Kungl. Ma^ts proposition nr 227.
1
Nr 227.
Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen angående efterskänkande
i vissa fall av kronans rätt till danaarv; given Stockholms
slott den 19 april 1940.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen bifalla
de förslag, om vilkas avlatande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o) och 2:o) hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 april
1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler följande
ärenden om efterskänkande av kronans rätt lill danaarv efter vissa personer
med framhållande tillika, att proposition i ärendena jämlikt § 54 riksdagsordningen
syntes kunna avlåtas utan hinder av att den för propositioners
avlämnande i allmänhet stadgade tiden gått till ända.
1 :o.
Danaarv efter Alina Christina Hansson, född Persson, från Svarteborgs
socken. Den 7 september 1908 anställdes vid Tunge med flera härads häradsrätt
vittnesförhör för dödsfalls skull rörande tillkomsten av ett utav
hemmansägaren Otto Nestor Hansson och hans hustru Anna Christina
Hansson, född Persson, från Österby i Svarteborgs socken, Göteborgs och
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 227.
1
2
Kungl. Majlis proposition nr 227.
Bohus län, den 29 juli 1908 upprättat inbördes testamente. Enligt testamentet
skulle den efterlevande av makania med full äganderätt utan intrång av
någonderas arvingar bekomma all egendom i boet. Efter bådas död skulle
kvarlåtenskapen efter den sist avlidne av dem delas efter lag mellan bådas
deras arvingar, dock ej längre än till helsyskon eller deras barn eller halvsyskon.
Anna Christina Hansson, som var född den 8 februari 1835, avled den 11
augusti 1916. Enligt en efter henne den 27 oktober samma år upprättad
bouppteckning efterlämnade hon såsom dödsbodelägare, förutom mannen,
sex å okänd utrikes ort vistande syskon, nämligen Alexander Persson, Karl
Persson, Axel Persson, Johanna Persdotter, Agneta Persdotter och Otelia
Persdotter.
Den 1 november 1916 bevakades förberörda testamente efter Anna
Christina Hansson. Kungörelse örn arvfallet jämlikt stadgandet i 15 kap.
5 § ärvdabalken Ilar varit införd i Post- och inrikes tidningar för den 8
januari, den 10 februari och den 14 mars 1917.
Mannen Hansson avled den 16 december 1928. Enligt en efter honom
den 4 februari 1929 upprättad bouppteckning efterlämnade han såsom dödsbodelägare
dels efterlevande hustrun i andra giftet Alida Kristina Hansson,
född Lugner, ävensom sonen i andra giftet Otto Harald Hansson, född den
11 februari 1921, dels ock hustruns i första giftet förenämnda sex å okänd
utrikes ort vistande syskon. Behållningen i boet utgjorde enligt bouppteckningen
9,914 kronor 83 öre.
Den 26 januari 1932 förrättades arvskifte i boet efter Otto Nestor Hansson,
därvid den då kvarvarande behållningen, 7,435 kronor 36 öre, sålunda
fördelades, att Anna Christina Hanssons sex syskon tillskiftades hälften eller
3,717 kronor 68 öre, hustrun i andra giftet Alida Kristina Hansson 2,788
kronor 26 öre samt sonen i andra giftet Otto Harald Hansson 929 kronor
42 öre. Berörda arvskifte har godkänts av Alida Kristina Hansson, av
nämndemannen Josef Kristensson såsom god man för Otto Harald Hansson
samt av riksdagsmannen Oscar Osberg såsom god man för Anna Christina
Hanssons sex syskon.
Med skrivelse den 19 oktober 1939 har därefter godemannen för Anna
Christina Hanssons sex syskon, riksdagsmannen Osberg till kammaradvokatfiskalsämbetet
avgivit redovisning för sin förvaltning av godemanskapet
samt därvid tillika ingivit bevis, att han å statsverkets checkräkning i riksbanken
för statskontorets räkning den 19 oktober 1939 insatt ett belopp av
4,511 kronor 95 öre för att tillgodoföras kronan såsom danaarv.
I en till Kungl. Maj:t ställd, av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
med utlåtande den 8 december 1939 jämte yttrande av landsfiskalen i Sotenäs
distrikt till kammaradvokatfiskalsämbetet överlämnad ansökning har Alida
Kristina Hansson anhållit, att berörda till kronan såsom danaarv inlevererade
medel måtte efterskänkas till förmån för Otto Harald Hansson.
Till stöd för ansökningen har Alida Kristina Hansson anfört bland annat,
att Otto Harald Hansson vore medellös, att sökanden själv icke hade
Kungl. Maj.ts proposition nr 227.
3
andra tillgångar än ett hus i Bärfendal socken, som icke lämnade henne
någon inkomst utöver bostadsförmånen, samt att Otto Harald Hansson,
därest ansökningen bifölles, skulle bliva i stånd att fullfölja sina studier
vid Uddevalla läroverk, vilka han hittills, såsom ett vid ansökningen fogat,
av rektorn vid nämnda läroverk avgivet intyg utvisade, skött på ett förtjänstfullt
sätt.
Riksdagsmannen Osberg har tillstyrkt ansökningen.
Även landsfiskalen har tillstyrkt ansökningen och därvid meddelat, att de i
ansökningen lämnade uppgifterna örn sökandens och Otto Harald Hanssons
ekonomiska ställning vore, såvitt han kunnat utröna, riktiga.
Länsstyrelsen har tillstyrkt bifall till ansökningen.
Med utlåtande den 9 april 1940 har kammaradvokatfiskalsämbetet. efter
alt hava verkställt viss utredning, överlämnat samtliga till ärendet hörande
handlingar. Ämbetet har för egen del anfört följande:
Då, såsom framgår av skrivelser från vederbörande landsfiskal och domhavande,
någon arvinge till Anna Christina Hansson icke inom tio år från
den 14 mars 1917 anmält sig till tagande av arv efter henne, har hälften av
kvarlåtenskapen synts böra tillkomma kronan såsom danaarv. Emellertid
hava Anna Christina Hanssons syskon kunnat åberopa icke blott arvsrätt
utan jämväl på grund av ovanberörda mellan Otto Nestor Hansson och
Anna Christina Hansson den 29 juli 1908 upprättade inbördes testamente
en testamentsrätt till egendom i boet efter makarna. Därför har hos ämbetet
en viss tvekan uppstått, huruvida de Anna Chrislina Hanssons släktingar,
som äro avsedda i testamentet, äro avskurna från möjlighet att göra rätt
gällande till berörda egendom genom nyssberörda underlåtenhet att anmäla
sig inom tid, som ärvdabalken stadgar. Någon anledning till antagande att
någon släkting till Anna Christina Hansson numera skulle anmäla sig och göra
någon rätt gällande föreligger dock icke enligt ämbetets förmenande. Av
den i ärendet verkställda utredningen av landsfiskalen i Sotenäs distrikt framgår,
att tillgångarna i boet efter Anna Christina Hansson huvudsakligen sammanbragts
av hennes man, på grund varav och med hänsyn till övriga i ärendet
upplysta omständigheter billighetsskäl tala för ett efterskänkande av den
rätt, kronan må äga till ifrågavarande, till kronan inlevererade arvsmedel till
förmån för mannen Hanssons son i ett senare gifte, studeranden Otto Harald
Hansson. Ämbetet får därför hemställa, alt Kungl. Majit måtte, därest ämbetets
ovan angivna tveksamhet icke delas av Kungl. Majit, i proposition föreslå
riksdagen medgiva att den rätt kronan må äga till förberörda till kronan såsom
danaarv inlevererade medel måtte efterskänkas till förmån för ovanbemälde
Otto Harald Hansson.
Jag har icke ansett mig böra upptaga till bedömande den av kammar- Departement«-advokatfiskalsämbetet berörda frågan, örn Anna Christina Hanssons släk- cMentingar
icke skulle fortfarande kunna göra gällande rätt till egendom i boet
efter makarna Hansson på grund av 1908 års testamente eller såsom arvsberättigade.
Anledning att antaga att sådant rättsanspråk kommer att x-esas
föreligger enligt min mening icke.
Emellertid är här allenast fråga örn efterskänkande av den rätt kronan
må äga till de såsom danaarv inlevererade medlen. Liksom ämbetet anser
jag billigt, att sådant efterskänkande medgives lill förmån för Otto Harald
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 227.
Hansson. För den händelse så sker, böra ifrågavarande medel återbetalas
till godemannen för Anna Christina Hanssons förenämnda syskon, riksdagsmannen
Osberg.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att den rätt, kronan må äga till de till kronan såsom danaarv
efter Anna Christina Hansson, född Persson, från Österby
i Svarteborgs socken inlevererade medlen, må efterskänkas
till förmån för Otto Harald Hansson.
2:o.
Danaarv efter änkan Bengta Isaksson, född Andersson, från Kävlinge
socken. Den 20 december 1926 avled förre lantbrukaren Per Isakssons efterlämnade
änka Bengta Isaksson, född Andersson, från Kävlinge socken, Malmöhus
län. I den efter henne den 14 januari 1927 upprättade bouppteckningen,
vilken utvisade en behållning å 3,740 kronor 49 öre, upptogos såsom
arvingar efter den avlidna på grund av ett mellan henne och hennes make
den 3 juni 1882 upprättat äktenskapsförord följande Per Isakssons barn i
ett föregående gifte, nämligen dottern Johanna, änka efter lantbrukaren
Vilhelm Lindgren i Fosie, samt dottern Anna, änka efter polisuppsyningsmannen
Johan Sjöborg i Dösjöbro. I äktenskapsförordet hade förordnats, att
om Per Isaksson först avginge med döden, skulle hans efterlämnade maka
innehava och bruka makarnas gemensamma egendom intill sin död, samt
att efter Bengla Isakssons död, därest makarna icke efterlämnade gemensamma
bröstarvingar, all kvarlåtenskap skulle tillfalla Per Isakssons barn i
första giftet. Makarna efterlämnade inga gemensamma bröstarvingar och vid
Bengta Isakssons frånfälle tillträdde Johanna Lindgren och Anna Sjöborg
boet och realiserade dess tillgångar.
Sedan domhavanden i Rönnebergs, Onsjö och Harjagers domsaga i skrivelse
till kammaradvokatfiskalsämbetet den 13 december 1934 meddelat, att
någon arvinge till Bengta Isaksson icke låtit sig avhöra inom natt och år från
dennas frånfälle, att god man för de okända arvingarna till änkan Isaksson
icke av häradsrätten förordnats, samt att det i bouppteckningen efter Bengta
Isaksson intagna äktenskapsförordet icke blivit inom laga tid bevakat såsom
testamente efter makarna Isaksson, anhöll ämbetet i skrivelse till domhavanden
den 15 december 1934, att dylik god man måtte av häradsrätten förordnas.
På grund härav förordnade häradsrätten den 27 december 1934 till god
man landsfiskalen Peter Sjöberg i Kävlinge.
Den 30 juli 1936 inkom gode mannen till kammaradvokatfiskalsämbetet
med förslag till boutredning och arvskifte efter makarna Isaksson. Enligt
detta skulle hälften av makarnas egendom, i vilken ingick en fastighet, Käv
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 227.
5
linge 5175 i Kävlinge socken, tillfalla kronan samt återstoden delas lika mellan
Per Isakssons båda döttrar. Förslaget godkändes av ämbetet i skrivelse
lill gode mannen den 18 augusti 1936, varvid ämbetet bland annat anhöll,
att den vid det blivande arvskiftet kronan tillskiftade kontanta behållningen
i boet efter Bengta Isaksson måtte insättas i riksbanken med angivande avad
medlen tillfallit kronan såsom danaarv efter henne.
Som förut nämnts realiserades efter Bengta Isakssons frånfälle hennes
kvarlåtenskap av Johanna Lindgren och Anna Sjöborg. Därvid försålde de
fastigheten Kävlinge 51''5 för 2,900 kronor enligt köpehandling den 3 mars
1927 till f. d. lantbrukaren Nils Andersson i Kävlinge. Nils Andersson beviljades
lagfart å hälften av ifrågavarande fastighet den 28 november 1927,
medan lians ansökan örn lagfart å andra hälften av fastigheten samma dag
lörklarades vilande. Å sistnämnda hälft av fastigheten beviljades allmänna
arvsfonden lagfart den 4 september 1935.
Den 21 oktober 1936 avled Johanna Lindgren och efterlämnade såsom
dödsbodelägare två söner, nämligen kaptenen Johan Wilhelm Fredrik Lindgren
i Visby och köpmannen Carl Johan Gustaf Lindgren i Malmö, samt en
dotter, Anna Maggie Ingeborg Lindgren jämväl i Malmö.
I en till Kungl. Majit ställd, av länsstyrelsen i Malmöhus län med eget
utlåtande den 26 juni 1937 jämte av landsfiskalen i Kävlinge distrikt verkställd
utredning till kammaradvokatfiskalsämbetet överlämnad ansökning
hava dels Johanna Lindgrens dödsbodelägare dels ock Anna Sjöborg hemställt,
att Kungl. Majit måtte av billighetshänsyn medgiva, att arvet efter
Bengta Isaksson efterskänktes till förmån för sökandena.
Till stöd för sin ansökan hava sökandena anfört bland annat.
Så länge Bengta Isaksson levde, hade hon av sina styvbarn betraktats såsom
deras riktiga moder, liksom Bengta Isaksson själv betraktat styvbarnen
såsom sina egna. Det allra bästa förhållande hade rått dem emellan. Bengta
Isaksson hade också varit fullt på det klara med, alt all hennes kvarlåtenskap
skulle efter hennes bortgång tillfalla styvbarnen på samma sätt som örn
de varit hennes riktiga barn. Bengta Isaksson bade under många år erhållit
underhåll av Johanna Lindgren både i kontanter och i natura. Värdet av
dessa förmåner vöre svårt att uppskatta. Vid tidigare förhandlingar med
gode mannen hade Johanna Lindgrens fordran på grund av underhåll fastställts
till 1,760 kronor, men detta belopp torde allenast hava utgjort en del
av vad Bengta Isaksson under årens lopp hade kostat Johanna Lindgren. Att
nu få fram ett exakt belopp därå, vore icke möjligt. På grund av ifrågavarande
fordran å underhåll, vilken fordran av kammaradvokatfiskalsämbelet
godkänts, bleve det visserligen endast ett mindre kontant belopp, som
stärbhusdelägarna eventuellt hade att redovisa, men därutöver hade stärhhusdelägarna
kommit i en mycket obehaglig ställning till den person, som
köpt stärbhusets fastighet. Stärbhusdelägarna kunde nämligen bliva återbelalningsskyldiga.
Av stärbhusdelägarna vore Anna Sjöborg medellös och Johanna
Lindgrens efterlevande ägde visserligen en jordbruksfastighet, men
däri nedlagda medel vore bundna och gårdens avkastning lämnade ej stort
(överskott, sedan samtliga drifkostnader och övriga utgifter för fastigheten
betalts. Att under sådana förhållanden nödgas avstå hälften av behållningen
6
Kungl. Majlis proposition nr 227.
efter Bengta Isaksson måste anses synnerligen obilligt, när nian toge hänsyn
till de omständigheter, som hade givit anledning till sakens nuvarande läge
samt till de goda personliga förhållanden, som alltid varit rådande mellan
Bengta Isaksson och hennes styvbarn.
Sedan kammaradvokatfiskalsämbetet föranstaltat om viss utredning, har
ämbetet med utlåtande den 6 april 1940 överlämnat samtliga lill ärendet hörande
handlingar.
Länsstyrelsen har tillstyrkt bifall till ansökningen. Även landsfiskalen i
Kävlinge distrikt har tillstyrkt densamma.
Kammaradvokatfiskalsämbetet har för egen del anfört följande:
Såsom framgår av handlingarna har änkan Bengta Isaksson avlidit utan
att, såvitt den efter henne upprättade bouppteckningen utvisar, efterlämna
kända arvingar, och har icke heller inom natt och år efter hennes död någon
arvinge anmält sig till tagande av arv efter henne. Då det i handlingarna
omförmälda äktenskapsförordet, vilket är att anse som ett testamentarisk!
förordnande, icke behörigen bevakats, är detsamma ogiltigt jämlikt 18 kap.
1 § i ärvdabalken. I följd härav bör hälften av den vid Bengta Isakssons
död behållna egendomen i boet efter henne och hennes förut avlidne make
Per Isaksson tillfalla kronan såsom danaarv, medan andra hälften tillkommer
barnen till änkan Isakssons man Per Isaksson i ett tidigare äktenskap
med Marna Truedsdotter, nämligen änkan Johanna Lindgren från
Malmö och sökanden Anna Sjöborg, av vilka dock änkan Lindgren avlidit
den 21 oktober 1936 och såsom dödsbodelägare efterlämnat sina barn, sökandena
John Lindgren, Gustaf Lindgren och Maggie Lindgren. Ehuru den i
ärendet företedda såsom äktenskapsförord betecknade handlingen icke blivit
bevakad såsom testamente samt därför är såsom sådan ogiltig, få de däri
intagna bestämmelserna anses utgöra ett riktigt uttryck icke blott för Per
Isakssons utan jämväl för hans efterlevande maka Bengta Isakssons yttersta
vilja. På grund härav lala billighetsskäl för ett efterskänkande av ifrågavarande
danaarv till förmån för Per Isakssons ovannämnda arvingar. På grund
härav får ämbetet hemställa, att Kungl. Maid måtte i anledning av förevarande
framställning avlåta proposition till riksdagen i syfte att kronans rätt
till danaarvet efter änkan Bengta Isaksson efterskänkes till förmån för sökandena
att dem emellan så fördelas, att änkan Anna Sjöborg bekommer
hälften och övriga sökandena andra hälften.
Departements- Då de i det testamentariska förordnandet intagna bestämmelserna torde få
chefen. anses utgöra ett riktigt uttryck för makarna Isakssons yttersta vilja, synes
mig billigt, att kronans rätt till ifrågavarande danaarv efterskänkes till förmån
för sökandena.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva.
att kronans rätt till danaarv efter änkan Bengta Isaksson,
född Andersson, från Kävlinge socken må efterskänkas till
förmån för dels Johan Wilhelm Fredrik Lindgren, Carl Johan
Gustaf Lindgren samt Anna Maggie Ingeborg Lindgren.
dels ock Anna Sjöborg, att dem emellan så fördelas, att Anna
Sjöborg bekommer hälften och övriga sökande andra hälften.
Kungl. Maj:ts proposition nr 227.
7
Med bifall till vad föredragande departementschefen
under punkterna l:o och 2:o hemställt, däri statsrådets
övriga ledamöter instämma, förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
R. Wcerneman.