Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

1

Nr 61.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förlag
för anskaffning av vägmaskinei'' m. m.; given Stockholms
slott den 9 februari 1940.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gustaf Andersson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 9 februari 1940.

Kärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen
anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson:

Jag anhåller att till behandling få upptaga av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i skrivelse den 9 oktober 1939 väckt fråga angående finansieringen
av kostnaderna för anskaffning av förråd av maskiner och redskap m. m.
för vissa väg- och broföretag, som utföras i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
regi.

Genom särskilda beslut den 16 juli 1937 och senare har Kungl. Majit
medgivit, att till utförande såsom statliga beredskapsarbeten genom väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens försorg av vissa väg- och broföretag statsbidrag
finge utgå med i besluten angiven del av den beräknade kostnaden från
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 61.

233 40

2

Kungl. Majus proposition nr 61.

reservationsanslaget till statliga oell kommunala beredskapsarbeten. De beräknade
kostnaderna för här ifrågavarande, intill den 31 december 1939 medgivna
företag uppgå till, i runda tal, för vägf öretagen 11,27 miljoner kronor
och för broföretagen 7,66 miljoner kronor. Förstnämnda företag hava på ett
undantag när utförts i väg- oell vattenbyggnadsstyrelsens egen regi. Broföretagen
däremot utföras i allmänhet helt och hållet på entreprenad, dock
hava i broföretagen ingående tillfartsvägar i några fall kommit till utförande
i styrelsens egen regi.

För arbetenas utförande i styrelsens egen regi har styrelsen måst anskaffa
ett förråd av maskiner och redskap m. m. De större maskiner, som ingå i
detta förråd, utgöras av bergborrmaskiner, kompressorer, elevatorer, kranar,
motorer, pumpar, sorteringsverk, krossar och vältar.

I sin förenämnda skrivelse har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i huvudsak
anfört följande:

Kostnaderna för anskaffningen av det erforderliga förrådet av maskiner
och redskap m. m. utgjorde vid tidpunkten för skrivelsens avlåtande omkring
600,000 kronor. Ytterligare maskiner m. m. beräknades emellertid
erforderliga för beslutade företags slutförande, motsvarande en kostnad av i
runt tal samma belopp. Anskaffningskostnaden för erforderligt förråd för
utförande av de arbeten, för vilka Kungl. Maj:ts beslut förelåge, kunde således
beräknas uppgå till sammanlagt 1,200,000 kronor.

De särskilda företagen borde för den användning av maskiner och redskap,
som erfordrades för utförande av de i företagen ingående arbetena,
belastas med en mot användningen svarande avskrivning av förrådsvärdet.
Därest verksamheten kunde drivas fortlöpande, skulle nuvarande förrådsvärde
så småningom helt avskrivas. Med hänsyn till att det icke vore
möjligt att överblicka, i vad mån nya företag kunde komma att igångsättas
vid tidpunkter, då redskap och maskiner lämpligen kunde förflyttas från nu
pågående företag, syntes anordning böra träffas för täckande av de kostnader
för förrådet, som icke kunde avskrivas vid de företag, som för närvarande
vore beslutade till utförande.

Kungl. Majit hade också genom beslut den 14 juli 1939 förklarat, att
Kungl. Majit ville ifråga örn täckande av, frånsett skälig avskrivning, kostnaderna
för maskiner och redskap för vissa företag, varom då vore fråga,
framdeles på framställning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddela
beslut.

Ifråga örn sättet för täckande av förevarande kostnader syntes medel till
desamma, under förutsättning att ifrågavarande verksamhet kunde beräknas
komma att fortgå, kunna täckas av styrelsens under händer varande medel.
Dessa uppginge i runda tal vid föregående budgetårs början till 10 miljoner
kronor och vid samma års slut till 19 miljoner kronor. Vid en sådan anordning
finge, därest verksamheten framdeles skulle upphöra, frågan om
kostnadernas slutliga täckande upptagas till förnyad prövning.

Därest redan nu kunde förutsättas, att verksamheten ifråga inom en nära
framtid komme att upphöra, syntes lämpligare, att till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förfogande ställdes visst belopp för kostnadernas täckande
från medel under femte huvudtiteln eller andra medel.

I det fall nya företag komme att igångsättas, innan nu pågående företag
avslutats samt maskiner och redskap därifrån kunde överflyttas till de nya
företagen, med andra ord örn verksamhetens omfattning utökades, komme
förrådskostnaden att ökas i motsvarande mån.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

Med åberopande av det anförda hemställer väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
att Kungl. Majit måtte medgiva styrelsen att täcka, frånsett skälig
avskrivning, kostnaderna för till beredskapsarbetena erforderligt förråd med
styrelsens under händer varande medel upp till ett belopp av 1 miljon
kronor, eller, därest denna anordning icke skulle befinnas lämplig, att till
styrelsens förfogande ställdes för ifrågavarande ändamål ett belopp av samma
storlek från anslag under femte huvudtiteln eller andra medel.

Över väg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställning hava utlåtanden avgivits
av statskontoret den 21 oktober 1939 och av riksräkenskapsverket
den 9 november samma år.

Statskontoret — som under hand från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
inhämtat, att styrelsen före varje maskinanskaffning undersökte, örn och i
vilken utsträckning möjligheter förelåge att från statens arbetslöshetskommission
förvärva erforderlig materiel — har uttalat, att ämbetsverket i likhet
med styrelsen funne åtgärder böra vidtagas för täckande av de kostnader
för det för de statliga beredskapsarbetena anskaffade förrådet av maskiner
och redskap m. m., som icke kunde avskrivas vid de för närvarande
beslutade företagen. Då detta förråd anskaffats uteslutande för att möjliggöra
ett utförande av sagda arbeten, förordade statskontoret, att för ändamålet
erforderliga medel ställdes till styrelsens förfogande från reservationsanslaget
till statliga och kommunala beredskapsarbeten. Vid användning av
förrådet för nya företag torde — såsom hittills — avskrivningsförfarande
böra tillämpas och beredskapsanslaget gottgöras de å vederbörande företag
debiterade avskrivningsbeloppen.

Slutligen erinrar statskontoret örn att i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
regi utfördes även andra arbeten än beredskapsarbeten. I den utsträckning
så visade sig möjligt, torde därvid, anför statskontoret, det för beredskapsarbetena
anskaffade förrådet av maskiner och redskap m. m. böra komma
till användning, varvid givetvis berörda reservationsanslag borde gottgöras
belopp, motsvarande den avskrivning av förrådet, som borde ske.

Riksräkenskapsverket har i sitt utlåtande till en början meddelat, att vägocli
vattenbyggnadsstyrelsen från och med ingången av innevarande budgetår
å en förskottstitel, benämnd »Beredskapsföretagens inventarier», avförde de
kostnader för här ifrågavarande inventarier, som icke kunde rymmas inom
de av Kungl. Majit för beredskapsarbetena anvisade medlen.

Biksräkenskapsverket har vidare anfört:

Det torde vara uppenbart, att inventarierna i fråga även efter slutförandet
av de redan beslutade arbetena komma att representera ett visst värde.
Skillnaden mellan anskaffningskostnaden och sistnämnda värde bör belasta
de utförda arbetena i samma ordning som hittills. Att så sker är även av
betydelse med hänsyn till att viss del av kostnaden för dessa arbeten skall
bestridas av vederbörande vägdistrikt. Föreliggande framställning avser därför
främst den del av anskaffningskostnaden för maskiner och redskap m. m.,
som icke kan avföras å redan beslutade arbeten.

Den metod, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen nu använder, medför, att

Departements chefen.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

de förskotterade icke avskrivna inventariekostnaderna komma att redovisas
såsom tillgångar i bokföringen samt att senare särskilda medel måste anvisas
för täckande av dessa förskott. En dylik anordning finner riksräkenskapsverket
olämplig. När genom den vid 1938 års riksdag beslutade kapitalregleringen
särskilda medel anvisades för täckning av vissa kvarstående
inventarievärden, avsågs, att dylika värden för framtiden icke vidare borde få
redovisas såsom tillgångar för statsregleringsfonden. Att på sätt styrelsen
alternativt föreslagit bestrida denna kostnad med »styrelsens under händer
varande medel» kan ej heller komma i fråga.

För anskaffande av erforderliga maskiner och redskap borde enligt riksräkenskapsverkets
mening särskilda medel ställas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förfogande, varvid, uttalar ämbetsverket, givetvis endast anslaget
till statliga och kommunala beredskapsarbeten syntes böra anlitas.

Enligt styrelsens framställning skulle, anför härefter riksräkenskapsverket,
av maskinkostnaderna å 1,200,000 kronor cirka 1,000,000 kronor behöva
finansieras genom särskild medelsanvisning. På hittills beslutade arbeten
skulle då endast belöpa cirka 200,000 kronor. Med hänsyn till att maskinanskaffningen
skett för möjliggörande av dessa arbeten och att det vore
osäkert, örn ytterligare sådana arbeten bomme att i nuvarande finansiella
läge beslutas, ville riksräkenskapsverket ifrågasätta, huruvida icke betydligt
större maskinkostnader borde hänföras till de arbeten, som hittills beslutats.

Ämbetsverket framhåller vidare, att det förordade finansieringsförfarandet
icke uteslöte, att framtida arbeten kunde anses belastade med till dem hänförliga
maskinkostnader, oberoende av örn denna kostnad på sätt riksräkenskapsverket
föreslagit redan avförts å vederbörligt anslag.

Till frågan örn storleken av det belopp, som i nuvarande läge bör anvisas
för ändamålet, har riksräkenskapsverket icke tagit ställning.

För utförande i egen regi av vissa från anslaget för statliga och kommunala
beredskapsarbeten finansierade väg- och broarbeten har väg- och vattenhyggna(ässtyrelsen
anskaffat ett förråd av maskiner och redskap m. m. I
den mån de inköpta inventarierna ha använts vid redan beslutade och redovisade
företag, har viss del av anskaffningskostnaden avförts å nämnda anslag
samt redovisats såsom utgift för respektive vägföretag. Till större delen
har emellertid täckning för inköpskostnaden icke kunnat erhållas genom
anlitande av redan anvisade anslagsmedel. De utgifter, för vilka täckning
sålunda icke kunnat erhållas, hava överförts till en i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
bokföring för ändamålet upptagen förskottstitel.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknar kostnaden för anskaffning av
maskiner och inventarier intill tiden för avgivandet av den föreliggande
framställningen till cirka 600,000 kronor, varjämte ytterligare erforderliga anskaffningar
för redan beslutade beredskapsarbeten beräknas till ungefär samma
belopp. I denna inventariekostnad å sammanlagt 1,200,000 kronor ingå
emellertid de belopp, som redan avskrivits genom avföring å vederbörande
anslag, samt även de belopp, som under innevarande budgetår kunna avföras
å samma anslag.

Kungl. Majus proposition nr 61.

5

Det kail beräknas, att sedan de nu beslutade arbetsföretagen avslutats
de för desamma anskaffade arbetsmaskinerna alltjämt komma att representera
ett icke obetydligt värde. I likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordar
jag därför, att arbetsföretagen belastas endast med så stor del av kostnaderna
för maskinparkens anskaffande, som skäligen svarar mot maskinernas
värdeminskning under den tid de disponerats för de olika företagen. Att
belt avskriva anskaffningskostnaderna på de arbetsföretag, för vilka maskinerna
i första hand inköpts, synes nämligen oriktigt särskilt i de fall, då
vederbörande vägdistrikt skall bidraga med vuss procent av kostnaderna för
företaget.

Vid ett godtagande av vad jag sålunda förordat uppställer sig frågan,
huru täckning skall beredas för den del av maskinförrådets anskaffningskostnad,
som ej kan avskrivas å de nu beslutade arbetsföretagen. Yäg- och
vattenbyggnadsstyrelsen har föreslagit, att häremot svarande kostnader skulle,
såsom hittills skett, i styrelsens bokföring tills vidare redovisas å en särskild
förskottstitel. Denna skulle sedermera tillgodoföras de belopp, varmed
framtida vägföretag för användning av maskinförrådet kunde komma att belastas.
Alternativt har styrelsen hemställt, att för förrådets avskrivning särskilda
medel måtte anvisas. Statskontoret och riksräkenskapsverket avstyrka
den förra lösningen och förorda, att ytterligare medel för avskrivning måtte
anvisas från anslaget till statliga och kommunala beredskapsarbeten, vilket
anslag successivt skulle gottskrivas framdeles gjorda, vederbörande företag
påförda avskrivningar å maskinerna. Gentemot detta förslag kan invändas,
att anslaget till beredskapsarbeten skulle under det budgetår, varunder
medel till avskrivningar anvisades från anslaget, i mindre utsträckning än
som med anslaget avsetts kunna användas för det ändamål, för vilket det
anvisats, nämligen att bereda ökade arbetstillfällen. A andra sidan är den
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen nu tillämpade metoden mindre lämplig.
Såsom riksräkenskapsverket framhållit, anvisades i samband med den år
1938 beslutade kapitalregleringen särskilda medel för täckning av vissa kvarstående
inventarievärden och förutsattes, att dylika värden för framtiden
icke borde få redovisas såsom tillgångar för statsregleringsfonden. En ur
olika synpunkter lämplig lösning synes mig i stället vara, att till väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens förfogande ställes erforderligt förlagskapital för
ifrågavarande maskinanskaffning. Härför torde särskilt anslag böra anvisas
å kapitalbudgeten under fonden för förlag till statsverket. En årlig avskrivning
torde böra verkställas med förslagsvis en femtedel av det investerade
kapitalet, därvid vägföretagen böra påföras kostnaderna för avskrivningen.
De härigenom uppkommande likvida medlen torde böra få av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen användas för anskaffande av nya vägmaskiner m. m.

Vad härefter angår storleken av det anslag, som skulle behöva anvisas,
har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat, att för de hittills beslutade
vägföretagen, för vilka kostnaderna bestridas av medel från anslaget till beredskapsarbeten,
sammanlagda kostnaderna för maskinanskaffningen kunna
beräknas komma att uppgå till omkring 1,200,000 kronor. Av detta belopp

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 61.

skulle omkring 200,000 kronor skäligen kunna avskrivas å dessa arbeten.
Jag torde emellertid få erinra örn att Kungl. Majit genom beslut den 27
oktober 1939 bemyndigat väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att under vissa
villkor låta utföra nyanläggning samt omläggning och förbättring av för
riksförsvaret oundgängligen erforderliga vägar och broar samt härför ställt
ett belopp av sammanlagt 5,550,000 kronor till styrelsens förfogande, av
vilket belopp 5,000,000 kronor skulle utgå av det av 1939 års urtima riksdag
för ändamålet anvisade anslaget. Av ifrågavarande vägföretag äro vissa avsedda
att utföras på entreprenad, en del genom vederbörande vägdistrikts
försorg och den återstående delen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens egen
regi. Vid den senare delen av företag är avsett att vid arbetenas utförande
använda maskiner och redskap i största möjliga utsträckning från beredskapsarbetenas
förråd. I årets statsverksproposition har vidare under sjätte
huvudtiteln äskats ett reservationsanslag av ytterligare 2,000,000 kronor till
bidrag till byggande och förbättring av vägar av förut nämnt slag. Därest
även dessa företags utförande kommer att anförtros väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
torde även en del härav komma till utförande i styrelsens
egen regi på samma sätt som de tidigare företagen av detta slag.

I vilken omfattning det kan bliva möjligt att använda maskiner och redskap
från redan anskaffat förråd vid utförandet av företagen för riksförsvaret
är beroende av den utsträckning, vari beredskapsarbeten samtidigt komma
att bedrivas. Under förutsättning att icke några nya beredskapsarbeten
komma att igångsättas under den tid, arbetena med vägbyggnaderna för
riksförsvaret pågå, kan, enligt vad jag inhämtat, inventarieanskaffningen för
dessa senare företag beräknas hålla sig inom en kostnad av 200,000 kronor.
Sammanlagt skulle alltså inventarieanskaffningen för beredskapsföretagen och
militärvägarna komma att uppgå till 1,400,000 kronor. Av detta belopp skulle,
har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen upplyst, omkring 400,000 kronor kunna
avskrivas å de berörda företagen. Det återstående beloppet, 1,000,000 kronor,
skulle alltså behöva anvisas såsom förlag för anskaffning av vägmaskiner
m. m.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen

att till Förlag för anskaffning av vägmaskiner m. m. för budgetåret
1940/41 å kapitalbudgeten, under rubrik Fonden för förlag
till statsverket, anvisa ett reservationsanslag av kronor 1,000,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sigurd Lang.

Stockholm 1940. K. L. Beckmans Boktryckeri.