KungU Maj:ts proposition nr 297.
1
Nr 297.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till allmänna
utgifter för pris- och handelsreglerande åtgärder
å tillägg sstat II till riksstaten för budgetåret 1939/
40; given Stockholms slott den 24 maj 1940.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Herman Eriksson.
Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet d Stockholms slott
den 24 maj 1940.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Quensel, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Eriksson:
Den för budgetåret 1939/40 fastställda förskottsstaten för försvarsväsendet
m. m. upptager i den utformning, som beslutits av 1939 års urtima riksdag,
ett anslag till allmänna utgifter för pris- och handelsreglerande åtgärder.
Å anslaget, som är uppfört med 20 miljoner kronor, skall i första hand
avföras utgifter för vissa åtgärder för reglering av prisbildningen på stenkol
m. m. Av anslaget må jämväl utgå ersättningar för rekvisitioner enligt
allmänna förfogandelagen, i den mån dessa avse förfoganden för civila ändamål.
Samma riksdag har vidare medgivit, att anslaget, i enlighet med de
av Kungl. Maj:t i propositionen nr 53 föreslagna principerna angående överföring
på staten av vissa krigsrisker vid import, må belastas med ersättningar
till importörer för krigsförsäkringskostnader, som belasta importvaror.
Bihang till riksdagens protokoll 19''i0. 1 saml. Nr 297.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 297.
För reglering av utgifterna å förevarande förskottsanslag har Kungl. Maj:t
i propositionen nr 2 angående utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1939/40 föreslagit 1940 års riksdag att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, beräkna ett förslagsanslag å 20 miljoner kronor. Såsom jag
vid anmälan av anslagsfrågan anförde, borde riksdagen i samband med
äskandet av täckningsanslaget beredas tillfälle att ånyo taga ställning till de
vidtagna regleringsåtgärderna. En fullständig redogörelse för hithörande
spörsmål borde lämnas riksdagen, så snart material bleve tillgängligt för
belysande av utvecklingen fram till årsskiftet.
I propositionen nr 3 angående förskottsstat för försvarsväsendet m. m.
har Kungl. Maj:t vidare hemställt om fortsatt giltighet för förskottsstaten
samt i samband därmed föreslagit, att Kungl. Maj:t skulle äga disponera
det för allmänna utgifter för pris- och handelsreglerande åtgärder uppförda
anslagsbeloppet av 20 miljoner kronor i den utsträckning, som skulle
varit tillåten, om det å tilläggsstat II beräknade anslaget i stället äskats av
riksdagen.
När jag nu går att anmäla förslag om reglering av utgifterna under ifrågavarande
förskottsanslag, torde jag först få framlägga en redogörelse för
de med hjälp av anslaget finansierade regleringsåtgärderna. Redogörelsen
begränsas därvid icke till tiden före årsskiftet utan föres såvitt möjligt fram
till utgången av första kvartalet 1940.
Kolregleringen.
Riksdagens beslut. I den skrivelse (nr 4) med vilken 1939 års urtima
riksdag anmälde sina beslut i anledning av propositionen nr 15 angående
vissa åtgärder för reglering av prisbildningen på stenkol m. m. utvecklade
riksdagen även vissa synpunkter på utformningen av den föreslagna regleringen.
De av Kungl. Maj:t omedelbart efter krigsutbrottet träffade dispositionerna,
vilka erhållit fastare form genom införandet av importreglering och
organisationen av den inhemska kolmarknaden, ansåg riksdagen ha utövat
ett gynnsamt inflytande på prisutvecklingen. Genom bildandet av en importpool,
svenska kolimportörers förening av 1939 u. p. a., med vilken kolnämnden
under förbehåll av riksdagens godkännande träffat visst avtal,
hade regleringsåtgärderna fullföljts. Mot vad sålunda förekommit fann
riksdagen icke anledning till erinran.
I avseende å den blivande prisutvecklingen för stenkol och koks fann
riksdagen skäl föreligga, att kontroll övades över det sätt, på vilket prisstegringen
finge återverka på den allmänna prisutvecklingen. Riksdagen
ansåg den inträdda frakthöjningen påkalla särskild uppmärksamhet. Enligt
vad riksdagens vederbörande utskott inhämtat, vore förslag att förvänta
om överflyttande på staten av krigsrisken för infrakt av kol och över
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 297.
3
vägdes åtgärder till förebyggande av att i priset på kol i svensk importhamn
komme att ingå täckning för oskälig vinst på fraktfart, vare sig direkt eller
indirekt till följd av en höjning av tonnagevärdena. Genom dylika åtgärder
komme ökningen i fraktkostnaden att väsentligt reduceras och därmed även
kostnaderna för kol i svensk hamn att sänkas under sin eljest sannolika
höjd. Men även den prisstegring, varmed man efter denna begränsning av
fraktkostnaderna måste räkna, erfordrade enligt riksdagens mening kontroll.
En prisstegring av detta slag kunde nämligen, om den vore av väsentlig
omfattning och tillätes inträda oförmedlat, befaras försvåra åtgärder till
förebyggande av en försämring av penningvärdet. I vad mån och vid vilken
tidpunkt prisstegringen borde få tränga igenom på den svenska marknaden
måste enligt riksdagens mening bli beroende även av den allmänna
prisutvecklingen. Sedan läget på importmarknaden klarnat och verkningarna
av att staten helt eller delvis övertagit krigsriskerna för kolfrakterna hunnit
göra sig gällande, torde en sådan prissättning böra eftersträvas, att statens
kostnader i övrigt för kolregleringen hölles inom så trånga gränser som
möjligt. Riksdagen ansåg det vara för tidigt att i detta hänseende angiva
mera bestämda riktlinjer, men förutsatte, att frågan snarast möjligt skulle
föreläggas riksdagen för förnyat övervägande.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle industriens import av kol för eget behov
ej indragas under prisregleringen. Det förutsattes emellertid att industrien
jämväl skulle kunna inköpa kol genom poolens förmedling, varvid
möjlighet till prisdifferentiering skulle föreligga. Vid försäljning till underpris
borde garantier krävas mot oskälig prisstegring å industriens produkter.
Inför tanken på försäljning av kol till industrier efter olika priser uttalade
riksdagen viss betänksamhet. Den ansåg dock icke rådligt att, då det
gällde varor med central ställning i landets försörjning, utesluta möjligheten
därtill. Med hänsyn till de svårbedömbara avvägningar, som dylik differentiering
förutsatte, borde den tillgripas endast, när synnerliga skäl talade
därför.
Kolhandelns organisation. Genom kungörelse den 15 september 1939 (nr
653) har Kungl. Maj:t förordnat om importreglering för stenkol, koks och
kolbriketter. Samma dag har Kungl. Maj:t utfärdat instruktion (nr 654) för
en statens kolnämnd, avsedd att handhava med impoi tregleringen förbundna
uppgifter. Bland annat åligger nämnden att enligt av Kungl. Maj :t meddelade
anvisningar såsom representant för staten förhandla och träffa avtal med
kolimportörer om införsel och försäljning av ifrågavarande varor och att till
Kungl. Maj:t inkomma med förslag till de pris, som enligt i nämnda avtal
gjord utfästelse högst må gälla vid försäljningen. Nämnden äger meddela de
närmare föreskrifterna för verksamheten och skall i enlighet med givna bestämmelser
förvalta medel, som inbetalts eller eljest ställts till nämndens förfogande.
Sedan kolnämnden i enlighet med de i propositionen nr 15 till urtima riksdagen
uppdragna riktlinjerna organiserat en s. k. pool för kolimporten, om
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 297.
fattande samtliga importörer utom de företag, som införa kol endast för egen
förbrukning, har nämnden å statens vägnar träffat ett avtal med denna pool,
svenska kolimportörers förening 1939 u. p. a. Avtalet, som reglerar poolens
skyldigheter och rättigheter, är dagtecknat den 20 september 1939 med giltighet
från och med den 18 i samma månad dock med förbehåll att den i avtalet
stadgade statliga förlustgarantin gäller endast under förutsättning av riksdagens
godkännande. Sådant godkännande lämnades av urtima riksdagen
genom dess nyssnämnda skrivelse nr 4.
Enligt avtalets första paragraf förbinder sig nämnda förening att för egen
och för samtliga föreningsmedlemmars del ställa sig till noggrann efterrättelse
de föreskrifter, som av staten må fastställas i avseende å försäljning av
stenkol, koks eller kolbriketter. Dessa föreskrifter innefatta bland annat bestämmelser
om de försäljningspris, som medlem får betinga sig. Såsom framgår
av instruktionen för kolnämnden är det Kungl. Maj:t, som efter förslag
av kolnämnden fastställer ifrågavarande pris.
Enligt avtalets andra paragraf förbinder sig staten å sin sida att ersätta föreningsmedlem
förlust, som kan tillskyndas denne genom försäljning på de av
staten föreskrivna villkoren. Vid beräkning av förlusten skall kolhandlaren
gottskrivas kostnad för försålt parti (samtliga självkostnader) samt därutöver
handelsvinst, allt enligt kolnämndens prövning. Förlustgarantin omfattar
jämväl den förlust, som genom prisfall vid fredsslut eller eljest kan tillskyndas
föreningsmedlem i avseende å lager eller mot licens inköpta, till riket icke
anlända kolpartier, som förefinnas vid avtalets upphävande. Å andra sidan
skall den vinst, som föreningsmedlem kan komma att göra utöver nyssnämnda
handelsvinst vid försäljningar efter den 17 september 1939 avstås till staten,
vare sig vinsten uppstått vid försäljning av äldre lager eller av vara som
importerats efter nämnda dag.
Bland avtalets övriga bestämmelser må nämnas en förbindelse av föreningen
att från sina samtliga medlemmar infordra månatliga uppgifter avseende
de i förenämnda paragrafer omtalade förhållandena, innefattande bland annat
månadsbokslut, som utvisa vinsterna eller förlusterna, vidare uppgifter
om lagerhållningens storlek vid varje månadsslut samt den under månaden
verkställda importen och försäljningen. Dessa uppgifter skola, i den mån
kolnämnden så påfordrar, ställas till nämndens förfogande. Detsamma
gäller såväl föreningens som föreningsmedlems handelsböcker. Bokföringen
skall vara så uppställd, att alla transaktioner som röra i avtalet avsedda
frågor föras för sig.
Kolnämnden äger ur föreningen utesluta medlem, som icke uppfyller sina
skyldigheter enligt avtalet, ävensom ålägga sådan medlem skäligt skadestånd.
För att bringa jämväl den vid gasverken tillverkade koksen in under de
statliga prissättningsbestämmelserna har genom kungörelse den 19 januari
1940 (nr 53) från och med den 1 februari 1940 under beslag lagts all koks,
som tillverkats och vid denna tidpunkt fanns i lager hos kommunala eller
Kungl. Maj:ts proposition nr 297.
5
enskilda gasverk, som framställa gas för avsalu, ävensom den koks, som
därefter tillverkades vid sådana gasverk. Beslaget skulle enligt kungörelsen
vara hävt, i den mån statens industrikommission eller, efter dess bemyndigande,
statens kolnämnd lämnade tillstånd till försäljning av beslagtagen
vara eller förfogande däröver på annat sätt under förutsättning i båda fallen
att de av vederbörande myndighet fastställda villkoren iakttoges.
Införseln av kol och koks och importprisutvecklingen. Som bakgrund till
redogörelsen för kolnämndens verksamhet och den förda prispolitiken må
anföras följande rörande importens storlek och importprisernas utveckling
under ifrågavarande period.
Importen av stenkol och koks till vårt land var under hösten 1939 av normal
omfattning, såsom framgår av följande (prel.) kvantitetsuppgifter rörande
den sammanlagda införseln av dessa varuslag under envar av månaderna
september 1939—mars 1940 och motsvarande uppgifter för de två
närmast föregående åren. Siffrorna avse 1,000-tal ton.
År 1939/40 År 1938/39 År 1937/38
September ...... 522 678 803
Oktober .......... 722 714 766
November ...... 927 740 898
December ...... 728 765 718
Januari ........ 509 614 629
Februari ........ 172 638 532
Mars ............ 273 586 507
Om man jämför med förhållandena under föregående år, kan man konstatera,
att införseln under första krigsmånaden visserligen låg betydligt under
nivån i september 1938, men att läget för november månad var helt omkastat,
medan oktober och december representerade en medelnivå. Den sammanlagda
importen under nämnda fyra månader sammanföll nästan exakt
med motsvarande import för år 1938.
Efter årsskiftet har läget allvarligt försämrats, främst på grund av de
svåra isförhållandena. Januarisiffran låg ej obetydligt under fjolårets, och
i februari bragte den skärpta isblockaden ned kol- och koksimporten till
icke stort mer än en fjärdedel av siffran för februari 1939. Som känt är
lättade dessa transportsvårigheter icke heller under mars månad.
Importpriserna på stenkol och koks ha under perioden företett en stark
stegring. Framför allt gäller detta de tre sista månaderna.
Förkrigspriset å engelsk stenkol eif västkust- eller ostkusthamn utgjorde
23 å 26 kronor för ton. Under förra delen av augusti 1939 noterades sålunda
Northumberland stora till 24.35 och d:o små till 22.85 kronor, Durham
stora och Yorkshire stora till respektive 24.92 och 26.11 kronor. Motsvarande
noteringar voro för oberschlesiska stora kol (»Stuck», »Wiirfel» och
»Nuss I») 23.16 kronor och för d:o små (»Nuss II») 20.64 kronor. Förkrigs
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 297.
priserna å importerad koks eif västkust- eller ostkusthamn lågo vid 32 å
33 kronor. Noteringarna under förra delen av augusti stodo sålunda för
Durham, såväl gas- som gjuterikoks, vid 32.24 kronor och för västfalisk
gjuterikoks vid 33.20 kronor.
Omedelbart efter krigsutbrottet sprungo priserna, såsom framhölls i propositionen
om kolregleringen, kraftigt i höjden. Efter uppgången i september
höllo sig genomsnittspriserna för totala importen av stenkol och koks
under höstmånaderna tämligen stabila för att under isspärren i januari och
februari åter starkt stegras. Uppgången har väsentligen berott på de stegrade
fraktkostnaderna, vilka i sin tur orsakats av bl. a. krigsriskerna, den ökade
konkurrensen om tonnaget och, under senare månader, transportsvårigheterna
på grund av isen.
För att erhålla en belysning av importprisutvecklingen för den kol och
koks, som tagits i anspråk för lagerhandeln och i huvudsak sålts till subventionerade
priser, har verkställts en bearbetning av uppgifterna om erlagda
cifpriser å de månatliga inköpsrapporter, som lagerhandlama ha att
avgiva till kolnämnden. Föreliggande rapporter utgöra icke en fullständig
redovisning för inköpen. Särskilt för februari och mars saknas rapporter
från ett antal lagerhandlare. För här ifrågavarande ändamål är materialet
emellertid tillfyllest.
De genomsnittliga cifpriserna ha enligt rapporterna företett en oavbrutet
stigande kurva, såsom framgår av följande siffror:
Koks |
Stenkol |
|
kronor |
kronor |
|
18 sept.—31 okt...... |
...... 48.09 |
41.70 |
November .......... |
...... 50.18 |
44.33 |
December ........... |
...... 52.21 |
47.86 |
Januari ............ |
...... 60.25 |
51.09 |
Februari ........... |
...... 77.18 |
60.97 |
Mars ............... |
...... 86.02 |
62.95 |
En jämförelse med förkrigspriserna ger vid handen, att importpriserna
under krigets första sex månader mer än fördubblats för koks och nära
tredubblats för stenkol.
Spridningen av importpriserna har varit mycket stor samtliga månader,
särskilt dock under den senare delen av perioden, då prisdifferenser på
över 100 procent förekommit.
De starka importprishöjningarna ha icke varit en återspegling av prisutvecklingen
på den utländska marknaden. Såväl i Tyskland och England
som även i Förenta staterna, varifrån mindre partier hämtats, ha priserna
varit oförändrade eller endast undergått en måttlig stegring. Prisnoteringarna
i Newcastle voro exempelvis, uttryckta i svenska kronor per ton, för stenkol
(»Best large steam D. C. B.») 18.0 kronor i augusti 1939 och 18.4 kronor i
februari 1940 och för koks (»Gase coke, Newcastle-Sunderland») vid samma
tider 25.0 och 26.3 kronor. Importprisstegringen har väsentligen varit en
Kungl. Maj:ts proposition nr 297.
7
följd av en fortgående höjning av sjöfrakterna och andra med transporten
förenade kostnader. Frakterna vid prompt skeppning av kol från engelska
ostkusthamnar till svensk västkusthamn (räknat för partier om 1,000—2,000
ton), som under sommaren 1939 varierade mellan 5 och 6 kronor per ton,
hade i oktober stigit till omkring 25 kronor och i december till 35 kronor.
Under februari—mars torde dessa frakter ha legat mellan 40 och 50 kronor.
Det är emellertid icke möjligt att närmare bestämma och entydigt ange fraktsatsernas
utveckling under denna tid och att på detta sätt fastslå fraktstegringens
inflytande på kolprisbildningen inom landet. Fraktkostnaderna variera
starkt från last till last alltefter som fartyget gått i barlast eller ej och
alltefter fartygets storlek och resans längd. Till fraklnivåns splittring bidrar,
att utländska fartyg besörja en väsentlig del av kolimporten. Den internationella
konkurrensen om tonnaget har medfört, att utländska fartyg i allmänhet
betingat fraktsatser, som väsentligt överstigit frakterna på svenska båtar.
Kollaster som under februari inkommit till västkusthamn ha på stora svenska
båtar kunnat betinga en fraktkostnad av 20—25 kronor per ton men på utländska
fartyg 70 kronor per ton.
Genom att all befraktning av utländskt tonnage för kol och koks från slutet
av januari förlagts till en av kolnämnden och kolimportörernas förening
i samförstånd ordnad befraktningscentral har förebyggts, att frakterna ytterligare
uppdrivits genom inbördes konkurrens mellan importörerna.
Statens kolnämnd och prissättningen å stenkol och koks. Genom licensgivningen
har kolnämnden satts i stånd att fortlöpande övervaka inköpspriser
och sjöfrakter. Denna verksamhet har haft ett visst dämpande inflytande
på importprisstegringen. Importlicens har sålunda vägrats vid oskäliga
fob-priser och vid befraktningsvillkor, som med hänsyn till rådande fraktläge
tett sig alltför ogynnsamma. I fråga om utländskt tonnage har verksamheten
härvid måst begränsas till att skära bort de extrema toppfrakterna.
I avseende å prissättningen inom landet föreligger en skillnad mellan den
s. k. engroshandeln och lagerhandeln.
För engroshandeln, d. v. s. försäljning av hela laster till lagerhandlare,
industrier, järnvägar, gasverk etc., har kolnämndens verksamhet väsentligen
inskränkt sig till att på angivet sätt övervaka inköpspriser och frakter. För
medlemmar av svenska kolimportörers förening 1939 u. p. a. ha dock utfärdats
särskilda bestämmelser rörande det vinsttillägg, som må beräknas.
Vinsttillägget har för importören bestämts vid fob-affärer till högst 3 °/o av
inköpspriset och vid cif-affärer till högst 272 % av nettocifvärdet, i båda
fallen dock högst 1 krona per ton. Detta tillägg har avsett att täcka importörens
handelsomkostnader för varan, handelsvinst samt kostnad för försäkring
av varutransporten till sjöss men däremot icke försäkring av däckslast
mot kastning och spolning och icke heller krigsförsäkringsavgifter eller
kostnader för demurrage å inlastningsplatsen. Demurragerisken har efterhand
övertagits av en inom kolnämnden för ändamålet bildad demurragekassa.
I de fall då köparen vägrat att själv ikläda sig sådan risk, har impor
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 297.
tören fått debitera denne premien till demurragekassan. Denna premie bestämdes
från början till 50 öre per ton men har från och med den 15 mars
höjts till 1 krona per ton. Intill bildandet av denna kassa stod statens kolnämnd
för demurragerisken.
Utöver det angivna vinsttillägget bär importör icke ägt betinga sig någon
vinst, vare sig direkt eller indirekt. Om kolparti försålts till annan engroshandlare,
har tillägget icke fått ökas; parterna ha i sådant fall endast fått
fördela detta enligt överenskommelse sinsemellan.
Den statliga förlustgarantien har icke tagits i anspråk för nedbringande
av kolpriserna för engroshandeln.
Beträffande lagerhandeln utfärdade statens kolnämnd den 17 september
1939 den föreskriften, att vid försäljning av kol och koks för husuppvärmningsändamål
skulle tills vidare gälla de priser, som tillämpades den 1 september.
Samtidigt föreskrev nämnden, att ingångna leveranskontrakt skulle
av kolhandlarna respekteras, samt att den ransonering, som tidigare frivilligt
införts, skulle upprätthållas. Intill oktober månads utgång medgavs
sålunda en leverans av högst 22 procent av årsbehovet. Ransoneringen fick
dock genomföras med relativt stor tolerans. Efter omständigheterna kunde
för villor och smärre förbrukare medges en större tilldelning, om så ur transportsynpunkt
vore önskvärt. Leverantören hade då att kontrollera att den
levererade kvantiteten räckte motsvarande längre tid. Återförsäljare kunde
erhålla något större tilldelning. Särskilt fick hänsyn tagas till sådana, som
på grund av transportförhållandena (ishinder o. dyl.) plägat taga in hela vinterbehovet
under höstmånaderna.
Ransoneringsåtgärder ha även i fortsättningen varit nödvändiga för att
få de genom importens nedgång begränsade kvantiteterna kol och koks att
räcka över den ovanligt hårda vintem. För november bestämdes ransonen
till 11 procent av årsförbrukningen. Motsvarande kvot utgjorde för december
11, januari 12, februari 11 och mars 9 procent. Under de två sistnämnda
månaderna var tilldelningen lägre inom betydande delar av landet, där övergång
till vedeldning förutsattes i viss utsträckning kunna ske. Den uppgick
där endast till 5 procent av årsförbrukningen. Ransoneringens betydelse
framgår i någon mån av en jämförelse mellan den av kolnämnden medgivna
tilldelningen, angiven i procent av den vanliga årsförbrukningen för konsumenterna,
och det faktiska värmebehovet, mätt i procent av »normalårets»
värmebehov enligt byggnadsstyrelsens beräkningar. För tiden septembermars
uppgick tilldelningen (utom i veddistrikten) sammanlagt till 76 procent
av årsbehovet, medan värmebehovet beräknades till 97.1 procent av »normalårets»
hela värmebehov. Sistnämnda siffra kan även ge ett mått på den
gångna vinterns hårdhet. Då normalårets värmebehov för ifrågavarande
månader uppgår till sammanlagt 84 procent, har kylan sålunda varit 15 å 16
procent hårdare än normalt. På grund av isbeläggningen ha även vårmånadema
blivit mer än normalt kyliga.
Genom beslut den 14 oktober 1939 föreskrev Kungl. Maj:t, att lagerhandlamas
utförsäljningspriser under tiden till månadens utgång skulle av kol
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 297.
nämnden, under hänsynstagande till gällande leveransavtal, fastställas med
utgångspunkt från följande priser, angivna för ton fritt å banvagn, nämligen
i
Stockholm: koks 37 kronor; stora ångkol 26 kronor
Göteborg: »37 » ; » » 33.75 »
Malmö: » 36 » ; » »32 »
Dessa priser skulle utgöra riktpriser vid försäljning i begränsade, av
nämnden fastställda kvantiteter. Vid försäljning av större kvantiteter hade
nämnden frihet att utgå från gällande dagspriser.
Denna prissättning — som innebar att den lokala prissättningen fick avvika
från de för storstäderna angivna beloppen alltefter de för olika orter
gällande transportkostnaderna — avsåg icke någon förändring av prisnivån
mot vad förut gällt utan innebar i princip, att förkrigsprisema alltfort skulle
bibehållas.
Från och med den 1 november 1939 har genom Kungl. Maj:ts beslut den
27 oktober vidtagits en betydande höjning av utförsäljningsprisema; i beslutet
gavs även en mera differentierad riktprissättning. Från och med den 1
februari har en ytterligare höjning vidtagits enligt Kungl. Maj:ts beslut den
19 januari 1940. Slutligen må nämnas ännu en höjning från och med den 1
april jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 30 mars 1940.
De i nämnda beslut föreskrivna riktpriserna, avseende fritt hemkörd vara,
framgå av följande översikt:
1 |
nov. 1939-jan. 1940 |
-31 |
1 |
febr. 1940—31 |
1 april 194C |
— |
||||||
Orter, å vilka de angivna |
Koks ba-sis 60/80 |
Ångkol |
Koks ba-sis 60/80 |
Ångkol |
Koks ba-sis 60/80 |
Ångkol |
||||||
hl |
ton |
hl |
ton |
hl |
ton |
hl |
ton |
hl |
ton |
hl |
ton |
|
I. Stockholm, Göteborg, Halmstad, Hälsingborg, Oxelösund och Gävle.... |
2.50 |
52.40 |
3.30 |
41.— |
3.25 |
67.40 |
4.30 |
53.75 |
4.26 |
87.40 |
5.90 |
73.76 |
II. Uddevalla, Varberg, Lands-krona, Trälleborg, Ystad, |
''2.55 |
53.40 |
3.35 |
42.— |
3.30 |
68.40 |
4.35 |
54.75 |
4.30 |
88.40 |
5.95 |
74.75 |
III. Simrishamn, Sölvesborg, Oskarshamn, Sundsvall, |
54.40 |
3.45 |
43.— |
3.36 |
69.40 |
4.46 |
55.75 |
4.36 |
89.40 |
6.05 |
75.75 |
1 För Visby och vissa norrlandsliamnar galla särskilda bestämmelser.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 297.
De angivna riktpriserna skulle enligt besluten gälla endast för försäljningar
i mindre, av kolnämnden fastställda kvantiteter. Vid försäljningar i kvantiteter
avsedda att täcka säsongbehovet skulle nämnden äga fastställa priset
med utgångspunkt från gällande dagspriser.
Vad angår kol och koks för industriellt bruk har försäljning i mindre omfattning
ägt rum till de förut nämnda priserna. I Kungl. Maj:ts beslut har
nämligen föreskrivits, att de fastställda riktpriserna skulle tillämpas vid försäljning
i mindre, av kolnämnden bestämda kvantiteter utan någon begränsning
av den subventionerade försäljningen till kol och koks för husuppvärmningsändamål.
I cirkulär har nämnden även inskärpt vikten av att försäljning
till subventionerade priser begränsades till sådana förbrukare, som tidigare
plägat täcka sina behov via lagerhandeln.
Några garantier rörande prissättningen å vederbörande företags produkter
ha icke vid denna försäljning till industriföretag ansetts böra utkrävas.
Kontroll över att de fastställda priserna tillämpats har erhållits genom lagerhandlarnas
rapporter och bokslutsuppgifter. Vid kolnämndens revision,
som hittills verkställts genom privata revisionsfirmor, ha jämväl tagits stickprov
i böckerna. Denna kontroll har dock icke kunnat nå återförsäljare av kol
och koks. Vid leveranser till sådana återförsäljare ha lagerhandlarna ålagts
förpliktelse att övervaka, att dessa icke av köparna betinga sig större höjning
än som tillämpats vid deras egna inköp.
Kostnaderna för kolregleringen. Genom brev den 14 oktober 1939 ställde
Kungl. Maj:t förskottsanslaget till allmänna utgifter för pris- och handelsreglerande
åtgärder till statskontorets förfogande, att disponeras för därmed
avsedda ändamål i enlighet med Kungl. Maj:ts särskilda beslut. Kungl. Maj:t
anbefallde ämbetsverket att till statens kolnämnd, på rekvisition i mån av
behov, av anslaget utbetala erforderliga belopp för bestridande av de ersättningar,
som nämnden enligt avtalet med svenska kolimportörers förening
1939 u. p. a. hade att gälda vid tillämpning av den av nämnden för tiden
den 18 september—den 13 oktober 1939 föreskrivna prissättningen samt av
Kungl. Maj:ts i brevet meddelade prisbestämmelser. Ifrågavarande utbetalningar
skulle redovisas å anslaget under särskild rubrik. Nämnda dispositionsbestämmelse
har sedermera förklarats gälla jämväl för ersättningar, som
betingas av senare och framdeles meddelade beslut angående prissättningen
på kol och koks.
Genom nyssnämnda brev den 14 oktober 1939 bemyndigade Kungl. Maj:t
kolnämnden att, förskottsvis i avräkning på de ersättningar som skulle utgå
enligt avtalet, utbetala högst 60 procent av den ersättning som vid tidpunkten
för utgivande av förskottet beräknades komma att utgå. Vidare bemyndigades
nämnden att provisoriskt verkställa beräkningen av statens ersättningsskyldighet
med stöd av en direkt jämförelse av cifpriserna vid kolimport
den 15 augusti 1939 och motsvarande priser efter denna tidpunkt å ena
sidan och en jämförelse mellan de vid samma tidpunkt tillämpade leverans
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 297.
11
priserna å andra sidan. Slutligen erhöll nämnden bemyndigande att på det
sätt ersätta viss del av till importörsföreningen anslutna medlemmars förlust,
att nämnden, intill dess en särskild kassa för övertagande av förekommande
demurragerisker bildats, själv tog denna risk.
På rekvisition av kolnämnden har statskontoret hittills till ersättningar åt
lagerhandlare utbetalt sammanlagt 20 miljoner kronor, nämligen 5 miljoner
kronor vardera den 1 november och 2 december 1939 samt den 5 februari
och 13 mars 1940. Dessa siffror för utbetalningarna till kolnämnden ge icke
någon uppfattning om kostnaderna för kolprisregleringen eller om dessas fördelning
i tiden.
Beträffande subventionskostnaderna intill utgången av mars föreligger en
beräkning i en inom finansdepartementet utarbetad promemoria, vilken
torde såsom bilaga få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.
Enligt departementspromemorian kunna lagerhandlarnas ersättningsanspråk
per den 31 mars 1940 beräknas uppgå till omkring 22.5 miljoner kronor.
Av detta belopp hade kolnämnden vid periodens slut utbetalat endast
15.3 miljoner kronor. I nämnda subventionskostnader ingår jämväl subventionen
för den kol och koks, som lagerhandeln erhållit från statens
reservförrådsnämnd. Dessa leveranser, som av nämnden väsentligen inköpts
före krigsutbrottet, ha debiterats lagerhandeln till priser, som svarat mot
gällande cifpriser ökade med nämndens kostnader för lagring och transport
m. m. Reservförrådsnämnden har sålunda erhållit ett avsevärt överpris
på sina leveranser. Mot subventionskostnaden svarar följaktligen ett betydande
belopp — sammanlagt omkring 5.8 miljoner kronor — som ur viss
synpunkt kan betraktas som affärsvinst för staten. Vid förnyelse av nämndens
lager till gällande priser är denna vinst emellertid nödvändig för nedskrivning
av ersättningsinköpen till förkrigsvärden i enlighet med de för
nämndens verksamhet fastställda principerna.
Speciell krigsrisköverflyttning på staten.
I skrivelsen nr 66 anmälde 1939 års urtima riksdag sitt beslut i anledning av
Kungl. Maj :ts proposition nr 53 angående överföring på staten av vissa krigsrisker
vid import m. m. Med godkännande av de i propositionen förordade
principerna för denna risköverflyttning medgav riksdagen, som förut nämnts,
att ersättning till importör för importvara belastande krigsförsäkringskostnader
finge bestridas av anslaget till allmänna utgifter för pris- och handelsreglerande
åtgärder.
I skrivelsen framhöll riksdagen vissa synpunkter på de föreslagna åtgärderna.
Beträffande den krigsrisköverflyttning på staten, som föreslogs skola
belasta förevarande anslag, fann riksdagen icke anledning till erinran. Förslaget
avsåg att erlagda krigsförsäkringspremier skulle vid import av kol och
vissa andra varor med central betydelse för den inhemska prisbildningen
kunna under vissa förutsättningar helt eller delvis återbäras till importören
12
Kungi. Maj:ts proposition nr 297.
efter prövning i varje särskilt fall. Riksdagen ville endast understryka vikten
av effektiv kontroll över att de statliga kostnaderna icke stannade såsom
vinster hos importörerna eller andra mellanhänder utan verkligen medförde
en motsvarande sänkning av de slutliga försäljningspriserna.
Beträffande en ifrågasatt generell jämkning i premiesättningen vid den
statliga krigsförsäkringsverksamheten uttalade riksdagen viss tveksamhet och
fann att av olika skäl största försiktighet måste iakttagas i avseende å en
dylik jämkning.
Speciell överflyttning av krigsförsäkringskostnader på staten har förekommit
endast för importen av råfosfat för tillverkning av superfosfat.
Sedan livsmedelskommissionen verkställt utredning och, efter samråd med
industrikommissionen samt sjöfarts- och krigsförsäkringsnämnderna, inkommit
med förslag i ämnet, fastställde Kungl. Maj:t den 30 december 1939 bestämmelser
för ifrågavarande krigsrisköverföring.
Vid import av råfosfat för tillverkning av superfosfat skall enligt dessa
bestämmelser — under förutsättning att importören förbinder sig att underkasta
sig de villkor för avyttring av superfosfat, som av statens livsmedelskommission
föreskrivits eller kunna komma att föreskrivas — tills vidare å
staten överföras kostnaden för varu- och kaskoförsäkring mot krigsrisk vid
transport av det för import avsedda partiet till lossningshamn. Livsmedelskommissionen
prövar, sedan partiet inkommit till Sverige, med vilket belopp
dylik överföring skall ske, därvid följande grunder skola tillämpas.
I fråga om varuförsäkringspremier ersättes hela premien, om försäkringen
tecknats hos krigsförsäkringsnämnden. Har försäkringen tecknats utomlands,
ersättes likaledes den premie, som visas hava erlagts, dock att ersättningen
endast där särskilda omständigheter därtill föranleda må överstiga det belopp,
till vilket premien skulle ha uppgått, därest försäkringen tagits i Sverige. Om
utredning angående storleken av den utomlands erlagda premien icke kan
erhållas, skall ersättning utgå med det belopp, till vilket premien skulle ha
uppgått, därest försäkringen tagits i Sverige.
I fråga om kaskoförsäkringspremier ersättes för svenskt tonnage, den premie,
som erlagts, dock endast i den mån premien avser ett visst högsta försäkringsvärde
per ton dödvikt. Sistnämnda försäkringsvärde skall beräknas
efter en glidande skala, som livsmedelskommissionen efter samråd med statens
sjöfartsnämnd och statens krigsförsäkringsnämnd äger fastställa med
utgångspunkt från att det i skalan angivna högsta försäkringsvärdet skall
vara för ett fartyg om 1,000 ton dödvikt 450 kronor per ton och för ett fartyg
om 10,000 ton dödvikt 300 kronor per ton. För utländskt tonnage ersättes
den premie, som visas ha erlagts, därest denna icke är högre än den
ersättning, som med tillämpning av nyss angivna grunder skulle i motsvarande
fall ha utgått för svenskt tonnage vid försäkring i Sverige. Är premien
högre eller saknas utredning om densamma, utgår ersättning med det belopp,
som kan antagas skola hava utgått, om tonnaget varit svenskt och försäkrat
i Sverige.
Kungl. Maj:ts proposition nr 297.
13
De ytterligare bestämmelser, som kunna finnas erforderliga, äger livsmedelskommissionen
meddela.
Samtidigt med att angivna regler fastställdes medgav Kungl. Maj:t, att, i
den mån livsmedelskommissionen så prövade skäligt, överföring på staten
av krigsförsäkringskostnaderna vid import av råfosfat fick ske även i fråga
om råfosfat, som införts till landet under tiden från och med den 1 september
1939.
Kungl. Maj:t föreskrev vidare i brevet den 30 december 1939, att statskontoret
skulle efter framställning av livsmedelskommissionen utbetala ifrågakommande
ersättningar till importör av råfosfat från förut nämnt anslag
å förskottsstaten för försvarsväsendet.
Dylika utbetalningar ha av statskontoret verkställts den 24 februari och 5
mars 1940 med 237,164 kronor 62 öre, respektive 102,844 kronor 26 öre, eller
med tillhopa i runt tal 340,000 kronor.
Ersättningar för rekvisitioner enligt allmänna förfogandelagen.
Ä anslaget till allmänna utgifter för pris- och handelsreglerande åtgärder
skola, såsom förut nämnts, redovisas ersättningar för rekvisitioner enligt allmänna
förfogandelagen, i den mån dessa avse förfoganden för civila ändamål.
Rekvisitioner av sådan art ha framförallt under den första krigsmånaden
verkställts för att tillgodose landets behov av brännoljor. Betydande svårigheter
uppkommo för vår motorbränsletillförsel strax efter krigsutbrottet
genom de i samband därmed träffade dispositionerna i avseende å visst utländskt
tanktonnage, som var på väg till Sverige med last av brännoljor.
Rekvisitioner verkställdes då för att anskaffa tankfartyg för införsel av
brännoljor till landet och sedermera för att bereda lagringsutrymmen för
sådana oljor. Vidare rekvirerades för kronan vissa till svensk hamn inkomna
oljelaster.
De för rekvisitionerna utgående ersättningarna, vilka i dessa fall icke utgått
efter taxa utan fastställts av riksvärderingsnämnden, ha uppgått till
betydande belopp. Särskilt ha hyresersättningama för de fortfarande nyttjade
upplagsfartygen varit avsevärda. Dessa ersättningar uppgå för två
av fartygen till 4,000 kronor och för det tredje till 4,500 kronor per dag.
Förfogandet över två av de motortankfartyg, som rekvirerats för hitfrakt av
brännolja, har icke medfört några utgifter för statsverket, enär samtliga
därmed förenade kostnader bestritts av det bensinbolag, för vars räkning
förfogandena skett. Vid utgången av mars 1940 uppgingo statsverkets kostnader
för här ifrågavarande rekvisitioner utom de i anspråk tagna bensinlasterna
till närmare 2.2 miljoner kronor.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 297.
Nedskrivning av lagervärdet för statens reservförråd.
En fjärde grupp utgifter, som enligt riksdagens beslut skola belasta här
ifrågavarande förskottsanslag, utgöra avskrivning på reservförrådsnämndens
lager, i de fall då försäljningar skett från dessa under dagspriset på den
försålda varan. Avskrivningen åsyftar att tillföra reservförrådsnämnden
erforderliga medel för ersättning av de försålda varupartierna och för nedskrivning
av de i ersättningssyfte nyköpta varorna till förkrigspriser. Principerna
och motiven för denna avskrivning ha närmare utvecklats i propositionen
nr 36 till urtima riksdagen.
Då någon försäljning av reservförrådsnämndens varor till underpris hittills
ej skett har prisregleringsanslaget ej behövt tagas i anspråk för nedskrivningar
å de lagrade varorna.
Departementschefen.
Det å förskottsstat uppförda anslaget till allmänna utgifter för pris- och
handelsreglerande åtgärder har väsentligen belastats med kostnaderna för
prisregleringen på genom lagerhandeln importerad kol och koks. Dessa
kostnader beräknas vid utgången av första kvartalet innevarande år uppgå
till i runt tal 22.5 miljoner kronor. Mot denna summa balanserar emellertid
ett belopp på 5.8 miljoner kronor i vinst för reservförrådsnämnden vid kolförsäljningar
till dagspris genom kolnämndens förmedling. Sättet för beräkningen
av prisregleringskostnaderna medför vidare, att det redovisade
beloppet innefattar täckning också för den av statsgarantien omfattade slutförlust,
som kan uppkomma vid ett prisfall ned till förkrigsnivån på inneliggande
lager.
Kostnaderna för prisregleringen på kol ha pressats i höjden genom den
till sin omfattning oförutsedda fraktstegringen. De ha å andra sidan hållits
nere genom de prishöjningar som beslutats och genom att regleringsförfarandet
begränsats till kolförsäljningar i mindre partier genom lagerhandeln.
En första höjning av prisnivån för kol och koks genomfördes den 1 november
1939. Vid tidpunkten för prissättningen förelåg anledning till
viss försiktighet vid uttagandet av för tillfället rådande genomsnittspris på
marknaden.
Den andra prishöjning, som genomfördes från och med februari detta år,
avsåg att bringa marknadsprisnivån i överensstämmelse med det faktiska
kostnadsläget. Beräkningen slog fel på grund av oförutsedda svårigheter
för införseln och den av dessa betingade stegringen av fraktkostnaden.
En ytterligare prishöjning kom till stånd den 1 april. Även denna gång
åsyftades att nå korrespondens mellan marknadspris och importkostnader.
Den senare utvecklingen har emellertid lett till att det nya priset kommit
att överstiga importkostnaderna. Den temporära belastning av konsumen
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 297.
15
tema som härigenom uppkommit får ses mot bakgrunden av att dessa tidigare
erhållit lättnader i sin utgiftsbelastning genom den på statens bekostnad
i prispolitiskt syfte genomförda neddämpningen av importkostnadernas
återverkan på det inhemska kolpriset.
De senaste båda prishöjningarna innebära tydligen, att prisregleringsförfarandet
i princip förlorat sin karaktär av subvention av hushållens kolförbrukning
för att i stället framstå såsom en clearingform, vid vilken emellertid
en buffert finnes mot oväntade prisförskjutningar som icke anses lämpligen
böra slå igenom direkt på marknaden. I dagens situation ligger regleringsförfarandets
väsentliga betydelse i sistnämnda förhållande.
Vid reglering av förskottsanslaget bör under angivna förhållanden räknas
med inkomster och utgifter för kolsubventioneringen till budgetårets slut. Utfallet
kan ej nu bedömas. Lämpligast torde därför vara att täckningsanslaget
anvisas såsom förslagsanslag och belastas med den redovisade nettosubventionskostnaden
vid budgetårets utgång. I rådande ovissa läge torde
beräkningen av det belopp, varmed anslaget bör uppföras, ej behöva påverkas
av i det föregående angivna kostnader för åtgärder vid sidan av kolregleringen.
Anslaget kan lämpligen uppföras med det belopp, vartill förskottsanslaget
uppgått, eller 20 miljoner kronor. Den faktiska belastningen
av anslaget kan lika väl komma att understiga som att överstiga detta
belopp.
Eventuella kostnader för här ifrågavarande regleringsåtgärder under följande
budgetår torde preliminärt få utgå av medel uppförda å den beredskapsstat
för försvarsväsendet m. m., varom chefen för finansdepartementet
denna dag framlägger förslag. Med det tillämpade avräkningsförfarandet
kan inträffa, att kolregleringen under nästa budgetår utmynnar i en
nettovinst. En sådan vinst bör preliminärt redovisas såsom uppbörd på
förskottsanslag.
Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
till Allmänna utgifter för pris- och handelsreglerande åtgärder
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1939/40
under X a huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av ...................... kronor 20,000,000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sven Persson.
16
Kungi. Maj.ts proposition nr 297.
Bilaga.
P. M.
angående kostnaderna för kolprisregleringen
för tiden 18 september 1939—31 mars 1940.
En uppfattning om kostnaderna för kolprisregleringen och dessa kostnaders
fördelning i tiden kan erhållas på grundval av de av importörerna till
statens kolnämnd lämnade månadsrapportema.
Dessa rapporter, som på fastställda blanketter skola avgivas varje månad
och av kolnämnden efter preliminär granskning läggas till grund för medgivna
förskottsutbetalningar i avräkning på den definitiva ersättningen, avse
att lämna fullständiga upplysningar rörande de faktiska förhållanden, som
påverka det ekonomiska mellanhavandet mellan lagerhandlarna och kolnämnden.
Månadsrapport skall sålunda bl. a. innehålla detaljerade uppgifter
om månadens inköp och försäljningar av kol och koks samt de priser,
som därvid gällt, ävensom uppgifter om lagrets storlek vid månadens början
och slut. Vidare skall rapporten innefatta en på grundval av dessa data
verkställd beräkning av ersättningsanspråken och i anslutning härtill en redovisning
för mellanhavandet med kolnämnden.
Beräkningen av subventionen verkställes nu så, att först kalkyleras ett
bruttosubventionsbelopp utgörande skillnaden mellan de faktiska importkostnaderna
och kostnaderna för motsvarande import till ett av kolnämnden
fastställt förkrigspris. Från detta skillnadsbelopp dragés därefter den
behållning i form av »överpris», som lagerhandlaren vid utförsäljning till de
av Kungl. Maj :t eller kolnämnden föreskrivna priserna kan ha erhållit utöver
nämnda förkrigspris ökat med en viss, av nämnden fixerad omkostnadsoch
vinstmarginal. Det är att märka, att den vid tillämpning av denna beräkningsmetod
framkommande nettoförlusten eller nettovinsten icke är ett
saldo på löpande försäljningar utan på rörelsen i dess helhet vid konsekvent
bokföring av inneliggande varupartier till förkrigspriser. Detta förhållande
saknar betydelse för bedömandet av subventionskostnadernas samlade belopp
men är avgörande för deras tidsfördelning. Bokföringssättet bör ses
mot bakgrunden av att staten står risken för den slutliga förlusten på inneliggande
lager.
På grundval av månadsrapportema har utarbetats en preliminär översikt
över de på angivet sätt beräknade subventionsanspråken för tiden den
18 september 1939—31 mars 1940. Redovisningen är icke fullständig, enär
en del importörer av olika anledningar ännu icke inkommit med rapporter
för hela perioden. För de större av dessa firmor ha införskaffats preliminära
uppgifter, som lagts till grund för en överslagsberäkning rörande de
återstående subventionskostnadema. Resultatet av sistnämnda beräkning
återges jämväl i efterföljande tabell, trots att fördelningen av kostnaderna å
olika månader är mindre säker.
Kungi. Maj:ts proposition nr 297.
Subventionskostnaderna för tiden 18 sept.—31 mars 1940.
17
Brutto- |
överpris 1,000-tal |
Netto- |
Beräknad ytterligare |
Summa disponerade |
|
subvention |
subvention |
netto- subvention |
subventions- medel |
||
kronor |
kronor |
kronor |
1,000-tal |
1,000-tal |
|
18 sept.—31 okt......... |
7,230 |
1,232 |
5,998 |
5 |
6,003 |
November .............. |
7,326 |
2,961 |
4,365 |
83 |
4,448 |
December................ |
6,553 |
3,563 |
2,990 |
2 |
2,992 |
Januari.................. |
7,376 |
3,571 |
3,805 |
39 |
3,844 |
Februari ................ |
5,898 |
5,164 |
734 |
503 |
1,237 |
Mars.................... |
6,258 |
3,854 |
2,404 |
1,538 |
3,942 |
Summa |
40,641 |
20,845 |
20,296 |
2,170 |
22,466 |
Lagerhandlarnas ersättningsanspråk kunna enligt denna redovisning beräknas
ha vid utgången av mars uppgått till netto 22.5 miljoner kronor.
Av detta belopp hade kolnämnden vid periodens slut utbetalat endast 15.3
miljoner kronor. Om det återstående ersättningsbeloppet i sin helhet kommer
att belasta anslaget eller icke, är beroende av prisutvecklingen och den
i fortsättningen förda prispolitiken; om försäljningspriset temporärt hålles
uppe även vid en nedgång i importpriset, kommer »överpriset» att överstiga
bruttosubventionen, varvid återstående ersättningsanspråk kunna bortfalla
och eventuellt t. o. m. en återbetalningsskyldighet inträda. Här må understrykas,
att de å ifrågavarande anslag redovisade subventionsutbetalningarna
äro definitiva först efter regleringens avveckling, ett förhållande som enligt
vad i det följande utvecklas bör komma till uttryck i utgiftsredovisningen.
I de här redovisade subventionsanspråken ingå jämväl kostnaderna för den
kol och koks, som lagerhandeln erhållit från statens reservförrådsnämnd.
Dessa leveranser, som vid slutet av mars uppgingo till omkring 260,000 ton
koks och omkring 28,000 ton kol, ha enligt för reservförråden gällande principer
debiterats lagerhandeln till priser, som svarat mot gällande cifpriser
ökade med å varorna nedlagda transport- och lagringskostnader inom
landet. Då ifrågavarande lager inköpts väsentligen före krigsutbrottet och
sålunda till betydligt lägre cifpriser, har statens reservförrådsnämnd härigenom
erhållit ett avsevärt överpris å sina leveranser. Mot subventionskostnaden
svarar sålunda ett betydande belopp — sammanlagt omkring 5.8 miljoner
kronor — som ur viss synpunkt kan betraktas som affärsvinst för
staten. Denna vinst blir vid förnyelse av nämndens lager till nuvarande
priser nödvändig för nedskrivning av ersättningsinköpen till förkrigsvärden
i enlighet med de för nämndens verksamhet fastställda principerna.
För att klargöra innebörden av den i det föregående givna beräkningen
rörande subventionskostnaden och samtidigt belysa, hur den förda prissättningspolitiken
förhållit sig till importpriserna, har i följande tabell gjorts
en sammanställning för ifrågavarande period av de genomsnittliga importpriserna
per ton stenkol och koks, beräknade enligt lagerhandlarnas rapporter,
och de fastställda utförsäljningspriserna för Stockholm m. fl. större
importhamnar. Siffrorna, som i vissa fall äro preliminära och i andra fall
icke kunna göra anspråk på generell giltighet, avse i första hand att belysa
principerna för subvcntionsberäkningen.
Den marginal för importörens kostnader och handelsvinst, varmed i tabellen
räknats, är den av kolnämnden i allmänhet medgivna. Marginalen,
Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 1 saml. Nr 297. 2
18 Kungl. Maj:ts proposition nr 297.
Subventionsberäkningen per ton.
Genom- snittligt importpris |
D:o minskat = »brutto-subvention» |
Fastställt utförsälj- ningspris |
D.o minskat |
»Nettosub- vention» (= »brutto-subvention» |
|
Koks |
|||||
18 sept.—31 okt.......... |
48.09 |
16.32 |
45.15 |
— |
16.32 |
November............... |
50.18 |
18.41 |
52.40 |
7.25 |
11.16 |
December ............... |
52.21 |
20.44 |
52.40 |
7.25 |
13.19 |
Januari.................. |
60.25 |
28.48 |
52.40 |
7.25 |
21.23 |
Februari................. |
77.18 |
45.41 |
67.40 |
22.25 |
23.16 |
Mars.................... |
86.02 |
54.25 |
67.40 |
22.25 |
32.00 |
Stenkol |
|||||
18 sept.—31 okt.......... |
41.70 |
21.40 |
30.- |
— |
21.40 |
November............... |
44.38 |
24.03 |
41.— |
11.- |
13.03 |
December................ |
47.86 |
27.56 |
41.— |
11.— |
16.56 |
Januari.................. |
51.09 |
30.79 |
41.— |
11.— |
19.79 |
Februari ................ |
60.97 |
40.67 |
53.75 |
23.75 |
16.92 |
Mars.................... |
62.95 |
42.65 |
53.75 |
23.75 |
18.90 |
som skall innefatta även återförsäljares vinst och omkostnader, har beräknats
såsom skillnaden mellan det normala utförsäljningspriset den 1 september
1939 och det normala cifpriset den 15 augusti samma år. För koks
utgjorde nämnda priser 45.15 kronor per 1,000 kg. respektive 32.25 kronor
per 1,015 kg. (31.77 kronor per ton å 1,000 kg.) och marginalen sålunda
13.38 kronor för 1,000 kg. För stenkol voro motsvarande priser fastställda
till 30 och 20.60 kronor samt marginalen till 9.70 kronor.
De i tabellen lämnade siffrorna å nettosubventionskostnaden per ton ange
det importören gottskrivna beloppet, därest den stenkol och koks, som försäljes
en viss månad, i sin helhet har inköpts till det för samma månad angivna
importpriset. I verkligheten inträffar detta väl aldrig. I allmänhet
föreligger en viss tidsförskjutning, så att de varor, som säljas, i större eller
mindre omfattning ha inköpts till andra priser än de under månaden gällande
importprisema.
Siffrorna å nettosubventionskostnaden innefatta hela kostnaden för kolprisregleringen,
sålunda även samtliga krigsförsäkringskostnader. För bedömande
av den förda prissättningspolitiken vore av värde att äga uppgifter
rörande de belopp, till vilka sistnämnda kostnader (kasko- och varuförsäkring)
genomsnittligt uppgått under olika månader. Tillgängligt material medgiver
emellertid icke en sådan beräkning. En teoretisk kalkyl för svenska
fartyg giver föga ledning på grund av de vida variationsmarginaler, som betingas
av försäkringskostnadernas växlingar efter storleken av fartyget och
efter om detta gått i barlast eller icke etc. Helt grovt kan man räkna med att
krigsförsäkringskostnadema för kolfrakt från England till västkusthamn vid
periodens slut rört sig mellan 6 och 12 kronor per ton.
Stockholm i finansdepartementet den 4 maj 1940.
407653. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.