Kungl. Maj.ts proposition nr 52

1

Nr 52.

Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen angående fortsatt reglering
av tillverkningen och avsättningen av potatismjöl;
given Stockholms slott den 9 februari 1940.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till förordning angående fortsatt giltighet
av förordningen den 26 juni 1933 (nr 389) om tillverkning av potatismjöl,
dels ock bifalla det förslag i övrigt, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Förslag

till

förordning angående fortsatt giltighet av förordningen den 26 juni
1933 (nr 389) om tillverkning av potatismjöl.

Härigenom förordnas, att förordningen den 26 juni 1933 örn tillverkning
av potatismjöl, vilken förordning jämlikt förordningen den 2 april 1937 (nr
108) gäller till och med den 30 september 1940, skall äga fortsatt giltighet till
och med den 30 september 1943.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 52.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 52.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den
9 februari 1950.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:

Genom förordning den 26 juni 1933 (nr 389) har tillverkningen och avsättningen
av potatismjöl blivit föremål för en fullständig statlig reglering.
Enligt sagda författning, vilken trätt i kraft den 1 september 1933 och efter
förlängning genom kungörelsen den 2 april 1937 (nr 108) gäller till och med
den 30 september 1940, må tillverkning av potatisstärkelse (potatismjöl) annorledes
än till förbrukning i eget hushåll icke äga rum utan tillstånd av
Kungl. Maj:t eller den, åt vilken rätten att meddela sådant tillstånd av Kungl.
Maj:t överlåtes. Närmare föreskrifter angående de villkor, under vilka tillstånd
må åtnjutas, meddelas av Kungl. Maj:t ävensom, enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande
och i samband med tillståndets lämnande, av den, åt vilken rätten att
lämna tillstånd må hava överlåtits. Tillsyn över efterlevnaden av denna förordning
utövas av en utav Kungl. Maj:t därtill förordnad nämnd, statens
potatismjölsnämnd.

I kungörelse den 15 augusti 1933 (nr 514) har Kungl. Maj:t utfärdat tilllämpningsföreskrifter
till nyssnämnda förordning. Enligt dessa gäller bland
annat följande. Tillstånd att vid viss anläggning bedriva sådan tillverkning,
som avses i förordningen om tillverkning av potatismjöl (tillverkningslicens),
meddelas av statens potatismjölsnämnd. Tillverkningslicens meddelas för
tillverkningsår, som räknas från och med den 1 oktober till och med den 30
september nästföljande år. Den, som erhållit tillverkningslicens, är skyldig
att under den tid licensen avser: a) vid tillverkningen uteslutande använda
svensk potatis; b) vid inköp av potatis och försäljning av potatisstärkelse
tillämpa den prissättning, som Kungl. Majit efter förslag av statens potatismjölsnämnd
fastställer; c) underkasta sig de föreskrifter i avseende å leveranser
och inköp av potatis samt tillverkning och försäljning av potatisstärkelse,
som nämnden må meddela; samt d) därest nämnden så påfordrar, till

Kungl. Maj.ts proposition nr 52.

3

av Kungl. Majit efter förslag av nämnden fastställt pris helt eller delvis ställa
årstillverkningen av potatisstärkelse, inneliggande lager inbegripet, till förfogande
för nämnden, med undantag dock för vad som erfordras till husbehov
för tillverkaren och dennes potatisleverantörer; ägande nämnden därvid,
så vitt angår ny tillverkning, påkalla leverans av otorkad vara. Härjämte
hava stadgats vissa skyldigheter för licensinnehavare i fråga om bokföring,
skyldighet att tillhandagå med upplysningar m. m.

För tillverkningsåret 1 oktober 1939—30 september 1940 har Kungl. Majit
i likhet med under närmast föregående tillverkningsår fastställt det pris, som
innehavare av tillverkningslicens har att erlägga till leverantör för potatis,
som inköpes för framställning av stärkelse och är av för fabriksändamål
normal kvalitet. Detta pris skall under tiden 1 oktober—14 november 1939
utgöra 18 öre per stärkelseprocent och hektoliter samt under tiden 15 november
1939—30 september 1940 18.5 öre.

Efter framställning av statens potatismjölsnämnd har Kungl. Maj :t den 29
september 1939 godkänt ett mellan nämnden och Sveriges stärkelseproducenters
förening u. p. a. den 9 september 1939 upprättat avtal, avseende inköp
och försäljning av potatisstärkelse under innevarande tillverkningsår. Genom
beslut dels den 1 december 1939 dels ock förut denna dag har Kungl. Majit
godkänt vissa av nämnden föreslagna ändringar i förevarande avtal. Avtalet,
som godkänts av Kungl. Majit under förbehåll, bland annat, att i 10 § av
nämnden gjord utfästelse vinner riksdagens godkännande, innebär, alt föreningen
inköper den mängd potatisstärkelse, som framställes enligt meddelade
tillverkningslicenser å sammanlagt högst 290,000 deciton, med undantag
för vad som erfordras till husbehov för tillverkaren och dennes leverantörer.

Enligt 10 § åtager sig potatismjölsnämnden under förutsättning av statsmakternas
godkännande och örn avtalet icke skulle komma att förnyas för
tillverkningsåret 1940/41 att vidtaga eller föranstalta om åtgärder från statens
sida, vilka bereda föreningen möjlighet att erhålla minst 35 kronor 75 öre per
deciton för den 1 oktober 1940 inneliggande lager av potatisstärkelse, dock
med avdrag av 15,000 deciton. Dessutom åtager sig nämnden under angivna
förutsättning och örn avtalet icke skulle förnyas att vidtaga eller föranstalta
örn åtgärder från statens sida, vilka bereda föreningen möjlighet att erhålla
ersättning för ränte- och lagringskostnader edligt i avtalet angivna grunder
i avseende å inneliggande lager av potatisstärkelse, utom 15,000 deciton, under
tre månader, räknat från och med den 1 oktober 1940.

1 detta sammanhang må ock erinras, alt enligt förordning den 2 mars
1934 (nr 34), vilken trätt i kraft den 5 mars 1934 och ändrats genom förordning
den 31 mars 1939 (nr 89) samt efter förlängning genom kungörelsen
den 18 juni 1937 (nr 497) gäller till och ''med dien 30 september 1940, föreskrivits,
att vid införsel av varor av följande slagta skall, utöver enligt tulltaxan
utgående tull, utgå tilläggstull på sätt här sägs.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 52.

Statistiskt

nr

Varuslag

Tilläggstull
för 100 kg
kronor

290

Druv- och stärkelsesocker samt stärkelsesirap ... T

9: 50

620

Dextrin och stärkelseklister; ävensom appretur-

medel innehållande dextrin, stärkelse, glykos,

växtslem o. dyl............................. T/E

5: -

Tilläggstullen å druv- och stärkelsesocker samt stärkelsesirap har sedermera
i anledning av industrisockerskattens införande genom kungörelse den
22 december 1939 (nr 908) höjts med 20 kronor till 29 kronor 50 öre för
100 kg.

I skrivelse den 17 november 1939 har statens potatismjölsnåmnd hemställt,
att förenämnda förordning den 26 juni 1933 (nr 389) måtte erhålla fortsatt
giltighet till och med den 30 september 1943 samt att åt nämnden skulle
uppdragas att tillsvidare under den blivande regleringsperioden handhava
verksamheten i enlighet med för närvarande gällande bestämmelser. Till
motivering av sitt förslag har nämnden anfört i huvudsak följande.

Sveriges stärkelseproducenters förening har i till nämnden avgivet yttrande
förklarat sig vara av den uppfattning, att nuvarande reglering bör fortsätta
i samma form som hittills. Nämnden är av enahanda uppfattning i
denna fråga. Genom regleringen har en stabilisering av tillverkningen och
försäljningen av potatisstärkelse uppnåtts, vilken verkat till stort ekonomiskt
gagn för såväl odlarna av fabrikspotatis som stärkelseproducenterna, vilka
senare ju till vida övervägande delen också äro potalisodlare. En avveckling
av regleringen skulle säkerligen leda till oreda på förevarande produktionsområde
till stor skada för potatisodlarna och synes därför icke böra ifrågasättas.
Ett ytterligare skäl för dess bibehållande ligger i det särskilda behov
av kontroll över tillverkningen och försäljningen av ifrågavarande livsmedel,
som uppkommit till följd av kriget.

Beträffande formen för regleringen har nämnden övervägt, huruvida icke
förenämnda förening i sin egenskap av stärkelseproducenternas egen organisation
kunde i huvudsak övertaga regleringens handhavande. Härvid har
nämnden dock kommit till det resultatet, att stora svårigheter skulle möta
vid en dylik anordning. Berörda svårigheter sammanhänga främst med den
mångsidiga intressemotsättning, som råder på förevarande område, såsom
exempelvis ifråga om potatisleveransernas fördelning mellan å ena sidan potatisodlare,
som äro delägare i stärkelsefabriker och alltså även medlemmar
av föreningen, och å andra sidan utomstående odlare samt i fråga örn stärkelsetillverkningens
fördelning dels mellan olika fabriker, dels mellan skilda
delägare vid samma fabrik. Örn föreningen finge svara för licensutdelning,
bestämmande av inköpskyldighet ifråga örn potatis, olika kontrollanordningar
etc. skulle antydda intressemotsättningar sannolikt ställa föreningens
auktoritet och sammanhållning på alltför hårda prov till skada även
för dess hittillsvarande viktiga iuUiction som stärkelseproducenternas försäljningsorgan.
Nämnden anser Järför att den nuvarande formen för regleringen
är bäst ägnad atif hygga de olika av denna berörda intressena.

Angående den tidsperiod, varunder regleringsbestämmelserna böra få fortsatt
giltighet, synes det nämnden lämpligt, att denna ej utsträckes alltför
långt, då det kan vara av betydelse, att frågan örn regleringen åter upptages

Kungl. Majlis proposition nr 52.

5

till prövning inom någorlunda närliggande tid. Nämnden vill därför föreslå,
att ifrågavarande tidsperiod bestämmes till tre år, d. v. s. från och med den
1 oktober 1940 till och med den 30 september 1943.

Då jag i likhet med statens potalismjölsnämnd finner fortsatta reglerande Departementsåtgärder
beträffande tillverkningen och försäljningen av potatismjöl vara er- rfiefenforderliga
tillstyrker jag, att förslag om förlängning av giltighetstiden för
förordningen i ämnet (nr 389/1933) avlåtes till riksdagen. Jag vill härvid
förorda att regleringen i sin nuvarande form bibehålies till och med den 30
september 1943.

I samband med att bestämmelserna i nyssnämnda förordning förlängas synas
jämväl de genom förordningen den 2 mars 1934 (nr 34) och kungörelsen
den 31 mars 1939 (nr 89) pålagda tilläggstullarna å druv- och stärkelsesocker
samt stärkelsesirap ävensom å dextrin och stärkelseklister med mera om
respektive 9 kronor 50 öre och 5 kronor för 100 kg böra erhålla förlängd
giltighet till och med den 30 september 1943. Förslag örn inhämtande av
erforderligt bemyndigande för Kungl. Maj:t i sådant hänseende torde senare
i dag komma att framläggas av chefen för handelsdepartementet.

Vid godkännandet av avtalet mellan statens potatismjölsnämnd och Sveriges
stärkelseproducenters förening u. p. a. har Kungl. Majit förklarat sig vilja
till riksdagen avlåta framställning örn godkännande av den i avtalets § 10
av potatismjölsnämnden gjorda utfästelsen. Denna framställning torde nu
böra göras.

Förslag till de bestämmelser, som i övrigt äro erforderliga ur prisreglerande
synpunkt, torde jag framdeles få anmäla för Kungl. Majit.

I anslutning till vad i det föregående anförts, har inom jordbruksdepartementet
utarbetats förslag till förordning angående fortsatt giltighet av förordningen
den 26 juni 1933 (nr 389) om tillverkning av potatismjöl.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att

dels antaga omförmälda författningsförslag,
dels ock godkänna i § 10 av avtal den 9 september 1939
mellan statens potatismjölsnämnd och Sveriges stärkelseproducenlers
förening u. p. a. av nämnden gjord utfästelse.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar,
alt proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Richard Jobson.

2

Bihang lill riksdagens protokoll 1950. I sami. Nr 52.