Kungl. Majus proposition nr 29.
1
Nr 29.
Kungl. Majus proposition till riksdagen angående statligt
stöd åt segelflygningen; given Solliden den 31 augusti
1940.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.
GUSTAF.
Thorwald Bergquist.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Majy Konungen i statsrådet å Solliden
den 31 augusti 1940.
Närvarande:
Statsråden Quensel, Bergquist, Bagge, Domö.
Efter gemensam beredning inom försvars- och kommunikationsdepartementen
anför föredraganden, statsrådet Bergquist:
I skrivelse den 12 augusti 1940 i anledning av en av svenska aeroklubben
gjord framställning har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställt, att styrelsen
måtte för understöd åt segelflygningen få disponera ett belopp av
60,000 kronor av anslag, som anvisats under sjätte huvudtiteln till understöd
åt privatflyget.
Under hänvisning i övrigt till redogörelserna i proposition nr 80/1939 och
årets statsverksproposition (sjätte huvudtiteln, punkten 49) får jag i fråga om
nämnda anslag här erinra örn följande.
För budgetåret 1939/40 anvisades till understöd åt privatflyget ett reservationsanslag
av 200,000 kronor. För samma ändamål anvisades för innevarande
budgetår ett reservationsanslag av 193,000 kronor. Understödet är avsett att
främja utbildning av privatflygare, därvid är förutsatt, att utbildningen skall
äga rum på motorflygplan. Förstnämnda anslag beräknades på följande sätt:
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 29. i746 40
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 29.
Kronor
Till premier för förvärvande av A: 2-certifikat .............................. 70,000
Till premier för fortsatt flygträning ............................................. 30,000
Till bidrag för inköp av skolflygplan .......................................... 87,000
Till Kungl. Maj:ts disposition ................................................... 13,000
Kronor 200,000
Med ändring av ett den 5 maj 1939 meddelat beslut medgav Kungl. Majit
genom beslut den 10 november samma år en viss höjning av premiernas belopp
på grund av då ökade kostnader för flygutbildningen. Sålunda skulle premier
för förvärvande av A: 2-certifikat få utgå med 850 kronor i stället för med
700 kronor och premier för fortsatt flygträning (15 flygtimmar) med 600 kronor
i stället för med 500 kronor. Genom beslutet den 5 maj 1939 bestämdes bidraget
till inköp av skolflygplan till högst 60 procent av inköpspriset, därvid
detta beräknades uppgå till högst 24,000 kronor. Den 7 juni 1940 medgav
vidare Kungl. Majit, att det till Kungl. Majis förfogande stående beloppet av
13,000 kronor jämväl finge användas till bidrag för inköp av skolflygplan.
Anslaget för innevarande budgetår å 193,000 kronor är beräknat på följande
sätt:
Kronor
Till premier för förvärvande av A: 2-certifikat .............................. 72,000
Till premier för fortsatt flygträning .......................................... 26,000
Till bidrag för inköp av skolflygplan .......................................... 95,000
Kronor 193,000
Genom beslut den 24 maj 1940 medgav Kungl. Majit, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
finge disponera anslaget i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder, som angivits i årets statsverksproposition (sjätte huvudtiteln,
sid. 133—136). Dessa grunder innebära i huvudsak, att premien för A: 2-certifikat
får utgå med högst 1,200 kronor, därest flygeleven icke är över 24 år, och
med högst 1,000 kronor för det fall att eleven befinner sig i en ålder av 25—29
år. Premie för fortsatt flygträning må utgå med högst 650 kronor, därvid förutsättes
att flygarens ålder icke överstiger 32 år. Bidrag till inköp av skolflygplan
må lämnas enligt tidigare meddelade grunder, dock att med hänsyn til]
prisstegringar högsta inköpspriset, varå bidrag må utgå, ökats med tio procent.
Innan jag ingår på frågan örn understöd åt segelflygningen torde jag få
meddela följande uppgifter rörande dylik flygning:
För användande av segelflygplan gälla av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
den 11 mars 1937 utfärdade bestämmelser. Beträffande segelflygplan, som
avses för yrkesmässig flygutbildning, offentlig uppvisning eller för utförande
av glidflygningar över markområde, vars ägare icke lämnat särskilt tillstånd
härför, eller som avses skola bogseras av motordrivet flygplan, gälla huvudsakligen
i tillämpliga delar de kontrollbestämmelser, som föreskrivits för
motordrivna flygplan.
Segelflygplan, som användas uteslutande för ägarens eget bruk, få nyttjas
utan dylik kontroll, såvida följande villkor iakttagas:
Kungl. Maj-.ts proposition nr 29.
3
Segelflygningarna få icke utföras i ändamål att yrkesmässigt meddela flygutbildning
eller såsom offentlig uppvisning. Passagerare få icke medtagas.
Segelflygningarna skola vara av lokal beskaffenhet och av sådan natur, att
deras utsträckning med säkerhet låter sig fastställas i förväg. Segelflygningarna
få endast företagas från och över markområde, vars ägare lämnat
skriftligt tillstånd till desamma. Segelflygningarna få icke företagas över
bebyggt område. Ägare till segelflygplan är skyldig att, sedan tillstånd av
markägare erhållits och innan segelflygningar tagit sin början, till väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen avlämna uppgifter rörande segelflygplanets konstruktör
och tillverkare samt längd, spännvidd och bäryta. Därjämte skall till
styrelsen insändas sammanställningsritning jämte fotografi över planet. Samtidigt
skall bifogas lämplig karta över det markområde, som avses komma till
användning för flygningarna, bestyrkt avskrift av markägarens eller markägarnas
tillstånd samt uppgivas vilken startmetod, som är avsedd komma till
användning.
Svenska aeroklubben utfärdar för närvarande särskilda diplom, nämligen
A-, B- och C-diplom för segelflygare, som genomgått vissa prov och därvid
godkänts. Reglerna för dessa prov äro internationella och tillämpas av segelflygorganisationerna
i de flesta länder, där segelflyg bedrives. För förvärvande
av de nämnda diplomen gälla i huvudsak följande villkor:
A-diplom.
Fem felfria flygningar i rak linje, var och en örn minst 20 sekunder. Värjo
landning skall ske inom en av kontrollanterna före provet utprickad landningsbana
örn totalt 20 meters bredd.
Den sjätte och sista flygningen skall utföras som en felfri rakflygning örn
minst 30 sekunder, efterföljd av en landning inom en på angivet sätt markerad
landningsbana.
Samtliga sex landningar skola utföras perfekt och utan att skada flygplanet
samt med minsta möjliga hastighet.
B-diplom.
Med gummirepstart:
Fem flygningar skola utföras, vardera örn minst 60 sekunder. Varje flygning
skall utföras i en S-formig bana och innehålla en höger- och en vänstersväng
med minst 45° kursändring. Svängarna skola utföras runt av kontrollanterna
angivna märken.
Med bil- eller vinschstart:
Fem flygningar skola utföras, vardera örn minst 60 sekunder. Flygningarna
skola omfatta minst en 360°-sväng, som utföres runt ett av kontrollanterna
angivet märke. Av de fem flygningarna skola två utföras med vänstersväng
och tre med högersväng.
C-diplom.
En segelflygning örn minst 5 minuter med stigning över startplatsen eller
flygning utan höjdförlust. Landningen skall ske utan att skada flygplanet.
I sin förutnämnda skrivelse till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har
svenska aeroklubben anfört:
Då under närvarande förhållanden civil motorflygning över huvudtaget icke
kan bedrivas inom landets flygklubbar, är det av vikt, att klubbarnas intresse
vidmakthålles på annat sätt. Aeroklubben har därför sökt uppmuntra segelflyget,
som är särskilt lämpligt att väcka ungdomens intresse för flygning.
4
Kungl. Majus proposition nr 29.
Erfarenheterna från andra länder visa också, att segelflygning är en god
grund för vidare utbildning till motorflygare. I vissa länder har till och med
satts som villkor för antagande till motorflygutbildning, att eleven genomgått
segelflygutbildning.
Under det nu pågående stormaktskriget har även segelflyget visat sig vara
av mycket stor betydelse.
Då emellertid de ungdomar, som bedriva segelflygning, i regel icke ha
sådana inkomster, att de själva kunna bekosta sin utbildning, är det nödvändigt,
att segelflyget erhåller ett ekonomiskt stöd. Det skulle därför vara
synnerligen önskvärt, att staten redan nu kunde träda in och stödja segelflyget.
Enligt vad aeroklubben under hand erfarit från luftfartsmyndigheten härpå
grund av de särskilda förhållanden, som varit rådande under större delen
av föregående budgetår, statens understöd åt privatflyget icke kunnat helt
utnyttjas. Den 1 juli återstod sålunda ett belopp örn cirka 60,000 kronor.
Med hänsyn till det värde för försvarsberedskapen som segelflyget numera
måste anses ha, och med beaktande av betydelsen att vidare utveckla
ett skol- och utbildningssystem, som kräver ytterst obetydlig tilldelning av
bensin och olja, får aeroklubben härmed hemställa, att luftfartsmyndigheten
måtte vidtaga sådana åtgärder, att ovan nämnda 60,000 kronor kunde ställas
till förfogande för understöd åt segelflyget.
Beträffande användningen av beloppet 60,000 kronor har aeroklubben föreslagit,
att till utbildningspremier avses 11,750 kronor och till bidrag till
materielanskaffning 48,000 kronor. Utbildningspremierna hava beräknats på
följande sätt:
Kronor
100 A-diplom å 50 kronor ............................................................ 5,000
75 B-diplom å 50 kronor ............................................................ 3,750
30 C-diplom å 100 kronor ............................................... 3,000
Kronor 11,750
Bidragen till materielanskaffningen hava förutsatts skola utgå med 80
procent av anskaffningskostnaden. Bidragsbeloppet 48,000 kronor skulle förslagsvis
fördelas på följande sätt:
Kronor Kronor
5 st. Grunau Baby eller liknande å 4,000 kronor .................. 20,000
4 st. DFS-Olympia eller liknande å 6,000 kronor ............... 24,000
2 st. Goevier (2-sitsiga) å 8,000 kronor .............................. 16,000
60,000
80 procent därav ........................................................................ 48,000
Över aeroklubbens framställning har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inhämtat
yttrande av chefen för flygvapnet. Denne har däri uttalat, att statligt
stöd åt segelflygningen syntes motiverat samt att därvid i första hand åtgärder
borde vidtagas i syfte att få disponera förefintlig reservation å det för budgetåret
1939/40 anvisade anslaget.
I sin skrivelse den 12 augusti 1940 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
anfört:
Statens understöd åt privatflyget har hitintills endast avsett ett främjande
av den motoriserade privatflygningen. Nu rådande krisförhållanden med
Kungl. Maj:ts proposition nr 29.
5
därav föranledda inkallelser av lärarkrafter samt i all synnerhet bristen på
drivmedel hava emellertid medfört, att motorflygningen icke kunnat organiseras
och bedrivas i den omfattning, som var avsedd vid statsunderstödets
inrättande. Nämnda förhållanden hava nämligen i stort sett omöjliggjort flygutbildningen
vid de civila flygklubbarna. För att i någon mån råda bot härpå
har svenska aeroklubben i samverkan med flygvapnet inrättat en central
flygskola i Eskilstuna. En på sådant sätt anordnad flygutbildning är givetvis
mest ändamålsenlig för uppnåendet av det syftemål, som numera trätt i förgrunden,
nämligen flygvapnets förseende med flygutbildade reserver. Inställandet
av flygutbildningen vid de civila flygskolorna ute i landet har emellertid
föranlett, att den breda grunden för utbildningen, som förutsatte, att
eleverna skulle kunna utbildas på fritid i närheten av hemorten, undanryckts.
(Jr civil synpunkt är en decentraliserad flygutbildning såtillvida önskvärd,
då den i större utsträckning medverkar till att bibringa den stora allmänheten
kännedom och intresse för privatflyget. Det är emellertid att förvänta,
att så snart fredliga förhållanden inträtt, tillgången på lärarpersonal och
lämplig materiel blir sådan, att flygutbildningen kan komma i gång inom
olika delar av landet.
Styrelsen meddelar härefter, att det för budgetåret 1939/40 anvisade reservationsanslaget
till understöd åt privatflyget disponerats på följande sätt, nämligen
till inköp av åtta skolflygplan 100,000 kronor, till utdelande av 26
premier för förvärvande av A: 2-certifikat 21,950 kronor samt för utdelande
av tre premier för fortsatt flygträning 1,600 kronor. Sammanlagt hava således
utbetalats 123,550 kronor, och anslagsreservationen utgör 76,450
kronor. Upplysningsvis meddelar styrelsen vidare, att, utöver förenämnda
utdelade premier, 25 premier för förvärvande av A: 2-certifikat samt 12
premier för fortsatt flygträning beviljats men ännu ej utbetalats, enär vederbörande
elever måst avbryta sin utbildning på grund av rådande bensinbrist.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller härefter, att senare erfarenheter
givit vid handen, att segelflygningen hade stort värde som förberedelse
för utbildning till motorflygning samt att den vore ett effektivt medel för
höjandet av flygintresset och flygkännedomen inom landet. Med hänsyn härtill
syntes det styrelsen önskvärt, att staten ekonomiskt stödde utvecklingen
av segelflygningen.
I fråga örn den inom landet bedrivna segelflygningen samt grunderna
för ett statligt stöd åt densamma anför styrelsen:
Segelflygning bedrives för närvarande inom ett stort antal klubbar antingen
enbart eller gemensamt med motorflygning. Segelflygklubbarna äro i allmänhet
anslutna till svenska aeroklubben, inom vilken tillsatts en särskild konn
mitté för handhavande av de frågor, som sammanhöra med segelflygningens
bedrivande. Då klubbarna för sin ekonomiska verksamhet äro hänvisade till
inkomster från föreningsavgifter samt eventuella frivilliga bidrag, hava deras
inkomster ej medgivit att i erforderlig utsträckning anställa kvalificerade instruktörer
eller anskaffa högvärdiga segelflygplan. Aeroklubben har visser:
ligen lämnat understöd till de klubbar, vilka själva byggt segelflygplan, ävensom
anordnat olika kurser för utbildning av segelflyginstruktörer, men då
aeroklubbens möjligheter härutinnan äro begränsade synes det erforderligt,
att understöd lämnas segelflyget, så att det kan nå den utveckling, som bör
eftersträvas.
6
Kungl. Majlis proposition nr 29.
Segelflygklubbarnas kostnader för utbildningsverksamheten bestå huvudsakligen
i utgifter för organisation, instruktör, materielanskaffning, försäkringar
och avskrivningar å materiel. Därest staten, på sätt ovan förordats,
skall ekonomiskt stödja segelflygningens utveckling, synes, såvitt nu kan
bedömas, bidrag böra lämnas dels till driftskostnaderna i samband med utbildningsverksamheten,
dels ock till anskaffning av viss segelflygmateriel.
Statens understöd till driftkostnaderna kan tänkas utgå enligt huvudsakligen
två alternativ, antingen genom vissa bestämda bidragsbelopp till klubbarna,
som utbetalas, sedan de styrkt sig fylla vissa fordringar, avseende möjligheterna
att bedriva skolverksamhet och därvid även uppnått vissa minimiprestanda,
eller ock genom lämnande av premier för avläggande av de prov,
som fastställts för utbildning till glid- och segelflygare. Det förra förfaringssättet
torde, med hänsyn till de vitt varierande förutsättningar, under vilka
klubbarna arbeta, vara mindre lämpligt. Med anledning härav och då det
senare förfaringssättet visat sig ändamålsenligt vid statens understöd till
motorflyget, får styrelsen i avvaktan på närmare erfarenheter av segelflygverksamheten
förorda, att nu ifrågavarande statsbidrag lämnas i form av
premier för avlagda prov.
Då premierna för segelflygutbildningen huvudsakligen böra tilldelas yngre
personer, synas vissa åldersgränser böra bestämmas. I fråga örn premiernas
storlek bör vidare en undersökning av de verkliga utgifterna för utbildningen
vidtagas för att få fram en lämplig avvägning av premiebeloppen. Styrelsen
förutsätter nämligen, att eleverna själva skola vidkännas viss del av kostnaderna
för utbildningen. Då det belopp, som enligt aeroklubbens förslag
skulle utdelas i premier, icke uppgår till mera än 11,750 kronor, torde det
kunna uppdragas åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att efter samråd med
chefen för flygvapnet och aeroklubben utarbeta och meddela härför erforderliga
villkor ävensom att fastställa de olika premiebeloppens storlek.
I anslutning härtill uttalar styrelsen, att det för ordnandet av en rationell
utbildning av segelflygare emellertid först och främst vore erforderligt, att
ett antal för utbildningen lämpliga segelflygplan anskaffades. Härom anför
styrelsen:
Byggande av glid- och enstaka segelflygplan bedrives visserligen i utbildningssyfte
inom de olika segelflygklubbarna. Denna byggverksamhet är givetvis
avsedd att fortsätta, då utövarna härigenom erhålla — förutom färdighet
i utförandet av trä- och metallarbeten — en elementär teknisk utbildning i
grunderna för flygplans konstruktion och byggnadssätt över huvud taget.
Byggandet av de moderna och högvärdiga segelflygplan, som numera användas
vid den egentliga segelflygutbildningen, ställer emellertid så stora
fordringar på flygplanens konstruktion och tillverkning, att den ej lämpligen
bör överlåtas åt amatörtillverkning. Då kostnaderna för anskaffning av dylika
segelflygplan äro relativt stora, synes det påkallat, att staten lämnar bidrag
till anskaffningen av desamma.
Den av aeroklubben föreslagna anskaffningen av nya segelflygplan synes
i betraktande av den nuvarande mindre tillfredsställande uppsättningen av
flygplan vara väl motiverad. Med hänsyn till klubbarnas starkt begränsade
ekonomiska resurser torde det vara erforderligt, att staten lämnar ett relativt
högt bidrag och får styrelsen tillstyrka, att statsbidrag utgår med den av
aeroklubben föreslagna andelen eller således 80 procent av anskaffningskostnaden.
Såsom villkor för åtnjutande av bidrag torde böra uppställas,
att flygplanet alltid skall hållas försäkrat till flygplanets fulla värde, samt
att garantier finnas för att, därest flygplanet försäljes eller verksamheten
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 29.
nedlägges eller flygplanet av annan orsak icke kommer till avsedd användning,
ett belopp, motsvarande statsbidraget efter med hänsyn till flygplanets användning
gjord avskrivning, antingen återbetales till staten eller också disponeras
för nytt inköp för skoländamål. Dessutom bör föreskrivas, att utbetalning
ej må ske, förrän det visats, att för inköpet erforderligt belopp, utöver
statsbidraget, finnes disponibelt.
Yäg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller härefter, i anslutning till
det anförda, angelägenheten av att, därest statsbidrag skulle komma att lämnas
segelflyget, en fullständig plan över verksamheten och dess organisation finnes
upprättad. Styrelsen förutsätter, att aeroklubben snarast möjligt kommer att
framlägga en dylik plan.
Genomförandet av det av aeroklubben framlagda förslaget komme, anför
styrelsen slutligen, att för styrelsen medföra ökat arbete och ansvar. Då
arbetskrafterna å luftfartsinspektionen under normala förhållanden vore hårt
belastade, torde det vara nödvändigt att räkna med en förstärkning av sagda
arbetskrafter. Styrelsen finge i detta sammanhang erinra örn att styrelsen i
sina anslagsäskanden till senaste års riksdagar hemställt örn anvisande av
medel till anställande av arbetskraft för omhänderhavandet av de med segelflygningen
sammanhängande göromålen. Då biträdande luftfartsinspektören
sedan 3U år varit inkallad till militärtjänstgöring och nyanställning av personal
efter dennes vikarie icke företagits, hade emellertid styrelsen möjligheter
att -— så länge nuvarande inskränkningar i motorflygningen fortfore —
av disponibla medel anställa en med segelflygning förtrogen arbetskraft.
1937 års civilflygutredning, vars betänkande låg till grund för det för 1939
års lagtima riksdag framlagda förslaget örn understöd åt privatflyget, uttalade
rörande frågan örn statligt stöd åt segelflygningen, att utredningen ansåge
sig kunna förorda stöd åt denna endast under förutsättning, att en föregående
segelflygutbildning kunde antagas medföra en förkortad och därmed
förbilligad utbildning för motorflygare. Då meningarna härom bland
de å området sakkunniga voro delade och utredningen för egen del på denna
punkt hyste tveksamhet, ansåg sig utredningen icke böra föreslå ett Statligt
ekonomiskt stöd åt segelflygningen. Utredningen förutsatte, att sådan
även utan ett dylikt stöd skulle kunna nå en i och för sig önskvärd
utveckling. En av utredningsmännen hade emellertid på denna punkt en mot
majoriteten inom utredningen avvikande mening och föreslog, att ett anslag
å 20,000 kronor måtte anvisas till stöd för segelflygningens utveckling.
Vid anmälan av frågan i statsrådet (proposition nr 80/1939) uttalade min
företrädare i ämbetet, att han, då viss tveksamhet syntes råda i fråga örn
segelflygningens betydelse för lösande av de uppgifter, som statens stöd åt
privatflyget närmast toge sikte på, ansåge sig i anslutning till den av majoriteten
inom 1937 års civilflygutredning intagna ståndpunkten icke kunna för
det dåvarande förorda något bidrag till segelflygningens utveckling.
Under den tid som gått, sedan frågan örn ett statligt stöd åt segelflygningen
var föremål för övervägande från statsmakternas sida, torde uppfatt
-
Fiire
draganden.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 29.
ningen örn segelflygningens betydelse hava i viss mån ändrats. Yäg- och vattenbyggnadsstyrel
sen har sålunda i sin nu förevarande framställning uttalat,
att senare erfarenheter givit vid handen, att segelflygningen hade
stort värde som förberedelse för utbildning till motorflygning samt att den
vore ett effektivt medel för höjande av flygkännedomen inom landet. Chefen
för flygvapnet har jämväl funnit skäl föreligga för ett statligt stöd åt segelflygningen.
Det kan i detta sammanhang påpekas, att i åtskilliga främmande
länder segelflygningen vunnit omfattande ekonomiskt och annat stöd från
statsmakternas sida. I Finland, för att anföra ett exempel, antagas för närvarande
inga elever till motorflygning eller aspiranter till flygvapnet, som
icke genomgått utbildning i segelflygning.
Även mig synes det sannolikt, att segelflygningen äger en viss betydelse
såsom en förberedelse för motorflygningen. I många hänseenden äro principerna
för flygning likartade, oavsett om flygningen utföres med motor- eller
segelflygplan, varför det synes mig skäligt antaga att de erfarenheter, som
förvärvas under segelflygning — i synnerhet med högvärdiga segelflygplan —
kunna vara segelflygaren till gagn vid hans senare utbildning till motorf tygare.
Statens stöd åt den privata motorflygningen har i huvudsak grundats på
den nytta för flygvapnets del, som ett väl utvecklat privatflyg kan anses äga!
Då av det förut anförda framgår, att segelflygningen kan anses utgöra en
lämplig förberedande utbildning för blivande motorflygare, följer därav, att
den också kan vara till indirekt nytta för rekryteringen av militära flygare.
Jag finner därför skäl tala för, att staten under nu rådande förhållanden genom
ekonomiskt stöd främjar jämväl utvecklingen av segelflygningen.
Yad angår understödets omfattning har jag intet att erinra mot det av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna beloppet, 60,000 kronor. Beloppet
synes böra bestridas av tidigare anvisade anslag till understöd åt privatflygningen.
Understödet anser jag böra i anslutning till principerna för understöd
åt motorflygningen utgå i form av premier för avläggande av vissa prov
samt bidrag till inköp av segelflygplan. Beträffande de närmare grunderna
för understödets utbetalande torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att
meddela beslut sedan en fullständig plan över segelflygverksamheten
och dess organisation upprättats av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Till
styrelsens förslag om en förstärkning av arbetskrafterna å styrelsens luftfartsavdelning
på grund av avdelningens ökade befattning med segelflygningen
torde ställning behöva tagas först i samband med nämnda beslut. Något
särskilt anslag för ändamålet torde icke vara erforderligt, enär den i väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsanslag ingående posten till grundavlöningar
torde förslå till utgiftens bestridande,
Då ett stödjande av segelflygningen på sätt här förordats innebär en
ändrad disposition av anslaget till understöd åt privatflyget torde frågan böra
underställas riksdagens prövning.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
9
Kungl. Majus proposition nr 29.
att av de för budgetåren 1939/40 och 1940/41 anvisade anslagen
till understöd åt privatflyget ett sammanlagt belopp av 60,000
kronor må få användas till understöd åt segelflygningen enligt
grunder, som av Kungl. Majit bestämmas.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
G. von Euler.
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 29.
1746 40 2