Kungl. Majus proposition nr 251.
1
Nr 251.
Kungl. Majus proposition till riksdagen angående förvärv
för kronans räkning av vattenrätt i Indalsälven
m. m.; given Stockholms slott den 10 maj 1,940.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gustaf Andersson
Utdrag av protokollet även'' kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 10 maj 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson:
I två till kommunikationsdepartementet den 6 och den 8 maj 1940 inkomna,
den 29 respektive 30 april 1940 dagtecknade skrivelser har vattenfallsstyrelsen
hemställt örn Kungl. Maj:ts godkännande av vid skrivelserna
fogade, under förbehåll av dylikt godkännande ingångna avtal örn inköp för
kronans räkning av vattenrätt i dels lime älv och dels Indalsälven.
Beträffande vattenrätten i Indalsälven har vattenfallsstyrelsen till en början
meddelat, att de fallsträckor, vilkas förvärvande ifrågasattes, vore belägna
nedanför de av staten ägda s. k. Österåsforsarna, som Indalsälven bildade
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 251.
UOC 40
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 251.
omedelbart nedanför vattenfallsstyrelsens nyutförda kraftstationsanläggning
i Stadsforsen. Allt som allt vore det en fallhöjd örn eirka 19,5 meter, som
lämpligen borde utnyttjas i en eller möjligen två anläggningar. Av denna
fallhöjd beräknade vattenfallsstyrelsen att nu förvärva tillhopa 22,5 meter
enkel strand. Såsom ägare till Stadsforsen och praktiskt taget hela Österåsforsarna—
inalles omkring 20,o meter dubbel strand — hade styrelsen funnit
det vara av största vikt, icke minst ur regleringssynpunkt, att jämväl förskaffa
sig bestämmanderätten över den nu ifrågavarande delen av Indalsälven.
Detta hade synts styrelsen så mycket mera angeläget, som styrelsen
haft sig bekant, att från privat håll planer varit å förde att, förmodligen i
spekulativa syften, förvärva vattenfallet ifråga.
Den förut omnämnda, för en gemensam utbyggnad lämpade fallsträckan
angränsar, upplyser vidare vattenfallsstyrelsen, byarna Boda, Järkvitsle,
Sillre och Dacke. A Boda och Järkvitsle byar belöper en fallhöjd av respektive
19,34 och 9,60 meter enkel strand. De båda andra byarnas fallhöjder
uppgå till sammanlagt omkring 10 meter enkel strand. De av styrelsen
preliminärt ingångna avtalen avse fallhöjd, som belöper å Boda och Järkvitsle
byar.
Vattenfallsstyrelsen anför härefter:
Vad Boda by angår föreligger icke full klarhet i örn byns vattenområde
är skiftat mellan strandfastigheterna, eller örn det är en gemensam tillhörighet
för alla skattedelägarna inom byn. Enligt vattenfallsstyrelsens mening
tala visserligen övervägande skäl för det senare alternativet, men avtalen
hava likväl så formulerats, att ersättningen för fallhöjden icke skall utbetalas,
förrän frågan örn vattenområdets natur av skiftat eller oskiftat blivit definitivt
avgjord. Därest det mot förmodan skulle visa sig, att vattenområdet
tillkommer allenast strandfastighetsägarna, kommer härav betingad reduktion
av ersättningen att ske. I sådant fall skulle den förvärvade fallhöjden endast
utgöra 10,86 meter mot eljest beräknade 16,9 meter enkel strand.
Beträffande Järkvitsle by kan man enligt styrelsens uppfattning utgå från
att byns vattenrätt tillkommer strandfastigheterna. Den förvärvade fallhöjden
uppgår vid detta förhållande till 5,6 0 meter enkel strand. Då från bydelägarhåll
riktigheten av styrelsens nämnda uppfattning ifrågasatts, har emellertid
uppgörelse även här träffats med ett flertal icke strandägande byamän, och
har bestämts, att örn de nämnda byamännen vidhålla sin uppfattning, ersättningen
för fallhöjden skall av styrelsen nedsättas i bank. Skulle vattenrätten
vara en skattedeiägarnas gemensamma tillhörighet, innebär avtalet, att styrelsen
förvärvar en fallhöjd av 6,8 o meter enkel strand, varför i sådant fall
en tilläggsersättning, motsvarande merförvärvet, kommer att få utgivas.
Uppgörelserna örn vattenrättsförvärvet hava erhållit formen av servitutsaytal,
innebärande rätt för vattenfallsstyrelsen att för all framtid tillgodogöra
sig den upplåtarna tillkommande vattenrätten i Indalsälven. Priset för
vattenrätten är överenskommet till 20,000 kronor per fallmeter enkel strand,
vilket uträknat i 9-månadershästkrafter motsvarar omkring 27 kronor per
dylik hästkraft. I den mån upplåtarna så önska, har medgivande lämnats
dem att utfå dem tillkommande ersättning i form av frikraft, därvid frikraften
skall värderas till ett belopp av 1,000 kronor per elektrisk hästkraft.
För att erhålla en fastighet lämplig såsom bärare av de förvärvade servitutsrättigheterna
har vattenfallsstyrelsen från E. W. Sillerströms stärblius i
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 251.
Järkvitsle preliminärt inköpt ett mindre markområde. Priset härför är avtalat
till 500 kronor.
I och för genomförande av inköpet av Järkvitsle byamäns vattenrätt visade
det sig nödvändigt att jämväl träffa uppgörelse med Järkvitsle elektriska
andelsförening u. p. a. om inköp av en föreningen tillhörig mindre
kraftstationsanläggning i ett litet biflöde till Indalsälven jämte till anläggningen
hörande distributionsnät. En hel del av Järkvitsle byamän äro nämligen
andelsägare i denna förening, vars distribution sker inom Järkvitsle
by. Det är vattenfallsstyrelsens mening att, i händelse Kungl. Ma.j:t godkänner
de ifrågavarande avtalen, fortsätta den av föreningen bedrivna distributionsrörelsen.
Då såväl kraftstation som delvis ledningsnät äro nybyggda
och i gott skick, finnes intet att erinra mot det betingade priset,
35,000 kronor.
De ersättningar, som vattenfallsstyrelsen förbundit sig att betala, skola,
vad angår uppgörelserna med nyssnämnda förening, E. TV. Sillerströms
stärbhus och Järkvitsle byamän, erläggas, så snart avtalen blivit av Kungl.
Majit godkända. Ersättningen till Järkvitsle byamän, beräknad efter en
fallhöjd av 5.6 0 meter enkel strand, belöper till 112,000 kronor. Beträffande
avtalet med Boda byamän skall likvid ej ske, förrän det blivit definitivt
avgjort, huru med vattenrättens natur av skiftad eller oskiftad förhåller sig.
Dessförinnan skall allenast ett förskott å tillsammans högst 50,000 kronor
ixtbetalas, vilket förskott kommer att understiga vad vederbörande mottagare
under alla förhållanden blir berättigad att uppbära.
Styrelsen meddelar härefter, att styrelsen Ilar för avsikt att sedermera,
sedan frågan örn skiftesförhållandet i Boda by blivit slutligen löst, hos
Kungl. Majit hemställa om erforderliga medel för slutlikviden med byamännen
liksom även örn den merlikvid till delägare i Järkvitsle by, varom
det, enligt vad förut nämnts, skulle kunna bliva fråga.
Under hänvisning till vad styrelsen anfört och under framhållande, att
de avtalade villkoren beträffande samtliga de träffade uppgörelserna enligt
styrelsens förmenande vore skäliga, hemställer styrelsen, att Kungl. Majit
måtte dels godkänna de fyra ifrågavarande avtalen, dels av det av riksdagen
beviljade anslaget för inköp av vattenfall och fastigheter m. m. till vattenfallsstyrelsens
förfogande ställa ett belopp av 197,500 kronor för gäldande
av de överenskomna, efter avtalens godkännande till betalning förfallande
ersättningarna, dels och förordna, att de förvärvade fastigheterna och rättigheterna
för framtiden skola stå under vattenfallsstyrelsens förvaltning.
En närmare redogörelse för innehållet i de fyra avtalen utöver den som
här redan lämnats synes icke erforderlig, utan jag torde därutinnan få hänvisa
till avtalen, vilka komma att överlämnas till riksdagens vederbörande
utskott.
Det till vattenfallsstyrelsens skrivelse den 29 april 1940 hörande avtalet
avser förvärv för en köpeskilling av 7,200 kronor av ett område från fastigheten
s/a2 mantal Luspen 2:i i Stensele socken av Västerbottens län jämte
till denna fastighet hörande vattenrätt i Erne älv. Denna vattenrätt inginge,
meddelar vattenfallsstyrelsen, såsom en del i Granseleforsen, vilken vore en
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 251.
av de forsar, som vore belägna mellan Stomman oell Lugnvattnet vid Stensele
kyrkoby. Den sammanlagda fallhöjden i dessa forsar vore 32.19 meter
eller sålunda 64.3 8 meter enkel strand. Härav disponerade kronan dels såsom
ägare av kronoparker oell dels genom köp redan 31.09 meter. Efter
förvärv av den nu ifrågasatta fallhöjden, som utgjorde 4.41 meter, skulle
kronan äga 36. i o meter och sålunda majoritet i ifrågavarande fallsträeka.
Köpet avser omkring 992 niomånadershästkrafter, varvid priset per hästkraft
utgör omkring 7.2 5 kronor. Då vattenfallsstyrelsen anser detta pris
fördelaktigt, hemställer styrelsen, att Kungl. Majit måtte dels godkänna nu
ifrågavarande avtal, dels och av det av riksdagen anvisade anslaget för inköp
av vattenfall oell fastigheter till styrelsens förfogande ställa ett belopp av
7,200 kronor för gäldande av den avtalade köpeskillingen.
I detta sammanhang torde jag jämväl få anmäla en av vattenfallsstyrelsen
i skrivelse den 4 maj 1940 gjord framställning om godkännande från Kungl.
Maj:ts sida av ett vid skrivelsen fogat, under förutsättning av dylikt godkännande
med sydsvenska kraftaktiebolaget ingånget avtal örn försäljning
till bolaget av kronolägenheten Helgevärma l1 i Öjaby socken av Kronobergs
län jämte till lägenheten hörande rätt till vatten m. m.
Till en början torde jag få erinra örn att i samband med att vattenfallsstyrelsen
år 1918 bemyndigades att ingå såsom medlem i Mörrumsströms regleringsförening
u. p. a. överflyttades från domänstyrelsens till vattenfallsstyrelsens
förvaltning Stockekvarns, Helgevärma, Hackekvarns och Mörrums
vattenfall jämte nödiga utmål; dock i vad rörde Mörrums vattenfall med föreskrift,
att kronolaxfisket därstädes skulle kvarstå under domänstyrelsens förvaltning,
och att detta vattenfall ej finge utbyggas, så att fisket skadades.
Efter framställning från vattenfallsstyrelsen ställdes sedermera år 1927 all
kronan tillhörig fast egendom vid Helgevärma under vattenfallsstyrelsens förvaltning.
Vattenfallen vid Hackekvarn och Stockekvarn jämte utmål lia sedermera
försålts till sydsvenska kraftaktiebolaget.
I sin skrivelse meddelar vattenfallsstyrelsen, att den under styrelsens förvaltning
ställda fasta egendomen vid Helgevärma utgjordes av dels kronolägenheten
Helgevärma l1, dels ock Helgevärma kronomagasin med tillhörande
område samt till denna fastighet hörande vattenkraft. I anslutning
härtill anför styrelsen:
Fastigheterna utgöra tillsammans en ö, belägen mellan två grenar av
Heligeå vid dess utlopp ur Helgasjön, strax väster örn Växjö. Av öns mark
var dock redan vid vattenfallsstyrelsens tillträde av fastigheterna ett mindre
område genom expropriation frånskilt och förvärvat av Växjö—Alvesta järnvägsaktiebolag
för användning som grustag. Å holmen finnas redan sedan
gammalt ett litet torp och vid den västra grenen av ån en damm med kvarn,
som dock numera ej drives med vatten i ån utan av en elektrisk motor, som
erhåller kraft från sydsvenska kraftaktiebolagets ledningsnät.
Vidare funnos ett spannmålsmagasin samt ett antal åbyggnader på ett område,
som redan före styrelsens tillträde var upplåtet på arrende till aktiebolaget
Helgevärma tvättinrättning.
En styckningsplan för området hade redan år 1923 upprättats genom
5
Kungl. Majus proposition nr 251.
byggnadsstyrelsens försorg, och denna styckningsplan har sedermera på begäran
av vattenfallsstyrelsen blivit av länsstyrelsen fastställd. Styckningsplanen
omfattar ett trettiotal tomter, varav några redan vid vattenfallsstyrelsens
tillträde voro utarrenderade och bebyggda.
Vattenfallsstyrelsen har sedan år 1932 av Kungl. Maj:t varit bemyndigad
att försälja tomter från kronolägenheten Helgevärma i enlighet med den av
länsstyrelsen fastställda planen. På grund härav ha successivt samtliga
tomter enligt styckningsplanen utom en (nummer 3) numera blivit försålda.
En av dessa tomter utgöres av det område, som tidigare varit utarrenderat
till aktiebolaget Helgasjöns tvättinrättning. Totala försäljningssumman utgör
65,002 kronor 70 öre. Innan försäljningarna började, utgjorde totala taxeringsvärdet
för fastigheterna (år 1931) 46,100 kronor. På väganläggningar
inom egendomen i samband med styckningen har styrelsen endast nedlagt
omkring 1,200 kronor.
I statens vattenfallsverks ägo kvarstår nu kronolägenheten Helgevärma l1,
sådan den ter sig, sedan nyss omnämnda byggnadstomter avstyckats, jämte
tillhörande vattenrätt samt dessutom den särskilt utarrenderade tomten nr 3
om 2,840 kvadratmeter. Nuvarande taxeringsvärdena äro:
Kronor
för bostadshus till kvarnen jämte tillhörande jord 9,000
för kvarnen med vattenfall och utmål ............... 5,600
Summa 14,600
Härav Areal
markvärde har
3,000 8.81
100 O.os
3,100 877
Tomt nr 3 synes, ehuru den avstyckats, ej ha åsatts särskilt taxeringsvärde.
Kronolägenheten Helgevärma l1 har sedan många år varit upplåten till
sydsvenska kraftaktiebolaget på arrende. Nu löpande kontrakt av den 10 och
16 november 1932 gäller ett år i sänder med tre månaders uppsägningstid och
med ett ursprungligt arrendebelopp av 1,275 kronor per år, varifrån dock
enligt särskild bestämmelse i avtalet vissa belopp skola avgå i den mån byggnaderna
frånsålts. På grund härav har arrendet nedgått till 990 kronor per
år. För den ännu ej sålda tomten nr 3 utgör arrendet 40 kronor per år.
Enligt utslag den 6 december 1939 av ägodelningsrätten i Mellersta
Yärends domsaga äger kronolägenheten förfoga över all vattenrätt i strömfåran
väster örn kronolägenheten, således vid Helgevärma kvarn, medan i åns
östra gren endast något mer än hälften av vattenrätten tillkommer kronolägenheten.
Utöver dessa två strömfåror finnes emellertid ytterligare en gren av
Heligeå, belägen längre öster ut och kallad kungsådran. Hur vattenmängden
fördelas mellan de tre strömfårorna vid olika vattenstånd är icke klarlagt.
Fallet vid Helgevärma är emellertid obetydligt; det håller sig vid medelvatten
omkring 1 meter. Hela Heligeås medelvattenmängd vid utloppet från Helgasjön
uppgives i vattenfallsförteckningen till lägst 4.5 och normalt 11 sekundkubikmeter.
Niomånaders vattenmängden uppskattas till 5.7 sekundkubikmeter.
Av denna vattenmängd torde knappast en tredjedel normalt framrinna
vid Helgevärma. Statens vattenrätt härstädes har sålunda ett mycket
ringa värde med hänsyn till vattenkraften vid själva Helgevärma. Som nyss
nämnts användes icke heller vattenkraften vid den västliga strömfåran vid
Helgevärma kvarn, utan en elektrisk motor är i stället där installerad. Vid
långängen däremot finnes en privat kvarn vid östra stranden. Anledningen
till att sydsvenska kraftaktiebolaget varit intresserat för att under många år
arrendera fastigheten inklusive vattenkraften har emellertid varit, att bolaget
därigenom fått en viss förfoganderätt till dämningen vid Helgevärma, och så
-
Departements
chefen.
6 Kungl. Majus proposition nr 251.
lunda kunnat utnyttja Helgasjön sora regleringsmagasin, vilket varit av intresse
för bolaget såsom ägare av kraftstationerna vid Hemsjö. Bestämmelserna
för dämningen äro ganska oklara, och icke fastställda genom någon
känd dom.
Även utan reglering av damm och luckor vid Helgevärma och Ringängen
skulle en viss magasinering av vårflödet äga rum i Helgasjön. Några säkra
uppgifter om, i vad mån magasineringen i Helgasjön utnyttjats eller kunnat
utnyttjas mera, sedan reglering med vid Helgevärma befintliga dammluckor
för åtskilliga år sedan tog sin början, i jämförelse med de förhållanden, som
tidigare rådde, ha icke stått att erhålla. Det synes dock av föreliggande uppgifter
att döma vara sannolikt, att högvattenståndet genom reglering ökats
med omkring 0.2 meter, vilket skulle innebära, att ett extra regleringsmagasin
av omkring 10 miljoner kubikmeter erhållits. Om man antar, att hälften härav
skulle åstadkommas genom den regleringsrätt, som följer med äganderätten
till kronolägenheten Helgevärma l1, skulle således denna rätt kunna anses
motsvara ett magasin av 5 miljoner kubikmeter, vilket per meter fallhöjd motsvarar
omkring 10,000 kWh. De båda kraftanläggningarna vid Hemsjö utnyttja
tillsammans omkring 28 meter fallhöjd, vadan Hemsjö kraftaktiebolag,
om magasinet kan fullt utnyttjas i nyss nämnd utsträckning, skulle kunna tillgodogöra
sig omkring 300,000 kWh extra genom regleringen vid Helgevärma.
Hela fallhöjden från Helgasjön ned till havet uppgår till över 102 meter. Utöver
Hemsjöstationerna finnas vid Fridafors utnyttjade 12 fallmeter och vid
Marieberg 5 fallmeter, vartill komma ett antal mindre kraftstationer, utnyttjande
sammanlagt omkring 18 meter fall.
På grund av nu anförda förhållanden anser vattenfallsstyrelsen, att regleringsvärdet
för sydsvenska kraftaktiebolaget möjligen kan uppskattas till
1,500 å 2,000 kronor per år. Framdeles kan, framhåller styrelsen, regleringen
givetvis nyttiggöras även för, bland annat, Mörrums vattenfall.
Då alla byggnadstomter, utom en, numera sålts och då klarhet vunnits
rörande vattenrättsförhållandena, anser styrelsen anledning icke föreligga att
i statens ägo längre behålla Helgevärmafastigheterna. Med anledning därav
hade, meddelar styrelsen, de tre spekulanter, som kunde tänkas ifrågakomma,
nämligen sydsvenska kraftaktiebolaget, nuvarande kvarnarrendatorn vid
Helgevärma Einar Karlsson samt innehavaren av kvarnen vid Ringängen, anmodats
inkomma med anbud på inköp av kronolägenheten Helgevärma l1.
Högsta anbudet, lydande på 35,000 kronor, hade avlämnats av sydsvenska
kraftaktiebolaget. På grund härav hade styrelsen upprättat det här ifrågavarande
villkorliga köpeavtalet angående fastigheten.
Med hänsyn till att kronan är ägare till Stadsforsen och praktiskt taget
hela de omedelbart nedanför Stadsforsens kraftstation belägna Österåsforsarna
i Indalsälven, anser vattenfallsstyrelsen det av största vikt, att kronan
förskaffar sig bestämmanderätten över den nedanför nämnda forsar belägna
fallsträcka, som angränsar byarna Boda, Järkvitsle, Sillre och Dacke. De
av vattenfallsstyrelsen nu till inköp föreslagna fallandelarna i Indalsälven
avse förstnämnda två byar. Sammanlagt skulle enligt vattenfallsstyrelsens
beräkningar av den till 19,5 meter uppgående totala fallhöjden förvärvas 22.5
meter enkel strand. Med hänsyn till att äganderättsförhållandena rörande
vattenrätten för närvarande icke äro fullt utredda, kan emellertid en jämkning
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 251.
uppåt med högst 0.7 meter eller nedåt med högst 6.0 4 meter av den till inköp
ifrågasatta fallhöjden behöva äga rum. Därest så skulle ske förutsättes köpeskillingen
skola i motsvarande mån jämkas. Priset för vattenrätten, vilken
enligt avtalen skulle förvärvas genom servitutsupplåtelse, utgör 20,000 kronor
per fallmeter enkel strand. I samband med inköpet av här ifrågavarande vattenrätt
skulle kronan vidare inköpa dels för en köpeskilling av 500 kronor ett
mindre område såsom bärare av de förvärvade servitutsrättiglieterna och dels för
en köpesumma av 35,000 kronor en mindre kraftstationsanläggning, belägen
i ett biflöde till Indalsälven. Sistnämnda förvärv har av Järkvitsle byamän
uppställts såsom villkor för försäljningen av byns vattenrätt i Indalsälven.
I likhet med vattenfallsstyrelsen anser jag det önskvärt, att kronan förvärvar
de till inköp nu ifrågasatta vattenfallsandelarna. Då de avtalade
köpeskillingarna för såväl fallandelarna som den övriga till förvärv föreslagna
egendomen synas godtagbara för kronans del samt de övriga bestämmelserna
i de föreliggande fyra avtalen icke givit mig anledning till
erinran, vill jag tillstyrka, att avtalen godkännas från statens sida. På sätt
vattenfallsstyrelsen föreslagit synas köpeskillingarna lämpligen böra gäldas
av anslaget till inköp av vattenfall och fastigheter samt utförande av nyanläggningar.
Med hänsyn till att dels omfattningen av här ifrågavarande förvärv
kan definitivt angivas först sedan vissa äganderättsspörsmål blivit avgjorda
och dels i avtalen örn förvärv av vattenrätt föreskrivits, att säljarna
skola äga rätt att utfå en del av dem tillkommande ersättningar i form av
frikraft, kan i förevarande sammanhang ej fastslås, huru stort belopp av
anslaget som slutligen behöver tagas i anspråk.
Vid bifall till vattenfallsstyrelsens hemställan örn inköp av visst område av
fastigheten 3/32 mantal Luspen 23 jämte därtill hörande vattenrätt i Ume
älv kommer kronan att erhålla bestämmanderätten i fråga örn den i älven belägna
fallsträckan mellan Stomman och Lugnvattnet. Med hänsyn härtill och då
köpeskillingen synes godtagbar från kronans sida, vill jag tillstyrka, att jämväl
avtalet örn bär berörda förvärv godkännes av statsmakterna. Köpeskillingen,
7,200 kronor, bör i likhet med köpeskillingarna för de tidigare förordade
förvärven, utgå av anslaget till inköp av vattenfall och fastigheter samt utförande
av nyanläggningar.
Yad slutligen angår den av vattenfallsstyrelsen i dess skrivelse den 4 maj
1940 föreslagna försäljningen av kronolägenheten Helgevarma l1 i Ojaby
socken äger denna fastighet av skäl, som styrelsen närmare angivit, ett
ringa värde för statens vattenfallsverk. Fastigheten synes därjämte, såvitt
nu kan bedömas, icke lämpligen kunna utnyttjas av någon annan statlig
myndighet. Yid dylikt förhållande och då den avtalade köpeskillingen,
35,000 kronor, och övriga i avtalet angivna villkor ej givit mig anledning
till erinran, vill jag tillstyrka ett godkännande av även detta avtal.
Ett mot köpeskillingen svarande belopp torde, sedan försäljningen kommit
till stånd, böra av vattenfallsstyrelsen inlevereras till riksgäldskontoret såsom
återbetalning av kapitalmedel.
8
Kungl. Majus proposition nr 251.
Med hänsyn till att avtalen rörande förvärv av vattenrätt i Indalsälven äro
förfallna, därest de icke godkännas av Kungl. Maj:t före den 1 juni 1940,
torde förevarande ärende böra bliva föremål för skyndsam behandling från
riksdagens sida.
Under åberopande av vad i skilda hänseenden anförts och under framhållande,
att proposition i ärendet, jämlikt § 54 riksdagsordningen, torde
kunna avlåtas utan hinder av att den för propositioners avlämnande till
riksdagen i allmänhet stadgade tiden gått till ända, får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Majit godkänna ej mindre de i det
föregående omnämnda fem avtalen, avseende förvärv för kronans
räkning av vattenrätt i Indalsälven m. m. samt ett område av
fastigheten Luspen 23 i Stensele socken med därtill hörande
vattenrätt i Ume älv, än även det i det föregående angivna avtalet
örn försäljning av kronolägenheten Helgevärma l1 i Öjaby
socken;
dels oclc medgiva, att av anslaget till statens vattenfallsverk
för inköp av vattenfall och fastigheter samt utförande av nyanläggningar
må för gäldande av de i de förstnämnda fem avtalen
överenskomna köpeskillingarna tagas i anspråk erforderliga
belopp.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
A. G. F. v. Krusenstierna.
Stockholm 11)40. K. L. Beckmans Boktryckeri.