Kungl. Mcij:ts proposition nr 238.
1
Nr 238.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till statlig
lagerhållning m. m.; given Stockholms slott den 12 april
1940.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Herman Eriksson.
Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför
Hans Majrt Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 12 april 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,
Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen
anför chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet
Eriksson:
I årets statsverksproposition (elfte huvudtiteln, punkt 18, och kapitalbudgeten,
bil. 10, punkterna 1 och 2) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1940/41 beräkna
dels till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig lagerhållning ett förslagsanslag
av 1 950 000 kronor, dels till Vissa omkostnader för statlig lagerhållning
ett reservationsanslag av 1 200 000 kronor, dels ock till Beredning
av vissa råvaror till färdigprodukter för upplagring ett reservationsanslag av
2 000 000 kronor. Under punkten 3 i kapitalbudgeten, bil. 10, har Kungl.
Majit vidare föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
till Förlagskapital för inköp av förnödenheter beräkna ett reservationsanslag
av 25 000 000 kronor. Jag torde nu få ånyo anmäla dessa frågor.
Bihang lill riksdagens protokoll 19i0. 1 sami. Nr 238.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 238.
Den nuvarande statliga lagringsverksamheten.
Lagringsverksamhet under statlig medverkan bedrives för närvarande i
flera olika former. Alltsedan 1937 ha avsevärda varukvantiteter uppköpts
i utlandet samt införts till Sverige oell här upplagrats för att användas för
framtida behov. Denna verksamhet har omliänderhafts av statens reservförrådsnämnd
(instruktion den 14 augusti 1937, nr 754). Redan vid nämndens
tillkomst funnos inom landet upplagrade betydande statliga förråd av
inhemska produkter. 1936 års riksdag beslöt sålunda att av förefintligt
spannmålsöverskott 100 000 ton vete och råg tills vidare skulle lagras i
beredskapssyfte av svenska spannmålsaktiebolaget, vilket företag bildats
under 1935 i huvudsak för att handhava den med spannmålsregleringen
förenade statliga uppköps- och lagringsverksamheten. Spannmålsaktiebolagets
arbetsuppgifter lia därefter utökats. Även i fråga om andra jordbruksprodukter,
vilka på ett eller annat sätt äro föremål för prisreglering, sker vid
vissa tillfällen, då överskott å marknaden föreligger, uppköp av överskotten,
vilka lagras och senare utsläppas, då knapphet råder. Denna verksamhet
bedrives under omedelbar tillsyn av den centrala myndighet, som handhar
regleringsåtgärderna på jordbrukets område.
Beträffande den lagringsverksamhet, som handhaves av reservförrudsnämnden
och vilken som nämnts avser importerade varor, har under punkt
17 i elfte huvudtiteln av årets statsverksproposition lämnats en redogörelse
för av statsmakterna tidigare beslutade åtgärder och medelsanvisningar ävensom
vissa uppgifter om nämndens verksamhet under föregående år. Under
innevarande budgetår har denna givetvis icke kunnat undgå att påverkas av
de genom stormaktskriget ändrade förhållandena. Intill krigsutbrottet i september
1939 hade verksamheten gestaltat sig såsom under föregående tid.
Vid ingången av september hade uppköp verkställts för i runt tal 214 000 000
kronor och varor hade till landet inkommit för omkring 162 000 000
kronor. För åtskilliga varuslag hade inköpsplanerna vid denna tidpunkt
kunnat i huvudsak fullföljas, såsom för metaller, textilråvaror, gummi med
flera varuslag; för andra varuslag åter hade av skilda anledningar endast
mindre myckenheter än de till lagring avsedda kunnat upplagras.
I samband med krisens inträde i början av september 1939 ha för reservförrådsnämnden
uppstått åtskilliga svårigheter för verksamhetens bedrivande.
Omedelbart efter krigsutbrottet blevo flera av de leveranskontrakt å
varor av olika slag, som nämnden ingått, annullerade under åberopande av
force majeure. För överförandet till Sverige av andra varor lia svårigheter
mött i befraktningshänseende. Inträffade prisstegringar lia föranlett överväganden
om lämpligheten av att till de förhöjda priserna göra uppköp för
lagringsändamål. Icke minst viktig Ilar varit hänsynen från reservförrådsnämndens
sida att icke genom uppköp i lagringssyfte .ställa sig hindrande i vägen
Kungl. Maj:ts proposition nr 238.
3
för tillförseln av sådana varor, som erfordrats för näringslivets normala behov
och för vilkas anskaffning under nuvarande förhållanden svårigheter i importavseende
av skilda anledningar kunna möta.
Trots nu angivna omständigheter har nämndens verksamhet under de
gångna krismånaderna genom vissa omläggningar i inköpsprogrammet i stor
utsträckning kunnat fortgå. Vid utgången av februari månad 1940 uppgick
värdet av inköpta varor sålunda till sammanlagt omkring 275 300 000 kronor
eller ungefär 61 300 000 kronor mer än vid början av september. Vid
samma tid hade till landet inkommit varor för cirka 213 500 000 kronor
eller i runt tal 51 500 000 kronor utöver värdet av de vid krisens början
upplagrade kvantiteterna. Av dessa reservförråd hade vid utgången av februari
1940 för tillgodoseende av olika behov utlämnats varor för i runt
tal 16 300 000 kronor.
För finansieringen av de uppköp, som äro avsedda att äga rum under
innevarande budgetår, har riksgäldskontoret för nämndens räkning hittills
till riksbanken överlämnat skattkammarväxlar eller där öppnat krediter till
ett sammanlagt belopp av 116 000 000 kronor. Tidigare ha på enahanda sätt
till nämndens förfogande ställts 140 000 000 kronor. Till bestridande av sådana
kostnader för den statliga lagerhållningen, vilka skola utgå från de till
huvudtiteln för folkhushållningsdepartementet överförda förslagsanslagen å
tillhopa 4 200 000 kronor, ha för närvarande anvisats 4 180 000 kronor,
varav 180 000 kronor avsetts för bestridande av administrationskostnader
för nämnden. Av de å kapitalbudgeten under fonden för förlag till
.statsverket upptagna reservationsanslagen för Vissa omkostnader för statlig
lagerhållning om sammanlagt 9 500 000 kronor och Beredning av vissa
råvaror till färdigprodukter för upplagring örn tillhopa 5 650 000 kronor lia
till nämndens förfogande ställts respektive 5 700 000 kronor och 2 100 000
kronor.
I anslutning till nu lämnade uppgifter om reservförrådsnämndens verksamhet
må framhållas, att, såsom framgår av vad förut antytts rörande
utlämning av varor, i det läge, som genom krisen uppstått, frågan om försäljningar
från eller annan disposition av reservlagren blivit aktuell. Det
har sålunda visat sig, att redan kort efter krisens utbrott stark efterfrågan
uppstått å vissa i reservförråden ingående förnödenheter på grund av alt
åtskilliga behov icke kunnat tillgodoses i den allmänna handeln. Särskilt
framträdande ha svårigheterna varit, då det gällt tillgodoseende av vissa
statliga upphandlingar, för vilkas effektuerande vederbörande företag icke
haft tillgång lill erforderlig råvara, samt tillgodoseende av bränslebehoven.
I dylika fall har Kungl. Majit bemyndigat statens reservförrådsnämnd
att utlämna vissa myckenheter av skilda varuslag antingen såsom lån eller för
försäljning. På grund av det stora antal framställningar örn disposition av varor
ur de statliga reservlagren, som förekommit, har Kungl. Majit efter fram
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 238.
ställning av reservförrådsnämnden generellt medgivit nämnden att, sedan
statens livsmedelskommission respektive statens industrikommission prövat
behovet, utlåna eller försälja intill tio procent av det den 1 november 1939
befintliga lagret av vederbörande varuslag. Om myckenheten sålunda utlämnade
varor skola rapporter månadsvis avgivas till folkhushållningsdepartementet.
Sedan beträffande vissa varuslag den av Kungl. Majit åt
reservförrådsnämnden medgivna rätten att utlämna varor från reservförråden
intill viss myckenhet till fullo tagits i anspråk, har Kungl. Majit efter
1 ramställning från nämnden i flera fall medgivit ytterligare dispositioner av
de statliga reserverna, främst av olika slags bränslen.
I Kungl. Majlis proposition nr 36 till urtima riksdagen 1939 (riksdagens
skrivelse nr 67) angående rätt till återköp av varor för statens reservförråd
in. m. behandlas jämväl principerna för prissättningen å varor, som skola
försäljas. Vid försäljning till statliga myndigheter tillämpas de priser, med
vilka man har att räkna vid återköp av ifrågavarande produkter. Även vid
försäljning till enskilda är huvudregeln, att priset bestämmes till kostnaden
lör nyförvärv av den försålda produkten. I vissa fall kan emellertid en försäljning
till lägre pris, dock lägst självkostnaden, tänkas ifrågakomma. Försäljning
på sådana villkor må dock i regel ske, blott när vägande prispolitiska
skäl tala därför.
I anslutning härtill må slutligen bringas i erinran de i berörda proposition
angivna principerna för avskrivning, då försäljning sker till pris, som icke
medgiver möjlighet att återköpa varan. I dylikt fall blir försäljningssumman
otillräcklig för ett vidmakthållande av lagren och innefattar ej heller någon
kapitalvinst, som tillåter nedskrivning av de nyinköpta varorna till ursprungliga
självkostnadsvärdet. För att ernå ett ur finansiell synpunkt tillfredsställande
resultat bör vid försäljningar av nu angiven art täckning på driftbudgeten
anvisas för det belopp, varmed köpeskillingen understiger det beräknade
dagsvärdet av det försålda varulagret.
Den av svenska spannmålsaktiebolaget omliänderhavda lagringsverksamheten
bedrives i enlighet med vad därom särskilt stadgats i avtal mellan
staten och bolaget angående skyldighet för bolaget att handhava vissa med
jordbruksregleringen sammanhängande uppgifter. Ifrågavarande avtal träffas
för ett år i sänder; det nu gällande avtalet trädde i kraft den 1 september
1939. Enligt detta har bolaget bland annat åtagit sig att på de villkor, som
Kungl. Maj :t bestämmer, av brödspannmål, som bolaget innehar, tills vidare
i beredskapssyfte lagra 200 000 ton fullgod, kvarngill vara. Av ifrågavarande
spannmål äro 100 000 ton avsedda att utgöra ett reservlager att efter Kungl.
Maj :ts bestämmande användas vid avspärrning av tillförsel till landet utifrån
eller vid krig. Återstoden av den lagrade spannmålen, 100 000 ton, skall utgöra
en ytterligare brödsädesreserv, som efter medgivande av Kungl. Majit
Kungl. Maj:ts proposition nr 238.
5
må kunna avyttras. Bolaget innehar därutöver betydande spannmålslager
från tidigare års skördar.
Bolaget har vidare åtagit sig att på de villkor och i den utsträckning,
som statens livsmedelskommission bestämmer, tills vidare i beredskapssyfte
lagra intill 15 000 ton havre för foderändamål. Inköp och försäljning av
sådant beredskapslager av havre må endast företagas efter beslut av livsmedelskommissionen.
Utöver ovannämnda lagringsuppgifter har bolaget även åtagit sig den
verksamhet beträffande spannmål, frö och fodermedel, som Kungl. Majit
kan komma alt anförtro åt bolaget. Vid olika tillfällen under senare delen
av 1939 och den gångna delen av 1940 har Kungl. Majit uppdragit åt livsmedelskommissionen
att bemyndiga spannmålsaktiebolaget att vidtaga åtgärder
för lagring i beredskapssyfte av fröutsäde, ärter, bruna bönor samt
hö och andra fodermedel m. m.
Den lagring, som skett genom svenska spannmålsaktiebolagets försorg,
har finansierats genom lånemedel. Till säkerhet för bolagets upplåning har
staten förbundit sig att ställa 4 % statsobligationer till ett belopp av sammanlagt
90 000 000 kronor till förfogande. För vissa speciella lagringsuppdrag
lia emellertid anvisats särskilda anslag. Sålunda har den tidigare
nämnda lagringen av havre skett med anlitande av det å riksstaten för innevarande
budgetår under nionde huvudtiteln upptagna förslagsanslaget av
300 000 kronor till Beredskapslagring av fodersäd. Till finansiering av lagringen
av fröer har funnits att tillgå det likaledes under riksstatens nionde
huvudtitel upptagna reservationsanslaget av 80 000 kronor till Befrämjande
av fröodlingen m. m.i Stödjande av odlingen av vissa kulturväxter. Kostnaderna
för spannmålsaktiebolagets verksamhet Ira efter utgången av varje
räkenskapsår efter Kungl. Majits bestämmande ersatts från fonden för mötande
av förluster å spannmålsregleringen.
Lagring i övrigt av jordbruksprodukter sker under tillsyn av livsmedel;skommissionen.
Denna äger sålunda efter särskilt bemyndigande av Kungl.
Majit att, om så skulle erfordras, upplagra vissa animaliska produkter såsom
smör, fläsk och kött samt konserver av ifrågavarande varor ävensom frukt
m. m. För att tillgodose behovet av lagerutrymmen för tillvaratagande av
animaliska produkter har Kungl. Majit bemyndigat livsmedelskommissionen
att förhyra lämpliga lagerlokaler, däribland kyl- och fryshusutrymmen.
För sistnämnda lagring erforderliga rörelsemedel ha innevarande budgetår
anvisats att förskottsvis utgå ur fonden för mötande av förluster å spannmålsregleringen
för all återbäras med till jordbrukets prisregleringsfond
inflytande medel. Sedermera har å tilläggsstat I till riksstaten å kapitalbudgeten
under fonden för förlag till statsverket till Viss lagring av jordbruksprodukter
m. m. upptagits ett reservationsanslag av 25 000 000 kronor.
För gäldande av de lagrings- och andra kostnader, vilka kunna uppstå
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 238.
för den vid sidan av spannmålsaktiebolaget bedrivna verksamheten på jordbruksområdet,
har beräknats att ett belopp örn i runt tal 2 000 000 kronor
skulle erfordras. Detta belopp, som ansetts böra anvisas å driftbudgeten,
ingår i det likaledes å tilläggsstat I till riksstaten under nionde huvudtiteln
upptagna reservationsanslaget av 30 000 000 kronor till Prisreglerande åtgärder.
Önskemål om utvidgad statlig lagringsverksamhet.
I skrivelse den 27 september 1939 har statens reservförrådsnämnd hemställt,
att Kungl. Majit ville inhämta riksdagens medgivande till fortsatta
uppköp för statens räkning för lagring av varor intill ett belopp av 20 000 000
kronor ävensom föreslå riksdagen att till bestridande av de med reservförrådsnämndens
verksamhet förenade kostnaderna för budgetåret 1940/41 anvisa
dels å driftbudgeten ett förslagsanslag å 2 125 000 kronor till statlig lagerhållning
m. m., dels ock å kapitalbudgeten under fonden för förlag till statsverket
två reservationsanslag, det ena å 1 200 000 kronor till vissa omkostnader
för statlig lagerhållning samt det andra å 2 000 000 kronor till beredning
av vissa råvaror till färdigprodukter för upplagring. Sedermera har nämnden
i en den 28 december 1939 dagtecknad, den 4 januari 1940 till folkhushållningsdeparteinentet
inkommen skrivelse med ändring av sin i skrivelsen den
27 september 1939 gjorda framställning hemställt, att Kungl. Majit ville inhämta
riksdagens medgivande till fortsatta uppköp för statens räkning för
lagring av varor intill ett belopp av 60 000 000 kronor.
I sin skrivelse den 28 december 1939 har reservförrådsnämnden beträffande
den fortsatta uppköpsverksamheten till en början framhållit:
Till grund för den upphandling, vilken statsmakterna beslutat skola ske
för att i händelse av avspärrning trygga näringslivets och folkförsörjningens
behov, läge i allt väsentligt vissa planer, som efter samråd med olika
myndigheter utarbetats inom rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap.
Dessa planer hade inom statens reservförrådsnämnd granskats ur
inköps- och lagringssynpunkter samt av nämnden, allteftersom verksamheten
fortskridit, underställts Kungl. Majits prövning.
De nu gällande planerna förutsatte inköp av varor till ett värde av omkring
280 miljoner kronor. I och med fullföljandet av de föreliggande planerna
torde det närmaste syftet med uppläggandet av statliga reservförråd
hava blivit tillgodosett. Reservförrådsnämnden hade även utgått från att
ytterligare uppköp utöver berörda summa sålunda icke borde ske, i vidare
mån än som påkallades för tillgodoseendet av behovet av vissa speciella
varuslag.
Nämnden har därefter erinrat om att nämnden i sin förut berörda skrivelse
av den 27 september 1939 framhållit, att det måhända med hänsyn till
inträffade prisstegringar skulle bliva nödvändigt att till nämndens förfogande
ställa visst fyllnadsbelopp för att i möjligaste mån medgiva återköp av från
reservlagren försålda varor. I fortsättningen har nämnden anfört:
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 238.
Då enligt numera gällande principer för prissättningen av varor, som
försåldes från statens reservförråd, priserna alltid — med visst undantag i
prisutjämningssyfte — skulle täcka kostnaderna för varans återköp, torde
av förut angiven anledning något fyllnadsbelopp icke bliva erforderligt. Däremot
syntes de förhållanden, som följt med det inträdda krigsläget, nödvändiggöra,
att vissa behov av speciell art borde tillgodoses.
Då nämnden emellertid icke själv ägde kännedom örn de särskilda önskemål,
som ur folkförsörjningssynpunkt kunde göras gällande utöver den hittills
av nämnden verkställda reservlagringen, hade nämnden hos statens
industrikommission och statens livsmedelskommission begärt uttalande rörande
de synpunkter, som av kommissionerna kunde anläggas på nämndens
fortsatta inköpsverksamhet. Livsmedelskommissionen hade till svar härå
principiellt framhållit, att under nu radande förhållanden den av nämnden
bedrivna lagringsverksamheten borde — till och med i viss utvidgad omfattning
— upprätthållas, varjämte kommissionen ansett övervägande skäl
tala för att verksamheten fortfarande handhades av reservförrådsnämnden.
Industrikommissionen hade däremot icke uttalat sig i princip rörande nämndens
fortsatta verksamhet. Kommissionernas uttalanden innebure i övrigt
förslag örn ökade inköp av vissa varor, vilka nämnden tidigare inköpt i
överensstämmelse med fastställda planer. Därjämte tillkommo även vissa
nya varor, varav nämnden tidigare ej verkställt några inköp.
Såsom livsmedelskommissionen framhållit syntes det med hänsyn till det
nuvarande läget otvivelaktigt vara en angelägenhet av vikt, att inom landet
befintliga tillgångar av olika förnödenheter såvitt möjligt hölles uppe i betryggande
omfattning. Med hänsyn härtill vöre nämnden för sin del också
beredd att, i den mån sig så göra läte, fullfölja de föreliggande inköpsplanerna
samt därjämte efter erforderliga utredningar påbörja inköp av de
nya kvantiteter av respektive varuslag, som av kommissionerna föreslagits.
Nämnden vore givetvis på det klara med att härvidlag jämkningar bleve
ofrånkomliga med hänsyn till svårigheterna att hålla importen igång. Därest
importhinder uppstode för vissa varor torde emellertid de medel, som därigenom
komme att frigöras, få användas för inköp av andra varuslag, vilka
vore möjliga att importera.
Med ledning av de av kommissionerna framlagda förslagen rörande varor
och myckenheter, vilka ansetts önskvärda att inköpa för lagring, hade nämnden
överslagsvis försökt göra en kalkyl örn det medelsbehov, som skulle
bliva erforderligt för tillgodoseende av de framställda önskemålen. Nämnden
hade därvid räknat nied en icke oväsentlig fördyring av inköpspriserna i
förhållande till tidigare gällande värden och kommit till att — under förutsättning
att även tidigare fastställda inköp kunde i allt väsentligt verkställas
— ett belopp av i runt tal 60 miljoner kronor utöver tidigare beviljade 280
miljoner kronor erfordrades för ändamålet.
Beträffande de med nämndens verksamhet förenade kostnaderna har
nämnden i skrivelsen den 27 september 1939 anfört bland annat:
Bedömandet av de medelsbehov, som kunde komma att uppstå för nämnden
under budgetåret 1940/41 för täckandet av de med verksamheten förenade
kostnaderna, måste med hänsyn till ovissheten örn nämndens fortsatta
verksamhet bliva i hög grad osäkert. Då man under alla förhållanden Hnge
utgå från alt en del varor ej komme ali levereras förrän efter ingången
av budgetåret 1940/41, borde man räkna med att visst belopp för bestridande
8
Kungl. Majlis proposition nr 238.
av kostnader för varors lossning, transporter inom landet, intagning i magasin
samt skatter och tullar bleve erforderligt under berörda budgetår. Dessutom
måste hänsyn tagas till att kostnader i nu nämnt hänseende, vilka
utginge fran anslag a kapitalbudgeten, konmie att uppstå för varor, som
inköptes under budgetåret. Ehuruväl sålunda svårigheter mötte att bedöma
storleken av det belopp, som erfordrades för nu angivna kostnader, ville
nämnden uppskattningsvis angiva det till 1,2 miljoner kronor.
Beträffande de kostnader, som vore avsedda att bestridas från anslag å
driftbudgeten, syntes något mera hållbara kalkyler kunna uppställas. "De
årligen återkommande hyrorna för lagerlokaler, vilka av nämnden förhyrts
mot viss hyra per år, uppginge i runt tal till 1,5 miljoner kronor. Detta belopp
syntes, bland annat på grund av de ökade kostnader, som föranletts
av en utvidgad kontroll över lagren, böra ökas i viss mån, förslagsvis med
300 000 kronor, till 1,8 miljoner kronor. Något belopp för bestridande av
engångsersättningar eller förskottshyror torde icke bliva behövligt, enär
nämnden med hänsyn till det inträdda läget numera avsåge att tills vidare
endast i undantagsfall gå fram efter dessa linjer. För täckande av utgifter
för försäkringar erfordrades däremot ett med ledning av vunnen erfarenhet
beräknat belopp av 150 000 kronor.
Reservförrådsnämnden har därefter i sin senare skrivelse av den 28 december
1939 beträffande storleken av de anslag, som erfordras för bestridande
av kostnaderna för nämndens verksamhet, framhållit bland annat:
Medelsbehovet komme givetvis att påverkas av en ökad inköpsverksamhet,
varför man kunde förvänta, att de tidigare framlagda beräkningarna
icke skulle visa sig hålla streck. Nämnden erinrade emellertid örn att för
innevarande budgetår det under kapitalbudgeten avsedda anslaget till täckande
av utgifter för varors lossning m. m. upptagits med 9,5 miljoner kronor,
vilket belopp endast till obetydlig del ännu tagits i anspråk; nämnden
utginge därför från att en betydande del av detta anslag skulle stå till förfogande
även för nästkommande budgetår såsom reservation. Nämnden
funné sig av denna anledning ej böra ifrågasätta ändring i den tidigare
gjorda beräkningen av anslagets storlek. Ej heller i vad anginge anslaget
å driftbudgeten kunde förutses att kostnaderna för hyror och dylikt skulle
bliva av den storleksordning, att anslagets summa behövde ökas i någon
väsentlig mån.
I den förut berörda skrivelsen den 27 september 1939 har reservförrådsnämnden
vidare framhållit huvudsakligen följande:
Ä riksstaten för innevarande budgetår upptoges två särskilda kapitalinvesteringsanslag
under fonden för förlag till statsverket, vilka båda anslag
avsåge beredning av vissa råvaror till färdigprodukter för upplagring. Dessa
anslag vore, då övriga till nämndens disposition stående inköpsmedel icke
finge användas för kostnader inom landet, avsedda för bestridande av de
kostnader, som uppstode för förädling inom landet av olika slags råvaror till
halvfabrikat eller färdigprodukter. Anslagens storlek hade beräknats under
hänsynstagande till vissa särskilt angivna varors beredning. Sedan det visat
sig att framställning av viss vara icke längre vore aktuell, vore avsikten att
använda medel av ifrågavarande anslag för viss annan tillverkning. Även med
Kungl. Maj:ts proposition nr 238.
9
ianspråktagande av medel för detta ändamål torde, såvitt kunde bedömas,
en reservation på omkring 200 000 å 300 000 kronor vara att vänta å anslagen
i fråga.
Nämnden hade sig bekant, att det inom flera branscher förelåge önskemål
örn att vissa av nämndens varor skulle beredas lill en ur distributionssynpunkt
mera lämplig varuform än råvarutillståndet. Dessa önskemål torde
icke kunna frånkännas berättigande. Bland de fördelar, som vunnes genom
ett tillgodoseende av desamma, förtjänade framhållas, att man, i händelse
lagren behövde tagas i anspråk, kunde snabbare än om varorna icke bearbetats
tillfredsställa behoven inom landet. Måhända vunnes även genom
en förberedande bearbetning under fredstid, att vederbörande industrier i
händelse av krigsfall omedelbart kunde inställas för krigsproduktion. Med
hänsyn till nu angivna omständigheter ville nämnden föreslå, att visst belopp
upptoges å riksstaten för beredning av vissa råvaror till färdigprodukter
att av nämnden användas efter av Kungl. Majit i varje särskilt fall
meddelad föreskrift. Då en beredning av här avsedd art torde kunna tänkas
omfatta åtskilliga av de varuslag, som nämnden lagrat, syntes anslagsbeloppet
icke böra tilltagas alltför knappt. Den förut nämnda reservationen
å anslagen för innevarande budgetår torde ej vara tillräcklig. Förslagsvis
förordade nämnden ett anslag av 2 miljoner kronor utöver eventuellt uppstående
reservation å anslagen.
Det nya läge, vari frågan örn lagringsverksamhetens omfattning och formerna
för densamma kommit efter stormaktskrigets utbrott, har vidare föranlett
vissa överväganden inom folkhushållningsdepartementet. I anslutning
härtill bar inom departementet i medio av februari 1940 utarbetats en promemoria,
vari framföras vissa synpunkter på frågan om fortsatt lagring av
importerade varor samt beträffande spörsmålet om behovet i nuvarande läge
av en utvidgning av den statliga lagerhållningen.- Promemorian har i huvudsak
följande innehåll:
Genom statsmakternas åtgöranden under de år, som närmast föregingo
den nuvarande krisen, ha reservlager av olika för landets försörjning erforderliga
varor tillskapats. Till övervägande bör nu upptagas frågan om lämpligheten
att ytterligare fortsätta denna lagringsverksamhet. Särskilt avseende
bör därvid fästas vid sådana importvaror, för vilka ersättning ej finnes inom
landet och beträffande vilka importmöjligheterna kunna bliva försvårade.
Reservlagren torde även i fortsättningen böra utgöras endast av varor avutländskt
ursprung. Finansieringen av köp för reservlagring synes fortfarande
böra ske på hittills tillämpat sätt genom tillhandahållande genom
riksbankens försorg av erforderliga valutor. För detta ändamål lärer tidigare
av riksdagen åt riksgäldskontoret lämnat bemyndigande att utställa
statsskuldförbindelser för förvärv i riksbanken av valutor böra utverkas för
de nya inköp, som kunna bliva nödvändiga.
Det torde kunna ifrågasättas, att staten vid sidan av nu angivna, i beredskapssyfte
upplagda reservlager även medverkar lill att i utjämningssyfle
lagringsverksamhet bedrives. Detta synes särskilt bliva nödvändigt beträffande
varuslag, vilka äro underkastade reglering i eli eller annat hänseende,
och där den enskilde med hänsyn till ovissheten örn utvecklingen icke anser
sig böra öka eller vidmakthålla sin lagerbehållning. Vid en lagerhållning
av nu antydd art, vilken torde kunna benämnas regleringslager, synes be
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 238.
gränsning enbart till importvaror icke böra ifrågakomma. För erhållande av
nödiga medel för statens medverkan för anskaffning av regleringslager synes
ett särskilt anslag å kapitalbudgeten böra anvisas.
Handhavandet av den statliga uppköpsverksamheten i rent beredskapssyfte
lärer alltjämt böra ankomma på statens reservförrådsnämnd. Tillsyn
över regleringslagren synes böra åvila den myndighet, som handhar regleringsverksamheten
på ifrågavarande område, eller myndighetens verkställiglietsorgan.
Det kan ifrågasättas, att importör- eller liknande sammanslutningar
få handhava inköp för regleringslager. Därest dylika organisationer
icke finnas, lära statliga organ, exempelvis svenska spannmålsaktiebolaget
och reservförrådsnämnden, få träda in. Erforderliga direktiv för handhavande
och uttag från regleringslagren synas industri- respektive livsmedelskommissionerna
böra meddela.
För bestridande av kostnaderna för lagringen torde särskilda medel böra
slå till förfogande även å driftbudgeten. Av dessa medel lära böra utgå hyresersättningar,
kostnader för anordnande av lagerutrymmen och därmed likartade
utgifter.
I promemorian förutsättes slutligen, att bedömandet av de varubehov, som
enligt angivna linjer böra tillgodoses, samt behovet av medel för inköp av
varor och för dessas omhändertagande och lagring i första hand bör ankomma
på statens industrikommission och statens livsmedelskommission,
var inom sitt område.
Över berörda promemoria lia efter remiss yttranden avgivits av statens
livsmedelskommission den 27 februari och av statens industrikommission
den 8 mars 1940.
Livsmedelskommissionen har i sitt yttrande till en början berört frågan
örn en fortsatt reservlagring samt därvid — under erinran om att kommissionen
i annat sammanhang behandlat spörsmålet om möjligheterna att ur
valutasynpunkt nedbringa importen — framhållit, att, då nu en ökad reservlagerhållning
föresloges, detta, oavsett kommissionens tidigare uttryckta uppfattning
örn en importbegränsning, berodde på att det för vissa för vår försörjning
särskilt viktiga varor befunnits önskvärt nied en förstärkt beredskap
främst med hänsyn till att man inom en icke alltför avlägsen framtid
kunde ha att räkna med betydande transportsvårigheter.
Kommissionen har vidare förordat vissa kvantiteter av olika varuslag inom
gödningsämnes- och fodermedelsgrupperna till uppköp för uppläggning i
reservförråd samt i samband därmed bland annat påpekat, att köpen borde
ske successivt och blott i sådan omfattning, att icke den för det löpande konsumtionsbehovet
erforderliga importen försvårades. Ytterligare har kommissionen
föreslagit övervägande av frågan örn lagring av kaffe samt av
vissa för jordbruks- och fiskerinäringarna nödvändiga råvaror. Kostnaderna
för de av kommissionen föreslagna inköpen av gödningsämnen och fodermedel
torde belöpa sig till 9 å 10 000 000 kronor, eif svensk hamn.
Beträffande härefter frågan om önskvärdheten och behovet av regleringslager
har kommissionen anfört:
Kungl. Maj:ts proposition nr 23S.
11
Till denna verksamhet torde böra hänföras den lagring under kommissionens
kontroll, som för närvarande ägde rum av smör, kött och fläsk samt
konserver därav ävensom av ägg. Av samma art torde den lagring vara, som
bedreves av svenska spannmålsaktiebolaget för tillgodoseende av behovet
av havre, hö, ärter samt för säkerställande av vår fröreserv. Hit torde ock
böra räknas den ökning av liandelslagren inom landet av oljekaksfoder och
majs, vilken kommissionen i samarbete med foderintressentföreningen u. p. a.
sökte åvägabringa.
Enligt kommissionens mening torde regleringslagring, varom här vöre
fråga, komma att påkallas i ökad utsträckning. Vid sidan av den hittillsvarande
lagringen strävade kommissionen sålunda att jämförelsevis tidigt få
behovet för nästkommande konsumtionsår av oljekaksfoder och majs samt
konstgödsel fyllt. Härför erfordrades emellertid, att kapital ställdes till foderintressentföreningens
förfogande för inköpen av oljekaksfoder och majs.
Särskilda anstalter torde ock bliva erforderliga för omhändertagandet av
konstgödsel. De former, under vilka detta bör ske, kunde kommissionen dock
icke för dagen överblicka. Det vore vidare tänkbart, att svenska spannmålsaktiebolaget
i ökad omfattning kunde böra verkställa upplagring av fodermedel
m. m. Huruvida finansieringen av dylika ökade uppköp kunde ske
med hittills för bolagets verksamhet anvisade medel vore ovisst.
Kommissionen har vidare framhållit, att det i nuvarande läge givetvis vöre
förenat med mycket stora svårigheter att ens tillnärmelsevis bedöma, vilka
myckenheter varor av olika slag som kunde och borde bliva föremål för
regleringslagring. I anslutning härtill har kommissionen gjort vissa beräkningar
rörande de myckenheter av skilda varuslag, vilka syntes böra komma
i fråga för lagring av nu angiven art. I detta sammanhang har kommissionen
påpekat önskvärdheten av att under formen av regleringslager upplägga
vissa skyddsfödoämnen, såsom nyponextrakt och liknande preparat ävensom
andra likartade varor, exempelvis torrmjölk och kondenserad mjölk.
Det medelsbehov, varmed man här syntes böra räkna, torde icke kunna
sättas lägre än till 50 000 000 kronor, inklusive tidigare för ändamålet anvisade
25 000 000 kronor.
Kommissionen har icke ansett sig kunna göra något uttalande rörande de
lossnings-, lagrings- och transportkostnader m. m., som kunde bliva förenade
med inköpen av fodermedel och gödningsämnen. Kostnaderna för den övriga
lagringsverksamheten bleve i hög grad beroende av de transportförhållanden
m. m., med vilka nian kunde lia att räkna. Nu angivna kostnader torde i
sill helhet böra beräknas till 5 å 6 000 000 kronor.
I sitt yttrande den 27 februari 1040 har livsmedelskommissionen icke närmare
berört frågan örn svenska spannmålsaktiebolagets lagringsverksamhet. I
skrivelse den 20 mars 1940 har kommissionen emellertid anmält, att bolaget
avsåge att till kommissionen inkomma nied framställning örn ytterligare rörelsemedel
för bolagets verksamhet under innevarande konsumtionsår. Enligt
vad kommissionen inhämtat vore anledningen härtill i första hand, att bolaget
med hänsyn till de nu rådande förhållandena icke, såsom tidigare av
-
12
Kungl. Majus proposition nr 238.
setts, kunnat avsätta någon del av sitt brödsädsinnehav. Behovet av nämnda
rörelsemedel uppskattades av bolaget till omkring 50 000 000 kronor. Bolaget
beräknade vidare sina direkta omkostnader för nu löpande räkenskapsår,
vilket utgår den 31 augusti 1940, till cirka 12 000 000 kronor. Tidigare
hade dessa kostnader bestritts genom veteavgiftsmedel. Med hänsyn till de
anstalter, som nu träffats med avseende å veteavgiftsmedlen, innebärande
att dessa skulle komma till användning för utbetalande av prisrestitution å
törmald råg, försloge de under innevarande budgetår inflytande veteavgiftsmedlen
icke till täckande av bolagets omkostnader. Medräknades tidigare
influtna veteavgiftsmedel, funnes emellertid disponibelt ett belopp, som kunde
uppskattas till cirka 9 000 000 kronor. Därest dessa medel toges i anspråk
för täckande av spannmålsaktiebolagets kostnader, skulle alltså för ändamålet
endast behöva anvisas ett belopp av cirka 3 000 000 kronor.
Livsmedelskommissionen har i nu ifrågavarande skrivelse den 20 mars
1940 vidare framhållit bland annat följande:
Med hänsyn till det nuvarande aktuella läget i fråga om möjligheten till
export av smör och bacon med mera, syntes redan innevarande vår behöva
företagas en iipplagring av dessa varor i större omfattning än man tidigare
beräknat. Härigenom bundes rörelsemedel i sådan utsträckning, att det icke
torde bliva möjligt, att redan i vår av det för lagring av jordbruksprodukter
m. m. anvisade reservationsanslaget av 25 000 000 kronor tillskjuta rörelsemedel
till foderintressentföreningen u. p. a. för dess inköp av fodermedel.
Det kunde till och med befaras, att nämnda anslag ej ens komme att förslå
till upplagringen av smör samt kött och fläsk m. m. Kommissionen funne
det därför nödvändigt, att 20 000 000 kronor av det för nästa budgetår
äskade beloppet ställdes till kommissionens förfogande som rörelsemedel redan
under innevarande budgetår.
Industrikommissionen har i sitt yttrande den 8 mars 1940, till den del
detta berör nu ifrågavarande spörsmål, i huvudsak anfört följande:
I departementspromemorian ifrågasattes, att för utjämningssyften en särskdd
lagringsverksamhet skulle igångsättas vid sidan av statens i beredskapssyfte
upplagda reservlager. Närmast syntes denna särskilda lagringsverksamhet
vara avsedd för varor, vilka vore underkastade reglering i ett eller annat
hänseende och beträffande vilka den enskilde med hänsyn till ovissheten örn
utvecklingen icke ansåge sig kunna hålla en tillfredsställande lagring. Lagren
benämndes i promemorian regleringslager, och tillsynen över dem skulle
åvila den myndighet, som handhade regleringsverksamheten på ifrågavarande
område. Vad som väsentligen skulle särskilja regleringslagren från reservförråden
vöre den friare dispositionen och den större rörligheten. De
skulle omfatta icke blott importerade varor utan jämväl rent svenska produkter.
Industrikommissionen ställde sig synnerligen tveksam till förslaget att för
de utjämningssyften, som här avsåges, inrätta lager av en annan karaktär
än reservförråden. Kommissionen hade svårt att inse vad man därmed skulle
vinna, som icke lika väl kunde uppnås med ett förfarande av ungefär det
Kungl. Maj:ts proposition nr 238.
13
slag, som hittills använts. Men därjämte kunde en statlig lagringsverksamhet
av här ifrågavarande slag komma att draga med sig olägliga konsekvenser
för den privata importverksamheten och verka störande på den anskaffningsapparat
som redan funnes, samtidigt som den skulle skapa nya och
svårlösta problem för staten såsom importör och grosshandlare i olika
varuslag.
När man i promemorian såsom föremål för regleringslagring särskilt angivit
sådana varor, som i ett eller annat hänseende vore underkastade statlig
reglering, syntes därvid närmast hava avsetts importbegränsade och förbrukningsransonerade
varor. Ännu så länge hade dylika regleringar, så vitt
anginge industrikommissionens verksamhetsområde, icke tagit någon omfattning
av betydelse. I den mån de i samband med en mera allmän importreglering
eller eljest bomme att drabba flera betydande varugrupper, bleve
det ett ingalunda lättlöst problem att ordna regleringsapparaten någorlunda
praktiskt. För ändamålet hade man i allmänhet tänkt sig, att importen skulle
få fördelas på importörerna genom särskilda sammanslutningar dem emellan
under ledning av vederbörande kommission. Sannolikt tvingades man i
många fall att låta regleringen sträcka sig längre, nämligen till prisbildningen
såväl på den importerade varan som på vissa därav eventuellt framställda
produkter. I ett dylikt läge syntes det för marknadsutjämningen vara likgiltigt,
om tillgängliga varukvantiteter befunne sig i statliga eller i enskilda
lager. Det avgörande vore, att viktigare varor verkligen kunde inkomma till
landet eller eljest anskaffas i någorlunda tillfredsställande omfattning. Någon
anledning antaga, att de privata importörerna icke skulle göra sitt bästa
härvidlag, syntes näppeligen föreligga. Man finge jämväl ihågkomma, att
dessa för sin verksamhet vore starkt beroende av de reglerande krisorganen.
Möjligen kunde det ur landets försörjningssynpunkt visa sig angeläget att i
mån av lägenhet importera en vara redan före den vanliga importsäsongen.
Men då trädde beredskapssynpunkten i förgrunden och motiverade en varuuppläggning
i reservförråd för det fall att de privata importörerna icke kunde
förmås att verkställa importen på ett så tidigt stadium.
Ett uppläggande nu av regleringslager för sådana varor, beträffande vilka
ett behov av utjämning i ena eller andra hänseendet förelåge eller kunde
förutses, skulle vidare sannolikt endast sent och i begränsad omfattning
kunna ske. I varje fall torde man under en ganska lång övergångstid icke
kunna undvara viss del av de statliga reservförråden för sådana utjämningar.
Uttag för sådant ändamål skedde nu ganska smidigt inom vissa
av Kungl. Maj:t bestämda gränser. Under övergångstiden finge antingen
dessa uttag fortsätta såsom hittills eller ock vissa varukvantiteter avskiljas
från reservförråden och överföras till regleringslager. Anskaffningen av
nya varor för dessa lager finge ske med försiktighet och torde i största
utsträckning få inriktas på varor, som icke redan drabbats av någon påtaglig
knapphet och prisfördyring. Den bomme med andra ord att närma
sig den mera långsiktiga reservförrådslagringen och till sin natur sammanfalla
med denna.
Mot den förda argumenteringen skulle kunna invändas, att den i departementets
promemoria föreslagna uppdelningen på två slags lager huvudsakligen
vore budgettekniskt motiverad. Detta hindrade emellertid ej, att nu
framhållna konsekvenser av en uppdelning enligt kommissionens mening
likafullt kunde komma att inträda. Budget tekniskt borde för övrigt skiljelinjen
gå mellan importerade varor och andra varor.
14
Kuncjl. Maj:ts proposition nr 238.
I departementspromemorian hade beträffande regleringslagringen föreslagits,
att denna skulle kunna omfatta även svenska varor. Denna utvidgning
vöre enligt kommissionens mening nödvändig och borde, därest en uppdelning
av lagringsverksamheten i olika kategorier komme till stånd, gälla
båda slags lager. Särskilt i samband med de nya krigshandelsavtalen men
även eljest bade det nämligen visat sig, att möjlighet måste beredas till
undanförande nr marknaden av vissa inhemska varor, varav behov för stunden
icke förelåge men vilka kunde användas för tillgodoseende av ett framtida
försörjningsbehov. Beträffande vissa sådana varor vore för närvarande
ett omedelbart omhändertagande av nöden. Kommissionen ville därför hemställa,
att möjlighet snarast måtte beredas reservförrådsnämnden att inköpa
dylika varor.
Vad anginge frågan om lämpligheten att ytterligare fortsätta verksamheten
med uppläggande av reservförråd framginge redan av det anförda, att industrikommissionen
förutsatte, att så skulle ske. I huvudsak syntes verksamheten
också böra bedrivas efter hittills följda linjer. Kommissionen ansåge
sig dock böra framhålla, att .sådana förändrade förhållanden kunde
inträffa, att en ökning av reservförrådsnämndens lager av vissa varor framdeles
kunde bli nödvändig. På sätt förut sagts syntes emellertid jämväl vissa
.svenska varor böra kunna ingå i reservförråden. Därjämte kunde förekomma
fall, då lagrade importvaror av olika skäl behövde upparbetas för erhållande
av halvfabrikat eller färdiga produkter utan att dessa omedelbart komme
till användning. Reservförrådsnämnden borde erhålla befogenhet att på begäran
av vederbörande kommission låta verkställa sådan bearbetning. Även
anskaffningen av råvaruförråden borde såsom hittills ske i samråd med kommissionerna.
Under den nuvarande avspärrningssituationen förelåge emellertid
sådan knapphet på tonnage, att reservlagringen av olika varor måste
omsorgsfullt anpassas härtill, varför det gällde att låta de varor stå tillbaka,
varav lager redan funnes för en avsevärd tid framåt, till förmån för varor,
där förråden täckte försörjningen endast för en kortare tid. Denna anpassning
krävde ett intimt samarbete mellan kommissionerna och statens sjöfartsnämnd,
vilket också torde kunna åvägabringas.
Beträffande finansieringen av den statliga varulagringen borde varuinköp
från utlandet skiljas från uppköpen av svenska varor samt olika varors upparbetning
till halvfabrikat eller färdiga produkter. För importerade varor
borde hittillsvarande finansieringsmetod fortfarande tillämpas, medan det i
övrigt vore lämpligt att låta finansieringen ske från anslag på kapitalbudgeten
i riksstaten.
I en vid industrikommissionens yttrande fogad promemoria har kommissionens
utredningsbyrå framlagt preciserade förslag å varor, vilka anses böra
lagras i statliga reservförråd under nästkommande budgetår. Förslaget upptager
dels de varuslag, vilka enligt tidigare av Kungl. Maj:t meddelade beslut
bestämts skola inköpas men vilka inköp av skilda anledningar icke kommit
till stånd, dels ock vissa nya varuslag ävensom ytterligare ökade kvantiteter
av förut lagrade varor. Bland nu angivna varuslag märkas betydande myckenheter
bränslen av olika slag, textilråvaror och kemiska produkter. Inköpskostnaden
för de till lagring föreslagna varorna har kommissionen uppskattat
till omkring 110 800 000 kronor, därav 107 400 000 kronor för ina
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 238.
15
portvaror och 3 400 000 kronor för inköp av svenska varor eller förädling
inom landet av råvaror. Därutöver tillkomma omkring 10 000 000 kronor
för inköp av utländska råvaror, avsedda för vissa specialbeliov. För oförutsedda
lagringsbeliov inom det industriella varuområdet har kommissionen
ytterligare räknat med att till reservförrådsnämndens förfogande bör ställas
20 000 000 kronor för köp av utländska varor och 5 000 000 kronor för
inköp av inhemska varor och förädling av råvaror inom landet. Medelsbehovet
för industrivaror har alltså sammanlagt uppskattats till 137 400 000
kronor för köp av importvaror och till 8 400 000 kronor för inköp av inhemska
varor och förädling av råvaror inom landet.
Förutsättningarna för den lagringsverksamliet som under de senare åren/} e p a r t ei
beredskapssyfte bedrivits i vårt land blevo i och med utbrottet av stor- ment smaktskriget
i väsentliga avseenden ändrade. Svårigheterna för import hava c h e f e n.
sålunda föranlett, att icke obetydliga myckenheter av de tidigare upplagrade
varukvantiteterna utlämnats för uppehållande av landets folkförsörjning. På
grund av importsvårigheter lia ej heller de tidigare av statsmakterna godkända
planerna på inköp av varor i utlandet för sammanlagt 280 000 000 kronor
kunnat helt fullföljas. Å andra sidan lia, såsom av livsmedelskommissionens
och industrikommissionens yttranden framgår, på grund av de ändrade förhållandena
behov av utökad statlig lagringsverksamhet i Sverige framträtt.
Därvid rör det sig ej endast om uppläggande av lager för utdrygande av eljest
inom landet befintliga varuförråd, utan beaktande har i viss utsträckning
ansetts böra skänkas även åt den omständigheten att till följd av de osäkra
handelsförbindelserna med utlandet ökade lager kunna visa sig behövliga
för att användas i marknadsutjämnande syfte. I och med att den svenska
marknaden mer eller mindre starkt avspärras från utlandet är det givetvis
önskvärt att lager finnas inom landet, genom vilka verkningarna av tillfälliga
rubbningar i tillförseln kunna dämpas. Behovet av lager i utjämningssyfte
framträder ej endast i fråga om importvaror ulan gör sig gällande
även beträffande vissa inhemska varor, som för sin avsättning äro beroende
av export eller varav produktionen är säsongbetonad. Självfallet bör man
för tillgodoseende av de syften, varom sist varit fråga, i första hand lita till
enskild verksamhet. Något behov av statlig upplagring för det fall att tillfredsställande
lagerhållning kommer till stånd genom det enskilda näringslivets
försorg föreligger givetvis icke. I åtskilliga fall torde det emellertid
icke vara möjligt för de enskilda företagarna inom viss bransch att taga
på sig en sådan ökad lagring. Särskilt gäller detta i fråga örn åtskilliga för
vår livsmedelsförsörjning betydelsefulla varor. Men även beträffande andra
områden torde behov förefinnas av statlig medverkan för åstadkommande
av en som behövlig ansedd lagringsverksamhet.
Möjligheterna att tillgodose de olika inköps- och lagringsbehov, som föreligga
beträffande importvaror, äro i nuvarande läge ytterligt begränsade
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 238.
redan på grund av knappheten på utländska valutor, brist på tonnage in. fl.
omständigheter. Nu inträffade krigshändelser hava emellertid ytterligare försvårat
handelsförbindelserna mellan Sverige och utlandet. Betydelsen av
statlig upplagring av inhemska varor i beredskaps- eller marknadsutjämnande
syfte ökas självfallet i en dylik situation, men samtidigt blir det vid
bedömande av omfattningen av den statliga lagerhållningen nödvändigt, att en
omsorgsfull avvägning sker mellan de aktuella och de framtida behoven i
fråga om vår folkförsörjning. I den mån möjligheter till import uppkomma,
böra de kunna omedelbart effektivt tillvaratagas. Kungl. Majit bör äga att
efter prövning av de vid varje tillfälle föreliggande omständigheterna bedöma,
huruvida statliga inköp för upplagring kunna och böra ske, och medel
härför böra finnas tillgängliga i den utsträckning, som må erfordras för
tillgodoseende av de olika inköps- och lagringsbehoven. Från denna utgångspunkt
har jag funnit motiverat att anmäla frågan om ytterligare anslag
till lagringsverksamheten, trots ovissheten om den utsträckning, i vilken
denna kan och lämpligen bör fullföljas.
Vid bedömande av det sätt, varpå den under statlig medverkan bedrivna
lagringsverksamheten skall i fortsättningen handhavas, har man att taga i
betraktande att på olika områden av näringslivet särskilda centrala kristidsmyndigheter
finnas tillsatta, vilka lia att envar inom sitt område under
Kungl. Majit handhava ledningen av erforderliga regleringar beträffande
landets varuförsörjning. Med hänsyn till det intima samband, som föreligger
mellan ifrågavarande lagringsverksamhet och arbetet på tryggande
av folkförsörjningen i övrigt, har i instruktionerna för dessa myndigheter
föreskrivits att de skola verka för och enligt Kungl. Majits bestämmande
själva föranstalta om behövliga inköp. Inköp och lagring torde dock ej
böra verkställas av dessa myndigheter. Sådan verksamhet torde, i den
mån den anses böra omhänderhavas av statliga organ, lämpligen bedrivas
på samma sätt som tidigare. I fråga om industrivaror bör sålunda statens
reservförrådsnämnd omliänderhava de statliga lagren samt i fråga
om spannmål och vissa därmed likartade varor svenska spannmålsaktiebolaget.
Vid sidan av dessa statliga organ bör även ifrågakomma, att enskilda
företag eller organisationer under statlig myndighets överinseende
svara för befintliga lagers vård. Detta har tidigare tillämpats i fråga om
åtskilliga animaliska jordbruksprodukter såsom smör samt kött och fläsk.
Någon anledning att härutinnan vidtaga ändring synes ej föreligga. Beträffande
andra varor lärer det även kunna övervägas, om icke eventuella
lager böra stå under omedelbar tillsyn av de särskilda importörs- och producentsammanslutningar,
som numera bildats för att handhava vissa med krisen
sammanhängande uppgifter. På detta område synes Kungl. Majit böra äga
frihet att träffa avgörande med hänsyn till förhållandena i det särskilda
fallet.
Inköps- och lagringsverksamheten bör som antytts kunna avse såväl im -
Kungl. Maj:ts proposition nr 238.
17
porlerade som inhemska varor. Särskilt på livsmedelsområdet kan lagring
av de senare hava stor betydelse. Lager, som uppläggas i beredskapssyfte,
höra givetvis få användas även i marknadsutjämnande syfte, varför i dylika
fall något behov av särskilda regleringslager ej föreligger. Vid lagringsverksamhetens
bedrivande i övrigt synes i fråga om vissa för den allmänna
folkförsörjningen betydelsefulla varor böra beaktas angelägenheten av att
lagren i viss utsträckning äro utspridda på ett större antal platser i olika
delar av landet. Härigenom stärkes otvivelaktigt beredskapen för den händelse
att skärpt krisläge skulle inträffa. Erfarenheterna från det senaste
året lia givit vid handen, att det ej är tillräckligt att lagren finnas inom
landet utan att det därjämte är angeläget att de äro placerade på sådant
sätt, att de kunna utnyttjas, därest på grund av stockningar i kommunikationsväsendet
den normala distributionsapparaten sättes ur funktion.
Vad härefter angår sättet för finansieringen av bär omhandlade statliga
uppköpsverksamhet, erinrar jag om att den verksamhet, som handliaves av
svenska spannmålsaktiebolaget, finansierats genom att bolaget upptagit lån i
riksbanken. Som säkerhet härför har riksgäldskontoret överlämnat statsobligationer
intill ett belopp av 90 000 000 kronor; obligationerna lia av bolaget belånats
till en kurs av 85 %, varför till bolagets förfogande i krediter står ett
belopp av 76 500 000 kronor. Medelsanvisningen till reservförrådsnämndens
verksamhet har, såsom tidigare påpekats, hittills finansierats genom att riksgäldskontoret
för nämndens räkning lill riksbanken överlämnat statsskuldförbindelser
eller där öppnat krediter, vilka av nämnden använts för förvärv
av valutor, erforderliga för betalningen i utlandet av de inköpta varorna.
Jag anser icke skäl föreligga att nu vidtaga någon ändring i dessa finansieringsformer.
Den lagring som äger runi under livsmedelskommissionens omedelbara
överinseende har innevarande budgetår finansierats i huvudsak genom ett
å kapitalbudgeten anvisat reservationsanslag till viss lagring av jordbruksprodukter
m. lii. Såsom jag förut framhållit bliva medel erforderliga för
denna lagringsverksamliet även för nästkommande budgetår. Det anslag,
som för detta ändamål anvisas, bör även kunna användas för mötande av
eventuella behov av liknande art inom andra grenar av näringslivet. Jämväl
det av industrikommissionen framställda önskemålet att särskilda medel böra
stå till förfogande för inköp av svenska produkter synes bliva tillgodosett
genom en sådan anordning. Hinder bör ej heller möta mot att anslaget,
örn så befinnes nödigt, användes för inköp av importvaror.
För fullgörande av de ökade uppgifter, som på grund av olika Kungl.
Maj:ts beslut ankomma på svenska spannmålsaktiebolaget, har bolaget beräknat,
all för år 1940 utöver nu tillgängliga medel ett belopp av 50 000 000
kronor kommer att bliva erforderligt. För detta ändamål böra ytterligare
statsobligationer ställas till bolagets förfogande för belåning i riksbanken.
Bihang till riksdagens protokoll 1 samt. Nr 238.
2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 238.
Det erforderliga beloppet i statsobligationer utgör enligt bolagets kalkyler
omkring 60 000 000 kronor. Bemyndigande torde böra utverkas för riksgäldskontoret
att för finansiering av bolagets inköpsverksamhet tillhandahålla bolaget
statsobligationer lill ett sammanlagt belopp av nominellt 60 000 000
kronor, att av bolaget användas för pantförskrivning såsom säkerhet för lån
i riksbanken. Vid en belåning av dessa obligationer till 85 % skulle bolaget
tillföras rörelsemedel av 51 000 000 kronor.
Enligt vad jag erfarit torde redan innevarande budgetår behov föreligga
att få delvis disponera dessa medel. Med hänsyn härtill och då det givetvis
är av vikt, att verksamheten kan bedrivas utan avbrott, förordar jag, att
nämnda obligationer må i den utsträckning, som Kungl. Maj:t kan finna erforderligt,
få ställas till bolagets förfogande redan under budgetåret
1939/40. Spannmålsbolagets inköps- och lagringsverksamhet bör kunna få
avse såväl inhemska som importerade varor. Formerna för verksamheten
torde såsom hittills närmare få regleras genom avtal mellan staten och bolaget.
Denna fråga synes kunna upptagas lill behandling, samtidigt som
bolagets arbetsuppgifter i avseende å spannmålsregleringen fastställas.
Vad beträlfar storleken av de belopp, som erfordras för lagring genom reservförrådsnämndens
försorg av varor av utländskt ursprung, föreligga olika
beräkningar från nämnden och kommissionerna. Nämndens beräkningar,
vilka grunda sig på förhållandena i mitten av december 1939, torde i stort
sett avse samma varukvantiteter som kommissionerna i sina senare avgivna
yttranden föreslagit. Då kommissionernas kalkyler kunnat upprättas under
hänsynstagande till ett senare prisläge och på grund därav tillförlitligare
torde återspegla de verkliga kostnaderna, synas mig desamma böra läggas till
grund för bedömande av medelsbehovet. Med ledning av nu nämnda kalkyler
kan detta beräknas till 147 400 000 kronor, varav 10 000 000 enligt livsmedelskommissionens
förslag och 137 400 000 kronor enligt industrikommissionens.
Totalbeloppet avser till betydande del kostnader för inköp av
åtskilliga varor, rörande vilka importsvårigheter redan äro för handen eller
kunna befaras uppkomma. Man torde därför lia att räkna med att de avsedda
myckenheterna endast i begränsad omfattning kunna importeras till landet
under budgetåret 1940/41. Med hänsyn till de betydelsefulla behov, varom
bär är fråga, synes det emellertid angeläget, att, för den händelse möjligheter
till import yppa sig, medel stå till förfogande för att i full utsträckning
utnyttja dem. Det härför behövliga beloppet torde emellertid kunna avrundas
nedåt till 140 000 000 kronor. Jag förordar således, att statliga uppköp
av utländska varor må göras av reservförrådsnämnden för sistnämnda
belopp. Vid bifall till detta förslag kommer summan av de för statliga inköp
av utländska varor avsedda medlen att uppgå till sammanlagt 420 000 000
kronor. Av förut lämnade uppgifter framgår, att vid utgången av februari
1940 inköp verkställts för i runt tal 275 300 000 kronor av tillgängliga
Kungl. Maj:ts proposition nr 238.
19
280 000 000 kronor. Det torde därför kunna förväntas, att de till nämndens
förfogande återstående medlen inom relativt kort tid äro förbrukade.
I syfte att förhindra att uppköpen av brist på medel skola för viss tid upphöra
tillstyrker jag, att de medel, som nu föreslås använda för statliga inköp
av här ifrågavarande slag, må, i den mån så visar sig erforderligt,
tågås i anspråk redan innevarande budgetår. På Kungl. Maj:t torde få
ankomma att härom efter omständigheterna meddela beslut.
I detta sammanhang må erinras om att det av 1939 års lagtima riksdag
lämnade bemyndigandet för riksgäldskontoret att ställa medel till förfogande
för förvärv från riksbanken av guld och valutor för finansiering av statliga
uppköp begränsats till utgången av budgetåret 1939/40, varför bemyndigandet
torde böra erhålla förlängd giltighet under budgetåret 1940/41.
Behovet av medel å det anslag d kapitalbudgeten, som enligt vad jag tidigare
anfört synes böra upptagas för inköp och lagring av inhemska förnödenheter
eller importvaror, har av livsmedelskommissionen beräknats till
25 000 000 kronor för de delar av näringslivet, som falla inom denna kommissions
område. Av berörda belopp erfordras emellertid 20 000 000 kronor
redan under innevarande budgetår. Chefen för jordbruksdepartementet har
den 30 mars 1940 gjort framställning om äskande av detta belopp å tilläggsstat
II å kapitalbudgeten för budgetåret 1939/40. Det belopp som för nästkommande
budgetår behövs för här förevarande ändamål synes sålunda, med utgångspunkt
från livsmedelskommissionens beräkningar, kunna uppskattas till
5 000 000 kronor. Därtill kommer emellertid även behovet av medel för eventuellt
likartade ändamål inom andra områden, exempelvis inköp av inhemska
industriprodukter. För detta syfte skulle man med ledning av industrikommissionens
kalkyler böra räkna med ett belopp av 4 200 000 kronor.
Försiktigheten synes emellertid bjuda att man räknar med ett större kapitalbehov
för här ifrågavarande ändamål. Jag vill därför förorda att beloppet
höjes till 8 000 000 kronor. Tillhopa kommer man således till ett belopp
av 13 000 000 kronor.
Den tidigare berörda speciella formen för finansieringen av de köp, som
göras genom reservförrådsnämndens försorg, har nödvändiggjort särskilda
kapitalinvesteringsanslag för bestridande av de kostnader, vilka antagas
medföra en stegring av varornas värde å lagerplatsen. Då nu enligt vad jag
tidigare föreslagit ett särskilt anslag för inköp av förnödenheter skall uppföras
å kapitalbudgeten, synas även nu berörda kostnader böra utgå från
detta anslag. Härigenom undvikes, att flera anslag av ungefär liknande
karaktär upplagas å budgeten. Anslaget för inköp av förnödenheter synes
på grund härav böra ökas med det belopp, som beräknas för nu angivna
kostnader. Reservförrådsnämnden har för detta ändamål kalkylerat med
endast 1 200 000 kronor, enär å det för innevarande budgetår under fonden
för förlag till statsverket uppförda kapitaliuvcsteringsanslagct lill Vissa örn
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 238.
kostnader för statlig lagerhållning reservation av betydande storlek väntas
uppstå. Med hänsyn till de ökade varukvantiteter, som av kommissionerna
föreslagits till inköp, synes det beräknade beloppet emellertid vara alltför
knappt tillmätt. Jag förordar, att för detta ändamål upptages 3 000 000
kronor. Dessutom torde, i den mån reservation uppstår å innevarande budgetårs
omkostnadsanslag, denna reservation få överföras till bär angivna
anslag till inköp av lörnödenheter. Motsvarande omkostnader för varor,
vilka skola inköpas antingen av svenska spannmålsaktiebolaget eller av livsmedelskommissionen
för omedelbar lagring, lia beräknats ingå i de för verksamheten
angivna beloppen.
Från reservförrådsnämndens och industrikommissionens sida bar framhållits
vikten av att medel även för nästkommande budgetår finnas tillgängliga
för att möjliggöra bearbetning av lagrade importvaror till halvfabrikat eller
färdiga produkter. Jag är ense med nämnden och kommissionen härom. Det
belopp som erfordras för detta syfte synes med ledning av industrikommissionens
uppskattningar kunna beräknas till 4 000 000 kronor. Enahanda synpunkter,
som anförts till stöd för inräknande av de värdestegrande kostnaderna
i det för inköp av förnödenheter avsedda kapitalinvesteringsanslaget,
göra sig gällande även i detta fall. Jag förordar därför, att vid beräkningen
av förnödenhetsanslaget hänsyn tages även till det nu förevarande medelsbehovet.
Anslaget till inköp av förnödenheter kommer under förutsättning av bifall
till nu angivna förslag att uppgå till (13 000 000+3 000 000+4 000 000=)
20 000 000 kronor. I stället för de av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
(kapitalbudgeten, bil. 10, punkterna 1—3) beräknade reservationsanslagen
äskas sålunda ett reservationsanslag till Förlagskapital för inköp av förnödenheter
m. m. av 20 000 000 kronor.
Till bestridande av de med reservförrådsnämndens verksamhet förenade
omkostnaderna har anvisats ett särskilt anslag å driftbudgeten för hyresersättningar,
kostnader för anordnande av lagerutrymmen, försäkringar
m. m. Kostnaderna för den av svenska spannmålsaktiebolaget bedrivna
uppköps- och lagringsverksamheten har betalats ur fonden för mötande av
iörluster a spannmalsregleringen av medel, som influtit genom upptagande
av veteavgift lii. fl. avgifter. Lagringsutgifterna för de lager, som stå
under livsmedelskommissionens omedelbara överinseende, hava täckts från
det å driftbudgeten under nionde huvudtiteln uppförda reservationsanslaget
till prisreglerande åtgärder. Det synes nu lämpligt att, för möjliggörande av en
samlad överblick av de statens kostnader för lagringsverksamhet, vilka äro av
natur att skola omedelbart avskrivas, sammanföra samtliga dessa kostnader för
den statliga lagerhållningen till ett anslag å driftbudgeten under elfte huvudtiteln.
Detta anslag bör således beräknas för såväl de kostnader för reservförrådsnämnden,
vilka hittills utgått från anslag å driftbudgeten, som mot
-
Kungl. Majlis proposition nr 238.
21
svarande kostnader för den på jordbrukets område bedrivna lagringsverksamheten.
Enligt de föreliggande kalkylerna räknar reservförrådsnämnden
utgifterna av nu förevarande slag till 1 950 000 kronor. Livsmedelskommissionen
beräknar, att kostnaderna för den under kommissionens överinseende
bedrivna lagringen på jordbruksområdet komma att uppgå till 6 000 000
kronor. Härtill komma kostnaderna för den av spannmålsaktiebolaget bedrivna
verksamheten. Dessa uppskattas av livsmedelskommissionen till
12 000 000 kronor. Mot de sålunda gjorda beräkningarna har jag ej något
att erinra.
Enligt vad jag inhämtat ingår i den av spannmålsaktiebolaget beräknade
summan ett belopp av 3 250 000 kronor, vilka beräknats täcka kostnader
för sådan utspridning och bortförande av vissa av bolagets lager av brödsäd,
som ur försvarsberedskapssynpunkt kan befinnas påkallad. Sådana
kostnader kunna väntas uppstå även för de lager, som handhavas av reservförrådsnämnden
eller stå under livsmedelskommissionens uppsikt. Medel
böra därför finnas tillgängliga för bestridande av kostnaderna för utspridning
eller bortförande av sist angivna lager av förnödenheter. Storleken
av de utgifter, som må komma att uppstå för detta ändamål, synes icke för
närvarande kunna angivas. Anslaget till omkostnader för statlig lagerhållning
bör därför, utan att till beloppet ändras, få användas även för att täcka
utgifter av nu berört slag.
Såsom tidigare nämnts lia kostnaderna för spannmålsaktiebolagets verksamhet,
vilken i allt väsentligt sammanhänger med nu ifrågavarande lagringsuppgifter,
bestritts från fonden för mötande av förluster å spannmålsregleringen.
Då övriga löpande kostnader för statlig lagringsverksamhet nu föreslås
att upptagas under anslag å driftbudgeten, böra även kostnader för nämnda
bolag redovisas på enahanda sätt. En konsekvens av den ändrade finansieringen
av regleringsulgifterna bör bli, att inflytande avgiftsmedel till täckande
av förluster å spannmålsregleringen från och med den 1 juli 1940 cj
längre såsom hittills överföras till fonden för mötande av förluster å spannmålsregleringen.
I avgiftsmedel beräknas vid utgången av innevarande budgetår
i fonden finnas tillgängliga omkring 10 000 000 kronor, vilket belopp
synes kunna återföras till vederbörlig inkomsttitel å riksstaten.
Om hänsyn tages till att för lagring av diverse inhemska varor genom
reservförrådsnämndens försorg vissa medel torde bliva erforderliga, förslagsvis
550 000 kronor, synes anslaget till omkostnader för statlig lagerhållning
kunna bestämmas lill (1 950 000 + 6 000 000 + 12 000 000 + 550 000 =)
20 500 000 kronor. Med hänsyn till osäkerheten i beräkningarna bör anslaget
erhålla förslagsanslags natur.
Såsom inledningsvis påpekats kunna kostnader uppstå för avskrivningar,
då varor försäljas i prisutjämningssyfte till pris, som icke täcker återköpskostnaden.
Dylika kostnader äro avsedda att bestridas från anslag å drift
-
22
Kungl. Muj-.ts proposition nr 238.
budgelen. Det medelsbehov, som må komma att uppstå för avskrivningar av
angivet slag, bör tillgodoses, beträffande jordbruksprodukter från det anslag
till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, som må komma att äskas,
samt i fråga om andra varor från det anslag för allmänna utgifter för prisocli
handelsreglerande åtgärder, vilket är avsett att äskas för nästkommande
budgetår.
Däremot synes en annan fråga, vilken även berör användningen av anslaget
till omkostnader för statlig lagerhållning för viss avskrivning, böra i nu
förevarande sammanhang underställas riksdagens prövning. Jag syftar härvid
på spörsmålet om ersättning för förluster, vilka åsamkas varulagren genom
brand eller annan skada. Dylika förluster böra täckas genom att medel
för avskrivning anvisas från ifrågavarande anslag till omkostnader för statlig
lagerhållning. Några betänkligheter mot ett dylikt förfarande synes icke
föreligga, så länge fråga endast är örn en avskrivning av lagren efter inköpsvärdet.
Det ersättningsbelopp, som vid sådant förhållande erhålles, medgiver
emellertid icke lagrens vidmakthållande. För att möjliggöra detta blir det
erforderligt, att avskrivning får ske efter dagsvärdet. De medel som
erfordras härför böra få utgå från anslaget till omkostnader för statlig
lagerhållning, främst nied hänsyn till att de inträffade förlusterna närmast
äro att hänföra till sådana kostnader, med vilka man har att räkna vid en
lagringsverksamhet.
Under åberopande av vad sålunda anförts och under framhållande att proposition
i ärendet torde jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna avlåtas utan
hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen stadgade tiden
gått till ända hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att efter
beslut av Kungl. Majit i mån av behov tillhandahålla
svenska spannmålsaktiebolaget svenska statens fyra procent
obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida, till ett nominellt
belopp av 60 000 000 kronor för att av bolaget pantförskrivas
såsom säkerhet för lån i riksbanken;
dels bestämma, att riksgäldskontoret må intill utgången
av budgetåret 1940/41 förskottsvis, genom överlämnande av
statsskuldbevis med form och förfallotid bestämda i samråd
med riksbanken, ställa medel till förfogande för statens
reservförrådsnämnd, att användas för förvärv från riksbanken
av för nämndens verksamhet erforderliga belopp i
guld och valutor;
dels medgiva, att till upphandling och lagring av varor
lör statens räkning genom statens reservförrådsnämnds försorg
må i huvudsaklig överensstämmelse med angivna rikt
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 238.
23
linjer, utöver tidigare för ändamålet avsedda medel, tagas i
anspråk ett belopp av 140 000 000 kronor;
dels till Statlig lagerhållning: Omkostnader för statlig
lagerhållning för budgetåret 1940/41 under elfte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av .......... 20 500 000 kronor;
dels till Förlag skapital för inköp av förnödenheter
m. m. för budgetåret 1940/41 å kapitalbudgeten under
fonden för förlag till statsverket anvisa ett reservationsanslag
av .......................... 20 000 000 kronor;
dels ock medgiva, att förslagsanslaget till Statlig lagerhållning:
Omkostnader för statlig lagerhållning må disponeras
i enlighet med vad i det föregående anförts.
Med bifall till denna av statsrådets övriga
ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans
Majit Konungen, att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Curt Nordman.