen för ett så
lågt porto som 4 öre per försändelse, måste nämligen vara, att försändelserna
icke skola förses med frimärken eller avstämplas. Vad beträffar försändelser,
som inlämnas av kommunal myndighet, blir det därför nödvändigt att tillämpa
samma redovisningssätt som för masskorsbandsförsändelser. Detta innebär,
att kvitto å erlagda postavgifter utskrives vid inlämningen, varvid samtidigt
beloppet debiteras i en journal medelst kopiering. Detta system är ekonomiskt
fördelaktigt endast försåvitt fråga är örn ett större antal försändelser.
Det måste även anses riktigt, att om en kommun begagnar sig av möjligheten
att få sina debetsedlar utdelade genom postverket mot en så låg avgift som
den föreslagna, utdelningen som regel kommer att omfatta samtliga debetsedlar
och ej endast ett mindre antal, exempelvis till sådana skattskjddiga,
som äro bosatta å annan ort eller eljest äro svåra att anträffa. För att icke
ställa mindre kommuner i en ogynnsam ställning torde emellertid minimiantalet
icke böra sättas högre än till 100 försändelser. Slutligen måste fordras,
att av försändelse tydligt skall framgå, att innehållet utgöres av debetsedel,
avseende krono- eller kommunalutskylder. I flertalet fall torde fönsterkuvert
komma att användas. Härvid bör den genomskinliga delen av kuvertet vara
så stor och placerad på sådant sätt, att beteckningen debetsedel å kronorespektive
kommunalutskylder framträder genom denna. Örn detta icke är
fallet eller annat kuvert användes, bör beteckningen »debetsedelsförsändelse»
vara angiven i tryck å kuvertet. Då det till äventyrs framdeles kan bli erforderligt
att jämka på antalet försändelser, som skola på en gång avlämnas till
postbefordran för att det föreslagna portot skall tillämpas, eller på andra
detalj föreskrifter för detta nya försändelseslag, synes det lämpligt att bestämmelser
härom utfärdas av Kungl. Majit.

Under åberopande av vad styrelsen sålunda anfört hemställer styrelsen,
att postavgiften för inrikes försändelse, som endast innehåller debetsedel
å krono- eller kommunalutskylder och som under villkor, som Kungl. Majit
bestämmer, avlämnas till postbefordran av statlig eller kommunal myndighet,
skall utgöra 4 öre.

Departements chefen.

4 Kungl. Majus proposition nr 37.

De nyligen utfärdade bestämmelserna om sättet för försändandet av
kronodebetsedlarna för år 1940 medföra, att brevporto måste erläggas för
desamma, örn de för postförsändelser i allmänhet gällande taxebestämmelserna
skola läggas till grund för beräkningen av postverkets ersättning. En
höjning av de nu utgående postavgifterna för debetsedlarnas distribution,
vilka nu utgå med 4 respektive 5 öre beroende på örn de försändas såsom
masskorsband eller vanlig trycksak, synes mig emellertid böra undvikas. I dylikt
syfte synes såsom generalpoststyrelsen föreslagit kronodebetsedlarna i postalt
hänseende böra göras till ett särskilt försändelseslag, varigenom möjlighet
erhålles att beträffande dem tillämpa särskilda bestämmelser i fråga örn
taxering och behandling i övrigt, utan att grunderna för taxering och behandling
av postförsändelser i allmänhet behöva rubbas. Befordringsavgiften
synes böra fastställas till 4 öre eller samma avgift som nu utgår för debetsedel,
som distribueras för Stockholms stads räkning.

Generalpoststyrelsen har förutsatt, att för debetsedlar avseende kommunalutskylder
skulle gälla samma bestämmelser som för kronodebetsedlar. Häremot
synes mig icke vara något att erinra. Såsom förutsättning härför bör
emellertid, såsom generalpoststyrelsen framhållit, bland annat gälla, att befordringen
endast avser verkliga kommunalskattesedlar och sålunda icke
meddelanden örn till exempel avgifter för vatten, gas, elektricitet eller renhållning
liksom ej heller hundskatt.

Frågan örn införandet av en särskild befordringsavgift för här ifrågavarande
försändelser är av beskaffenhet att böra underställas riksdagen. På Kungl.
Maj:t torde det däremot få ankomma att, sedan riksdagen meddelat sitt beslut
i nu förevarande ärende, fastställa de särskilda bestämmelser, som böra uppställas
för rätt att försända krono- och kommunalskattesedlar mot det föreslagna
särskilda portot. Bestämmelserna synas mig i stort sett kunna ansluta
sig till de av generalpoststyrelsen förordade.

För att den här ifrågasatta särskilda portoavgiften örn möjligt skall kunna
tillämpas å de kronodebetsedlar för år 1940, vilka ännu ej distribuerats, torde
ärendet böra bliva föremål för skjmdsam behandling från riksdagens sida.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att postavgiften för inrikes försändelse, som endast innehåller
debetsedel å krono- eller kommunalutskylder och som under
villkor, som Kungl. Maj :t bestämmer, avlämnas till postbefordran
av statlig eller kommunal myndighet, skall utgöra 4 öre.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

F. Wessberg.

Stockholm 1940. K. L. Beckmans Boktryckeri.