Kungl. Maj:ts proposition nr 248.
1
Nr 248.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till statliga
åtgärder för tryggande av vedproduktionen m. m.;
given Stockholms slott den 3 maj 1940.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Herman Eriksson.
Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 3 maj 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,
Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen
anför chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet
Eriksson:
Redan vid krigsutbrottet i september 1939 stod det klart för statsmakterna,
att betydande svårigheter kunde befaras uppstå för vår bränsleförsörjning,
enär möjligheterna för import av såväl fasta som flytande bränslen
kunde bliva minskade. I syfte att öka vedproduktionen och därigenom
i viss mån ersätta de importerade bränslena med inhemskt vedbränsle ha
därför vidtagits åtskilliga åtgärder. Sålunda har urtima riksdagen 1939 anvisat
medel, 15 000 000 kronor, för reglering av vedproduktionen samt
Kungl. Maj:t utfärdat bestämmelser rörande lån för förskottering av avverkningskostnad
för ved och om meddelande av garanti at skogsägare,
att ved, som av honom produceras och ej finner köpare, skall av staten
inlösas till fastställt pris. Rörande de närmare detaljerna i bär berörda
Bihang till riksdagens protokoll 1040. 1 sand. Nr 248. 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 248.
föreskrifter må hänvisas till den redogörelse för dessa, som finnes intagen
i propositionen nr 171 till innevarande års riksdag (sid. 5—8).
Utöver de åtgärder, som finnas omnämnda i nu angivna redogörelse, mä
framhållas, att Kungl. Majit enligt beslut den 5 april 1940 (S. F. S. nr 188)
utsträckt tiden för statsgararrti för ved till och med den 15 maj 1940, vilket
innebär, att vedkontoren må meddela garanti dels beträffande ved, som
senast å sistnämnda dag anmäles vara avverkad, dock ej där veden avverkats
tidigare än den 1 juli 1939, dels ock beträffande ved, som senast den
15 maj 1940 anmäles för avverkning före den 1 juli 1940.
De åtgärder som sålunda vidtagits åsyfta att stimulera den enskilde skogsägaren
att på frivillighetens väg medverka till en ökad avverkning för säkerställande
av vedbehovet. Sedan det visat sig tveksamt, huruvida erforderliga
vedkvantiteter skulle kunna utvinnas enbart genom nu antydda åtgärder,
har Kungl. Majit efter initiativ från statens vednämnd för innevarande
års riksdag framlagt den förut omnämnda propositionen (nr 171) med förslag
till lag om skyldighet att avverka ved till avsalu. Förslaget har av riksdagen
godtagits med vissa jämkningar. Lagen, som utfärdats den 12 april
1940 (S. F. S. nr 199), stadgar, i den av riksdagen godkända avfattningen,
skyldighet för ägare av skogsmark — av domänstyrelsen förvaltade skogar
ha undantagits — och innehavare av avverkningsrätt att avverka ved till
avsalu efter de närmare bestämmelser, vederbörande vedkontor efter anvisning
av vednämnden meddelar. Därest fastställd avverkning icke verkställes
inom föreskriven tid, äger vedkontoret besluta om avverkning för kronans
räkning. Ersättning för tvångsavverkad ved utgår med skillnaden mellan
det för orten gällande garantipriset för den ifrågavarande vedsorten och
de beräknade kostnaderna för avverkning och uppläggning av veden.
I anslutning till nu lämnade uppgifter om åtgärder, som vidtagits för
tryggande av vedproduktionen, må ytterligare nämnas, att vednämnden i
en den 16 januari 1940 dagtecknad skrivelse hos Kungl. Majit hemställt
dels om bemyndigande att för reglering i möjligaste mån av landets bränsleförsörjning
träffa avtal med större producenter eller producentsammanslutningar,
exempelvis skogsägareföreningarna, örn uppköp av minst 500 000
kubikmeter torr ved, vilka partier efter vednämndens direktiv sedermera
skulle försäljas i reglerande syfte till priser, som bestämts i samråd med
prissakkunniga, dels ock om anvisande av 4 000 000 kronor för att i form
av förlagslån utlämnas till producenter eller producentsammanslutningar
för kontanta uppköp av ved. Genom beslut den 19 januari 1940 har Kungl.
Majit lämnat vednämnden det begärda bemyndigandet samt hemställt till
fullmäktige i riksgäldskontoret att av det å förskottsstat för försvarsväsendet
m. m. under fonden för förlag till statsverket anvisade förskottsanslaget till
försvarsberedskapens stärkande i allmänhet disponera ett belopp av
4 000 000 kronor för utbetalning till statskontoret för utlämnande av förlagslån.
Kungl. Maj:ts proposition nr 248.
3
I skrivelse den 11 april 1940 till Kungl. Majit ha statens industrikommission
och statens vednämnd gemensamt hemställt, att för budgetåret 1940/41
måtte anvisas följande anslag, nämligen för inköp och inlösen av ved
30 000 000 kronor, för omkostnader i samband med inköp och inlösen av
ved 2 000 000 kronor, för utlämnande av lån för förskottering av avverkningskostnad
20 000 000 kronor samt för bestridande av kostnader för eventuell
tvångsavverkning 7 000 000 kronor.
Industrikommissionen och vednämnden lia till en början uppehållit sig
vid förhållandena under bränslesäsongen 1940/41 samt därvid
inledningsvis erinrat om att statsgaranti för ved kunde meddelas för en
myckenhet av IG miljoner kubikmeter och att till följd härav, därest garantin
till fullo toges i anspråk, efter frånräknande av de normala behoven
av ved på omkring 7,5 miljoner kubikmeter, ett vedlager för bränslesäsongen
1940/41 av omkring 9 miljoner kubikmeter skulle vara att påräkna. För såvitt
ej särskilt ogynnsamma omständigheter inträffade, torde enligt kommissionens
och nämndens mening den beräknade kvantiteten kastved och
långved för hushålls- och industriändamål, 16 miljoner kubikmeter, bliva
avvérkad, ehuru avverkningsarbetet inom vissa norrländska och sydsvenska
län sannolikt behövde utsträckas över sommaren.
Beträffande den omfattning, i vilken statens garanti blivit ifrågasatt, har
följande framhållits:
Till den 1 april 1940 hade till vedkontoren inkommit garantianmälningar,
avseende en sammanlagd vedkvantitet av c:a 10 miljoner kubikmeter eller
61 % av den maximikvantitet ved, för vilken garanti sammanlagt må meddelas.
Inom vissa län och för vissa skogsägaregrupper förelågo den 1 april
garantianmälningar å större vedkvantiteter än vad vednämnden vid fördelning
av maximikvantiteten å olika län och skogsägaregrupper fastställt. En
jämförelse mellan de månatliga avverkningsrapporterna och inkomna rapporter
örn garantianmälningar visade, att all för avsalu avverkad ved icke
hade garantianmälts, vilket bl. a. torde bero på att redan försåld ved i viss
utsträckning icke anmälts till statsgaranti. Exempelvis kunde anföras, att
av den för Malmöhus och Kristianstads län beräknade avverkningskvantiteten,
730 000 kubikmeter, endast 45 % garantianmälts, medan 90 % avverkats
till den 1 april. Skulle under den förlängda anmälningstiden garantianmälningarna
sammanlagt uppgå till maximikvantiteten, komme den totala
vedavverkningen att måhända överstiga nämnda kvantitet. Därtill torde
komma en viss vedavverkning även under juli månad, och det finge således
icke anses uteslutet, att utöver den fastställda kvantiteten, 16 miljoner kubikmeter,
en eller annan miljon kubikmeter kunde bliva disponibel för nästa
bränslesäsong.
Kommissionen och nämnden lia därefter, under erinran om att uppfyllandet
av meddelad garanti må påkallas tidigast den 1 januari 1941 och senast
den 1 mars samma år, framhållit, att det i nuvarande läge med hänsyn till
många svårberäkneliga faktorer icke läte sig göra att närmare bestämma
omfattningen av den inlösen av ved, som kunde komma att ifrågasättas på
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 248.
grund av meddelad garanti. Man torde enligt kommissionens och nämndens
uppfattning dock iå räkna med att för vissa, särskilt avlägset belägna vedkvantiteter
uppfyllande av statsgarantien komme att påkallas. För att medel
skulle finnas tillgängliga för inlösen av ved, varå statsgaranti meddelats,
borde för förbrukningsåret 1940/41 anvisas ett särskilt anslag. Storleken av
detta borde emellertid, efter vad kommissionen och nämnden framhållit,
närmare övervägas i samband med frågan om medel för anskaffande och
hållande av ett statens vedförråd.
Efter att lia påpekat, att ett dylikt förråd borde användas främst i förbrukningsreglerande
syfte, lia kommissionen och nämnden härom vidare
anfört huvudsakligen följande:
I första hand torde den del av beredskapslagret, som avverkades å kronoskogar,
kunna efter överenskommelse med domänstyrelsen ställas till vednämndens
disposition för att genom de skilda revirförvaltningarna tillhandahållas
för konsumtionen efter anvisningar av vederbörande vedkontor. På
liknande sätt torde avtal kunna träffas med myndigheter, som förvaltade
övriga allmänna skogar, angående rätt till disposition av en icke oväsentlig
del av dessa skogars beredskapslager. I vissa fall kunde möjligheter också
föreligga att från bolagsskogar och större andra enskilda skogar under ordnad
förvaltning få disponera vissa reservförråd. Större delen av regleringsförrådet
finge dock anskaffas från andra enskilda skogar än nyss nämnts,
och för detta ändamål syntes skogsägareföreningarna lämpligen kunna anlitas.
Därvid torde böra eftersträvas sådana avtal, som tillförsäkrade vednämnden
dispositionen av vissa större partier, varom föreningarna tecknat
kontrakt.
I den mån det av olika anledningar kunde visa sig lämpligt och erforderligt
att anskaffa ifrågavarande reservförråd genom direkta inköpsavtal
för statens räkning i stället för genom sådana avtal om dispositionsrätt,
som nyss nämnts, borde detta ske genom vederbörande vedkontor eller ock
genom anlitande av domänverkets lokala förvaltningsorgan eller annan
lämplig myndighet eller organisation. Domänverkets lokala organ torde
under krisförhållanden i viss utsträckning få minskade förvaltningsuppgifter,
särskilt i fråga om de delar av förvaltningen, som avsåge åtgärder för
skogstillgångarnas förbättrande. För de lokala organen för bränsleförsörjningen
vore det givetvis av stort värde att kunna få utnyttja den sakkunskap
och organisation, som redan funnes på detta område. Detta uteslöte
icke, att kristidsstyrelserna lämpligen borde för vissa större konsumtionsorter
i god tid ordna med inköp och transport till orterna i fråga av erforderliga
vedpartier.
Enligt de nu antydda allmänna riktlinjerna för anskaffande och hållande
av ett statens regleringsförråd av ved skulle en viss begränsning i behovet
av medel för ändamålet kunna vinnas. Ett sådant förråd kunde ökas med
ved, som avverkades av staten efter tvångsutsyning men komme att successivt
minskas under konsumtionsåret. Genom inlösen på grund av statsgaranti
torde förrådet erhålla ett tillskott, vars storlek det vore svårt att beräkna.
Vid^bedömandet av vilka kvantiteter ved som komme att bliva föremål för
inköp eller inlösen hade det ansetts, att den genomsnittliga lagerbehållningen
under konsumtionsåret i stort sett borde kunna begränsas till cirka
3 miljoner kubikmeter. Med hänsyn härtill kunde behovet av medel för
Kungl. Maj:ts proposition nr 248.
5
nämnda verksamhet uppskattas till cirka 30 000 000 kronor, vilka medel
beräknades inflyta till statsverket i samband med vedens försäljning till
konsumenterna. För direkta omkostnader i samband med denna verksamhet
syntes man försiktigtvis böra räkna med ett belopp av 50 öre per kubikmeter
av den genomsnittliga lagerhållningen samt därjämte ett visst belopp
för oförutsedda och diverse kostnader, varför omkostnaderna icke torde
böra beräknas lägre än 2 000 000 kronor. 1 enlighet härmed skulle alltså
för budgetåret 1940/41 för nu nämnda ändamål erfordras ett anslag av
30 000 000 kronor för inköp och inlösen av ved samt ett anslag av 2 000 000
kronor för därmed förenade omkostnader.
I anslutning härtill ha industrikommissionen och vednämnden meddelat,
att inom kommissionen upprättats plan för försörjning med fasta bränslen
under bränslesäsongen 1940/41 samt beträffande denna anfört följande:
Den upprättade försörjningsplanen byggde dels på en icke oväsentlig
import av kol och koks, dels ock på en utökad inhemsk produktion av vedbränsle.
Av dessa båda förutsättningar borde den senare i varje fall kunna
infrias. Vad åter importen av kol och koks beträffade vore utsikterna betydligt
ovissare. Skulle större mängder kol och koks kunna importeras än
vad försörjningsplanen förutsatte, borde överskjutande kvantitet uppläggas
i beredskapslager. Skulle däremot importen komma att understiga beräknade
kvantiteter, syntes en fullständig och snabb nyorientering med hänsyn
till då föreliggande förhållanden böra vidtagas. Förutom en stark inskränkning
i bränsleförbrukningen samt en ökad användning av bränntorv och
andra ersättningsbränslen ävensom rå ved torde få tagas under övervägande,
i vilken utsträckning massaindustriens lager av torr massaved, som utgjorde
vår enda större bränslereserv, måste anlitas för bränsleändamål.
För att möta särskilt svåra och hastigt inträdande situationer i vår bränsleförsörjning
borde måhända ständigt finnas ett reservlager av vedbränsle,
som utan risk för nämnvärd värdeförsämring torde kunna uppgå till ett års
normalförbrukning eller 7,5 miljoner kubikmeter. Att nu medhinna uppläggande
av ett reservlager av så betydande storlek jämte återstående avverkning
av den vedkvantitet, som beräknats för nästa bränslesäsong, måste
anses uteslutet ur arbetskraltssynpunkt, då detta skulle innebära allt för
djupa ingripanden i näringslivet.
Industrikommissionen och vednämnden lia sedermera övergått till att behandla
vissa åtgärder, vilka redan nu böra vidtagas för att säkerställa
bränsleförsörjningen under bränslesäsongen 1 941/42. Härom anföres
bland annat följande:
De erfarenheter, som gjorts under den gångna vintern, gåve oförtydbart
vid handen att åtgärder måste vidtagas i mycket god tid, då det gällde att
säkerställa landets bränsleförsörjning. Genom en allt mer utvecklad industri
och genom alltjämt fortgående krav på förbättrad och mera bekvämlig
belysning och värme hade vi i ständigt ökad grad gjort oss beroende
av tillförsel av bränsle från utlandet. Vid en liandelsavspärrning vore det
därför uppenbart, att en sådan genomgripande omläggning av vår hushållning
och vårt näringsliv, som ett utbyte av kol, koks och flytande bränsle
mot vårt inhemska bränsle, ved, innebure, erbjöde många svåra problem ur
arbetskrafts- och transportsynpunkt. Inom kommissionen och nämnden
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 248.
komme dessa problem i samarbete med vederbörande organ att bliva föremål
för vidare utredning oell förslag. Såväl nu nämnda förhållanden som
att veden för att bliva ett fullgott bränsle måste avverkas vintern före den
bränslesäsong, under vilken den skulle komma till användning, gåve anledning
att redan nu föreslå vissa förberedande åtgärder för bränslesäsongen
1941/42.
Tidigare hade framhållits svårigheten att angiva det vedbehov, som erfordrades
för nästa bränslesäsong. Att angiva vedbehovet för en därpå följande
vöre ännu vanskligare. Skulle något fredsslut ej föreligga före sommaren
1941 och importen av fossila bränslen gradvis försvåras, kunde för
bränslesäsongen 1941/42 föreligga ett ännu större vedbehov än som beräknats
för bränslesäsongen 1940/41. Detta behov borde mötas med en så stor
vedavverkning, som kunde åstadkommas utan att alltför starkt inkräkta
på landets produktion i övrigt. Industrikommissionen och vednämnden ansåge
i enlighet därmed, att vedavverkningarna för avsalu, som för innevarande
avverkningssäsong beräknats till IG miljoner kubikmeter, för följande
säsong borde planläggas för en avverkning av 25 miljoner kubikmeter.
Därigenom skulle erhållas ett ganska ansenligt reservlager, som i ett svårt
krisläge delvis skulle kunna tagas i anspråk även under bränsleåret 1940/41.
Att räkna med ännu större kvantitet syntes icke vara motiverat. Skulle
importen ytterligare försvåras, måste detta nämligen återverka på vår export
och leda till sådana inskränkningar i exportindustriernas sysselsättningsgrad
att bränslebehovet i motsvarande mån begränsades.
Den föreslagna produktionen av 25 miljoner kubikmeter ved avsåges helt
för bränsleändamål och i denna kvantitet inginge ej behovet av ved för träkolsframställning.
För att säkerställa landets träkolsförsörjning borde emellertid
vid bestämmandet av en skogsägares produktionsskyldighet vederbörlig
hänsyn även tagas till denna i nuvarande krisläge viktiga försörjningsfråga.
Industrikommissionen och vednämnden komme att upptaga
frågan till behandling vid sammanträde med representanter för järnbruken,
varefter densamma komme att anmälas för Kungl. Maj:t.
För att så långt möjligt kunna upprätthålla en ekonomisk aptering och i
händelse av ett fredsslut kunna vinna en snabbare och mera lämplig avsättning
för ett så stort beredskapslager, som nyss föreslagits, borde vid
fullgörandet av produktionsskyldigheten skogsägare medgivas rätt att upparbeta
virket i form av såväl kastved och långved (flottad och oflottad) som
massaved och kolved. I fråga om massaved och kolved förutsattes härvid,
att virket reserverades för bränsleändamål, så länge medgivande till annan
disposition ej lämnats av industrikommissionen.
Medan å ena sidan ett säkerställande av vårt lands bränsleförsörjning
motiverade uppläggande av ett jämförelsevis stort beredskapslager av ved,
ville man å andra sidan i händelse av fred icke utsätta sig för risken att
göra stora ekonomiska förluster genom att lägga upp ett allt för stort
beredskapslager. Under aktgivande härpå föresloges därför, dels att åtgärder
snarast möjligt vidtoges för att igångsätta vedproduktionen för bränslesäsongen
1941/42 redan instundande sommar, dels att den föreslagna avverkningen
av beräknade 25 miljoner kubikmeter uppdelades på två tidsperioder,
så att 10 miljoner kubikmeter avverkades under tiden den 1 juli—
31 december 1940. för vilken kvantitet anmälan om statsgaranti skulle ingivas
före den 1 oktober, och — i den mån så befunnes erforderligt vid en
omprövning av vårt försörjningsläge under senare delen av innevarande
7
Kungl. Muj:ts proposition nr 248.
år -— ytterligare 15 miljoner kubikmeter under första halvåret av 1941.
Anmälan örn statsgaranti för sistnämnda vedkvantitet borde ingivas under
tiden den 1 januari—31 mars 1941.
I frågan rörande riktlinjerna för ett främjande av en
vedproduktion av nu angiven storlek bär i kommissionens
och nämndens skrivelse framhållits i huvudsak följande:
Under innevarande avverkningssäsong hade främjande åtgärder för vedproduktionen
bestått i statsgaranti för ved och utlämning av lån till skogsägareförening,
ansluten till Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, för
förskottering av avverkningskostnad för ved.
Möjligheten att söka statsgaranti för ved hade väl utnyttjats och komme
måhända att helt utnyttjas. Garantiprisens betydelse ökades i samma mån
som övergången till mera normala förhållanden kunde börja skönjas. Skogsägarna
komme därför säkerligen att så småningom mera allmänt anlita
denna garanti, i all synnerhet som numera en bättre kännedom förelåge om
systemets innebörd. Vednämnden ansåge sig därför även för nästa avverkningssäsong
böra föreslå, att staten i viss omfattning garanterade skogsägare,
att av dem framställd ved, vilken icke funnit köpare, skulle, därest
stadgade förutsättningar vore uppfyllda, av staten inlösas till ett visst bestämt
pris. Någon anledning att ändra nu gällande garantipriser förelåge
ej. Vednämnden hade dock under övervägande, huruvida icke de goda transportmöjligheter,
som vattenvägarna erbjöde, borde vid bränsleförsörjningen
utnyttjas bättre än hittills skett. Detta syfte skulle kunna främjas genom
höjning av garantipriset för ved vid upplagsplatser vid flottled, vilka vore
åtkomliga för båttransport. För såvitt en dylik jämkning av garantipriset
för ved vid närmare utredning funnes böra ske, komme anmälan att göras
därom till Kungl. Majit. Garantipriserna borde eljest fastställas till samma
belopp för angivna sortiment som gällde för den kvantitet, vilken avsåges
att avverkas under senare halvåret 1940. Såsom tidigare omnämnts, torde
kolved i vissa fall kunna läggas som bränslereserv och inrymmas under
garantibestämmelserna för långved. I förtydligande syfte torde dock gällande
bestämmelser böra kompletteras i fråga om långved med uppgift, att
till långved räknades även sådan kolved, som reserverades för bränsleändamål.
För sådan massaved, som kunde reserveras för bränsleändamål och
komma i åtnjutande av statsgaranti, föresloges följande garantipriser, nämligen:
för prima sulfitved lägst 7 kronor 50 öre och högst 9 kronor, för
sekunda sulfitved och prima sulfatved lägst 6 kronor och högst 7 kronor
50 öre samt för sekunda sulfatved lägst 5 kronor 50 öre och högst 7 kronor.
I övrigt borde statsgarantien följa hittills gällande bestämmelser. De av vednämnden
fastställda garantiområdena syntes tills vidare ej böra utökas.
Sedan i skrivelsen vidare erinrats örn att för utlämnande av lan för förskottering
av avverkningskostnad å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1939/40 anvisats ett reservationsanslag av 15 000 000 kronor såsom
kapitalinvestering i fonden för förlag till statsverket, har beträffande dylika
förskottslån anförts:
Lån för förskottering av avverkningskostnad hade av vednämnden tills
dato beviljats till ett antal av 57 stycken och till ett sammanlagt belopp
8
Kungl. Majlis proposition nr 2A8.
av 3 218 287 kronor. Lånemöjligheterna hade icke utnyttjats i den utsträckning,
som man haft anledning förmoda. Den förnämsta orsaken härtill
torde vara, att lånemöjlighet ej förelegat, förrän en stor del av avverkningssäsongen
förgått. Beträffande gällande bestämmelser örn lån för förskottering
av avverkningskostnad hade vednämnden haft överläggning med Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund, varvid förbundet framfört önskemål
örn att bestämmelserna skulle jämkas så, att lån kunde lämnas till
föreningarna utan att lånen därvid skulle vara bundna till vissa angivna
personer. Den föreskrivna räntan, 4 %, hade också ansetts vara hög och
det hade av förbundet ifrågasatts, om ränta överhuvudtaget måste beräknas.
I en framställning till vednämnden den 4 april 1940 hade riksförbundet
i fråga örn låneverksamheten uttalat, att kreditmedel för förskottering av
avverkningskostnad även i fortsättningen borde stå till förfogande, men
att ett förenklande av det tekniska låneförfarandet vore högeligen önskvärt.
Vid riksdagsbehandlingen av frågan örn förskottslån för avverkningskostnad
hade förutsatts såväl av vederbörande departementschef som av det
utskott, vilket behandlade ärendet, att de kontrakt örn vedleverans, som
upprättades mellan skogsägareföreningarna och leverantörerna skulle utgöra
säkerhet för lånen. Någon ändring beträffande detta villkor för låneverksamheten,
som av statsmakterna angivits som grundförutsättning för densamma,
torde knappast kunna åstadkommas. Vid sådant förhållande ansåge
sig industrikommissionen och vednämnden icke böra föreslå några nämnvärda
förändringar av det nu föreskrivna låneförfarandet. Då lånemöjligheterna
nu avsåges att föreligga till och med före avverkningssäsongens
början, torde för övrigt de gällande grunderna icke behöva bereda föreningarna
sådana olägenheter, att en ändring av dessa kunde anses påkallad i
den riktning riksförbundet ifrågasatt. Även räntesatsen, 4 %, syntes böra
bibehållas.
Enligt fastställd fördelning på skogsägaregrupper av de kvantiteter ved,
vilka kunde omfattas av statsgaranti, belöpte sig på gruppen »övriga enskilda
skogar» 9 640 000 kubikmeter. För nästa avverkningssäsong kunde
motsvarande kvantitet beräknas till c:a 15 miljoner kubikmeter. För vilken
vedkvantitet lån komme att sökas vore givetvis svårt att nu förutse. Industrikommissionen
och vednämnden beräknade förslagsvis, att lån komme att
sökas för ungefärligen en tredjedel av nyssnämnda kvantitet eller omkring
5 miljoner kubikmeter. Om medelpriset vid långivning antoges bliva 4 kronor
per kubikmeter, skulle sålunda för budgetåret 1940/41 erfordras ett anslag
för ifrågavarande ändamål av 20 000 000 kronor.
Industrikommissionen och vednämnden lia ytterligare, under hänvisning
till att vid tvångsutsyning och tvångsavverkning jämlikt lagen om skyldighet
att avverka ved till avsalu vissa kostnader kunna komma att uppstå, framhållit,
att de utginge från att centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund
komme att göra framställning örn ersättning för de kostnader, som eventuellt
kunde uppkomma för skogsvårdsstyrelserna för deras biträde vid
tvångsutsyning och vad därmed har samband. Kommissionen och nämnden
ha slutligen påpekat, att tvångsingripande jämlikt nyss berörda lag endast
i undantagsfall torde ifrågakomma, men att för bestridande av de kostnader,
som eventuella tvångsåtgärder kunde medföra, ett anslag av 7 000 000
kronor likväl syntes vara erforderligt. Nu angivna belopp erhölles, örn man
Kungl. Maj:ts proposition nr 248. 9
utginge från en miljon kubikmeter och ett medelgarantipris av 7 kronor
per kubikmeter.
Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund har i skrivelse den 26
april 1940 under hänvisning till industrikommissionens och vednämndens
skrivelse hemställt, att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen att för budgetåret
1940/41 för bestridande i mån av behov av skogsvårdsstyrelsernas kostnader
för anskaffning av vedbränsle anvisa ett anslag av 150 000 kronor.
Centralrådet har i skrivelsen till en början meddelat, att centralrådet från
vederbörande skogsvårdsstyrelser begärt uppgifter rörande storleken av de
kostnader, som för styrelserna kunde uppstå vid deras medverkan till den
planerade vedavverkningens genomförande, samt att centralrådet i samband
därmed uttalat, bland annat, att det ur allmän synpunkt vore önskvärt, att
skogsvårdsstyrelserna av egna medel kunde bestrida de utgifter varom här
vöre fråga. Under framhållande av att nio skogsvårdsstyrelser icke ansett sig
böra äska statsanslag för ifrågavarande ändamål har centralrådet vidare anfört
huvudsakligen följande:
Centralrådet ansåge det för sin del vara av synnerlig vikt, att skogsvårdsstyrelserna
på allt sätt biträdde vid vedanskaffningsprogrammets genomförande.
I nu löpande kampanj hade skogsvårdsstyrelserna på centralrådets
anmaning tagit verksam del. Utan deras biträde skulle förvisso det gynnsamma
resultatet av denna ej kunnat uppnås. Härtill hade icke minst det
förhållandet bidragit, att skogsvårdsstyrelserna på centralrådets uppmaning
på billigast möjliga villkor ställt stämplingsbiträde till skogsägarnas förfogande.
För de kostnader, detta hittills förorsakat skogsvårdsstyrelserna,
hade centralrådet av allmänt ekonomiska skäl underlåtit göra framställning
örn statsanslag.
Vid den betydande utvidgning av vedanskaffningsverksamheten, som nu
planerades, läte sig emellertid detta ej göra. Härvid utginge centralrådet från
att det för programmets genomförande överhuvud taget vore av största betydelse,
att skogsvårdsstyrelserna kunde tillhandahålla skogsägarna stämplingsbiträde
på oförändrade eller i varje fall icke i väsentligare mån ofördelaktigare
villkor. Detta bidroge till att skogsägarna i god tid inkomme med
sina ansökningar om utsyning, vilket vore nödvändigt för en rationell planläggning
av detta arbete, som i sin tur vore nödvändig, örn det skulle kunna
medhinnas. Att det ur skogsvårdssynpunkt vore av största vikt, att skogsägarna
anlitade skogsvårdsstyrelsernas biträde vid stämplingar, syntes icke
behöva närmare motiveras.
Ett särskilt statsanslag horde således enligt centralrådets mening anvisas
för täckande av skogsvårdsstyrelsernas ifrågavarande utgifter. Skogsvårdsstyrelsernas
beräkningar häröver slutade å ett belopp av 222 550 kronor.
Detta belopp vore av naturliga skäl mycket approximativt. Då centralrådet
alltjämt ansåge, att skogsvårdsstyrelserna så långt möjligt borde bestrida
förevarande kostnader av egna medel och i denna tid måste vinnlägga sig örn
den strängaste sparsamhet, ville centralrådet räkna med att nyssnämnda
summa icke i sin helhet skulle behöva för ändamalet anvisas. Ä andra sidan
torde en alltför radikal beskärning av densamma icke böra ske, dä därigenom
vedanskaffningsprogrammets genomförande skulle kunna i viss utsträckning
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 248.
vedervågas. Centralrådet ansåge för sin del, att anslaget i fråga borde uppföras
med 150 000 kronor.
I en den 27 april 1940 till folkhushåilningsdepartementet inkommen skrift
har därjämte länsjägmästaren hos skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län,
E. Hedemann-Gade, närmare berört möjligheterna att inom Stockholms län
verkställa erforderliga avverkningar för mötande av vedbehovet.
Över industrikommissionens och vednämndens framställning har efter
remiss domänstyrelsen den 30 april 1940 avgivit infordrat utlåtande. I detta
har styrelsen endast berört de frågor, som angå domänfondens skogar och
personal. Utlåtandet innehåller huvudsakligen följande:
Den ved som under innevarande bränslesäsong avverkats å domänfondens
skogar vore till större delen försåld, varför endast en mindre mängd ved
kunde komma i fråga till försäljning efter anvisning av vederbörande vedkontor
genom de skilda revirförvaltningarna. Styrelsen vore emellertid
beredd att genom vederbörande jägmästare för konsumtion tillhandahålla
den ännu oförsålda veden efter anvisning av vedkontoren.
Beträffande förslaget om att eventuellt anlita domänverkets lokala förvaltningsorgan
för anskaffning av ett reservförråd av ved om tre miljoner
kubikmeter framhölles, att domänverkspersonalen avsevärt minskats genom
inkallelser till militärtjänst och att många domänverkstjänstemän anlitades
i vedkontor och andra kristidsorganisationer. Förvaltningsbestyren torde
ej heller kunna minskas i sådan omfattning, att den återstående personalen
i större utsträckning kunde medhinna uppgifter av nu berörd art, särskilt
med hänsyn till det förhållandet, att vedavverkningarna å kronans skogar
vöre avsedda att bedrivas i all den omfattning som förhållandena medgåve.
Därest inköp av ifrågavarande reservförråd av ved över huvud taget skulle
äga rum, syntes dessa böra verkställas av vedkon loren.
Departe- De statliga åtgärder, som vidtagits för att i nuvarande krisläge utvidga
menfscAe/en.ve(]prociuktionen, åsyfta i första hand att åstadkomma en sådan ökning i avverkningarna,
att därigenom utvunnen vedkvantitet kan till viss del ersätta
den import av fasta bränslen, som av skilda anledningar icke kan hållas
igång under nuvarande förhållanden. Med utgångspunkt härifrån Ilar vedbehovet
för bränslesäsongen 1940/41 beräknats uppgå till 16 miljoner kubikmeter
löst mått. Av denna myckenhet lära omkring 7 miljoner kubikmeter
utgöra normalbehovet av kastved. Därest importen av fasta bränslen på
grund av oförutsedda förhållanden skulle komma att ytterligare nedgå, torde
det icke vara uteslutet, att vedbehovet kan komma att stiga utöver här angiven
myckenhet.
Nu pågående avverkningar beräknas av industrikommissionen och vednämnden
kunna giva till resultat, att en vedtillgång på omkring 16 miljoner
kubikmeter skall bliva disponibel för bränslesäsongen 1940/41. Det anses
därjämte icke uteslutet att en eller annan miljon kubikmeter ved därutöver
kan bliva tillgänglig för nästa bränslesäsong. De förut berörda behoven
skulle således i stort sett vara tryggade. Med hänsyn till osäkerheten i beräk
-
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 2A8.
ningarna lärer man dock få räkna med att en viss knapphet på bränsle
kan komma att uppstå. Den eventuella bristen torde få ersättas medelst
ersättningsbränslen eller genom att ved från de avverkningar, som måste
komma till stånd under budgetåret 1940/41 för tillgodoseende av vedbehovet
för bränslesäsongen 1941/42, tages i anspråk i förtid.
Frågan om säkerställande av landets behov av vedbränsle för bränslesäsongen
1941/42 synes i samband härmed preliminärt böra upptagas till
övervägande. Av det tidigare anförda framgår, att man för säsongen 1941/42
icke bör räkna med någon behållning av ved från föregående bränsleperiod.
Behovet måste således helt tillfredsställas genom avverkning, som
för att veden skall bliva av fullgod beskaffenhet måste äga rum under vintern
1940/41. Såsom industrikommissionen och vednämnden framhållit föreligga
avsevärda svårigheter att redan för nästa bränslesäsong beräkna vedbehovet;
än svårare blir ett bedömande för därpå följande säsong. Därest
nuvarande begränsade importmöjligheter komma att fortfara även under
kommande avverkningsperiod, lärer man i överensstämmelse med industrikommissionens
och vednämndens uppfattning fa utgå från att vedbehovet
blir större för bränslesäsongen 1941/42 än för säsongen 1940/41. Den av
industrikommissionen och vednämnden för avverkning beräknade myckenheten
av 25 miljoner kubikmeter ved för avsalu synes kunna godtagas, även
om man icke får bortse från de stora svårigheter av praktisk art, som äro
förenade med en avverkning av dylika matt. För att underlätta för skogsägare
att medverka till en avverkning av denna stora kvantitet böra däri
få inräknas även vissa myckenheter massaved och kolved. Dessa myckenheter
böra i så fall emellertid ej utan särskilt medgivande få användas annat
än för bränsleändamål.
För den händelse ändrade förhållanden skulle inträda och på grund härav
andra dispositioner bliva nödvändiga, synas möjligheter böra stå öppna att
vidtaga ändringar i planläggningen. Med hänsyn härtill synes försiktigheten
bjuda att avverkningskvantiteten icke genast fastställes för hela avverkningsperioden
utan att densamma uppdelas på två tidsperioder, omfattande
senare hälften av 1940 respektive förra hälften av 1941. I enlighet
med det av myndigheterna framlagda förslaget bör avverkningskvantiteten
preliminärt bestämmas till 10 miljoner kubikmeter för senare hälften av
innevarande år och 15 miljoner kubikmeter för förra hälften 1941.
De åtgärder, som från statens sida vidtagits för främjande och stödjande
av vedproduklionen, bestå, såsom tidigare nämnts, i statsgaranti för ved
och utlämnande av lån till skogsägareförening, ansluten lill Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund, för förskottering av avverkningskostnad för
ved. Därjämte föreligger numera möjlighet att tvångsvis förmå skogsägare
att avverka ved till avsalu enligt lagen den 12 april 1940 i detta ämne.
De skäl som tidigare anförts för statligt stöd för åstadkommande av en
öfning av vedproduktionen göra sig numera med hänsyn till den planerade
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 248.
utvidgningen av vedavverkningarna gällande med än större styrka. Det torde
även kunna förväntas, att, sedan skogsägarna mera allmänt erhållit kännedom
om formerna för statens medverkan i nu berörda hänseende, statens
stöd kommer att i större omfattning tagas i anspråk. Den hittills bedrivna
låneverksamheten och systemet med garanti från statens sida att ved, som
ej funnit köpare, skall inlösas till visst bestämt pris synas mig därför böra
alltjämt upprätthållas.
Betraktande bestämmelserna för låneverksamheten har Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund hos vednämnden framfört önskemål örn att
lån skulle kunna utlämnas till föreningarna utan att därvid angåves, att
lånen skulle tilldelas vissa angivna personer, varjämte riksförbundet framhållit,
att räntan å lånen vore för hög. Det förstnämnda önskemålet torde
syfta på bestämmelsen, att skogsägareförenings ansökan örn lån skall vara
åtföljd av avskrifter av de leveranskontrakt, som avses med låneansökningen.
Någon ändring i den av riksförbundet föreslagna riktningen anser jag mig
icke böra förorda, enär därigenom den enda säkerhet, som staten erhåller
från skogsägareföreningarnas sida, nämligen leveranskontrakten, skulle försvinna.
Det synes mig för övrigt icke innebära någon större olägenhet för
föreningarna att denna ur statens synpunkt rimliga begäran alltjämt uppehälles.
Ej heller kan den räntefot, som nu tillämpas för här ifrågavarande
lån, med nuvarande allmänna ränteläge anses vara hög. Räntefoten synes
mig således alltjämt höra bibehållas å nuvarande nivå.
Vad angår de allmänna föreskrifterna om statsgaranti för ved torde desamma
böra oförändrade gälla även i fortsättningen. I likhet med vad nu
gäller lärer det få ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga, efter
omständigheterna påkallade föreskrifter i fråga örn garantipriserna och örn
de vedsorter, som avses skola omfattas av garantien. Jämväl giltighetstiden
för meddelad garanti synes böra såsom nu bestämmas av Kungl. Majit.
Såsom förut antytts har för innevarande budgetår å kapitalbudgeten under
fonden för förlag till statsverket anvisats ett reservationsanslag till Reglering
av vedproduktionen av 15 000 000 kronor. Från anslaget skola bestridas utgifterna
för den låneverksamhet, som visar sig behövlig för förskottering av
avverkningskostnader samt de kostnader, som kunna uppstå för staten,
därest uppfyllandet av meddelad garanti för inlösen av ved skulle påkallas.
Vid tiden för industrikommissionens och vednämndens skrivelse hade 57
lån a tillhopa 3 218 287 kronor beviljats att utgå från nyssnämnda anslag.
Under innevarande budgetår är icke någon utgift för uppfyllande av meddelad
statsgaranti att förutse, enär fullgörande av dylik garantiutfästelse för
ved, som avverkats töre den 1 juli 1940, enligt gällande bestämmelser icke får
pakallas annat än under tiden 1 januari—1 mars 1941. En betydande reservation
å anslaget i fråga lärer därför vara att förvänta.
För lån för förskottering av avverkningskostnader torde emellertid utöver
den blivande reservationen ett avsevärt behov av medel komma att uppstå,
Kungl. Maj:ts proposition nr 248.
13
därest den planerade avverkningen under budgetåret 1940/41 skall kunna
genomföras. Industrikommissionen och vednämnden lia räknat med att lån
komma att sökas för ungefär en tredjedel av den avverkningskvantitet, som
beräknas falla å enskilda skogar. Då denna beräknas bliva 15 miljoner kubikmeter,
skulle långivningen komma att omfatta omkring 5 miljoner kubikmeter.
Efter ett medelpris vid långivning om 4 kronor per kubikmeter har
medelsbehovet uppskattats till 20 000 000 kronor.
Mot de gjorda beräkningarna synes mig intet vara att erinra. Emellertid
lärer med hänsyn till den reservation, som synes kunna påräknas
å kapitalinvesteringsanslaget till Reglering av vedproduktionen, kunna ifrågasättas
att avsevärt reducera det begärda beloppet. En försiktig bedömning
synes giva vid handen, att reservationen å anslaget i fråga kan uppskattas till
omkring 10 000 000 kronor. Med hänsyn härtill synes det vara tillfyllest, om
för nästa budgetår ytterligare 10 000 000 kronor ställas till förfogande för
här ifrågavarande ändamål.
Såsom jag tidigare framhållit kunna några anspråk på uppfyllande
av meddelad statsgaranti för ved icke ifrågakomma under innevarande
budgetår. Däremot kunna dylika krav väntas framställda under budgetåret
1940/41. I vilken utsträckning sådana krav komma att göras är
emellertid beroende på flera omständigheter, rörande vilka man för närvarande
endast kan göra vissa antaganden. Man torde således med visst fog
kunna utgå från att den vedmängd, som under innevarande avverkningsperiod
utvunnits ur skogarna, till övervägande delen kommer att förbrukas
under bränslesäsongen 1940/41. Därav lärer bliva följden, att statens garanti
kommer att påkallas endast i undantagsfall. För bestridande av de utgifter
av nu antydd art, med vilka man icke kan undgå att räkna, böra emellertid
medel finnas tillgängliga.
Efter förslag av vednämnden, vilket vunnit industrikommissionens anslutning,
har, såsom av det föregående framgår, Kungl. Majit den 19 januari
1940 förskottsvis ställt 4 000 000 kronor till förfogande för utlämnande av
lån för inköp av ved, varöver staten skulle äga dispositionsrätt. Syftet härmed
var att tillförsäkra staten möjligheter att genom att disponera över ett
vedlager av lämplig storlek ingripa i såväl förbruknings- som prisreglerande
avseende å vedmarknaden. Av det anvisade beloppet lia, enligt vad industrikommissionen
och vednämnden upplyst, endast 550 000 kronor utlånats för
inköp av omkring 70 000 kubikmeter ved.
För att möjliggöra för staten att i vidare omfattning kunna ingripa i nu
berörda hänseenden lia kommissionen och nämnden föreslagit uppläggande
av ett regieringslager örn cirka 3 miljoner kubikmeter ved. Ett sådant lager
torde lia en viktig uppgift att fylla i marknadsutjämnande syfte. Därest förbrukningsreglering
för ved i en eller annan form blir genomförd oell försäljning
av ved underkastas inskränkningar, lärer det vara än mer påkallat,
att staten kan disponera vissa vedkvantiteter. Rörande formerna för anskaf
-
14
Kungl. Majlis proposition nr 2A8.
fandet och handhavandet av dylika statliga vedlager torde det böra ankomma
på vednämnden att efter omständigheterna fatta beslut.
För finansiering av en verksamhet av nu avsedd art höra särskilda medel
vara att tillgå på kapitalbudgeten. Med utgångspunkt från den av myndigheterna
angivna storleken av det vedlager, som skall stå till statens disposition,
3 miljoner kubikmeter, vilken myckenhet lärer kunna godtagas, kan
efter ett genomsnittspris av 10 kronor per kubikmeter kapitalbehovet beräknas
till 30 000 000 kronor. Medelsbehovet torde icke behöva påverkas av de
eventuella krav på uppfyllande av statlig garanti för inlösen av ved, vilka
även böra tillgodoses av dessa medel. Det synes sålunda kunna uppskattas
till 30 000 000 kronor.
De av industrikommissionen och vednämnden gjorda beräkningarna för
omkostnader i samband med den statliga veduppköpsverksamheten föranleda
icke någon erinran från min sida. För detta ändamål böra därför
anvisas 2 000 000 kronor under elfte huvudtiteln å driftbudgeten för budgetåret
1940/41.
Vad slutligen angår de tvångsåtgärder, som kunna komma i fråga för att
de avsedda resultaten skola uppnås, erinrar jag örn att jag i propositionen
nr 171 till årets riksdag framhållit, att dylika åtgärder komme att medföra
vissa kostnader för statsverket samt att jag senare skulle återkomma till
frågan om finansieringen av tvångsavverkningarna. Enligt lagen den 12
april 1940 örn skyldighet att avverka ved till avsalu åligger det skogsvårdsstyrelse
att biträda vid tillämpningen av lagen. För detta biträde bör ersättning
beredas styrelserna av statsmedel. Dylik ersättning synes böra utgå,
sedan det visat sig i vilken omfattning skogsvårdsstyrelsernas medverkan blir
erforderlig. För bestridande av dessa ersättningar bör finnas ett särskilt
förslagsanslag å driftbudgeten. Storleken av detta synes i enlighet med förslag
från centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund kunna bestämmas
till 150 000 kronor.
Jämväl för täckandet av de kostnader, som en eventuell tvångsavverlcning
kan medföra för staten, nämligen avverkningskostnader och ersättning till
skogsägaren, måste medel stå till buds. Industrikommissionens och vednämndens
beräkningar rörande storleken av den vedmängd, som kan komma att
utvinnas medelst tvångsåtgärder och genomsnittspriset per kubikmeter för
sålunda erhållen kvantitet anser jag mig böra biträda. För kostnader för
eventuell tvångsavverkning böra alltså 7 000 000 kronor anvisas.
De medel som i enlighet med det anförda komma att erfordras för den
föreslagna låneverksamheten, för inköp och inlösen av ved samt för kostnader
för eventuell tvångsavverkning skola samtliga anvisas å kapitalbudgeten.
Med hänsyn till de olika åtgärdernas inbördes sammanhang synes det lämpligt
att bibehålla den nuvarande anordningen med gemensamt anslag för de
skilda åtgärder till tryggande av vedförsörjningen, som äro av natur att ge
till resultat en tillgång i statens hand. Anslaget bör anvisas å kapitalbud
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 248.
15
geten. Storleken av detta kan således beräknas till (10 000 000+30 000 000 +
+ 7 000 000=) 47 000 000 kronor. Anslaget torde kunna benämnas Reglering
av vedproduktionen.
Under åberopande av vad sålunda anförts och under framhållande att
proposition i ärendet torde jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna avlåtas
utan hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen stadgade
tiden gått till ända hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att
dels till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av
ved för budgetåret 1940/41 under elfte huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av .................... kronor 2 000 000,
dels till Ersättning åt skogsvårdsstgrelser för visst biträde
vid vedavverkning för budgetåret 1940/41 under elfte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av......kronor 150 000.
dels ock till Reglering av vedproduktionen för budgetåret
1940/41 å kapitalbudgeten under fonden för förlag till statsverket
anvisa ett reservationsanslag av. . kronor 47 000 000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit
Konungen att proposition av den lydelse bilaga vid
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Curt Nordwall.