Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

1

Nr 258.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående lån för uppförande
av en anläggning för tillverkning av strängbetong;
given Stockholms slott den 10 maj 1940.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Fritiof Domö.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Alaj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
10 maj 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköed, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Domö, anför efter gemensam
beredning med chefen för finansdepartementet:

I en den 5 februari 1940 dagtecknad framställning har Aktiebolaget Betongindustri
anhållit örn ett lån av statsmedel å 1,000,000 kronor för uppförande
av en fabrik för tillverkning av strängbetong.

Av vid bolagets framställning fogade handlingar framgår bland annat följande: Bolaget

har förvärvat ensamrätten för Sverige för tillverkning av strängbetong
enligt den s. k. hoyerska metoden. Som förberedande arbeten för
upptagande av dylik tillverkning i fabriksdrift har bolaget bedrivit ett ingående
forsknings- och experimentarbete, som dragit kostnader till belopp
överstigande 125,000 kronor. Ehuru bolaget funnit, att en provisorisk tillverkning
icke kunde bliva ekonomiskt lönande, har bolaget dock påbörjat

Bihang lill riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 258.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

en sådan för att därigenom bland annat erhålla nödig erfarenhet för planläggning
av en framtida större fabrikstillverkning. Leverans av bland annat
betongbalkar har sålunda sedan årsskiftet kunnat äga rum till framför
allt förstärkning av skyddsrum. Bolaget har även inköpt en för en större
fabriksanläggning lämplig tomt vid Liljeholmens hamnplan i Stockholm.
Äganderätten till tomten har överflyttats på ett av bolaget bildat dotterbolag,
Aktiebolaget K v. Tryckeriet, vilket även skulle inträda som den egentliga
låntagaren. Dotterbolaget, med ett aktiekapital av 400,000 kronor, skulle
emellertid allenast få karaktären av fastighetsbolag, medan sökandebolaget
skulle bedriva själva fabriksrörelsen och tillhandahålla erforderligt rörelsekapital.
Anläggningskostnaden har preliminärt beräknats till 2,560,230 kronor
enligt följande uppställning:

Tomt ............................................ kronor 1,210,230

Fabriksbyggnad .................................... » 1,100,000

Fasta maskiner och formar .......................... » 250,000

Kronor 2,560,230.

Finansieringen avses skola ske enligt följande plan:

Bottenlån i Stockholms stads sparbank (0—28 % av

värdet) .......................................... kronor 700,000

Lån av tomtförsäljaren, Esselte (28—39 % av värdet . . » 285,000

Statslån (39—79 % av värdet) ...................... » 1,000,000

Lån från Aktiebolaget Betongindustri ................ » 175,230

Aktiekapitalet ...................................... » 400,000

Kronor 2,560,230.

Tomtens nuvarande taxeringsvärde utgör 950,000 kronor. Sedan bebyggelse
skett å densamma, gator framdragits och kaj utbyggts, räknar sökandebolaget
med att taxeringsvärdet kommer att ungefär svara mot anskaffningsvärdet,
eller 2,500,000 kronor.

Som säkerhet för statslånet erbjudes inteckning, liggande efter 985,000
kronor, i den blivande fabriksfastigheten jämte borgen av Aktiebolaget Betongindustri
för å lånet löpande ränta samt för gäldande av årliga amorteringar
å 50,000 kronor under åtta år. Amorteringen föreslås skola börja
sedan 2 år förflutit från lyftningsdagen. Lånet skall bindas på 10 år; efter
denna tids förlopp skall då återstående del av lånet lösas, om långivaren
så fordrar.

över framställningen hava, efter remiss, byggnadsstyrelsen, bostadssociala
utredningen, kommerskollegium och statskontoret avgivit utlåtanden. Vid
kommerskollegii utlåtande är fogat ett från ingenjörsvetenskapsakademien
inhämtat yttrande.

Bgggnadsstyrelsen har anfört följande:

Strängbetongen vore armerad med dragen, seghärdad ståltråd av hög hållfasthet.
Tråden sträcktes med viss kraft före ingjutningen, varigenom erhölles
en förspänning, som sedermera utnyttjades för undvikande av drag -

Kungl. Maj:ts proposition nr 258.

3

spänningar i betongen vid normal belastning. Härigenom vunnes även den
fördelen, alt risken för sprickbildningar på grund av belongens krympning
eliminerades, varjämte avsevärd materialbesparing och reduktion av dimensionerna
ernåddes. Enär konstruktionerna bleve lätta och därför transportkostnaderna
jämförelsevis låga, kunde standardmässig tillverkning av plattor
och balkar av strängbetong troligen ske med ekonomisk fördel. Särskilt
under nuvarande förhållanden då stora svårigheter förelåge att anskaffa
järnbalkar och armeringsjärn till rimliga priser, borde användandet av
strängbetong innebära icke oväsentliga lättnader vid materialanskaffning för
byggnadsföretag. Av de remissakten bilagda handlingarna franninge, att
även vid normala materialpriser byggnadskonstruktör!’ av strängbetong
ställde sig billigare än sådana av vanlig armerad betong.

För användning av strängbetong talade även det förhållandet, att materialen
till denna funnes att tillgå inom landet och att den i jämförelsevis
stor omfattning torde kunna ersätta utländska järnbalkar, av vilka hittills
importerats stora kvantiteter.

Såsom sammanfattning ville styrelsen uttala, att strängbetongen innebure
ett steg framåt mot rationalisering inom husbyggnadsområdet, varför igångsättandet
av en fabriksmässig tillverkning borde i möjligaste män underlättas.
På grund härav och då styrelsen för sin del icke hade något att erinra
mot den av sökandebolaget uppgjorda finansieringsplanen, finge styrelsen
tillstyrka bifall till framställningen.

Bostadssociala utredningen har utlåtit sig på följande sätt:

Med hänsyn till det allmännas självfallna intresse att söka nedbringa kostnaderna
för bostadsbyggande utan att försämra dess kvalitet vore varje uppslag,
som kunde möjliggöra övergång från hantverksmässiga byggnadsmetoder
till rationaliserad industriell produktion, av intresse. En vid husbyggande
och ej minst vid uppförande av ur social och ekonomisk synpunkt
tillfredsställande smålägenheter viktig och omfattande del av produktionen,
där hittills till synes oöverstigliga hinder legat i vägen för verkligt effektiv
rationalisering, representerades av betonggjutningsarbetena. Fabriksmässig
framställning på detta område hade förefallit ekonomiskt nästan otänkbar
på grund av svårigheten att i färdiga enheter transportera, hantera och montera
de mycket tunga betongkonstruktionerna.

Enligt bostadssociala utredningens mening representerade den nya s. k.
slrängbetongen en till sina verkningar på framtida husbyggande betydelsefull
uppfinning. Metoden syntes möjliggöra fabriksmässig framställning av
såväl balkar som plattor av betong, enär det nya materialet på grund av sin
stora hållfasthet torde kunna tillverkas i smäckra dimensioner, som underlättade
erforderliga transporter. Enligt remisshandlingarna bifogade intyg
av experter besutte strängbetong därjämte egenskapen att kunna kapas i
mindre stycken utan att de enskilda delarnas bärighet minskades, under det
att hittillsvarande betongkonstruktioner i de flesta fall endast fungerade
fullgott i komplett skick. Med stöd av nämnda sakkunnigas uttalanden
holle utredningen det för sannolikt, att i första hand bjälklagskonstruktioner
såväl av järn och trä som av betong kunde ersättas av lämpligt utför
made konstruktioner av strängbetong. Även vid takkonstruktioner torde
materialet på grund av sin brandsäkerhet och relativt ringa vikt besitta stora
möjligheter.

Under hänvisning till de intressen utredningen närmast hade att bevaka
ville utredningen även erinra örn de svårigheter beträffande järnförsörjningen,
som framträtt efter krigets utbrott. För bostadsbyggandets del syntes visserligen
dessa svårigheter kunna i ej obetydlig grad undanröjas genom över -

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

gång till mindre järnkrävande konstruktioner. Dock framstode knappheten
eller åtminstone osäkerheten i tillgången på vissa järnvaror, vilka krävdes
för ändamål av i nuvarande läge större angelägenhetsgrad än bostadsbyggande,
såsom ett av de viktigaste argumenten mot åtgärder till stöd för
bostadsproduktionen. Ur bostadsförsörjningssynpunkt vore därför tillkomsten
av inhemsk produktion av ett material med strängbetongens egenskaper
att hälsa med tillfredsställelse.

Då läget på kapitalmarknaden för närvarande syntes lägga hinder i vägen
för finansiering av ifrågavarande tillverkning helt på enskild väg och
då det nya materialet enligt utredningens mening skulle utgöra en värdefull
tillgång för den svenska byggnadsmarknaden, ville utredningen tillstyrka
det sökta lånet av statsmedel för möjliggörande av fabriksmässig tillverkning
av strängbetong.

Ingenjörsvetenskapsakademien — som låtit två sakkunniga av sina ledamöter,
nämligen professorn C. Forssell och teknologie doktorn A. F. Samsioe
granska handlingarna i ärendet ävensom besiktiga den i drift varande
provfabrikationen av strängbetong vid sökandebolaget — har tillstyrkt bifall
till framställningen.

Kommerskollegium har anfört i huvudsak följande:

Den förebragta tekniska utredningen visade, att strängbetong — där armeringen
utgjordes av segliärdad ståltråd, som i tillräcklig omfattning kunde
tillverkas inom landet — torde kunna erhålla en vidsträckt användning
för fabrikstillverkning av olika betongvaror, bland annat för att vid husbyggnader
ersätta bjälklag av vanlig armerad betong eller järnbalkar. Härvid
skulle järnåtgången kunna nedbringas i förra fallet till Vä å Vs och i
senare fallet till Vio å V20. Med hänsyn till begränsningen av möjligheterna
att inom landet tillverka olika profiler av för byggnadsverksamheten erforderliga
järnbalkar syntes det jämväl under normala förhållanden få anses
vara av värde för landet att hava tillgång till en fabriksmässig tillverkning
av strängbetong. Av än större betydelse torde en sådan tillverkning bliva
under tider liknande dem som nu rådde, då möjligheterna till import av för
husbyggnadsverksamheten nödvändiga varor i många fall helt beskurits.
Kollegium funne det därför vara av betydelse att från det allmännas sida
ökad uppmärksamhet ägnades uppslag, som verksamt kunde bidraga till
landets förseende med ändamålsenligt byggnadsmaterial.

Uppförandet av en fabriksanläggning av här ifrågasatt art i fullt driftsfärdigt
skick torde komma att draga en tid av ungefär ett år. Kollegium
hade under hand med sökandebolaget dryftat möjligheten att — i stället för
att under nu rådande ogynnsamma ekonomiska förhållanden igångsätta ett
förhållandevis omfattande nytt fabriksprojekt — utöka den redan i gång
varande provisoriska tillverkningen. Kollegium hade emellertid härvid kommit
till den uppfattningen, att ett sådant provisorium ur flera synpunkter
vöre mindre lämpligt. Dels fordrade tillverkningen tillgång till förhållandevis
stora lokaler och dels vore tillverkningen i stort behov av vissa tekniska
hjälpmedel, som icke kunde komma till användning vid en mindre hantverksmässig
fabrikation. Därtill komme även att produktionskostnaderna
vid en provisorisk drift kunde bliva inemot de dubbla mot vad som räknats
med vid en fullt fabriksmässig tillverkning. Det torde även vara av värde att
byggnadsverksamheten, örn än i ringa omfattning, i möjligaste mån upprätthölles.
Gjorda utredningar hade jämväl givit vid handen, att strängbetong
även under normala förhållanden i ekonomiskt hänseende framgångsrikt
torde kunna konkurrera med andra byggnadsmaterialier.

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

5

Kollegium framhåller vidare, att vid en av kollegium företagen undersökning
hade framgått, att någon mera avsevärd begränsning av byggnadsprogrammet
knappast torde kunna ifrågakomma, därest produktionskostnaderna
skulle kunna hållas nere. Vissa inskränkningar hava dock synts kollegium
möjliga, varigenom det sökta lånebeloppet av statsmedel skulle kunna
minskas till 800,000 kronor. Mot de av sökandebolaget föreslagna lånevillkoren
och säkerheterna för lånet har kollegium icke funnit anledning
till erinran. Enligt kollegii mening borde räntesatsen beräknas lika med
den för lån ur industri- eller manufakturförlagslånefonden gällande samt
lånet av statskontoret efter samråd med kollegium utbetalas i mån av byggnadsarbetets
fortgång. Såsom villkor borde tillika föreskrivas att lånet skulle
lyftas före den 1 oktober 1941.

Statskontoret har anslutit sig till vad kommerskollegium i ärendet anfört
samt därutöver för egen del anfört följande:

Av lånet, som syntes böra löpa med fem procents ränta, torde ett belopp
av 400,000 kronor böra återbetalas under åtta år med lika kapitalbelopp årligen
och återstoden — 400,000 kronor — senast inom tio år, allt från lyftningsdagen.
Såsom säkerhet torde kunna godtagas inteckningar i fastigheten
nr 2 i kvarteret Tryckeriet i Stockholm med förmånsrätt näst efter inteckningar
å 985,000 kronor jämte borgen för lånets amorteringsdel av Aktiebolaget
Betongindustri. Lånet torde få lyftas allteftersom anläggningen färdigställdes,
dock högst med belopp som vid varje tillfälle motsvarade en
tredjedel av det sedan sista utbetalningen nedlagda kapitalet. De närmare
villkoren i övrigt för lånets åtnjutande torde lämpligen kunna utformas med
§§ 20 och 21 kungörelsen den 13 oktober 1927 angående allmänna villkor och
bestämmelser för lån från industrilånefonden såsom förebild.

Erforderliga medel för ändamålet borde äskas av riksdagen under fonden
för låneunderstöd.

Genom den av kriget orsakade krisen har byggnadsverksamheten hårt Departementsdrabbats.
Bland annat föreligga för närvarande stora svårigheter att an- chefen.
skaffa järnbalkar och armeringsjärn till rimliga priser. Varje strävan mot
rationalisering inom husbyggnadsområdet ej minst i syfte att nedbringa kostnaderna
måste därför mötas med intresse. Tillkomsten av inhemsk produktion
av ett material, som i större omfattning kan ersätta utländska varor
exempelvis järnbalkar, av vilka hittills importerats stora kvantiteter, bör hälsas
med tillfredsställelse. Av den i ärendet förebragta utredningen lärer
framgå, att den s. k. strängbetongen ur nämnda synpunkter är att betrakta
såsom en värdefull tillgång för den svenska byggnadsmarknaden. Med hänsyn
härtill och då läget på kapitalmarknaden för närvarande torde lägga
hinder i vägen för finansiering av en tillverkning i fabriksmässig skala av
ifrågavarande betongmaterial helt på enskild väg anser jag mig, i likhet med
de i ärendet hörda myndigheterna, böra tillstyrka, att ett lån av statsmedel
för ändamålet utverkas av riksdagen.

De av kommerskollegium och statskontoret föreslagna lånebestämmelserna
torde böra i huvudsak följas. Lånet, som bör beviljas sökandebolagets
dotterbolag — Aktiebolaget Kv. Tryckeriet — torde sålunda få idgå med

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sand. Nr 258.

-2

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 258.

ett belopp av 800,000 kronor. Utbetalningen av lånet bör ske i den mån
arbetet fortskrider oell med belopp varje gång som statskontoret efter samråd
med kommerskollegium bestämmer. Förräntningen torde, såsom statskontoret
föreslagit, böra ske efter 5 procent. Av lånet bör hälften eller
400,000 kronor återbetalas med lika kapitalbelopp årligen under 8 år och
återstoden, 400,000 kronor, erläggas senast inom 10 år, allt från lyftningsdagen.
Såsom säkerhet torde böra godtagas inteckningar i tomten nr 2 i kvarteret
Tryckeriet i Stockholm till samma belopp som lånebeloppet med förmånsrätt
närmast efter inteckningar å 985,000 kronor jämte borgen för
lånets amorteringsdel av sökandebolaget. I övrigt torde såsom villkor för
lånets åtnjutande i tillämpliga delar böra gälla bestämmelserna i §§ 20 och
21 kungörelsen den 13 oktober 1927 (nr 402) angående allmänna villkor
och bestämmelser för lån från industrilånefonden.

Under åberopande av det anförda och under framhållande att proposition
i ämnet lärer enligt § 54 riksdagsordningen kunna avlåtas utan hinder av
att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade
tid gått till ända, hemställer jag alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

till Lån för uppförande av en anläggning för tillverkning
av strångbetong för budgetåret 1940/41 å kapitalbudgeten
under fonden för låneunderstöd anvisa ett reservationsanslag
av ............................ kronor 800,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Majit
Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Persson.

407854. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.