Kungl. Maj:ts proposition nr 16.
1
Nr 16.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
förordning om värnpliktslån; given Stockholms slott
den 1 augusti 1940.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till förordning om värnpliktslån.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 16.
1600 40
2
Kungl. Majus proposition nr 16.
Förslag
till
Förordning om värnpliktslån.
Härigenom förordnas som följer:
Allmänna bestämmelser.
1 §•
Den, som enligt § 28 mom. 1 eller § 36 morn. 2 värnpliktslagen inkallats
till värnpliktstjänstgöring, må under nedan angivna förutsättningar kunna
erhålla lån av statsmedel (värnpliktslån).
Indrages riket i krig, må värnpliktslån utlämnas allenast efter Kungl. Maj :ts
närmare bestämmande.
2 §•
Yärnpliktslånens förvaltning handhaves under statskontorets överinseende
av länsstyrelserna.
Låneverksamheten i övrigt handhaves å statens vägnar av statens arbetsmarknadskommission
och av särskilda värnpliktslånenämnder med biträde av
de i krigsfamiljebidragsförordningen avsedda familjebidragsnämnderna.
3 §•
Yärnpliktslånenämnd skall finnas i varje län (Stockholms stad) samt bestå
av tre ledamöter. Av dessa utser Kungl. Maj:t två, därav en tillika ordförande,
ävensom suppleanter för dessa. En ledamot, tillika sekreterare, jämte
suppleant för denne utses av länsstyrelsen.
Ersättning till värnpliktslånenämndernas ledamöter och suppleanter bestämmes
av Kungl. Maj:t.
Örn lånen.
4§-
För beviljande av värnpliktslån skola följande allmänna förutsättningar
gälla, nämligen
att sökanden till följd av värnpliktstjänstgöringen råkat i svårigheter av
ekonomisk art, vilka kunna befaras äventyra hans möjligheter att efter slutad
tjänstgöring vinna utkomst i det yrke eller den näring, varav han före inkallelsen
haft sin bärgning, eller vilka eljest innebära en avsevärd rubbning
av hans ekonomi;
att sökanden gjort vad på honom skäligen ankommit för att avvärja svårigheterna;
samt
att sökanden måste antagas vara ur stånd att utan det allmännas hjälp
inom skälig tid övervinna svårigheterna.
Yärnpliktslån må ej utan synnerliga skäl utgå till värnpliktig, vars tjänst -
3
Kungl. Majlis proposition nr 16.
göring under de senast förflutna tolv månaderna före låneansökans ingivande
understigit sextio dagar.
5 §.
Värnpliktslån bör beviljas för visst ändamål. Ej må lån beviljas för
gäldande av utskylder, som förfallit till betalning å sådan tid, att den värnpliktige
blivit berättigad att åtnjuta anstånd med deras indrivning enligt vad
därom är särskilt stadgat.
6 §•
Värnpliktslån må beviljas med lägst tvåhundra och högst fyratusen kronor.
Vid beviljande av sådant lån skall i övrigt tillses, att lånebeloppet icke bestämmes
högre än som med hänsyn till sökandens levnadsvillkor och förhållanden
i övrigt finnes vara nödvändigt för vinnande av det därmed avsedda
syftet.
7 §■
Värnpliktslån äro räntefria och må utlämnas utan säkerhet; ägande dock
den lånebeviljande myndigheten, när omständigheterna därtill giva anledning,
föreskriva, att säkerhet för lånet skall lämnas.
För beviljat lån skall låntagaren utfärda skuldförbindelse, däri hans
åtaganden i fråga örn lånets användning och återbetalande jämte övriga lånevillkor
skola angivas. Skuldförbindelsen skall avlämnas till värnpliktslånenämnden.
8 §•
Värnpliktslån skall återbetalas med en femtedel örn året med början från
och med kvartalet näst efter det ett år förflutit från lånets utlämnande; dock
må den lånebeviljande myndigheten, där omständigheterna därtill föranleda,
medgiva anstånd med amorteringens påbörjande ävensom längre amorteringstid,
högst åtta år, samt föreskriva amorterings erläggande kvartals- eller halvårsvis.
Om förfarandet i låneärenden m. m.
9 §.
Ansökan örn värnpliktslån skall göras senast tre månader efter det sökanden
avslutat sin värnpliktstjänstgöring eller, därest tjänstgöringen avslutats
före denna förordnings ikraftträdande, senast tre månader därefter; dock att,
där särskilda omständigheter därtill föranleda, lån må beviljas på grund av
senare gjord ansökan.
Ansökan göres enligt fastställt formulär hos familjebidragsnämnden i den
kommun, som enligt 17 § krigsfamiljebidragsförordningen har att pröva ansökan
örn familjebidrag åt sökanden. Då sådan ansökan inkommit, skall
familjebidragsnämnden, efter att hava införskaffat den ytterligare utredning,
som finnes erforderlig, med eget yttrande överlämna ansökan till vederbörande
värnpliktslånenämnd.
4
Kungl. Majus proposition nr 16.
På värnpliktslånenämnden ankommer att besluta i låneärende. Är nämnden
ej enhällig, eller beviljar nämnden lån till högre belopp än ettusen kronor
eller lån till värnpliktig, vars tjänstgöring under de senast förflutna tolv månaderna
understigit sextio dagar, eller medgiver nämnden anstånd med amorteringens
påbörjande eller längre amorteringstid än fem år, skall nämndens
beslut för att bliva gällande underställas arbetsmarknadskommissionens prövning.
I samband med beviljande av lån böra de föreskrifter med avseende å lånebeloppets
användande och utbetalande meddelas, som av förhållandena påkallas.
"Varnpliktslånenämndens beslut i låneärende skall ofördröjligen tillställas
sökanden; och skall sökanden därvid underrättas örn vad han har att
iakttaga, därest han vill föra talan mot beslutet.
10 §.
Är sökande missnöjd med värnpliktslånenämnds beslut, äger han, ändå
att beslutet skall underställas arbetsmarknadskommissionens prövning, söka
ändring i beslutet hos arbetsmarknadskommissionen genom besvär, vilka
skola hava inkommit till värnpliktslånenämndens ordförande sist å tjugonde
dagen från det sökanden erhöll del av beslutet; och åligger det ordföranden
att jämte nämndens yttrande insända besvären till arbetsmarknadskommissionen.
11 §•
Arbetsmarknadskommissionens beslut i underställt eller fullföljt ärende
skall utan dröjsmål tillställas klaganden samt, i avskrift, värnpliktslånenämnden.
Arbetsmarknadskommissionens beslut må ej överklagas.
12 §.
Hos värnpliktslånenämnd skall föras register över inkomna ansökningar
örn lån, upptagande sökandes namn och adress samt sökta och beviljade lånebelopp.
13 §.
Hå värnpliktslånenämnd genom beslut, som ej skall underställas arbetsmarknadskommissionens
prövning, beviljat lån och sökanden skriftligen förklarat
sig nöjd med nämndens beslut eller ock besvärstiden gått till ända
utan att besvär anförts, skall värnpliktslånenämnden till länsstyrelsen ofördröjligen
översända avskrift av beslutet jämte den av sökanden utfärdade
skuldförbindelsen ävensom, i förekommande fall, tillhörande säkerhetshandlingar.
Länsstyrelsen har att, sedan handlingarna inkommit, utan anfordran
utbetala lånebeloppet i enlighet med beslutet.
Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning, då av arbetsmarknadskommissionen
meddelat beslut, enligt vilket lånebelopp skall utbetalas,
kommit värnpliktslånenämnden tillhanda.
Kungl. Majlis proposition nr 16.
14 8.
5
Länsstyrelse, som utlämnat värnpliktslån, skall uppbära amorteringar,
övervaka att låntagare fullgör sina skyldigbeter samt i övrigt förvalta lånet.
15 §.
Värnpliktslån må av länsstyrelsen uppsägas till omedelbar betalning, där
låntagaren befinnes hava genom oriktig uppgift föranlett lånets beviljande
eller låntagaren visar försumlighet i fråga örn betalningsskyldighetens fullgörande
eller annorledes bryter mot vad honom enligt skuldförbindelsen
åligger, så ock eljest, därest sådana förhållanden inträffa, att låntagaren med
hänsyn till syftet med lånet uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta
lånet.
Sker uppsägning av lån enligt vad i första stycket sägs, skall å uppsagt
belopp gäldas ränta efter fyra procent örn året från och med uppsägningsdagen.
16 §.
Finner länsstyrelsen, att med hänsyn till låntagares ekonomiska förhållanden
avskrivning av fordran på grund av utlämnat lån bör äga rum, skall frågan
därom hänskjutas till Kungl. Maj:ts prövning. Beslutas avskrivning, skall
lånet anses efterskänkt till motsvarande belopp.
17 §•
Ilar någon till stöd för ansökan örn värnpliktslån mot bättre vetande eller
av grov vårdslöshet lämnat oriktig uppgift, straffes med dagsböter eller
fängelse.
Böter tillfalla kronan.
18 §.
De ytterligare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpning av
denna förordning, ävensom erforderliga formulär fastställas i vad rör värnpliktslånens
förvaltning av statskontoret och i vad rör låneverksamheten i
övrigt av arbetsmarknadskommissionen.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 16.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 1 augusti 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Skole, Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson,
Domö.
Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam
beredning med cheferna för social- och finansdepartementen fråga örn
vidtagande av särskilda åtgärder för ekonomiskt stöd åt vissa värnpliktiga
och anför därvid följande:
Inledning.
I fredstid ha familjeunderstöd utgått enligt förordningen den 12 juni 1931
(nr 257) örn understöd i vissa fall åt värnpliktigs hustru och barn. Genom
kungörelsen den 8 september 1939 (nr 642) örn tillämpning vid förstärkt försvarsberedskap
och mobilisering av förstnämnda förordning gjordes bestämmelserna
i denna med vissa ändringar tillämpliga jämväl i fråga örn sådana
värnpliktiga, vilka vid förstärkt försvarsberedskap och mobilisering inkallades
till tjänstgöring jämlikt § 27 mom. 2 a, § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen
(inkallelse till beredskapsövning eller då rikets försvar eller dess
säkerhet eljest det kräver). Genom ytterligare en kungörelse den 27 oktober
1939 (nr 793) underkastades förstnämnda kungörelse vissa ändringar. De
bestämmelser, som sålunda gällt för de till förstärkt försvarsberedskap inkallade,
skilja sig från stadgandena i 1931 års förordning bland annat därutinnan,
att understödsbeloppen höjts och att ett särskilt bostadsbidrag införts.
Understödet har enligt den förhöjda taxan utgått med följande belopp per dag:
till arbetsför hustru ............................................................... kr. 1: —
» » » och ett barn under 16 år ........................... » 2:25
» » » » två » » 16 » ........................... » 3: —
» mindre arbetsför hustru ................................................... » 2: —
» » » » och ett barn under 16 år ............... » 2:75
» » » » » två » » 16 » ............... » 3:50
» ett barn under 16 år, om fadern är änkling eller frånskild ...... » 2: 25
» två » » 16 » » » » » » » ...... » 3: —
För varje barn under 16 år utöver två har understödet ökats med 50 öre.
Bostadsbidraget enligt kungörelsen den 8 september 1939 är så konstruerat,
att detsamma alltid skolat utgå i de fall, då sökanden varit berättigad till
familjeunderstöd. Bidraget har graderats efter dyrort enligt den för folkpensioneringen
gällande dyrortsindelningen samt har utgjort per dag 75 öre
i ortsgrupp 1, 1 krona 15 öre i ortsgrupp 2 och 1 krona 50 öre i ortsgrupp 3.
Kungl. Maj:ts proposition nr 16.
7
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 februari 1939 inom försvarsdepartementet
tillkallade utredningsmän för biträde med utredning angående
vissa frågor rörande den sociala försvarsberedskapen, den s. k. sociala
försvarsberedskapskommittén1), avgåvo den 3 september 1939 betänkande
angående åtskilliga med den sociala försvarsberedskapen sammanhängande
frågor, innefattande bland annat förslag till lag örn familjebidrag åt
värnpliktiga under krigstjänstgöring (Statens offentl. utredn. 1939:26). Ett
på grundval härav utarbetat förslag till krigsfamiljebidragsförordning hänsköts
av Kungl. Majit genom proposition nr 93 till 1940 års lagtima riksdags
prövning. Sedan andra lagutskottet avgivit utlåtande (nr 18) i ämnet,
antogs förslaget med vissa jämkningar av riksdagen (riksdagens skrivelse
nr 155). Därefter ha följande författningar i ämnet utfärdats, nämligen krigsfamiljebidragsförordningen
den 17 april 1940 (nr 223), kungörelse samma dag
(nr 224) med vissa bestämmelser angående ikraftträdande och tillämpning av
krigsfamiljebidragsförordningen, varigenom denna förordning delvis sattes i
kraft, krigsfamiljebidragskungörelsen den 3 maj 1940 (nr 322) samt kungörelsen
samma dag (nr 323) med bestämmelser angående ikraftträdandet av
krigsfamiljebidragsförordningen, genom vilken kungörelse nämnda förordning
i sin helhet sattes i tillämpning.
De nya bestämmelserna örn familjebidrag innebära en väsentlig förbättring
av de tidigare utgående familjeunderstöden. Bidragsformerna utgöras av
familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag och sjukbidrag. Familjebidrag
utgår helt eller delvis efter behovsprövning.
Familjepenningen är graderad efter dyrort, därvid den för folkpensioneringen
gällande indelningen i tre särskilda ortsgrupper skall äga tillämpning.
Familj epenningen fastställes särskilt för varje familjemedlem. Bidragsbeloppen
utgöra högst för dag i respektive ortsgrupper: för hustru (annan
familjemedlem över 16 år, som förestår den värnpliktiges hem) 1: 75, 2: •— och
2:25 kronor samt eljest, örn familjemedlemmen uppnått 16 års ålder, 1:—,
1: 25 och 1: 50 kronor och i annat fall 0: 70, 0: 80 och 0: 90 kronor. Av familjepenningen
utgår för hustru samt barn och adoptivbarn under 16 år visst
grundbelopp utan behovsprövning.
Bostadsbidraget är icke maximerat till något visst belopp men må ej
överstiga bostadens hyresvärde.
Näringsbidraget kan tilldelas värnpliktiga, vilka driva näring eller rörelse,
samt avser anställande av arbetskraft för verksamhetens upprätthållande.
Bidragets maximum per månad utgör 200 kronor eller, örn verksamhetens
upprätthållande är av särskild betydelse för det allmänna, 300 kronor. Näringsbidrag
utesluter de övriga bidragsformerna.
Kretsen av bidragsberättigade personer har enligt de nya bestämmelserna
utvidgats till att under vissa förutsättningar omfatta även värnpliktigs barn
och adoptivbarn över 16 år, föräldrar, adoptant, frånskilda hustru, hustrus
barn och adoptivbarn samt husföreståndarinna.
*) Landshövdingen A. N. Thomson, ordförande, direktören A. T. N. Gabrielsson, docenten
E. W. Håstad, ledamöterna av riksdagens andra kammare fru Elsa Johansson, J. A. L.
Persson och N. I. Johansson samt byråinspektören S. A. Skogh.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 16.
Frågan i vad mån ytterligare åtgärder böra av statsmakterna vidtagas i
syfte att bereda de inkallade ersättning för ekonomisk skada eller förlust,
som framkallas av värnpliktstjänstgöringen, har i olika sammanhang varit
föremål för uppmärksamhet inom riksdagen. Sålunda har ledamoten av
andra kammaren E. L. Åqvist i en till statsministern den 3 februari 1940
framställd interpellation framfört tanken på att inrätta en statlig stödlånefond,
varur de värnpliktiga under vissa förutsättningar kunde erhålla bistånd för
gäldande av fasta, periodiskt återkommande större utgifter, såsom försäkringspremier,
räntor och amorteringar m. m. I sitt svar på denna interpellation den 6
mars 1940 uttalade statsministern, att han delade interpellantens uppfattning
örn statens skyldighet att så långt det vore möjligt bistå de inkallade i olika
avseenden, men att han icke för det dåvarande vore beredd att bestämt uttala
sig örn de av interpellanten ifrågasatta åtgärderna. — Förslaget örn inrättande
av en statens lånefond till de värnpliktigas stöd upptogs i likalydande
motioner inom riksdagens båda kamrar (1:152, 11:206). I
motionerna, vilka tillkommit med anledning av propositionen nr 93 angående
krigsfamiljebidrag, hemställdes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte begära skyndsam utredning, så att förslag till årets riksdag kunde framläggas
örn åtgärder, exempelvis genom en statlig stödlånefond, i syfte att
möjliggöra för smärre företagare och näringsidkare, vilka till följd av inkallelse
för militärtjänstgöring kommit i ekonomiska svårigheter, att gälda
deras rörelse åvilande fasta och ofrånkomliga utgifter, såsom räntor och
amorteringar, försäkringsavgifter o. s. v.
I anslutning till vad sålunda förekommit upptog jag efter gemensam beredning
med cheferna för social- och finansdepartementen frågan örn ytterligare
åtgärder från statsmakternas sida för att bereda understöd åt inkallade
värnpliktiga till behandling i statsrådet den 15 mars 1940. Efter en redogörelse
för de i det föregående berörda bestämmelserna örn värnpliktigs
ekonomiska förmåner anförde jag därvid bland annat följande:
Det är uppenbart, att även med en effektivt verkande familjebidragsorganisation
åtskilliga fall komma att föreligga, där en längre tids krigstjänstgöring med
bortovaro från den civila förvärvsverksamheten medfört ekonomiska konsekvenser,
vilka icke kunna bliva avhjälpta genom det under tjänstgöringstiden utgående
familjebidraget, där med andra ord den värnpliktiges utkomstmöjligheter genom
inkallelsen blivit så störda, att behov av bistånd föreligger även efter krigstjänstgöringens
slut. Detta torde bland annat kunna tänkas bliva fallet i fråga örn
mindre näringsidkare och yrkesutövare av olika slag, vilka genom inkallelsen måst
helt eller delvis inställa sin rörelse eller nödgats ikläda sig skulder eller avyttra
egendom i sådan omfattning att de ekonomiska förutsättningarna för yrkets vidare
utövande väsentligen rubbats. Även beträffande andra värnpliktiga kunna inkallelserna
hava medfört ett så försämrat ekonomiskt läge att behov av bistånd
uppkommit. Naturligen kan dylikt behov av bistånd föreligga även för värnpliktiga,
vilka icke ägt uppbära familjebidrag.
Där dylika förändringar i en värnpliktigs ekonomi direkt äro att hänföra till
inkallelsen till krigstjänstgöring, lärer det knappast kunna förnekas, att det bör
ankomma å staten att lämna det bistånd som behöves för att möjliggöra återställandet
av en rimlig balans i ekonomin. Huruledes detta bör äga rum, kan
naturligen vara föremål för delade meningar; dock synes det stå klart, att man i
Kungl. Majus proposition nr 16.
9
största möjliga grad bör söka tillämpa principen hjälp till självhjälp. Det synes
därvid ligga nära till hands att tänka sig inrättandet av en statlig fond, från vilken
understöd må utgå i form av lån på förmånliga villkor eller i särskilt ömmande
fall bidrag utan återbetalningsskyldighet.
Förutsättningen för anordnande av en dylik stödfond är emellertid uppenbarligen,
att en noggrann behovsprövning kan föregå beloppens utbetalande, en
prövning som naturligen måste vara restriktiv i vad avser kausalsammanhanget
mellan inkallelsen och understödsbehovet. Detta medför, att en fast och effektiv
organisation måste anordnas för utförande av denna prövning. Att därvidlag en
viss decentralisation måste tillämpas torde ligga i sakens natur. Möjligen kan det
befinnas lämpligt att låta prövningen av ansökningar örn understöd av ifrågavarande
slag ske länsvis, därvid prövningen skulle få anförtros antingen åt länsstyrelserna
eller också åt för ändamålet särskilt inrättade organ, eventuellt åt
något redan befintligt för ändamålet lämpat organ. För åstadkommande av likformighet
i behovsprövningen torde det också böra övervägas, huruvida en överinstans
bör finnas för upptagande av besvär över avgjorda ansökningar.
På därom av mig i anslutning till det anförda gjord hemställan uppdrog
Kungl. Maj:t åt sociala försvarsberedskapskommittén att skyndsamt
företaga utredning angående förutsättningarna för inrättande av en statlig
fond, avsedd för lämnande av understöd åt värnpliktiga, vilkas ekonomiska
förhållanden genom inkallelse till krigstjänstgöring blivit väsentligen rubbade,
ävensom att avgiva de förslag, vartill utredningens resultat kunde föranleda.
Med skrivelse den 13 juni 1940 har sociala försvarsberedskapskommittén
avgivit förslag jämte motiv till förordning örn värnpliktslån och till förordning
örn särskilt bostadsbidrag åt vissa värnpliktiga. Över kommitténs förslag
hava efter remiss utlåtanden avgivits av chefen för försvarsstaben, arméförvaltningens
civila departement, marinförvaltningen, flygförvaltningen,
socialstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket, Överståthållarämbetet
samt länsstyrelserna.
Kommitténs författningsförslag torde få såsom bilagor (bilaga A och B)
fogas vid statsrådsprotokollet. Förslaget till förordning örn värnpliktslån har
efter remissen undergått viss överarbetning inom försvarsdepartementet. I
det följande kommer jag — i anslutning till en redogörelse för kommittéförslaget
och däremot framställda erinringar — att lämna en redogörelse för det
sålunda utarbetade departementsförslaget.
Allmän motivering’.
Körande förslagets allmänna förutsättningar bär sociala försvarsberedskapskommittén
anfört följande:
Den värnpliktiges kingston utmätes efter andra principer än dem, som tilllämpas
inom civil verksamhet. För. det stora flertalet värnpliktiga blir därför
krigslönen avsevärt lägre än den inkomst, de åtnjutit av sitt civila förvärvsarbete.
För de värnpliktiga, som ha familj, tillkommer som regel, utöver
krigslönen, familjebidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen. Dessa bidrag
taga emellertid endast i begränsad omfattning — huvudsakligen i fråga örn
bostadsbidragen — hänsyn till den värnpliktiges förutvarande levnadsstandard.
I övrigt äro bidragen beräknade för att blott tillgodose de nödvändigaste
levnadsbehoven. Detta utesluter ej, att bidragen i många fall fullt motsvara
den värnpliktiges tidigare utgifter för sin familj. Emellertid är det uppen
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 16.
bart, vare sig fråga är om ensamstående värnpliktiga eller familjeförsörjare,
att värnpliktstjänstgöringen kan föranleda betydande ekonomiska svårigheter
för den inkallade.
När det gäller att söka fastställa arten av de hjälpbehov, som avses skola
tillgodoses genom en utvidgad statlig verksamhet för stöd åt de värnpliktiga,
torde man i första hand böra fästa avseende vid de svårigheter, som kunna
uppkomma genom betalningsförpliktelser av löpande natur, vilka åvila den
värnpliktige, såsom betalning av hyror (i fall, då familjebidrag ej åtnjutes),
skatter, försäkringspremier o. _dyl., i många fall även skuldräntor och amorteringar.
Därest den inkallade icke själv eller med hjälp av honom närstående
förmår fullgöra betalningsförpliktelser av denna art, kommer tjänstgöringstiden
att medföra ett undergrävande av hans ekonomiska ställning —• mera
kännbart ju längre tjänstgöringen varar — som kan menligt inverka på hans
möjligheter att efter inkallelsetidens slut under någorlunda trygga förhållanden
återupptaga sin civila sysselsättning.
Svårigheter av ovan antydd art göra sig med särskild styrka gällande för
dem, som i det civila livet driva egen rörelse, vilken står eller faller med
möjligheterna att förränta det i rörelsen investerade kapitalet. En lantbrukare,
en hantverkare med egen rörelse eller annan liknande företagare
blir genom inkallelsen ställd inför frågan, hur rörelsen under hans frånvaro
skall kunna drivas för att lämna den erforderliga avkastningen. Den
nya förordningen örn krigsfamiljebidrag innefattar såsom nämnt bestämmelser,
varigenom möjlighet öppnas för värnpliktig, som driver näring eller rörelse,
att erhålla näringsbidrag till avlönande av arbetskraft för verksamhetens upprätthållande
under den värnpliktiges frånvaro. Näringsbidrag kunna emellertid
icke alltid bringa åsyftad hjälp — särskilt örn arbetskraft ej stått till buds —
och man har säkerligen anledning att även för framtiden räkna med ett
hjälpbehov av här åsyftat slag. Vidare är att märka, att en motsvarande
bidragsform icke stått till buds för dem, som före krigsfamiljebidragsförordningens
ikraftträdande varit inkallade i anledning av förstärkt försvarsberedskap
eller partiell mobilisering. Särskilt svårt ha företagarna drabbats
i sådana fall, då rörelsen under tjänstgöringstiden fått läggas ned eller endast
nödtorftigt kunnat upprätthållas av den inkallades familj. I den mån den
värnpliktige icke förfogar över nödiga medel för att bibehålla rörelsen vid
full effektivitet eller att efter avslutad värnpliktstjänstgöring åter uppbringa
rörelsen till lönande omfattning och därmed skapa förutsättning för sin fortsatta
utkomst, föreligger ett hjälpbehov, vars tillgodoseende i många fall
torde vara ett allmänt intresse.
Kommittén, som icke funnit erforderligt att närmare ingå på alla de olika
fall, där hjälp från det allmännas sida kan vara av nöden, har såsom en allmän
princip betonat den ifrågasatta hjälpverksamhetens syfte att inom den
ram, som är ekonomiskt möjlig, stödja den värnpliktige på sådant sätt, att
han icke oförskyllt utsättes för exekutiva åtgärder, och att förhjälpa honom
till ett sadant läge, att han efter slutad tjänstgöring kan vinna sin bärgning
Tinder förhållanden, som äro något så när likartade med dem, under vilka
han levde före inkallelsen.
Efter att hava erinrat, att anledning syntes saknas att beträffande ifrågavarande
fall införa kommunal bidragsskyldighet, har kommittén framhållit,
att för stödverksamhetens ordnande erbjöde sig två olika alternativ, nämligen
dels att understödet utlämnas såsom lån, dels att det gives såsom bidrag
Kungl. Maj:ts proposition nr 16. 11
utan återbetalningsskyldighet. Dessa båda alternativ kunde även tänkas
kombinerade. I anslutning härtill har kommittén anfört följande:
Vid valet av former för understödsverksamheten har man att beakta synpunkter
av social, administrativ och statsfinansiell natur. Ur sociala synpunkter
synes företräde böra givas bidragsformen, vilken innebär- cn effektivare
a åt de inkallade och en fullständigare utjämning mellan deni och andra
orgare av försvarsberedskapens bördor. Ur administrativ synpunkt bör
framhållas, att ökade administrationskostnader bliva förenade med låneformen
i förhållande till bidragsformen. Fördelningen av bidrag kan äga
rum under jämförelsevis enkla former, medan utlämnande av lån och icke
minst den efterföljande förvaltningen av lånen kräver en större apparat och
större arbete. Det torde emellertid vara ofrånkomligt, att under nuvarande
förhållanden de statsfinansiella synpunkterna måste tilläggas en alldeles särskild
vikt. De synnerligen omfattande inkallelserna av värnpliktiga medföra,
att kostnaderna för familjebidragen komma att uppgå till mycket betydande
belopp. Även ur den synpunkten synes ''en begränsning av den statliga stödverksamheten
på detta område nödvändig, att det i en mängd andra fall
knappast är möjligt för staten att lämna annan hjälp till de av krisen
drabbade än arbetslöshetsunderstöd,.
Kommittén har sålunda funnit de gjorda övervägandena böra föranleda
därtill, att -—- med ett speciellt undantag, som nedan kommer att närmare
behandlas — staten icke bör på annat sätt än genom lån lämna bistånd i de
olikartade hjälpfall, som nu äro i fråga. För ändamålet syntes enligt kommittén
böra inrättas en lånefond, förslagsvis benämnd värnpliJctslånefonden.
De lån, som utlämnades från fonden, s. k. värnplikt slån, syntes böra förenas
med så förmånliga villkor som möjligt. Lånen borde vara räntefria och återbetalningen
ske genom amortering under en skälig tidrymd. I regel syntes
man böra avstå från säkerhet.
Endast i undantagsfall har, såsom ovan antytts, kommittén funnit statligt
bistånd i form av bidrag utan återbetalningsskyldighet böra ifrågakomma.
Dessa undantagsfall hänföra sig till svårigheter till följd av utgifter, som
den värnpliktige haft att vidkännas för tid innan de nya familjebidragsbestämmelserna
blivit tillämpliga. Härom har kommittén anfört följande:
Den hjälp, som enligt den nya krigsfamiljebidragsförordningen kan lämnas
den värnpliktige för beredande av bostad åt närstående, kan i de särskilda
fallen sträcka sig vida längre än som enligt tidigare gällande
bestämmelser varit möjligt, i det att de äldre bestämmelserna varit
mera restriktiva icke endast i fråga örn beloppets storlek utan även
med avseende å kretsen av de närstående, vilkas bostadsbehov finge komma
i betraktande. Under riksdagsbehandlingen av propositionen örn krigsfamiljebidragsförordning
har uppmärksammats det sämre läge, i vilket tidigare
inkallade värnpliktiga sålunda befunne sig i förhållande till dem, vilka tjänstgjort
under sådan tid, att de nya bestämmelserna bleve tillämpliga. I anslutning
till i denna fråga väckta motioner (1:152 och II: 206) med förslag att
de nya bestämmelserna borde i viss mån givas retroaktiv verkan, har andra
lagutskottet i sitt i denna del av riksdagen godkända utlåtande yttrat, att
utskottet förutsatte, att den i propositionen föreslagna promulgationsbestämmelsen
gåve Kungl. Maj :t rätt att i den utsträckning, som befunnes skälig och
av praktiska hänsyn möjlig, låta de i den nya förordningen stadgade förmånerna
utgå även för tid, som infölle före förordningens utfärdande.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 16.
Efter att hava erinrat om att Kungl. Maj:t genom kungörelsen den 3 maj
1940 (nr 323) förordnat, att krigsfamiljebidragsförordningens bestämmelser
om bostadsbidrag finge retroaktivt tillämpas från och med den 1 april 1940,
har kommittén framhållit, att en retroaktiv tillämpning av de nja bestämmelserna
örn bostadsbidrag för längre tid tillbaka skulle möta stora praktiska
svårigheter. Kommittén har emellertid funnit det vara möjligt att i begränsad
omfattning tillgodose samma syfte genom införande av ett
särskilt bostadsbidrag för de värnpliktiga familjeförsörjare, som under
tiden den 1 september 1939—den 31 mars 1940 varit inkallade till tjänstgöring
av icke alltför obetydlig omfattning vid neutralitetsvakten. Förutsättningarna
för erhållande av sådant bidrag torde emellertid enligt kommittén få göras
mera restriktiva än förutsättningarna för erhållande av bostadsbidrag enligt
krigsfamiljebidragsförordningen. Förslagsvis borde därvid gälla, att den
värnpliktige för bostad fått vidkännas i förhållande till hans villkor betungande
ekonomiska uppoffringar. Bidraget torde böra maximeras i relation
till tjänstgöringstidens längd. Lika litet som beträffande värnpliktslånen
syntes någon kommunal andel i kostnaderna böra stadgas i fråga örn de särskilda
bostadsbidragen.
I fråga örn organisationen av den ifrågasatta hjälpverksamheten har kommittén
anfört följande:
Organisationen av den föreslagna hjälpverksamheten måste uppbyggas på
sådant sätt, att kostnaderna hållas inom så snäva gränser som möjligt utan
att kravet på nödig grundlighet och omsorg vid den säkerligen ofta grannlaga
prövningen av ärendena eftersättes. Det är ur kostnadssynpunkt önskvärt, att
för verksamhetens bedrivande örn möjligt anlitas redan bestående organ med
näraliggande uppgifter.
Verksamheten torde böra bedrivas under ledning av ett för hela riket
gemensamt centralorgan med biträde av lokala organ. En centralisering av
verksamheten i den meningen, att rätten att besluta i låneärendena helt anförtros
det centrala organet, torde med hänsyn till den relativt stora omfattning,
som låneverksamheten kan väntas få, icke vara möjlig, ehuru givetvis en sådan
anordning av kostnadsskäl och med hänsyn till önskvärdheten av ärendenas
enhetliga behandling vore att föredraga. Det torde således vara ofrånkomligt,
att de lokala organ, som under alla förhållanden måste anlitas för ärendenas
handläggning, även anförtros viss beslutanderätt.
Det synes med hänsyn till vad nu anförts lämpligt, att den organisation,
som avses skola handhava administrationen av familjebidrag åt värnpliktiga
enligt den nya krigsfamiljebidragsförordningen, anlitas även för handläggning
av värnpliktslåneärenden. I enlighet härmed bör ledningen av verksamheten
anförtros åt statens arbetsmarknadskommission, som är tillsynsmyndighet
enligt nämnda förordning. Yad angår familj ebidragsnämnderna böra dessas
sakkunskap och efter hand växande erfarenhet även tillgodoföras den nu
planerade låneverksamheten. Familj ebidragsnämndernas uppgifter härvidlag
torde emellertid böra begränsas till ärendenas utredning och förberedande
handläggning. Det synes däremot ej lämpligt att lägga den beslutanderätt,
som enligt vad ovan sagts till viss del måste anförtros lokala organ, på de för
varje kommun utsedda familj ebidragsnämnderna. Detta skulle säkerligen
medföra en alltför stark splittring, och nödiga krav på enhetlighet vid verksamhetens
bedrivande kunde befaras komma att eftersättas. De lokala beslutande
organen böra därför anordnas med större distrikt, exempelvis ett inom
13
Kungl. Majus proposition nr 16.
varje län. För att de statsfinansiella hänsynen skola vederbörligen beaktas
bör vidare tillses, att statsintresset blir representerat inom de beslutande
organen. Det läge nära till hands att såsom sådana lokala organ anlita länsstyrelserna.
Häremot talar dock, att länsstyrelserna till följd av krisförhållandena
redan pålagts en mycket betydande extra arbetsbörda. Vidare
synes det ur organisatorisk synpunkt vara mindre lämpligt att infoga länsstyrelserna
som mellanled mellan å ena sidan en kristidskommission och å
andra sidan kommunala nämnder. Såsom beslutande organ torde därför böra
tillsättas särskilda länsnämnder, värnpliktslånenämnder, förslagsvis bestående
av tre ledamöter, av vilka ordföranden och ytterligare en ledamot utses av
Kungl. Maj:t och den tredje ledamoten, tillika sekreterare, tillsättes av länsstyrelsen.
Arbetsuppgifternas fördelning mellan de olika organen torde i stort sett
böra ske efter följande principer.
Familjebidragsnämnderna mottaga ansökningarna, sörja för ärendenas utredning
genom införskaffande av nödiga uppgifter m. m. samt avgiva yttrande
över inkomna ansökningar.
Värnpliktslånenämnderna aro primärt beslutande myndighet i alla förekommande
ärenden. Ärenden, vilka avse lån å större belopp eller giva anledning
till meningsskiljaktighet inom nämnden, skola dock underställas statens
arbetsmarknadskommissions prövning.
Statens arbetsmarknadskommission övervakar och leder verksamheten samt
sörjer för att erforderlig enhetlighet därvid vinnes. Denna myndighet utgör
tillika besvärsinstans och meddelar beslut i besvärsärenden samt rörande
fastställande av länsnämndernas beslut i underställda låneärenden.
Beträffande värnpliktslånef''ondens kamerala förvaltning har kommittén
föreslagit att fondens förvaltning skulle anförtros åt statskontoret och att
bestyret med lånens utbetalande, uppbärande av amorteringar m. m. lades
på länsstyrelserna, i synnerhet som dessa förvaltningsuppgifter kunde kvarstå
lång tid efter det värnpliktslånenämnderna och familjebidragsnämnderna
i övrigt upphört att fungera.
I fråga om finansieringen av den av kommittén förordade verksamheten
har kommittén framhållit, att det icke vore möjligt att finna några säkra utgångspunkter
för bedömande av i vilken grad verksamheten kunde komma
att tagas i anspråk. Faktorer av skilda slag, vilka icke kunde på förhand
överblickas, spelade här in. Med hänsyn därtill syntes anslag till bestridande
av värnpliktslån böra givas karaktären av förslagsanslag. För budgetåret
1940/41 syntes uppskattningsvis anslag böra beräknas för värnpliktslån till
5,000,000 kronor och för särskilda bostadsbidrag till 1,000,000 kronor. För
bestridande av de med verksamheten förenade omkostnaderna syntes ett
belopp av 100,000 kronor vara tillfyllest. För nästkommande budgetår syntes
sistnämnda kostnader kunna bestridas av förslagsanslagen till statens arbetsmarknadskommission
m. m.
I de avgivna yttrandena har nödvändigheten av särskilda ekonomiska
hjälpåtgärder utöver familjebidrag m. m. för beredskapsinkallade värnpliktiga
allmänt vitsordats. Beträffande den närmare utformningen av dessa åtgärder
hava emellertid skilda meningar yppats. Allmänt ha emellertid de
14
Kungl. Majus proposition nr 16.
hörda myndigheterna uttalat sig för den av sociala försvarsberedskapskommittén
förordade lånevägen. På denna punkt har allenast länsstyrelsen i
Malmöhus län anfört en avvikande mening, dock utan att för sin del framföra
något särskilt yrkande. Som länsstyrelsens resonemang äger ett visst
principiellt intresse, må här återgivas följande:
Av statsfinansiella skäl har kommittén, utom vad rör de särskilda bostadsbidragen,
icke ansett sig böra föreslå annan form för hjälpverksamheten än
låneformen. Denna form synes länsstyrelsen helt naturlig, då det gäller inkallade,
som driva näring eller rörelse av något slag och i följd av omständigheter,
som närmare angivas i förslaget, ha kommit i sådan ställning, att
de böra beviljas värnpliktslån.
Den ojämförligt största delen av de inkallade torde emellertid'' vara löntagare
och beträffande dessa kan ifrågasättas huruvida låneformen är att
anse såsom den lämpligaste. Dessa personers inkomster och utgifter balanseras
under normala förhållanden oftast jämnt. Det är därför tämligen naturligt
att inkallande till militärtjänst ganska snart kommer att medföra svårigheter
med avseende å betalning av utgifter utöver de rena levnadskostnaderna,
såsom utgifter för försäkringspremier av skilda slag, sjukkasseavgifter,
räntor och amorteringar å bostadslån hos privatpersoner, avbetalningar å
avbetalningskontrakt avseende de mest skilda slag etc. Enbart de årliga försäkringsavgifterna
för en industriarbetare och dennes familj lära mycket ofta
ligga mellan 150—200 kronor, ej sällan högre och de möjligheter, som under
senare år stått allmänheten till buds, att till ofta ganska betydande belopp
förskaffa sig bland annat ägodelar och husgeråd till bosättning och arbetsredskap
genom avbetalningsköp torde i mycket stor utsträckning ha utnyttjats
just av den samhällsklass, vars ekonomi redan före inkallelsen till militärtjänst
varit svag och genom denna ytterligare försämrats. Familjebidragen
kunna uppenbarligen icke täcka dylika utgifter och i de fall där lång
tjänstgöringstid förekommit kan situationen för många med hänsyn till möjligheten
att framdeles fullgöra sina betalningsförpliktelser, i fall som de nu
angivna, anses mycket mörk.
Örn nu denna kategori av inkallade skall bringas hjälp genom lån, torde
denna hjälp, då möjligheter till besparingar i den normala inkomsten knappast
är för handen, i realiteten icke innebära annat än ett framskjutande av
svårigheterna och detta så mycket mera som den normala inkomsten i många
fall med all sannolikhet kommer att bliva utbytt mot ett snävt avvägt arbetslöshetsunderstöd.
Det är visserligen sant, att genom lagstiftning skydd skapats
för de utkallade i ett flertal avseenden just med hänsyn till förutnämnda
betalningsförpliktelser, men betalningsskyldigheten kvarstår dock och måste
i många fall bli mycket tung kanske ofta omöjlig att fullgöra.
I avseende å de föreslagna värnpliktslånens allmänna konstruktion ha
remissmyndigheterna framställt en del synpunkter och önskemål. Sålunda
anser sig socialstyrelsen icke kunna biträda förslaget örn fullständig räntefrihet
för dylika lån utan förordar en låg räntesats, förslagsvis 2 procent.
Förekomsten av en låt vara obetydlig räntekostnad synes enligt styrelsens
mening ägnad att minska den eljest föreliggande risken för ingivande av
ekonomiskt sett obefogade låneansökningar, varigenom man sannolikt skulle
ernå en viss begränsning av ifrågavarande hjälpverksamhet.
Några myndigheter, bland dem länsstyrelserna i Kalmar och Kristianstads
län, hava förordat, att säkerhet för lånens fullgörande såsom regel borde
Kungl. Majis proposition nr 16. 15
fordras. Länsstyrelsen i Värmlands län har å andra sidan uttalat sig för att
den av kommittén föreslagna fakultativa säkerhetsföreskriften borde utgå,
eftersom knappast andra än sa gott som medellösa personer kunde komma
ifråga för erhållande av lån.
Vad härefter angår kommitténs förslag örn särskilt bostadsbidrag för vissa
värnpliktiga, hava flertalet hörda myndigheter funnit inrättande av en dylik
bidragsform pakallat. Salunda uttalar Överståthållarämbetet, att örn behov
funnes att genom särskilda åtgärder ekonomiskt stödja sådana värnpliktiga,
beträffande vilka den nya krigsfamiljebidragsförordningen varit tillämplig,
så gällde detta givetvis i ännu högre grad i fråga örn de värnpliktiga, som
varit inkallade till beredskapstjänst före nämnda förordnings ikraftträdande.
Det föreliggande förslaget, att dessa värnpliktiga — förutom att de i likhet
med övriga värnpliktiga erhölle möjlighet att få understöd i form av värnpliktslån
—■ skulle beredas särskild gottgörelse genom retroaktiva bostadsbidrag,
syntes ämbetet därför synnerligen väl motiverat.
Däremot har socialstyrelsen icke ansett sig kunna biträda försvarsberedskapskommitténs
förslag i denna del. Styrelsen uttalar härom följande:
Med detta förslag åsyftas att för tiden 1 september 1939—31 mars 1940
bereda möjlighet till förstärkning i särskilda fall av de bostadsbidrag, som
ingingo såsom del i de då förekommande familjeunderstöden. En dylik utfyllnad
i efterskott av tidigare utbetalade belopp synes strida mot tillämpade
principer i fråga örn understöd från det allmännas sida. Även ur sparsamhetssynpunkt
kunna skäl anföras häremot.
Även länsstyrelsen i Östergötlands län har såsom principiellt anmärkningsvärt
framhållit, att åt en ökning av vissa förmåner gåves retroaktiv verkan.
I anslutning härtill har länsstyrelsen anfört följande:
_ Genom kungörelse den 3 maj 1940 hade förordnats, att krigsfamiljebidragsförordningens
bestämmelser örn bostadsbidrag finge retroaktivt tilllämpas
från och med den 1 april 1940, en anordning, som emellertid kunde
anses motiverad med hänsyn till att bestämmelserna i krigsfamiljebidragsförordningen,
utfärdad den 17 april 1940, ej förr än den 3 maj 1940 helt
sattes i kraft och sålunda till en början hade provisorisk karaktär. Kungl.
Maj:t finge i varje fall anses med ovannämnda beslut örn retroaktiv verkan
hava prövat huru långt tillbaka denna verkan rimligen borde sträckas. Tillräckliga
skäl att nu ytterligare öka denna retroaktiva verkan genom det föreslagna
särskilda bostadsbidraget syntes ej föreligga.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har likaledes ställt sig tveksam
till förslaget örn särskilt bostadsbidrag till de under den äldre beredskapstiden
inkallade och därvid anfört följande:
_ Denna tvekan grundas icke därpå, att länsstyrelsen underskattar det behjärtansvärda
i att hjälp utgår i dessa fall. Länsstyrelsen vill emellertid
framhålla, att det vid den tid, då detta bidrag kan komma att utbetalas, förflutit
en avsevärd tid sedan behovet därav yppade sig. De svårigheter med
hyran, som uppstodo under hösten 1939 till följd av otillräckliga hyresbidrag,
kanske numera äro avhjälpta. De hjälpbehov, som föreligga vid tiden för
utbetalningen av bidraget, kunna i många fall hava sin grund i andra, lika
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 16.
behjärtansvärda omständigheter som otillräckliga hyresbidrag. Länsstyrelsen
vill ifrågasätta, huruvida icke det särskilda hjälpbehov, som alltjämt kan
kvarstå och ha sin grund i otillräckliga hyresbidrag under denna äldre beredskapstid,
kunde avhjälpas både bättre och billigare genom att bidrag lämnades
av Eikskommitténs medel.
Beträffande själva organisationen för den föreslagna hjälpverksamheten,
sådan denna skisserats av kommittén, hava flera myndigheter framställt erinringar.
Sålunda har riksräkenskapsverket uttalat, att den föreslagna organisationen
måste medföra en mera invecklad procedur och en större splittring av
de olika verksamhetsuppgifterna än vad som kunde anses ändamålsenligt.
Vidare har socialstyrelsen —• under betonande av önskvärdheten av enhetlighet
beträffande familj ebidlagsväsendet och den nu föreslagna understödsverksamheten
— förordat i första hand, att bestyret med låneansökningars
beredning genom nödiga upplysningars inhämtande lades på familj ebidragsnämnderna,
medan beslut i lånefrågan skulle generellt meddelas av statens
arbetsmarknadskommission och att sålunda de föreslagna värnpliktslånenämnderna
helt slopades. Alternativt har socialstyrelsen förordat en anordning,
enligt vilken familj ebidragsnämndema skulle fatta beslut i lånefrågan
och statens arbetsmarknadskommission allenast fungera såsom central tillsyns-
och besvärsmyndighet. I detta senare fall skulle en viss ekonomisk
medansvarighet läggas på kommunerna, avseende förslagsvis det i det föregående
omnämnda räntebeloppet samt 20 procent av icke inbetalat lånebelopp.
— Två ledamöter av socialstyrelsen hava i denna del anfört skiljaktig
mening och uteslutande förordat det av styrelsens majoritet föreslagna
första, alternativet.
Jämväl länsstyrelsen i Västmanlands län har med i huvudsak samma
motivering som socialstyrelsen ifrågasatt en instansordning, motsvarande
den av styrelsen i dess första alternativ föreslagna, därvid länsstyrelserna
helt skulle frikopplas från den föreslagna understödsorganisationen.
Länsstyrelsen i Uppsala län har uttalat sig för att de föreslagna värnpliktslånenämndernas
arbetsuppgifter Övertoges av de redan förefintliga
länsarbetsnämnderna.
Överståthållarämbetet har ansett lämpligast, att länsstyrelserna finge sig
ålagda beslutanderätten i låneärendena med familj ebidragsnämndema såsom
utredningsorgan, arbetsmarknadskommissionen såsom tillsynsmyndighet och
Kungl. Maj:t som besvärsinstans.
I fråga örn den föreslagna värnpliktslånefondens kamerala förvaltning har
statskontoret förklarat sig intet hava att erinra mot vad kommittén därn
tinn an föreslagit. Enligt länsstyrelsen i Kronobergs län borde föreskrifter
meddelas därom att lånen skola ingå i länsstyrelsernas uppbörd.. Sålunda
borde amorteringarna debiteras vid allmänna kronouppbörden och indrivning
av förfallna icke erlagda amorteringsbelopp ske enligt restindrivningsförordningen.
Därigenom kunde ett omständligt och för låntagaren kostsamt dom
-
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 16.
stolsförfarande för indrivning av restförda belopp undvikas, samtidigt som
detta förfarande ur bokföringssynpunkt vore rationellt.
Vad slutligen angår frågan örn finansieringen av den föreslagna hjälp verksamheten
har statskontoret framhållit, att den tillämnade värnpliktslånefondens
budgetmässiga konstruktion icke närmare angivits av kommittén. Man
hade emellertid tänkt sig att det anslag, varmed fonden finansierades, skulle
givas karaktären av förslagsanslag. Under sådana förhållanden och då fondens
uppgift närmast vore att råda bot för tillfälliga missförhållanden, syntes
det statskontoret principiellt riktigast att fonden konstruerades såsom en
diversemedelsfond på sätt skett med den med värnpliktsfonden i vissa avseenden
likartade mod rall] älpsf Olldén.
Å andra sidan har riksräkenskaps verket såsom sin åsikt uttalat, att anslaget
till bestridande av värnpliktslån jämlikt gällande budgetprinciper
måste erhålla karaktären av reservationsanslag samt att anslaget för särskilda
bostadsbidrag ej borde upptagas såsom fristående utan ingå i de medel, som
ställdes till förfogande för övriga krigsfamiljebidrag. — Därest utbetalningar
av värnpliktslån skulle bliva påkallade, innan det visat sig möjligt att
närmare beräkna medelsbehovet i och för uppförande av särskilt anslag för
ändamålet å tilläggsstat, syntes utbetalta belopp böra avföras från det under
kapitalbudgeten, fonden för förlag till statsverket, upptagna förskottsanslaget
föi försvarsberedskapens stärkande i allmänhet lill I > j Därigenom vunnes
även den fördelen, att man icke för närvarande behövde taga ställning till
den nu svårbedömda frågan, huruvida och till vilket belopp avskrivningsanslag
eventuellt kunde behöva anlitas.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har sociala försvarsberedskapskommittén
i anslutning till de av mig i förenämnda anförande till statsrådsprotokollet
den 15 mars 1940 uppdragna riktlinjerna framlagt förslag till
inrättande av en särskild lånefond, benämnd värnpliktslånefonden, ur vilken
s. k. värnpliktslån skulle beredas sådana värnpliktiga, som till följd av längre
tids beredskapsinkallelse fått sin ekonomi väsentligt försvagad. Därjämte har
kommittén föreslagit införande av särskilda, retroaktiva bostadsbidrag för
sådana värnpliktiga, som varit inkallade till tjänstgöring under tiden före det
krigsfamiljebidragsförordningens bestämmelser om bostadsbidrag kunnat tilllämpas,
d. v. s. före den 1 april 1940. Kommitténs förslag hava sammanfattats
i två författningsförslag, det ena avseende förordning örn värnpliktslån, det
andra förordning örn särskilt bostadsbidrag för vissa värnpliktiga.
I fråga örn kommitténs förslag till förordning örn värnpliktslån finner jag
mig liksom de hörda myndigheterna i gemen kunna i princip lämna förslaget
min anslutning, även örn, såsom jag i det följande kommer att närmare utveckla,
vissa modifikationer i detsamma synas vara påkallade.
Beträffande det av kommittén framlagda förslaget rörande särskilt bostadsbidrag
för vissa värnpliktiga hava, såsom av den föregående redogörelsen
framgår, från vissa av de över förslaget hörda myndigheterna erinringar försports,
hänförande sig bland annat till det principiellt oriktiga i att, på sätt
som föreslagits, i efterskott lämna en utfyllnad av redan utbetalade understödsBihang
till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 16. i6oo 40 2
Departements
chefen.
18
Kungl. Majus proposition nr 16.
belopp. För egen del har jag vid övervägande av förslaget härutinnan icke
kunnat undgå att finna vissa betänkligheter föreligga mot ett genomförande av
förslaget i denna del. Även örn man icke bör alltför mycket fästa avseende vid
de nyssnämnda principiella invändningarna, vilka dock icke äro utan betydelse,
synas jämväl praktiska och organisatoriska skäl kunna åberopas mot
en anordning sådan som den föreslagna. Sålunda torde redan den avsevärda
tidrymd som skulle uppstå mellan den tid bidraget avser och tidpunkten för
bidragets utbetalande komma att i många fall medföra stora svårigheter för
den prövande myndigheten att på ett tillfredsställande sätt bedöma de ifrågavarande
bostadsutgifternas inverkan på den värnpliktiges nuvarande ekonomiska
ställning. I många fall torde en störning i en värnpliktigs ekonomi,
som varit att hänföra till bostadsutgifter under hösten 1939 eller början av
år 1940, redan hava utjämnats genom den värnpliktiges egna åtgöranden eller
på annat sätt; i dessa fall synes ett efterskottsvis utbetalat bostadsbidrag
knappast kunna anses nu vara påkallat. En av tidigare inkallelser förorsakad
rubbning av ekonomin torde dessutom ofta vara att hänföra till andra omständigheter
än otillräckligt bostadsbidrag; att låta ett retroaktivt kontantbidrag
betingas just av nämnda orsak synes därför kunna medföra icke önskvärda
orättvisor. Påpekas må ock, att det säkerligen skulle bliva förenat med
ett högst betydande arbete för myndigheterna att vid ansökningarnas handläggande
pröva de avdrag som enligt förslaget skola göras för vad den värnpliktiges
familj må hava uppburit i bostadsbidrag enligt äldre bestämmelser.
En ytterligare omständighet som kommer de föreslagna retroaktiva bostadsbidragen
att framstå såsom umbärliga ligger däri, att en på grund av alltför
höga bostadsutgifter under tidigare inkallelser åsamkad störning i en värnpliktigs
ekonomi i de flesta fall torde kunna avhjälpas genom anlitande av
de föreslagna värnpliktslånen, särskilt örn det av de sakkunniga föreslagna
maximibeloppet för dessa lån, på sätt jag i det följande kommer att föreslå,
något höjes. För mera extrema fall torde man dessutom kunna räkna med att
ett alltjämt kvarstående hjälpbehov, som har sin grund i otillräckliga hyresbidrag
under den tidigare beredskapsperioden, skall kunna tillgodoses genom
bidrag från den s. k. rikskommittén.
På grund av de sålunda anförda omständigheterna finner jag mig således
icke böra tillstyrka, att kommitténs förslag till förordning örn särskilt bostadsbidrag
för vissa värnpliktiga lägges till grund för framställning i ämnet till
riksdagen.
Jag övergår härefter till frågan örn införande av särskilda värnpliktslån.
Såsom redan anförts är jag beredd att tillstyrka ett genomförande i princip
av det förslag som härutinnan framlagts av sociala försvarsberedskapskommittén.
Rörande villkoren för lånens erhållande har jag i stort sett intet att
erinra emot kommitténs förslag. Lånen böra således även enligt min mening
vara räntefria, liksom säkerhet i allmänhet icke torde böra krävas. I fråga örn
lånens storlek, återbetalningsterminer m. m. anser jag mig emellertid böra
föreslå vissa jämkningar i förhållande till kommittéförslaget, till vilka jag
återkommer under den speciella motiveringen.
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 16.
I fråga om värnpliktslåneverksamhetens organisation innebär kommittéförslaget,
såsom förut anförts, att för prövningen av ansökningar örn värnpliktslån
skola inrättas särskilda nämnder, värnpliktslånenämnder, en för varje län.
En förberedande behandling skall ägnas ärendena av de redan befintliga kommunala
familjebidragsnämnderna, vilka jämväl skola hava att till värnpliktslånenämnderna
avgiva yttrande över ansökningarna. Som överinstans skall
fungera statens arbetsmarknadskommission, vilken skall dels vara besvärsmyndighet
dels besluta i vissa ärenden, som enligt förslaget skola underställas
kommissionen. Gentemot den sålunda föreslagna organisationen hava, såsom
av den föregående sammanfattningen framgår, vissa av de hörda myndigheterna
uttalat betänkligheter, vilka främst hänföra sig till förslaget örn införande
av särskilda värnpliktslånenämnder i länen. Även enligt min mening
hade det, icke minst med hänsyn till den redan nu utomordentligt omfattande
krisorganisationen, varit lyckligast örn man kunnat undvika att tillskapa dessa
nya organ och i stället kunnat, såsom socialstyrelsen i sitt yttrande föreslagit,
överlämna beslutanderätten i samtliga värnpliktslåneärenden till arbetsmarknadskommissionen,
vilken ju även enligt förslaget skall hava att besluta
i de viktigare låneärendena. Med hänsyn bland annat till den stora ökning av
kommissionens arbetsbörda som en sådan anordning skulle medföra finner jag
mig emellertid icke böra förorda denna lösning utan ansluter mig till kommittéförslaget
i denna del.
Yad därefter beträffar värnpliktslåneverksamhetens finansiella och kamerala
sida har kommittén såsom förut omnämnts föreslagit inrättande av en
särskild fond för ändamålet, värnpliktslånefonden, vilken skulle förvaltas av
statskontoret med biträde, såvitt rörde de särskilda lånen, av länsstyrelserna.
Erforderliga medel för fonden skulle anvisas över riksstaten i form av förslagsanslag,
som för budgetåret 1940/41 uppskattningsvis beräknats till
5,000,000 kronor. Gentemot detta förslag hava, på sätt av det föregående
framgår, vissa erinringar framförts av såväl statskontoret som riksräkenskapsverket.
För min del vill jag, efter att därutinnan hava samrått med chefen
för finansdepartementet, i anslutning till riksräkenskapsverkets yttrande föreslå,
att utbetalade värnpliktslånebelopp under innevarande budgetår tillsvidare
må avföras från anslag å förskottsstaten för försvarsväsendet m. m.,
varefter frågan örn anvisande av ett särskilt anslag för ändamålet å tilläggsstat
kan med säkrare utgångspunkter upptagas vid budgetårets slut; lämpligast
synes vara, att utbetalningarna nu utgå av förskottsanslaget till Eörsvarsväsendet
i allmänhet: Löpande utgifter (IV: G: b). Frågan örn bildande av
en särskild värnplikt.slånefond torde vid sådant förhållande icke böra upptagas
förrän i nämnda sammanhang, varav följer, att statskontoret icke för närvarande
torde behöva påläggas någon egentlig förvaltningsverksamhet med
avseende å värnpliktslånen; denna torde tillsvidare helt kunna omhänderliavas
av länsstyrelserna. Emellertid synes det för enhetlighets vinnande
lämpligt, att länsstyrelsernas förvaltningsverksamhet i förevarande avseende
må äga rum under statskontorets överinseende.
Omkostnaderna för understödsverksamhetens organisation torde i enlighet
20
Kungl, Maj-.ts proposition nr 16.
med kommitténs förslag under innevarande budgetår få bestridas av förslagsanslagen
till statens arbetsmarknadskommission.
I anslutning till det anförda torde sålunda nu böra till riksdagen göras
framställning allenast i fråga örn det inom försvarsdepartementet överarbetade
förslaget till förordning örn värnpliktslån. Jag övergår nu till den speciella
motiveringen till nämnda förslag.
Speciell motivering.
.....1 §•
Denna paragraf överenstämmer i sak med kommitténs förslag. Med hänsyn
till vad jag i det föregående anfört rörande finansieringen av låneverksamheten,
hava orden »ur värnpliktslånefonden» utbytts mot orden »av statsmedel».
2§-
På grund av vad jag anfört i den allmänna motiveringen örn låneverksamhetens
finansiering har viss jämkning i kommittéförslagets första stycke vidtagits.
3 §■
Kominittéförslaget har här oförändrat upptagits.
4 §•
Beträffande innehållet i förevarande paragraf har kommittén i anslutning
till den första i författningstexten uppställda förutsättningen för:
låns erhållande framhållit, att det är av största vikt, att hjälp av
statsmedel för här avsedda ändamål icke utgår i andra fall än där
orsakssammanhang mellan värnpliktstjänstgöringen och de ekonomiska
svårigheterna kan anses vara konstaterat. Lösningen av spörsmålet örn
kausalsammanhanget blir enligt kommitténs mening i regel beroende av
svaret på frågan, i vad mån svårigheterna kunnat undvikas eller väsentligen
mildras, därest den värnpliktige fått ostörd fullfölja sin civila
verksamhet. I anslutning härtill har kommittén påpekat, att särskilt för näringsidkare
av skilda slag de föreslagna värnpliktslånen kunna vara av betydelse.
Samtidigt understryker emellertid kommittén, att även inom andra
medborgargrupper hjälpbehov kunna förekomma, för vilka värnpliktslånen
kunna vara lämpade.
Vad åter angår kravet, att sökanden gjort vad på honom ankommit för att
avvärja svårigheterna, framhåller kommittén, att det bör kunna krävas av en
värnpliktig, som önskar komma i åtnjutande av understöd, att han och hans
familj under de av inkallelsen föranledda förhållandena underkastat sig
inskränkningar i sin normala livsföring, i den mån detta är möjligt och med
hänsyn till vederbörandes förhållanden påkallat.
Såsom tredje förutsättning för låns erhållande enligt förevarande paragraf
gäller, att sökanden måste vara ur stånd att utan det allmännas hjälp inom
skälig tid övervinna svårigheterna. I anslutning härtill uttalar kommittén, att
behovsprövningen bör taga sikte på sökandens möjligheter att själv klara
21
Kungl. Majus proposition nr 16.
upp situationen, därvid svårigheternas omfattning och storlek i förhållande
till sökandens eller honom närstående personers resurser måste ägnas uppmärksamhet.
Till de sålunda av kommittén angivna grundsatserna för behovsprövningen
på förevarande område kan jag ansluta mig. I departementsförslaget lia därför
kommitténs formuleringar upptagits oförändrade.
Yad härefter angår den i paragrafens andra stycke upptagna tidsbestämmelsen,
torde denna såsom ett flertal remissmyndigheter påpekat böra anknytas
till tidpunkten för låneansökans ingivande. Stadgande härom har
också influtit i departementsförslaget. I departementsförslaget har också
i anslutning till under remissbehandlingen framställda yrkanden av länsstyrelserna
i Gotlands län och Jämtlands län den som förutsättning för erhållande
av värnpliktslån stipulerade tjänstgöringstidens längd fixerats till
minst sextio dagar i stället för fyrtiofem dagar enligt kommitténs förslag.
Såsom de nämnda myndigheterna framhållit torde en inkallelsetid av allenast
fyrtiofem dagar i flertalet fall ej medföra väsentligare rubbningar i den inkallades
ekonomi.
5 §•
Såsom kommittén i sin motivering till denna paragraf påpekar torde en
låneansökan för att möjliggöra kontroll böra avse lån för visst bestämt ändamål.
Efter påpekande av Överståthållarämbetet har paragrafen undergått viss
jämkning i förtydligande syfte.
6 §•
I anledning av framställda erinringar från Överståthållarämbetet samt
vissa länsstyrelser hava de av kommittén föreslagna minimi- och maximigränserna
för lån ändrats från trehundra respektive tretusen kronor till tvåhundra
respektive fyratusen kronor.
I 6 § andra stycket av kommittéförslaget stadgas att värnpliktslån må,
där ej omständigheterna föranleda till annat, beviljas först sedan den värnpliktiges
tjänstgöring vid krigsmakten upphört och ytterligare inkallelse ej
synes vara att vänta. Häremot hava flera myndigheter invänt, att ett dylikt
stadgande under nu rådande förhållanden i de flesta fall skulle göra den tilltänkta
hjälpverksamheten''illusorisk, en uppfattning, som jag anser ha fog
för sig, varför jag låtit stadgandet i fråga utgå ur departementsförslaget. Det
bör emellertid framhållas, att län till i tjänstgöring varande värnpliktiga böra
beviljas endast i sådana fall, där en klar uppfattning av den sökandes ekonomiska
läge och lånets inverkan härpå kan erhållas.
7 §•
Kommittéförslaget har här oförändrat upptagits.
8 §•
I förhållande till kommitténs förslag har i departementsförslaget införts en
noggrannare bestämning av tidpunkten för amorteringsskyldighetens inträde,
22
Kungl. Majit» proposition nr 16.
vilket påyrkats av riksräkenskapsverket m. fl. myndigheter. Vidare har, likaledes
på yrkande av några myndigheter, åt den lånebeviljande myndigheten
inrymts befogenhet att medgiva anstånd med amorteringens påbörjande ävensom
längre amorteringstid, dock högst åtta år, samt halvårs- eller kvartalsamortering.
9 §•
Efter påpekande av marinförvaltningen, länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län samt länsstyrelsen i Värmlands län har i ett särskilt första stycke
införts en bestämmelse örn tidsbegränsning för ansökans ingivande, vilken
satts till tre månader efter det sökanden avslutat värnpliktstjänstgöringen
eller, därest tjänstgöringen avslutats före förordningens ikraftträdande, tre
månader därefter, dock med rätt för den lånebeviljande myndigheten att i
särskilda fall dispensera från bestämmelsen.
10-15 §§.
Dessa paragrafer överensstämma helt med kommittéförslaget.
16 §.
Sociala försvarsberedskapskommittén har föreslagit, att fråga örn avskrivning
skulle hänskjutas till statskontorets prövning. Då såsom statskontoret
för sin del framhållit, frågan örn avskrivning av belopp tillhörande
statlig utlåningsfond principiellt bör underställas Kungl. Maj:t, har i denna
paragraf föreskrivits, att avskrivningsfrågor skola underställas Kungl. Maj:ts
prövning.
17 §.
Beträffande detta stadgande har Överståthållarämbetet framhållit såsom
anmärkningsvärt, att en och samma straffbestämmelse komme till användning
för uppsåtliga brott och brott, som skett av vårdslöshet. Som emellertid motsvarande
stadgande återfinnes i krigsfamiljebidragsförordningen, lärer någon
omredigering av stadgandet icke vara påkallad.
18 §.
Denna paragraf överensstämmer i sak med kommittéförslaget.
Promulgationsbestämmelsen.
Enligt kommittéförslaget skulle förordningen träda i kraft viss bestämd
dag. För egen del finner jag mig böra föreslå, att förordningen träder i kraft
dagen efter det den utkommer av trycket i Svensk författningssamling. Jag
förutsätter härvid, att erforderliga formulär och anvisningar dessförinnan
skola hava färdigställts av arbetsmarknadskommissionen.
Kungl. Majus proposition nr 16. 23
Departementschefens hemställan.
Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att
antaga det av föredraganden förordade förslaget till förordning
om värnpliktslån.
Yad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt,
behagar Hans Majit Konungen bifalla samt förordnar, att
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Lennart Österholm.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 16.
Bilaga A.
Sociala försvarsberedskapskommitténs förslag
till
Förordning om värnpliktslån.
Härigenom förordnas som följer:
Allmänna bestämmelser.
1 §•
Den, som enligt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen inkallats
till värnpliktstjänstgöring, må under nedan angivna förutsättningar kunna
erhålla lån ur värnpliktslånefonden (värnpliktslån).
Indrages riket i krig, må värnpliktslån utlämnas allenast efter Kungl. Maj:ts
närmare bestämmande.
2 §•
Värnpliktslånefonden förvaltas av statskontoret med biträde, såvitt rör de
särskilda lånen, av länsstyrelserna.
Låneverksamheten i Övrigt handbaves å statens vägnar av statens arbetsmarknadskommission
och av särskilda värnpliktslånenämnder med biträde av
de i krigsfamiljebidragsförordningen avsedda familjebidragsnämnderna.
3 §•
Värnpliktslånenämnd skall finnas i varje län samt bestå av tre ledamöter.
Av dessa utser Kungl. Majit två, därav en tillika ordförande, ävensom suppleanter
för dessa. Bn ledamot, tillika sekreterare, jämte suppleant för denne
utses av länsstyrelsen.
Ersättning till värnpliktslånenämndernas ledamöter och suppleanter be
stämmes av Kungl. Majit.
Örn länen.
4 §•
För beviljande av värnpliktslån skola följande allmänna förutsättningar
gälla, nämligen
att sökanden till följd av värnpliktstjänstgöringen råkat i svårigheter av
ekonomisk art, vilka kunna befaras äventyra hans möjligheter att efter slutad
tjänstgöring vinna utkomst i det yrke eller den näring, varav han före inkallelsen
haft sin bärgning, eller vilka eljest innebära en avsevärd rubbningav
hans ekonomi;
att sökanden gjort vad på honom skäligen ankommit för att avvärja svårigheterna;
samt
att sökanden måste antagas vara ur stånd att utan det allmännas hjälp
inom skälig tid övervinna svårigheterna.
Värnpliktslån må ej utan synnerliga skäl utgå till värnpliktig, vars tjänst
goring under de senast förflutna tolv månaderna understigit fyrtiofem dagar.
5 §•
Yärnpliktslån bör beviljas för visst närmare angivet ändamål. Lånet må ej
avse betalning av utskylder, med vilkas indrivning enligt vad därom särskilt
är stadgat anstånd ägt rum.
25
Kungl. Majds proposition nr 16.
6 §■
Värnpliktslån må beviljas med lägst trehundra och högst tretusen kronor.
Vid beviljande av sådant lån skall i övrigt tillses, att lånebeloppet icke bestämmes
högre än som med hänsyn till sökandens levnadsvillkor och förhållanden
i övrigt finnes vara nödvändigt för vinnande av det därmed avsedda
syftet.
Värnpliktslån må, där ej omständigheterna föranleda till annat, beviljas
först sedan den värnpliktiges tjänstgöring vid krigsmakten upphört och ytterligare
inkallelse ej synes vara att vänta.
7 §•
Värnpliktslån äro räntefria och må utlämnas utan säkerhet; ägande dock
den lånebeviljande myndigheten, när omständigheterna därtill giva anledning,
föreskriva, att säkerhet för lånet skall avlämnas.
För beviljat lån skall låntagaren utfärda skuldförbindelse, däri hans
åtaganden i fråga om lånets användning och återbetalande jämte övriga lånevillkor
skola angivas. Skuldförbindelsen skall avlämnas till värnpliktslånenämnden.
8 §''
Värnpliktslån skall återbetalas med en femtedel örn året med början från
och med andra kalenderåret näst efter det, under vilket lånet utlämnades.
Om förfarandet i låneärenden m. m.
9 §•
Ansökan örn värnpliktslån göres enligt fastställt formulär hos familjebidragsnämnden
i den kommun, som enligt 17 § krigsfamiljebidragsförordningen
har att pröva ansökan örn familjebidrag åt sökanden. Då sådan ansökan
inkommit, skall familjebidragsnämnden, efter att hava införskaffat den ytterligare
utredning, som finnes erforderlig, med eget yttrande överlämna ansökan
till vederbörande värnpliktslånenämnd.
På värnpliktslånenämnden ankommer att besluta i låneärende. Är nämnden
ej enhällig, eller beviljar nämnden lån till högre belopp än ettusen kronor
eller lån till värnpliktig, vars tjänstgöring under de senast förflutna tolv
månaderna understigit fyrtiofem dagar, eller medgiver nämnden, att lån må
utbetalas förrän den värnpliktiges tjänstgöring vid krigsmakten upphört och
ytterligare inkallelse ej synes vara att vänta, skall nämndens beslut för att
bliva gällande underställas statens arbetsmarknadskommissions prövning.
I samband med beviljande av lån böra de föreskrifter med avseende å lånebeloppets
användande och utbetalande meddelas, som av förhållandena påkallas.
Värnpliktslånenämndens beslut i låneärende skall ofördröjligen tillställas
sökanden; och skall sökanden därvid underrättas om vad han har att iakttaga,
därest han vill föra talan mot beslutet.
10 §.
Är sökande missnöjd med värnpliktslånenämnds beslut, äger han, ändå
att beslutet skall underställas statens arbetsmarknadskommissions prövning,
söka ändring i beslutet hos arbetsmarknadskommissionen genom besvär, vilka
skola hava inkommit till värnpliktslånenämndens ordförande sist å tjugonde
dagen från det sökanden erhöll del av beslutet; och åligger det ordföranden
att jämte nämndens yttrande insända besvären till arbetsmarknadskommissionen.
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 16.
1600 40 3
26
Kungl. Maj:is proposition nr 16.
11 §.
Statens arbetsmarknadskommissions beslut i underställt eller fullföljt
ärende skall utan dröjsmål tillställas klaganden samt, i avskrift, värnpliktslånenämnden.
Arbetsmarknadskommissionens beslut må ej överklagas.
12 §.
Hos värnpliktslånenämnd skall föras register över inkomna ansökningar örn
lån, upptagande sökandes namn och adress samt sökta och beviljade lånebelopp.
13 8.
Då värnpliktslånenämnd genom beslut, som ej skall underställas statens
arbetsmarknadskommissions prövning, beviljat lån och sökanden skriftligen
förklarat sig nöjd med nämndens beslut eller ock besvärstiden gått till
ända utan att besvär anförts, skall värnpliktslånenämnden till länsstyrelsen
ofördröjligen översända avskrift av beslutet jämte den av sökanden utfärdade
skuldförbindelsen ävensom, i förekommande fall, tillhörande säkerhetshandlingar.
Länsstyrelsen har att, sedan handlingarna inkommit, utan anfordran
utbetala lånebeloppet i enlighet med beslutet.
Yad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning, då av statens
arbetsmarknadskommission meddelat beslut, enligt vilket lånebelopp skall
utbetalas, kommit värnpliktslånenämnden tillhanda.
14 §.
Länsstyrelse, som utlämnat värnpliktslån, skall uppbära amorteringar,
övervaka att låntagare fullgör sina skyldigheter samt i övrigt förvalta lånet.
15 §.
Värnpliktslån må av länsstyrelsen uppsägas till omedelbar betalning, där
låntagaren befinnes hava genom oriktig uppgift föranlett lånets beviljande
eller låntagaren visar försumlighet i fråga örn betalningsskyldighetens fullgörande
eller annorledes bryter mot vad honom enligt skuldförbindelsen
åligger, så ock eljest, därest sådana förhållanden inträffa, att låntagaren med
hänsyn till syftet med lånet uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta
lånet.
Sker uppsägning av lån enligt vad i första stycket sägs, skall å uppsagt
belopp gäldas ränta efter fyra procent om året från och med uppsägningsdagen.
16 §.
Finner länsstyrelsen, att med hänsyn till låntagares ekonomiska förhållanden
avskrivning av fordran på grund av utlämnat lån bör äga rum, skall frågan
därom hänskjutas till statskontorets prövning. Beslutas avskrivning, skall
lånet anses efterskänkt till motsvarande belopp.
17 §•
Har någon till stöd för ansökan örn värnpliktslån mot bättre vetande eller
av grov vårdslöshet lämnat oriktig uppgift, straffes med dagsböter eller
fängelse.
Böter tillfalla kronan.
18 §.
De ytterligare föreskrifter och de formulär, som finnas erforderliga för tilllämpning
av denna förordning, fastställas i vad rör värnpliktslånens förvaltning
av statskontoret och i vad rör låneverksamheten i övrigt av statens
arbetsmarknadskommission.
Denna förordning träder i kraft den
1940.
Kungl. Majus proposition nr 16.
27
Bilaga B.
Sociala försvarsberedskapskominittéiis förslagtill
Förordning
om särskilt bostadsbidrag för vissa värnpliktiga.
Härigenom förordnas som följer:
1 §''
Ilar värnpliktig under tiden från och med den 1 september 1939 till och med
den 31 mars 1940 varit inkallad till tjänstgöring enligt § 28 mom. 1 eller
§ 36 mom. 2 värnpliktslagen under sammanlagt minst fyrtiofem dagar och har
han för bestridande av utgifter för bostad åt en eller flera familjemedlemmar
fått vidkännas ekonomiska uppoffringar, vilka i förhållande till hans villkor
måste anses betungande, må särskilt bostadsbidrag av statsmedel kunna tillerkännas
honom i enlighet med vad nedan stadgas.
Örn vilka som äro att anse såsom värnpliktigs familjemedlemmar gäller
vad därom stadgas i 3 § krigsfamiljebidragsförordningen.
2 §•
Särskilt bostadsbidrag må ej bestämmas till högre belopp än som motsvarar
den värnpliktiges bostadskostnader för den tid bidraget avser, dock
med avdrag för vad den värnpliktiges familj må hava uppburit i bostadsbidrag
för samma tid enligt kungörelsen den 8 september 1939 (nr 642) örn tillämpning
vid förstärkt försvarsberedskap och mobilisering av förordningen den
12 juni 1931 (nr 257) om understöd i vissa fall åt värnpliktigs hustru och barn
(familj eunderstöd), m. m. Under bostadskostnader inbegripes även kostnad
för bostadens uppvärmning.
Särskilt bostadsbidrag må högst utgöra för en tjänstgöringstid ej överstigande
femtio dagar etthundra kronor och för varje därutöver påbörjat tiotal
tjänstgöringsdagar tjugu kronor.
3 §•
Ansökan örn särskilt bostadsbidrag skall göras före den
å fastställt formulär.
4 §■
Ansökningar örn särskilt bostadsbidrag prövas av de i förordningen örn
värnpliktslån avsedda värnpliktslånenämnderna. I fråga örn förfarandet i
sådana ärenden skall vad i 9 § första och sista styckena samt 10—12 §§ nämnda
förordning stadgas äga motsvarande tillämpning.
Då värnpliktslånenämnd bifallit ansökan örn särskilt bostadsbidrag, skall
en avskrift av beslutet översändas till familjebidragsnämnden, som har att
utbetala bidraget till den värnpliktige eller, örn nämnden finner skäl därtill,
till hyresvärd eller kreditanstalt, för vars fordran bidraget är avsett att utgöra
betalning. Medel härför tillhandahållas av länsstyrelsen.
5 §•
Har någon till stöd för ansökan örn särskilt bostadsbidrag mot bättre
vetande eller av grov vårdslöshet lämnat oriktig uppgift eller uppburit bidrag
avseende samma bostad från mer än en familjebidragsnämnd, straffes med
dagsböter eller fängelse.
Böter tillfalla kronan.
28
Kungl. Majus proposition nr 16.
6§-
De ytterligare föreskrifter och de formulär, som finnas erforderliga för tillämpning
av denna förordning, fastställas av statens arbetsmarknadskommission.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Stockholm 1940. K. L. Beckmans Boktryckeri.