Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

1

Nr 273.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om höjning av utskiftningsskatten; given Stockholms
slott den 10 maj 1940.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning om höjning av utskiftningsskatten.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang lill riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 273.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 273

Förslag

till

förordning om höjning av utskiftningsskatten.

Härigenom förordnas — med ändring av vad i 1 § förordningen den
27 juni 1927 (nr 321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska
bankbolags tillgångar1 stadgats rörande skattesatsen för utskiftningsskatten
— att nämnda skatt skall tillsvidare utgå med trettio kronor för
varje fullt hundratal kronor av det beskattningsbara beloppet.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
men äger icke tillämpning i fall då beslut av aktiebolag örn nedsättning av
aktiekapitalet eller beslut örn aktiebolags trädande i likvidation anmälts för
registrering före den 15 november 1939.

1 Senaste lydelse av 1 § se SFS 1938:373.

Kungl. Maj.ts proposition nr 273.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
10 maj 1940.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga örn
höjning av utskiftningsskatten samt anför därvid följande:

Utskiftningsskatt erlägges jämlikt förordningen den 27 juni 1927, nr 321,
till staten av svenskt aktiebolag, som i samband med nedsättning av aktiekapital
eller vid bolagets upplösning utskiftar tillgångar, och utgår å därvid
utskiftat belopp, i den mån detta icke är att anse såsom återbäring av
tillskjutet belopp. Utskiftningsskatten är sålunda en skatt å besparade vinstmedel,
vilka ej i vanlig ordning utdelats utan tillfalla aktieägare först i
samband med bolagets upplösning eller nedsättning av aktiekapital. Skatten
utgör 12 procent å det belopp som sålunda skall beskattas. När ett
företag bedrives i aktiebolagets form, utgör skatten å utdelningarna den
från skattesystemets utgångspunkter primära skatten, genom vilken vederbörlig
hänsyn tages till aktieägarnas skatteförmåga. Skatten å själva aktiebolagen
avser i första hand att åstadkomma merbeskattning av inkomster
förvärvade genom bolagen. Den omständigheten, att vid ett bolags upplösning
ingen del av de till aktieägarna utskiftade beloppen beskattas såsom utdelning
hos dessa, betecknar alltså i och för sig en lucka i systemet. Denna
utfylles genom utskiftningsskatten, i det att vid utskiftningen en proportionell
skatt uttages av aktiebolaget i stället för skatt direkt å aktieägarna.
Utskiftningsskattens karaktär framstår särskilt tydligt, örn man jämför med
förhållandet i fråga örn ekonomiska föreningar. Beträffande dessa förefinnes
nämligen ej någon sådan lucka som beträffande aktiebolagen, utan
besparade vinstmedel, som utskiftas i samband nied föreningens upplösning,
beskattas såsom utdelning hos föreningsdelägarna i vanlig ordning.
Utskiftningsskatten har sålunda intet direkt samband med aktiebolagens beskattning.
Dess utformning bestämmes i stället helt av aktieägarnas egen
beskattning.

Anledningen till att utskiftningsskatten infördes var emellertid ej blott
den, att därigenom en lucka i skattesystemet blev i viss mån tilltäppt, utan
också den, alt en tendens bade förmärkts att systematiskt utnyttja den möj -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 273-

lighet till erhållande av skattefrihet som förelåg, i det man i stället för att utdela
vinster i vanlig ordning upplöste aktiebolagen och eventuellt bildade
nya bolag.

Skattesatsen för utskiftningsskatten var till en början 5 procent. I samband
med 1938 års skattereform1 höjdes skattesatsen till 12 procent. Såsom
motivering för åtgärden anfördes den höjning av inkomstbeskattningen som
ägt rum sedan utskiftningsskatten infördes. Då denna skatt skulle utgöra
kompensation såväl för stats- som kommunalskatten å utdelningar, syntes
en lägre skattesats än 12 procent knappast kunna dåmera ifrågakomma.
En skattesats av denna storlek syntes också vara erforderlig för att förekomma
att större inkomsttagare tillfälligt utnyttjade aktiebolagsformen för
att hemtaga mer eller mindre tillfälliga större inkomster i fall då de skulle
kunna finna det med sin fördel bättre förenligt att betala den skatt, som
belöpte å aktiebolaget såsom sådant, jämte utskiftningsskatten, än att erlägga
den personliga skatt, varom fråga skulle varit, örn bolaget ej bildats.
Den omständigheten, att för vinster, som vore höga i förhållande till bolagets
storlek, skatten vid den samtidigt genomförda proportionella beskattningen
av aktiebolag bomme att bliva avsevärt sänkt, gjorde det till en angelägenhet
av vikt att höjningen av utskiftningsskatten företoges.

I en inom finansdepartementet upprättad, den 24 april 1940 dagtecknad
promemoria har frågan om en höjning av utskiftningsskatten upptagits till
behandling. Under erinran om att skattesatsen för utskiftningsskatten bör
stå i viss relation till den procentsats, som gäller vid beskattning av utdelningar,
lämnas i promemorian till en början i tabellform uppgift å den
skatteprocent, varmed utdelningen skulle ha beskattats, örn den tillfallit fysisk
person med beskattningsbart belopp (beskattningsbar inkomst) -— oavsett
utdelningen — å respektive 5,000, 10,000, 25,000 och 100,000 kronor,
enligt de grunder, som fastställts för budgetåren 1938/39 och 1939/40 samt,
på sätt framgår av propositionen nr 185 med förslag till förordning örn värnskatt
för budgetåret 1940/41, antagits skola komma att gälla för sistnämnda
budgetår (inkomst- och förmögenhetsskatt med bottenskatten vid 120 °/o
samt värnskatt enligt förslaget). För budgetåret 1938/39 (utdebitering på
grundval av taxeringen år 1938) har räknats med en genomsnittlig kommunal
uttaxering (kommunal inkomstskatt, municipalskatt, landstingsskatt,
vägskatt) för hela riket av 10 kronor 20 öre per skattekrona. För budgetåret
1939/40 lia fullständiga statistiska upplysningar rörande kommunalbeskattningen
ännu icke kunnat erhållas, men med ledning av tillgängliga uppgifter
rörande landstingens, städernas och vägdistriktens utdebitering och under
antagande av oförändrad utdebitering i landskommunerna har den genomsnittliga
kommunala utdebiteringen på grundval av 1939 års taxering
beräknats till 10 kronor 65 öre per skattekrona. För budgetåret 1940/41
har antagits samma utdebitering som för budgetåret 1939/40.

1 Se 1936 års skattekommittés betänkande (S. O. U. 1937:42) sid. 195—197, prop. 258/1938
sid. 186—187, 200, bevillningsutskottets betänkande 32/1938 sid. 56.

Kungl. Maj.ts proposition nr 273.

5

Tabellen har följande utseende:

Budgetåret 1938/39

Budgetåret 1939/40

Budgetåret 1940/41

Beskatt-

ningsbart

belopp

(inkomst)

Summa
stats-skatter
o. komm.
progr.-skatt

Summa

kommu-

nala

skatter

Summa

skatter

Summa

stats-

skatter

Summa

kommu-

nala

skatter

Summa

skatter

Summa

stats-

skatter

Summa

kommu-

nala

skatter

Summa

skatter

Kr.

P r

o c e

n t

5,000

6.23

10.20

16.43

9.90

10.65

20.55

12.10

10.65

22.75

10,000

11.87

10.20

22.07

17.70

10.65

28.35

19.80

10.65

30.45

25,000

17.33

10.20

27.53

29.70

10.65

40.35

33.80

10.65

44.45

100,000

30.73

10.20

40.93

47.70

10.65

58.35

52.30

10.65

62.95

I promemorian påpekas, att — såsom framginge av sammanställningen
— den år 1938 företagna höjningen av skattesatsen för utskiftningsskatten
redan från början knappast varit tillräcklig. Sedan dess hade den direkta
beskattningen, särskilt den statliga, undergått en betydlig skärpning,
som finge antagas bliva i huvudsak bestående under de närmaste åren. En
höjning av utskiftningsskatten syntes därför vara ofrånkomlig så mycket
mera som någon tendens till ökning av de utskiftade beloppen under senaste
tiden kommit till synes. Med hänsyn till skattebelastningen å fysiska
personer syntes skattesatsen för utskiftningsskatten icke böra sättas lägre
än till 30 procent.

I promemorian beröres därefter ett spörsmål, som vid tidigare utredningar
rörande utskiftningsskatten varit föremål för uppmärksamhet. Härom
anföres följande:

Enligt 54 § kommunalskattelagen och 7 § förordningen om statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt äro svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar,
vilka icke driva bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse,
frikallade från skattskyldighet för utdelning från svenska aktiebolag
och svenska ekonomiska föreningar. Skattefriheten avser att undvika
s. k. kedjebeskattning och infördes beträffande statsbeskattningen år
1928. Med hänsyn till dessa bestämmelser kunde det möjligen anses följdriktigt
att från skatteplikt till utskiftningsskatt även undantaga vad som vid
nedsättning av aktiekapital i eller upplösning av svenskt aktiebolag utskiftas
till annat sådant bolag eller svensk ekonomisk förening.

I propositionen 134-11927, som ligger till grund för lagstiftningen om utskiftningsskatt,
fann emellertid föredragande departementschefen vägande
skäl tala mot en utsträckning av skattefriheten för utdelning å aktier till
området för utskiftningsskatten. Mot en skattefrihet talade för det första
rent praktiska hänsyn. Sålunda anfördes, att för det utskiftande företaget
det skulle bliva hart när omöjligt att tillfredsställande utreda, i vilka fall
utskiftade medel tillfallit någon, som borde åtnjuta skattefriheten, samt att
taxeringsförfarandet skulle försvåras. För övrigt förelåge ej fullt samma
skäl, som föranlett friheten från skattskyldighet för utdelning, i^ det att det
vore en väsentlig skillnad mellan ett bolag, som för ett ändamålsenligt be -

c

Kungl. Maj-.ts proposition nr 273.

drivande av sin verksamhet krävde en organisation med dotterbolag, och
ett bolag, som funne en dylik anordning obehövlig och upplöste dotterbolaget.
Det stöde dessutom moderbolaget fritt att före dotterbolagets trädande
i likvidation genom utdelning uttaga dotterbolagets besparade vinstmedel,
så att till utskiftning återstode allenast aktiekapital och reservfond.
Dessutom kunde befaras, att en dylik skattefrihet beträffande utskiftningsskatten
skulle kunna användas till ett kringgående av författningen. Med
anledning därav och då den genom utskiftningsskatten vunna lösningen av
frågan örn beskattning av bolags besparade vinstmedel tills vidare måste
betraktas såsom i viss mån provisorisk, fann departementschefen sig icke
böra föreslå liknande bestämmelser om skattefrihet beträffande utskiftade
medel som i fråga örn utdelning till aktiebolag.

Bolagsskattebereclningen upptog i sitt år 1931 avgivna betänkande (S. O. U.
1931:40) — i samband med ett förslag om höjning av skattesatsen för utskiftningsskatten
från 5 till 10 % — förevarande fråga till behandling. Beredningen
föreslog därvid en bestämmelse av innehåll att därest vid utskiftning
av bolags tillgångar medel, som träffats av utskiftningsskatt, tillskiftats
svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening eller ock fysisk
person, som är rörelseidkare och för sin rörelse innehaft den eller de aktier,
för vilka utskiftning skett, skulle mottagaren, såvida medlen eller del därav
för honom utgjort vinst, vara berättigad att av statsverket utbekomma den
på medlen belöpande utskiftningsskatten, dock ej mera än vad som motsvarade
en niondel av vinsten. Förslaget sammanhängde helt med den av beredningen
jämväl behandlade frågan om beskattning av vinst vid avyttring
av aktier, som äro att räkna såsom tillgång i rörelse. I den mån vinst
uppstode genom avyttring av dylika aktier, skulle enligt beredningens förslag
sådan vinst utgöra intäkt av rörelsen. Beredningen hade övervägt, huruvida
beskattning av vinst genom utskiftning såsom inkomst av tillfällig
förvärvsverksamhet (realisationsvinst) borde berättiga till restitution av utskiftningsskatt.
En sådan utsträckning av rätten till restitution syntes dock
icke tillräckligt motiverad ur de synpunkter som föranlett förslaget om restitution
av utskiftningsskatt. Beredningen framhöll, att realisationsvinstbeskattning
redan förekom vid sidan av utskiftningsskatten.

I yttrande över bolagsskatteberedningens betänkande tillstyrkte kammarrätten
förslaget om höjning av skatteprocenten för utskiftningsskatten men
avstyrkte — huvudsakligen av praktiska och statsfinansiella skäl -— den
ifrågasatta restitutionsrätten. Beredningens förslag att beskatta vinst på försäljning
av aktier i rörelse m. m. såsom inkomst av rörelse avstyrktes jämväl
av kammarrätten och upptogs ej vid 1938 års skattereform.

1936 års skattekommitté, vars år 1937 avgivna förslag låg till grund för
den år 1938 vidtagna höjningen av skattesatsen för utskiftningsskatten, avsåg
att göra övriga med utskiftningsskatten sammanhängande frågor, däribland
nu förevarande spörsmål, till föremål för ytterligare överväganden.
Kommittén avslutade emellertid sitt arbete utan att hava behandlat vare
sig dessa frågor eller vissa andra till ett senare skede av utredningen sparade
spörsmål. Dessa voro nämligen enligt kommitténs mening av den beskaffenhet,
att med utredningen därav kunde på grund av nu inträdda förhållanden
anstå eller att de lämpligen kunde upptagas till behandling i
annan ordning.

Av vad nu anförts torde framgå svårigheten att finna en tillfredsställande
lösning av förevarande spörsmål. Detta torde få upptagas till fortsatt
behandling vid en kommande översyn av de skatter, som i skilda avseenden
komplettera skattesystemet, särskilt utskiftnings- och ersättningsskatter -

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

7

na. Den skärpta beskattningen av fysiska personer torde göra etet nödvändigt
att snart igångsätta en dylik utredning. Den nu starkt motiverade höjningen
av utskiftningsskatten kan emellertid icke uppskjutas i väntan på
resultatet härav. Det må för övrigt framhållas att skälen för en utvidgning
av friheten från kedjebeskattning för aktiebolag och ekonomiska föreningar
till ifrågavarande område icke äro oomtvistliga. De av departementschefen
vid framläggandet av 1927 års proposition anförda synpunkterna mot en
dylik skattefrihet torde nämligen fortfarande böra tillmätas stor betydelse.

Beträffande tidpunkten för genomförandet av den föreslagna skärpningen
av utskiftningsskatten anföres i promemorian, att då höjningen av den
vanliga inkomstbeskattningen till största delen föranletts av den rådande
krissituationen, det syntes befogat att från den föreslagna skärpningen av
utskiftningsskatten undantaga utskiftade belopp i de fall då beslut av aktiebolag
om nedsättning av aktiekapitalet eller beslut om aktiebolags trädande
i likvidation anmälts för registrering före den 1 september 1939. Att skattehöjningen
såtillvida gjordes retroaktiv, att den träffade bolag, som efter
nämnda tidpunkt beslutat utskifta kapital, syntes icke kunna föranleda berättigad
gensaga. I och med krigsutbrottet måste nämligen risken av skärpt
direkt beskattning hava varit uppenbar. I detta sammanhang erinras i promemorian
därom att för budgetåret 1939/40 såväl fysiska som juridiska personer
genom den i december 1939 beslutade värnskatten fått vidkännas ett
tillägg av stor omfattning till den i juni samma år i vanlig ordning fastställda
inkomst- och förmögenhetsskatten.

Vid promemorian var fogat ett inom finansdepartementet upprättat förslag
till förordning om höjning av utskiftningsskatten. Med hänsyn till att
vid inkomstbeskattningen den extraordinära beskattningen icke inarbetats i
de vanliga skatteskalorna har det synts lämpligt att låta ändringen av skattesatsen
för utskiftningsskatten meddelas i en särskild förordning. Övergångsbestämmelsen
har formulerats i anslutning till motsvarande bestämmelse
vid 1938 års ändring (förordning den 17 juni 1938, nr 373). I promemorian
anmärkes, att på grund av övergångsbestämmelsen den höjda skattesatsen
icke skulle komma att tillämpas vid årets taxering, men att proposition i ämnet
likväl, särskilt för att skapa full klarhet på denna punkt för de skattskyldiga,
syntes böra avgivas till årets riksdag.

Över promemorian ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av kammarrätten,
riksräkenskapsverket, kommerskollegium, Överståthållarämbetet ävensom
länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands
län. Kommerskollegium har vid sitt utlåtande fogat infordrade
yttranden från Sveriges industriförbund och Stockholms handelskammare.

Kammarrätten, riksräkenskapsverket, Överståthållarämbetet och de hörda
länsstyrelserna lia samtliga icke funnit anledning till erinran mot det i promemorian
framlagda förslaget. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
tillfogar, att förslaget, som enligt länsstyrelsens uppfattning ur olika synpunkter
vore lämpligt avvägt, utgjorde en nödvändig åtgärd till förhindrande
av medelsdispositioner inom aktiebolagen, som stöde i strid mot ut -

8

Kungl. Majlis proposition nr 273.

skiftningsskattens grunder, samtidigt som de inträffade krisförhållandena
syntes göra att den ökade skattetungan i dylika fall finge anses vara både
naturlig och rimlig.

Länsstyrelsen i Malmöhus län motiverar sitt tillstyrkande av förslaget
på följande sätt:

Det lär inte kunna bestridas, att utskiftningsinstitutet i hög grad missbrukats
för vinnande av skattelättnad, och åtgärder till förekommande härav
böra på intet sätt anses opåkallade. Den nu ifrågasatta höjningen av utskiftningsskatten
kan väl i viss mån tjäna såsom korrektiv häremot, även om
detta korrektiv icke kan anses i alla avseenden tillfredsställande. Därest
man nämligen avser att med utskiftningsskatten träffa fonderade vinstmedel,
och örn något annat kan icke gärna bliva tal, kommer ju detta att för
bolaget innebära en dubbelbeskattning. Ifrågavarande vinstmedel hade väl
riktigare bort skattläggas hos aktieägarna. Sett ur denna synpunkt kommer
den till ett visst procenttal fastställda utskiftningsskatten att verka förryckande
på den progression som fastställts för inkomstbeskattningen i övrigt.
Men icke nog härmed: effektiviteten av en förhöjd utskiftningsskatt såsom
barriär mot eventuellt missbruk blir belt och hållet beroende av till vilket
inkomstskikt aktionärerna eller huvudparten av dem äro att hänföra. I betraktande
av att utskiftning i skattelindringssyfte i de flesta fall försiggå
inom familjebolag eller bolag med allenast ett färre antal aktieägare, vilka
i regel befinna sig rätt högt på inkomstskalan, torde lätt inses, att den nu till
30 procent föreslagna höjningen av utskiftningsskatten långt ifrån kan anses
utgöra en tillförlitlig spärr mot missbruk. Sådant torde överhuvud taget
knappast kunna förhindras genom åtgärder av denna art. Frågan synes
emellertid med det snaraste böra göras till föremål för utförlig utredning
och lagstiftning. Då emellertid i det nu framlagda förslaget till förordning
om höjning av utskiftningsskatten ifrågasatts en giltighetstid allenast tills
vidare, har länsstyrelsen mot detsamma intet att erinra.

Sveriges industriförbund, med vilket Stockholms handelskammare instämmer,
anför:

Före införandet av utskiftningsskatten år 1927 hade förbundet tillfälle att
framlägga sina synpunkter på denna form av beskattning, därvid förbundet
gav uttryck åt en kritisk inställning till vissa av de principer, på vilka skatten
var uppbyggd. Utskiftningsskatten vore — anförde förbundet —- avsedd
att träffa icke blott aktiebolags samlade fonderade årsvinster — vilka skulle
lia blivit taxerade till B-skatt, därest denna bibehållits — utan den ginge vida
utöver inkomstskattebegreppet, i det att den vore avsedd att jämväl träffa
vinst, som vid bolagets upplösning och realisationen av dess egendom befunnes
lia uppstått genom värdestegring å denna. Skatten vöre sålunda att
betrakta såsom ett slags värdestegringsskatt å bolags egendom, som folie
helt utom vårt skattesystem i övrigt och som icke hade någon motsvarighet
för andra skattskyldiga. Ett annat principiellt fel hos utskiftningsskatten
vore, att de, som finge vidkännas densamma, i stor utsträckning bleve andra
än de, som dragit fördel av de vinster som beskattades. Det kunde sålunda
inträffa, att ett bolag, som under en följd av år drivit en vinstgivande rörelse
och som därunder förmått konsolidera sin ställning, på grund av försämrade
konjunkturer med ty åtföljande tillbakagång i rörelsen nödgades för undvikande
av förluster träda i likvidation. Därvid komme bolaget att få erlägga
utskiftningsskatt för de besparade vinstmedlen. Aktieägarna, som måhända
köpt sina aktier under uppgångsperioden till högt pris, finge kanske

Kungl. Maj.ts proposition nr 273.

9

vidkännas förlust vid upplösningen, men icke desto mindre komme de att
drabbas av skatt för den vinst bolaget haft många år tidigare och som i själva
verket icke kommit dem utan förutvarande aktieägare till godo. Enligt
förbundets mening vore det fullt naturligt, om de aktieägare, som drabbades
av utskiftningsskatten, skulle betrakta detta såsom en svår orättvisa.

Då år 1928 den s. k. kedjebeskattningen avskaffades, borde såsom följd
vidtagits därav betingade ändringar av jämväl reglerna angående utskiftningsskatt.
Frågan härom blev visserligen diskuterad men föranledde av
olika skäl icke till någon åtgärd. Det väsentliga skälet torde hava varit, att,
såsom av departementschefen anfördes, »den genom utskiftningsskatten
vunna lösningen av frågan örn beskattning av bolags besparade vinstmedel
tills vidare måste anses såsom i viss mån provisorisk». I bolagsskatteberedningens
år 1931 framlagda betänkande upptogs emellertid frågan och förslag
gjordes örn det här avsedda spörsmålets ordnande genom ett restitutionsförfarande.
Detta förslag har hittills lämnats obeaktat. 1936 års skattekommitté,
på vars förslag skattesatsen för utskiftningsskatten år 1938 höjdes
från ursprungliga 5 till 12 procent, avsåg att göra de med utskiftningsskatten
sammanhängande spörsmålen till föremål för ytterligare överväganden men
avslutade dock sitt arbete utan att hava behandlat dessa och vissa andra
frågor och under uttalande, att desamma vöre av beskaffenhet, att med utredningen
därav kunde anstå eller att de lämpligen kunde upptagas till behandling
i annan ordning.

Då nu i den remitterade promemorian göres förslag om ytterligare höjning
av skattesatsen, nämligen till icke mindre än 30 procent, vitsordas ånyo
behövligheten av att de med utskiftningsbeskattningen sammanhängande
spörsmålen upptagas till översyn, därvid tillägges, att den skärpta beskattningen
av fysiska personer torde göra det nödvändigt att snart igångsätta en
dylik utredning.

Att utskiftningsskatten i sitt nuvarande skick är en oriktigt utformad och
för den skull orättvis skatt har således varit erkänt allt från beskattningens
tillkomst. Anledningarna till att intet hittills åtgjorts för bättrandet av det
felaktiga må vara vilka som helst. Uppenbart är i alla händelser, att i samma
mån som skattens tyngd ökas känslan av orättvisan måste hos dem, som
därav drabbas, bliva allt starkare. Det är icke rimligt att fortsätta med att
hänvisa till blivande utredningar samtidigt med att förslag göres örn omedelbar
höjning av skattesatsen till att motsvara nära en tredjedel av det beskattningsbara
beloppet. Oriktigheten av ett dylikt tillvägagående framträder
så mycket mera som det icke lärer med fog kunna göras gällande, att
detsamma är påkallat av något betydande fiskalisk! intresse. Däremot kan
lill vägagåendet väl bliva lill nackdel även för det allmänna genom att möjligheterna
att vidtaga nyttiga organisatoriska ändringar inom näringslivet försvåras.

Den så länge i utsikt ställda utredningen bör antagas kunna hinna färdigställas
i så god tid, att förslag i ämnet må kunna redan innevarande år
föreläggas riksdagen, som tvivelsutan kommer att sammanträda även under
hösten. Sedan frågan örn utskiftningsskattens skärpning nu blivit väckt
och genom den uppgjorda promemorians utremitterande gjorts offentlig,
synes hinder ej böra möta mot att de beskattningsregler, sorn må följa av
utredningen, göras retroaktiva genom alt förklaras tillämpliga i sådana fall,
då beslut örn likvidation eller nedsättning av aktiekapital registrerats, förslagsvis
efter den t maj 1940.

Oavsett huruvida den av förbundet härmed påkallade utredningen kommer
till stånd eller icke, hör förslaget i promemorian ali den avgörande tidpunkten
skall bestämmas till den I september 1939 icke godtagas. Motivet
Milling till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 273. 2

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Departements chefen.

härför säges vara, att risken av skärpt direkt beskattning måste hava varit
uppenbar i och med krigsutbrottet. Det är emellertid löga sannolikt, att
krigsutbrottet framkallat benägenhet hos bolagen att utskifta kapital i syfte
att undgå beskattning. Fastmera torde få antagas, att utskiftning, även
efter krigsutbrottet, regelmässigt förestavats av fullt legitima skäl. Med de
stegrade krav på likviditet, som kriget allmänt medfört för bolagens del,
torde för övrigt möjligheterna att återbetala kapital till aktieägarna hava
högst avsevärt beskurits. En utskiftning av kapital — i samband med likvidation
eller eljest —- är dessutom i allmänhet en för ett bolag så betydelsefull
och genomgripande åtgärd, att den överväges under rätt lång tid, innan
den sättes i verket. Allt detta gör, att den föreslagna retroaktiviteten —
frånsett att den principiellt är förkastlig — icke kan anses sakligt motiverad.
Det bör erinras om, att den år 1938 företagna höjningen av utskiftningsskatten
endast drabbade sådana beslut örn likvidation eller nedsättning
av aktiekapital, som registrerats efter tidpunkten för offentliggörandet
av förslag i ämnet.

Kommerskollegium anför:

Utskiftningsskatten, vilken tillkom för att fylla den lucka i skattesystemet,
som uppstod med den s. k. B-skattens upphävande, var redan från början
i viss mån att betrakta såsom en provisorisk lösning av detta spörsmål.
Vissa brister, som vidlåda denna skatteform, ha bl. a. från näringslivets sida
framhållits. Det är givet, att dessa framträda skarpare ju högre skattebelastningen
göres. Då emellertid utskiftningsskatten är en beskattning hos
aktiebolaget av dess besparade vinstmedel vid utskiftningen härav, vilken
träder i stället för den skatt, som skulle uttagits bos aktieägaren, om vinstmedlen
utdelats, måste för vinnande av en likformig beskattning krävas,
att skattesatsen avpassas efter skattebelastningen å fysiska personer och
att denna anpassning icke fördröjes. Kollegium anser sig därför böra tillstyrka
den föreslagna höjningen av utskiftningsskatten. Med en höjning av
skattesatsen blir det emellertid allt angelägnare, att den avsedda utredningen
av de hithörande skatteproblemen i möjligaste mån påskyndas.

I avseende å den föreslagna retroaktiviteten av skattehöjningen finner
kollegium de av industriförbundet anförda skälen tala för att i överensstämmelse
med vad fallet var vid 1938 års skattehöjning den tidpunkt, då förslag
i ämnet offentliggjordes, blir avgörande och att sålunda den höjda skatten
tillämpas där beslut örn nedsättning av aktiekapital eller likvidation
anmälts för registrering efter nämnda tidpunkt.

Nödvändigheten av att utskiftningsskatten höjes för vinnande av bättre
överensstämmelse med den nuvarande, starkt förhöjda skattenivån för fysiska
personer är — såsom framgår redan av de i departementspromemorian
anförda siffrorna — uppenbar och bar också i de avgivna yttrandena allmänt
vitsordats. Emot den föreslagna skattesatsen, 30 procent, lia de myndigheter,
som yttrat sig över promemorian, ej heller haft något att erinra.
De i ärendet börda näringsorganisationerna ha emellertid, under förmenande
att utskiftningsskatten i dess nuvarande skick vore oriktigt utformad och
fördenskull orättvis, yrkat uppskov med skattehöjningen i avbidan på ny utredning
i ämnet. Då organisationerna därvid även gått in på frågan örn den
principiella motiveringen för skatten, vill jag endast erinra, att bolagsskatteberedningen,
som företagit den senaste fullständiga utredningen i hithörande

Kungl. Maj.ts proposition nr 273.

11

frågor, vid granskning av nämnda motivering funnit densamma alltjämt
vara hållbar. För egen del anser jag att den föreslagna höjningen av utskiftningsskatten
utan dröjsmål bör genomföras. Såsom i promemorian anförts
torde en allmän översyn av utskiftnings- och ersättningsskatterna
och därmed sammanhängande problem snart få vidtagas, särskilt med
hänsyn till nödvändigheten att om möjligt täcka de luckor som kunna
finnas i skattesystemet. Att uppskjuta den starkt påkallade höjningen
av utskiftningsskatten i avbidan på nämnda utredning, som med hänsyn
till svårighetsgraden av hithörande problem icke kan tänkas bliva slutförd
på kort tid, synes mig icke böra ifrågakomma.

Beträffande tidpunkten för skattehöjningens inträdande har i promemorian
föreslagits, att från skärpningen skulle undantagas utskiftade belopp i
de fall då beslut om nedsättning av aktiekapitalet eller trädande i likvidation
anmälts för registrering före den 1 september 1939. Till denna ståndpunkt
ha samtliga hörda myndigheter utom kommerskollegium anslutit sig.
Sistnämnda myndighet har understött ett av näringsorganisationema framställt
yrkande, att tidpunkten för förslagets offentliggörande (den 24 april 1940) i
detta hänseende skulle vara avgörande, så att de bolag, som dessförinnan
anmält nedsättning av aktiekapitalet eller likvidation, skulle gå fria från
skattehöjningen. Utan att anlägga fiskaliska synpunkter på saken kan jag
för min del icke finna det annat än rimligt att — liksom samtliga fysiska
och juridiska personer genom värnskatten drabbades av en opåräknad tillläggsbeskattning
för det löpande budgetåret — de aktiebolag, som efter
krigsutbrottet beslutat utskiftning av kapital, få betala utskiftningsskatt efter
en skattesats som anpassats efter det nya läget. Jag vill likväl förorda den
jämkningen i förslaget, att den avgörande tidpunkten bestämmes till dagen
för avlämnandet i riksdagen av propositionen om värnskatt, eller den 15
november 1939.

I det vid promemorian fogade författningsförslaget, som vid remissen ej
föranlett någon erinran, torde övergångsbestämmelsen böra ändras i enlighet
med vad nu anförts.

Föredraganden hemställer härefter, att förenämnda förslag till förordning
om höjning av utskiftningsskatten måtte genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

V. Schwartz.