Kungl. Majus proposition nr 257.
1
tfr 257.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående organiserandet
av ett hemvärn; given Stockholms slott
den 26 april 1940.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 26 april 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Chefen för försvarsdepartementet-, statsrådet Sköld, anmäler, efter gemensam
beredning med cheferna för justitie-, social- och finansdepartementen,
frågan örn organiserandet av ett hemvärn och anför därvid följande:
I. Inledning.
I skrivelse den 26 januari 1940 gjorde överbefälhavaren över rikets försvarskrafter
framställning örn vidtagande av förberedande åtgärder för bildande
av en särskild, frivillig organisation inom lantförsvarets ram, ett hemvärn,
avseende att tillgodose det omedelbara försvaret av hembygden. Organisationens
uppgift angavs rent allmänt vara att öka möjligheterna för ett
omedelbart tryggande av hemorten.
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 257.
1038 40
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 257.
Det uppslag till ytterligare stärkande av vårt lands försvarskraft, som innefattas
i förenämnda förslag, fann jag, såsom framgår av mitt anförande till
statsrådsprotokollet den 2 februari 1940, innebära beaktansvärda fördelar.
Jag fann mig därför böra förorda, att en undersökning rörande möjligheterna
att organisera ett hemvärn borde med det snaraste igångsättas, och föreslog
i anslutning därtill, att åt överbefälhavaren måtte uppdragas att med biträde
av chefen för armén föranstalta örn utförandet av en skyndsam utredning
rörande förutsättningarna för anordnande av en dylik hemvärnsorganisation.
Med bifall till denna hemställan bemyndigade Kungl. Majit mig att i och för
utredningen ställa till överbefälhavarens förfogande de sakkunniga personer,
vilkas biträde kunde befinnas påkallat.
De utredningsmän, som med stöd av detta bemyndigande tillkallats och
vilka antagit benämningen hemvärnskommittén1), hava i skrivelse den 7 mars
1940 till överbefälhavaren överlämnat ett under kontakt med försvars- och
arméstaberna utarbetat förslag i frågan. I skrivelse den 15 mars 1940 har
överbefälhavaren med överlämnande av förslaget förklarat sig kunna i allt
väsentligt ansluta sig till detsamma. Överbefälhavaren har därvid anfört, att,
även örn beträffande några punkter av kommitténs förslag delade meningar
kunde råda, det syntes vara av synnerlig vikt, att en hemvärnsorganisation
av föreslagen karaktär påbörjades. Överbefälhavaren har därför hemställt om
införande av en hemvärnsorganisation enligt av kommittén angivna grunder.
Över kemvärnskommitténs förslag hava utlåtanden avgivits av arméförvaltningen,
försvarsväsendets lönenämnd, statskontoret, riksförsäkringsanstalten,
Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Södermanlands, Malmöhus, Göteborgs
och Bohus, Gävleborgs och Norrbottens län samt luftskyddsinspektionen,
varjämte svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund,
Sveriges landstormsföreningars centralförbund, skytteförbundens överstyrelse,
riksluftskyddsförbundet och landsorganisationen i Sverige inkommit med
yttranden i anledning av detsamma.
II. Allmänna synpunkter.
Kommitténs förslag.
Det förslag till hemvärnsorganisation, som hemvärnskommittén framlagt,
bygger på den allmänna principen, att hemvärnet bland annat av folkrättsliga
grunder måste infogas som ett led i landets militära försvarsorganisation och
förlänas karaktären av militärt organiserade frivilliga grupper under särskilt
för ändamålet förordnat befäl. Hemvärnsmannen måste enligt kommittén i
och med inkallelse till tjänstgöring vara att anse såsom krigsman och i denna
egenskap vara underkastad strafflagen för krigsmakten. Kravet på hemvärnets
organisatoriska ingående i krigsmakten har emellertid enligt kommitténs
mening nödvändiggjort, att hemvärnet i organisatoriskt hänseende helt sär
‘)
Utredningsmän hava varit chefen för krigsskolan, översten G. Y. Petri, ordförande,
majorerna N. A. H. Björk, A. C. G. Nordström, H. E. O. Holmquist och S. B. TarrasWahlberg,
tillika sekreterare, disponenten N. Danielsen, arrendatorn D. Boman samt advokaten
A. Sölvén.
3
Kungl. Majus proposition nr 257.
skiljes från den föreningsmässigt organiserade frivilliga försvarsverksamhet,
som bedrives inom skytte-, landstorms- och luftskyddsförbunden. Ett sammanförande
av hemvärnet med de frivilliga försvarsrörelserna eller någon av dem
skulle nämligen annars förutsätta, att även den ifrågakommande frivilliga
försvarsverksamheten infogades i den militära organisationen. Vissa beaktansvärda
fördelar skulle visserligen, enligt vad kommittén framhållit, kunna
tänkas stå att vinna genom en dylik gemensam organisation under enhetlig
ledning, men kommittén hade icke i förevarande sammanhang funnit sig
kunna ingå på någon utredning av detta omfattande problem.
I fråga om de uppgifter, som i krig kunna tänkas komma att påvila hemvärnet,
har kommittén framhållit, att vissa landstormstruppförbanden hittills
åvilande uppgifter syntes kunna övertagas av hemvärnet. Främst gällde detta
stridsverksamhet mot angreppsföretag av mindre omfattning, som ansatts
luftledes eller över kust- eller landgränser. För denna stridsverksamhet
krävdes en starkt decentraliserad organisation av lättrörliga förband. För att
kunna bidraga till avvärjande av större fientliga företag av angivet slag borde
hemvärnsförbanden så organiseras, att de jämväl i förekommande fall skulle
kunna samverka med landstorms- eller linjetruppförband. Kommittén har
även framhållit, att landstormen åvilande territoriell luftvärnsverksamhet av
sådant slag, att ständig eldberedskap icke erfordras, syntes kunna övertagas
av hemvärnet, i vart fall såvitt angår luftvärnspjäser av mindre grov kaliber.
Detta gällde framför allt det på enskild väg anskaffade luftvärnet. I den mån
tjänsten vid sådant luftvärnsförband icke krävde ständig bemanning av
pjäserna, syntes nämligen servispersonalen icke nödvändigtvis behöva utgöras
av värnpliktig personal. Däremot syntes landstormen tillkommande stationär
bevakningstjänst i regel icke böra övertagas av hemvärnsförbanden, vilket
givetvis icke hindrade, att hemvärnet användes för andra bevakningsuppgifter
av tillfällig karaktär och kortare varaktighet.
Kommittén har vidare framhållit, att det tilltänkta hemvärnet i fråga om
organisation, utrustning, utbildning och verksamhetssätt borde så anpassas,
att de enskilda hemvärnsmännen principiellt även under krig kunde kvarbliva
i sina civila befattningar men äga möjlighet inrycka till tjänstgöring i hemvärnet
med minsta tidsutdrägt.
För lösandet av nu antydda uppgifter har hemvärnskomnrittén föreslagit en
särskild, på frivillig rekrytering grundad organisation, vilken från grunden
borde uppbyggas såsom ett led i den militära försvarsorganisationen. Kommittén
har därvid tänkt sig landets indelande i ett flertal hemvärnsområden,
vanligen anslutande sig till kommunindelningen. Den närmaste ledningen av
dessa områden skulle anförtros åt särskilt förordnade hemvärnsområdesbefälhavare.
Hemvärnsområdet skulle sålunda utgöra den territoriella enheten,
inom vilket hemvärnsgrupper, eventuellt sammanförda i större förband, skulle
verka. Flera hemvärnsområden skulle sammanföras till hemvärnskretsar
under ledning av hemvärnskretsbefälhavare, och dessa kretsar i sin tur anslutas
till inskrivnings- och militärområdena (i krig försvars- och militärom
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 257.
råden). Hemvärnets ledning skulle närmast utövas av chefen för armén
(överbefälhavaren) med biträde av en särskild hemvärnsstab.
Såsom förut framhållits har rekryteringen till hemvärnet förutsatts skola
ske helt på frivillighetens väg bland befolkningen inom vederbörligt hemvärnsområde.
Såsom den huvudsakliga rekryteringskällan har i förslaget utpekats
i värnpliktshänseende över- och underårig personal. Enligt värnpliktslagens
bestämmelser krigstjänstskyldig personal borde däremot principiellt icke ingå
i hemvärnet, vilket emellertid icke syntes böra utesluta, att sådana krigstjänstskyldiga,
som av en eller annan anledning kunde beräknas icke bliva inkallade
till krigstjänstgöring, skulle kunna anställas som hemvärnsmän. Likaså syntes
i vissa fall krigstjänstskyldiga värnpliktiga, som speciellt lämpade sig för
hemvärnst jäns!, kunna uttagas såsom befäl vid hem värnsförband. I undantagsfall
syntes ock fast anställd personal kunna komma ifråga i särskilt viktiga
befattningar vid hemvärnet.
För antagning till hemvärnsmän har kommittén uppställt vissa allmänna
fordringar. Sålunda föreslås, att vederbörande uppnått en ålder av 17 år, att
han är bosatt och stadigvarande vistas inom det hemvärnsområde, där han
antages, att han är välfräjdad och känd för laglydnad och medborgarsinne
och i övrigt besitter nödvändiga fysiska förutsättningar. Krav på tillfredsställande
skjutskicklighet har även uppställts.
Kommittén har vidare föreslagit inrättandet av särskilda rådgivande
nämnder, avsedda att biträda befälhavarna för hemvärnskretsarna och hemvärnsområdena
i vissa delar av deras verksamhet. Sålunda föreslås inrättandet
av hemvärnsområdesnämnder, utsedda av kommunala organ, och med huvudsaklig
uppgift att pröva inkommande ansökningar om inträde i hemvärnet
samt avgiva förslag till hemvärnsområdesbefälhavare och lägre befäl inom
hemvärnet. Hemvärnskretsnämnd åter, som föreslås skola utses av länsstyrelsen,
avses huvudsakligen bliva rådgivande i utbildningsfrågor. Slutligen
har kommittén föreslagit tillsättandet av ett till chefens för armén förfogande
ställt hemvärnsrad av fem av Kungl. Majit tillsatta ledamöter, vars uppgifter
skulle vara av rådgivande och sammanhållande karaktär.
Hemvärnets infogande såsom ett led i den militära försvarsorganisationen
nödvändiggör enligt kommittén vissa personalförstärkningar. Utöver den för
hemvärnsstaben beräknade personalen föreslås sålunda förstärkningar av inskrivningsbefälhavarnas
staber med en pensionsavgången regementsofficer
eller kapten i arvodesbefattning för handläggning inom staben av hemvärnsärenden.
Under tjänstgöring i hemvärnet böra enligt kommitténs förslag vissa förmåner
tillkomma hemvärnsmän, varjämte bör sörjas för att sjukvård och invaliditetsersättning
för skada i tjänsten tillförsäkras vederbörande.
Kostnaderna för det föreslagna hemvärnet beräknas av kommittén komma
att vid fullt genomförd organisation uppgå till omkring 1,000,000 kronor
årligen. Under uppsättningsperioden beräknas emellertid kostnaderna för utbildning
av personal bliva högre än senare, varjämte vissa engångskostnader
för materiel och utrustning beräknas tillkomma.
Kungl. Majus proposition nr 2ö7.
5
Avgivna yttranden.
I flertalet avgivna yttranden har kommitténs förslag i huvudsak tillstyrkts.
Sålunda har Överståthållarämbetet funnit, att genom den föreslagna hemvärnsorganisationen
en av de moderna krigföringsmetoderna nödvändiggjord
komplettering av landets försvarskraft kunde vinnas för en i förhållande till
organisationens omfattning ringa kostnad, varför ämbetet, som ansåge förslaget
i sina huvuddrag väl avvägt, tillstyrkt, att detsamma lägges till grund för
en hemvärnsorganisations uppsättande. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län har ansett behovet av att tillskapa en hemvärnsorganisation vara uppenbart
och därjämte ansett det självskrivet, att hemvärnet måste infogas som
ett led i den militära försvarsorganisationen. Länsstyrelsen har vidare funnit
förslaget lämpligt i vad det avser hemvärnets ställning till befintliga frivilliga
försvarsorganisationer. I fråga om den för hemvärnet föreslagna organisationen
har emellertid länsstyrelsen ifrågasatt, huruvida förenklingar icke
kunde bliva möjliga sedan hemvärnet uppsatts och erfarenhet vunnits örn
dess verksamhet. Icke heller länsstyrelserna i Södermanlands och Gävleborgs
län hava funnit anledning till erinran mot det huvudsakliga i kommitténs
förslag. Jämväl Sveriges landstormsföreningars centralförbund och svenska
landskommunernas förbund hava tillstyrkt förslaget, sistnämnda förbund i
likhet med landsorganisationen i Sverige under framhållande av att den
av kommittén förordade anknytningen av hemvärnet till kommunalorganisationen
måste anses ur olika synpunkter önskvärd. Slutligen har riksluftsky
dds förbundet ansett önskvärt, att den av kommittén föreslagna hemvärnsorganisationen
snarast fullbordades, därvid enligt förbundets mening jämväl
borde tagas under övervägande, i vad män luftskydd och hemvärn särskilt i
småorter kunde samordnas.
Å andra sidan hava några myndigheter ställt sig tveksamma i fråga om
lämpligheten av det föreslagna hemvärnets inrättande. Länsstyrelsen i Malmöhus
län har sålunda ansett, att hemvärnet i den av kommittén föreslagna
utformningen icke i någon nämnvärd grad skulle kunna öka möjligheterna
för ett omedelbart tryggande av hemorten i händelse av krig. Länsstyrelsen
ville ifrågasätta, örn de begränsade uppgifter, som enligt kommittén skulle
åvila hemvärnet kunde innebära ett så beaktansvärt tillskott till landets
skydd, att de motiverade ett genomförande av en så omfattande och i fråga
om sin ställning så oklar organisation, som den av kommittén föreslagna.
Ett nyttiggörande av den förefinliga försvarsvilligheten kunde enligt länsstyrelsens
åsikt säkerligen i stället åvägabringas genom en intensifiering av
den utav de frivilliga landstorms-, skytte- och luftskyddsorganisationerna utövade
verksamheten. Länsstyrelsen har vidare i fråga om rekryteringen till
hemvärnet påtalat, att vissa andra viktiga intressen, exempelvis det civila
luftskyddets, måste vinna beaktande. Därest ett hemvärn enligt kommitténs
förslag organiserades, syntes det länsstyrelsen nödvändigt att vid planläggningen
av luftskyddet ej räkna med hemvärnsmännen.
Statskontoret har ur kostnadssynpunkt anmält betänkligheter mot den av
kommittén förordade organisationen och därvid anfört bland annat följande:
6
Kungl. Maj-.ts proposition nr 267.
Enär ett på frivillighetens grund uppbyggt hemvärn, avsett för i utredningen
angivna uppgifter, otvivelaktigt skulle utgöra ett värdefullt bidrag
till stärkande av landets värnkraft och då det således särskilt under nuvarande
förhållanden synes ligga i statens intresse, att ett dylikt hemvärn kommer
till stånd, lärer det även få anses naturligt, att staten i skälig utsträckning
lämnar bidrag för bestridande av de med hemvärnsorganisationen förenade
kostnaderna. Med hänsyn till de avsevärda krav, som för närvarande ställas
på statsverket, när fråga är örn tillgodoseende av utgiftsändamål på försvarsväsendets
område, torde det å andra sidan vara nödvändigt, att statens bidragsverksamhet
med avseende å hemvärnsorganisationen begränsas till vad som
kan anses oundgängligen erforderligt. Vid den granskning, statskontoret
underkastat de sakkunnigas förslag i ämnet, har ämbetsverket icke kunnat
undgå att bibringas den uppfattningen, att förslaget givits en räckvidd, som
ur statsekonomi synpunkt näppeligen synes försvarbar. Såvitt statskontoret
kan finna, borde det tilltänkta hemvärnet kunna givas en betydligt enklare
och mindre kostsam organisationsform, än vad de sakkunniga räknat med,
utan att därför organisationens syfte skulle behöva förfelas.
Statskontoret kan för sin del icke finna annat än att ett samordnande av
hemvärnet med redan förefintliga frivilliga försvarssammanslutningar bör
vara den naturliga anordningen, när det gäller hemvärnets uppbyggande. De
sakkunniga synas emellertid vid utarbetandet av sitt förslag icke hava beaktat
de besparingsmöjligheter och andra fördelar, som otvivelaktigt skulle stå
att vinna genom en dylik anordning. Enligt statskontorets mening hade det
legat så mycket närmare till hands för de sakkunniga att söka lösningen av
organisationsfrågan efter en dylik linje, som — enligt förslaget — hemvärnspersonalens
utbildning i allt fall till mycket väsentlig del skulle meddelas
inom skytteföreningar och landstormsföreningar. Någon utredning av ifrågavarande
spörsmål har emellertid icke verkställts, då denna fråga enligt de
sakkunnigas uppfattning skulle falla utanför ramen av det lämnade utredningsuppdraget.
Då de sakkunniga icke heller, såvitt statskontoret kunnat
finna, anfört några bärande skäl för förslaget i vad detsamma avser hemvärnets
ledning och organisation i övrigt, har ämbetsverket icke blivit övertygat
örn nödvändigheten av att uppbygga en hemvärnsorganisation av den
omfattning, som de sakkunniga föreslagit.
Icke heller luftshyddsinspektionen har av den förebragta utredningen
blivit övertygad örn lämpligheten att för hemvärnsuppgifterna skapa en särskild
frivillig organisation. Inspektionen har såsom sin åsikt framhållit, att
det syntes ligga nära till hands att anförtro hemvärnsuppgifterna åt en i
lämplig omfattning utbyggd landstorm. En förnyad och ingående omprövning
av detta spörsmål vore därför enligt inspektionens mening motiverad.
I anslutning därtill har inspektionen anfört bland annat följande:
Inspektionen vill nämligen framhålla de olägenheter, som äro förbundna
med det stora antal mer eller mindre frivilliga försvarsorganisationer som för
närvarande arbeta vid sidan av varandra. Det synes därför önskvärt, att
hemvärnsorganisationen icke slutligt fastställes, förrän möjligheterna av ett
samordnande av dessa organisationer noga prövats. Ett sådant samordnande
bör i första hand avse personalrekryteringen och framför allt taga sikte på
en ur behovssynpunkt avpassad fördelning av kvalificerad personal. Den för
luftskyddet erforderliga personalorganisationen är för närvarande i det närmaste
genomförd och det synes inspektionen angeläget, att densamma, särskilt
i vad angår det allmänna luftskyddet, i allt väsentligt lämnas orörd. De
7
Kungl. Maj. ts proposition nr 257.
erfarenheter inspektionen vunnit vid den personalrekrytering som hittills
förekommit ha visat att betydande svårigheter kunna uppstå vid fall av konkurrens
mellan luftskyddet och andra organisationer. Enligt inspektionens
mening är det ofrånkomligt att snarast möjligt bestämmelser utfärdas rörande
företrädesrätten vid rekrytering av annan än värnpliktig personal inom försvarsorganisationerna.
I detta sammanhang torde även böra beaktas behovet
av personal för släckning och bevakning av skogsbränder.
Vid uppbyggande av hemvärnsorganisationen och vid utfärdande av för
densamma erforderliga instruktioner måste enligt inspektionens förmenande
luftskyddets intressen särskilt beaktas och ett nära samband åvägabringas
mellan hemvärnet och luftskyddsmyndigheterna. Det synes här kunna ernås
dels på sådant sätt att luftskyddsmyndigheterna (luftskyddsinspektionen,
länsstyrelserna och luftskyddscheferna) bliva representerade i respektive hemvärnsrådet
samt hemvärnskrets- och hemvärnsområdesnämnderna dels genom
föreskrift att hemvärnsområdesbefälhavare skall efterkomma luftsky ddschefs
rekvisition örn biträde vid luftskyddstjänst i den mån detta med hänsyn till
stridsuppgifterna är möjligt.
Länsstyrelsen i Norrbottens län slutligen har framhållit, att kommitténs
förslag till ordnandet av ett hemvärn innebure en överorganisation. För att
skapa ett slagkraftigt och effektivt hemvärn vore det enligt länsstyrelsens
mening av största vikt att göra administrationen enkel. En nedskärning av
organisationen genom borttagande av en eller helst två mellaninstanser vore
därför påkallad.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att vid remissbehandlingen av
liemvärnskommitténs av överbefälhavaren i allt väsentligt tillstyrkta förslag
flertalet hörda myndigheter och institutioner tillstyrkt förslaget örn inrättande
av ett hemvärn. Vissa myndigheter hava visserligen ställt sig tveksamma till
förslaget, därvid erinringarna hänfört sig dels till det tilltänkta hemvärnets
uppgifter, vilka från ett håll ansetts vara av alltför begränsad natur, dels till
de betydande kostnader, som organisationens uppbyggande och vidmakthållande
skulle komma att medföra för statsverket. V idare har mot förslaget
erinrats, att möjligheten att närmare anknyta hemvärnsorganisationen till
redan befintliga organisationer i den frivilliga försvarsverksamhetens tjänst
ej i tillräcklig utsträckning beaktats och att tjänstgöringen i hemvärnet
skulle komma att medföra svårigheter att tillgodose personalbehovet för
fyllandet av särskilt det civila luftskyddet tillkommande uppgifter.
De sålunda framförda invändningarna emot det framlagda förslaget synas
emellertid icke vara av den art, att tanken på inrättandet av en liemvärnsorganisation
bör på den grund skjutas åt sidan. Även örn de uppgifter som
enligt förslaget avses skola tilläggas hemvärnet kunna te sig relativt begränsade,
synes det dock stå klart att hemvärnet skulle, även med dessa begränsade
uppgifter, kunna innebära ett i vissa fall betydande tillskott till landets försvarskrafter,
ett tillskott som dessutom kan åstadkommas för en relativt ringa
kostnad. Därvid bör icke heller bortses från de psykologiska faktorer, som
tala för att tillvarataga den vilja till lokalförsvar, som från skilda håll försports.
Inom skilda delar av landet har sålunda tanken framförts att på
privat väg söka åstadkomma ett hemvärn av i huvudsak likartad karaktär sorn
Departementschefen.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 257.
det här föreslagna. Ett utnyttjande av denna försvarsvillighet och ett effektiviserande
av densamma genom liemvärnsidéns utformning inom den militära
organisationen synas mig böra eftersträvas. Den tanken kan visserligen ligga
nära till hands att närmare anknyta hemvärnet till redan förefintliga frivilliga
organisationer, såsom den frivilliga landstormsrörelsen eller det frivilliga luftskyddet.
Häremot har emellertid enligt min mening med fog invänts, att hemvärnsorganisationen
för att kunna motsvara sin uppgift måste redan från
början infogas i den militära försvarsorganisationen och inom denna erhålla
sina speciella uppgifter. Hemvärnets fredsorganisation måste med andra ord
helt avpassas efter de uppgifter hemvärnet skall kunna fylla i krig.
Jag finner mig sålunda böra tillstyrka, att en liemvärnsorganisation av i
huvudsak den struktur, som av kommittén föreslagits, snarast möjligt genom
statsmakternas medverkan kommer till stånd. Därmed är emellertid icke sagt,
att icke åt organisationen i vissa hänseenden måhända bör givas en annan utformning
än som av kommittén föreslagits. Härtill får jag återkomma i samband
med den närmare redogörelsen för kommitténs förslag.
I detta sammanhang torde böra erinras därom, att Kungl. Majit genom
beslut den 17 april 1940 uppdragit åt chefen för armén att i samråd med
chefen för försvarsstaben gå i författning örn vidtagande av vissa närmare
angivna förberedande åtgärder för organiserande av ett hemvärn i huvudsaklig
överensstämmelse med kommitténs förslag.
III. Hemvärnets närmare utformning.
Uppgifter och verksamhetssätt.
Kommitténs förslag.
Såsom förut framhållits, har kommittén angivit hemvärnets huvudsakliga
uppgift i krig vara stridsverksamhet mot smärre fientliga avdelningar,
vilken tidigare ansetts avila landstormen. I anslutning därtill har kommittén
anfört följande:
Vid övervägandet av de uppgifter, som i krig kunna tänkas påvila hemvärnet
for hemortens omedelbara tryggande, vilja kommitterade först upptaga
till betraktande, i vad mån vissa av de uppgifter, som hittills ansetts
böra avila landstormstruppförbanden, kunna övertagas av hemvärnsformationerna,
sedan organisationen vunnit erforderlig stadga. Härigenom skulle
ianspråktagandet av landstormsförband för stridsuppgifter av mera primär
natur underlättas. Främst synes detta böra gälla stridsverksamhet mot fallskärmsförband.
En någorlunda betryggande säkerhet att snabbt kunna uppspåra
och oskadliggöra sådana motståndare kräver en starkt decentraliserad
organisation av lättrörliga förband, för vilken uppgift landstormsförband av
lämplig beskaffenhet icke i erforderlig grad stå till förfogande. De för sådan
stridsverksamhet mest lämpliga landstormsförbanden kunna av andra skäl
icke givas en tillräckligt spridd gruppering. Härför synas hemvärnsförbanden
utgöra den lämpligaste ersättningen. Därmed är emellertid icke sagt, att
hemvärnsförbanden i alla lägen komma att besitta tillräcklig styrka för att
fylla dessa uppgifter. Ju större det fientliga företaget är, desto angelägnare
är det, att reguljära militära förband insättas däremot. Hemvärnsförband
böra icke ensamma komma i fråga för sådana större uppgifter, vilket dock
icke hindrar, att de kunna användas för att uppspåra, fastställa, binda och
Kungl. Maj:ts proposition nr 257.
9
isolera en från luften eller annorledes landsatt fientlig styrka i avvaktan på
tillförandet av reguljära trupper. Hemvärnsförbanden synas fördenskull om
möjligt böra besitta sådan taktisk rörlighet och stridsförmåga, att de kunna
samverka med landstorms- eller linjetruppförband i uppgifter av angivet slag.
Kommittén har i anslutning härtill sammanfattningsvis angivit hemvärnets
uppgifter i krig vara följande:
a) snabbt oskadliggörande av från luftfarkoster antingen genom
fallskärmshopp eller på annat sätt landsatta, på kusten landsatta eller över
landgränsen inkomna fiender eller smärre fientliga patruller och avdelningar;
b) medverkan i bekämpandet av större fientliga avdelningar eller
styrkor landsatta eller inkomna i riket på i a) angivet sätt;
c) luftvärn i viss utsträckning, där permanent eldberedskap icke erfordras.
Vissa uppgifter med avseende å det territoriella luftvärnet hava även ansetts
kunna övertagas av hemvärnet. Härom anför kommittén:
Landstormen åvilande territoriellt luftvärn av sådant slag, att ständig eldberedskap
icke erfordras, synes kunna övertagas av hemvärnet. Främst gäller
detta territoriellt luftvärn, som anskaffats på enskild väg. I den mån tjänsten
vid sådant luftvärnsförband icke kräver ständig bemanning av pjäserna, synes
servispersonalen icke nödvändigtvis behöva utgöras av värnpliktig personal.
Genom att hemvärnet övertager bemanningen av dylika luftvärnspjäser, kan
tjänsten kombineras med vederbörandes civila verksamhet. Eli icke oväsentlig
personalförstärkning av övrigt luftvärn bör härigenom kunna uppnås, samtidigt
med att värnpliktiga med uppskov kunna militärt bättre utnyttjas. Med
hänsyn till luftvärnsservisernas storlek och tjänstens mera krävande natur
torde emellertid hemvärnsförband som regel icke kunna tagas i anspråk för
bemanning av luftvärnspjäser av grövre kaliber.
Kommittén har i förevarande sammanhang även framhållit vikten av att ett
oskadliggörande av luftledes eller annorledes landsatta sabotörer, smärre
patruller eller mindre avdelningar kan ske snarast och helst i eller före landningsögonblicket.
Organisationen borde därför enligt kommittén göras möjligast
rikt förgrenad, och dess »element» om möjligt återfinnas i varje samhälle
och bebyggd ort. Då riket i sin helhet torde kunna överflygas av eventuella
motståndares nu tillgängliga flygmateriel, syntes skäl icke föreligga att
utesluta någon del av riket vid organisationens uppbyggande.
Avgivna yttranden.
Länsstyrelsen i Malmöhus län har, såsom redan tidigare framhållits, ifrågasatt,
huruvida icke de hemvärnet enligt kommitténs förslag tillagda uppgifterna
vore alltför begränsade för att motivera inrättandet av en hemvärnsorganisation
av den storleksordning som föreslagits.
Flertalet av de hörda myndigheterna hava emellertid icke haft något att
erinra i fråga om de uppgifter, som den tilltänkta hemvärnsorganisationen
enligt kommitténs förslag tillagts. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har dock
förmenat, att hemvärnet lämpligen skulle kunna tilläggas även vissa skogsbrandskyddet
tillhörande uppgifter. Länsstyrelsen i Södermanlands län åter
har vänt sig mot förslaget att använda hemvärnet för vissa luftvärnsändamål
och har därvid anfört följande:
10
Departements
chefen.
Kungl. Majus proposition nr 257.
Beträffande hemvärnets användning för betjäning av på frivillighetens väg
skänkta luftvärnspjäser, kan länsstyrelsen icke biträda hemvärnskommitténs
förslag. Den utbildning, som kräves för fullgod betjäning av luftvärnsautomatkanoner
och luftvärnskulsprutor, torde tarva längre tid och äga rum under
andra betingelser än som i utredningen avses för en hemvärnsman. De kommuner
och företag (ev. enskilda), vilka skänkt eller hava för avsikt att till
kronan såsom gåva överlämna luftvärnspjäser, förutsätta givetvis, att vapnen
komma att betjänas och omhänderhavas av härför fullt kvalificerad linje-eller
landstormspersonal i enlighet med kungl, brev den 8 april 1938 angående
allmänna grunder för statens åtaganden i samband med emottagande av gåvor
av luftvärnsmateriel. Måhända kan det dock vara lämpligt, att den på sätt här
avses utbildade personalen inordnas i hemvärnet, där sådant finnes.
Yad hemvärnskommittén anfört och föreslagit i fråga örn hemvärnets uppgifter
finner jag mig i stort sett kunna biträda, I anslutning till vad länsstyrelsen
i Södermanlands län anfört i fråga örn hemvärnsmans användande för
betjäning av luftvärnspjäser må här framhållas, att det givetvis icke bör ifrågakomma
att för sådant ändamål avdela personal ur hemvärnet, som icke erhållit
erforderlig utbildning därför. Å andra sidan må även framhållas, att genom
hemvärnets infogande såsom ett led i den militära organisationen möjligheter
komma att föreligga att inom hemvärnet mobiliseringsplacera sådana
landstormsmän, som tidigare undergått frivillig utbildning i syfte att betjäna
på frivillig väg anskaffat luftvärn.
Organisation.
Kommitténs förslag.
I fråga örn den närmare utformningen av hemvärnets organisation har hemvärnskommittén
till en början framhållit, att hemvärnsförbandens geografiska
kompetensområden syntes böra vara förhållandevis begränsade. Hemvärnets
allmänna uppgift att vara ett värn för hembygden kräver enligt kommittén
en organisation, som med sina förgreningar når ut även i bygderna; tyngdpunkten
i hemvärnsorganisationen bör därför förläggas till dess yttersta
element. För att detta syfte bäst skall ernås föreslår kommittén, att landet
indelas i ett flertal hemvärns områden, vilka skola vara att betrakta såsom
enhet i territoriellt hänseende. Hemvärnsområdet beräknas i regel komma
att omfatta en eller flera primärkommuner. Större kommuner böra emellertid
kunna uppdelas i två eller flera hemvärnsområden. Inom ett dylikt område
anställda hemvärnsmän sammanföras i hemvärnsförband, utgörande alltefter
antalet hemvärnsmän grupper, plutoner eller kompanier. Dessa hemvärnsförband
avses i regel utöva sin verksamhet inom det egna hemvärnsområdet
men skola även, om så skulle befinnas erforderligt, kunna få användas inom
angränsande områden för samverkan med dessas förband.
För att anknyta hemvärnet till den militära organisationen och möjliggöra
en smidig övergång från freds- till krigsindelning föreslår kommittén, att flera
hemvärnsområden skola sammanföras till hemvärnskretsar. Uppåt skulle
sedan hemvärnsorganisationen i territoriellt hänseende anknytas till inskrivningsområdes-
och militärområdesindelningen.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 257.
Hemvärnsområdesindelningen föreslås skola verkställas av vederbörande
militärområdesbefälhavare (arméfördelningschef) på förslag av inskrivningsbefälhavare.
Indelningen i hemvärnskretsar åter förutsattes skola ske av överbefälhavaren
(chefen för försvarsstaben). Kommittén har uppskattat det erforderliga
antalet hemvärnsområden till 1,500 och hemvärnskretsar till 70.
Den omedelbara ledningen inom hemvärnsområdet föreslås skola utövas
av en hemvärnsområdesbefälhavare. Inom varje hemvärnskrets föreslås skola
tillsättas en hemv ärnskr et sbefälhavare med huvudsakligaste uppgift att leda
och övervaka utbildningsverksamheten inom kretsen.
Befälhavarna för liemvärnsområdena föreslås av kommittén skola i utövandet
av sin verksamhet biträdas av hemvärnsområdesnämnder. Dessa
nämnder skulle bestå av tre—fem av vederbörande kommun (kommuner) utsedda
ledamöter och huvudsakligen hava till uppgift att pröva ansökningar
örn inträde i hemvärnet, att då särskilda skäl därtill föreligga besluta örn upphävande
av kontrakt örn hemvämstjänst och att avgiva förslag om tillsättande
av hemvärnsområdesbefälhavare och annat befäl inom hemvärnsförbanden.
Kommittén har vidare föreslagit inrättandet av särskilda hemvärnskretsnämnder
örn fem av vederbörande länsstyrelse tillsatta ledamöter, vilkas uppgift
skulle bliva att vid tillsättande av kretsbefälhavare avgiva förslag å lämplig
person samt i övrigt att biträda kretsbefälhavaren i utbildningsfrågor.
I fråga örn den centrala ledningen av hemvärnet har kommittén föreslagit
följande. Hemvärnets ledning bör närmast utövas av chefen för armén (överbefälhavaren).
Denne bör därvid till sitt förfogande erhålla en självständigt
organiserad hemvärnsstab, vilken i krig ingår i högkvarteret. Denna stab, vars
chef skall benämnas hemvärnschef, skall utgöra det centrala organet för hemvärnets
militära ledning, med uppgift främst att utföra arbete av organisatorisk
art samt att planlägga och leda hemvärnets utbildning. Till chefens för
armén förfogande bör enligt kommitténs förslag vidare ställas ett hemvärnsräd,
örn fem av Kungl. Majit förordnade ledamöter, vars uppgift skall vara av
rådgivande och sammanhållande natur. Inom rådet, vars förhandlingar ledas
av hemvärnschefen, bör enligt kommittén sakkunnig personal från med hemvärnet
samverkande frivilliga försvarsorganisationer beredas säte och stämma.
Avgivna yttranden.
Det av kommittén framlagda organisationsförslaget har givit några myndigheter
anledning till erinran i vissa hänseenden.
Sålunda har länsstyrelsen i Norrbottens län uttalat som sin uppfattning,
att kommitténs förslag syntes innebära en överorganisation, och att det syntes
icke blott onödigt utan även direkt skadligt att bygga upp en så månghövdad
befälsorganisation för hemvärnet, som den av kommittén föreslagna. För att
skapa ett slagkraftigt och effektivt hemvärn syntes det vara av största vikt,
att administrationen gjordes så enkel som möjligt. En nedskärning av organisationen
genom borttagande av en eller helst två mellaninstanser syntes
därför påkallad.
Även statskontoret har såsom förut nämnts riktat invändningar mot den
tilltänkta organisationen över huvud såsom allt för omfattande och kostsam.
12
Kungl. Majus proposition nr 257.
Särskilt beträffande hemvärnets centrala ledning sätter ämbetsverket i fråga,
huruvida behov verkligen föreligger att inrätta en särskild stab för de arbetsuppgifter,
som här äro i fråga. Det synes ämbetsverket kunna tagas under
övervägande, örn icke arméstaben i stället kunde tillföras beställningshavare
i lämplig utsträckning och tjänsteställning för handhavandet av ifrågavarande
arbetsuppgifter.
Åt liknande uppfattning har jämväl arméförvaltningen givit uttryck, i det
att hemvärnsstaben föreslås skola organisatoriskt anslutas till arméstaben såsom
en särskild avdelning av denna stab.
Överståthållarämbetet har ifrågasatt lämpligheten av att tillägga de särskilda
hemvärnsområdesnämnderna den kompetens, som av kommittén föreslagits,
och i anslutning därtill framhållit såsom tänkbart, att kommunernas
befattning med hemvärnsfrågor i vart fall skulle kunna överlämnas till något
redan befintligt kommunalt organ. Härom anför ämbetet följande:
Hemvärnskommittén har förordat inrättandet av särskilda nämnder inom
varje hemvärnsområde, s. k. hemvärnsområdesnämnder, vilka huvudsakligen
skulle hava till uppgift att pröva ansökningar om inträde i hemvärnet, att, då
särskilda skäl därtill äro, besluta om upphävande av kontrakt örn hemvärnstjänst,
samt att hos inskrivningsbefälhavaren föreslå hemvärnsområdesbefälhavare
och annat befäl inom hemvärnsförbanden. Hemvärnsområdesnämnden
skulle sålunda bliva bestämmande vid rekryteringen av manskapet samt dessutom
erhålla ett väsentligt inflytande på tillsättningen av befälet vid hemvärnsförbanden.
Då dessa förband skola vara av militär natur, synes en sådan
anordning vara mindre tillfredsställande. Den avgörande faktorn vid antagningen
av manskap och befäl bör givetvis vid hemvärnet liksom vid andra
militära förband vara vederbörandes lämplighet för uppgiften och härvid
måste huvudvikten läggas på de militära kvalifikationerna. Det lärer emellertid
näppeligen kunna undvikas, att de kommunala nämnderna, vilka själva
utsetts efter politiska grunder, mångenstädes komma att anlägga politiska
synpunkter även vid behandlingen av hemvärnsfrågorna, vilket lätt skulle
kunna medföra menliga verkningar på organisationens effektivitet. Överståthållarämbetet
vill med detta uttalande ingalunda förneka betydelsen av att
rekryteringen till hemvärnet sker under medverkan från de kommunala
myndigheterna. Önskemålet örn sådan medverkan synes emellertid kunna
bliva tillräckligt tillgodosett, därest vederbörande befälhavare ålägges att vid
rekryteringen inhämta nämnda myndigheters yttrande.
Därest de synpunkter, som ämbetet nu anfört beträffande den kommunala
nämndens ställning till hemvärnet icke skulle vinna beaktande, svnes i varje
fall nödvändigt vidtaga åtgärder så att nämndens beslut kan bringas under
högre myndighets prövning jämväl ur lämplighetssynpunkt.
Vare sig de kommunala myndigheterna bibehållas vid de uppgifter i rekryteringsfrågorna,
som i förslaget angivits, eller deras funktioner begränsas till
att avgiva yttranden i dessa frågor, synes böra övervägas, huruvida verkligen
en särskild nämnd för hemvärnsfrågor skall behöva inrättas. Ämbetet förefaller
det som örn kommunernas befattning med hemvärnsärendena icke skulle
bliva av större omfattning än att handläggningen av dessa ärenden mycket
väl skulle kunna överlämnas åt något redan befintligt kommunalt organ, förslagsvis
på landet kommunalnämnden och i stad drätselkammaren. Att de
sakkunniga föreslagit inrättandet av en särskild nämnd har måhända berott
därpå, att de sakkunniga ansett intresset för hemvärnssaken effektivt kunna
främjas genom en dylik anordning. Såvitt ämbetet kan finna, giver emellertid
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 257.
erfarenheten knappast stöd för den uppfattningen, att de kommunala organen
mera verksamt äro i stånd att understödja frivilligrörelser. Härför torde vara
lämpligast att anlita antingen för ändamålet särskilt bildade propagandasammanslutningar
eller ock de fackliga organisationerna.
I fråga örn inrättandet av särskilda rådgivande nämnder har landsorganisationen
i Sverige givit uttryck åt sin tillfredsställelse över kommitténs förslag:
Hemvärnsidén har framsprungit ur insikten örn att det nutida totala anfallskriget
måste mötas av det totala försvarskriget, och att därvid det omedelbara
hemortsförsvaret i största utsträckning måste ankomma på den icke krigstjänstskyldiga
befolkningen. Det är uppenbart att denna idés förverkligande
i ändamålsenliga former kommer att kraftigt bidraga till stärkandet av vår
försvarsberedskap. Landsorganisationen måste för sin del med största tillfredsställelse
hälsa det föreliggande förslaget.
Två oeftergivliga förutsättningar måste fasthållas vid hemvärnets uppbyggande.
Det måste infogas i det militära försvarssystemet, och det måste,
så långt med denna dess ställning är förenligt, givas en demokratisk organisation.
Genom att det införes som ett led i det militära systemet skapas de
säkraste garantierna mot den politisering och partisplittring, som enligt
utländsk erfarenhet lätteligen hotar en föreningsmässigt organiserad hemvärnsrörelse.
Genom en så långt möjligt demokratisk organisation gives hemvärnet
den starkaste moraliska förankringen i folkmedvetandet.
Dessa förutsättningar ha också varit de för kommitténs förslag grundläggande.
Hemvärnet har inlemmats i den militära organisationen. Dess
rekrytering genom av de kommunala representationerna utsedda nämnder,
dessa nämnders förslagsrätt vid utseende av hemvärnsområdesbefälhavare och
lokala förbandschefer, kravet på deras godkännande av hemvärnskontrakts
hävande m. m. äro anordningar, som garantera en i demokratisk ordning utövad
kontroll över verksamheten, ägnad att tillförsäkra denna förtroende och
att hindra hemvärnets utnyttjande för obehöriga syften.
Hemvärnskommitténs förslag i fråga örn hemvärnets territoriella uppbyggande,
dess anslutande till den militära organisationen och dess tillgodoseende
med befälspersonal anser jag mig kunna i huvudsak biträda. Jämväl
förslaget örn inrättandet av en särskild, under chefen för armén ställd hemvärnsstab
med en hemvärnschef i spetsen finner jag mig böra tillstyrka. Att
anknyta det för hemvärnets centrala ledning avsedda organet till arméstaben
torde nämligen ur olika synpunkter vara mindre lämpligt, framförallt med
hänsyn till hemvärnets speciella ställning inom försvarsorganisationen. Till
frågan om stabens närmare organisation återkommer jag i det följande.
Förslaget örn tillsättande av ett hemvärnsråd till chefens för armén förfogande
och av särskilda av länsstyrelserna utsedda kretsnämnder vill jag
även lämna jain anslutning. Därest, såsom avsikten angivits vara, i hemvärnsrådet
och kretsnämnderna plats beredes för representanter från landstorms-,
skytte- och luftskyddsorganisationerna, synes nämligen på ett lyckligt
sätt det önskvärda samarbetet mellan hemvärnet och de frivilliga försvarsorganisationerna
kunna åstadkommas.
Vad beträffar förslaget om tillsättandet av kommunala nämnder inom de
olika hemvärnsområdena för handhavande av frågor rörande rekryteringen av
hemvärnsmännen vill jag helt ansluta mig till kommitténs uppfattning om
Departements
chefen.
14
Kungl. Majus proposition nr 257.
önskvärdheten av att hemvärnsorganisationen på ett kraftigt sätt förankras
hos befolkningen i orterna samt att detta lämpligast torde ske genom att åt
kommunerna inrymma ett väsentligt inflytande på rekryteringen. Det torde
nämligen vara en ofrånkomlig förutsättning för skapande av en militär organisation
av hemvärnets karaktär, att de personer, som ingå däri, omfattas med
starkt förtroende från ortsbefolkningens sida. Enligt kommittéförslaget
skulle åt särskilt inrättade kommunala nämnder, hemvärnsområdesnämnder,
givas den verkliga prövningsrätten i fråga örn antagningen av hemvärnsmän.
Nämnderna skulle dessutom erhålla ett väsentligt inflytande
på tillsättandet av hemvärnsbefälet, i det att sådant befäl endast skulle kunna
utväljas bland av nämnden föreslagna personer. På sätt av Överståthållarämbetet
i ärendet anförts synes det kunna ifrågasättas, örn det vore lämpligt
att sålunda anbefalla kommunerna att utse särskilda nämnder för ändamålet,
liksom det å andra sidan kan visa sig vara mindre välbetänkt att helt binda
rekryteringen vid en kommunal myndighets beslut. Emellertid framstår det
såsom synnerligen önskvärt, att vid rekryteringen till en organisation av hemvärnets
karaktär de kommunala organens medverkan erhålles för att utvälja
de för tjänstgöring i hemvärnet mest lämpade personerna. Efter övervägande
av olika på frågan inverkande omständigheter har jag därför trott mig finna
en lämplig lösning av problemet vara, att antagning till hemvärnsman eller
förordnande av hemvärnsbefäl — med undantag av kretsbefälhavare — må
ske först sedan ett kommunalt organ i vederbörandes hemort beretts tillfälle
att yttra sig över ansökningen att antagas till hemvärnsman eller förslaget
till hemvärnsbefäl. Detta kommunala organ bör antingen vara drätselkammaren
respektive kommunalnämnden (motsvarande organ) eller ock en av kommunen
särskilt för ändamålet tillsatt nämnd eller någon redan befintlig nämnd,
åt vilken kommunen uppdragit handläggningen av dessa frågor. Sagda kommunala
organ bör även äga rätt att hos vederbörlig militär myndighet hemställa
örn hemvämsmans entledigande, därest skäl därtill föreligger. En anordning
sådan som den nu angivna synes på ett tillfredsställande sätt tillgodose intresset
av kommunernas medverkan vid rekryteringen, samtidigt som man därmed
undviker att i lagstiftningsväg pålägga kommunerna någon ny skyldighet.
Bestämmelserna örn att det ifrågavarande kommunala organet skall lämnas
tillfälle att yttra sig rörande personalfrågorna synas lämpligen böra inrymmas
i den kungörelse rörande hemvärnet, som torde böra utfärdas vid hemvärnets
organiserande.
Det torde här böra erinras örn att bland de förberedande åtgärder för
bildande av ett hemvärn, som genom Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den
17 april 1940 uppdragits åt chefen för armén, även ingår att söka erhålla de
kommunala myndigheternas medverkan till att ansökan örn inträde i det avsedda
hemvärnet må hos dessa snarast möjligt göras för vidarebefordran,
jämte den kommunala myndighetens eget yttrande, till vederbörlig militär
instans. Enligt vad jag inhämtat har dylik medverkan i stor utsträckning
redan lämnats.
Kungl. Maj.ts proposition nr 257.
15
Rekrytering.
Kommitténs förslag.
I hemvärnet skola enligt kommitténs förslag kunna antagas — förutom
krets- och områdesbefälhavare — hemvärnsmän och reservhemvärnsmän.
Hemvärnsmännen avses för aktiv tjänst. Hemvärnsreserven skall utgöras av
till aktiv tjänst icke uttagen personal, ur vars led avgång av hemvärnsmän
ersättes. Hemvärnsreserven tilldelas icke vapen och övrig utrustning.
Rekryteringen ''av hemvärnsmän respektive reservhemvärnsmän föreslås
skola ske genom respektive hemvärnsområdesbefälhavare under medverkan
av hemvärnsområdesnämnden. Ansökan örn antagande till hemvärnsmän eller
reservhemvärnsmän skall enligt kommittén ställas till befälhavaren i det hemvärnsområde,
sökanden tillhör. Ansökningen prövas av hemvärnsområdesnämnden,
varefter de ansökningar, som av nämnden godkänts, översändas
till vederbörligt rullföringsområde för granskning beträffande sökandes lämplighet
ur värnpliktssynpunkt. Hemvärnsområdesbefälhavaren anställer därefter
medelst kontrakt de sökande, som befunnits lämpliga.
Kommittén förordar, såsom redan nämnts, att huvudsakligast i värnpliktshänseende
över- och underårig personal skall anställas i hemvärnet, men att
under vissa betingelser även personer i värnpliktsåldern skola kunna tagas
i anspråk. Kommittén har härom anfört följande:
I regel böra medborgare, som på grund av värnpliktslagens bestämmelser
äro krigstjänstskyldiga, icke ingå i hemvärnet. Detta synes emellertid icke
böra utesluta, att sådana krigstjänstskyldiga, som av en eller annan anledning
kunna beräknas icke bliva inkallade till krigstjänstgöring, kunna anställas
som hemvärnsmän. Likaså synas i vissa fall krigstjänstskyldiga värnpliktiga,
som speciellt lämpa sig för hemvärnstjänst, kunna uttagas såsom befäl vid
hemvärnsförband. Vid krigsmakten fast anställd personal bör som regel icke
mobiliseringsplaceras vid hemvärnsförband. I undantagsfall synes dock fast
anställd personal kunna komma ifråga i särskilt viktiga befattningar vid
hemvärnet.---Vad beträffar värnpliktig personal synes kommittén att
endast följande kategorier böra komma ifråga för anställning vid hemvärnet:
a) alla värnpliktiga med uppskov av längre varaktighet;
b) landstormsmän, som icke omedelbart skola inrycka vid allmän mobilisering;
c)
beväringsmän endast örn de äro outbildade, tillhöra ersättningsreserven
eller uttagits till handräckningstjänst; allt under förutsättning att de icke
inkallas vid mobilisering.
För antagning till hemvärnsmän respektive reservhemvärnsmän har kommittén
föreslagit följande allmänna villkor, nämligen:
a) att hava fyllt hemvärnsmän 17, reservhemvärnsmän 16 år (för omyndig
erfordras målsmans medgivande);
b) att vara bosatt inom hemvärnsområdet och stadigvarande vistas där;
c) att vara välfrejdad samt vara känd för laglydnad och medborgarsinne;
d) att besitta nöjaktiga fysiska förutsättningar.
För antagning till hemvärnsmän (överföring från reservhemvärnsmän till
hemvärnsmän) skulle därutöver fordras att äga tillfredsställande skjutskicklighet.
I fråga om rekryteringen av hemvärnsbefäl har kommittén föreslagit
följande:
16
Kungl. Majus proposition nr 257.
Hemvärnskretsbefälhavare förordnas av militärområdesbefälhavare på
förslag av hemvärnskretsnämnd, över vilket förslag inskrivningsbefälhavaren
skall yttra sig. Till kretsbefälhavare utses om möjligt f. d. officer, landstormsofficer
eller underofficer. Annan person bör dock kunna komma
ifråga, om lian äger kvalifikationer för uppgiften. I undantagsfall kan fast
anställd officer, landstormsofficer eller underofficer komma ifråga.
Hemvärnsområdesbefälhavare förordnas av inskrivningsbefälhavare på
förslag av hemvärnsområdesnämnd, över vilket förslag kretsbefälhavare skall
yttra sig. Till hemvärnsområdesbefälhavare utses örn möjligt den som genomgått
militär befälsutbildning. Annan för uppgiften kvalificerad person bör
även kunna ifrågakomma.
Övrigt befäl förordnas av inskrivningsbefälhavaren på förslag'' av hemvärnsområdesnämnd,
över vilket förslag kretsbefälhavaren skall yttra sig,
samt uttages bland dem, som erhållit militär utbildning som befäl eller som
eljest besitta särskilda förutsättningar för uppgiften.
Förordnande såsom hemvärnsbefäl utfärdas för en tid av högst 3 år.
I förevarande sammanhang torde böra beröras frågan örn vissa intressekonflikter,
som kunna tänkas uppkomma vid den enskilde personens fullgörande
av å ena sidan hemvärnstjänst och å andra sidan vissa lagstadgade
medborgerliga skyldigheter, såsom tjänsteplikt enligt tjänstepliktslagen,
luftskyddstjänst enligt lagen örn förfoganderätt för luftskyddets behov m. m.
Kommittén anför härom följande:
Enligt 18 § tjänstepliktslagen är den som fullgör militärtjänst undantagen
från tjänsteplikt. Då hemvärnsman i och med inkallelse till hemvärnstjänst
är att anse såsom inkallad till tjänstgöring vid krigsmakten, innebär denna
bestämmelse i avseende å honom att han under sådan inkallelse icke kan
åläggas tjänsteplikt enligt lagen. Egenskapen av hemvärnsman utgör sålunda
icke i och för sig något hinder för tjänstepliktsåläggande. Endast örn och i
den mån hemvärnsmannen tages i anspråk för tjänstgöring inom hemvärnet,
är han befriad från fullgörande av honom ålagd tjänsteplikt. Om vederbörande
medelst tjänsteplikt förflyttas till annan ort — något som så långt möjligt
synes böra undvikas — torde väl detta förhållande i och för sig icke böra
föranleda hans avförande från hemvärnet i hemorten men däremot utgöra
hinder för hans tjänstgöring i detta, så länge tjänstepliktsförläggningen
består.
Kommittén förutsätter att någon ändring av 18 § tjänstepliktslagen icke
erfordras för utmärkande av att inkallelse till hemvärnstjänst icke endast
utgör hinder för tjänstepliktsåläggande utan också, därest den sker efter det
att sådant åläggande meddelats, medför befrielse från tjänstepliktens fullgörande
under tiden för hemvärnstjänstgöringen.
Yad nu sagts rörande förhållandet mellan hemvärnstjänsten och tjänsteplikt
enligt tjänstepliktslagen, torde även gälla i förhållandet mellan å ena
sidan hemvärnstjänst och å andra sidan luftskyddstjänst och luftskyddsarbete.
Enligt luftskyddskungörelsen 25 § må icke till luftskyddstjänst eller luftskyddsarbete
uttagas någon, som inkallats till tjänstgöring vid krigsmakten.
Härav följer att sådan tjänstskyldighet icke kan åläggas till hemvärnstjänst
inkallad hemvärnsman. A andra sidan gäller även här, att hemvärnsmannen i
denna sin egenskap icke är befriad från uttagande till luftskyddstjänst eller
luftskyddsarbete respektive från fullgörande av därav följande förpliktelser,
i den mån de avkrävas honom under tid, då han icke är inkallad till hemvärnstjänst.
I avseende å tjänstskyldighet i allmän brandkår eller vid skogseld torde
hemvärnstjänstgöring städse få anses utgöra sådant giltigt förfall, som omförmäles
i 43 § brandstadgan respektive 21 § skogseldslagen.
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 257.
Kommittén har i anslutning till det anförda framhållit, att eventuellt förekommande
intressekonflikter i avseende å personalanskaffningen för hemvärnet,
tjänstepliktsberättigat företag och det civila luftskyddet borde regleras
genom samverkan mellan vederbörande hemvärnsmyndigheter och länsstyrelserna
respektive länsarbetsstyrelserna eller riksarbetsstyrelsen.
I fråga örn hemvärnets ställning till det civila luftskyddet har kommittén
anfört bland annat följande:
Yad särskilt hemvärnets ställning till det civila luftskyddet beträffar,
göres ofta gällande, att hemvärnsverksamhet skulle innefatta jämväl de uppgifter,
vilka nu tillkomma det civila luftskyddet — ordningstjänst, brandtjänst,
reparationstjänst, röjningstjänst samt gasskydds- och sjukvårdstjänst -— vare
sig fråga är om allmänt luftskydd, industriluftskydd eller enskilt luftskydd
(hemskydd). Gentemot en sådan uppfattning vill kommittén framhålla, att
ett sammanförande av hemvärnet med det civila luftskyddet icke kan ifrågasättas
redan av det skälet, att en sådan åtgärd skulle innebära ett avsteg
från hittills gällande grundprincip, att med luftskydd avses åtgärder av icke
militär natur (Luftskyddslagen, 1 §). Medan luftbevakning, luftvärn och jaktflygning
ävensom luftskydd vid stridskrafterna och vid militära anläggningar
organiseras av militära myndigheter, ordnas däremot luftskyddet i övrigt av
civila myndigheter (luftförsvarsreglemente, mom. 7). Hemvärnets sammanförande
med det civila luftskyddet skulle följaktligen innebära en ändring
i den principiella inställningen beträffande luftskyddets karaktär av civil
organisation samt nödvändiggöra en omfattande utredningsverksamhet, som
kommittén av ovan anförda skäl icke anser sig böra ingå på.
Kommittén anser vidare, att det måste fasthållas, att hemvärnets huvudsakliga
verksamhet avses bliva stridsverksamhet (beväpnad tjänst). Såsom
tidigare framhållits utgör detta emellertid intet hinder för, att till hemvärnet
ansluten personal skall kunna tagas i anspråk för luftskyddstjänst, när den
icke fullgör hem värnst jäns t. Är hemvärnet icke i verksamhet som sådant,
bör sålunda dess personal kunna utnyttjas för luftskyddstjänst, blott beredskapen
för hemvärns tjänst därigenom icke eftersättes.
I likhet med varje annat militärt förband bör också enligt kommitténs
mening till tjänstgöring inkallat hemvärnsförband — i mån som det icke
erfordras för lösandet av hemvärnsuppgifter — på rekvisition av civil myndighet
vid behov kunna ställas till förfogande som militär handräckningstrupp.
Avgivna yttranden.
Kommitténs förslag i fråga om rekryteringen har i huvudsak icke föranlett
de hörda myndigheterna till andra erinringar än sådana, som avse intressekonflikterna
med det civila luftskyddet. Härvidlag hava emellertid från skilda
håll framförts betänkligheter av olika slag.
Länsstyrelsen i Malmöhus län har sålunda framhållit, att någon större
svårighet i och för sig icke komme att förefinnas att från därför avsedda
åldersgrupper rekrytera hemvärnet, men att samtidigt måste tagas i betraktande,
att vissa andra viktiga intressen, exempelvis det civila luftskyddets,
kunde beräknas bliva genom rekryteringen till hemvärnet eftersatta. Enligt
länsstyrelsens åsikt syntes det med hänsyn till kommitténs uttalanden rörande
hemvärnets ställning i förhållande till det civila luftskyddet bliva nödvändigt
att vid planläggning av luftskyddet ej räkna med hemvärnsmännen, enär dessa
kunde bliva inkallade till tjänstgöring vid hemvärnet just vid sådan tidpunkt,
då de bäst behövdes för luftskyddet.
Bihang till riksdagens protokoll tillo. 1 sami. Nr 257.
1038 40 2
18
Departements*
chefen.
Kungl. Majus proposition nr 257.
Länsstyrelsen i Södermanlands län har för sin elei i förevarande sammanhang
anfört följande:
Vad angår detaljerna i det nu föreliggande förslaget vill länsstyrelsen beträffande
personalanskaffningen framhålla önskvärdheten av att nödig hänsyn
tages till andra samhällsviktiga uppgifter i krigstid, såsom luftskydd och
brandskydd. I fråga örn luftskyddet gäller denna angelägenhet dels för aktiv
luftskyddstjänst uttagen och utbildad personal vid det allmänna luftskyddet
och industriluftskyddet och dels s. k. hemskyddsinspektörer och hemskyddsledare
inom det enskilda luftskyddet. Den nu skapade luftskyddsorganisationen
med sin — i vad länet angår — i stor sett färdigutbildade personal —
särskilt gäller detta inom det allmänna luftskyddet och industriluftskyddet —
skulle desorganiseras, därest större grupper av ynglingar avsedda för observations-,
rapport- och ordonnanstjänst eller ock specialutbildad äldre personal
frånhändes vederbörande luftskj^ddschefer. Detsamma torde förhållandet
bliva beträffande såväl kommunala och frivilliga brandkårer som i viss mån
även brandrotarnas organisation för skogsbrandskydd.
Länsstyrelsen anser därför, att företrädesrätten beträffande uttagning av
personalen till hemvärnet bör närmare preciseras och luftskydds- och andra
av uttagningen berörda myndigheter därvid få sina krav tillgodosedda. Kompletterande
föreskrifter borde härför angivas i särskild kungörelse.
Länsstyrelsen i Norrbottens län har framhållit, att även örn svårigheter på
ett eller annat håll kunde tänkas uppstå vid rekryteringen för bland annat det
civila luftskyddet, länsstyrelsen dock icke ansåge dessa svårigheter komma
att bli så stora, att de ej med god vilja från de skilda samhällsorganens sida
läte sig bemästra.
Även luftslcyddsinspehtionen har beträffande rekryteringsfrågan anmält
vissa betänkligheter. Jag får därvidlag hänvisa till den redogörelse, som
under rubriken »Allmänna synpunkter» här ovan lämnats för inspektionens
yttrande i denna del.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att enligt kommitténs förslag i
värnpliktshänseende över- och underårig personal i främsta rummet avses
för anställning i hemvärnet, men att även personer i värnfdiktsåldern i viss
omfattning skola kunna tagas i anspråk. Mot kommitténs förslag i förevarande
avseende liksom även beträffande de allmänna villkoren för antagning
vid hemvärnet finner jag i stort sett icke anledning till erinran.
Av vad jag i det föregående anfört i fråga örn formen för de kommunala organens
medverkan vid rekryteringen av hemvärnsmännen följer emellertid, att
det av kommittén förordade sättet för antagning av hemvärnsmän och tillsättande
av det lägre hemvärnsbefälet enligt min mening bör i så måtto jämkas,
att dessa angelägenheter skola handhavas av respektive hemvärnsmyndigheter
efter vederbörligt kommunalt organs hörande i värjo särskilt fall.
Såsom redan tidigare framhållits vilar hemvärnskommitténs förslag på
den förutsättningen, att hemvärnsmännen under krigsförhållanden i princip
skola kvarbliva i sina civila sysselsättningar och att hemvärnet endast när
verkligt behov därav föreligger skall träda i verksamhet. I och med att kallelse
till tjänstgöring i hemvärnet kommit hemvärnsmän tillhanda skall han emellertid
räknas såsom krigsman. Hans tjänstgöring i hemvärnet erhåller då samma
19
Kungl. Majus proposition nr 257.
karaktär som en värnpliktigs tjänstgöring vid krigsmakten. Med denna konstruktion
torde vara uppenBart, att intressekollisioner kunna tänkas uppkomma
med avseende å sådana skyldigheter, som kunna hava ålagts hemvärnsman
på grund av tjänstepliktslagen eller enligt lagen örn förfoganderätt för
luftskyddets behov. Eftersom hemvärnst jönsten måste vara att anse såsom
militärtjänst, kommer denna att i förhållande till tjänsteplikt enligt tjänstepliktslagen
och luftskyddstjänst enligt luftskyddsförfogandelagen få företräde.
Särskilt för det civila luftskyddet kan detta förhållande medföra betydande
svårigheter. Kommittén har visserligen förutsatt, att till hemvärnet
ansluten person skall, då han icke fullgör hemvärnstjänst, kunna tagas i anspråk
för luftskyddstjänst. Med hänsyn till att tidpunkten för hemvärnets
och luftskyddets verksamhet i många fall torde komma att sammanfalla synes
emellertid en sådan anordning icke vara lämplig. På sätt av vissa hörda
myndigheter framhållits torde man därför knappast kunna räkna med hemvärnsmän
för uppgifter, som ankomma på luftskyddet. Detta medför i sin tur,
att vid rekryteringen till hemvärnet sådan personal i allmänhet icke bör
komma i fråga, som redan erhållit uppgifter i luftskyddets tjänst. Att, såsom
luftskyddsinspektionen föreslagit, utfärda särskilda bestämmelser rörande
företrädesrätten vid rekrytering av annan än icke värnpliktig personal, synes
emellertid knappast vara påkallat. Intressekonflikter rörande personalanskaffningen
för de olika ändamålen torde i stället böra lösas genom samverkan
mellan därav berörda myndigheter.
Beväpning och utrustning.
Kommitténs förslag.
Hemvärnsmännens personliga beväpning skall enligt kommittén utgöras
av gevär (karbin) med bajonett av armémodell. För beväpningen böra i enskild
ägo befintliga vapen främst utnyttjas. Till skytteföreningar utlånade, liksom
desamma tillhöriga gevär böra även kunna ifrågakomma för beväpningen, men
dessa vapen böra i så fall fortsättningsvis även kunna disponeras för skjututbildning
inom föreningen. Slutligen böra i mån av tillgång kronans egna
vapen kunna tagas i anspråk för hemvärnets beväpning. Den personliga beväpningen
bör enligt kommittén principiellt tilldelas de enskilda hemvärnsmännen
redan i fredstid för att av dem förvaras.
Ammunitionsutrustningen föreslås av kommittén skola bestämmas till 100
skott per hemvärnsman, därav 50 skott böra utdelas till hemvärnsmannen för
att av honom förvaras, medan resterande 50 skott böra förvaras centralt inom
hemvärnsområdet.
Kommittén förutsätter vidare, att i mån av tillgång automatvapen skola
kunna ställas till hemvärnets förfogande.
I fråga örn hemvärnets uniformering har kommittén med hänsyn till vikten
av att utryckning till tjänstgöring skall kunna ske utan tidsutdräkt icke ifrågasatt
hel uniformering, utan föreslagit, att hemvärnsmännens civila dräkt under
tjänstgöring skall kompletteras med armbindel med igenkänningstecken, hemvärnsmärke
å huvudbonaden samt livrem. Genom kronans försorg borde dess
-
20
Kungl. Majus proposition nr 257.
Departements
chefen.
utom varje hemvärnsman tilldelas första förband och identitetskort. I övrigt
erforderlig utrustning borde hemvärnsmannen själv ställa till förfogande,
därvid någon inlösningsskyldighet för kronan ej borde ifrågakomma.
Avgivna yttranden.
Vid remissbehandlingen har vad kommittén föreslagit i fråga örn hemvärnsmännens
beväpning icke givit anledning till annan erinran än att skytteförbundens
överstyrelse framhållit, att skytteföreningarna tillhöriga gevär icke
rimligen syntes kunna berövas föreningarna. Styrelsen har vidare erinrat örn
det förhållandet, att ledamöterna i skytteföreningarnas styrelser vid lån av
vapen skola avlämna en förbindelse, varigenom de göras solidariskt ansvariga
för vapnens befintlighet och vård samt deras återlämnande till kronan vid
lånetidens utgång eller vid eventuell anfordran. Det syntes icke kunna anses
förenligt med rättsliga grunder, att vapen, för vilka styrelsens ledamöter
sålunda påtagit sig laga ansvarighet, fråntoges dem och överlämnades till
enskilda personer, enär genom en sådan åtgärd de åtagna förpliktelserna
skulle bliva omöjliga att uppfylla. Överstyrelsen har i detta sammanhang
vidare framhållit, att ifrågavarande gevär, icke minst med hänsyn till den
stora anslutning, som ägt rum till skytterörelsen under de senaste åren, vore
oundgängligen nödvändiga för att skjutövningarna skulle kunna genomföras
på tillfredsställande sätt under rimlig tid.
I fråga örn den personliga utrustningen har länsstyrelsen i Norrbottens län
ifrågasatt, huruvida icke det borde ankomma på staten att bidraga till hemvärnsmännens
kostnader i förevarande avseende.
T fråga örn hemvärnets beväpning finner jag hemvärnskommitténs förslag
i allt väsentligt kunna godtagas. Med hänsyn till vad skytteförbundens överstyrelse
i frågan anfort torde emellertid vid hemvärnsorganisationens uppbyggande
böra iakttagas, att skytteföreningarnas intresse av att äga tillräcklig
tillgång på vapen icke får trädas för nära.
Yad angår frågan örn hemvärnets uniformering synes kommitténs förslag,
att den civila dräkten endast skulle kompletteras med armbindel, märke å
huvudbonaden och livrem, knappast kunna anses helt tillfredsställande. För
min del vill jag förorda, att en fullständigare uniformering genomföres beträffande
hemvärnsmännen, bland annat för att markera hemvärnets helt
militära karaktär. Därvid behöver man säkerligen icke gå så långt, att fullständig
beklädnad tillhandahålles hemvärnsmännen. Men en uniform av
enkelt slag, exempelvis i form av överdragskläder, samt militär huvudbonad
synas lämpligen böra tillhandahållas av kronan. Uppdrag att i samråd med
arméförvaltningens intendenturdepartement undersöka möjligheterna för
åstadkommande av en lämplig uniform för hemvärnsmännen har av Kungl.
Majit lämnats chefen för armén genom förenämnda beslut den 17 april 1940.
Utbildning.
Kommitténs förslag.
Utbildningen inom hemvärnet föreslås skola principiellt bedrivas på frivillighetens
grund. Detta bör emellertid enligt kommittén icke hindra, att
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 257.
hemvärnsman redan vid antagningen bör förbinda sig att årligen fullgöra
någon obligatorisk utbildning, av kommittén förslagsvis angiven till 20 timmar
örn året. Utbildningen av hemvärnsmännen förutsattes skola bedrivas dels
inom hemvärnsorganisationen såsom speciell hemvärnsutbildning — övningar
av mindre omfattning i gruppförband — dels i samverkan med skyttets och
landstormens frivilliga utbildningsverksamhet — skjututbildning med gevär
och automatvapen, större övningar med hemvärnsförband m. m. Befälsutbildningen
åter avses skola bedrivas genom särskild, av hemvärnsstaben planlagd
kursverksamhet.
I anslutning härtill har kommittén anfört bland annat följande:
Utbildning i skjutning med gevär bör främst meddelas inom det frivilliga
skyttet, utbildning i skjutning med automatvapen inom den frivilliga landstormen.
I mån som det frivilliga skyttet inför skjutning med automatvapen
på sitt skjutprogram, synes utbildningsverksamhet med dessa vapen böra ske
även inom denna organisation.
Skjututbildningens mål bör vara, att hemvärnsman når en skjutfärdighet,
som motsvarar fordringar på 3. klass skytt. Därest remingtongevär komma att
utlämnas till hemvärnsmän, böra skjutprogram och övningar i erforderlig utsträckning
anpassas därefter. Skjutövningar böra om möjligt innefatta utbildning
i vapnens bruk mot mål såväl i luften som på marken. Skjutning mot
mål i luften torde emellertid endast kunna försiggå på större militära skjutplatser
eller över större öppna vatten. Eldstrid mot mål på marken bör avse
uppövande av den enskilde skyttens förmåga i fältmässig skjutning.
Utbildningen med automatvapen bör handhavas av landstormsorganisationema
och örn möjligt avse vapnens bruk mot mål såväl i luften som på
marken.
För skjututbildningen erforderlig ammunition synes böra tillhandahållas
av staten.
Det frivilliga skyttets banor torde ej i erforderlig utsträckning förslå folden
utbildning, som kommitterade räkna med skall bliva följden av hemvärnets
organiserande. Samarbete med militära myndigheterna för disponerande
av kronans skjutbanor är erforderligt.
Utbildningen i hemvärnsförband bör omfatta övningar avseende gruppförbandets
alarmering, samling och utryckning, enklare förflyttningar och grupperingar
samt stridsverksamhet av enklaste slag. Dessa övningar torde kunna
anordnas av hemvärnet självt efter hand, som organisationen vunnit erforderlig
stadga.
Större övningar i gruppering och strid samt större fältmässiga övningar
böra ske i anslutning till obligatoriska och frivilliga landstormsövningar.
Sådana övningar böra örn möjligt anordnas minst en gång örn året inom vederbörliga
hemvärnsområden. Militär ledning torde vara önskvärd.
För i skärgårdsområdena organiserade hemvärnsförband kunna vissa övningar
anordnas i samverkan med frivillig motorbåtsflottilj.
Befälsutbildning bör bedrivas efter en plan, som utan alltför stora kostnader
medger, att hemvärnsbefälet inom rimlig tid kan bibringas den nödvändigaste
utbildningen.
Kurser för hemvärnskrets- och hemvärnsområdesbefälhavare böra årligen
anordnas för vissa -— förslagsvis Vs — av angivna befälhavare. Dessa kurser
torde böra ankomma på hemvärnsstaben att planlägga och leda.
Kurser för pluton- och gruppchefer böra årligen anordnas för lämpligt antal
hemvärnsbefäl inom vederbörligt inskrivningsområde.
22
Departementschefan.
Kungl. Majus proposition nr 257.
Kommittén har förutsatt, att utbildningsföreskrifter och allmänna föreskrifter
beträffande hemvärnet skola utarbetas inom hemvärnsstaben.
Vad beträffar tjänstgöringsskyldigheten under krig har kommittén förutsatt,
att hemvärnsman skall vara skyldig att på kallelse i en eller annan form
omedelbart inställa sig till den tjänstgöring, som kan erfordras för lösandet av de
för hemvärnet angivna uppgifterna. Då behov av hemvärnsförbands ingripande
icke längre föreligger, förutsattes hemvärnsmannen skola omedelbart återgå
till sin civila sysselsättning. Sedan kallelse till inställelse till hemvärnstjänst
nått hemvärnsmannen, skall denne enligt kommitténs förslag vara att
räkna som krigsman och sålunda vara underkastad bestämmelserna i strafflagen
för krigsmakten.
Mot kommitténs förslag i förevarande avseenden har jag — i likhet med
de hörda myndigheterna — i stort sett icke funnit anledning till erinran.
Det synes emellertid kunna ifrågasättas, örn icke den hemvärnsman åliggande
obligatoriska tjänstgöringsskyldigheten i fred bör givas något vidare tidsomfattning
än som av kommittén föreslagits. Därigenom skulle större möjlighet
tillskapas att inom ramen för till förfogande ställda medel utsträcka
övningarna över en längre tidsperiod eller till ett större antal kortare perioder,
därest detta skulle visa sig ur utbildningssynpunkt lämpligt.
I fråga örn de ändringar i strafflagen för krigsmakten, som må betingas av
förslaget att hemvärnsman skall under tjänstgöring vara att anse såsom krigsman,
torde chefen för justitiedepartementet komma att senare framlägga
förslag.
Heinvärnspersonalens förmåner.
Kommitténs förslag.
Kommittén har föreslagit, att under tjänstgöring i hemvärnet vissa förmåner
skola tillerkännas hemvärnspersonalen. Förslaget innebär i nämnda
hänseende följande.
Under fredstjänstgöring skola alla hemvärnsmän oavsett tjänsteställning
vara berättigade till fri inkvartering samt resekostnadsersättning enligt lägsta
klassen i allmänna resereglementet. Därjämte skola hemvärnsmännen vid
olycksfall eller sjukdom, som ådragits under tjänstgöring i hemvärnet, erhålla
fri läkar- och sjukvård samt ersättning i övrigt enligt de grunder, som angivas
i lagen om försäkring för olycksfall i arbete. Härjämte föreslås, att kretsoch
områdesbefälhavarna skola erhålla ett mindre årligt arvode — förslagsvis
100 respektive 50 kronor — för det arbete med hemvärnets organisation och
hemvärnsmännens utbildning, som åvilar dem. I övrigt avses icke några kontanta
ersättningar skola utgå under fredstid.
Under krigstjänstgöring föreslås följande förmåner skola utgå, nämligen
fri inkvartering och resekostnadsersättning enligt lägsta klassen i allmänna
resereglementet; dagavlöning, innefattande portionsersättning och tjänstgöringsarvode,
med tillhopa 2 kronor 50 öre för varje tjbotgöringsdag om
sammanlagt minst 3 timmar; försörjningsbidrag med 2 kronor för gift och
23
Kungl. Maj-.ts proposition nr 257.
1 krona för försörjningspliktig ogift hemvärnsman (frånskild, änkling) med
tillägg av 50 öre för varje hemmavarande barn under 16 år, allt räknat per
tjänstgöringsdag om sammanlagt minst 3 timmar; fri läkar- och sjukvård vid
olycksfall eller sjukdom, som ådragits i tjänsten, samt ersättning i övrigt
med anledning av olycksfallet eller sjukdomen enligt de grunder, som gälla
för meniga värnpliktiga. Härjämte föreslås, att det årliga arvodet till hemvärnsområdesbefälhavaren
på grund av det betydande ansvar och den omfattande
arbetsbörda, som i krig kommer att åvila denne, bör bestämmas till
100 kronor. Krigstjänstgöringsskyldighet förutsättes skola föreligga, då förstärkt
försvarsberedskap eller mobilisering anbefallts eller när Kungl. Majit
eljest utfärdat befallning, att dylik skyldighet skall föreligga för hemvärnsman.
Avgivna yttranden.
I fråga örn det principiellt berättigade i att tillerkänna personalen förmåner
av ovan angivet slag har erinran försports allenast från statskontoret, som
ifrågasatt, örn med hänsyn till hemvärnets karaktär av frivillig sammanslutning
statsverket över huvud taget bör bidraga till gäldandet av till personalen
under fredstid utgående förmåner. Beträffande den närmare utformningen av
de föreslagna förmånerna hava vissa myndigheter framställt erinringar i en
del avseenden.
Sålunda har från ett par håll framhållits, att i stället för olycksfallsförsäkringslagens
bestämmelser 1927 års militärersättningsförordning borde tilllämpas
vid olycksfall eller sjukdom, som ådragits under fredstjänstgöring.
Härom har riksförsäkringsanstalten anfört följande:
Förslaget att olycksfallsförsäkringslagens stadganden skulle vara tillämpliga
vid olycksfall eller sjukdom, som ådragits under fredstjänstgöring, finner
riksförsäkringsanstalten mindre lämpligt. Gällande olycksfallsförsäkringslag
avser tillerkännande av ersättning vid olycksfall i arbete, men icke vid sjukdom.
Ådrager sig en hemvärnsman exempelvis en lungsjukdom, en hjärtsjukdom,
en reumatisk åkomma, vilket icke kan anses otänkbart, kan ersättning
sålunda icke utgå till honom, då olycksfallsförsäkringslagens bestämmelser
icke berättiga till ersättning för sjukdom i allmänhet.
Häremot kan ersättning jämväl för sjukdom utgå enligt förordningen den
18 juni 1927 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
Nämnda författning är tillämplig på värnpliktiga och vid försvarsväsendet
fast anställda. Som av 2 § i förordningen omförmäles hänföras
till fast anställda enligt förordningen följande kategorier:
»Fast anställt manskap vid försvarsväsendet eller någon av dess reserver,
indelt manskap, musikelever, skeppsgossar, officers- och reservofficersaspiranter,
sjökadetter, kustartillerikadetter och reservkadetter, reservunderofficersaspiranter
vid flottan, marinintendentskadetter samt mariningenjörselever
och mariningenjörsaspiranter.»
Riksförsäkringsanstalten skulle i första hand vilja förorda, att medlemmarna
i den föreslagna hemvärnsorganisationen i princip jämställdes med de värnpliktiga.
Härvid skulle då de hemvärnsmän (reservhemvärnsmän), som icke
fullgjort sin värnpliktstjänstgöring, i allmänhet hänföras till den kategori
värnpliktiga, som omförmäles i 8 § b) i nrilitärersättningsförordningen med en
beräknad årlig arbetsförtjänst av 1,764 kronor och de, som fullgjort första
tjänstgöring och repetitionsövningar eller motsvarande tjänstgöring, till de
24
Kungl. Majus jrroposition nr 257.
■värnpliktiga, som omförmäles i 8 § a) med en beräknad årlig arbetsförtjänst
av i allmänhet 2,160 kronor. Till denna senare kategori skulle enligt riksförsäkringsanstaltens
förmenande jämväl möjligen kunna hänföras hemvärnsmän,
från och med det år de uppnå trettiofem års ålder, även örn de blivit frikallade
från värnpliktens fullgörande eller helt eller delvis befriade från densammas
fullgörande i fredstid.
Detta förslag skulle också överensstämma med de sakkunnigas förslag att
under krigstjänstgöring ersättning vid inträffade olycksfall eller sjukdomar
skulle utgå enligt de grunder, som gälla för meniga värnpliktiga.
. Riksförsäkringsanstaltens ovannämnda förslag skulle emellertid förutsätta
vissa ändringar i militärersättningsförordningen eller utfärdande av särskilda
ersättningsbestämmelser för hemvärnsmän. Örn detta med hänsyn till ärendets
brådskande natur för närvarande icke låter sig göra, vill riksförsäkringsanstalten
erinra därom, att med redan nu gällande bestämmelser ersättning i huvudsaklig
överensstämmelse med vad som gäller för värnpliktiga torde kunna i
förekommande fall beredas hemvärnsmän i fredstid. I 1 § 2 stycket i militärersättningsförordningen
stadgas nämligen:
»Drabbas någon, som därtill beordrad eller med behörigt tillstånd frivilligt
deltager i militärtjänstgöring i fredstid, av skada eller sjukdom, som ovan omförmälts,
äger Kungl. Majit, där förhållandena anses böra därtill föranleda,
besluta örn ersättning till vederbörande i huvudsaklig överensstämmelse med
angivna grunder.»
Återgivna stadgande har ansetts äga tillämpning på medlemmar i frivilliga
landstorms- och luftvämssammanslutningar, frivilliga automobil- och motorbåtsorganisationer
m. fl. Sedan förordningens tillkomst har också i en del fall
ersättning av Kungl. Majit beviljats dylika efter tillstyrkan av riksförsäkringsanstalten.
Ehuru tillämpningen av ett dylikt stadgande medför en viss omgång,
alldenstund Kungl. Marits beslut erfordras i varje särskilt fall, vill dock
riksförsäkringsanstalten alternativt förorda, att medlemmarna i den föreslagna
hemvärnsorganisationen tillsvidare inrangeras under stadgandet i 1 § 2 stycket
i 1927 års militärersättningsförordning.
Beträffande det försörjningsbidrag, som föreslås skola kunna utgå under
krigstjänstgöring, har försvarsväsendets lönenämnd föreslagit, att detsamma
skall utgå efter enahanda grunder som enligt det av Kungl. Majit till årets
riksdag (prop. nr 94) framlagda förslaget till fredsfamiljebidragsförordning
föreslås utgå till deltagare i landstormsövning. Nämnden anför härom följande:
Beträffande
försörjningsbidraget föreslås av kommittén, att detta skulle
utgå nied 2 kronor för gift oell 1 krona för försörjningspliktig ogift (frånskild,
änkling) hemvärnsmän med tillägg om 50 öre för varje hemmavarande bani
under 16 år, allt räknat per tjänstgöringsdag om sammanlagt minst 3 timmar
Lönenämnden får härvid erinra, att enligt Kungl. Majlis proposition nr 94 till
årets riksdag med förslag till förordning örn familjebidrag åt värnpliktiga under
tjänstgöring i fredstid (fredsfamiljebidragsförordning) familjebidraget under
landstormsövning skall utgå efter bestämmelser, som något avvika från de
utav hemvärnskommittén här föreslagna. Enligt 6 § i det föreliggande förslaget
till fredsfamiljebidragsförordning skulle nämligen värnpliktig under
landstormsrepetitionsövning och landstormsbefälsövning äga uppbära familjebidrag
med 2 kronor för hustru och 50 öre för varje den värnpliktiges eller
hans hustrus barn eller adoptivbarn under sexton år; dock att änkling eller
frånskild, som salunda är berättigad till bidrag för ett eller flera barn, äger
för ett av barnen uppbära 2 kronor. Lönenämnden får för sin del föreslå, att
bestämmelserna örn familjebidrag åt hemvärnsmän under krigstjänstgöring
25
Kungl. Maj-.ts proposition nr 257.
med bibehållande av tretimmarsgränsen i övrigt formuleras i anslutning till
motsvarande stadgande i en blivande fredsfamiljebidragsförordning.
Frågan örn rätten till sjukvård för de hemvärnsmän, som drabbats av krigsskada,
har upptagits till behandling av försvarsväsendets lönenämnd, som
ansett det skäligt, att dylik sjukvård beredes hemvärnsmännen i enlighet
med bestämmelserna i reglementet den 20 oktober 1939 angående sjukvård åt
personal vid försvarsväsendet under krigstjänstgöring. Lönenämnden har därvid
förutsatt, att erforderlig föreskrift meddelas om sättet för handläggning
vid hemvärnet av ärenden rörande beredande av sjukvård.
För egen del finner jag i likhet med hemvärnskommittén det vara befogat,
att hemvärnspersonalen tillförsäkras vissa ekonomiska förmåner. I fråga örn
dessa förmåners karaktär och omfattning synes hemvärnskommitténs förslag i
stort sett vara väl avvägt. I vissa hänseenden anser jag mig dock böra förorda
smärre avvikelser i förhållande till förslaget.
Sålunda torde, på sätt riksförsäkringsanstalten i sitt yttrande framhållit,
frågan örn ersättning till hemvärnsmän i anledning av sjukdom eller skada,
som ådragits under obligatorisk tjänstgöring i fred, böra regleras i huvudsaklig
överensstämmelse med grunderna för 1927 års militärersättningsförordning.
Jag finner mig därvid i anslutning till anstaltens i förenämnda
yttrande alternativt framlagda förslag böra förorda, att ersättningsfrågor beträffande
till hemvärnet ansluten personal åtminstone tills vidare regleras på
grundval av 1 § 2 stycket nämnda förordning. Yad åter angår frågor örn beredande
av sjukvård under krigstjänstgöring samt örn ersättning för sjukdom
eller skada, som kvarstår sedan vederbörande på grund av krigsskada avförts
ur hemvärnet, torde dessa böra regleras i anslutning till vad i motsvarande
hänseende gäller eller kan varda föreskrivet för värnpliktiga. Vidare torde bestämmelserna
örn det försörjningsbidrag, som enligt kommittén föreslås skola
utgå till vissa hemvärnsmän under krigstjänstgöring, böra på sätt försvarsväsendets
lönenämnd föreslagit utformas i huvudsaklig överensstämmelse med
vad i sådant avseende kan varda föreskrivet beträffande värnpliktig under
landstormsövning tillkommande familjebidrag.
Bestämmelser örn hemvämsmännens förmåner böra lämpligen inrymmas i
den kungörelse, som enligt vad jag tidigare framhållit torde böra utfärdas i
samband med hemvärnets uppbyggande.
Hemvärnets centrala ledning. Vissa personalfrågor.
Kommitténs förslag.
Såsom tidigare omnämnts har hemvärnskommittén föreslagit, att hemvärnets
centrala ledning närmast skulle utövas av chefen för armén med
biträde av en hemvärnsstab. Enligt kommitténs mening skola hemvärnsstabens
uppgifter främst omfatta arbete av organisatorisk art samt planläggning
av hemvärnets utbildning. För fyllandet av dessa uppgifter har kommittén
beräknat följande personal vara erforderlig, nämligen en stabschef,
tillika hemvärnschef, en adjutant, tillika expeditionsofficer, en instruktions
-
Departements
chefen.
Departements
chefen.
26 Kungl. Majus proposition nr 257.
officer, en tygofficer, en expeditionsunderofficer samt en förvaltningunderofficer.
För befattningen såsom hemvärnschef borde avses en regementsofficer,
eventuellt pensionsavgången, med lön enligt någon av lönegraderna
Ob 1, Oa 6 eller Oa 5. För adjutant- och instruktionsofficersbefattningarna
borde beräknas personal på aktiv stat, därvid som adjutant borde avses en
regementsofficer i lönegraden Oa 4 eller en kapten och som instruktionsofficer
en kapten eller löjtnant. Övriga befattningar borde vara arvodesbefattningar
avsedda för pensionsavgångna officerare. Vid staben borde vidare
anställas två kontorsbiträden med lön enligt 4:e lönegraden i militära ickeordinariereglementet.
Kommittén har vidare, såsom redan inledningsvis framhållits, föreslagit,
att inskrivningsbefälhavarnas staber skulle förstärkas genom anställande å
varje stab av en pensionsavgången officer i arvodesbefattning, avsedd att
handlägga hemvärnsärendena.
Avgivna yttranden.
Statskontoret har givit uttryck åt den uppfattningen, att, därest den föreslagna
hemvärnsstaben skulle komma till stånd, det icke syntes bliva nödvändigt
att giva staben den omfattning, varmed kommittén räknat, liksom det
ej heller syntes vara nödvändigt att vid valet av stabspersonal taga i anspråk
beställningshavare i så relativt höga lönegrader, som föreslagits.
Arméförvaltningen har anfört, att hemvärnsstaben tills vidare borde i fråga
örn den militära personalen kunna begränsas till att omfatta en avdelningschef,
överstelöjtnant eller major, en officer, kapten, och en expeditionsunderofficer,
pensionerad arvodestagare. Till staben hänförlig personal borde upptagas
å staten för arméstaben. De föreslagna befattningarna för inskrivningsbefälhavarnas
staber åter syntes böra uppföras å staterna för de olika infanteriregementena.
Yad kommittén föreslagit i fråga örn den centrala ledningen av hemvärnet
finner jag mig i stort sett kunna biträda. Hemvärnet torde sålunda böra ingå
i arméorganisationen och i befälshänseende underställas chefen för armén.
Under chefen för armén bör emellertid den centrala ledningen av hemvärnet
på sätt kommittén föreslagit utövas av en särskild hemvärnschef. Med hänsyn
till den fristående ställning som hemvärnet måste intaga inom den militära
organisationen torde åt hemvärnschefen böra givas en relativt vittgående
självständig kompetens. Frågan örn hemvärnschefens befogenheter torde
emellertid icke i detta sammanhang behöva närmare beröras; bestämmelser
därom synas i stället böra utfärdas instruktions vägen.
Till hemvärnschefens förfogande torde böra finnas ett särskilt stabsorgan,
hemvärnsstaben. Enligt kommitténs förslag skulle denna stabs huvudsakligaste
uppgifter vara handhavandet av organisatoriska och utbildningsfrågor.
Emellertid torde det bliva nödvändigt att därjämte pålägga hemvärnsstaben
vissa uppgifter med avseende å den centrala förvaltningen och redovisningen
av hemvärnets ekonomiska angelägenheter, en verksamhet som
27
Kungl. Majus proposition nr 257.
säkerligen kommer att bliva tämligen omfattande. Visserligen kunde det
vara tänkbart att överlåta dessa göromål åt arméförvaltningens vederbörande
departement. Med hänsyn till hemvärnets särställning inom den militära
organisationen och då särskilda kassaförvaltningar näppeligen kunna upprättas
vid hemvärnets förband, synes det emellertid lämpligare att helt sammanföra
dessa ärenden i hemvärnsstaben, som sålunda skulle under arméförvaltningen
utgöra ett sammanhållande organ för hemvärnets medelsförvaltning
och redovisningsverksamhet. Genom en sådan anordning blir det också
möjligt att ernå större överskådlighet beträffande de kostnader, som komma
att belöpa å hemvärnet.
Förvaltningsverksamhetens hänförande till hemvärnsstaben torde nödvändiggöra
en viss personalförstärkning inom staben i förhållande till vad
kommittén föreslagit. Det torde sålunda bliva nödvändigt att inrätta ytterligare
en arvodesbefattning, avsedd för en pensionerad intendenturutbildad
officer. I övrigt synes icke föreligga anledning till erinran mot kommitténs
förslag till personaluppsättning i staben. Förutom hemvärnschefen torde
sålunda å hemvärnsstabens stat böra uppföras två ordinarie beställningar, en
för en major eller kapten, som närmast torde böra fungera som stabschef åt
hemvärnschefen, samt en för en kapten eller löjtnant. Den förre lärer böra
rekryteras ur generalstabsofficerarnas led. Uteslutet torde icke vara, att
därutöver kommer att uppstå behov av aktiv officerspersonal för fyllande av
stabens uppgifter. Detta behov torde emellertid i varje fall tills vidare böra
tillgodoses genom kommendering av personal för tjänstgöring i staben.
I fråga örn personalens ställning i övrigt har jag ingen annan erinran emot
kommitténs förslag än att befattningen som hemvärnschef alltid torde böra
uppehållas av en aktiv officer. Med hänsyn till hemvärnschefens självständiga
ställning och omfattande ansvarsfulla arbetsuppgifter torde beställningen böra
placeras i lönegraden Ob 1, d. v. s. samma lönegrad som regementschefer.
Den för hemvärnets ledning sålunda avsedda personalen torde böra upptagas
å en särskild stat, benämnd staten för hemvärnsstaben, vilken stat
bör föreläggas riksdagen för godkännande. Fm i överensstämmelse med det
anförda och med tillämpning av sedvanliga grunder i fråga örn storleken av
för den pensionerade personalen beräknade arvoden upprättad förslagsstat
(se bil. A) slutar å ett belopp av 50,000 kronor. Kostnaderna för hemvärnsstaben
torde böra belasta lantförsvarets allmänna avlöningsanslag. Någon
uppräkning av detta anslag i förhållande till vad i propositionen nr 159 till
årets riksdag angående vissa avlönings- m. fl. anslag under riksstatens fjärde
huvudtitel för budgetåret 1940/41 äskats lärer emellertid på den grund icke
vara erforderlig.
Kommitténs förslag att inrätta arvodesbefattningar för pensionerade officerare
för liandhavande av hemvärnsärendena vid inskrivningsbefälhavarnas
staber finner jag mig böra biträda. Arvodena till dessa befattningshavare
böra bestämmas till det i motsvarande fall vanliga beloppet 3,180 kronor för
år och uppföras å staterna för de olika infanteriregementena. Kungl. Majit
torde böra utverka riksdagens bemyndigande att vid fastställande av stater
för infanteriregementena för budgetåret 1940/41 vidtaga härav betingade änd
-
28
Kungl. Maj-.ts proposition nr 257.
ringar i de förslagsstater, som genom förenämnda proposition nr 159 förelagts
riksdagen för godkännande. Någon uppräkning av lantförsvarets avlöningsanslag
torde icke heller på denna grund bliva nödvändig.
IV. Hemvärnets kostnader.
Kommittén har verkställt vissa beräkningar rörande kostnaderna för den
av kommittén förordade hemvärnsorganisationen under fred. Enligt dessa beräkningar
skulle de årliga kostnaderna för hemvärnet vid fullt genomförd
organisation uppgå till omkring en miljon kronor, fördelade enligt följande
Sammanställning''.
Årliga kostnader vid fullt genomförd organisation.
A. Hemvärnsstaben: Kronor. Kronor.
Löner till ordinarie beställningshavare ........................... 33,000
Arvoden till pensionerad personal ................................. 7,440
Biträdespersonal ......................................................... 6,400
Expenser ..................................................................... 5,000
Bränsle, lyse, vatten, renhållning .................................... 1,000
Underhåll av motorfordon ............................................. 3,000
Rese- och traktamentsersättning .................................... 5,000 60 840
B. Inskrivningsbefälhavarnas staber:
Arvoden till pensionerad personal ................................. 66,780
Expenser .........................................................,........... 6,300
Rese- och traktamentskostnader .................................... 16,800 89 880
C. Hemvärnskretsbefälhavarna:
Arvoden (70 X 100) ................. 7,000
Rese- och traktamentsersättning (70 X 500) ..................... 35,000 42 000
D. Hemvärnsområdesbefälhavarna:
Arvoden (1,500 x 50) ................................................... 75,000
Rese- och traktamentskostnader (1,500 X 50) .................. 75,000 150 000
E. Utbildningsverksamhet:
Kurser för kretsbefälhavare .......................................... 3,000
» » områdesbefälhavare .................................... 8,800
» » gruppchefer ................................................ 16,000
» » plutonchefer ................................................ 4,000 31.800
F. Övning sverksamhet:
Övningar i hemvärnsförband .......................................... 250,000
Ersättning till skytteförbunden för hemvärnspersonalens
skjututbildning ......................................................... 175,000
Landstormens merkostnader för hemvärnets luftvärnsutbild
ninS
...................................................................... 20,000 445,000
G. Oförutsedda utgifter ...................................................... 180,480
Summa kronor 1,000,000
29
Kungl. Majas proposition nr 257.
Kommittén Ilar vid sina beräkningar utgått från att antalet hemvärnsmän
skulle komma att utgöra cirka 50,000, fördelade på 70 hemvärnskretsar och
1,500 hemvärnsområden.
Beträffande kostnaderna för utbildningsverksamheten må framhållas, att
kommittén, med hänsyn till vikten av att hemvärnet snarast organiserades
och utbildades i avsedd omfattning, föreslagit genomförande redan under
budgetåret 1939/40 av erforderlig utbildningsverksamhet för den till hemvärnet
knutna personalen. Sedan hemvärnsbefälet givits en första utbildning,
syntes det kommittén som örn behovet av befälskurser kunde minskas
därhän, att hemvärnsbefälet under loppet av en 5-årsperiod blir i tillfälle
genomgå dylik utbildning. Från denna utgångspunkt har kommittén beräknat
årliga kurskostnader för allenast en femtedel av hela antalet befälhavare
av olika slag. Medelkostnaden per deltagare i kurs utgör, i runt tal, för
kretsbefälhavare (8-dagars kurs) 200, samt för områdesbefälhavare (3-dagars
kurs), för plutonchef (5-dagars kurs) och för gruppchefer (3 lördags-söndagspass)
30 kronor.
Yad angår kostnaderna för övningsverksamhet i hemvärnsförband äro
dessa beräknade för övningar under ett lördags-söndagspass per år, huvudsakligast
i samverkan med eller inom den frivilliga landstormsorganisationen.
Fördelade på det beräknade antalet deltagare (30,000) uppgår kostnaden i runt
tal till 8 kronor per deltagare.
I fråga örn ersättningen till skytteförbunden har kommittén anfört följande:
Ersättning till den frivilliga skytterörelsen för de ökade kostnader, som
sammanhänga med att hemvärnsmännens personliga skjututbildning förlägges
till skytteförbunden, har beräknats efter följande grunder. Hemvärnsmännen,
vilka enligt kommitténs förslag böra förbinda sig till viss årlig utbildning,
synas icke böra åläggas årsavgift till vederbörlig skytteorganisation.
Staten bör därför hålla skytteförbunden skadeslösa genom att för varje hemvärnsman
erlägga en avgift av 2 kronor, varvid 1 krona avses såsom ersättning
för årsavgift samt 1 krona för administrationskostnader. Staten bör
tillhandahålla för hemvärnsmännens utbildning erforderlig ammunition. I
gengäld bör statsanslag då ej utgå för skytt, som skjuter sig anslagsberättigad.
Den årliga ammunitionstilldelningen anser kommittén böra sättas till 50
skott per hemvärnsmän. Under förutsättning, att ersättning utgår för omkring
25,000 hemvärnsmän, bliva de årliga kostnaderna sålunda 175,000 kronor.
Utöver de enligt det sagda beräknade årliga kostnaderna vid genomförd
organisation har kommittén jämväl räknat med vissa kostnader av engångsnatur,
hänförliga till hemvärnets upprättande. Hit höra kostnaderna för
kurser för det nyantagna hemvärnsbefälet, anskaffande av märken för huvudbonaderna
m. m.
Beträffande de verkställda kostnadsberäkningarna har statskontoret framhållit
som sin åsikt, att desamma vore hållna i överkant. Utan att kunna
framlägga något direkt förslag i ämnet syntes det statskontoret, som om de
beräknade årliga kostnaderna för hemvärnet skulle kunna avsevärt begränsas.
Arméförvaltningen har i sitt yttrande påpekat, att kostnadsberäkningarna
såtillvida vore ofullständiga, som medel icke beräknats för utlåning av vapen,
Departementschefen.
30 Kungl. Majlis proposition nr 257.
för förvaring centralt inom hemvärnsområdena av viss ammunition, för anläggning
av skjutbanor på platser, där dylik saknas, samt för anordnande av
expeditionslokaler för hemvärnsstaben och för den föreslagna officeren i
inskrivningsbefälhavarnas staber. — Icke heller hade medel beräknats för
sjukvårdsmateriel för hemvärnet. Härför skulle enligt arméförvaltningens
beräkning erfordras i runt tal 337,000 kronor, därav för anskaffande av första
förband 30,000 kronor, av förbandsväskor 135,000 kronor, av 1,500 sjukbårar
82,500 kronor och av 1,500 släpbårar med draganordning 90,000 kronor. —
Därest, på sätt arméförvaltningen föreslagit, särskild läkarbesiktning skulle
krävas för antagning till hemvärnsman, erfordrades jämväl medel för bestridande
av härav föranledda kostnader. — Slutligen har arméförvaltningen framhållit,
att de medel, som kunde komma att anvisas för hemvärnsorganisationen
för bestridande av såväl engångskostnader som de årliga kostnaderna,
icke borde upptagas under något för hemvärnet gemensamt anslag utan uppdelas
på respektive riksstatsanslag.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att de årliga kostnaderna för den
föreslagna hemvärnsorganisationen, därest densamma fullt genomförd komme
att omfatta omkring 50,000 liemvärnsmän, av kommittén beräknats komma att
i fredstid uppgå till omkring en miljon kronor, samt att därutöver vissa
kostnader uppstå, som äro att hänföra till hemvärnets uppsättande. Det
ligger i sakens natur, att dessa kostnadsberäkningar, frånsett kostnaderna
för avlöning till den militära personalen, måste vara att betrakta såsom
mycket approximativa. Även så tillvida utgöra de ett ofullständigt material
för bedömande av medelsbehovet, som detta svårligen låter sig beräkna utan
en något så när säker kännedom örn det antal hemvärnsmän, som kommer
att ingå i organisationen. Då hemvärnet helt skall grundas på frivillig rekrytering,
är det för närvarande omöjligt att verkställa någon tillförlitlig uppskattning
av detta antal. Härtill kommer, att antalet slutligt antagna hemvärnsmän
jämväl blir beroende på den materieltillgång i fråga om beväpning och
utrustning i övrigt, som står till buds.
Utom såvitt angår de direkta avlönings- eller arvodeskostnaderna är det
sålunda för närvarande icke möjligt att nu för riksdagen framlägga definitiva
anslagsberäkningar vare sig för de till hemvärnets uppbyggande hänförliga
kostnaderna eller beträffande de löpande kostnaderna för det färdigorganiserade
hemvärnet.
Såsom redan tidigare framhållits har Kungl. Majt genom beslut den 17
april 1940 uppdragit åt chefen för armén att gå i författning om vidtagande
av vissa förberedande åtgärder för organiserandet av ett hemvärn i huvudsaklig
överensstämmelse med hemvärnskommitténs förslag. Kungl. Majt
har därvid föreskrivit, att härav föranledda kostnader skulle bestridas från
det å förskottsstaten för försvarsväsendet m. m. uppförda förskottsanslaget
Lantförsvaret (Da). Med hänsyn till svårigheten att nu framlägga definitiva
kostnadsberäkningar finner jag mig böra föreslå, att med hemvärnets uppbyggande
och fortsatta verksamhet förenade kostnader — utom såvitt avser
31
Kungl. Majus proposition nr 257.
avlöningskostnaderna för den till hemvärnsstaben knutna personalen och för
den för inskrivningsbefälhavarnas staber avsedda personalen, vilka böra belasta
vederbörligt avlöningsanslag under fjärde huvudtiteln — tills vidare under
innevarande och närmast kommande budgetår få bestridas i nyssangivna
ordning, d. v. s. efter därom gjorda framställningar anvisas av Kungl. Majit
å den för försvarsväsendet avsedda förskottsstaten för att sedermera täckas
över riksstaten i form av tilläggsstatsanslag. Därvid torde de av kommittén
verkställda kostnadsberäkningarna, åtminstone i vad de avse de löpande
kostnaderna, kunna tjäna som grundval vid bestämmandet av medelsanvisningarnas
storlek. Med ledning av de under budgetåret 1940/41 för hemvärnet
uppkommande kostnaderna torde därefter till ett kommande budgetår säkrare
beräkningar av utgifterna kunna erhållas och möjlighet föreligga att för riksdagen
i vanlig ordning framlägga definitiva medelsäskanden. På sätt arméförvaltningen
anfört torde därvid hemvärnets kostnader icke böra upptagas
under ett gemensamt klumpanslag utan alltefter sin art fördelas å respektive
riksstatsanslag under fjärde huvudtiteln.
Departementschefens hemställan.
Under åberopande av vad i det föregående anförts får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels besluta, att en militär hemvärnsorganisation skall i
huvudsaklig överensstämmelse med i det föregående angivna
riktlinjer snarast möjligt upprättas;
dels godkänna bifogade förslag till stat för hemvärnsstaben
(Bil. A), att tillämpas under budgetåret 1940/41;
dels medgiva, att till varje inskrivningsbefälhavares förfogande
må från och med den 1 juli 1940 ställas en för handläggning av
hemvärnsfrågor avsedd pensionerad officer med ett arvode av
3,180 kronor för år, ävensom bemyndiga Kungl. Maj:t att i de
stater för infanteriregementena, som må komma att av riksdagen
godkännas, vidtaga därav betingade ändringar;
dels och medgiva, att kostnaderna för avlöning åt personalen
vid hemvärnsstaben och för arvoden åt nyssnämnda pensionerade
officerare må bestridas från lantförsvarets anslag till avlöning
till personal vid staber och truppförband m. fl. samt att anvisande
av medel för täckande av utgifterna för hemvärnsorganisationen
i övrigt må tillsvidare ske med anlitande av vederbörligt förskottsanslag.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Nils Kinnander.
32
Kungl. Majis proposition nr 257.
Bilaga A.
Stat
för Hemvärnsstaben.
Lönegrad |
|||||
Lönegrad |
resp. |
||||
arvoden |
|||||
A. Ordinarie beställnings- |
B. Personal med arvoden. |
||||
havare. |
Pensionerad personal. |
||||
Hemvärnschef......... |
1 |
Ob 1 |
Tygofficer........... |
1 |
3180 |
Major eller kapten....... |
1 |
\ Oa 4 el. |
Förvaltningsofficer (intendent) . |
1 |
3180 |
\ Oa o |
Expeditionsunderofficer .... |
1 |
2130 |
||
Kapten eller löjtnant..... |
1 |
(Oa 3 el. \ Oa 2 |
Förvaltningsunderofficer .... |
1 |
2130 |
C. Icke ordinarie befatt- |
|||||
ningshavare. |
|||||
Kontorsbiträden........ |
2 |
MEo 4 | |
1.
2.
3.
Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis .....kronor 33 000
Arvoden till ovanstående pensionerad personal.............. » 10 620
Avlöning till ovanstående icke-ordinarie befattningshavare, förslagsvis . . » 6 380
Summa förslagsanslag kronor 50 000
Kungl. Majus proposition nr 257. 33
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
Propositionen ....................... 1
I. Inledning .................................................................. 1
II. Allmänna synpunkter ...................................................... 2
lil. Hemvärnets närmare utformning............................................ 8
Uppgifter och verksamhetssätt .......................................... 8
Organisation .............................................................. 10
Rekrytering................................................................ 15
Beväpning och utrustning................................................ 19
Utbildning ................................................................ 20
Hemvärnspersonalens förmåner .......................................... 22
Hemvärnets centrala ledning. Vissa personalfrågor.................... 25
IV. Hemvärnets kostnader ...................................................... 28
Departementschefens hemställan............................................... 31
Förslag till stat för liemvärnsstaben .......................................... 32
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 257. loss 40 3