Kungl. May.ts proposition nr 83.

1

Nr 83.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående beräkning i vissa
fall av anställningstid för pension enligt kungörelsen
den 7 december 193b (nr 585) med föreskrifter
angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens
tjänst; given Stockholms slott den 23 februari
19 bO.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
23 februari 19b0.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet
anför chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss:

Jag anhåller att få underställa Kungl. Maj:ts prövning en av järnvägsstyrelsen
i skrivelse den 5 oktober 1938 gjord framställning, däri hemställts,
att Kungl. Majit måtte

dels förordna, att vid statens järnvägar anställd arbetare, som i samband
med statens övertagande av enskild järnväg övergått i statens järnvägars
tjänst och som ej vore delägare i någon pensionskassa, skulle efter prövBihang
till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 83. 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

liing av järnvägsstyrelsen kunna såsom anställningstid för erhållande av
pension enligt kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter
angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst tillgodoräknas
jämväl anställningstiden vid den enskilda järnvägen,

dels ock förklara, att vid tillämpning av sagda kungörelse anställningstid
vid byggandet av enskild järnväg, som sedermera övertagits av staten, finge
anses likställd med anställningstid i statens tjänst.

I sin berörda skrivelse bar järnvägsstyrelsen anfört, att bland den personal,
som vid statens övertagande under senare år av vissa enskilda järnvägar
haft anställning vid dessa järnvägar, funnits åtskilliga äldre arbetare,
som ej varit delägare i någon pensionskassa. Med stöd av bestämmelserna
rörande järnvägsföretagets övertagande bade flertalet av dessa arbetare omedelbart
entledigats och i samband därmed tillerkänts pensioner med belopp,
som med hänsyn till anställningstiden ansetts skäliga. I den mån sådan
äldre arbetare erhållit fortsatt anställning vid statens järnvägar hade i några
fall förekommit, att tjänstepensionsreglementet för arbetare icke blivit tilllämpligt
å arbetaren. Med hänsyn till sin ålder vid övergången i statens
järnvägars tjänst kunde dylik arbetare ofta ej heller intjäna det antal
tjänstår — 15 tjänstår före 60 års ålder — som erfordrades för erhållande
av pension med stöd av förenämnda kungörelse den 7 december 1934, vilken
innefattade vissa mera summariska föreskrifter i fråga om pensionering av i
statens tjänst anställda arbetare. I de fall, då i järnvägsstyrelsens skrivelse
avsedda arbetare sålunda icke vore berättigade till pension enligt för arbetare
i statens tjänst gällande pensionsbestämmelser, förelåge för statens järnvägar
icke annan skyldighet än att låta dem komma i åtnjutande av de pensions-
eller understödsförmåner, som eventuellt skulle hava tillkommit vederbörande,
därest banan ej övergått i statens ägo. I fråga om de principer,
som härutinnan tillämpats av de enskilda järnvägsföretagen, bär järnvägsstyrelsen
meddelat följande:

Vid beviljandet av pension eller understöd åt sådana arbetare, som icke
voro delaktiga i någon pensionskassa, tillämpades olika principer vid de
skilda banorna, men vanligen ställdes pensionsbeloppet i viss relation till
anställningstiden. Pensionsbeloppen voro dock genomgående mycket låga.
Sålunda gällde exempelvis vid Uppsala—Gävle järnväg, att arbetaren vid avgång
ur tjänst efter fyllda 60 år kunde påräkna ett understöd av 300 kronor
för år under förutsättning av en sammanhängande tjänstetid av minst 30 år,
vilket belopp reducerades med 10 kronor för varje år, varmed tjänstetiden
understeg 30 år. Personer, anställda under kortare tid än 20 år, voro ej berättigade
till understöd. Järnvägsstyrelsen vill i detta sammanhang omnämna,
att nyligen till styrelsen inkommit ansökning örn pension från en av de
vid nämnda järnväg förut anställda arbetarna, vilken nu uppnått 67 års ålder
och som från och med den 1 oktober 1938 slutat sin anställning vid statens
järnvägar. Denne arbetare, som varit anställd vid den enskilda järnvägen i
18 år och vid statens järnvägar i 5 år, skulle med tillämpning av förberörda
grunder erhålla en pension av endast 230 kronor per år.

I anslutning härtill har järnvägsstyrelsen anfört, att de pensioner, som
sålunda utginge enligt de enskilda företagens praxis, måste anses vara i för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 83.

3

hållande till anställningstiden alltför låga och även ur försörjningssynpunkt
otillfredsställande. Pensioneringen av ifrågavarande arbetarpersonal syntes
styrelsen böra ske enligt förmånligare grunder. Styrelsen ansåge därvid en
tillämpning av bestämmelserna i omförmälda kungörelse den 7 december
1934 ligga närmast till hands, och för möjliggörande i ökad omfattning av
tillämpning av denna kungörelse å arbetare, varom nu vore fråga, borde
enligt styrelsens uppfattning sådan arbetare erhålla rätt att såsom tjänstår
för pension enligt kungörelsen tillgodoräkna tiden för anställningen vid den
enskilda järnvägen. Styrelsen har härvid erinrat, att enligt tjänstepensionsreglementet
för arbetare även anställningstid vid av staten övertaget enskilt
företag kunde tillgodoräknas såsom tjänstår. I åtskilliga fall hade också
förekommit, att i samband med statsförvärv av enskild järnväg övertagen
arbetare efter endast ett eller annat års anställning vid statens järnvägar erhållit
pension enligt nämnda reglemente och därvid såsom tjänstår fått tillgodoräkna
sig två tredjedelar av tjänstetiden vid den enskilda järnvägen.
Med hänsyn härtill och då det ur sakliga synpunkter icke syntes föreligga
anledning att förfara annorlunda då fråga vore om pension enligt kungörelsen
den 7 december 1934, ansåge styrelsen, att motsvarande tillgodoräknande
borde medgivas jämväl arbetare, varå tjänstepensionsreglementet icke blivit
tillämpligt. Då pension enligt kungörelsen den 7 december 1934 i stort sett
uppginge till två tredjedelar av den pension, som enligt nämnda reglemente
tillkomme icke yrkesutbildad arbetare med motsvarande antal tjänstår, syntes
anställningstiden böra tillgodoräknas utan reduktion.

Såsom förut nämnts, innebär järnvägsstyrelsens i förevarande skrivelse
framlagda förslag vidare, att även anställningstid vid byggandet av enskild
järnväg, som sedermera övertagits av staten, vid tillämpning av kungörelsen
den 7 december 1934 skulle få anses likställd med anställningstid i statens
tjänst. Till stöd för förslaget i denna del har styrelsen framhållit, att bestämmelserna
i 1934 års kungörelse ersatt den förut gällande kungörelsen den 8
november 1918 (nr 859) angående pensionering av förmän och arbetare vid
statens järnvägsbyggnader samt statens vattenfallsverks byggnadsavdelning
och alt enligt den praxis, som utbildat sig vid tillämpningen av sistnämnda
kungörelse, vederbörande i förekommande fall tillgodoräknats jämväl anställningstid
vid byggandet av enskild järnväg, som sedermera övertagits av
statens järnvägar. Med hänsyn härtill och då det alltjämt finge anses befogat
alt i pensionshänseende likställa dylik anställningstid med tjänstetid vid
statens järnvägsbyggnader, syntes sådant tillgodoräknande belia få äga rum
även enligt bestämmelserna i kungörelsen den 7 december 1934.

Statskontoret har i avgivet utlåtande förklarat sig icke hava något att
erinra mot järnvägsstyrelsens förslag.

På de skid, som av järnvägsstyrelsen anförts, anser jag mig böra tillstyrka
föreliggande förslag i fråga örn beräkning i vissa fall av anställningstid för
pension enligt förenämnda kungörelse den 7 december 1934. De ändrade

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 83.

grunderna för beräkningen av anställningstiden synas böra få tillämpas jämväl
på redan inträffade pensionsfall, dock utan rätt för pensionstagaren att
för tiden före de nya bestämmelsernas ikraftträdande komma i åtnjutande
av förbättrade pensionsförmåner. I enlighet med vad jag nu anfört och då
förevarande pensionsspörsmål synes mig vara av beskaffenhet att böra underställas
riksdagens prövning, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att i fråga örn beräkning i
vissa fall av anställningstid för pension enligt kungörelsen
den 7 december 1934 (nr 585) nied föreskrifter angående
pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst utfärda
bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det
föregående angivits.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition skall avlåtas till riksdagen av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
H. Wihlborg.

407320. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.