Kungi. Maj:ts proposition nr 298.

1

Nr 298.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till åtgärder
för befrämjande av gengasdrift; given Stockholms
slott den 24 maj 1940.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Herman Eriksson.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 24 maj 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Quensel,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, kommunikations-,
finans- och jordbruksdepartementen anför chefen för folkhushållningsdepartementet,
statsrådet Eriksson:

Frågan om möjligheterna att under krig eller vid avspärrning eller försvårad
tillförsel i större omfattning kunna begagna gasgeneratorer för
motordrift har sedan länge varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.

Genom beslut vid 1932 års riksdag (prop. nr 212; R. skr. nr 158) inrättades
lånefonden för inköp av gasgeneratorer för motordrift. Riksdagens
berörda beslut föranledde utfärdandet av kungörelsen den 20 maj 1932
(nr 121) angående allmänna villkor och bestämmelser för lån från lånefonden
för inköp av gasgeneratorer för motordrift.

Sedan det befunnits angeläget att frågan om de tekniska och ekonomiska
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 samt. Nr 298. 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

förutsättningarna för generatorgasens allmännare användning för motorfordonstrafik
upptoges till förnyad allsidig prövning, tillkallade chefen för
försvarsdepartementet jämlikt bemyndigande av Kungl. Maj:t den 15
januari 1937 vissa sakkunniga för verkställande av utredning av berörda
fråga.

I flera av de sakkunniga (1937 års gasgeneratorkommitté) avgivna betänkanden
framlades förslag i olika hänseenden för frågans lösande. Bland
annat föreslogs i ett den 8 juli 1939 avgivet betänkande dels ändringar i dåvarande
bestämmelser angående lån från fonden för inköp av gasgeneratorer
för motordrift, dels anordnande av statsunderstödda kurser för utbildning
av civil förare- och mekanikerpersonal till generatorgasdrivna motorfordon,
dels ock vidtagande av åtgärder för framställning av för gengasdrift lämpliga
bilkol.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 september 1939 tillkallade
chefen för handelsdepartementet sistnämnda dag såsom sakkunniga sex personer
med uppgift att vara rådgivande organ i gasgeneratorfrågor, att följa
utvecklingen på området, att utarbeta och till Kungl. Maj:t inkomma med
förslag till åtgärder för snabb övergång till gasgeneratordrift vid förbränningsmotorer
samt att i övrigt fullgöra de uppgifter, som Kungl. Maj:t eller
chefen för handelsdepartementet uppdroge åt de sakkunniga. Dessa sakkunniga,
vilka antogo benämningen gengasnämnden, hade i skrivelse den
11 september 1939 hemställt om vidtagande av vissa åtgärder, vilka i huvudsak
anslöto sig till de i betänkandet den 8 juli 1939 framförda förslagen.

I proposition (nr 35) till 1939 års urtima riksdag föreslog Kungl. Maj:t
riksdagen att med vissa modifikationer godkänna de av gasgeneratorkommittén
föreslagna och av gengasnämnden i huvudsak förordade ändringarna
beträffande de allmänna villkoren och bestämmelserna för inköp av gasgeneratorer
för motordrift. Sedan riksdagen godkänt Kungl. Maj:ts berörda
förslag och i sammanhang därmed till lånefonden för inköp av gasgeneratorer
för motordrift å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1939/40
under kapitalbudgeten, statens utlåningsfonder, anvisat ett reservationsanslag
av 2 000 000 kronor, utfärdade Kungl. Maj.t — med upphävande av
förberörda kungörelse den 20 maj 1932 (nr 121) — den 10 november 1939
kungörelse (nr 804) angående lån från lånefonden för inköp av gasgeneratorer
för motordrift. Enligt sistnämnda kungörelse må lån från nämnda
fond beviljas för inköp av gasgeneratorer för motordrift med inhemskt motorbränsle
att, för användning inom landet, monteras å automobil, traktor
eller annan mobil eller stationär motor. Lån från fonden utbetalas till belopp,
motsvarande högst 80 procent av den sammanlagda verkliga kostnaden
för anskaffande av gasgenerator med tillbehör, för anordningarnas anbringande
samt för erforderliga ändringsarbeten å fordonet eller motorn,
dock högst 2 000 kronor. Lån får icke beviljas med mindre lånesökanden
skriftligen träffat bindande avtal om inköp av gasgenerator. Ansökan om

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

3

lån prövas av kommerskollegium, som därvid äger fastställa de särskilda
villkor för lånebeloppets lyftande och åtnjutande, som må finnas påkallade
i syfte att säkerställa beloppets användande till avsett ändamål. Beviljat lån
utbetalas av kommerskollegium och skall efter ett amorteringsfritt år återbetalas
under fem år med lika avbetalningar varje halvår. Räntan å lånet
utgör 3 procent.

Till realiserande av förenämnda av gasgeneratorkommittén och gengasnämnden
framlagda förslag om anordnande av kurser för utbildning av
förare- och mekanikerpersonal till gengasdrivna motorfordon samt om åtgärder
för framställning av bilkol har Kungl. Maj:t genom olika beslut anvisat
medel för ändamålen i fråga.

Den 10 november 1939 fann Kungl. Maj:t därjämte gott att — med återkallande
av förenämnda den 6 september 1939 tillkallade sakkunnigas uppdrag
— förordna dels att de sakkunnigas arbete skulle upphöra, dels ock
att för handhavande av de uppgifter, som i samtidigt utfärdad instruktion
angåves, skulle finnas en nämnd, kallad statens gengasnämnd. Enligt
nämnda instruktion (S. F. S. 803/1939) skulle det bland annat åligga nämnden
att företaga nödiga undersökningar och prov till fullkomnande av de
tekniska förutsättningarna för gasgeneratordriftens ordnande, att genom
råd och anvisningar verka för att endast tekniskt fullgoda gengasaggregat
tillverkades och att installationen av aggregaten handhades på ett tillfredsställande
sätt, samt att till myndighet, som hade att bevilja lån av statsmedel
för inköp av gasgeneratorer för motordrift, avgiva yttrande angående
föreslaget gengasaggregats lämplighet.

Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg och Skånes
handelskammare ävensom vissa andra sammanslutningar och företag ha
sedermera i särskilda framställningar hemställt om vidtagande av ytterligare
åtgärder till befrämjande av en ökad gengasdrift. De föreslagna åtgärderna
syfta dels till främjande av den tekniska utvecklingen på gengasområdet,
dels till underlättande av anskaffningen av gasgeneratorer, dels ock till upprätthållande
av driften av inköpta generatorer.

Över handelskamrarnas berörda framställningar har statens industrikommission,
efter hörande av statens gengasnämnd, den 16 februari 1940 avgivit
utlåtande, däri industrikommissionen, som förutsatte, att de tekniska
problemen för gengasdriftens del instruktionsenligt skulle följas och utredas
av gengasnämnden, ifrågasatt föranstaltande om utredning angående de åtgärder,
avseende bränsleanskaffning, service och andra på driftekonomien
inverkande omständigheter, som omedelbart kunde vidtagas för upprätthållande
av gengasdriften i dåvarande omfattning, ävensom angående lämpliga
åtgärder för en förstärkning av motortrafikens beredskap genom utökning
av gengasdriften eller på annat sätt.

Genom beslut den 8 mars 1940 anbefallde Kungl. Maj:t statens gengasnämnd
att verkställa utredning rörande av industrikommissionen sålunda

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

angivna spörsmål med undanlag av frågan om handeln med bilkol, varom
särskild undersökning igångsatts. Utredningen har icke slutförts.

I detta sammanhang må omnämnas, att Kungl. Maj:t genom beslut den 10
maj 1940 uppdragit åt ordförandena i rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap,
statens industrikommission, statens vednämnd, statens sjöfartsnämnd
och statens transportkommission att, under ordförandeskap av
ordföranden i rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap, enligt
riktlinjer, som skulle angivas av chefen för folkhushållningsdepartementet,
skyndsamt undersöka lämpligheten av en omorganisation av den centrala
krisförvaltningen, såvitt avsåge handläggningen av frågor om landets kraftoch
bränsleförsörjning samt transportväsen och sjöfart, i syfte att uppnå en
enhetligare behandling av berörda frågor.

Bland de svårigheter, som bidragit till det ringa intresset för gengasdrift,
framträder särskilt frågan om bränsleförsörjningen för gengasaggregat
och dess ordnande. Jämväl spörsmålet om tillgodoseende av landets behov
av gasgeneratoraggregat och användningen av desamma på lämpligaste
sätt är föremål för uppmärksamhet. Särskilda redogörelser för dessa båda
frågor synas således motiverade.

Gengasdriftens bränsleförsörjning.

Gengasdriften i Sverige har hittills praktiskt taget uteslutande baserats på
träkol, härrörande från lövträd, framför allt björk. Vid sidan av med sådan
kolgas drivna generatorer ha på senaste tiden även gjorts undersökningar
och försök att driva generatorer med okolad ved. I sådant avseende
ha prov verkställts med ett i Tyskland för denna driftsform framställt aggregat,
som befunnits fungera på ett tillfredsställande sätt. Härjämte har
ifrågasatts huruvida icke vid gengasdrift skulle kunna komma till användning
även andra bränslen såsom träkolsbriketter och torvkoks. Huvuddelen
av den gengasdrivna fordonsparken är emellertid för närvarande hänvisad
till träkol såsom bränsle. Möjligheterna för dylik drift bero således i avsevärd
utsträckning på tillgången av detta bränsle. Tillgången på lämpliga
bilkol har dock stundom visat sig vara tämligen oviss, vartill kommer att
de uppdrivna priserna på kol medfört oberäknade konsekvenser, vilka motverkat
intresset för driftens upprätthållande. Inom vissa trakter har stor
knapphet rått på bilkol, vilket haft till följd att förbrukarna icke kunnat
fylla sina behov inom orten. Inom andx-a trakter åter har rått överproduktion
med påföljd att tillverkningen icke drivits i den omfattning som varit
möjlig. Dessa förhållanden ha medfört en betydlig prisstegring, till vilket
även bland annat torde ha bidragit att förädlingen av råkol till bilkol
icke är rationellt ordnad, att transportfrågan för bilkolets vidkommande

Kungl. Mctj:ts proposition nr 298. 5

icke är löst samt att krossnings- och paketeringscentraler för bilkol icke
finnas.

För att åstadkomma en bättre organisation av biikolmarknaden bildades i
november 1939 på initiativ av statens vednämnd en sammanslutning, benämnd
Bilkol, förening u. p. a. Denna förenings närmaste uppgifter äro att
dels genom förmedlingsverksamhet verka för ett sammanförande av säljare
och köpare av bilkol samt för ett stabiliserande av bilkolpriserna, dels ock
genom fastställande av kvalitetsbestämmelser åstadkomma tillverkning av
goda bilkol.

Statens gengasnämnd föreslog i skrivelse till Kungl. Maj:t den 14 december
1939 vidtagande av vissa åtgärder för befrämjande av gengasdriften samt
anförde därvid bland annat, att enligt nämndens uppfattning den viktigaste
anledningen till svårigheterna för gengasdriftens utveckling vore att söka i
bristen på en organiserad försörjning av bilkol samt att för undanröjande av
nämnda svårigheter ett kapitalstarkt företag för omhänderhavandet av handeln
med bilkol borde tillskapas genom statens medverkan.

I utlåtande den 25 januari 1940 över gengasnämndens framställning anförde
statens industrikommission, att det syntes ostridigt, att det yppats missförhållanden
på biikolmarknaden och att de bidragit till att gengasdriften ej
erhållit den tillslutning som ur beredskapssynpunkt varit önskvärd, i anslutning
till vilket uttalande kommissionen hemställde, att Kungl. Maj:t måtte
låta verkställa utredning av frågan om de åtgärder, som kunde vidtagas för
reglering av handeln med bilkol.

Med föranledande av industrikommissionens hemställan tillkallade jag,
med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 februari 1940, jägmästaren
C. I. H. Cedergren att såsom utredningsman inom folkhushållningsdepartementet
biträda med utredning rörande frågan om åtgärder, som kunde vidtagas
för reglering av handeln med bilkol, samt avgiva de förslag, vartill utredningen
kunde föranleda.

Sedan industrikommissionen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 april 1940
framhållit, att det synnerligen ovissa läget för motorbränsleförsörjningen i
så hög grad aktualiserat gengasdriftens bränslefråga, att en provisorisk lösning
måste sökas i avvaktan på resultatet av förenämnda utredning, bemyndigade
Kungl. Maj:t i anledning av denna kommissionens skrivelse genom
beslut den 17 april 1940 vednämnden att med organisationer, som handhade
inköp och distribution av generatorbränsle, träffa avtal om inköp, bearbetning,
lagring och återförsäljning av bilkol, i samband varmed Kung]. Maj:t
för berörda ändamål av förskottsmedel ställde 500 000 kronor till vednämndens
förfogande.

1 proposition den 3 maj 1940, nr 249, föreslog Kung]. Maj:t under punkt 3,
att riksdagen till täckande av de utgifter, som sålunda för statsverket kunde
komma att uppstå, skulle å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

1939/40 å kapitalbudgeten under fonden för förlag till statsverket anvisa ett
reservationsanslag av 500 000 kronor.

Enligt vad jag under hand inhämtat ha efter beslut av vednämnden 90 000
kronor av de enligt Kungl. Maj:ts beslut den 17 april 1940 till nämndens förfogande
ställda medlen överlämnats till Bilkol, förening u. p. a. såsom förlagskapital
för inköp av bilkol.

I en den 14 maj 1940 dagtecknad promemoria har utredningsmannen framlagt
förslag om bildande av ett statligt aktiebolag för handhavande av anskaffningen
och distributionen av gasgeneratorbränsle.

I promemorian har utredningsmannen anfört huvudsakligen följande:

En väsentlig orsak till det rådande misstroendet mot gengasdriften vore
att söka i det tillgängliga gengasbränslets mindre goda kvalitet. Det vore
nämligen för en störningsfri och jämn gengasdrift av största vikt, att kolen
vore väl genomkolade, torra och fria från föroreningar samt att de innehade
en bestämd styckestorlek. Det vore vidare ur såväl beredskaps- som nationalekonomisk
synpunkt av utomordentlig vikt, att gengasdriften även under normala
förhållanden vidmakthölles i viss utsträckning, vilket endast skulle
kunna ske, om åtgärder vidtoges, som vore ägnade att skapa förtroende för
gengasdriften. Anskaffandet av träkol för gengasdrift i större omfattning —
en enbart kolgasdriven bilpark av 15 000 bilar beräknades årligen förbruka
cirka 2 000 000 kubikmeter träkol — och därav uppkommande prisbildningsproblem
måste också kräva en någorlunda jämn produktion och stabila priser.
Det syntes utredningsmannen med hänsyn till frågans stora betydelse
nödvändigt att tillskapa en särskild organisation med uppgift alt bemästra
detta och närliggande problem genom åstadkommande av ledning och kontroll
av handeln med gengasbränsle. För att denna organisation skulle få det
inflytande och den auktoritet som erfordrades syntes det lämpligt, att organisationen
finge karaktären av ett statligt affärsdrivande aktiebolag. Det sålunda
föreslagna bolaget vore icke avsett att erhålla någon monopolställning
i handeln med gengasbränsle. Därför borde bolagets uppgift i första hand
bliva att övervaka och kontrollera handeln med bränsle samt därvid tillse, att
bränsle alltid funnes att tillgå på olika platser och att priset å bränsle vore
skäligt. Först i andra hand skulle bolaget ha till uppgift att själv uppköpa,
bereda och tillhandahålla lämpligt gengasbränsle.

För bolagets i första hand övervakande och förmedlande uppgift behövde
ingen större organisation uppbyggas. Överenskommelse torde nämligen
kunna träffas med tidigare inom branschen arbetande vederhäftiga lokala
företag att enligt affärsmässiga principer driva rörelsen. Inom trakter, där
skogsägarföreningarna hade en stark organisation och ett livligare intresse
för frågan, torde dessa vara villiga och lämpliga att närmast handhava handeln
med gengasbränsle. Vid en utvidgning av gengasdriften räckte emellertid
ej dessa åtgärder. Nu befintliga kolugnar, som byggts för tillverkning av
bilkol, kunde vid full drift förse cirka 2 500 bilar med bränsle (cirka 50 000
ton kol). Under juli 1940 beräknade industrikommissionen och gengasnämnden
att cirka 4 000 kolgasbilar skulle vara i gång, varav kanske hälften måste
köra dubbla skift. Detta innebure, att vid denna tidpunkt kol måste anskaffas
för normal drift av 6 000 bilar, alltså en sammanlagd kvantitet av 120 000
ton. De 70 000 ton, som överstege kolugnarnas årsproduktion, ävensom ett

Kungl. Maj-.ts proposition nr 2Ö8.

7

lämpligt beredskapslager måste anskaffas på särskilt sätt, huvudsakligen genom
milkolning. För att nå ett snabbt resultat borde denna tillverkning organiseras
centralt. Överenskommelser borde träffas i första hand med alla sågverk,
som icke disponerade sitt sågavfall till bränsle eller för sulfit- och sulfatproduktion,
att snarast igångsätta ribbkolning. I andra hand kunde på
vissa välbelägna trakter skogskolning tänkas komma till utförande. De sålunda
tillverkade kolen kunde och borde emellertid icke tillredas d. v. s.
krossas och sorteras till bilkol på platsen utan borde som råkol transporteras
till av bolaget anordnade krossningscentraler för vidare distribution.

Det tilltänkta bolaget borde givetvis även i fråga om okolad lövved, träkolsbriketter
och torvkoks, vilka även kunde vara tjänliga som gengasbränsle,
ha samma uppgifter som beträffande handeln med bilkol.

Utredningsmannen har vidare anfört:

En av bolagets uppgifter skulle vara att utöva sådan kontroll över beskaffenheten
av saluhållet bränsle att förtroendet för driften icke rubbades. För
detta ändamål borde bolaget i samarbete med gengasnämnden upprätta och
distribuera vissa kvalitetsbestämmelser och tillverkningsanvisningar. Efterlevnaden
av dessa bestämmelser och anvisningar borde kontrolleras av särskilda
av bolaget anställda kontrollanter. Såsom bevis för att sålunda kontrollerat
och genom bolaget distribuerat gengasbränsle vore fullgod vara borde
densamma på lämpligt sätt åsättas etikett, som angåve att bolaget svarade
för varans kvalitet. Även de tillverkare, som själva sålde sina kol, men
underkastat sig kontroll av bolaget, skulle få åsätta sina kol denna etikett.

Distributionen av gengasbränslet borde ordnas så att bolaget, eventuellt
efter samråd med buss- och lastbilägarorganisationerna, på lämpliga platser
träffade avtal med enskilda affärsmän, att dessa förbunde sig att mot viss
avgift per måttenhet tillhandahålla gengasbränsle. I avtalet borde intagas
föreskrifter om viss lagerhållning, rapporteringsskyldighet m. m., som kunde
vara av vikt dels beträffande bolagets dispositioner beträffande anskaffning
och fördelning, dels ock för bedömande av att trafikens intressen tillvaratoges.
Bränsledistributionen borde även kunna anförtros åt sådana bilreparatörer,
som specialiserat sig på gengasaggregat.

Å bolaget skulle vidare ankomma att fastställa pris å olika gengasbränslen,
varvid särskild hänsyn borde tagas även till järnhanteringens intressen av
ett skäligt pris å träkol.

Utredningsmannen har därefter i samråd med styrelsen för Bilkol, förening
u. p. a. upprättat en kalkyl över kostnaderna för det planerade bolagets
verksamhet. Denna beräkning upptager de årliga kostnaderna till ett belopp
av 137 000 kronor, varav för löner och löpande utgifter 67 000 kronor och för

lagerhållning av omkring 300 000 hektoliter träkol 70 000 kronor.
Bolagets omsättning har utredningsmannen beräknat sålunda:

Antal bilar.

2 000
4 000
(i 000

Årsförbrukning

Härav genom

av

kol

bolaget

ton

milj. hl.

milj. hl.

40 000

2,5

1,5

80 000

5,0

2,5

120 000

7,5

5,0

Årskostnaden 137 000 kr.
fördelad pr hl
öre/hl.

9,1

5,5

2,8

Till jämförelse med nu angivna siffror har utredningsmannen meddelat,
alt Bilkol, förening u. p. a. beräknade årskostnaden till 20 öre per hektoliter.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

Ytterligare har utredningsmannen anfört, att priset på bilkol i distributionen
kunde beräknas röra sig omkring 3 kronor 50 öre å 4 kronor per hektoliter,
vilket skulle medföra, att bolaget torde bliva självförsörjande och vinstgivande.
Aktiekapitalet har föreslagits till 500 000 kronor. Härtill skulle enligt
utredningsmannen komma en omsättningskredit å 1 000 000 kronor och
en lagerhållningskredit å samma belopp.

Efter remiss har statens industrikommission den 22 maj 1940 med överlämnande
av yttranden från statens vednämnd och statens gengasnämnd
yttrat sig över utredningsmannens promemoria.

Statens vednämnd har i sitt yttrande inledningsvis erinrat om tillkomsten
av Bilkol, förening u. p. a. samt i anslutning därtill uttryckt förhoppning om
att det föreslagna statliga bolaget, som vore avsett att övertaga föreningens
verksamhet, skulle kunna på ett effektivt sätt organisera uppköps- och
distributionsverksamheten för gengasbränsle. Nämnden har därför i princip
tillstyrkt utredningsmannens förslag. Utan att vilja ingå på någon detaljgranskning
av förslaget har nämnden i fortsättningen framhållit:

Den nya organisationen borde uppbyggas så, att den kunde bliva bestående
och genom sin verksamhet underlätta upprätthållandet av gengasdriften även
sedan normala tider återinträtt. Skulle delta syfte kunna realiseras, vore
det enligt nämndens mening av betydelse om enskilda intressen och företag
redan från början i viss, begränsad omfattning bereddes plats och inflytande
i det nya bolaget. Det borde därför givas möjlighet för sagda enskilda företagare
eller deras organisationer att förvärva minoritetsintresse i det statliga
bolaget.

Med denna jämkning tillstyrkte nämnden det i promemorian framlagda
förslaget. Därvid förutsatte nämnden, att det planerade bolagets verksamhet
vad det gällde anskaffning av bränsle skulle ske efter direktiv från eller i
samråd med det statliga organ, som handhade eller kunde komma att handhava
landets bränsleförsörjning. Även detta statliga organ borde lämpligen
bli representerat i det nya bolagets styrelse.

I sitt yttrande över förslaget har statens gengasnämnd förklarat sig icke
ha annan erinran mot förslaget än att nämnden förutsatte, att även organisationen
av detaljdistributionen till olika tankställen skulle omhänderhavas
av det föreslagna bolaget, varjämte nämnden understrukit den utomordentliga
vikten av att denna distribution organiserades med största skyndsamhet.

Industrikommissionen har i princip tillstyrkt förslaget men uttalat önskvärdheten
av att de föreslagna åtgärderna för reglering av anskaffning och
distribution av gengasbränslen sattes i samband med övriga åtgärder till
gengasdriftens befordrande. Kommissionen har därjämte förklarat sig vilja
framdeles taga ställning till vednämndens önskemål om att enskilda intressen
skulle beredas plats och inflytande i bolaget.

Den i det föregående omförmälda utredningsmannen har i ett den 23 maj
1940 dagtecknat tillägg till sin promemoria framhållit att frågan om användande
av okolad ved såsom gengasbränsle alltmera trätt i förgrunden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

9

Utredningsmannen har därvid anfört bland annat:

Vid användande av ved såsom gengasbränsle vore det möjligt att utnyttja
även de energimättade gaser, som vid kolning i mila eller ugn ginge förlorade.
Genom att i stället för bilkol använda okolad ved såsom gengasbränsle
kunde kolugnsgaserna alltså i betydligt högre grad utnyttjas, vilket medförde
störa besparingar av ved. En annan fördel vore att man sluppe ifrån
det tidsödande kolningsarbetet, vilket förutsatte viss yrkesskicklighet och
sammanförande av veden till särskilda kolningsplatser. Även distributionsproblemet
bleve enklare.

Slutligen bar utredningsmannen framhållit, att liksom för bilkol vissa
bestämda kvalitetsfordringar måste ställas på gengasved; särskild uppmärksamhet
borde ägnas åt att veden vore torr.

Tillgodoseende av landets behov av gengasaggregat.

På därom av statens industrikommission i skrivelse den 10 april 1940 gjord
framställning bemyndigade Kungl. Maj:t genom beslut den 12 april 1940
arméförvaltningens tygdepartement att i samråd med industrikommissionen
omedelbart verkställa inköp av högst 2 000 gengasaggregat. Vidare medgav
Kungl. Maj.t, att sålunda inköpta aggregat finge av tygdepartementet i samråd
med industrikommissionen, statens livsmedelskommission och statens
transportkommission utlämnas till försvarsmyndigheter respektive till inköpspris
försäljas till statens affärsdrivande verk och enskilda automobilägare,
som utförde för rikets säkerhet och försörjning viktiga transporter.
I samband härmed ställde Kungl. Maj:t för ifrågavarande ändamål av förskottsmedel
3 000 000 kronor till tygdepartementets förfogande. Dessa av
Kungl. Maj:t vidtagna åtgärder motiverades av att det på grund av de rådande
svårigheterna att i nuvarande läge västerifrån importera flytande
bränslen synts angeläget att snabbt tillförsäkra staten dispositionen över de
gengasaggregat, vilka innehades av tillverkarna, för att därigenom trygga
åtminstone de mest vitala statliga transportbehoven.

I proposition denna dag, nr 293, bilaga 7, har Kungl. Maj:t föreslagit, att
riksdagen till täckande av de utgifter, som sålunda komme att uppstå, skulle
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1939/40 anvisa ett reservationsanslag
av 3 000 000 kronor.

I skrivelse den 22 maj 1940 har industrikommissionen hemställt, att Kungl.
Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för dels bildande av ett aktiebolag för befrämjande
av gengasdrift i huvudsaklig överensstämmelse med av kommissionen
angivna grunder, dels ock — i mån av behov — beredande av statskredit
intill ett belopp av 3 000 000 kronor för bolagets rörelse.

Till stöd för denna framställning har kommissionen anfört följande:

Avspärrningen av Sveriges import av flytande bränslen hade framtvingat
åtgärder, åsyftande den strängaste sparsamhet med landets förråd av dylika
förnödenheter. Det hade därvid gällt att till förmån för den militära för -

10

Kungi. Maj:ts proposition nr 298.

svarsberedskapen inskränka den civila förbrukningen till vad som ur folkförsörjningens
synpunkt vore ofrånkomligen nödvändigt.

I detta läge måste övervägas, vilka åtgärder, som snabbt kunde vidtagas
för anskaffning av ersättningsbränslen för motordrift. Man hade därvid
att taga hänsyn till dels inhemska flytande bränslen, dels gasformiga sådana.
Det vore uppenbart, att lösningen av landets motorbränslefråga måste sökas
efter båda dessa linjer. Av de flytande ersättningsbränslena borde särskilt sulfitspriten
uppmärksammas. För närvarande påginge en av kommissionen
föranstaltad utredning angående möjligheterna att öka tillverkningen av
sulfitsprit.

Det kunde emellertid redan nu förutsägas, att en ökad sprittillverkning
endast komme att medföra en begränsad lättnad för motortrafiken. För
denna trafiks upprätthållande i nödig omfattning vore uppenbart, att gengasen
måste komma till användning i en helt annan utsträckning än nu! På
kommissionens initiativ hade åtgärder vidtagits dels för att ur befintliga
lager av kolgasgeneratorer trygga försvarsmyndigheternas och de för rikets
säkerhet och försörjning viktigaste transporternas behov, dels för främjande
av anskaffningen av bilkol.

Nämnda åtgärder hade emellertid endast en mycket begränsad räckvidd.
För lösningen av motortrafikens och jordbrukets drivmedelsfrågor fordrades
ingripanden av vida större omfattning, avseende dels en planmässig stortillverkning
av gengasaggregat, dels omhändertagande av generatordriftens
bränsleförsörjning. Av såväl nationalekonomiska som privatekonomiska skäl
borde därvid ansträngningarna i främsta rummet inriktas på att få till stånd
en tillverkning av vedeldade generatorer. Detta motiverades främst av den
omständigheten, att kolgasdriften medförde ett vida större skogsavverkningsbehov
än vedgasdriften. Vidare krävde framställning av träkol skolad arbetskraft,
som för närvarande stode till förfogande endast i begränsad omfattning.

Den fortsatta tillverkningen av gasgeneratorer borde därför till huvudsaklig
del avse sådana, konstruerade för vedeldning. De erfarenheter, som innevarande
år vunnits inom landet om vedgasgeneratorernas driftduglighet och
bränsleekonomi, ginge i gynnsam riktning. De tekniska förutsättningarna för
tillverkning av vedgasaggregat syntes därför vara för handen. Den allmännare
övergång till gengasdrift för automobiler och traktorer, som bleve nödvändig
under den närmaste tiden, måste dock planläggas med omsorg och
ledas med erforderlig kraft.

Den verksamhet, varom här vore fråga, vore av så industriekonomisk och
affärsmässig natur, att den lämpligast handhades av ett organ i aktiebolagets
form. Verksamheten skulle i huvudsak komma att omfatta följande uppgifter.

Bolaget skulle befrämja en planmässig tillverkning av gengasaggregat. För
detta ändamål skulle bolaget kunna förvärva patent på tillförlitliga konstruktioner,
förbättra dessa, i den mån så kunde anses önskvärt, och söka åstadkomma
en på standardiserade detaljer grundad serietillverkning. Bolaget
skulle ej i egen regi handhava tillverkningen utan överlåta denna till lämpliga
industriföretag, vilka genom bolaget skulle erhålla erforderliga arbetsritningar.
Bolaget skulle vidare i samarbete med industrikommissionen sörja
för att råmaterial för tillverkningen funnes tillgängligt. Då en tillverkning av
den storleksordning, som nu erfordrades, icke torde kunna genomföras utan
kommissionens medverkan, förelåge möjlighet att i samband med materialtilldelningen
få till stånd sådana överenskommelser med tillverkarna, att för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

11

säljningen dirigerades på ett sätt, som i första hand bestämdes av den militära
beredskapens och folkförsörjningens fordringar.

Då man icke med säkerhet kunde förvänta, att tillverkarna i nu rådande
ovissa läge skulle vara villiga att upplägga serietillverkning av erforderlig
storlek med mindre garantier kunde erhållas för avsättningen, torde det
vara nödvändigt, antingen att det föreslagna bolaget kontrakterade om beställning
av erforderligt antal aggregat eller att staten i annan form beredde
tillverkarna trygghet mot att aggregaten bleve osäljbara vid en återgång till
rikligare bensinförsörjning.

Bolaget borde även kunna i en eller annan form medverka till kreditgivning
åt vissa kategorier av köpare av gengasverk. Den nuvarande lånefonden
för inköp av gasgeneratorer för motordrift syntes vara otillräcklig för det
stora kreditbehov, som kunde förutses. Vare sig fonden förstärktes eller ett
nytt kreditinstitut ansåges böra inrättas, torde bolaget böra förmedla ifrågavarande
statskredit.

Även i ett annat avseende kunde bolaget avlyfta en del av den ekonomiska
risk. som övergång till gengasdrift måste innebära för bil- och traktorägarna,
nämligen genom att medverka till rationalisering och förbilligande av det
verkstadsarbete, som erfordrades för aggregatens aptering å bilar och traktorer.

För uppnående av erforderlig enhetlighet och effektivitet vid gengasens
utnyttjande som motorbränsle borde både anskaffning av aggregat och
bränsleförsörjning samt service handhavas av ett enda bolag, varigenom
den samordning, som vore nödvändig, bättre kunde komma till stånd och
gengasfrågan bliva omhändertagen med tillbörlig kraft.

Bolagets aktiekapital torde böra utgöra minst 500 000 kronor och bolagets
styrelse bestå av högst sju personer samt dess verksamhet regleras i huvudsaklig
överensstämmelse med ett vid skrivelsen fogat utkast till bolagsordning.
Med hänsyn till svårigheterna att för närvarande bedöma omfattningen
av bolagets rörelse hade kommissionen icke kunnat göra någon beräkning
av bolagets behov av rörelsekapital men hade uppskattat kreditbehovet till
högst 3 miljoner kronor.

Det skrivelsen bifogade utkastet till bolagsordning torde få såsom bilaga
fogas till förevarande protokoll.

Statens gengasnämnd har därefter i skrivelse den 23 maj 1940 i anledning
av industrikommissionens förslag anfört bland annat följande:

Nämnden instämde principiellt i kommissionens förslag att det tilltänkta
bolaget även skulle i en eller annan form medverka till kreditgivning åt vissa
kategorier av köpare av gengasverk. Däremot kunde nämnden icke i oförändrad
form ansluta sig till kommissionens förslag att bolaget skulle kunna
avlyfta en del av den ekonomiska risk, som övergång till gengasdrift måste
innebära för bil- och traktorägarna, genom att medverka till rationalisering
och förbilligande av det verkstadsarbete, som erfordrades för aggregatens
aptering å bilar och traktorer. Allt borde visserligen göras för att rationalisera
såväl konstruktion som tillverkning, men detta borde enklast kunna ske
genom nämndens rådgivande verksamhet och ej av det statliga bolaget, som
icke gärna kunde förfoga över tillräckligt kvalificerade krafter på detta område.
Till kommissionens förslag att staten i någon form skulle ställa ekonomisk
garanti för att de olika fabriksbolagen skulle få sina tillverkningar för -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

sålda kunde nämnden ej heller ansluta sig. De olika tillverkarna av gengasaggregat
skulle nämligen genom en dylik garanti till en del förlora sitt" intresse
att själva verka för gengasverkens avsättning och goda funktion. Staten
hade också möjlighet att på andra vägar befordra gengasverkens användande
i stor skala även under fredliga förhållanden. Förutom genom den
förenämnda kreditgivningen till köpare av gengasverk skulle gengasdriften
säkerligen kraftigt kunna befordras av ett på så sätt avpassat relationstal
mellan bensinpris och vedpris, att gengasbilen i totala årskostnader skulle
komma att ställa sig avgjort billigare än bensinbilen. Eventuellt skulle staten
kunna underlätta de olika tillverkarnas materialinköp genom billiga eller
räntefria lån.

Departe- Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har frågan om användandet

ent schef en °

'' av gasgeneratorer för motordrift sedan länge varit föremål för statsmakternas
intresse. Åtskilliga åtgärder av olika slag ha vidtagits för att intressera
enskilda företagare för gengasdrift. Vid krigsutbrottet fanns likväl endast
ett obetydligt antal gengasdrivna motorfordon hos enskilda fordonsägare. Sedan
i samband med krigsutbrottet hösten 1939 avsevärda inskränkningar
lör användning av flytande bränslen för motordrift genomförts, uppstod ett
livligt intresse för gengasdrivna fordon och en betydande tillverkning av gasgeneratorer
påbörjades jämsides med att statliga åtgärder för utbildning
av förare och för anskaffning av erforderligt bränsle vidtogos. Intresset
minskades dock snart i och med att bensinimporten kom i gång och tilldelningen
på grund därav kunde göras rikligare. Antalet motorfordon, som
den 1 maj 1940 drevos med gengas, torde därför ej ha överstigit 1 500.

Att sålunda gengas som drivmedel ej kunnat med framgång konkurrera
med bensin torde bero på ett flertal omständigheter. Förefintligheten av olika
tabrikat av gasgeneratoraggregat torde för den enskilde fordonsägaren ha
medfört svårigheter vid val av den för hans fordon lämpligaste typen. Driftsäkerheten
har trots den alltjämt fortskridande förbättringen av de olika fabrikaten
icke alltid varit den bästa. Skötseln av aggregaten innebär i förhållande
till vanliga bensindrivna fordon ett visst mått av ökat arbete,
vartill kommer, att gengasdriften kräver vidtagande av särskilda försiktighetsmått
för undvikande av risk för förgiftning. Med hänsyn härtill
torde anskaffning av förarpersonal i tillräcklig utsträckning ha
visat sig svår. Ej heller lärer tillgången på utbildad personal för gengasdrift,
oaktat statliga åtgärder för avhjälpande av brister i detta hänseende,
ha varit av erforderlig omfattning. En väsentlig olägenhet för en ökad gengasdrift
torde vidare ha legat i de svårigheter, som förekommit för tillgodoseende
av behovet av träkol. Såsom av den verkställda utredningen framgår ha åtskilliga
brister vidlått bränsleanskaffningen och den kvalitetskontroll, som
är nödvändig för erhållande av tillförlitligt bränsle.

På grund av de under senare tiden inträffade krigshändelserna ha förhållandena
i fråga om landets försörjning med flytande bränslen radikalt förändrats,
i det att import av sådana varor västerifrån praktiskt taget kan an -

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

13

ses utesluten för närvarande. Detta har som bekant föranlett en återgång
till mera restriktiva bestämmelser beträffande förbrukningen av flytande
bränslen med därav följande olägenheter för transportväsendet. I
den mån importsvårigheterna kvarstå och lagren av oljor tagas i anspråk,
blir läget givetvis allt svårare. Med hänsyn till dessa omständigheter framstår
det såsom en åtgärd av största betydelse att göra allt för att befordra tillkomsten
av inhemska ersättningsbränslen, varmed åtminstone de mest trängande
allmännyttiga transportbehoven skola kunna tillgodoses. Trots de olägenheter,
som äro förenade med gengasdrift, lärer denna driftsform i nuvarande läge
vara den utväg ur svårigheterna, som har den största utsikten att leda till
målet. Det synes därför synnerligen angeläget att åtgärder vidtagas för att
skyndsamt få till stånd en utökad tillverkning av gengasaggregat samt i anslutning
därtill skapa förutsättningar för en ändamålsenlig drift av desamma.

Med insikt härom har Kungl. Maj:t också, såsom av det tidigare anförda
framgår, redan vidtagit provisoriska åtgärder för att dels bringa i användning
de gengasaggregat för kolgasdrift, vilka finnas i lager hos tillverkarna,
dels ock främja produktionen och distributionen av bilkol. Dessa åtgärder
äro emellertid, såsom industrikommissionen erinrat, icke tillräckliga. Skall
motortrafikens och jordbrukets behov av drivmedel kunna säkerställas, torde
det bliva nödvändigt att omedelbart påbörja en planmässig stortillverkning
av gengasaggregat samt mera effektivt reglera bränsleanskaffningen.

Oavsett den form, som de statliga ingripandena på hithörande område
komma att få, synes det uppenbart att många av dem till stor del
bliva av industriekonomisk och affärsbetonad natur. Handhavandet
av dessa torde därför icke lämpligen kunna anförtros åt något redan
befintligt organ inom krisförvaltningen. För att uppnå största möjliga
effektivitet vid verkställande av de förevarande uppgifterna, vilkas skyndsamma
genomförande är av nöden, lärer på sätt industrikommissionen förordat
ett särskilt aktiebolag böra bildas under statens medverkan.

Det planerade bolagets verksamhet bör huvudsakligen inriktas på två linjer,
nämligen en planmässig tillverkning av gengasaggregat samt förmedling
och inköp, eventuellt även beredning av för gengasdrift lämpligt bränsle. I
förstnämnda hänseende synes bolaget böra anskaffa eller förvärva tillverkningsrätten
till lämpliga konstruktioner, vilkas tillverkning, helst i serier,
bör uppdragas åt kvalificerade förelag. 1 syfte att säkerställa en dylik serietillverkning
torde bolaget böra äga rätt att lämna garantier för avsättningen.
Bolaget bör självfallet även få göra beställningar av aggregat hos företag,
som på grundval av egna konstruktioner tillverka sådana. I övrigt synes
bolaget böra få lämna affärskrediter enligt vanliga grunder. Något övertagande
från bolagets sida av den utlåningsverksamhet, som bedrivits med
användande av lånefonden för inköp av gasgeneratorer för motordrift, torde
däremot lämpligen icke böra ifrågakomma, i vilken utsträckning bolaget

14

Kungi. Maj:ts proposition nr 298.

bör medverka till rationalisering och förbilligande av det verkstadsarbete,
som erfordras för aggregatens aptering å bilar och traktorer, blir beroende
av utvecklingen. Något hinder för bolaget att upptaga dessa frågor, om så
anses lämpligt, bör ej uppställas. Beträffande bränsleförsörjningen böra bolagets
åtgärder avse såväl bilkol som okolad ved, lämpad för gengasdrift,
ävensom eventuellt andra lämpliga bränslesorter. I enlighet med utredningsmannens
förslag bör bolaget i första hand genom lämpliga ortsorgan stimulera
tillverkningen av motorbränsle samt tillse att bränsletillgångarna bliva
jämnt fördelade över landet å lämpliga distributionsställen. Kontrollen över
det framställda bränslet, vilket synes vara en uppgift av synnerlig vikt, bör
ordnas effektivt och smidigt.

Den verksamhet som sålunda skulle komma att bedrivas av bolaget avser
otvivelaktigt, såsom av det anförda framgår, sådana allmänna uppgifter,
som det i första hand bör ankomma på staten att handhava. Med hänsyn
härtill anser jag mig i likhet med utredningsmannen böra tillstyrka, att staten,
i den utsträckning gällande bestämmelser medgiva, tillförsäkrar sig inflytande
på och ledning av bolagets verksamhet. Aktiekapitalet bör således
tecknas av staten i tillåten omfattning. Till det av vednämnden framförda
önskemålet, att enskilda intressen skola beredas plats och inflytande i bolaget,
är jag icke beredd att för närvarande taga ställning. Sedan bolaget
bildats, lära möjligheter föreligga att tillmötesgå önskemål i dylik riktning
genom att överlåta viss del av aktierna. För den händelse en dylik överlåtelse
skulle anses lämplig, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att efter
omständigheterna fatta beslut härom.

Aktiekapitalet torde i enlighet med industrikommissionens förslag kunna
bestämmas till 500 000 kronor. Utöver detta kapital, vilket till större delen
kan beräknas bliva tillgängligt såsom rörelsekapital, enär organisationskostnaderna
icke torde stiga till mera betydande belopp, lärer även särskilt förlagskapital
bliva erforderligt. Industrikommissionens uppskattning av detsamma
synes kunna godtagas. Jag förordar alltså, att ett särskilt reservationsanslag
härför å 3 000 000 kronor anvisas under fonden för förlag till statsverket.

Bolaget synes böra organiseras i huvudsaklig överensstämmelse med det
av industrikommissionen överlämnade förslaget till bolagsordning. Det synes
förslagsvis kunna benämnas Svenska gengasaktiebolaget.

Även om det sålunda ifrågasatta bolaget kommer till stånd för handhavande
av affärsmässiga och industriekonomiska frågor, återstår alltjämt ett
flertal andra arbetsuppgifter inom förevarande område. Den för handläggning
av dessa senare arbetsuppgifter erforderliga organisationen är föremål
för övervägande av de förut omnämnda, för granskning av den centrala krisförvaltningens
organisation tillkallade utredningsmännen. Jag torde, sedan
ifrågavarande undersökning slutförts, få anmäla resultatet av densamma för
Kungl. Maj :t.

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

15

Under åberopande av det anförda och under framhållande att proposition
i ärendet torde jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna avlåtas utan hinder av
att den för propositioners avlämnande till riksdagen stadgade tiden gått till
ända hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels till Teckning av aktier i Svenska gengasaktiebolaget
för budgetåret 1940/41 under kapitalbudgeten, fonden för
statens aktier, anvisa ett reservationsanslag
av....................................kronor 500 000,

dels ock till Förlag skapital för Svenska gengasaktiebolaget
för budgetåret 1940/41 å kapitalbudgeten under fonden för
förlag till statsverket anvisa ett reservationsanslag
av........................ kronor 3 000 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t
Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Persson.

16

Kungi. Maj:ts proposition nr 298.

Bilaga.

Bolagsordning.

1 §•

Detta bolag, vars firma är är grundat på aktier

enligt bestämmelserna i lagen om aktiebolag den 12 augusti 1910.

2 §•

Bolagets verksamhet skall hava till föremål
att förmedla inköp och försäljning av gengasbränsle,
att uppköpa och bereda för gengasdrift lämpligt bränsle samt för försäljning
tillhandahålla sålunda inköpt och tillverkat bränsle,
att i övrigt främja användning av gengas inom Sverige,
samt att bedriva fabrikations- och handelsrörelse och annan därmed förenlig
verksamhet.

3 §•

Bolagets styrelse har sitt säte i Stockholm.

4 §•

Bolagets aktiekapital skall utgöra minst femhundratusen (500 000:—)
kronor och högst en miljon femhundratusen (1 500 000:—) kronor.

5 §•

Aktie skall lyda å etthundra (100: —) kronor. Aktiebreven skola ställas till
viss man.

6 §•

Alla aktier medföra samma rätt till andel i bolagets tillgångar och vinst.

7 §.

Bolagets aktier må icke genom teckning eller överlåtelse förvärvas av utländsk
medborgare, samfällighet eller stiftelse, av svenskt handelsbolag, vari
finnes utländsk bolagsman, av svensk ekonomisk förening, av svenskt aktiebolag,
vars aktiebrev må ställas till innehavaren, eller av annat svenskt aktiebolag,
i vars bolagsordning ej intagits förbehåll, varom förmäles i 2 § 2 st.
av lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast
egendom eller gruva eller aktie i vissa bolag; dock att utan hinder av det nu
gjorda förbehållet aktier må förvärvas av svenskt bolag eller svensk förening,
som avses i 18 § av berörda lag.

8 §•

Har aktie övergått till person, som icke förut är aktieägare i bolaget, skall
aktien ofördröjligen hembjudas förutvarande aktieägare till inlösen genom
skriftlig anmälan hos bolagets styrelse.

När aktie sålunda hembjudits, skall styrelsen därom genast underrätta bolagets
förutvarande aktieägare på sätt om meddelanden till aktieägarna är
föreskrivet, med anmodan till den, som önskar begagna sig av lösningsrätten,
att skriftligen anmäla sig hos styrelsen inom två månader därefter. An -

Kungl. Maj.ts proposition nr 298.

17

mala sig flera, skall företrädesrätten dem emellan bestämmas på så sätt att
den som har största antalet aktier har företrädesrätt att lösa.

Lösenbeloppet skall utgöras av aktiens nominella värde.

Därest ej inom stadgad tid någon anmäler sig vilja lösa hembjuden aktie,
eller sedan lösningspriset å dylik aktie i behörig ordning fastställts, aktien
ej inom 20 dagar därefter inlöses, äge den, som hembudet gjort, att bliva
för aktie registrerad.

9 §•

Bolagets styrelse skall bestå av högst sju (7) ledamöter och högst tre (3)
suppleanter för dem.

Styrelsen är beslutför när alla dess medlemmar vederbörligen kallats till
sammanträde. Därest då icke mer än hälften av styrelsens ledamotsantal
är tillstädes, fordras för besluts fattande, att samtliga tillstädesvarande äro
om beslutet ense.

Styrelsen utser inom sig ordförande.

Ordinarie styrelseledamöter och suppleanter väljas vid ordinarie bolagsstämma
för ett (1) år i sänder. Avgående ledamot eller suppleant kan återväljas.

10 §.

Bolagets firma tecknas av den eller dem bland styrelsens ledamöter eller
suppleanter, som styrelsen därtill utser. Styrelsen må ock bemyndiga annan
än styrelseledamot eller suppleant att teckna firman.

11 §•

För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper utses
årligen för tiden från ordinarie bolagsstämma två revisorer och lika antal
suppleanter för dem.

12 §.

Bolagets räkenskaper skola den 31 december varje år i fullständigt bokslut
sammanföras. Bokslutet skall vara verkställt senast den 15 april påföljande
år, då räkenskaperna jämte tillhörande handlingar ävensom av styrelsen
avgiven förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning och
balansräkning för senaste räkenskapsåret skola för granskning överlämnas
till de utsedda revisorerna, vilka senast den 15 maj skola över granskningen
avgiva skriftligt utlåtande, däri ansvarsfrihet för styrelsen bestämt tillstyrkes
eller avstyrkes.

13 §.

Vid bolagsstämma må envar röstberättigad rösta för fulla antalet av honom
ägda aktier.

14 §.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas i Stockholm en gång om året inom
juni månads utgång.

Å ordinarie bolagsstämma skall till behandling förekomma — förutom
de ärenden, som enligt lag eller bestämmelse i denna bolagsordning skola
å densamma företagas — ärenden, vilkas prövning aktieägare hänskjutit
till stämman; dock att aktieägare icke är berättigad att vinna dylik prövning,
med mindre han hos styrelsen framställt yrkande därom minst 10
dagar före stämmans hållande.

Bihang till riksdagens protokoll 1941). 1 sand. Nr 298.

2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 298.

15 §.

Kallelse till bolagsstämma skall ske medelst rekommenderade brev med
allmänna posten till samtliga i aktieboken upptagna aktieägare, avsända
vid fråga om ordinarie bolagsstämma minst fjorton dagar före stämman
samt vid fråga om extra bolagsstämma minst åtta dagar före stämman.

Andra meddelanden till aktieägarne skola ske medelst vanliga brev med
allmänna posten.

16 §.

Utöver vad i lag stadgas angående villkoren för ändring av bolagsordning
och ökning av aktiekapitalet skall gälla, att för giltighet av beslut om ändring
av bolagsordningen samt om ökning av aktiekapitalet utöver det ursprungligen
fastställda erfordras Kungl. Maj:ts fastställelse av beslutet.

17 §•

Träder bolaget i likvidation, äger Kungl. Maj:t utse en likvidator att jämte
de av bolagsstämman utsedda likvidatorerna deltaga i likvidationen. Arvode
åt av Kungl. Maj:t utsedd likvidator skall bestämmas av Kungl. Maj:t.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1940

016984