Kungl. Majlis proposition nr 46.

1

Nr 45.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående lindring i villkoren
för kraftleverans från Hjältorps ström i Fritsla
socken av Älvsborgs län; given Stockholms slott den
9 februari 1940.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
9 februari 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför: Enligt

beslut av 1918 års lagtima riksdag (prop. nr 376, p. 5; R. skr. nr
376) medgavs, att den till förra militiebostället 5/8 mantal Mjältorp nr 1
Västergården i Fritsla socken av Älvsborgs län hörande vattenkraften i
Hjältorps ström jämte det å handlingarna bifogad karta utmärkta utmål
örn 1,161 hektar finge försäljas till Ignar Andén mot en köpeskilling, som
skulle utgå efter ty i gällande lag örn expropriation vore föreskrivet och till
beloppet på Andens bekostnad bestämmas av tre gode män, dock att köpeskillingen
för vattenkraften, däri icke inräknat lösen för utmålet, icke finge
bestämmas till lägre belopp än 31,000 kronor. Vidare stadgades såsom
villkor för försäljningen bland annat, att köparen eller hans rättsinnehavare
Bihang lill riksdagens protokoll 19i0. 1 sami. Nr 45.

1

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 45.

skulle vara skyldiga att vid kraftstation i Hjultorps ström kostnadsfritt tillhandahålla
innehavaren av förenämnda hemman elektrisk kraft till belopp,
motsvarande 20 hästkrafter på turbinaxel. Till säkerhet härför skulle
inteckning lämnas i den försålda fastigheten.

Genom köpehandling den 11 oktober 1918 försålde sedermera Kungl.
Maj:t och kronan till Andén den till nämnda fastighet hörande vattenkraften
jämte utmål för 38,000 kronor. I köpehandlingen upptogs det i riksdagens
beslut omförmälda villkoret rörande kostnadsfri leverans av elektrisk
ström. Genom beslut den 3 februari 1919 förklarades ansökning om
inteckning i utmålet till säkerhet för rätt till elektrisk kraft vilande.

I skrivelse den 17 september 1936 har Andén hemställt, att Kungl. Majit
ville bemyndiga domänstyrelsen förklara, att köpeavtalets villkor om skyldighet
för Andén att tillhandahålla elektrisk kraft till belopp av 20 hästkrafter
på turbinaxel skulle vara uppfyllt, därest Andén eller hans rättsinnehavare
kostnadsfritt levererade elektrisk kraft efter 60 kilowattimmar
per år och hektar åkerjord av bostället.

Till stöd för sin hemställan har Andén anfört, att det vöre av vikt för
honom att villkoret rörande kostnadsfri leverans av elektrisk ström förtydligades.
Villkoret hade på sin tid tillkommit i anledning av ett av vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen i försäljningsärendet avgivet utlåtande. I detta
hade styrelsen förklarat, att mot priset å vattenkraften, 31,000 kronor,
vore intet att erinra. Men då det vore av värde att ha fri tillgång till för
bostället erforderlig kraft hade det synts styrelsen lämpligt, att kraft reserverades
för vad som kunde erfordras till boställets förseende med belysning
och kraft för jordbruksändamål. Härför hade styrelsen ansett icke
behövas mer än högst 20 hästkrafter, räknat på turbinaxel. Denna maximieffekt
motsvarades enligt vad styrelsen vidare uttalat av en medeleffekt
av under 5 hästkrafter och spelade således för köparen mycket liten roll.
I enlighet med detta yttrande hade i köpebrevet intagits bestämmelser angående
leveransen av elektrisk kraft. Sistberörda uppgifter och framhållanden
i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens utlåtande hade föranlett köpets
avslutande. Andén hade genom utlåtandet blivit övertygad, att kraftleveransen
endast skulle avse boställets jordbruk. För Andén gällde nu att få
medeleffekten för år fastställd, enär det kunde befaras, att örn icke någon
bestämmelse funnes därom, boställsinnehavaren använde kraften till andra
ändamål än till boställets belysning och jordbruk. Han kunde såsom förhållandet
vore med den nuvarande arrendatorn lia bostället i sambruk
med angränsande egendom och använda kraften för dess behov. Vidare
kunde lian använda kraften till försäljning eller till uppvärmning. Detta
kunde ej kontrolleras av vattenfallsinnehavaren. Erfarenheten visade att
den av Andén föreslagna kraftmängden 60 kilowattimmar per år och hektar
vore rikligt tillmätt för boställets behov. Jordbruket omfattade cirka
22 hektar. Den nuvarande arrendatorn, som under åren 1928—1934 icke
haft fri elektrisk kraft, hade under dessa sju år betalat för 682 kilowatttimmar
och sålunda använt cirka 31 kilowattimmar per år och hektar.

Yttranden ha efter remiss avgivits av domänstyrelsen den 19 mars och
den 20 oktober 1937 samt den 27 oktober 1938, av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
den 7 juni 1937 samt av vattenfallsstyrelsen den 2 mars 1938.

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

3

Vid vattenfallsstyrelsens yttrande fanns fogat en den 7 februari 1938 dagtecknad
promemoria rörande värdet av den kostnadsfria elektriska kraften.
I anledning av myndigheternas yttranden har Andén avgivit ett flertal skrivelser
i ärendet.

Domänstyrelsen har i sitt yttrande den 19 mars 1937 avstyrkt bifall till
Andens framställning. Styrelsen har därvid såsom skäl åberopat bland annat,
att styrelsen icke ansåge, att kraftleveransen skulle vara avsedd allenast
för boställets jordbruk. Skulle såsom Andén gjort gällande leveransen
endast avse att tillfredsställa boställets behov av elektrisk kraft för
jordbruksändamål, vore i allt fall enligt domänstyrelsens mening den av
Andén föreslagna kraftkvantiteten icke tillräcklig, örn man toge i betraktande
det behov av kraft som genom en ytterligare framtida elektrifiering
av jordbruket kunde bliva behövlig. Domänstyrelsen har förmenat, att innehållet
i det av Andén åberopade utlåtande, som avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i samband med försäljningsärendets avgörande, icke
kunde anses utgöra grunden för Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut. Detta
grundade sig däremot på ett av domänstyrelsen avgivet förslag, däri icke
upptagits något direktiv rörande kraftens användning. Enligt domänstyrelsens
mening kunde därför icke göras gällande, att köpevillkoren skulle
kunna tolkas annorledes än efter ordalagen. Styrelsen har vidare anfört,
att, därest Kungl. Majit emellertid av billighetsskäl skulle finna sig böra
tillmötesgå Andéns framställning, styrelsen icke ville motsätta sig detta.
Enligt styrelsens mening borde vid sådan ändring föreskrivas, att kraftleveransen
skulle avse boställets behov. En dylik mera allmänt hållen bestämning
inrymde möjlighet för boställshavaren att använda kraften för mera
skilda ändamål. Styrelsen har däremot ej kunnat biträda Andéns yrkande
örn fixering av kraftbeloppet. Den av honom föreslagna kraftkvantiteten
motsvarade allenast 0.2 hästkrafter på turbinaxel. Enligt styrelsens mening
borde den nuvarande maximibestämmelsen ej ändras.

Väg- och vattenbgggnadsstyrelsen har å sin sida ansett, att Andén haft
grundad anledning antaga att köpet skedde på de av styrelsen förordade
villkoren med hänsyn till den formulering föredragande departementschefen
givit sitt anförande vid tillstyrkande av propositionen angående försäljningen.
På grund härav har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansett skäl
tala för att ifrågavarande köpevillkor lindras. Enligt styrelsens mening bör
kraftleveransen avse vad som kan erfordras till boställets förseende med
belysning och kraft för jordbruksändamål, dock högst en energimängd motsvarande
en medeleffekt under året av fem hästkrafter och uttagen med
maximalt 20 hästkrafter, allt räknat på turbinaxel.

Andén har därefter i skrivelse den 5 juli 1937 — efter att lia redogjort
för vissa mellan honom och domänstyrelsen drivna förlikningsförliandlingar
under vilka enligt Andéns uppgift styrelsen skulle intagit en mera tillmötesgående
hållning än i sitt utlåtande — förklarat, att han icke hade annan
erinran mot väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uttalande angående ändring
i villkoret för kraftleveransen än att styrelsen själv i sitt utlåtande vid

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

försäljningsfrågans behandling ansett, att medeleffekten skulle komma under
fem hästkrafter. Andén har vidare understrukit, att om en närmare
precisering ej skedde, kontroll mot missbruk vore omöjlig.

Vattenfallsstyrelsen har anfört i huvudsak följande:

En tolkning av ordalagen av köpebrevets avfattning giver otvivelaktigt vid
handen, att den leveransskyldighet, som åligger Andén intill den angivna
maximieffekten, gäller utan begränsning vare sig i fråga om energimängd
eller användningsområde. Trots detta torde det dock icke vara uteslutet, att
Andén kan hava fog för sitt yrkande örn en lindring i sina förpliktelser.
Visserligen synes det icke heller gärna möjligt att fastslå, att det av Kungl.
Maj t och riksdagen fattade beslutet i försäljningsfrågan, mot de otvetydiga
ordalagen, rätteligen skulle hava inneburit, att den begränsning i leveransskyldigheten,
som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen under ärendets förberedande
handläggning föreslagit, skulle lända till efterrättelse. Men detta torde
icke heller vara oundgängligen nödvändigt för att åt köpebrevet kunna
giva en annan tolkning. Ar nämligen villkorets innehåll sådant, att det icke
rimligen kan hava varit någondera kontrahentens mening, att det skolat
gälla enligt ordalagen, måste en möjlighet förefinnas för Andén att erhålla
en sådan ändring av villkoret, att detta kommer att motsvara, vad som skäligen
kan anses hava varit av kontrahenterna vid avtalets ingående avsett.
Dock ligger det naturligtvis i sakens natur, att disproportionen mellan leveransskyldigheten
och den kontanta köpeskillingen, å ena, samt värdet av den
överlåtna vattenrätten, å andra sidan, måste vara så påtaglig, att en verklig
viljeöverensstämmelse enligt köpebrevets ordalag måste vara utesluten. Vid
ett vägande mot varandra av de å ömse sidor utfästa prestationerna måste
därvid givetvis hänsyn tågås till alla de omständigheter, som kunna hava
inverkat på köpslutet, icke minst de ekonomiska konjunkturerna vid tiden
för köpet.

Enligt vad genom styrelsen verkställd utredning utvisar skulle med en obegränsad
leveransskyldighet intill den angivna maximieffekten vederlaget från
Andén för den förvärvade vattenrätten uppgå till ett, i förhållande till de vid
tiden för köpet gjorda uppskattningarna av dennas värde, nära nog mångdubbelt
belopp. Någon förklaringsgrund till att Andén velat underkasta sig
en prestationsskyldighet av sådan omfattning kan icke av handlingarna utläsas.
Att märka är, att Andén icke kunnat räkna med att kraften blott till
mindre del skulle komma att utnyttjas, då ingen begränsning i användningsområdet
föreskrivits. Starka skäl synas vid sådant förhållande tala för, att
den omfattning, som leveransskyldigheten enligt köpebrevets formella tolkning
erhållit, icke varit av någon av kontrahenterna menad eller förutsedd.
Man kan då också sätta i fråga, örn ej Andén efter hänvändelse till domstol
skulle kunna på rättslig väg vinna lindring i sina skyldigheter. Huru långt
en domstol därvid skulle kunna tänkas vilja gå, är naturligtvis omöjligt att
förutsäga. En begränsning intill vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i försäljningsärendet
föreslagit — med i det förevarande ärendet gjort förtydligande
— förefaller dock trolig. En så långt gående begränsning, som Andén
anhållit örn, synes däremot icke försvarad. Visserligen är det väl ej så riktigt,
att en kraftleverans enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag spelat
mycket liten roll, men Andén har dock själv förklarat, att han vid köpets
avslutande utgått från, alt försäljningen skett på de villkor, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagit. På grund av de begränsade möjligheterna att
använda kraften och i betraktande av att Andén därför kunnat förvänta, att
rättigheten till kraftuttagning åtminstone icke på avsevärd tid skulle komma
att ens tillnärmelsevis helt kunna utnyttjas, förefaller det icke så överraskande,
om dessa villkor kunnat av honom godtagas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 4ö.

5

Med hänsyn till vad som anförts, finner vattenfallsstyrelsen starka skäl
tala för, att Andéns skyldighet att tillhandahålla kraft till bostället lindrås,
och att begränsningen sker intill vad väg- och vattenhyggnadsstyrelsen föreslagit.

I den i vattenfallsstyrelsens yttrande åberopade utredningen, vilken verkställts
av kraftverksdirektör I. E. Hedenblad, har framhållits bland annat:

Av handlingarna rörande köpets avslutande framgår, att vattenkraften värderades
av domänintendenten, länsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen till 31,000 kronor. Även örn vattenfallsstyrelsen
och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen betecknat detta belopp som ett minimivärde
kan delta e.j tolkas så, att vattenfallsvärdet skulle vara avsevärt
större än 31,000 kronor. Varken domänintendenten, länsstyrelsen eller vattenfallsstyrelsen
föreslog, att köparen skulle utöver den kontanta köpeskillingen
fullgöra någon kraflleverans för kronoboställets behov. Ett sådant
förslag gjordes däremot av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, varvid detta
dock ej motiverades med att vattenfallsvärdet borde sättas till högre belopp
än 31,000 kronor utan därmed att det vore av stort värde att för bostället
ha fri tillgång till erforderlig kraft. Härvid ansåg väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
att detta kraftbehov var av så obetydlig storlek att prestationen
för Andén spelade mycket liten roll.

Till en början kan det vara av intresse att se vad kraftleveransen enligt
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag hade för ekonomisk innebörd för
köparen. Styrelsen beräknade kraftbehovet lill maximalt 20 turbinhästkrafter
och i medeltal under 5 turbinhästkrafter, vilket omräknat till kilowatt
och kilowattimmar skulle innebära en kraftleverans örn maximalt 13 kilowatt
och högst cirka 28,500 kilowattimmar per år. Örn Andén icke vore
skyldig att leverera ifrågavarande kraftbelopp till kronobostället, hade kraftbeloppet
varit tillgängligt för av Andén driven fabriksrörelse. På grund av
skyldigheten att fullgöra kraftleveransen till kronobostället fick Andén i stället
räkna med att anskaffa motsvarande kraftbelopp för fabriksrörelsen på
annat sätt. Härvid skulle Andén dock kunnat åtnöja sig med att anskaffa
en maximieffekt av cirka 6 kilowattimmeseffekt, under det att den erforderliga
energimängden naturligtvis måste uppgå lill samma belopp som skulle levereras
till kronobostället. Antar man vidare, afl Andén i alla fall skulle inköpt
kraft från annat vattenkraftföretag, skulle nyssnämnda kraftbelopp, 6 kilowatt
och 28,500 kilowattimmar, 1918 sannolikt kunnat erhållas till en kostnad
av 80 å 90 kronor per kilowattår + 2 å 3 öre per kilowattimme. Totala
kostnaden skulle alltså blivit 1,050 å 1,400 kronor per år, motsvarande ett
kapitalvärde av 21,000 å 28,000 kronor. Det kan emellertid anmärkas, att
Andén i stället för att inköpa kraften utifrån kanske varit tvungen producera
det erforderliga krafttillskottet med ånga i sin egen ångkraftanläggning. I
så fall hade Andén 1918 fått räkna med en väsentligt högre produktionskostnad
än den nyssnämnda.

Även örn man räknat med att tillskottskraften kunde anskaffas utifrån på
förut angivna villkor, innebar sålunda redan viig- och vattenbvggnadsstyrelsens
förslag en väsenllig förhöjning av köpeskillingen. Det var visserligen
möjligt, att kraften ej under den närmaste tiden skulle komma att utnyttjas
av kronobostället mer än till en mindre del, men på grund av alt kraften
skulle levereras utan kostnader för kronobostället — bortsett från den obetydliga
överföringskostnaden — måste man dock räkna med att kraftbeloppel
så småningom skulle kunna utnyttjas helt och hållet.

Med den avfattning som köpebrevet slutligen erhållit, nämligen att Andén
skulle vara skyldig alt kostnadsfritt tillhandahålla kronobostället elektrisk

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 4ö.

Departements chefen.

kraft till belopp motsvarande 20 turbinhästkrafter, skulle frikraftens kapitalvärde
kunnat uppskattas till 45,000 å 65,000 kronor och köpeskillingen
skulle i själva verket ha överstigit det verkliga vattenfallsvärdet med 150 å
200 procent. Genom att i köpebrevet icke finnes någon begränsning av innehavarens
av kronobostället rätt att använda kraften till olika ändamål borde
man nämligen räknat med att kraften skulle komma att så småningom utnyttjas
med cirka 5,000 timmar per år.

Vad Andéns yrkande att frikraften skall begränsas till 60 kilowattimmar
per hektar av kronoboställets odlade areal beträffar må följande framhållas.
Då den odlade arealen uppgår till 22 hektar, innebär Andéns yrkande att
leveransskyldigheten skall begränsas till maximalt 13 kilowatt och 1.320
kilowattimmar per år. Räknat på samma sätt som ovan torde värdet härav
1918 kunnat beräknas till 300 å 500 kronor och kapitalvärdet till 6,000 å
10,000 kronor.

Örn man skulle inskränka leveransskyldigheten till enbart jordbrukets inklusive
hushållens behov, bör leveransskyldigheten dock ej begränsas hårdare
än att kraften blir tillräcklig för de nya ändamål, som genom den alltjämt
fortgående utvecklingen på detta område bli aktuella. Att ange någon
specifik förbrukningssiffra för det framtida sannolika energibehovet är
omöjligt. Den av Andén anförda siffran 60 kilowattimmar per hektar är
emellertid redan på sina håll väsentligt överskriden och förbrukningssiffror
över 200 kilowattimmar per hektar torde så småningom ej vara osannolika.
Det synes även väl motiverat, att leveransskyldigheten göres så stor att den
medger användning av elektriska spisar o. d.

Andéns yrkande kan sålunda icke anses tillgodose boställets framtida rimliga
behov av kraft, men å andra sidan synes den kraftmängd, som vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit, mer än väl täcka behovet. Denna
kraftmängd motsvarar nämligen 1,300 kilowattimmar per hektar.

Andén har sedermera i en den 22 december 1939 dagtecknad skrift hemställt,
att leveransskyldigheten preciserades att avse vad som vore erforderligt
för boställets belysning och behov av elektrisk kraft för jordbruksändamål
i kilowattimmar per år och hektar åkerjord med rättighet till ett uttag
av maximalt 20 hästkrafter på turbinaxel, att kilowattimmarnas antal beräknades
motsvara ungefärliga behovet av elektrisk ström på den tid, 1918,
då köpet likviderades, att elektriska energien uteslutande avsåges till belysning
och att elektriska kraften till jordbruksmaskiner gällde uteslutande för
boställets jordbruk.

Av utredningen torde framgå, att starka billighetsskäl tala för en ändring
av det ifrågavarande villkoret beträffande leveransskyldigheten av elektrisk
kraft. Jag förordar därför, att en dylik ändring medgives. Ifråga om den
utsträckning, vari lindring i villkoret må ske, kan jag i huvudsak ansluta
mig till vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt vattenfallsstyrelsen härutinnan
förordat. Leveransskyldigheten torde enligt min mening i huvudsak
böra begränsas sålunda, att densamma avser högst en energimängd motsvarande
en medeleffekt under året av fem hästkrafter och uttagen med
maximalt tjugo hästkrafter, räknat på turbinaxel. Uppgörelsen härom bör
ansluta sig till gängse mätmetoder och debiteringsformer för elektrisk kraft.
Avgiftsfritt torde av arrendatorn böra få uttagas ett energibelopp om 29,000

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

7

kilowattimmar per år. För de av mig ifrågasatta ändringarna i köpevillkoren
erfordras riksdagens samtycke. Därest detta lämnas, torde det därefter få
ankomma på Kungl. Majit att i huvudsaklig anslutning till vad jag förordat
medgiva ändring i avtalsbestämmelserna samt genom domänstyrelsen träffa
uppgörelse med vederbörande.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i det föregående
anfört medgiva ändring i det i köpehandlingen den
11 oktober 1918 angående försäljning av den till förra militiebostället
B/s mantal Mjältorp nr 1 Västergården i Fritsla
socken hörande vattenkraften m. m. upptagna villkoret rörande
leverans av elektrisk kraft.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ärendet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Richard Jobson.