Kungl. Maj.ts proposition nr 242.

1

Nr 242.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående uppskov med
amorteringar d lån från fiskerilånefonden; given
Stockholms slott den 3 maj 1940.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3
maj 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, uppkommen
fråga angående uppskov med amorteringar å lån från fiskerilånefonden
och anför därvid följande:

Gällande bestämmelser för lån från fonden för fiskerinäringens befrämjande
(fiskerilånefonden), vilken inrättades år 1891, återfinnas i kungörelsen
den 7 augusti 1907 (nr 61) med däri genom kungörelserna
nr 359/1921, 130/1928, 298/1930, 112/1932 och 627/1937 gjorda ändringar.
Från fonden utlämnas genom förmedling av hushållningssällskap
eller landsting låneunderstöd för anskaffande av fiskebåtar, motorer för
sådana båtar, fiskredskap eller för fisktransport avsedda fordon, smärre
båtar eller andra smärre inrättningar eller för anläggande av .smärre
Bihang tilt riksdagens protokoll I9i0. 1 sami. Nr 242.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

inrättningar för tillgodogörande eller förädling av fiskets produkter eller för
utförande av fiskodling. Hushållningssällskap eller landsting, som önskar
erhålla statslån för utlämnande av ifrågavarande lån till fiskare, må därom
göra skriftlig ansökan för Göteborgs och Bohus län hos länsstyrelsen i länet
och för rikets övriga län hos lantbruksstyrelsen. Länsstyrelsen och lantbruksstyrelsen
äga att, efter prövning av sålunda gjorda framställningar, inom av
Kungl. Majit bestämt belopp bevilja hushållningssällskap eller landsting statslån.
Dylikt lån må innehavas amorteringsfritt under två år från lyftningsdagen.
Därefter skall lånet återbetalas inom högst tio år med lika kapitalbelopp
varje år jämte upplupen ränta. Räntefrihet åtnjutes likaledes under
två år från lyftningsdagen, varefter lånet skall förräntas med 3 procent örn
året. Därest förfallet kapitalbelopp icke inom föreskriven tid inbetalas, skall
å det förfallna beloppet erläggas dröjsmålsränta enligt de grunder, som kunna
varda i särskild ordning bestämda. Motsvarande bestämmelser skola gälla
för lån, som utlämnas av hushållningssällskap eller landsting till de enskilda
låntagarna. Lån, som utlämnas av hushållningssällskap eller landsting, får
utgöra högst 25,000 kronor.

I en av lantbruksstyrelsen med skrivelse den 25 april 1940 överlämnad
framställning har fiskeriintendenten i västerhavets distrikt, fil. dr Nils Rosén
under erinran om rådande svårigheter för fisket inom västerhavets fiskeriintendentsdistrikt
framställt förslag om uppskov i vissa fall med amortering
av lån från fiskerilånefonden.

Lantbruksstyrelsen har i sin skrivelse anfört i huvudsak följande.

På grund av den långa isvintern ha fiskarena på landets västra och södra
kust under innevarande år tvingats till overksamhet under en tid av mer än
1 å 2 månader. Även på andra delar av kusten har isen hindrat fisket under
en betydligt längre tid än under mera normala vintrar. Detsamma gäller
beträffande fisket i insjöarna. När sedan isen släppt sitt tag, ha de kriget åtföljande
mineringarna i stora delar av de svenska fiskeområdena för obestämd
tid framåt praktiskt taget fullständigt lamslagit fisket. Detta gäller
särskilt västkusten men delvis även sydkusten.

Det torde vara uppenbart, att dessa förhållanden i hög grad undergrävt
fiskarenas ekonomiska ställning. Det är ej nog med att fiskarena under ett
sådant långt uppehåll i fisket icke förtjäna något till sitt och de sinas livsuppehälle,
utan det blir ej heller några förtjänster till amortering av skulderna
på de dyrbara båtarna och redskapen.

Många fiskare lia emellertid större eller mindre lån nr fiskerilånefonden
och staten har här en möjlighet att utan stor uppoffring komma de fiskare
till hjälp, som genom nämnda förhållanden kommit i en prekär ekonomisk
situation. Detta skulle kunna ske genom att lämna visst anstånd med amortering
å nämnda lån. En sådan åtgärd ligger så mycket närmare till hands
som det finnes starka skäl befara att många fiskare bliva urståndsätta att
fullgöra de amorteringar, som kanske redan förfallit eller under en nära förestående
tid komma att förfalla.

Låneförmedlarna torde redan nu ha vissa möjligheter att lämna låntagare
uppskov med inbetalning av amorteringarna utan att själva erhålla motsvarande
uppskov gentemot statsverket. Särskilt Göteborgs och Bohus läns
landsting har i ganska stor utsträckning tillämpat ett sådant förfaringssätt.

Kungl. Majlis proposition nr 242.

3

Man har emellertid stor anledning antaga, att behovet av dylika uppskov blir
så stort, att låneförmedlarna icke kunna tillgodose detta behov utan att erhålla
motsvarande uppskov med sina egna inbetalningar.

Lantbruksstyrelsen har med anledning härav föreslagit, att förmedlarna av
lån från fiskerilånefonden måtte beredas möjlighet att erhålla uppskov med
sina inbetalningar i fall, där detta befunnes erforderligt för att lämna innehavare
av låneunderstöd lindring i amorteringsskyldigheten. Styrelsen har
härvid erinrat att dylika åtgärder tidigare vidtagits i annat sammanhang beträffande
lån från fiskerilånefonden. Sålunda medgav på Kungl. Maj:ts förslag
1934 års riksdag (prop. nr 228, r. skr. nr 184), att uppskov finge beviljas
med erläggande av amorteringar å lån från fiskerilånefonden. Jämlikt
den av Kungl. Majit utfärdade kungörelsen i ämnet den 18 maj 1934 (nr
149) kunde hushållningssällskap eller landsting, som åtnjöte lån från fonden,
efter prövning av omständigheterna i det särskilda fallet, av den myndighet,
som beviljat lånet, på ansökan medgivas uppskov, längst för tiden
till och med ett och ett halvt år efter amorteringstidens utgång, med erläggande
helt eller delvis av sådan amortering å lånet, som förfallit eller förföll
till betalning under tiden från och med den 1 januari 1934 till och med den
30 juni 1935, under förutsättning att innehavare av låneunderstöd från samma
lån medgåves enahanda lindring för motsvarande belopp i de för understödets
tillgodonjutande bestämda villkoren. Det visade sig likväl icke erforderligt
att taga i anspråk den av statsmakterna sålunda beslutade anordningen.

I fråga om den närmare utformningen av de föreslagna åtgärderna har
lantbruksstyrelsen ansett samma anordning böra vidtagas som år 1934. Sålunda
skulle hjälpåtgärden endast avse anstånd med amortering, under det
att ränta borde erläggas i vanlig ordning. Anstånd skulle icke lämnas generellt
utan efter prövning av omständigheterna i varje särskilt fall. Uppskov
syntes böra lämnas helt eller delvis med amorteringar, som förfallit eller förfölle
under tiden 1 januari 1940—30 juni 1941, och utsträckas att gälla ett
och ett halvt år efter utgången av den eljest bestämda amorteringstiden. Anstånd
med amorteringarna syntes lämpligen böra efter ansökan av låneförmedlare
beviljas av den myndighet, som beviljat lånen, under villkor att låneförmedlaren
i sin tur lämnade låntagare motsvarande lättnad.

Det föreliggande förslaget om en tillfällig lindring i vissa fall av lånevillkoren
för fiskerilån synes vara väl motiverat med hänsyn till det ekonomiska
läge, vari en stor del av fiskarbefolkningen befinner sig till följd av den
avspärrning av fiskevattnen, vilken föranletts av osedvanliga klimatförhållanden
ävensom av exceptionella internationella förhållanden. Även i fråga
örn den närmare utformningen av hjälpåtgärden kan jag ansluta mig till
lantbruksstyrelsens förslag.

Därest den vidare utvecklingen på fiskerinäringens område skulle giva anledning
därtill, torde sedermera böra övervägas, om och på vad sätt den nu
föreslagna temporära lindringen i återbetalningen av lån från fiskerilånefonden
bör medföra verkningar av mera bestående art beträffande löpande lån.

Departements chefen.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

I sådant fall synes bland annat böra komma under bedömande frågan huruvida
en förlängning av amorteringstiden bör komma till stånd jämte en sådan
jämkning av lånevillkoren i övrigt, att den årliga summan av ränta och
amortering icke blir nämnvärt större än som kunnat beräknas vid lånets tagande.

För den nu föreslagna anordningens genomförande erfordras riksdagens
samtycke. Sedan riksdagen beslutat i frågan, torde det få ankomma på
Kungl. Majit att meddela erforderliga bestämmelser i ämnet.

Proposition i ämnet lärer jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna avlåtas
utan hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet
stadgade tid gått till ända.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå liksdagen medgiva,

att uppskov med erläggande av amorteringar å lån från
fiskerilånefonden må kunna beviljas i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig tillstyrkt förslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Folke Ericson.

407832. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.