Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 55.
1
Nr 55.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag
om ändrad lydelse av 12 § och 14 § 2 mom. lagen
den 9 december 1910 (nr 141, sid. 27) örn reglering
av prästerskapets avlöning; given Stockholms slott
den 26 januari 1940.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av
12 § och 14 § 2 mom. lagen den 9 december 1910 örn reglering av prästerskapets
avlöning.
GUSTAF.
Gösta Bagge.
Bihang till riksdagens protokoll 19/y).
1 sami.
Nr 65.
1
2
Kungl. Majlis proposition Nr 55.
Förslag
till
Lag
örn ändrad lydelse av 12 §’) och 14 § 2 moni.1) lagen den 9 december 1910
(nr 141, sid. 27) om reglering av prästerskapets avlöning.
Härigenom förordnas, att 12 § och 14 § 2 mom. lagen den 9 december
1910 om reglering av prästerskapets avlöning skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives:
Varje tjänstgörande---utgående belopp.
Extra ordinarie präst, som på grund av styrkt sjukdom eller för fullgörande
av militär tjänstgöring, påkallad av särskilda förhållanden, är urståndsatt
att mottaga eller uppehålla förordnande som adjunkt eller
vikarie, må åtnjuta arvode enligt Konungens närmare bestämmande.
2. Adjunktsarvode för----extra ordinarie prästen.
Arvode åt extra ordinarie präst, som på grund av sjukdom eller för
fullgörande av militär tjänstgöring, som i 12 § avses, åtnjuter befrielse
från förordnande, gäldas av kyrkofonden.
Denna lag länder till efterrättelse från och med den 1 september 1939.
12
14 §.
*) Senaste lydelse, se 1925: 458.
Kungl. Majlis proposition Nr 55.
3
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 86 januari 19^0.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,
Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge anför härefter:
Sedan Kungl. Maj:t i proposition, nr 72, förelagt 1939 års urtima
riksdag förslag angående avlöningsförmåner till viss civil personal i statens
och kommuns tjänst under tjänstledighet för fullgörande av viss
militär tjänstgöring i anledning av anbefalld förstärkt försvarsberedskap
m. m., mot vilket förslag riksdagen icke haft något att i huvudsak
erinra (urtima riksdagens skrivelse nr 92), ha bestämmelser i ämnet
meddelats genom kungörelserna nr 967—969/1939. Kungörelserna avse
avlöningsförmåner under tjänstledighet för fullgörande av militär tjänstgöring
jämväl i anledning av partiell mobilisering.
I fråga örn viss statsanställd civil personals avlöning under tjänstledighet
för värnpliktstjänstgöring i anledning av anbefalld förstärkt
försvarsberedskap och partiell mobilisering ha därjämte bestämmelser
meddelats i kungörelserna nr 749 och 918/1939.
Jag torde inom kort få tillfälle att underställa Kungl. Maj:t frågan
om meddelande av motsvarande bestämmelser beträffande viss lärarpersonal
vid privatläroverk och folkhögskolor m. m. Jag erinrar, att urtima
riksdagen i skrivelse nr 93 förklarat sig icke ha något att erinra
mot Kungl. Maj:ts i propositionen nr 85 framlagda förslag i ämnet.
Motsvarande spörsmål har nu uppkommit beträffande extra ordinarie
präster. Framställningar om avlöning åt dylika prästmän för tid, då
de äro inkallade till värnpliktstjänstgöring i anledning av anbefalld förstärkt
försvarsberedskap, föreligga från domkapitlen i Göteborg, Växjö,
Lund och Härnösand. T ärendet ha kammarkollegiet och statskontoret
avgivit utlåtanden.
De tjänstgörande extra ordinarie prästerna kunna med hänsyn till
anställnings- och tjänstgöringsförhållandena uppdelas i följande huvudgrupper:
1.
kyrkoadjunkter eller i pastorat jämlikt de av Kungl. Majit fast -
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 55.
ställda löneregleringarna stadigvarande, på förordnande anställda biträdande
präster;
2. pastoratsadjunkter eller av domkapitlen antingen såsom ämbetsbiträden
åt ordinarie präster eller såsom vikarier å ordinarie eller kyrkoadjunkt
jänster förordnade hjälppräster;
3. vakansvikarier eller å vakanta prästerliga tjänster förordnade vikarier,
beträffande vilka Kungl. Maj:t för varje särskilt fall meddelat föreskrift
örn vikarien under förordnandet tillkommande löneförmåner; samt
4. stifts- och kontraktsadjunkter eller för speciella prästerliga uppgifter
tillsvidare eller för viss tid jämlikt av Kungl. Majit för ettvart
fall meddelade föreskrifter förordnade präster med stift, respektive kontrakt
såsom verksamhetsområden.
Såväl kyrkoadjunkt som extra ordinarie såsom vakansvikarie förordnad
prästman äger, redan jämlikt nu gällande bestämmelser, vid tjänstledighet
jämväl av här ifrågavarande anledning — i likhet med de ordinarie
prästerna — åtnjuta honom vid kyrkoadjunktstjänsten eller för
vakansförordnandet tillkommande löneförmåner (bortsett, för särskilt
fall, från s. k. ödebygdstillägg) med avdrag blott för vad han fått sig
ålagt att utgiva i kostnad för egen vikaries avlönande. Den reglering,
som med förenämnda framställningar från domkapitlen avses, synes
fördenskull sakna aktualitet för dessa två kategorier av extra ordinarie
präster.
Vad däremot beträffar pastoratsadjunkt samt stifts- och kontraktsadjunkt,
äro dessa präster i denna sin egenskap berättigade till avlöning
allenast för tid, varunder de fullgöra prästerlig tjänstgöring. Upphör
eller avbrytes av särskild anledning förordnandet för sådan präst och
erhåller denne icke omedelbart annat prästerligt förordnande, har han
— i regel — alltså icke att påräkna någon som helst avlöning såsom
präst. Blott för det fall, att han på grund av styrkt sjukdom är oförmögen
att tjänstgöra, kan han under särskilda betingelser erhålla viss
avlöningsersättning, s. k. sjukledighetsarvode.
Sistnämnda prästers väsentligaste löneförmåner vid tjänstgöring
äro, i korthet angivna, följande:
Pastoratsadjunkt åtnjuter bostad och vivre in natura eller gottgörelse
i penningar härför, allmänt adjunktsarvode (bestående av arvode å 1,200
kronor eller i vissa fall 1,260 kronor jämte ålderstillägg efter fem och
tio års tjänstgöring ä 300 kronor), provisoriskt tilläggsarvode å 600 kronor
samt vikariearvode vid tjänstgöring såsom vikarie (i allmänhet 5 %
av den reglerade avlöningen och den provisoriska tilläggsavlöningen vid
den tjänst, som uppehälles) ävensom dyrtidstillägg å flertalet av dessa
löneförmåner.
Stifts- och kontraktsadjunkter na åtnjuta för närvarande, envar jämlikt
Kungl. Maj :ts bestämmande, arvode å 3,400 kronor med två ålderstillägg ä
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 55.
300 kronor samt ersättning för bostad och vivre med 3,000 kronor för år
ävensom dyrtidstillägg.
I fråga örn sjukledighetsarvode åt extra ordinarie präst stadgas
i prästlöneregleringslagen 12 § fjärde stycket, att dylik präst, som på
grund av styrkt sjukdom är urståndsatt att mottaga eller uppehålla
förordnande som adjunkt eller vikarie, må åtnjuta arvode enligt Konungens
närmare bestämmande. I 14 § 2 mom. tredje stycket i samma lag
stadgas vidare, att arvode åt extra ordinarie präst, som på grund av
sjukdom åtnjuter befrielse från förordnande, gäldas av kyrkofonden.
Enligt Kungl. Maj:ts den 15 februari 1935 (nr 17) utfärdade reglemente
för prästerskapets avlöning, 2 kap. 7 §, äger pastoratsadjunkt, som på
grund av styrkt sjukdom erhåller befrielse från honom meddelat förordnande,
under förutsättning att han under minst två år fullgjort prästerlig
tjänstgöring, åtnjuta sjukledighetsarvode till belopp, motsvarande
honom eljest tillkommande allmänt adjunktsarvode och provisoriskt
tilläggsarvode. Sjukledighetsarvodet får dock icke uppbäras för längre
tid än sammanlagt 730 dagar under loppet av fem år. Å nämnda arvode
utgår dyrtidstillägg ur kyrkofonden (jfr kungörelsen nr 7/1936 angående
dyrtidstillägg åt präster). Under samma förutsättningar, som här angivits,
äger även — jämlikt 2 kap. 8 § i avlöningsreglementet — extra ordinarie
präst, som innehar förordnande såsom stijtsadjunkt eller kontraktsadjunkt,
bekomma sjukledighetsarvode med belopp, motsvarande vad
han såsom pastoratsadjunkt skulle ägt åtnjuta. Slutligen stadgas i 2
kap. 9 § i avlöningsreglementet, att extra ordinarie präst, som icke innehar
prästerligt förordnande och vilken på grund av styrkt sjukdom är
förhindrad mottaga sådant, må, under förutsättning att domkapitlet
vid dylikt förordnandes meddelande finner honom ha bort erhålla detsamma,
därest han ej varit sjuk, samt i övrigt i enlighet med vad i 7 §
stadgas, erhålla sjukledighetsarvode från och med den dag, då förordnandet
av den därtill utsedde tillträdes.
Liksom sjukledighetsarvode med därå belöpande dyrtidstillägg gäldas ock
ur kyrkofonden såväl pastoratsadjunkt tillkommande allmänt adjunktsarvode,
provisoriskt tilläggsarvode och dyrtidstillägg som stifts- och
kontraktsadjunkternas samtliga löneförmåner. Stadganden härom finnas,
förutom i avlöningsförfattningarna, i 1932 års kyrkofondslag 6 §. Där
stadgas sålunda, dels att av kyrkofonden skall enligt vad särskilt är
stadgat gäldas kostnad för avlönande av präster, som avses i lagen om
reglering av prästerskapets avlöning, i den omfattning, som är angiven
i sistnämnda lag jämte vissa därtill anslutna lagar (bland annat lagen
örn dyrtidstillägg åt präster), dels ock att av kyrkofonden skall utgöras
anslag, som Konungen må finna skäligt bevilja prästman för särskild
prästerlig tjänstgöring inom riket, dock att för ändamålet icke under
något år må användas mer än 400,000 kronor. Med prästman, som här
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 55.
sist sagts, avses stifts- eller kontraktsadjunkt. Dessas avlönande är nämligen,
då de icke tillhöra de territoriella församlingarnas prästerskap,
icke reglerat i prästlöneregleringslagen.
Domkapitlens förutnämnda framställningar innehålla i korthet följande:
Domkapitlet
i Göteborg har föreslagit, att de extra ordinarie prästmännen
i likhet med andra extra befattningshavare i allmän tjänst, exempelvis
läroverkslärare, måtte erhålla rätt att under här åsyftad militärtjänstgöring
efter viss tids tjänstgöring såsom präst, förslagsvis sex
månader, erhålla dem eljest tillkommande arvode med skäligt avdrag.
Domkapitlet i Lund har gjort jämförelser mellan pastoratsadjunkter och
amanuenser i lönegrad Eo 16 samt mellan stiftsadjunkter och befattningshavare
i lönegrad Eo 21. Med utgångspunkt härifrån har domkapitlet
hemställt, att ifrågavarande adjunkter måtte under militärtjänstgöringen
få behålla arvoden, ålderstillägg och dyrtidstillägg, vilka förmåner skulle
utgå ur kyrkofonden. Domkapitlet har understrukit behovet av att
stiftsadjunkter erhölle högre löneförmåner än pastoratsadjunkter, då
de förra äro i särskild grad meriterade och, därest de ej innehaft
stiftsadjunktsbefattningar, skulle ha varit åtminstone kyrkoadjunkter.
Även domkapitlet i Växjö har framhållit stiftsadjunkternas svåra belägenhet
och det obilliga i att dessa befattningshavare icke åtnjuta någon
lön under militärtjänstgöring. Domkapitlet i Härnösand har föreslagit,
att pastoratsadjunkt måtte under den militära tjänstgöringen få uppbära
allmänt adjunktsarvode och dyrtidstillägg samt att stiftsadjunkt
skulle få behålla två tredjedelar av sina löneförmåner.
I gemensamt utlåtande över domkapitlets i Göteborg framställning
lia kammarkollegiet och statskontoret — med påpekande att i fråga örn
avlöning åt kyrkoadjunkt, då denne vore inkallad till militärtjänstgöring,
icke erfordrades några särskilda föreskrifter — framhållit, hurusom
såväl pastoratsadjunkt som stifts- och kontraktsadjunkt
icke, då deras förordnanden avbrötes av annan anledning än sjukdom,
ägde behålla någon del av sina avlöningsförmåner. Enligt ämbetsverkens
mening måste det anses rimligt, att sistnämnda prästmän under
militär tjänstgöring av anledning, varom här vore fråga, erhölle rätt
att uppbära viss del av dem eljest tillkommande löneförmåner.
Ämbetsverken ansåge, att detta syfte kunde vinnas, örn de i 2 kap.
7—10 §§ av prästerskapets avlöningsreglemente givna bestämmelserna örn
rätt till sjukledighetsarvode förklarades skola avse även ledighet för militär
tjänstgöring i anledning av såväl anbefalld förstärkt försvarsberedskap
som mobilisering. Ämbetsverken ville fästa uppmärksamheten
vid de särskilda bestämmelserna rörande civila icke-ordinarie befattningshavares
löneförhållanden under militär tjänstgöring i anledning av
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 55.
mobilisering. I enlighet med vad som stadgats beträffande liknande
särskilda avlöningsföreskrifter för viss personal i statens och kommuns
tjänst syntes åt de föreslagna bestämmelserna böra förlänas giltighet från
och med den 1 september 1939.
För möjliggörande av en dylik anordning erfordrades emellertid, framhålla
ämbetsverken, ändring i 12 och 14 §§ prästlöneregleringslagen, och
de hemställa förty, att Kungl. Majit ville hos riksdag och kyrkomöte
utverka erforderlig ändring i nämnda lagrum.
Det genom lag den 21 november 1925 (nr 458) till 12 § prästlöneregleringslagen
lagda fjärde stycket borde enligt ämbetsverken för fyllande
av nu åsyftat ändamål erhålla följande ändrade lydelse:
»Extraordinarie präst, som på grund av styrkt sjukdom eller eljest
är urståndsatt att mottaga eller uppehålla förordnande som adjunkt elier
vikarie, må åtnjuta arvode enligt Konungens närmare bestämmande».
Likaledes borde tredje stycket av 14 § 2 mom. prästlöneregleringslagen
— vilket stycke jämväl tillkommit genom förenämnda lag den 21
november 1925 — ändras sålunda:
»Arvode åt extraordinarie präst, som på grund av sjukdom eller eljest
åtnjuter befrielse från förordnande, gäldas av kyrkofonden».
Mot detta utlåtande har reservation anförts av kammarrådet Grönvall,
med vilken generaldirektören i kammarkollegiet Berglöf förenat sig:
För sin del funne Grönvall, under åberopande jämväl av vad domkapitlet
i Göteborg anfört, anledning ej föreligga att i fråga örn villkor
för åtnjutandet av löneförmåner i nu avsedda fall, där särskilda tillfälliga
förhållanden förelåge, meddela strängare bestämmelser än de,
vilka enligt kungörelsen nr 749/1939 samt de av urtima riksdagen
godkända propositionerna nr 72 och 85 gällde för där avsedda civila
icke-ordinarie befattningshavare. Han ansåge förty bestämmelser i
nu förekommande hänseenden böra för pastorats- och därmed likställda
adjunkter meddelas av i huvudsak samma innehåll som de,
vilka gällde för nyssberörda civila icke-ordinarie befattningshavare, sålunda
jämväl i vad avsåge tidsbegränsningar i fråga örn rätt att komma
i åtnjutande av, respektive åtnjuta dessa avlöningsförmåner. Bestämmelser,
som här avsåges, torde icke böra inarbetas i avlöningsreglementet
utan meddelas i en särskild författning.
De med hänsyn till rådande utrikespolitiska läge anbefallda försvarsberedskapsåtgärderna
ha, såsom av det sagda framgår, jämväl för prästerskapets
del aktualiserat frågan om särskilda föreskrifter rörande de
till militärtjänst inkallades löneförhållanden under här avsedd särskild
militärtjänstgöring. I likhet med förutnämnda myndigheter finner jag
dylika föreskrifter påkallade, såvitt angår vissa extra ordinarie prästmän,
vilka enligt nu gällande bestämmelser vid sådan tjänstgöring måste
avstå samtliga löneförmåner. De extra ordinarie präster, som här komma
i fråga, äro, såsom redan omnämnts, pastorats-, stifts- och lcontraktsadjunkter.
Dessa äro nämligen icke berättigade att behålla någon del
Departe
mentschefen.
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 55.
av sina löneförmåner under militärtjänstgöring. I likhet med de flesta
av staten eller med statliga medel avlönade befattningshavare torde
nämnda adjunkter böra erhålla rätt att bibehålla en del av sina löneförmåner
under militärtjänstgöring i anledning av förstärkt försvarsberedskap.
För sådan adjunkt, som befrias från prästerligt förordnande för att
tjänstgöra såsom beställningshavare i försvarsväsendets reserver eller
som landstormsoffloer, torde den i propositionen nr 72 till 1939 års
urtima riksdag omförmälda minimiregeln beträffande lön åt icke-ordinarie
befattningshavare i dylika fall böra tillämpas. Örn den adjunkten
härvid från försvarsväsendet tillkommande månadslönen understiger
den månadsavlöning, som han såsom pastoratsadjunkt skulle ägt uppbära,
bör han alltså äga utbekomma skillnaden, därest han sedan ingången
av kalenderåret närmast före militärtjänstgöringens början fullgjort
sammanlagt minst sex månaders prästerlig tjänstgöring.
Beträffande lön åt här avsedd adjunkt, som fullgör värnpliktstjänstgöring
under förstärkt försvarsberedskap, ansluter jag mig i princip till
vad kammarkollegiet och statskontoret i detta avseende föreslagit, nämligen
att enahanda regler böra vinna tillämpning som de, vilka gälla för
adjunkt, vars förordnande upphör på grund av sjukdom. Såsom redan
erinrats, utgår sjukledighetsarvode dock endast till befattningshavare, som
fullgjort minst två års prästerlig tjänstgöring och ej för längre tid än sammanlagt
730 dagar under loppet av fem år. Dylika begränsningar av löneförmånerna
torde icke böra gälla, då fråga är om militärtjänstgöring
under förstärkt försvarsberedskap. I nu avsedda fall skulle alltså adjunkt
äga uppbära allmänt adjunktsarvode (vari ingår bland annat ålderstilllägg)
och provisoriskt tilläggsarvode samt dyrtidstillägg å dessa arvodesförmåner.
Vad nu föreslagits torde även böra gälla i fråga örn prästman,
som vid tiden för militärtjänstgöringens början icke innehar prästerligt
förordnande eller vars förordnande skulle ha upphört under tiden
för den militära tjänstgöringen men vilken med säkerhet skulle ha
erhållit förordnande, om han ej varit inkallad. I anslutning till vad
som föreskrivits beträffande statliga befattningshavare torde i de nu
berörda fallen böra uppställas den förutsättningen, att vederbörande
prästman sedan ingången av kalenderåret . närmast före militärtjänstgöringens
början fullgjort sammanlagt minst sex månaders prästerlig
tjänstgöring.
Samma princip, som enligt vad här föreslagits skulle komma att tilllämpas
beträffande pastorats- samt stifts- och kontraktsadjunkter, då de
under ifrågavarande förhållanden tjänstgöra såsom beställningshavare i
försvarsväsendets reserver eller såsom landstormsofficerare, lärer böra under
samma förhållanden gälla beträffande kyrkoadjunkt och vakans vikarie.
De föreslagna reglerna torde böra avse icke blott militärtjänstgöring
Kungl. May.ts proposition Nr 55. 9
i anledning av anbefalld förstärkt försvarsberedskap utan även vid beredskapst
jänstgöring och partiell mobilisering
Vid bifall till vad nu föreslagits skulle stiftsadjunkterna erhålla samma
prästerliga löneförmåner som pastoratsadjunkter skulle komma att åtnjuta
vid militärtjänstgöring, varom här är fråga. Ehuru vissa skäl kunna anföras
för ståndpunkten, att de förra därvid böra tillerkännas högre löneförmåner
än pastoratsadjunkterna, anser jag mig icke kunna nu tillstyrka
en sådan differentiering, enär detta skulle innebära ett avsteg
från de principer, som gälla inom det prästerliga avlöningsväsendet.
De kostnader, som de ifrågasatta förmånerna komma att medföra,
torde böra gäldas av kyrkofonden, varur extra ordinarie präst under
sjukdom tillkommande löneförmåner utgå. Arvodet eller arvodesfyllnaden
åt stifts- eller kontraktsadjunkt jämte därå belöpande dyrtidstillägg
synes därvid icke böra belasta det särskilda anslag, som ställts
till Kungl. Maj:ts disposition för bekostande av särskild prästerlig
tjänstgöring, utan torde böra, i likhet med sjukledighetsavlöningen, bestridas
ur fondens allmänna tillgångar. Jag vill i detta sammanhang
framhålla, att det i många fall i fråga örn stifts- och kontraktsadjunkterna
torde visa sig icke oundgängligen nödvändigt att förordna ersättare
för inkallad prästman, varigenom utgiftsökningen för kyrkofonden
kommer att begränsas.
Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, därest riksdagen icke
finner anledning till erinran mot vad sålunda förordats, utfärda närmare
bestämmelser i förevarande hänseende. I likhet med statskontoret
och kammarkollegiet finner jag emellertid de ifrågasatta föreskrifterna
påkalla vissa ändringar i lagen om reglering av prästerskapets
avlöning. Nämnda lag innehåller, såsom redan nämnts, i 12 § en bestämmelse,
som bemyndigar Kungl. Majit att bestämma arvode åt extra
ordinarie präst vid styrkt sjukdom, varjämte i 14 § stadgas, att arvodet
i sådant fall skall gäldas av kyrkofonden. Nämnda myndigheter
lia föreslagit en ändring av dessa lagrum av innebörd, att de skola äga
tillämpning vid styrkt sjukdom eller eljest. Detta uttryck synes mig
dock för vittomfattande. Jag vill i stället förorda uttrycket på grund
av styrkt sjukdom eller för fullgörande av militär tjänstgöring, påkallad
av särskilda förhållanden.
Därest riksdagen godkänner det upprättade lagförslaget, synas ändringar
i kyrkofondslagen icke behöva vidtagas. Jämlikt 6 § sistnämnda
lag skall nämligen av kyrkofonden gäldas, bland annat, kostnad för
avlönande av präster, som avses i lagen om reglering av prästerskapets
avlöning, i den omfattning, som är närmare angiven i sistnämnda lag.
Till sådana präster hänföras jämväl — såsom extra ordinarie präster —
stifts- och kontraktsadjunkterna vid avbrytandet av deras förordnanden
för här avsedd militär tjänstgöring.
Bihang till riksdagens protokoll 10/^0. 1 sami. Nr 55. ''>
10
Kungl. Marits proposition Nr 55.
Såsom av kammarkollegiets och statskontorets yttranden framgår, ha
dessa myndigheter ansett kyrkomötets medverkan till den ifrågasatta
lagändringen erforderlig. Jag vill emellertid erinra om att den lagändring,
det här gäller, tillhör området för sådana kyrkligt-ekonomiska frågor,
beträffande vilka riksdagen — på sätt framgår av första lagutskottets,
av riksdagen godkända utlåtande den 3 juni 1936, nr 46 — uttalat
önskvärdheten av att kyrkomötets yttrande i ärendena måtte inhämtas,
så att mötet finge tillfälle att däri företräda de speciellt kyrkliga
intressena. Under normala förhållanden torde också ett med den
nu aktualiserade avlöningsfrågan likartat ärende ha — i överensstämmelse
med praxis — hänskjutits till kyrkomötet för dess hörande. Med
hänsyn till den föreliggande frågans brådskande art och då det givetvis
icke kan ifrågasättas att enbart för detta ärendes behandling inkalla
allmänt kyrkomöte under innevarande år, torde ett avsteg från omförmälda
praxis i detta fall få anses vara av förhållandena påkallad. Då
den åsyftade lagändringen rör ett ämne av i det hela löneteknisk natur
och då ärendet härutinnan får anses tillfyllest utrett genom de i ärendet
hörda myndigheternas yttranden, bör tydligen ej heller finnas något att
från saklig synpunkt erinra mot att kyrkomötet i förevarande fall icke
höres.
De bestämmelser, jag i det föregående förordat, torde böra i likhet
med vad som gäller beträffande motsvarande för statliga befattningshavare
utfärdade föreskrifter erhålla giltighet från och med den 1 september
1939.
Föredragande departementschefen hemställer därefter, att ett i enlighet
med det anförda inom ecklesiastikdepartementet upprättat förslag
till lag om ändrad lydelse av 12 § och 14 § £ mom. lagen den 9 december
1910 (nr 14U sid. 27) om reglering av prästerskapets avlöning måtte
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gösta Sandberg.
Stockholm 1940, Ivar Haiggströms Boktryckeri A. B.
400388