Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

1

Nr 28.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till vissa
lijålpåtgärder; given Solliden den 31 augusti 1940.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF.

Fritiof Domö.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Solliden den 31 augusti
1940.

Närvarande:

Statsråden Quensel, Bergquist, Bagge, Domö.

Efter gemensam beredning inom finans-, jordbruks- och folkhushållningsdepartementen
anmäler statsrådet Domö fråga om vissa hjälpåtgärder
på grund av missväxt. Föredraganden anför härvid:

Gotlands läns hushållningssällskap och kristidsstyrelse ha i gemensam
skrivelse den 11 augusti 1940 hemställt dels att åtgärder måtte vidtagas för
anskaffande av nödiga mängder stråfoder och kraftfoder att tillhandahållas
länets jordbrukare till priser, som stå i rimligt förhållande till produktmjölkpriset,
dels att kontant hjälp måtte lämnas behövande jordbrukare,
förslagsvis i form av stödlån eller avbetalningslån, dels ock att åtgärder
genom statens livsmedelskommission måtte vidtagas för tryggande av tillgången
på Gotland till skäliga priser av lämpligt utsäde av höst- och vårsäd
ävensom vallfrö.

Såsom stöd för framställningen har anförts bland annat följande.

Då under den viktigaste vegetationsperioden, april—senare delen av juli,
i år å Gotland endast fallit 31 mm regn eller mindre än en fjärdedel av den

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 28. 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

normala nederbörden och då även de båda närmast föregående åren varit exceptionellt
torra med endast 69 respektive 74 procent av normal årsnederbörd,
varför grundvattenytan sjunkit och vallinsådderna misslyckats, har årsväxten
i hela länet blivit svag och måste i stor utsträckning betecknas som
missväxt. Årets höskörd från fastmarken har varit obetydlig, från myrarna
något bättre och ända till medelgod på vissa områden, höstvetet utvintrade
till stor del och har sedan torkat och brådmognat, kärnan är liten och
skrumpen och torde i många fall vara oduglig eller olämplig till utsäde.
Rågen är årets bästa sädesgröda, men även denna är skadad och brådmogen
samt torde endast giva halv skörd. Vårsäden är synnerligen dåligt utvecklad
såväl till strå som kärna, lämnande föga halm och alltför groningssvag
kärna. Därtill kommer att betena givetvis voro sena och svaga, då de efter
den långa vintern med dess knapphet och fodernöd tidigt togos i bruk samt
senare legat torra och brunbrända hela sommaren.

Genom den felslagna skörden uppstår i första hand spörsmålet, hur jordbrukarna
skola kunna föda sina djur över vintern samt uppehålla deras produktion
i åtminstone den utsträckning, som är önskvärd och betryggande
för länets folkförsörjning. Härtill måste tagas i beaktande det vanligen ödesdigra
inflytande, som en stor och allmän realisation måste få för den enskilde
producenten genom låga försäljningspriser, minskade produktionsmöjligheter
med uteblivna inkomster och kanske dyra ersättningsköp.
Efter vad som nu kan bedömas, synes årets stråf oder skörd även med den
största sparsamhet endast kunna räcka till födande av nödiga dragare och
omkring hälften av den nuvarande nötkreatursstammen. Denna reducerades
visserligen under sistlidna svåra konsumtionsår med ungefär 8 procent men
en ytterligare nedsättning torde vara oundviklig och icke heller oroande,
om densamma kan lämpligt begränsas och erforderliga produktionsdjur
kunna hållas.

Härför är inköp av betydande mängder stråfoder erforderligt, men då
priserna härå äro höga, kunna dessa inköp icke helt bäras av de genom fem
dåliga skördeår i följd och sista årets beredskapstjänst hårt pressade och
ekonomiskt försvagade gotländska jordbrukarna eller deras organisationer,
varför enda utvägen synes oss vara, att staten genom sina organ upphandlar
och tillhandahåller fodervaror till sådana priser och villkor, som kan
stimulera jordbrukarnas intresse att söka uppehålla produktionen och bevara
större delen av sina nötkreatur.

Många av länets jordbrukare ha emellertid otvivelaktigt råkat i den situationen,
att de icke kunna bemästra de ekonomiska svårigheterna eller våga
köpa fodermedel, då de ingenting ha att sälja av årets skörd, utom möjligen
någon ännu oviss sockerbetsgröda, medan räntor och amorteringar,
varuskulder och arbetslöner förfalla och måste betalas. Säkerligen kan icke
undvikas, att ett stort antal jordbrukare måste inställa sina betalningar och
gå från sina gårdar, örn de icke kunna bringas stöd och effektiv hjälp. Då
situationen nu är betydligt svårare i länet än den var under sista allmänna
jordbrukskrisen för sex å åtta år sedan, synas statliga stödlån i någon form
icke vara opåkallade. I många fall äro säkerligen även räntefria lån med
några års amorteringstid välbehövliga.

Statens livsmedelskommission har i infordrat yttrande den 16 augusti
1940 framlagt vissa förslag till åtgärder i anledning av framställningen.
Kommissionen har sålunda föreslagit, att Kungl. Maj:t måtte dels anbefalla
svenska spanmålsaktiebolaget att efter anvisning av kommissionen ombesörja
transporter av hö och halm intill en myckenhet av 25,000 ton, därvid

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

3

bolaget efter redovisning borde av statsmedel äga uppbära ersättning för
de med transporten förenade kostnaderna, dels ock träffa anstalter för utlämnande
av statsbidrag till jordbrukare inom Gotlands, Kalmar och Blekinge
län för inköp av stråfoder. För förstberörda ändamål har kommissionen
ansett ett belopp av 750,000 kronor erforderligt. Till statsbidrag har
kommissionen förordat, att ett belopp av 2,000,000 kronor anvisades. Statsbidrag
borde kunna lämnas till innehavare av sådana brukningsdelar, å
vilka skördeutbytet av stråfoder år 1940 blivit avsevärt sämre än eljest.
Högsta bidragsbeloppet borde bestämmas till 500 kronor. Verksamheten
syntes böra handhas av hushållningssällskapen under lantbruksstyrelsens
överinseende. Kommissionen har vidare hemställt, att Kungl. Majit måtte
lämna utan erinran av kommissionen framlagda riktlinjer för tillgodoseendet
inom förenämnda områden av behovet av kraftfoder och utsäde m. m.

Livsmedelskommissionen har i sin skrivelse rörande det allmänna läget
för skörden å Gotland och inom vissa andra delar av riket anfört bland
annat följande.

1 olika sammanhang har livsmedelskommissionen haft anledning konstatera,
att skörden år 1940 av såväl brödsäd och fodersäd som även stråfoder
utfallit högst olika inom skilda delar av landet och att man inom vissa områden
har att förvänta ett mycket svagt skörderesultat. Gotland är sålunda
icke det enda område, som drabbats hårt av den svåra torkan under våren
och sommaren i år. Liknande förhållanden råda inom Mälardalen samt vissa
delar av Kalmar och Blekinge län. Till kommissionen ha inkommit framställningar
av olika slag avseende hjälpåtgärder i samtliga nu nämnda delar
av riket. Vid bedömande av det stöd, som i nuvarande läge kan anses böra
bringas jordbruket på grund av det svaga skördeutfallet m. m., måste hänsyn
emellertid tagas till att förhållandena gestaltat sig väsentligt olika inom
ett vart av de områden, varom här närmast är fråga. Ojämförligt svårast
måste situationen anses vara på Gotland. I flera år ha nederbördsförhållandena
därstädes varit otillfredsställande, och de två senaste åren ha stora
delar av det gotländska jordbruket träffats av missväxt, vilken särskilt i år
är mycket omfattande. Redan fjolårets svaga skörd nödvändiggjorde, att
anstalter måste träffas för att tillföra Gotland strå- och kraftfoder till nedsatta
priser. Visserligen inneburo dessa åtgärder en hjälp till jordbrukarna
på Gotland, men någon full kompensation för den så felslagna skörden kunde
de likväl icke utgöra. Tvärtom hade ett mycket stort antal särskilt mindre
jordbrukare ändock kommit i en mycket svår ekonomisk situation, som genom
årets missväxt blivit ytterligare förvärrad. Det torde därför få anses
uteslutet att i år kunna stödja jordbruket och upprätthålla animalieproduktionen
på Gotland i någorlunda omfattning endast genom åtgärder av de
slag, som vidtogos under konsumtionsåret 1939/40. Skall icke det gotländska
jordbruket genom nedslaktning av kreaturen och annorledes lida allvarlig
skada för år framåt, finner kommissionen således en omfattande stödverksamhet
nödvändig, vilken verksamhet i första hand bör inriktas på det mindre
jordbruket. Kommissionen är av den uppfattningen, att även andra än
de små jordbruken i vissa fall måste effektivt stödjas för att kunna bestå
som produktionskraftiga jordbruk. Dels av denna anledning, dels ock enär
även på Gotland skördeutfallet växlat — å myrmarkerna har sålunda
höskörden i vissa fall varit någorlunda tillfredsställande — torde det
bliva nödvändigt att en ifrågasatt mer omfattande hjälpverksamhet grundas

4 Kungl. Maj-.ts proposition nr 28.

på en individuell prövning, förslagsvis genom hushållningssällskapets försorg.

Med de gotländska i viss mån likartade äro förhållandena i vissa delar av
Öland samt södra Kalmar och Blekinge län. Även därstädes lia skördeförhållandena
på grund av torka varit otillfredsställande ej endast i år utan
även i fjol och tidigare. Och i år torde skördeutfallet därstädes i många fall
vara lika svagt som på Gotland. Inom de nu berörda områdena torde emellertid
växlingarna i skördeutfallet vara betydligt mer utpräglade än på Gotland.
En behovsprövning av eventuella stödåtgärder är därför här än mer
av behovet påkallad.

Vad slutligen angår Mälarområdet och angränsande delar iakttages i år
ett på många håll mycket svagt skördeutfall. I vissa fall torde läget i detta
avseende vara lika bekymmersamt som i tidigare berörda områden. Vid bedömande
av de åtgärder, som kunna behöva vidtagas för att bereda jordbruket
inom här ifrågavarande område en tillfällig hjälp, bör hänsyn emellertid
tagas till att området i fråga närmast föregående år icke varit utsatt för de
svåra förhållanden, som försatt många jordbrukare på Gotland och Öland
m. fl. områden i en ur ekonomisk och andra synpunkter bekymmersam belägenhet.
Detta utesluter givetvis icke. att även inom Mälarområdet i vissa
fall omfattande stödåtgärder kunna bliva påkallade.

I fråga om förslaget rörande transport av hö och halm har kommissionen
framhållit i huvudsak följande.

Ett första och ett oeftergivligt villkor för att kreatursbestånden skola kunna
i önskvärd omfattning upprätthållas inom de av torkan svårast drabbade
områdena är att dessa områden tillföras underhållsfoder till djuren i form
av hö och halm. Priserna å hö och halm komma emellertid att ligga jämförelsevis
höga. Av allt att döma måste man räkna med att få betala så
höga priser därför, att den jordbrukare, som lider direkt brist på underhållsfoder,
vid nuvarande prisläge på animalier knappast kan utan betydande
förlust omsätta hö och halm i animalieprodukter. Ännu mindre kan han
utöver själva inköpskostnaderna bära den fördyring av stråfodret, som fraktkostnaderna
kunna innebära. Kommissionen vill därför förorda, att fraktkostnaderna
för hö och hahn, som enligt kommissionens anvisningar av
svenska spannmålsaktiebolaget eller genom dess förmedling tillföras av torkan
drabbade områden, må gäldas av statsmedel. Spannmålsbolaget bör för ändamålet
anbefallas att ombesörja dylika transporter, varvid bolaget bör äga
uppbära ersättning för kostnaderna. Tillsvidare torde ifrågavarande verksamhet
böra begränsas till en myckenhet hö och halm örn tillhopa högst

25.000 ton. De härav föranledda kostnaderna torde icke, även om transporterna
många gånger torde bliva jämförelsevis långväga, behöva överstiga

750.000 kronor.

Beträffande förslaget örn statsbidrag och förutsättningarna härför har livsmedelskommissionen
anfört:

^ Realisationsvärdet av det stråfoder, som omsättes till animalier, är icke
så högt, att det motsvarar de på grund av foderknappheten inom landet ledande
priserna å hö och halm. Dessutom befinna sig, såsom hushållningssällskapet
och kristidsstyrelsen i Gotlands län framhålla, många jordbrukare
i den belägenheten, att de icke kunna eller icke våga belasta sin ekonomi
med stråfoderinköp till nu gällande priser. Det kunde därför ifrågasättas, att
staten här trädde emellan för att tillhandahålla hö och halm till nedsatta
priser. En dylik anordning medför emellertid med nödvändighet en ransonering
och kan dessutom inverka störande på marknadsförhållandena inom

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

5

de delar av landet, där försäljningar till nedsatta priser ägde rum. Kommissionen
har på anförda grunder icke funnit ett dylikt förfarande ändamålsenligt.
I stället vill kommissionen förorda, att möjlighet beredes för jordbrukare
att erhålla statsbidrag för inköp av stråfoder. Visserligen har denna anordning
den olägenheten, att en individuell prövning måste äga rum. Verksamheten
bör i första hand innebära ett stödjande av det mindre jordbruket
men torde icke nödvändigtvis endast höra inskränkas att avse detsamma.
Kommissionen vill sålunda föreslå, att medel anvisas för utlämnande av
statsbidrag till jordbrukare för inköp av stråfoder. Med hänsyn till förhållandena
inom olika delar av landet torde dylika statsbidrag tillsvidare böra
utlämnas endast till jordbrukare inom Gotlands, Kalmar eller Blekinge län.
Bidragsverksamheten torde böra omhänderhavas av hushållningssällskapen
under lantbruksstyrelsens tillsyn. För erhållande av statsbidrag torde endast
böra ifrågakomma innehavarna av sådana brukningsdelar, å vilka skördeutbytet
av stråfoder under år 1940 blivit avsevärt sämre än eljest. Såsom
förutsättningar för erhållande av bidrag torde vidare böra uppställas dels
att inköp av stråfoder för brukningsdelen befinnes nödigt för att nötkreatursbesättningen
å denna skall kunna bibehållas vid en med hänsyn till rådande
förhållanden lämplig storlek, dels ock att jordbrukaren kan anses vara i
behov av ekonomiskt bistånd för att kunna företaga dylikt inköp. Det högsta
belopp med vilket bidrag bör utgå, synes kunna begränsas till 500 kronor
per brukningsdel. Härigenom kunna mindre jordbrukare vid behov erhålla
bidrag för inköp av hela sitt stråfoderbehov, under det att större jordbrukare,
därest det prövas lämpligt att bidrag utlämnas till dylika, kunna erhålla
bidrag upp till nämnda belopp och därigenom erhålla en god hjälp till
finansiering av sina stråfoderinköp. Såsom villkor för erhållande av bidrag
torde böra uppställas, att vederbörande jordbrukare förbinder sig att använda
det erhållna bidraget endast för inköp av stråfoder för utfodring av
djur å den egna brukningsdelen samt att icke före den 1 juli 1941 genom försäljning
eller nedslaktning minska nötkreatursbesättningen å brukningsdelen
i vidare mån än hushållningssällskapet med hänsyn till vad som är förenligt
med klok hushållning det medgiver. I förbindelsen torde även böra
stadgas skyldighet för jordbrukaren att återbetala erhållet bidrag, därest
han icke uppfyller de föreskrivna villkoren.

Vad angår Gotlands läns hushållningssällskaps och kristidsstyrelses begäran
om tilldelning åt länets jordbrukare av kr af tf oder till angivna kvantiteter
och priser har livsmedelskommissionen uttalat, att kommissionen
hade för avsikt att tilldela samtliga de förut nämnda av torkan drabbade
områdena oljekraftfoder och även kli i större omfattning i förhållande till
den tidigare användningen av dylikt foder än som komme att ske genomsnittligt
i riket. Då kommissionen dessutom räknade med att klipriserna icke
skulle behöva höjas samt att även priset å oljekraftfoder skulle kunna bibehållas
vid ungefär nuvarande nivå, borde dessa priser kunna anses såsom
tillfredsställande i förhållande till de nuvarande produktmjölkpriserna. Kommissionen
har vidare yttrat att kommissionen även haft för avsikt att
i viss omfattning tillhandahålla jordbruket inom de här ifrågavarande områdena
fodersäd, vilken då vore tänkt att fördelas efter anvisningar, som
kommissionen skulle meddela de olika kristidsstyrelserna. Redan nu hade
kommissionen för övrigt ställt till förfogande på Gotland och Öland samt

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

å fastlandet i södra Kalmar län dels vissa myckenheter foderärter, dels
ock mindre kvantiteter majs och vetegröpe, som redan iordningställts men
som icke fått användas till utfodring enligt dittills av kommissionen meddelade
direktiv. Då kommissionen följde denna fråga med uppmärksamhet,
syntes det kommissionen som om för dagen några ytterligare anstalter utöver
de redan vidtagna icke vore erforderliga.

Vidkommande den av hushållningssällskapet och kristidsstyrelsen väckta
frågan om tillhandahållande av utsäde till jordbruket, där sådant kunde bliva
erforderligt, har livsmedelskommissionen meddelat, att kommissionen hade
för avsikt att träffa uppgörelse med svenska spannmålsaktiebolaget att från
befintliga lager till självkostnadspris utförsälja vete och råg för utsädesändamål,
örn så visade sig behövligt.

I fråga om det av hushållningssällskapet och kristidsstyrelsen i Gotlands
län väckta förslaget, att jordbrukarna därstädes eventuellt skulle beredas
möjlighet att erhålla räntefria amorteringslån närmast för att erhålla rörelsemedel,
enär försäljningsinkomsterna i år bleve så väsentligt inskränkta, har
kommissionen yttrat:

Även denna fråga berör samtliga ifrågavarande områden. Samtidigt har
densamma emellertid så betydande principiella och praktiska konsekvenser,
att kommissionen icke utan en omfattande undersökning, vilken icke nu
medhunnits, kan taga ställning därtill. Samtidigt bär kommissionen dock
den uppfattningen, att för vissa jordbrukare de av kommissionen föreslagna
åtgärderna kunna visa sig otillräckliga för att trygga deras verksamhet.
Kommissionen har emellertid ansett, att de ytterligare åtgärder, som kunna
behöva vidtagas i nu berörda syfte, dock närmast äro att anse såsom behövliga
ur social synpunkt. Desamma torde därför närmast böra prövas med
hänsyn härtill, vilken prövning icke synes böra ankomma på kommissionen.

Länsstyrelsen i Kalmar län har i skrivelse den 22 augusti 1940 likaledes
framställt vissa yrkanden örn hjälp i anledning av den felslagna skörden å
Öland. I denna skrivelse har hemställts dels att genom livsmedelskommissionen
åtgärder vidtoges för tryggande av tillgången på lämpligt utsäde av
såväl säd som foderväxter för nästa års vårsådd ävensom av erforderliga
mängder stråfoder och kraftfoder till priser som stöde i skäligt förhållande
till produktmjölkpriset, dels ock att möjligheter bereddes till kredithjälp med
foderanskaffningen för särskilt behövande jordbrukare i den omfattning,
som kunde finnas nödvändigt för att förhindra olämplig nedslagning.

Genom beslut denna dag har Kungl. Maj:t i anledning av livsmedelskommissionens
förut omförmälda framställning bemyndigat kommissionen att
till sådana jordbrukare å Gotland och Öland ävensom inom fastlandsdelen av
södra Kalmar län samt inom Blekinge län, vilka finnas vara i behov därav,
genom svenska spannmålsaktiebolaget i mån av tillgång utlämna för
utsäde tjänlig råg och vete till bolagets självkostnadspris. I beslutet har vidare
föreskrivits, att jordbrukare skulle äga erhålla utsäde på sätt nyss nämnts
utan annan ersättning än för eventuella fraktkostnader under förutsättning att
han avlämnat förbindelse enligt av livsmedelskommissionen fastställt formulär
att dels av 1941 års skörd före av kommissionen bestämd dag utan särskild

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

7

gottgörelse till svenska spannmålsaktiebolaget återlämna råg eller vete eller
bådadera slagen av spannmål till enahanda myckenheter och kvalitet som de
till utsäde mottagna, dels ock för den händelse han skulle brista härutinnan,
gälda det värde utsädet hade vid tiden för utlämnandet. Därvid skulle iakttagas,
att möjlig brist i kvaliteten hos den återlämnade spannmålen finge
kompenseras med större kvantitet samt att, därest den återlämnade spannmålen
vore av bättre kvalitet än den för utsäde utlämnade, motsvarande
minskning skulle ske i kvantiteten enligt av livsmedelskommissionen fastställda
grunder.

Innan jag närmare ingår på min egen ståndpunkt till de nu föreliggande
frågorna om fraktbidrag för transport av hö och halm samt bidrag till
jordbrukare för anskaffande av foder, torde jag få erinra, att under föregående
konsumtionsår statsmakterna lämnat bistånd till jordbrukarna å
Öland och Gotland. Genom beslut den 25 augusti 1939 anvisades sålunda ett
belopp av högst 240,000 kronor såsom bidrag till inköp av hö för att till
ett pris, som med 3 öre per kilogram understeg inköpskostnaden, under
tiden den 1 september 1939—30 april 1940, tillhandahållas jordbrukare
inom Gotlands län, vilka till följd av missväxt under år 1939 lidit brist på
foder. Vidare anvisade 1940 års lagtima riksdag ett reservationsanslag av

40,000 kronor till åtgärder för avhjälpande av stråfoderbristen på Öland
(prop. nr 41. r. skr. nr 78). Genom beslut den 15 mars 1940 ställde sedermera
Kungl. Majit ett belopp av högst 12,000 kronor till Kalmar läns södra hushållningssällskaps
förfogande såsom bidrag för lindring av fraktkostnaderna
för stråfoder till sällskapets fastlandsområde.

Under de senaste åren ha till följd av torkan å Öland och Gotland inträffat
missväxt å foder. I anledning härav ha statsmakterna lämnat jordbrukarna
bistånd i olika hänseenden. Även i år har, såsom framgår av utredningen, på
grund av den långvariga torkan under våren och försommaren svårartad
missväxt uppkommit å Öland och Gotland. Enahanda synes förhållandet nu
även vara inom vissa delar av Kalmar län i övrigt ävensom inom delar av
Blekinge län. De svårigheter som drabbat jordbruket i dessa landsändar torde
vara av den omfattning, att statsmakterna böra i likhet med vad tidigare skett
bispringa jordbrukarna vid anskaffandet av foder och utsäde. Det är att
märka, att det i nuvarande läge är av största betydelse att icke en alltför stor
nedslaktning av kreatur äger rum. Uppenbarligen är en sådan nedslagning
att befara, därest staten icke lämnar hjälp. Livsmedelskommissionen
har i sin skrivelse framlagt flera olika förslag avseende att lämna jordbrukarna
nödigt bistånd i den svåra situation, som blivit en följd av de ogynnsamma
väderleksförhållandena under sommaren. Vissa av dessa förslag lia,
på sätt förut berörts, genom beslut denna dag föranlett hjälpåtgärder från
Kungl. Majits sida.

Såsom kommissionen framhållit är ett oeftergivligt villkor för att kreatursbeståndet
skall kunna upprätthållas inom de av torkan svårast drabbade
trakterna att jordbrukarna inom dessa områden erhålla underhållsfoder i

Före draganden.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

tillräcklig omfattning. Priset på foder torde för närvarande vara så högt, att
den jordbrukare, som lider direkt brist på foder, vid nuvarande prisläge på
animalieprodukter, knappast torde kunna utan förlust omsätta hö och halm
i sådana produkter. Att till kostnaderna för fodret även lägga avsevärda utgifter
för frakt torde i allmänhet för jordbrukarna svårligen låta sig göra.
I anslutning till kommissionens förslag vill jag därför tillstyrka, att statsmedel
ställas till förfogande för gäldande av fraktkostnaderna för hö och
halm som tillföras de av torkan drabbade områdena. De områden, som här
närmast torde böra komma i fråga, synas vara Gotlands, Kalmar och Blekinge
län, vilka enligt vad utredningen giver vid handen svårast lidit av den ogynnsamma
väderleken. Det torde vara lämpligt att, såsom kommissionen förordat,
transporterna av stråfodret ombesörjas av svenska spannmålsaktiebolaget.
För närvarande synes man kunna begränsa ifrågavarande verksamhet
till att avse en myckenhet hö och halm om tillhopa högst 25,000 ton. Kostnaderna
härför ha av kommissionen beräknats till 750,000 kronor, mot vilken
beräkning intet synes vara att erinra.

I likhet med kommissionen anser emellertid även jag, att det nu ifrågasatta
biståndet i avseende å transportkostnaderna icke är till fyllest i den brydsamma
situation, vari jordbruket i dessa trakter råkat till följd av missväxten.
Såsom kommissionen framhållit är realisationsvärdet av det stråfoder,
som omsättes i animalier, icke så högt, att det motsvarar de på grund av foderknappheten
inom landet rådande priserna på hö och halm. Många jordbrukare
torde även i anledning av de svårigheter, som under föregående år rått
på grund av missväxten å foder, befinna sig i den ekonomiska belägenhet,
att de överhuvud taget icke äro i stånd att verkställa behövliga inköp av stråfoder
till de priser som för närvarande gälla. Med hänsyn härtill synes nödvändigt,
att ytterligare hjälp lämnas jordbruket i nu ifrågavarande landsändar.
Det av kommissionen i sådant syfte framlagda förslaget om statsbidrag
till inköp av stråfoder synes därför välbetänkt. Bidragsverksamheten
torde närmast böra bedrivas inom Gotlands, Kalmar och Blekinge län.
I anslutning till vad kommissionen förordat bör såsom förutsättningar för bidrag
gälla dels att inköp av stråfoder för den brukningsdel varom fråga är
befinnes nödigt för att kreatursbesättningen skall kunna bibehållas vid en
lämplig storlek och dels att jordbrukaren kan anses vara i behov av ekonomiskt
bistånd för att kunna företaga dylikt inköp. Högsta bidragsbeloppet
torde böra utgöra 500 kronor. Genom en sådan begränsning av bidragsbeloppens
storlek vinnes, att småbrukarna i vissa fall kunna erhålla bidrag för inköp
av hela sitt stråfoderbehov. Innehavare av större jordbruk kunna, där de
befinnas i behov av bistånd, genom ett dylikt bidrag erhålla icke obetydlig
hjälp vid inköp av behövligt stråfoder. För att skapa garanti mot missbruk
av bidraget torde böra föreskrivas, att den som tilldelats bidrag skall utfärda
förbindelse att använda det beviljade bidraget endast till inköp av stråfoder
samt att icke före den 1 juli 1941 genom försäljning eller nedslaktning minska
sin nötkreatursbesättning i vidare mån än han därtill erhåller tillstånd av vederbörande
bidragsbeviljande myndighet. Därest villkoren skulle eftersättas,

Kungl. Maj.-ts proposition nr 28-

9

bör återbetalningsskyldighet åligga vederbörande bidragstagare. Den ifrågasatta
bidragsverksamheten torde lämpligen kunna handhavas av hushållningssällskapen
under lantbruksstyrelsens överinseende. Livsmedelskommissionen
har ansett ett belopp av 2,000,000 kronor böra anvisas för ifrågavarande
ändamål. Mot denna beräkning av anslagsbehovet har jag icke någon
erinran att göra. Jag förordar därför, att ett reservationsanslag å nämnda
belopp nu äskas. Därest riksdagen skulle biträda de av mig nu framlagda förslagen,
torde det sedermera få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga
bestämmelser.

Vad angår det av hushållningssällskapet och kristidsstyrelsen i Gotlands län
väckta förslaget örn beredande av möjlighet för jordbrukarna inom länet att
erhålla räntefria amorteringslån för att erhålla rörelsekapital torde denna
fråga såsom livsmedelskommissionen framhållit böra upptagas till övervägande
i ett vidare sammanhang.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1940/41 å
driftbudgeten under nionde huvudtiteln anvisa
dels till Kostnader för transport av stråf oder ett reservationsanslag
av ............................ kronor 750,000,

dels ock till Statsbidrag för inköp av stråfoder ett reservationsanslag
av ........................kronor 2,000,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

G. von Euler.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 28.

2