Kungl. Maj-.ts proposition nr 13.
1
Nr 13.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om viss tillämpning i fråga örn älgkött av lagen
den 11 maj 1934 (nr 140) angående köttbesiktning
och slakthus, m. m.; given Stockholms slott den 1
augusti 1940.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag,
dels föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till förordning om
viss tillämpning i fråga om älgkött av lagen den 11 maj 1934 (nr 140) angående
köttbesiktning och slakthus,
dels ock inhämta riksdagens yttrande över härvid likaledes fogade förslag
till kungörelse om tillämpning i fråga om älgkött av förordningen den 11 maj
1934 (nr 141) angående förhud mot viss stämpling eller märkning av kött
och köttvara.
GUSTAF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Bihang till urtima riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 13.
1
2
Kungl. Maj-.ts proposition nr 13.
Förslag
till
förordning om viss tillämpning i fråga örn älgkött av lagen den
11 maj 1934 (nr 140) angående köttbesiktning och slakthus.
Härigenom förordnas som följer:
Vad i lagen den 11 maj 1934 (nr 140) angående köttbesiktning och slakthus
stadgas rörande besiktningstvång i fråga om kött av nötkreatur, får, get,
svin eller häst eller varor beredda av kött av sådant djur skall inom område,
där dylikt besiktningstvång gäller, hava avseende jämväl å kött av älg eller
varor beredda av älgkött. Till älgkött räknas härvid icke allenast kött i
vanlig bemärkelse utan även blod samt andra till människoföda brukliga
delar av älg. För besiktning av älgkött och sådan behandling därav, som
avses i G § 2 morn. nyssnämnda lag, skall utgå avgift enligt de grunder, som
å den plats, där besiktningen eller behandlingen sker, gälla enligt av Kungl.
Majit fastställd taxa för besiktning och behandling av kött av storboskap.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då densamma enligt därå
meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; skolande
förordningen dock icke äga tillämpning i fråga om varor, vilka före
förordningens ikraftträdande beretts av älgkött.
Förslag
till
kungörelse örn tillämpning i fråga örn älgkött av förordningen den
11 maj 1934 (nr 141) angående förbud mot viss stämpling eller
märkning av kött och köttvara.
Härigenom förordnas, att vad i förordningen den 11 maj 1934 (nr 141)
angående förbud mot viss stämpling eller märkning av kött och köttvara
stadgas skall äga tillämpning i fråga om älgkött eller av sådant kött beredd
vara.
Denna författning träder i kraft dagen efter den, då densamma enligt därå
meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. May.ts proposition nr 13.
3
Utdrag au protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1
augusti 19 40.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Sköld, Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anmäler
fråga örn införande av köttbesiktningstvång för älgkött och anför därvid:
Nu gällande bestämmelser angående köttbesiktning finnas upptagna i lagen
den 11 maj 1934 (nr 140) angående köttbesiktning och slakthus. Köttbesiktningstvång
innebär enligt 2 § 1 mom. i nyssnämnda lag förbud att inom visst
område till salu hålla eller utbjuda till människoföda avsett färskt kött av
nötkreatur, får, get, svin eller häst eller använda dylikt kött för beredning av
föda för utspisning å offentligt spisningsställe eller av vara, avsedd till försäljning
till människoföda, eller förvara sådant kött å allmän saluplats, i
salubod med därmed i omedelbart samband varande lagerrum, å offentligt
spisningsställe eller i lokal för tillverkning till avsalu av matvaror, därest
köttet icke godkänts vid besiktning enligt lagens föreskrifter. Inom område,
där köttbesiktningstvång gäller, må icke heller lill människoföda avsett salt,
rökt eller torkat kött av förutnämnda djur eller annan till människoföda avsedd
vara, beredd av kött av sådant djur, saluhållas, utbjudas, användas eller
förvaras på sätt nyss nämnts, med mindre köttet blivit i färskt tillstånd godkänt
vid besiktning, som anställts enligt lagens föreskrifter. Till kött räknas
i ifrågavarande lag icke allenast kött i vanlig bemärkelse utan även blod samt
andra till människoföda brukliga delar av djur.
Obligatoriskt gäller köttbesiktningstvång, såvida ej Kungl. Maj: t annorlunda
förordnar, för varje stad och annat samhälle, där hälsovårdsstadgans
föreskrifter rörande stad i tillämpliga delar gälla, med ett invånarantal av
4,000 eller däröver. För stad eller samhälle med lägre invånarantal, för kommun,
där hälsovårdsstadgans föreskrifter rörande landet gälla, eller för visst
område av sådant samhälle eller sådan kommun må köttbesiktningstvång
stadgas av länsstyrelsen efter framställning av stadsfullmäktige eller däremot
svarande myndighet.
I 0 § 1 mom. föreskrives, att färskt kött, som vid besiktning enligt lagen
finnes vara till människoföda tjänligt, skall i den utsträckning Kungl. Maj:t
bestämmer genom stämpling eller märkning betecknas såsom godkänt. Enahanda
förfarande skall iakttagas beträffande salt, rökt eller torkat kött, vilket
i färskt tillstånd godkänts vid besiktning ävensom beträffande annan vara,
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
beredd av sålunda godkänt kött. Därest vid besiktning påträffas kött, som
först efter särskild behandling kan godkännas, skall köttet enligt föreskrifterna
i 6 § 2 inom., innan stämpling eller märkning äger ram, undergå sådan
behandling. Färskt kött, som blivit vid besiktning godkänt, må utan ytterligare
besiktning saluhållas, utbjudas, användas eller förvaras inom annat
område med köttbesiktningstvång, allenast om besiktningen skett vid slakt i
offentligt slakthus eller eljest med tillämpning av enahanda föreskrifter, som
gälla angående besiktning för nämnda område. Någon motsvarande begränsning
gäller dock icke i fråga om salt, rökt eller torkat kött, vilket i färskt tillstånd
godkänts eller vara, beredd av sådant kött. Därest vid besiktning kött
befinnes vara till människoföda otjänligt skall detsamma utan kostnad för
köttets ägare genom vederbörande besiktningsveterinärs försorg och under
hans kontroll användas till tekniskt bruk eller, där så ej kan ske, på annat
sätt oskadliggöras.
I 8 § 1 mom. i ifrågavarande lag stadgas, att för köttbesiktning samt för
sådan behandling av kött som omförmäles i 6 § 2 mom. äger samhället eller
kommunen uppbära avgifter enligt taxa, som fastställes av Kungl. Maj:t.
Förslag till dylik taxa skall avgivas av hälsovårdsnämnden eller särskild
myndighet, under vars inseende köttbesiktningen är ställd, efter hörande av
hushållningssällskapets förvaltningsutskott.
I lagen finnas vidare vissa straffbestämmelser upptagna.
Vissa tillämpningsföreskrifter ha i anslutning till lagen utfärdats av Kungl.
Maj:t i kungörelserna den 30 november 1934 (nr 558) om besiktning och
stämpling av kött m. m. enligt nämnda lag, (nr 559) angående kontrollslakterier,
(nr 560) angående under offentlig kontroll ställda charkuterifabrikör
samt (nr 561) angående kontroll vid införsel av köttvaror till område med
köttbesiktningstvång.
I 3 § kungörelsen nr 558 finnas upptagna föreskrifter rörande organtvång,
vilka innebära att, där Kungl. Maj:t efter framställning av stadsfullmäktige
eller däremot svarande myndighet så förordnat, färskt kött i vanlig bemärkelse
i regel skall vid föreläggande till besiktning vara naturligt förenat med
lungor, hjärta och lever samt i fråga om svin även med huvud.
Enligt föi-oi-dningen den 11 maj 1934 (nr 141) angående förbud mot viss
stämpling eller märkning av kött och köttvara må kött av nötkreatur, får, get,
svin eller häst eller av sådant kött beredd vara icke, därest varan är avsedd för
försäljning inom riket och densamma ej enligt lagen angående köttbesiktning
och slakthus är av beskaffenhet att få saluföras inom område med köttbesiktningstvång,
förses med stämpel eller märke, som genom färg eller utseende i
övrigt föranleder, att förväxling lätt kan äga ram med sådan stämpel eller sådant
märke, som enligt av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter utmärka vara
beträffande vilken dylikt saluhållande må äga rum.
Med skrivelse den 5 november 1938 har medicinalstyrelsen överlämnat två
av svenska jägareförbundet till styrelsen ställda skrivelser, dagtecknade den
ena den 29 juli 1937 och den andra den 17 augusti samma år, angående infö
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
5
rande av obligatorisk köttkontroll i fråga flin älgkött. Till stöd för sitt förslag
har jägareförbundet åberopat dels en promemoria av jaktvårdskonsulenten B.
von Bornstedt och dels ett intyg av förste stadsveterinären R. Larsson. I promemorian
har i huvudsak anförts följande.
Det är för svensk älgjakt karakteristiskt, att en betydande del av det under
jakttiden i marknaden utsläppta älgköttet är av mycket dålig kvalitet. De senaste
åren hava omkring 7,000 älgar årligen under jakttiden nedlagts, representerande
över 1 miljon kilogram älgkött. Det torde utan överdrift kunna
påstås, att en mycket stor del härav genom dålig skjutning och felaktig behandling
och uppslaktning i skogen var mindervärdig som människoföda.
Ett viktigt led för tillvaratagande av älgköttet vore helt säkert, örn det besiktningstvång
på salufört kött av olika husdjur, som för närvarande är gällande i
samhällen med 4,000 invånare, även kunde utsträckas till älgkött. Härigenom
skulle ej endast erhållas ett ökat skydd mot för folkhälsan skadliga födoämnen,
utan även andra stora fördelar kunde samtidigt vinnas. Den omdömesgille,
ansvarskännande jägaren skulle kunna erhålla ett högre pris för välskjutet
och omsorgsfullt uppslaktat kött, samtidigt som det dåligt skjutna och
omhändertagna älgköttet icke släpptes fram.
I intyget av stadsveterinären Larsson har uttalats:
Införande av obligatorisk köttkontroll är synnerligen önskvärt, då därigenom
säkerligen torde kunna erhållas ett älgkött av i hygieniskt hänseende
oklanderlig kvalitet. Vidare torde också stora värden kunna räddas, vilka
nu gå förlorade. Sålunda beslagtogs och oskadliggjordes enbart vid Stockholms
stads anstalter för födoämneskontroll under sistförflutna 5-årsperiod
5,687 kilogram älgkött på grund av skottskador, blödningar och förskämning.
En utsträckning av den obligatoriska köttkontrollen att även omfatta älgkött
skulle enligt mitt förmenande sannolikt också komma att skärpa uppmärksamheten
hos älgjaktens utövare att erhålla ett i hygieniskt hänseende
klanderfritt älgkött dels genom att lämpliga vapen komma till användning vid
jakten och dels genom att uppslaktningen av de skjutna djuren vidtages på
sakkunnigt sätt.
Medicinalstyrelsen har i sin skrivelse anfört:
Uti den promemoria, som åtföljer svenska jägareförbundets skrivelse, framhålles,
att det är för svensk älgjakt karakteristiskt att en betydande del av det
under jakttiden i marknaden utsläppta älgköttet är av mycket dålig kvalitet.
Styrelsen är i tillfälle att vitsorda ritkigholen av denna uppgift. Till en del av
våra offentliga slakthus införas nämligen under jakttiden en del skjutna älgar
för att där uppslaktas. De vid slakthusen förordnade besiktningsveterinärerna
hava lämnat styrelsen underhandsmeddelande därom att de till slakthusen
för uppslaktning införda älgarna ofta äro illa skjutna, så att en stor del av
köttet icke kan anses tjänlig till människoföda, t. ex. på grund av svårartade
blodutgjutningar i samband med skottsåren eller på grund av olämplig behandling
av älgkroppen. Någon befogenhet att mot ägarens önskan verkställa
besiktning av älgköttet och avlägsna förändrade delar från detsamma tillkommer
emellertid icke besiktningsveterinärerna enligt nu gällande lagbestämmelser.
Inryckande av älg bland de djur, vilkas kött inbegripes i köttbesiktningstvånget,
skulle otvivelaktigt medföra stora förbättringar i nu berörda förhållanden.
Till människoföda otjänliga delar av älgköttet skulle komma att avlägsnas
och jägaren helt säkert vinnlägga sig om att behandla köttet mera omsorgsfullt,
då han eljest riskerar att få större eller mindre delar av detsamma
kasserade vid den blivande veterinärbesiktningen.
Departements
chefen.
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Domänstyrelsen har i den 26 juli 1940 avgivet yttrande tillstyrkt nu ifrågavarande
förslag.
Ett införande av besiktningstvång även beträffande älgkött på sätt svenska
jägareförbundet och medicinalstyrelsen ifrågasatt synes medföra icke oväsentliga
fördelar. För närvarande torde icke obetydliga mängder älgkött av mindre
god kvalitet föras i marknaden. Älgköttets dåliga kvalitet torde ofta bero
på att uppslaktningen eller köttets behandling därefter varit felaktig. Införes
besiktningstvång, skulle kött, som icke anses lämpligt som människoföda, kasseras.
Ett bättre tillvaratagande av köttet skulle möjligen även framdeles
kunna förväntas, då eli avyttrande av köttet eljest icke kan ske. Med hänsyn
till det anförda tillstyrker jag ett genomförande av förslaget. Därest köttbesiktningstvång
infördes redan i fråga om älg, som skjutes under den kommande
jaktsäsongen, torde detta även medföra en viss begränsning av tillförseln
av älgkött, vilket för närvarande synes vara att eftersträva, då marknaden
till följd av de omfattande nedslaktningarna, som skett och förväntas komma
att äga rum, torde vara tyngd av ett visst överskott av kött.
Det av mig nu förordade besiktningstvånget torde böra få samma omfattning
som gäller i fråga om kött, som är underkastat dylikt besiktningstvång
enligt lagen angående köttbesiktning och slakthus. Inom de områden, där
köttbesiktningstvång enligt nämnda lag tillämpas, synes alltså även böra gälla
besiktningstvång för älgkött eller vara, beredd av sådant kött. De för köttbesiktningen
nu gällande detaljbestämmelserna torde i stort sett kunna vinna
tillämpning jämväl för besiktning av älgkött. Enligt nu ifrågavarande lag
utgå avgifter enligt av Kungl. Majit fastställda taxor för besiktning och för
sådan behandling, som avses i 6 § 2 morn. av lagen. Förslag till dylika taxor
skola upprättas av vederbörande kommunala myndighet och yttrande skall
avgivas av hushållningssällskapets förvaltningsutskott. Då ett fastställande
enligt dessa regler av taxor för besiktning och behandling av älgkött icke kan
medhinnas före årets jaktsäsong, vilken infaller under september och oktober
månader, synes lämpligen kunna gälla samma taxor, som fastställts i fråga
om besiktning och behandling av kött av storboskap.
En följd av vad jag nu förordat torde vara att även den förut omförmälda
förordningen angående förbud mot viss stämpling eller märkning av kött och
köttvara bör bliva tillämplig i fråga om stämpling eller märkning av älgkött
eller vara, som beretts av sådant kött.
Såsom framgår av vad jag förut anfört torde besiktningstvånget för älgkött
böra vinna tillämpning så snart som möjligt. Varor beredda av kött dessförinnan
torde dock böra få saluföras och användas oaktat köttet, som därvid
kommit till användning, icke i färskt tillstånd blivit godkänt vid besiktning.
I enlighet med vad jag nu anfört har inom jordbruksdepartementet upprättats
förslag till dels förordning om viss tillämpning i fråga örn älgkött av lagen
den 11 maj 1934 (nr 140) angående köttbesiktning och slakthus, dels ock kungörelse
örn tillämpning i fråga örn älgkött av förordningen den 11 maj 1934
(nr 141) angående förbud mot viss stämpling eller märkning av kött och kött
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
7
vara. Förslaget till förordning torde böra underställas riksdagen för antagande.
över kungörelseförslaget torde riksdagens yttrande inhämtas. Det torde
sedermera få ankomma på Kungl. Majit att utfärda erforderliga tillämpningsförfattningar.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
dels föreslå riksdagen att antaga nämnda förslag till förordning,
dels ock besluta inhämta riksdagens yttrande över omförmälda
förslag till kungörelse.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall ävlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
P. Gullstrand.