Kungl. Maj.ts proposition nr 73.

1

Nr 73.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående pension åt vissa
i statens tjänst anställda personer; given Stockholms
slott den 16 februari 1940.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o—14 :o hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16
februari 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler uppkomna
frågor örn pension åt i det följande angivna, i statens tjänst anställda personer
och anför därvid:

l:o.

Förre indclte soldaten vid Norrbottens regemente, furircn Fritiof Jämte.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Jämte är född den 25 mars 1869 och alltså nära 71 år gammal;
att han varit anställd såsom indelt soldat vid Norrbottens regemente under
tiden 1 mars 1887—31 januari 1939;

att han förordnats till furir i regementet;

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 73.

1

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 73.

att han åtnjuter underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa med, förutom
dyrtidstillägg, 250 kronor för år;

att han under åren 1909—1939 varit inkallad till ständig tjänstgöring såsom
snickare hos kasernofficeren vid förenämnda regemente under en tid av
sammanlagt omkring 16 år 7 månader, därvid frånräknats den tid av omkring
30 dagar årligen, varunder han fullgjort honom såsom indelt soldat
åliggande repetitionsövningar;

att av den ständiga tjänstgöringen omkring hälften fullgjorts under tiden
innan Jämte uppnått 60 års ålder;

att Jämtes avlöning under de senaste fem åren uppgått till i medeltal 934
kronor för år förutom dyrtidstillägg och naturaförmåner;

samt att Jämte icke äger andra tillgångar än ett kapital å omkring 1,000
kronor.

Enär Jämte före uppnådda 60 levnadsår icke varit under en tid av sammanlagt
minst 15 år inkallad till ständig tjänstgöring, är han ej berättigad
till pension enligt kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter
angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst, jämförd
med kungörelsen den 18 juni 1937 (nr 449) angående tillämpning å viss indelt
personal vid armén av förstnämnda kungörelse.

Jämte har hos Kungl. Majit anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Chefen för Norrbottens regemente har tillstyrkt ansökningen.

Arméförvaltningens civila departement har — under erinran att 1938 års
riksdag (prop. nr 244, p. 3 och 4; bankoutsk. uti. nr 31, p. 4 och 5; riksd.
skr. nr 194) beviljat pension till belopp av 468 kronor åt envar av förre indelte
soldaten vid Dalregementet, furiren A. Falk och indelte furiren vid Västerbottens
regemente, sergeanten S. E. Widmark, vilka varit inkallade till
ständig tjänstgöring under respektive 18 år 8 månader och 16 år 6 månader
men i likhet med Jämte icke haft dylik tjänstgöring under en tid av minst
15 år före 60 års ålder — hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
bevilja Jämte en årlig pension till belopp av 468 kronor, att utgå från och
med den 1 februari 1939.

Statskontoret har anslutit sig till vad arméförvaltningens civila departement
föreslagit.

Då i förevarande ärende föreligga i huvudsak enahanda förhållanden som
i de av arméförvaltningens civila departement åberopade ärendena, vill jag
förorda, att pension utverkas åt Jämte i enlighet med myndigheternas förslag.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre indelte soldaten vid Norrbottens regemente, furiren
Fritiof Jämte må, räknat från och med den 1 februari
1939, under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av
468 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

2:o.

3

Indelte soldaten vid Västerbottens regemente, furiren Johan Anton Alm.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Alm är född den 30 juli 1871 och således 68 år gammal;
att han sedan den 23 oktober 1891 varit anställd såsom indelt soldat vid
Västerbottens regemente;

att han förordnats till furir i regementet;

att han varit inkallad till ständig tjänstgöring vid regementet i egenskap av
dagkorpral eller biträde hos regementsväbeln alltsedan den 1 december 1921
eller — efter frånräknande av den tid av omkring 30 dagar årligen, varunder
han fullgjort honom såsom indelt soldat åliggande repetitionsövningar —
under sammanlagt omkring 16 år 8 månader;

att Alms avlöning under de senaste fem åren uppgått till i medeltal omkring
1,050 kronor för år förutom dyrtidstillägg och naturaförmåner;
samt att Alm lever under svåra ekonomiska förhållanden.

Enär Alm före uppnådda 60 levnadsår icke varit under en tid av sammanlagt
minst 15 år inkallad till ständig tjänstgöring, är han ej berättigad till
pension enligt kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter
angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst, jämförd med
kungörelsen den 18 juni 1937 (nr 449) angående tillämpning å viss indelt
personal vid armén av förstnämnda kungörelse.

Alm har hos Kungl. Maj :t anhållit att komma i åtnjutande av pension.

T junst förrättande chefen för Västerbottens regemente och chefen för övre
Norrlands trupper hava tillstyrkt ansökningen.

Arméförvaltningens civila departement har — under erinran örn de i nästföregående
punkt omförmälda ärendena angående pension åt förre indelte
soldaten vid Dalregementet, furiren A. Falk och indelte furiren vid Västerbottens
regemente, sergeanten S. E. Widmark -— hemställt, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen bevilja Alm en årlig pension till belopp av 468 kronor
för år.

Statskontoret har anslutit sig till vad arméförvaltningens civila departement
sålunda föreslagit.

Under åberopande av vad jag i det under nästföregående punkt upptagna
ärendet hemställt tillstyrker jag, att förslag framlägges för riksdagen örn pension
åt Alm, att utgå med av myndigheterna föreslaget belopp. Jag hemställer
alltså, alt Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att indelte soldaten vid Västerbottens regemente, furiren Johan
Anton Alm må från och med månaden näst efter den,
varunder hans tjänstgöring vid regementet upphör, under sin
återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m. uppbära en årlig pension av 468 kronor.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

3:o.

Anställningshavarna vid Kronobergs regementes detachement i Karlskrona
Frans Bernhard Åstrand, Karl Emanuel Frank och Hulda Serafia
Johnsson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
beträffande Åstrand,

att han är född den 31 augusti 1881 och således 58 år gammal;
att han varit anställd vid förutvarande Karlskrona grenadjärregementes
intendenturverkstäder såsom verkstadsföreståndare under tiden 1 januari
1905—4 mars 1914 samt såsom skrädderiarbetare eller verkstadsföreståndare
under åren 1920—1927;

att han innehaft anställning vid Kronobergs regementes detachements i
Karlskrona intendenturverkstäder såsom verkstadsföreståndare eller arbetsförman
av l:a klass under tiden från och med den 1 januari 1928 till och
med den 30 september 1939, då detachementet jämlikt 1936 års försvarsbeslut
indrogs;

att han under tiden 1 juli 1936—30 september 1939 åtnjutit lön enligt 12
lönegraden för extra ordinarie tjänstemän samt därunder varit underkastad
militära tjänstepensionsreglementet med ett pensionsunderlag av 2,304 kronor
och en pensionsålder av 60 år;
beträffande Frank,

att han är född den 24 januari 1881 och således 59 år gammal;
att han den 29 mars 1901 antagits till indelt grenadjär vid Smålands grenadjärkår; att

han under tiden 1 november 1918—31 december 1927 tjänstgjort såsom
arbetsförman vid förutvarande Karlskrona grenadjärregementes intendenturverkstäder; att

han varit anställd vid Kronobergs regementes detachements i Karlskrona
intendenturverkstäder såsom arbetsförman under tiden 1 januari 1928
—30 juni 1937 och såsom snickeriarbetare under tiden därefter intill utgången
av september månad 1939, då detachementet indrogs;

att Franks avlöning, vilken utgått i form av timpenning, under senare år
utgjort omkring 3,300 kronor för år;

att Frank från och med den 1 januari 1935 varit underkastad tjänstepensionsreglementet
för arbetare med ett pensionsunderlag av 1,644 kronor
och en pensionsålder av 60 år; samt
beträffande Johnsson,

att hon är född den 11 juni 1881 och således 58 år gammal;
att hon varit anställd vid förutvarande Karlskrona grenadjärregemente
såsom kokerska under tiden 1 mars 1917—31 maj 1921 och såsom marketenteriföreståndarinna
under tiden därefter intill utgången av år 1927;

att hon innehaft anställning såsom marketenteriföreståndarinna vid Kronobergs
regementes detachement i Karlskrona från och med den 1 januari
1928 intill detachementets indragning den 30 september 1939;

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

5

att Johnssons senaste avlöning vid detachementet utgjort omkring 1,200
kronor för år jämte förmån av fri bostad och portion;

samt att hon från och med den 1 januari 1935 varit underkastad tjänstepensionsreglementet
för arbetare med ett pensionsunderlag av 1,236 kronor
och en pensionsålder av 60 år.

Av införskaffad utredning i ärendet inhämtas vidare,
att Åstrand, Frank och Johnsson, sedan Kronobergs regementes detachement
i Karlskrona — på sätt av det föregående framgår — indragits från och
med den 1 oktober 1939 och deras anställning vid detachementet med anledning
därav upphört, från och med sistnämnda dag enligt muntlig överenskommelse
tjänstgjort vid detachementets avvecklingsorganisation med rätt
till samma löneförmåner som de åtnjutit vid detachementet närmast före
dettas indragning;

att ifrågavarande anställningshavare beräknas komma att bliva sysselsatta
vid avvecklingsorganisationen högst till och med den 31 mars 1940;

att det från detachementets sida gjorts upprepade försök att bereda annan
anställning åt Åstrand, Frank och Johnsson men att detta ej lyckats med
hänsyn särskilt till dessas ålder och hälsotillstånd;

samt att enligt för ifrågavarande anställningshavare utfärdade läkarintyg
deras hälsotillstånd är mindre tillfredsställande.

Astrand, Frank och Johnsson kunna vid avgång ur tjänst före uppnådd
pensionsålder icke komma i åtnjutande av pension men äro däremot tillförsäkrade
rätt till uppskjuten livränta, att tillträdas vid 63 års ålder. Enligt
vad under hand inhämtats torde beloppet av sådan livränta utgöra för
Åstrand omkring 1,220 kronor, för Frank omkring 660 kronor samt för
Johnsson omkring 550 kronor.

I skrivelse den 19 november 1938 har chefen för Kronobergs regementes
detachement i Karlskrona hemställt, att ersättning måtte beredas Åstrand,
Frank och Johnsson för den förlust, som drabbade dem genom att de på
grund av statsmakternas beslut om detachementets indragning före pensionsålderns
inträde måste lämna sina anställningar.

Chefen för I arméfördelningen har tillstyrkt framställningen.
Arméförvaltriingens intendentur- och civila departement hava i utlåtande
den 22 februari 1939 hemställt, att Åstrand, Frank och Johnsson måtte —
oaktat de icke uppnått stadgad pensionsålder, 60 år — vid avgången ur
tjänst komma i åtnjutande av pension med samma belopp som skulle hava
tillkommit dem, därest de med oförändrat pensionsunderlag kvarstått i den
pensionsberättigande anställningen intill pensionsålderns inträde och intill
denna tidpunkt fått vidkännas pensionsavdrag. Departementen hava därvid
beträffande frågan örn beredande av fortsatt anställning åt Åstrand,
Frank och Johnsson anfört följande:

I skrivelse den 20 februari 1939 angående vissa åtgärder i samband med
förestående truppförbands indragningar har arméförvaltningen anfört, bland

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

annat, att i samband med i skrivelsen omhandlade personalfrågor jämväl
uppkommit fråga örn beredande av fortsatt anställning åt den vid de övertaliga
truppförbanden anställda arbetarpersonalen ävensom viss kontraktsanställd
personal. Det torde, uttalade arméförvaltningen vidare, ankomma
på vederbörande centrala förvaltningsmyndighet att, i förekommande fall i
samråd med marinens myndigheter, vidtaga erforderliga åtgärder för ifrågavarande
personals överflyttning till andra arbetsställen. Därest emellertid
arbetare uppnått en ålder, som endast med ett fåtal år understege pensionsåldern,
kunde för vederbörande svårigheter möta att inom den begränsade
tid, som återstode till pensionsåldern, hinna sätta sig in i de nya och förändrade
arbetsuppgifter, som efter ifrågasatt överflyttning eventuellt bomme
att åvila honom. I dylikt fall vore det att föredraga, att vederbörande
erhölle avsked med förtidspension.

Åstrand, Frank och Johnsson hava icke kunnat beredas anställning vid
marinen. Att överflytta dem till andra arbetsställen synes med hänsyn till
den korta tid, som återstår till vederbörandes inträde i pensionsåldern, mindre
lämpligt. Ifrågavarande befattningshavare torde följaktligen böra erhålla avsked
med förtidspension.

Statskontoret har i ett den 19 april 1939 avgivet utlåtande anfört, bland annat,
att ämbetsverket av den i ärendet förebragta utredningen icke blivit övertygat
om att möjlighet saknades att bereda Åstrand, Frank och Johnsson fortsatt
arbete i statens tjänst under den relativt korta tid, som återstode, till dess
de uppnådde för dem gällande pensionsålder. För den händelse så emellertid
skulle visa sig vara fallet, ville statskontoret icke motsätta sig, att framställning
avlätes till riksdagen örn pension åt ifrågavarande tre anställningshavare
i enlighet med arméförvaltningens intendentur- och civila departements förslag.
Såvitt av handlingarna framginge, skulle en dylik pension komma att
utgöra: för Åstrand 1,920 kronor, för Frank 1,008 kronor samt för Johnsson
828 kronor för år. Såsom villkor för pensionens utgående syntes emellertid
böra föreskrivas, att befattningshavarna avsade sig sin författningsenliga rätt
till uppskjuten livränta.

Statens pensionsanstalt, som den 22 januari 1940 avgivit infordrat utlåtande
i ärendet, såvitt angår Frank och Johnsson, har därvid anfört bland annat,
att pensionsanstalten med hänsyn till att dessa anställningshavare nödgats avgå
från sina anställningar jämförelsevis kort tid före pensionsålderns inträde
och icke syntes kunna beredas fortsatt anställning i statens tjänst ävensom i
betraktande av deras mindre tillfredsställande hälsotillstånd funne det skäligt,
att under riksdagens medverkan pension bereddes dem med belopp och
på villkor, som angivits i statskontorets utlåtande.

På grund av vad i ärendet blivit upplyst torde kunna förutsättas, att
Åstrand, Frank och Johnsson icke kunna erhålla annan anställning i statens
tjänst efter upphörandet av deras nuvarande sysselsättning vid den i
ärendet omförmälda organisationen för avveckling av Kronobergs regementes
detachement i Karlskrona. De torde alltså komma att före uppnådd pensionsålder,
60 år, avgå från sina under en följd av år innehavda anställningar
i statens tjänst. Därvid bliva de, på sätt förut nämnts, författningsenligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

7

icke berättigade till pension, varemot de äga rätt till uppskjuten livränta
efter uppnådd ålder av 63 år. Med hänsyn till föreliggande omständigheter
— särskilt det förhållandet att avgången föranletts av en av statsmakterna
beslutad omorganisation — anser jag emellertid billigheten bjuda,
att anställningshavarna i fråga, med frånträdande av rätten till uppskjuten
livränta, berättigas att omedelbart vid avgången komma i åtnjutande av pension.
Jag finner mig kunna tillstyrka, att pensionerna beräknas enligt i
statskontorets utlåtande omförmälda, av statens pensionsanstalt tillstyrkta
grunder.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att följande förutvarande anställningshavare vid Kronobergs
regementes detachement i Karlskrona, nämligen arbetsförmannen
av l:a klass Frans Bernhard Åstrand, snickeriarbetaren
Karl Emanuel Frank och marketenteriföreståndarinnan
Hulda Serafia Johnsson, må från och med dagen näst
efter den, då de lämnat av dem innehavda anställningar vid
detachementets avvecklingsorganisation, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära årliga pensioner, Åstrand med 1,920 kronor,
Frank med 1,008 kronor och Johnsson med 828 kronor, under
villkor dock att de frånträda dem tillkommande rätt till
uppskjuten livränta.

4:o.

Mässföreståndarinnan vid Kronobergs regementes detachement i Karlskrona
Maria Sofia Andersson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Andersson är född den 25 mars 1884 och således nära 56 år gammal;
att hon varit anställd såsom mässföreståndarinna vid förutvarande Karlskrona
grenadjärregemente från och med den 27 februari 1914 intill utgången
av år 1927 och vid Kronobergs regementes detachement i Karlskrona under
tiden därefter till och med den 30 september 1939, då detachementet jämlikt
1936 års försvarsbeslut indrogs;

att hon därefter tjänstgjort vid detachementets avvecklingsorganisation,
vilken anställning beräknas komma att upphöra senast med utgången av mars
månad 1940;

att Andersson, vilkens arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom, efter
upphörandet av arbetet hos avvecklingsorganisationen förväntas icke kunna
erhålla annan anställning i statens tjänst;

att hennes åligganden såsom mässföreståndarinna omfattat — förutom mathållning
för vissa officerare — verkställandet av städning med därtill hörande
renhållning och eldning av officersmässens samlingsrum, bibliotek och
matsal samt efter år 1927 jämväl av vissa expeditionsrum;

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

att städningsarbetet, vilket i varje fall sedan år 1928 utgjort huvuddelen av
Anderssons arbete vid detachementet, krävt en daglig arbetstid av 6 timmar;

samt att Andersson — som för matliållningsbestyret åtnjutit ersättning med
180 kronor för år jämte fri kost, vilken ersättning icke utgått av statsmedel
— för städningsarbetet uppburit ersättning med 720 kronor för år jämte till
180 kronor för år uppskattad förmån av hyresfri bostad.

Andersson är vid beräknad avgång från förenämnda anställning författningsenligt
icke berättigad till pension.

Chefen för Kronobergs regementes detachement i Karlskrona har hemställt
örn utverkande av pension åt Andersson.

Chefen för 1 arméfördelningen har tillstyrkt framställningen.

Arméförvaltningens intendentur- och civila departement hava i avgivet utlåtande
framhållit, att Andersson efter mer än 25 års anställning i statens
tjänst utan eget förvållande blivit utan anställning och att hon på grund av
sin ålder icke syntes kunna skaffa sig annat förvärvsarbete. Under erinran
tillika att Andersson, därest hon kvarstått i statens tjänst till 60 års ålder,
skulle hava erhållit pension enligt kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585)
med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens
tjänst, hava departementen föreslagit, att pension till belopp av 600 kronor
för år måtte utverkas åt Andersson.

Statskontoret har tillstyrkt utverkande av pension åt Andersson till ett belopp
av 528 kronor för år.

Statens pensionsanstalt har anslutit sig till statskontorets förslag.

Då i nu förevarande ärende föreligga i stort sett enahanda förhållanden
som i det under nästföregående punkt behandlade ärendet, finner jag mig
kunna förorda, att pension utverkas åt Andersson genom framställning till
riksdagen. Pensionen synes mig skäligen böra bestämmas till det av arméförvaltningens
intendentur- och civila departement föreslagna beloppet, 600
kronor. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att mässföreståndarinnan vid Kronobergs regementes detachement
i Karlskrona Maria Sofia Andersson må från och
med dagen näst efter den, då hon lämnat av henne innehavd
anställning vid detachementets avvecklingsorganisation, under
sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m. uppbära en årlig pension av 600 kronor.

5:o.

Förra städerskan vid Stockholms örlogsvarv Johanna Matilda Hudell,
född Ringholm. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Hudell är född den 10 juni 1871 och således 68 år gammal;

Kungl. Maj:ts proposition nr 73-

9

att hon under tiden 1 augusti 1923—31 mars 1939 eller under 15 år 8 månader
varit anställd såsom städerska vid Stockholms örlogsvarv;

att lindells dagliga arbetstid utgjort 4 timmar under tiden augusti 1923—
februari 1929, 6 timmar under tiden mars—september 1929, 5 timmar under
tiden oktober 1929—mars 1932, 872 timmar under tiden april 1932—mars
1938 samt 5 timmar under tiden därefter;

samt att hennes ersättning för städningsarbetet — förutom viss gottgörelse
för vår- och höstrengöring — under tiden augusti 1923—mars 1938 utgått
med växlande belopp, lägst 1,200 kronor och högst 2,520 kronor för år, samt
under tiden därefter utgjort 1,500 kronor för år.

Hudell har hos Kungl. Maj :t anhållit om pension.

Marinförvaltningen har ansett Hudell böra erhålla pension.

Statens pensionsanstalt har anfört, att Hudell icke kunde komma i åtnjutande
av pension enligt kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter
angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst, enär
hon vid uppnåendet av 60 års ålder icke under sammanlagt 15 år innehaft
anställning i statens tjänst.

Statskontoret har — under hänvisning till av riksdagen under senare år
fattade beslut i med förevarande ärende likartade fall — förordat, att årlig
pension beredes Hudell genom framställning till riksdagen. Med hänsyn till
Hudells löneförmåner ävensom till hennes dagliga arbetstid har ämbetsverket
ansett pensionen skäligen böra fastställas till 408 kronor för år.

Med biträdande av statskontorets förslag hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra städerskan vid Stockholms örlogsvarv Johanna
Matilda Hudell, född Ringholm, må, räknat från och med den
1 april 1939, under sin återstående livstid från anslaget till
diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig
pension av 408 kronor.

6:o.

Förre extra befattningshavaren vid länsstyrelsen i Södermanlands län
Reinhold Bystedt. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Bystedt är född den 4 maj 1872 och således 67 år gammal;
att han från och med läsåret 1911/12 intill utgången av år 1934 varit anställd
vid högre allmänna läroverket i Nyköping, därav såsom vikarierande
musiklärare till och med den 19 maj 1912 och såsom ordinarie musiklärare
under tiden därefter till och med den 31 augusti 1934, varefter han intill utgången
av sistnämnda år såsom vikarie uppehållit den av honom tidigare innehavda
befattningen i avbidan på dess återbesättande;

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

att han såsom musiklärare haft en undervisningsskyldighet, omfattande
15 veckotimmar;

att han under tiden 4 januari 1906—31 maj 1939 varit anställd hos länsstyrelsen
i Södermanlands län såsom extra befattningshavare å landskontoret
med arbetsuppgifter motsvarande landskontorists åligganden;

att Bystedt å landskontoret haft en daglig arbetstid av minst 4 timmar under
den tid, varunder han tillika innehaft anställningen såsom musiklärare
och därvid fullgjort tjänstgöring, samt heltidstjänstgöring i övrigt;

att Bystedts avlöning å landskontoret intill utgången av juni månad 1935
uppgått till lägst omkring 1,100 kronor och högst omkring 3,900 kronor
(från och med år 1923 lägst omkring 2,100 kronor) för år samt från och med
den 1 juli 1935 utgått enligt 14 lönegraden 12 löneklassen i den i kungörelsen
den 15 juni 1935, nr 397, intagna löneplanen för extra tjänstemän
(3,408 kronor för år jämte dyrtidstillägg);

att Bystedt vid avgången från musiklärarbefattningen tillerkänts avkortad
pension enligt bestämmelserna i 1907 års civila pensionslag till årligt belopp
av — förutom tilläggsförmåner — 1,730 kronor, motsvarande 2iUo av
för honom jämlikt kungörelsen den 19 juni 1919 (nr 508) i förhållande till
hans inkomst såsom musiklärare beräknat pensionsunderlag av 1,853 kronor
33 öre;

att Bystedt därvid tillgodoräknats — förutom tjänstgöringen vid högre allmänna
läroverket i Nyköping —• jämväl tjänstgöringen hos länsstyrelsen i
Södermanlands län före anställningen vid läroverket;

att Bystedt innehar befattning såsom organist i Allhelgona församling i
Nyköping med en lön av 3,000 kronor för år;

samt att han ää gift och har fem barn i åldern 8—19 år.

Bystedt har hos Kungl. Majit anhållit att komma i åtnjutande av pension
på grund av sin anställning såsom extra befattningshavare hos länsstyrelsen
i Södermanlands län.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har anfört, att länsstyrelsen med hänsyn
till Bystedts långvariga, väl vitsordade tjänstgöring å landskontoret ävensom
till hans svaga ekonomi och alltjämt stora försöi\jningsskyldighet funne
det synnerligen behjärtansvärt, om pension i någon form kunde beredas honom
för den del av nämnda tjänstgöring, som han icke fått tillgodoräkna
sig vid bestämmandet av den honom författningsenligt tillkommande pensionen
såsom musiklärare.

Statskontoret har i avgivet utlåtande förklarat sig knappast kunna förorda,
att Bystedt för sin tjänstgöring hos länsstyrelsen i Södermanlands
län tillerkändes pension av statsmedel, enär hans anställning därstädes närmast
syntes vara att betrakta såsom en bisyssla vid sidan av annan för honom
huvudsaklig verksamhet. Därest Kungl. Majit likväl med hänsyn till
föreliggande omständigheter skulle finna skäl vara för handen att för riksdagen
framlägga proposition örn beredande av pension åt Bystedt, har statskontoret
ansett pensionen böra bestämmas till 1.056 kronor för år. Be -

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 73.

träffande beräkningen av sistnämnda belopp har statskontoret anfört följande: Under

åren 1929—1933 har Bystedt i medeltal uppburit avlöning från
länsstyrelsen med 2,588 kronor årligen, vilket belopp, efter viss reducering
med hänsyn till dyrortsförhållandena och i avlöningen ingående dyrtidstilllägg,
närmast synes motsvara en lön a A-ort av 1,980 kronor. Med utgångspunkt
från två tredjedelar av detta belopp eller alltså 1,320 kronor
synes pensionen med hänsyn till en beräknad tjänstetid av omkring 26 /2
år (tiden 4 januari 1911—31 maj 1937, vid vilken tid Bystedt uppnådde 65

/26.5 X 1,320 _\

års ålder) böra bestämmas till ett belopp av I —J 1,1 bb Kro nor,

minskat med 10 % på grund av att pensionsavgifter icke erlagts eller,
efter vederbörlig avrundning, 1,056 kronor.

Med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst rörande arten och omfattningen
av Bystedts arbete hos länsstyrelsen anser jag mig böra tillstyrka,
att han för detta sitt arbete — i den mån detsamma ej redan fått tillgodoräknas
vid bestämmandet av pension till honom såsom musiklärare kommer
i åtnjutande av särskild pension. Denna synes mig skäligen böra
bestämmas till det i statskontorets utlåtande omförmälda beloppet elier
1,056 kronor för år. Pensionen torde böra av Bystedt få åtnjutas från och
med den 1 juni 1939. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva,

att förre extra befattningshavaren vid länsstyrelsen i Södermanlands
län Reinhold Bystedt ma, räknat fran och med
den 1 juni 1939, under sin återstående livstid uppbära —
förutom honom på grund av anställning såsom musiklärare
vid högre allmänna läroverket i Nyköping tillkommande
pension — en årlig pension från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. till belopp av 1,056 kronor.

7 :o.

Städerskan hos riksförsäkringsanstalten Jenny Sofia Lindström, född
Wahlberg. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Lindström är född den 6 april 1876 och således nära 64 år gammal;
att hon från år 1917 intill utgången av mars månad 1919 innehaft anställning
såsom städerska hos bränslekommissionen;

att hon från och med den 1 april 1919 varit anställd såsom städerska hos
riksförsäkringsanstalten, från vilken anställning hon sedan den 13 april
1939 varit tjänstledig på grund av sjukdom;

att städningsarbetet krävt en daglig arbetstid av i medeltal 3 /2 timmar;
att ersättningen för städningsarbetet, efter att dessförinnan hava utgått
med belopp, växlande mellan 900 kronor oell omkring 1,370 kronor för ar,
från och med den 1 juli 1937 utgått jämlikt kollektivavtal med 1,020 kronor
för år, ersättning för materialier ej inräknad;

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

samt att Lindström, som är änka, befinner sig i mindre goda ekonomiska
omständigheter.

Riksförsåkringsanstalten har erinrat, att 1938 års riksdag (prop. nr 244,
p. 7; bankoutsk. uti. nr 31, p. 9; riksd.skr. nr 194) beviljat pension till belopp
av 360 kronor för år åt envar av fyra hos anstalten anställda städerskor,
vilka i likhet med Lindström med hänsyn till den dagliga arbetstidens längd
icke författningsenligt varit berättigade till pension, samt hemställt örn utverkande
av pension åt Lindström genom framställning till riksdagen.

Statskontoret har, under framhållande att omständigheterna i förevarande
ärende vore likartade med dem i det av riksförsåkringsanstalten åberopade
ärendet, tillstyrkt pension åt Lindström till belopp av 360 kronor för år.

Under åberopande av vad i ärendet förekommit hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att städerskan hos riksförsåkringsanstalten Jenny Sofia
Lindström, född Wahlberg, må från och med månaden näst
efter den, varunder hon lämnar sin anställning, under sin
återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m. uppbära en årlig pension av 360 kronor.

8:o.

Specialläraren vid tekniska högskolan Anders Harald Rosborg. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,

att Rosborg är född den 1 april 1870 och således nära 70 år gammal;
att han varit anställd vid tekniska högskolan alltsedan år 1895, därav såsom
assistent eller extralärare i maskinlära till och med vårterminen 1903,
såsom extralärare i läran om vattenmotorer och ångmaskinlära läsåren
1903/1904—1911/1912, såsom vikarierande lektor i elementarmekanik och
beskrivande maskinlära under höstterminen 1911, såsom t. f. professor i
maskinlära eller värmeteknik och maskinlära från och med den 1 januari
1912 till och med vårterminen 1923 samt såsom speciallärare i läran örn
maskinelement från och med vårterminen 1922;

att Rosborg såsom speciallärare efter år 1923 uppburit arvode med belopp,
växlande mellan 4,000 och 5,150 kronor för år jämte dyrtidstillägg
enligt för befattningshavare vid nyreglerade verk gällande grunder;

att Rosborgs undervisningsskyldighet såsom speciallärare — förutom
granskning av de studerandes övningsuppgifter och tentamina — i genomsnitt
omfattat 4 föreläsningstimmar och 6 övningstimmar i veckan under
höstterminerna samt 2 föreläsningstimmar och 6 övningstimmar i veckan
under vårterminerna;

samt att Rosborg meddelat undervisning åt samtliga studerande inom

Kungl. Maj.ts proposition nr 73.

13

andra årskursen av avdelningarna för kemi och kemisk teknologi samt för
bergsvetenskap med ett sammanlagt antal studerande av omkring 70.

Tekniska högskolans lärarkollegium har gjort framställning om utverkande
av pension åt Rosborg från och med den 1 juli 1940 och därvid åberopat,
bland annat, följande:

Rosborgs undervisningsskyldighet har kvantitativt ej mycket understigit
den normala omfattningen av en professur, och hans arbetsbörda har varit
av väsentligt större omfattning än vad som framgår av den direkta undervisningstiden,
enär han dessutom ofta haft att göra omfattande förberedelser
för undervisningen, att granska och bedöma de studerandes övningsuppgifter
ävensom att tentera samtliga studerande, dels skriftligt och dels muntligt.
Enbart tiden för muntliga tentamina kan uppskattas till i runt tal 100
timmar om året. Rosborg har även nedlagt avsevärt arbete i att till hjälp
för de studerande utgiva kompendier, omfattande viktigare delar av undervisningsområdet.

Vidare må framhållas, att lärare vid högskolan i enlighet med högskolans
stadgar har att på anmodan av kollegienämnden avgiva utlåtande i sådana
av Kungl. Majit till högskolan hänskjuta eller av dess styrelse väckta
frågor, som falla inom området för hans befattning, varmed i första
hand avses att avgiva yttranden i tull- och patentärenden, vilka ofta kunna
vara av synnerligen tidsödande beskaffenhet.

Lärarkollegiet vill framhålla, att Rosborgs anställning vid högskolan varit
hans huvudsyssla, men har han dessutom haft en del konsultativa uppdrag,
dock av mindre omfattning.

Styrelsen för tekniska högskolan har tillstyrkt den av lärarkollegiet gjorda
framställningen.

Statskontoret har framhållit, att riksdagen vid flera tillfällen — senast
år 1939 — beviljat speciallärare vid tekniska högskolan pension av statsmedel,
då de vid framskriden ålder och efter långvarig och väl vitsordad
tjänstgöring frånträtt sin befattning, samt vid sådant förhållande icke ansett
sig böra göra erinran mot att pension utverkades åt Rosborg, vilken pension
syntes ämbetsverket böra bestämmas till belopp av 2,556 kronor för år.
Beträffande beräkningen av sistnämnda belopp har statskontoret därvid anfört,
bland annat, följande:

I ärendet är upplyst, att Rosborg å sin befattning under de senaste 6 åren
uppburit en avlöning av sammanlagt 5,150 kronor för år, vartill kommit
dyrtidstillägg enligt nyreglerade grunder. Enligt de före den 1 juli 1939
för civilförvaltningen gällande allmänna löneplanerna, till vilka de i civila
tjänstepensionsreglementet fastställda pensionsunderlagen äro anknutna,
skulle lönen vid samma befattnings placering å A-ort närmast kunna uppskattas
till 4,260 kronor. Med beaktande av att Rosborgs anställning vid
högskolan omfattat en tid av mer än trettio år, synes pensionen för honom
kunna fastställas till två tredjedelar av detta belopp, d. v. s. 2,840 kronor
efter avdrag med tio procent på grund av att pensionsavgifter icke blivit
erlagda eller till 2,556 kronor.

Även jag anser skiiligt, att Rosborg kommer i åtnjutande av pension efter
avgången från sin anställning vid tekniska högskolan. Beträffande storleken
av pensionen finner jag mig böra biträda statskontorets förslag.

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 73.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att specialläraren vid tekniska högskolan Anders Harald
Rosborg må från och med månaden näst efter den, varunder
han lämnar sin anställning vid tekniska högskolan, under
sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 2,556
kronor.

9:o.

Förre vaktmästaren vid samrealskolan i Lidköping August Vilhelm Larsson.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Larsson är född den 24 november 1873 och alltså 66 år gammal;

att han under tiden 1 oktober 1906—30 juni 1939 eller under 32 år 9
månader innehaft anställning såsom vaktmästare vid samrealskolan (tidigare
realskolan) i Lidköping, dock att han från och med ingången av år
1939 åtnjutit tjänstledighet på grund av sjukdom;

att han dessutom under läsåren 1909/1910—1929/1930 tjänstgjort såsom
timlärare i slöjd vid nämnda skola;

samt att hans avlöningsförmåner i egenskap av vaktmästare senast utgjort
kontant lön å 3,000 kronor för år ävensom förmån av fri bostad samt
bränsle och lyse.

Skolöverstyrelsen har, med anledning av framställning av rektorn vid
samrealskolan i Lidköping, i skrivelse den 16 februari 1938 anhållit örn
utverkande av pension åt Larsson med belopp, som Kungl. Majit kunde
finna skäligt, överstyrelsen har därvid erinrat, att pensionen åt Larsson
vid tillämpning av de av riksdagen under senare år följda principerna i
fråga om pensionering av läroverksvaktmästare syntes böra bestämmas
till 1,320 kronor för år, men tillika framhållit, att överstyrelsen icke funne
det orimligt, att Larsson med hänsyn till utfört arbete och uppburna löneförmåner
tilldelades en pension, motsvarande pensionsunderlaget för befattningshavare
i 7 lönegraden, vilken lönegrad av överstyrelsen föreslagits
att bliva gällande för vaktmästaren vid samrealskolan i Lidköping i samband
med löneregleringen för vaktmästarpersonalen.

Statskontoret har hemställt om utverkande av pension åt Larsson till belopp
av 1,320 kronor för år.

Med anledning av en av skolöverstyrelsen gjord framställning om lönekompensation
åt Larsson för budgetåret 1939/1940 i avvaktan på pensionsfrågans
slutliga prövning har Kungl. Maj.t genom beslut den 6 oktober
1939 medgivit, att ur den i gällande avlöningsstat för de allmänna läroverken
uppförda delposten 4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal: a.
Grundavlöningar m. m. finge för tiden 1 juli 1939—30 juni 1940 till Lars -

Kungl. Majlis proposition nr 73.

15

son utgå understöd nied belopp, motsvarande tjänstepension å 1,320 kronor
för år jämte å sådan pension utgående dyrtidstillägg.

Under åberopande av vad i ärendet förekommit tillstyrker jag, att pension
beredes Larsson till belopp av 1,320 kronor för år, att utgå från och
med den 1 juli 1940. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen medgiva,

att förre vaktmästaren vid samrealskolan i Lidköping
August Vilhelm Larsson må från och med den 1 juli 1940
under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av
1,320 kronor.

10 :o.

Förre förste vaktmästaren vid folkskoleseminariet i Falun Carl Albert
Bergman. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Bergman är född den 30 april 1877 och således nära 63 år gammal;

att han under tiden 1 oktober 1906—30 juni 1939 eller under 32 år 9 månader
innehaft anställning såsom förste vaktmästare vid folkskoleseminariet
i Falun, dock att han från och med den 17 februari 1938 åtnjutit tjänstledighet
på grund av sjukdom;

att han därjämte från och med höstterminen 1910 till och med den 31
januari 1938 tjänstgjort såsom timlärare i gosslöjd vid nämnda seminarium;

att Bergmans avlöningsförmåner såsom förste vaktmästare under de senare
åren av den tid, Bergman tjänstgjort vid seminariet, uppgått till sammanlagt
2,135 kronor för år jämte dyrtidstillägg enligt för befattningshavare
vid oreglerade verk gällande grunder, varjämte han åtnjutit förmån av
fri bostad jämte bränsle och lyse;

samt att från och med budgetåret 1923/1924 vid bestämmandet av Bergman
tillkommande löneförmåner beräknats avdrag för pensionsavgift med
50 kronor för år.

Skolöverstyrelsen har, med anledning av framställning av Bergman, hemställt
örn beredande av pension åt denne och därvid föreslagit, att Bergman
— därest han icke kunde erhålla högre pension med hänsyn till vid lönens
bestämmande beräknat avdrag för pensionsavgifter — måtte tillerkännas
årlig pension med 1,584 kronor, motsvarande vad riksdagen under senare
år beviljat i pension åt med Bergman jämförliga vaktmästare.

I anledning av en av skolöverstyrelsen gjord framställning örn beredande
av lönekompensation åt Bergman i avvaktan å pensionsfrågans lösning, över
vilken framställning statskontoret avgivit infordrat utlåtande, medgav Kungl.
Majit genom beslut den 22 september 1939, att ur den i gällande avlönings -

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 73.

stat för folkskoleseminarierna uppförda delposten 4. Avlöningar till övrig
icke-ordinarie personal: a. Grundavlöningar m. m. finge för tiden 1 juli
1939—30 juni 1940 till Bergman utgå understöd med belopp, motsvarande
tjänstepension å 1,584 kronor för år jämte å sådan pension utgående dyrtidstillägg.

För egen del förordar jag, att Bergman berättigas att från och med den
1 juli 1940 åtnjuta pension till belopp av 1,584 kronor för år. Jag hemställer
alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre förste vaktmästaren vid folkskoleseminariet i Falun
Carl Albert Bergman må från och med den 1 juli 1940
under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av
1,584 kronor.

Illo.

Torvingenjören Gustav Theodor Sjögren. Av handlingarna i ärendet
inhämtas,

att Sjögren är född den 23 januari 1875 och alltså 65 år gammal;

att han innehaft anställning såsom torvassistent under tiden 1 maj 1904—
31 december 1914 och såsom torvingenjör under tiden därefter;

samt att han såsom torvingenjör senast uppburit ett årligt arvode av 4,000
kronor jämte ålderstillägg å 1,000 kronor ävensom dyrtidstillägg enligt grunder,
som gälla för statens befattningshavare vid oreglerade verk, varjämte
han i berörda egenskap ägt — jämlikt kungörelse den 21 maj 1920 (nr 216)
— uppbära arvode för vissa utförda utredningsarbeten m. m.

Kommerskollegium har gjort framställning om utverkande av pension åt
Sjögren från och med den 1 juli 1940 till belopp av 3,000 kronor för år.

Statskontoret har biträtt kommerskollegii framställning.

I anslutning till myndigheternas förslag hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att torvingenjören Gustav Theodor Sjögren må från och
med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning,
under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension
av 3,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
12:o.

17

Förra städerskan vid postverket Agda Ceeilia Florin, född Jokansson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Florin är född den 31 mars 1876 och således nära 64 år gammal;

att hon under tiden 1 november 1922—31 december 1939 eller under något
mer än 17 år varit anställd såsom städerska vid postkontoret Jönköping
1;

att städningsarbetet krävt en daglig arbetstid av 4 å 5 timmar;

samt att ersättningen för städningsarbetet utgått med 840 kronor för år
under tiden 1 november 1922—31 oktober 1928, 960 kronor för år under tiden
1 november 1928—30 juni 1929, 1,140 kronor för år under tiden 1 juli
1929—31 juli 1938 samt 1,260 kronor för år under tiden därefter.

Florin, som icke blivit underkastad bestämmelserna i tjänstepensionsreglementet
för arbetare, kan ej heller komma i åtnjutande av pension enligt
bestämmelserna i kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter
angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst, enär hon
vid den tidpunkt, då hon uppnådde 60 års ålder, icke under sammanlagt 15
år innehaft anställning i statens tjänst.

Generalpoststyrelsen har — med förmälan att städningsarbetet hos postverket
utgjort Florins huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla -— gjort
framställning om utverkande av pension åt Florin till belopp av 360 kronor
för år.

Statskontoret har biträtt generalpoststyrelsens förslag.

I likhet med myndigheterna finner jag mig böra förorda, att pension utverkas
åt Florin. Pensionen synes mig skäligen böra bestämmas till något
högre belopp än vad ämbetsverken föreslagit, förslagsvis 408 kronor. Jag
hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förra städerskan vid postverket Agda Cecilia Florin,
född Johansson, må, räknat från och med den 1 januari
1940, under sin återstående livstid uppbära en årlig pension
av 408 kronor, att utgå av postmedel.

13:o.

Förre banarbetaren vid statens järnvägar Nils Erik Sjödin. Av handlingarna
i ärendet inhämtas,

att Sjödin är född den 14 februari 1876 och således 64 år gammal;

att lian åren 1918—1934 under en tid av sammanlagt omkring 14 år 11
månader tjänstgjort såsom banarbetare vid statens järnvägar;

att hans senaste tjänstgöring vid statens järnvägar upphört den 24 december
1934;

Bihang lill riksdagens protokoll 1040. 1 sami. Nr 73. 2

18 Kungl. Maj-.ts proposition nr 73.

att normala avlöningsbeloppet för Sjödin senast utgjort 6 kronor 40 öre
för arbetsdag;

att han den 8 januari 1935 under färd, som av honom i enskilt ärende
företagits å dressin å järnvägslinjen Ytterån—Trångsviken, blivit påkörd
av ett tåg och så svårt skadad, att han alltsedan dess varit ur stånd att utföra
arbete för statens järnvägars räkning;

att Sjödin med anledning av ett honom tidigare ågånget olycksfall i arbete
(ögonskada) sedan år 1933 uppbär en årlig livränta med 333 kronor
34 öre;

att han lever i små ekonomiska förhållanden;

att hans hustru är sjuklig;

samt att han har två minderåriga barn.

Enligt vad vederbörande distriktschef vid statens järnvägar upplyst skulle
Sjödin med stor sannolikhet hava erhållit ytterligare arbete i statens järnvägars
tjänst, därest han icke genom olycksfallet den 8 januari 1935 blivit
oförmögen till arbete.

Sedan Sjödin hos järnvägsstyrelsen anhållit om pension, fann styrelsen
enligt beslut den 30 september 1935 framställningen icke kunna föranleda
någon åtgärd, enär tjänstepensionsreglementet för arbetare icke vore tilllämpligt
å Sjödin, som redan före reglementets ikraftträdande den 1 januari
1935 avgått från sin senaste anställning vid statens järnvägar, och han ej
heller enligt i övrigt meddelade föreskrifter kunde komma i åtnjutande av
pension eller understöd.

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 10 januari 1939 dagtecknad skrift gjorde
Sjödin framställning i syfte att erhålla ersättning på grund av det honom
ågångna olycksfallet. I ett den 18 mars 1939 avgivet utlåtande anförde
järnvägsstyrelsen, att styrelsen, ehuru ömmande omständigheter förelåge,
icke kunde tillstyrka utanordnande av någon ersättning till Sjödin, enär statens
järnvägar vore utan skuld till det inträffade olycksfallet. Genom beslut
den 31 mars 1939 fann Kungl. Maj:t framställningen icke föranleda någon
Kungl. Maj:ts åtgärd.

Hos Kungl. Maj:t har Sjödin därefter i en den 18 maj 1939 dagtecknad
skrift anhållit att varda tillerkänd pension av statsmedel.

I utlåtande den 14 juni 1939 över sistnämnda ansökning har järnvägsstyrelsen
under åberopande av sitt den 18 mars 1939 avgivna utlåtande anfört,
att styrelsen med hänsyn till konsekvenserna av ett bifall till ansökningen
såge sig nödsakad avstyrka denna.

Statskontoret har med hänsyn till att Sjödin vid avgången från senaste
anställningen i statens järnvägars tjänst innehade en sammanlagd tjänstetid
av nära 15 år och även med stor sannolikhet kunnat påräkna ytterligare
arbete därstädes, om han icke genom olycksfall blivit arbetsoförmögen,
samt i betraktande jämväl av föreliggande ömmande omständigheter för

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

19

sin del icke velat motsätta sig, att åt Sjödin genom framställning till riksdagen
bereddes en mindre årlig pension, förslagsvis till belopp av 408
kronor.

Med hänsyn till de i detta ärende föreliggande särskilda omständigheterna
finner jag mig i likhet med statskontoret kunna förorda, att pension herodes
Sjödin. Såsom i förevarande fall skäligt pensionsbelopp vill jag för
egen del föreslå 504 kronor för år. Till jämförelse må anmärkas, att Sjödin,
därest han varit i statens järnvägars tjänst under år 1935 intill olycksfallet,
skulle hava varit berättigad till sjukpension enligt tjänstepensionsreglementet
för arbetare med 660 kronor för år. Pensionen torde böra få
av Sjödin åtnjutas räknat från och med den 1 juli 1939. Jag hemställer
alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre banarbetaren vid statens järnvägar Nils Erik
Sjödin må, räknat från och med den 1 juli 1939, under sin
återstående livstid uppbära en årlig pension av 504 kronor,
att utgå av trafikmedel.

14:o.

Anställningshavaren vid järnvägsstyrelsens biljett- och blankettkontor
Johanna Amalia Jonsson. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Jonsson är född den 7 maj 1864 och således 75 år gammal;
att hon alltsedan maj månad 1878 varit sysselsatt med skärning av biljettkartonger
för statens järnvägars räkning, därav under tiden till och med år
1923 såsom anställd hos enskilda entreprenörer, vilka omhänderhaft tillverkningen
av nämnda kartonger, och under tiden från och med år 1924 — efter
det statens järnvägar övertagit tillverkningen — i statens järnvägars tjänst;

att arbetet under sistberörda tid varit förlagt till järnvägsstyrelsens biljettoch
blankettkontor samt utförts å den å kontoret gängse arbetstiden;

att ersättningen för arbetet under Jonssons anställning hos statens järnvägar
utgått efter beting;

samt att Jonssons arbetsinkomst under de fem sista åren — efter avdrag
av avlöning till biträde — uppgått till i medeltal omkring 2,200 kronor
för år.

Järnvägsstyrelsen har — under framhållande att Jonsson, vilken vid övergången
till statens järnvägars tjänst varit 59 år gammal, icke blivit underkastad
för arbetare i statens tjänst gällande pensionsbestämmelser — gjort
framställning om utverkande hos riksdagen av pension åt Jonsson till belopp
av 408 kronor för år.

Statskontoret har i avgivet utlåtande förklarat sig icke hava något att erinra
mot järnvägsstyrelsens förslag.

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 73.

Med hänsyn till den osedvanligt långa tid — mer än 61 år — under vilken
Jonsson utfört arbete för statens järnvägars räkning, anser jag mig, oaktat
Jonsson först vid nära 60 års ålder erhållit anställning i statens järnvägars
tjänst, kunna tillstyrka, att pension utverkas åt henne. Mot det i ärendet
föreslagna pensionsbeloppet, 408 kronor, finner jag icke anledning till erinran.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att anställningshavaren vid järnvägsstyrelsens biljett- och
blankettkontor Johanna Amalia Jonsson må från och med
månaden näst efter den, varunder hon lämnar sin anställning,
under sin återstående livstid uppbära en årlig pension
av 408 kronor, att utgå av trafikmedel.

Vad departementschefen ovan under punkterna l:o—
14:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar, att
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
V. Schwartz.

407168. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.