Kungl. Majlis proposition nr 20.

1

Nr 20.

Kungl. Majits proposition till riksdagen angående lindring i
grunderna för utlämnande av torvlån från industrilånefonden;
given Solliden den 19 augusti 1940.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av statsrådsprotokollet över
handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om
vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

GUSTAF.

Christian Gunther.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Solliden den 19 augusti
1940.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Wigforss, Eriksson,

Bergquist.

Föredraganden, ministern för utrikes ärendena Gunther, anför:

Vid 1902 års riksdag beslöts bildande av en fond för torvindustriens befrämjande,
den s. k. torvindustrilånefonden, från vilken lån skulle kunna
utlämnas för industriella anläggningar, avseende tillverkning av bränntorv
eller torvströ.

I en till 1927 års riksdag avlåten proposition nr 196, vilken vann riksdagens
bifall, föreslog Kungl. Majit, att lån från fonden måtte få lämnas till
även andra fabriker och industriella företag än de till torvhanteringen hörande.
Fondens benämning ändrades i anslutning härtill till industrilånefonden.
I samband härmed utfärdades kungörelse den 13 oktober 1927 (nr
402) med allmänna villkor och bestämmelser för lån från fonden. Efter
vissa genom kungörelse den 18 juni 1937 (nr 621) vidtagna ändringar äro de
nuvarande lånebestämmelserna — såvitt angår torvlånen — av följande lydelse: Bihang

till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 20.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

§ 1.

Lån från industrilånefonden må utlämnas för

1) industriella anläggningar, som avse tillgodogörande av landets torvtillgångar
för tillverkning av torvbränsle eller torvströ (torvlån).

2) andra industriella anläggningar--- -—■ (industrilån).

§ 2.

Ansökning om torvlån göres hos Kungl. Maj:!. Därest anläggning, för vilken
lån sökes, redan blivit utförd, skall ansökningen vara åtföljd av plan
över anläggningen jämte besiktnings- och värderingsinstrument. I annat
lall skall ansökningen åtföljas av plan för den avsedda anläggningen jämte
ritningar och kostnadsförslag.

Ilar planen jämte instrument eller ritningar och kostnadsförslag icke upprättats
av någon statens torvingenjör, skall sådan tjänsteman hava efter
granskning avgivit yttrande däröver.

§ 3.

Torvlån beviljas till högst så stort belopp, som svarar mot hälften av den
å fullbordad anläggning nedlagda kostnaden eller av beräknad anläggningskostnad
för företag, som vid tiden för låneansökningens ingivande ännu icke
fullbordats, dock att undantagsvis beträffande nytt företag, när särskilda
omständigheter prövas därtill föranleda, lån beviljas intill två tredjedelar av
förenämnda kostnader. För samma företag beviljas lån i varje fall icke till
större belopp än 300,000 kronor för bränntorvfabrik och 100,000 kronor för
torvströfabrik. I samband med låns beviljande fastställer Kungl. Maj:t plan
för anläggningen, därest denna icke redan är utförd, varjämte Kungl. Maj:t,
örn så finnes påkallat, lämnar föreskrifter om mossbottnens behandling.

Fråga örn ändring av den fastställda planen för anläggningen underställes
Kungl. Maj:ts prövning; dock må sådan fråga avgöras av kommerskollegium,
därest anläggningskostnaden förändras med högst en tiondel, skolande
kollegium härvid, om anläggningskostnaden minskas, föreskriva motsvarande
minskning i lånebeloppet.

§ 4.

Beviljat torvlånebelopp utlämnas, i den mån medel finnas tillgängliga från
fonden, av statskontoret i följande ordning.

Sedan låntagaren till statskontoret avlämnat förbindelse å lånesumman
ävensom sådan säkerhet för förbindelsens behöriga fullgörande, som av statskontoret
godkännes, utbetalas, då fråga är om redan utförd anläggning, hela
lånet och i annat fall lånets halva belopp. I det senare fallet utbetalas ytterligare
en fjärdedel av lånet, sedan med intyg av någon statens torvingenjör
blivit styrkt, att anläggningen enligt den fastställda planen blivit utförd till
halva den beräknade kostnaden, samt återstoden av lånet, sedan genom intyg
av någon statens torvingenjör blivit styrkt, att anläggningen blivit fullbordad
enligt nämnda plan; och skall detta hava skett inom tre år efter lånets beviljande,
vid äventyr som i § 11 sägs.

§ 5.

Har för beviljat torvlån icke inom två månader efter därom erhållet föreläggande
avlämnats säkerhet, som av statskontoret godkännes, skall rätten
till lånets utbekommande anses förverkad.

Kungl. Maj.ts proposition nr 20.

3

§ 6.

Å lyftat torvlanebelopp skall erläggas ränta fran lyftningsdagen nied fyra
procent; dock vare låntagaren skyldig att å lånet eller vad därav återstår
ognidet erlägga ränta med det högre procenttal, som under lånetiden kan
varda bestämt.

§ 7.

Torvlån, som innehafts under fyra år från första lyftningsdagen, skall
linder^ därpå följande högst tolv år återbetalas med lika kapitalbelopp årligen,
låntagaren dock obetaget att före lånetidens utgång på en gång inbetala
ogulden del av lånet.

§ 8-

Om kapitalavbetalning å torvlån icke fullgöres inom åtta dagar efter förfallodagen,
är låninnehavaren skyldig erlägga dröjsmålsränta från förfallodagen
å det till betalning förfallna kapitalbeloppet enligt de grunder, som
kunna varda i särskild ordning bestämda.

§ 9.

Därest statskontoret under lånetiden skulle finna den för torvlån ställda
säkerheten icke vidare vara nöjaktig, skall låninnehavaren inom två månader
efter därom erhållet föreläggande avlämna sådana nya säkerhetshandlingar,
som av statskontoret godkännas.

§ 10.

Innehavare av torvlån skall årligen inom tid, som statskontoret äger bestämma,
efter besiktning av någon statens torvingenjör med intyg från
kommerskollegium hos statskontoret styrka, att den rörelse, för vilken lånet
erhållits, skötes ändamålsenligt samt, där föreskrift örn mossbottnens
behandling lämnats, att denna icke åsidosättes.

§ 11.

Därest anläggningen icke inom tre år från det torvlånet beviljats blivit
fullbordad enligt därför gällande plan eller rörelsen icke skötes ändamålsenligt
eller rörelsen nedlägges, skall lånet eller vad därav återstår oguldet
anses vara till betalning genast förfallet, såvida icke Kungl. Maj:t på särskild
ansökning finner gott medgiva anstånd med betalningen helt eller
delvis.

§ 12.

Erlägger innehavare av torvlån icke likvid inom åtta dagar från förfallodag611.
. eller försummar han eljest att fullgöra något för lånets åtnjutande
uppställt villkor, kan lånet av statskontoret förklaras vara till betalning
genast förfallet.

I skrivelse den 27 maj 1940 har kommerskollegium hemställt örn åtgärds
vidtagande för möjliggörande av utdelning av torvlån även såsom förlag
till driftkostnader. Kollegium har i fråga härom anfört i huvudsak följande: I

samband med torvlånefondens tillkomst 1902 hade riksdagen i fråga
örn villkoren för lans erhållande uttalat sig, som örn riksdagen ej tänkte
sig någon annan användning för fonden än allenast hjälp till nyanläggningar
och utvidgningar inom torvhanteringen. I anslutning härtill hade

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

torvlånevilikoren utformats. Detta vore med hänsyn till dåvarande förhållanden
ganska naturligt. Torvindustrien hade varit föga utvecklad och
man måste då hava funnit tillskapandet av nya fabriker vara en viktig lippgift.

En särskild anledning till nyanläggningar hade därefter inställt sig under
världskriget 1914—1919, då på grund av bristen på importerade bränslen
ett stort antal torvfabrikör uppkommit. Mångå bränntorvfabrikör hade
i följd av sedermera sjunkande kolpriser mast nedläggas, men da under
nu pågående krig bränslebrist åter inställt sig, torde åtskilliga innehavare
av äldre bränntorvfabriker vara hågade att återupptaga driften. Sådant
syntes under nuvarande förhållanden böra uppmuntras, särskilt örn därvid
inga avsevärda nyanskaffningar eller nya anläggningar erfordrades utan det
kapital, som behövdes för igångsättandet, kunde tänkas Wiva på kort tid atel
intjänat. Det syntes alltså önskvärt, att torvlån måtte få utlämnas även
för att exempelvis förse ett företag med ett mindre driftkapital.

Kungörelsen innehölle utom lånevillkoren även föreskrifter om sättet för
sökande av torvlån. I sådant avseende stadgades i § 2, att ansökningen skulle
vara åtföljd av plan över anläggningen jämte besiktnings- och värderingsinstrument.
Dessa handlingar vore dock onödigt vidlyftiga i det fall, att endast
ett lån till förlag för driften avsåges, och det syntes därför önskvärt, att
ansökningar örn dylika förlagslån finge mottagas utan iakttagande av de
i kungörelsen stadgade formerna för sökande av torvlån.

Skulle i driftlånet ingå några poster, avseende nyanskaffningar eller anläggningar,
torde denna del av länet böra utbetalas i den ordning § 4
stadgade, därvid dock enligt statskontorets beprövande intyg av annan vederhäftig
person än torvingenjör borde kunna fa godtagas som grundläggande
rätt för statskontoret att utbetala lånet. I övrigt skulle de i kungörelsen
lämnade föreskrifter, anslutande sig till förefintligheten av en av
torvingenjör uppgjord plan, endast i tillämpliga delar hava avseende pa det
slags torvlån, varom här vore fråga. „

Återbetalningstiden för dessa torvlån borde få bestämmas pa grund av
omständigheterna i det särskilda fallet, då den ju i regel borde kunna bliva
betydligt kortare än vad i kungörelsen medgåves. Någon amorteringsfri
lånetid syntes i regel ej böra behövas. o

Kontrollen å skötseln av den anläggning, för vilken lan atnjotes, borde la
utövas i friare former än enligt kungörelsen.

Statskontoret, som den 6 juni 1940 efter remiss avgivit utlåtande i ärendet,
har förklarat sig icke hava någon erinran att göra mot att åtgärder vidtoges
i det av kommerskollegium avsedda syftet. Ämbetsverket understryker dock
vikten av att vid beviljandet av de ifrågasatta lånen garantier skapades för
att lånemedlen utnyttjades för driften vid vederbörande företag och icke
komme till användning för inlösen av från privat håll redan lämnade krediter.

Med skrivelse den 30 juli 1940 har kommerskollegium sedermera överlämnat
ett av kollegium utarbetat förslag till ändringar i vissa delar av kungörelsen
den 13 oktober 1927 angående allmänna villkor och bestämmelser för
lån från industrilånefonden. Ifrågavarande förslag är av följande lydelse:

8 1.

Lån från industrilånefonden må utlämnas för

1) beredande av anläggnings- eller driftkapital för industriella anläggning -

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 20.

ar, sorn avse tillgodogörande av landets torvtillgångar för tillverkning av
torvbränslc eller torvströ (torvlån), och

2) andra industriella---beaktande (industrilån).

§ 2.

Ansökning om torvlån ställes till Kungl. Majit. Ansökningen skall innehålla
uppgift om det sökta lånebeloppet och det ändamål, för vilket länet
skall användas, samt vara åtföljd av handlingar, som möjliggöra granskning
av ansökningen ur teknisk och ekonomisk synpunkt.

Avser låneansökning anläggningskostnader skall, därest anläggningen redan
blivit utförd, ansökningen vara åtföljd av plan över anläggningen jämte besiktnings-
och värderingsinstrument. I annat fall skall ansökningen åtföljas
av plan för den avsedda anläggningen jämte ritningar och kostnadsförslag.

Vid ansökningen fogad handling av torvtekniskt innehåll skall antingen
vara upprättad av en av kommerskollegium godkänd tekniker med erfarenhet
rörande torvlianteringen eller vara av en sådan tekniker granskad och
försedd med hans yttrande däröver.

§ 3.

Torvlån för anläggningskostnader beviljas---behandling.

Fråga---lånebeloppet. o , ,

Torvlån för driftkostnader beviljas i regel till högst sa stort belopp, som
svarar mot ett års kostnader för anläggningens drift.

§ 4.

Torvlån utlämnas, i den mån medel finnas tillgängliga från fonden, av
statskontoret, sedan låntagaren till statskontoret avlämnat förbindelse å lånesumman
ävensom sådan säkerhet för förbindelsens behöriga fullgörande, som

av statskontoret godkännes. .

Avser lånet kostnader för anläggning, som ännu ej utförts, skall hälften av
lånebeloppet innehållas och utbetalas med en fjärdedel, sedan genom intyg
visats, att anläggningen enligt den fastställda planen blivit utförd till halva
den beräknade kostnaden, samt med återstoden, sedan sålunda visats, att
anläggningen blivit fullbordad enligt nämnda plan. Intyg, som nyss sagts,
skall vara utfärdat av tekniker, som i § 2 avses. Fullbordandet av anläggningen
skall, vid äventyr som i § 11 sägs, ske inom lie år efter lånets beviljande.

§ 7.

Torvlån skall, där ej Kungl. Majit i särskilt fall annorlunda föreskriver,

återbetalas i följande ordning: , _ .

1) lån, som avser anläggningskostnad, skall sedan det innehafts under tyra
år från första lyftningsdagen återbetalas under därpå följande tolv år;

2) lån, som avser driftkostnader, skall återbetalas under högst fem år fran

lyftningsdagen. „ IO , , .

Återbetalningen skall ske med lika kapitalbelopp ärligen, lantagaren dock
obetaget att före lånetidens utgång inbetala större belopp än ovan sagts eller
på en gång hela den oguldna delen av lånet.

§ 10.

Innehavare av torvlån skall å tider, som statskontoret äger bestämma, eftei
besiktning genom sådan tekniker, som i § 2 avses, med intyg från kommerskollegium
hos statskontoret styrka, att den rörelse, för vilken lånet erhållits,
skötes ändamålsenligt samt, där föreskrift örn mossbottnens behandling lämnats,
att denna icke åsidosättes.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

Före draganden.

§ 11.

Därest anläggning icke inom tre år från det torvlån för anläggningskostnader
beviljats blivit fullbordad enligt därför gällande plan eller ock rörelse
tor vilken fondan erhållits, icke skötes ändamålsenligt eller nedlägges, skall
länet eller vad därav återstår oguldet anses vara till betalning genast förfallet
savida icke Kungl. Maj:t på särskild ansökning finner gott medgiva anstånd
med betalningen helt eller delvis.

Till motivering för berörda författningsförslag bär kollegium anfort följande: För

att möjliggöra återupptagande av torvtillverkningen vid sådana bränntorvfabnker,
som varit nedlagda en längre tid, erfordrades i allmänhet upprensning
av diken och avlopp samt reparation av maskiner och lador jämte
översyn av planeringen. I de fall, där innehavaren saknade nödigt kapital
härtill samt till de direkta driftkostnaderna, skulle de nu ifrågavarande lånen
som i sin helhet torde kunna betecknas som torvlån till driftkostnader, bliva
e rt ord örliga för att ökad torvtill verkning skulle komma till stånd inom landet

Vid uppgörandet av förslaget hade kollegium, i anledning av vad statskontoret
yttrat över kollegii framställning av den 27 maj 1940, övervägt i vilken
man tillgodoseendet av statskontorets därvid uttalade önskemål förutsatte ändring
av kungörelsen.

De nya driftlånen skulle givetvis hava till ändamål att befordra tillverkningen
av torvprodukter, och vid beviljandet av sådana lån torde en viss årlig
mimmitiHverkmng böra föreskrivas. Ett eftersättande av sådan föreskrift vore
alitsa icke förenligt med ändamålsenlig skötsel av rörelsen. För att utöva kontroll
över detta kunde statskontoret behöva få företaget besiktigat vid av statskontoret
vald tidpunkt av året. Härav föranleddes en ändring i § 10.

Övriga sakliga ändringar, som kollegium föreslagit, avsåge endast bättre anpassning
till faktiska förhallanden, då från och med innevarande budgetår
torvmgenjörer komme att endast tillfälligt förordnas och intet vöre bestämt
örn de former, varf statens rådgivande och kontrollerande verksamhet på torvhanteringens
område framdeles skulle komma att utövas, utan endast kunde
antagas, att någon statlig befattningshavare med teknisk utbildning eller av
statlig myndighet auktoriserad tekniker måste hava befattning med dylika
frågor.

De formella ändringarna vore betingade av de sakliga.

Principerna för torvlåns utlämnande hava under såväl den förutvarande
lorvindustrilånefondens som den nya industrilånefondens tillvaro växlat. Under
vissa tider, särskilt under världskrigets bränslebrist, har man söht uppmuntra
till största möjliga antal nyanläggningar. Under andra tider åter, då
depression inträtt inom torvhanteringen, har långivningen skett med mer eller
mindre starkt utpräglad återhållsamhet. Detta har framför allt varit fallet
under de senaste två decennierna. Bränntorvtillverkning har under då rådande
rikliga bränsletillgång och låga stenkolspriser blott i särskilt gynnsamma
fall kunnat löna sig.

Det är under nuvarande förhållanden av vikt att främja utnyttjandet av de
torvtillgångar, som finnas inom landet. Såsom kommerskollegium framhållit
torde åtskilliga innehavare av äldre bränntorvsanläggningar vara hågade
att återupptaga driften, därest vederbörande företag försåges med för ända -

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 20.

målet erforderligt driftkapital. Jag tillstyrker med hänsyn härtill sådana
jämkningar i de för industrilånefondens användning gällande grunder, att
möjlighet beredes att med lån tillgodose tor vhanteringen icke blott, på sätt
för närvarande är fallet, för nyanläggningar och utvidgningar utan även för
beredande av driftkapital. För genomförande av förslaget torde fordras
riksdagens medgivande.

Vad angår villkoren för de nya lånen ävensom de ändringar i övrigt i gällande
kungörelse angående allmänna villkor och bestämmelser för lån från
industrilånefonden, vilka kommerskollegium föreslagit, kan jag i huvudsak
biträda samma förslag. Lån för driftkostnader torde sålunda få beviljas i regel
till högst så stort belopp, som motsvarar dylika kostnader under ett år.
Återbetalningstiden bör bestämmas till högst fem år. Erforderliga närmare
föreskrifter i ämnet torde få meddelas av Kungl. Maj:t, då riksdagens beslut
i huvudfrågan föreligger.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att, i huvudsaklig överensstämmelse med ovan angivna
grunder, lån måtte få utlämnas från industrilånefonden för
beredande av driftkapital åt till torvhanteringen hörande företag.

Till denna av statsrådets övriga närvarande ledamöter
biträdda hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:
V. Schwartz.