Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
1
Nr 217.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 8 kap. samt 9 kap. 7 § och 10 kap.
14 § strafflagen m. m.; given Stockholms slott den
26 april 1940.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till
1) lag om ändrad lydelse av 8 kap. samt 9 kap. 7 § och 10 kap. 14 § strafflagen;
2)
lag om ändring i vissa delar av strafflagen för krigsmakten; samt
3) lag med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.
GUSTAF.
K. G. Westman.
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 217.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse ay 8 kap. samt 9 kap. 7 § och 10 kap. 14 §
Härigenom förordnas, att 8 kap. strafflagen samt 9 kap. 7 §
14 § samma lag1 skola erhålla följande ändrade lydelse:
strafflagen,
och 10 kap.
8 KAP
Om förräderi och andra för rikets säkerhet menliga brott.
1 §•
Den som, i uppsåt att med våldsamma medel eller med hjälp av främmande
makt lägga riket eller del därav under annan makt eller förena riket
med annan makt eller lösrycka del av riket, gör gärning som innebär medverkan
till uppsåtets fullbordan eller försök därtill, dömes för högförräderi
till straffarbete på livstid. Var faran ringa, skall till straffarbete från och
med sex till och med tio år dömas.
Söker någon eljest med lagstridiga medel nå sådant syfte som nu är sagt,
dömes för det högförräderi till straffarbete från och med fyra till och med
tio år eller på livstid.
2 §.
Den som söker beröva Konungen eller regent, som lagligen är satt i Konungens
ställe, liv eller frihet, eller ock söker genom uppror eller eljest med
våldsamma medel eller med hjälp av främmande makt medverka till att
upphäva eller ändra någon av rikets grundlagar eller till att framtvinga eller
förhindra någon åtgärd i rikets inre eller yttre styrelse, dömes för högförräderi
till straffarbete på livstid. Var faran ringa, skall till straffarbete
från och med sex till och med tio år dömas.
3 §•
Svensk man, som utan Konungens tillstånd låter bruka sig såsom ombud
för främmande makt i angelägenhet, som riket rörer, eller inlåter sig i underhandling
därom med främmande makt, dömes till fängelse.
Avsåg underhandlingen åtgärd av den främmande makten, varigenom rikets
självbestämningsrätt kunde kränkas eller dess fredliga förhållande till
främmande makt störas, dömes till straffarbete från och med ett till och
1 Senaste lydelse, se beträffande 9 kap. 7 § 1921: 288 och beträffande 10 kap. 14 § 1938: 251.
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
3
med sex år. Kom det till krig mellan riket och den främmande makten,
må tiden för straffarbetet höjas till tio år eller ock till straffarbete på livstid
dömas.
4 §•
Den som, genom att överträda bestämmelser givna till skydd för upprätthållandet
av rikets fredliga förhållande till främmande makter, eller genom
angrepp med våldsamma medel å främmande makts styrelseskick, eller
genom offentliga smädelser mot främmande makt eller dess regering eller
offentligt skymfande av dess flagga eller vapen eller annat höghetstecken,
eller genom ärekränkning eller annat brott mot främmande statsöverhuvud
eller mot främmande makts sändebud här i riket, eller ock genom annan i
lag eller författning förbjuden gärning, framkallar fara föt krig eller repressalier
eller andra för riket skadliga åtgärder från främmande makts sida
eller för främmande makts inblandning i rikets angelägenheter, straffes, om
han bort inse faran, med fängelse eller straffarbete i högst två år.
Brott, som nu är sagt, må ej utan Konungens lov åtalas av allmän åklagare.
5 §.
Värvar någon utan Konungens tillstånd folk i riket till främmande krigstjänst,
dömes, där gärningen ej är belagd med strängare straff, till fängelse
eller böter.
6 §.
Den som, vid krig eller då krig hotar riket, begår gärning, varigenom
krigsmaktens ställning kan försämras, i ty
att han förhindrar eller försvårar användande av krigsfolk, förnödenheter,
fästning, fabrik, väg, bro, fartyg eller annat av betydelse för krigföringen
eller fördärvar eller till fienden förråder något sådant, eller
att han lämnar falska upplysningar till krigsmakten eller förleder krigsfolk
till trolöshet, modlöshet eller uppror, eller
att han åt fienden anskaffar krigsfolk eller understöd med pennningar eller
förnödenheter, eller
att han gör annat sådant förräderi,
dömes för krigsförräderi till straffarbete på livstid eller från och med sex
till och med tio år.
Vad nu är sagt skall äga motsvarande tillämpning, om gärningen riktar
sig mot en med riket i krig förbunden stats krigsmakt.
Utländsk man må ej dömas till straff enligt denna paragraf, för det han
annorstädes än inom riket eller å krigsskådeplats utom riket medverkat till
att åt fienden anskaffa krigsfolk eller understöd med penningar eller förnödenheter.
7 §■
Begår någon av oaktsamhet gärning, som i 6 § sägs, straffes med fängelse;
äro omständigheterna synnerligen försvårande, må till straffarbete i högst
sex år dömas.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
8 §.
Den som, vid krig eller då krig hotar riket, låter sig av fienden bruka att
anskaffa upplysningar om sakförhållanden, vilka böra hållas hemliga av
hänsyn till rikets försvar eller folkförsörjningen i riket, dömes för krigsspioneri
till straffarbete på livstid eller från och med sex till och med tio år.
Lag samma vare, där någon eljest under sådana förhållanden för fienden
röjer hemlighet, varom i första stycket sägs, eller till honom lämnar oriktig
uppgift, vilken om den varit sann skulle varit att anse såsom sådan hemlighet
och vars meddelande kan skada riket; dock må, där faran var ringa,
tiden för straffarbetet nedsättas till två år.
Vad nu är sagt skall äga motsvarande tillämpning, om gärningen riktar
sig mot en med riket i krig förbunden makt.
9 §•
Den som obehörigen sätter sig i besittning av eller låter anskaffa upplysning
örn något sakförhållande, som bör hållas hemligt för främmande makt
av hänsyn till rikets vänskapliga förbindelser med sådan makt eller till rikets
försvar eller till folkförsörjningen i riket vid krig och av krig föranledda
utomordentliga förhållanden, dömes högst till straffarbete i två år. Lag samma
vare, där någon obehörigen tager befattning med skrift, teckning eller
annat föremål, som innefattar upplysning örn sakförhållande, varom nu är
sagt.
10 §.
Där någon obehörigen till annan lämnar sådan upplysning eller utlämnar
sådant föremål, som i 9 § sägs, dömes till straffarbete i högst två år eller
fängelse; var faran ringa, må till böter dömas.
Lag samma vare, där någon med uppsåt att vilseleda till annan lämnar
oriktig uppgift, vilken örn den varit sann skulle varit att anse såsom hemlighet,
varom i 9 § sägs, och vars meddelande till främmande makt kan skada
riket.
Lika med att uppgift obehörigen lämnas till annan varde ansett, att den
allmänt kungöres.
11 §■
Där någon förövar gärning, som i 9 eller 10 § sägs, för att gå främmande
makt tillhanda, dömes för spioneri till straffarbete i högst sex år.
12 §.
Förövas gärning, som i 10 § första stycket avses, av oaktsamhet, dömes
den skyldige till böter eller fängelse.
13 §.
Där brott, som i 10 § första stycket avses, förövas av någon, som på grund
av allmän eller enskild tjänst eller avtal är särskilt betrodd med vad som
uppenbarats, dömes till straffarbete i högst sex år. Är gärningen hänförlig
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
5
till spioneri, som i 11 § avses, dömes till straffarbete från och med sex till
och med tio år eller på livstid.
Förövas brott, som i 12 § avses, av den som nu är sagd, vare straffet fängelse
eller straffarbete i högsta fyra år, eller, där omständigheterna äro synnerligen
mildrande, böter.
14 §.
Den som i syfte att gå främmande makt tillhanda anskaffar eller låter
anskaffa uppgifter angående förhållanden, berörande riket eller annan makt,
vilkas meddelande till främmande makt kan medföra skada för rikets vänskapliga
förbindelser med främmande makt eller för rikets försvar eller ock
för folkförsörjningen i riket vid krig och av krig föranledda utomordentliga
förhållanden, eller i syfte som nyss sagts tager befattning med sådana
uppgifter, dömes, där han ej förskyllt strängare straff, för spioneri till fängelse
eller straffarbete i högst två år.
Lag samma vare örn den som inom riket eljest för främmande makts räkning
bedriver hemlig underrättelseverksamhet i militärt eller politiskt syfte.
15 §.
Där någon genom stympning eller annorledes uppsåtligen gör sig oduglig
till uppfyllande, under längre eller kortare tid, av den tjänstgöringsskyldighet
vid krigsmakten som skolat av honom fullgöras, straffes med fängelse
eller straffarbete i högst två år.
16 §.
Den som förleder eller hjälper krigsman till rymning eller till att genom
föregivande av sjukdom eller genom annat svikligt förfarande söka undandraga
sig tjänstgöringsskyldighet vid krigsmakten under längre eller kortare
tid, dömes till fängelse eller straffarbete i högst två år, eller, där brottet är
ringa, till böter.
17 §.
Där någon, som fått i uppdrag att för riket med främmande makt något
avhandla eller sluta eller att eljest bevaka rikets rätt hos främmande makt,
uppsåtligen dess fördel emot riket främjar eller riket eljest skadar, dömes
till straffarbete på livstid eller från och med sex till och med tio år.
Där han i avsikt att skada riket av främmande makt tager, låter åt sig utlova
eller begär gåva eller förläning, dömes, ändå alt skada därav ej kom,
lill straffarbete från och med två till och med tio år.
18 §.
Var som, med uppsåt att riket skada, förfalskar, undanhåller eller fördärvar
handling, som innebär bevis för rikets säkerhet eller rättigheter emot
annan makt, varde dömd till straffarbete från och med sex till och med tio
år eller på livstid.
6
Kungl. Majlis proposition nr 217.
Där någon med sådant uppsåt falskeligen skriver handling, varåt gives
sken av sådan innebörd som nyss sagts, vare lag samma.
Gör någon bruk av förfalskad eller falsk handling, som i första eller andra
stycket sägs, varde ansedd som hade han förfalskningen själv gjort.
19 §.
Den som med kännedom om vikten av handling, som i 18 § första stycket
omtalas, men utan uppsåt att skada riket med vilja undanhåller eller fördärvar
handlingen, dömes till fängelse eller straffarbete i högst två år. Sker det
av oaktsamhet, straffes med böter eller fängelse.
20 §.
Den som, i uppsåt att föröva brott mot allmän säkerhet eller medborgerlig
frihet, samlar eller anför väpnat manskap eller håller det samlat eller förser
manskap med vapen, ammunition eller annan dylik utrustning eller övar
det i vapens bruk, dömes till straffarbete från och med sex till och med
tio år.
Samlar någon eljest i sådant uppsåt förråd av vapen, ammunition eller
annan dylik utrustning, dömes till straffarbete från och med ett till och med
sex år.
21 §.
Den som uppsåtligen giver allmän spridning åt falska rykten eller lögnaktiga
uttalanden, ägnade att framkalla fara för rikets säkerhet, dömes till
straffarbete i högst fyra år eller fängelse. Råder ej krig eller krigsfara, må,
där omständigheterna äro synnerligen mildrande, till böter dömas.
Gör någon under krig sådan gärning av oaktsamhet, dömes till fängelse
eller böter.
22 §.
Mottager någon av främmande makt penningar eller annat för att här i
riket genom utgivande eller spridning av skrifter eller annorledes söka påverka
den allmänna meningen om rikets styrelseskick eller om åtgärder i
dess inre eller yttre styrelse, straffes med fängelse.
23 §.
Har någon gjort försök till brott, som i 6 § sägs, dömes högst till straffarbete
i tio år.
Har någon gjort försök till brott som nedan sägs, och blev endast genom
omständigheter, som voro av gärningsmannens vilja oberoende, brottets fullbordan
förhindrad, varde dömd
om försöket avsåg brott, som i 17 § första stycket eller 18 § sägs, till straffarbete
från och med två till och med tio år;
om försöket avsåg brott, som i 11 § sägs, till fängelse eller till straffarbete i
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
7
högst fyra år, dock att i det fall, som i 13 § första stycket andra punkten
sägs, tiden för straffarbetet må höjas till tio år; samt
örn försöket avsåg brott, som i 20 § sägs, till straffarbete i högst sex år.
24 §.
Har stämpling till högförräderi eller krigsförräderi blivit gjord, då skall,
där gärningen ej kommit till sådant förräderi eller försök därtill, anstiftare
av stämplingen dömas till straffarbete från och med två till och med tio år.
Annan deltagare i sådan stämpling varde dömd till straffarbete från och
med ett till och med sex år.
Lika med anstiftare av stämpling skall anses den som genom uppmaning
eller annorledes sökt förmå annan till förräderi, varom ovan sägs, så ock den
som i syfte att komma sådant förräderi åstad av främmande makt mottagit
penningar eller annat eller eljest trätt i förbindelse med sådan makt.
25 §.
Den som i annat fall än förut sagts träder i samverkan med andra eller
i förbindelse med främmande makt för att förbereda, möjliggöra eller underlätta
högförräderi eller krigsförräderi, vilket framdeles må varda av honom
själv eller annan företaget, varde dömd till straffarbete i högst sex år.
Var faran ringa, må deltagare i företaget, som ej varit anstiftare eller ledare
därav, till fängelse dömas.
26 §.
Den som åtager sig att medverka vid spioneri eller som erbjuder sig därtill
eller som i sådant syfte av främmande makt mottager penningar eller
annat eller eljest träder i förbindelse med sådan makt, så ock den som söker
förmå annan till gärning som nu sagts, dömes högst till straffarbete i två år.
Var fråga om krigsspioneri, dömes till straffarbete från och med två till
och med tio år.
27 §.
Den som, när brott, varom i 6 eller 8 § sägs, är å färde eller blivit förövat,
hyser eller döljer gärningsmannen, dömes, där han ej för delaktighet i dennes
brott förskyllt strängare straff, till straffarbte från och med två till och
med sex år. -- j
28 §.
Var som vet sådant brott, varom i någon av 1, 2, 6—14 eller 17—20 § sägs,
å färde vara och det ej i tid upptäcker, dömes till fängelse eller till straffarbete
i högst fyra år; örn å brottet efter lag kan följa böter, må ock för
underlåtenhet att det upptäcka till böter dömas. Ilar han ej de skäl, varmed
han tilltror sig kunna den brottslige till gärningen binda; uppenbare då,
utan att nämna personen, de omständigheter som honom kunniga äro, eller
straffes som nyss är sagt. Ej skall någon av de i 3 kap. 11 § nämnda perso
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 217.
ner till straff efter denna paragraf fällas, där brottets upptäckande icke utan
angivelse till åtal kunnat ske.
29 §.
Vad i 17 § andra stycket, 22, 24 och 26 §§ sägs om främmande makt skall
gälla jämväl den som handlar i främmande makts intresse.
30 §.
Vad någon, som är förfallen till ansvar för brott varom i detta kapitel
sägs, för brottet mottagit eller dess värde skall vara till kronan förverkat.
Föremål som begagnats för utförande av brott, som avses i detta kapitel,
eller som åstadkommits i samband med det brottsliga förfarandet må ock
förklaras förverkat till kronan. Ändå att ägaren eller annan ej fälles till
ansvar för brottet, må sådan egendom förklaras förverkad.
31 §.
Vad i 2 kap. 18 § stadgas om förlust av ämbete, tjänst eller annan allmän
befattning och om obehörighet därtill skall ock gälla, där någon för brott,
som avses i detta kapitel, dömes till fängelse.
9 KAP.
7 §•
Förgriper sig någon med våld emot riksstyrelse, som, i de fall grundlagen
utsätter, i Konungens ställe regeringen förer, och sker brottet för att störa
friheten i sådan styrelses överläggningar eller beslut, eller att dess sammankomster
hindra; dömes till straffarbte på livstid eller från och med sex till
och med tio år: varder i det brott dråp å någon av styrelsens medlemmar
förövat, såsom i 14 kap. 3 eller 4 § sägs; dömes dråparen till straffarbete på
livstid. Innefattar gärningen förräderi; gälle vad därom i 8 kap. 2 § stadgat
är.
10 KAP.
14 §.
Var som, muntligen inför menighet eller folksamling, eller i skrift, den han
utspritt eller utsprida låtit, uppmanar till våld å person eller egendom eller
till annat brott, varde dömd till böter eller fängelse. Avsåg uppmaningen
brott, varå strängare straff än fängelse kan följa, eller voro eljest omständigheterna
synnerligen försvårande, då må till straffarbete i högst fyra år dömas.
Är den skyldige i följd av uppmaningen förfallen till straff för delak
tighet i brott, som därå följt, gälle vad i 4 kap. stadgas.
Där någon---1 mom. sägs.
Har någon---eller fängelse.
Vad i —---åsyftade verkan.
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
9
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,
som ersättes genom bestämmelse i denna lag, skall denna i stället tillämpas.
Förslag
till
Lag
om ändring i vissa delar av strafflagen för krigsmakten.
Härigenom förordnas, att 8, 29, 59, 127, 133, 134 och 150 §§ strafflagen
för krigsmakten1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt
att i lagen skall införas en ny paragraf, betecknad 134 a §, av följande lydelse:
8 §•
Denna lag skall ock tillämpas å envar, ändå att han icke lyder därunder,
därest han inom riket, å krigsskådeplats utom riket eller å område, som av
krigsmakten ockuperats, begår brott, som sägs i 133, 134, 137, 138, 141, 143,
149, 150, 166, 167, 182 eller 183 §.
Svensk man, som ej lyder under lagen, skall likväl vara underkastad straff
efter densamma för brott, som avses i 134 a §.
29 §.
Officer eller---tid dömas.
Begår krigsman, som hör till det vid krigsmakten fast anställda manskap,
brott, därför han dömes till straffarbete eller svårare straff eller jämlikt 8 kap.
allmänna strafflagen till fängelse, skall han av vederbörande befälhavare
skiljas från sin anställning vid krigsmakten; dock må, då tiden för ådömt
straffarbete ej uppgår till sex månader eller till fängelse dömes och brottet
ej är sådant, att den skyldiges medborgerliga anseende därigenom fläckas
eller spilles, på befälhavaren bero att bibehålla honom vid berörda anställning.
Har officer---fullo undergången.
59 §.
Krigsman, som genom stympning eller annorledes uppsåtligen gör sig
oduglig till uppfyllande under längre eller kortare tid av den tjänstgöringsskyldighet
som skolat av honom fullgöras, straffes med fängelse eller straffarbete
i högst två år.
1 Senaste lydelse, se beträffande 29 § 1936: 245, beträffande 127 § 1939:723 och beträffande
133 § 1936: 329.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
Söker krigsman undandraga sig sådan tjänstgöringsskyldighet genom att
föregiva sjukdom eller genom annat svikligt förfarande, dömes till fängelse
eller straffarbete i högst två år eller, där brottet är ringa, till disciplinstraff.
127 §.
Begår någon, som lyder under denna lag, brott, som omförmäles i 8 kap.
allmänna strafflagen, vare det, där ej för den gärning ansvar är i denna lag
särskilt utsatt, vid straffets bestämmande ansett såsom försvårande.
133 §.
Begår någon brott, som omförmäles i 8 kap. allmänna strafflagen, straffes,
där ej för den gärning ansvar är i denna lag särskilt utsatt, efter allmän
lag; dock må, där straffarbete antingen på livstid eller i tio år är utsatt
såsom högsta straff för brottet, dömas i förra fallet till dödsstraff och i det
senare till straffarbete på livstid. Förövas brottet av någon som lyder under
strafflagen för krigsmakten, vare det vid straffets bestämmande ansett såsom
försvårande omständighet.
134 §.
Gör någon sig skyldig till krigsspioneri, varom stadgas i 8 kap. 8 § allmänna
strafflagen, miste livet eller dömes till straffarbete på livstid eller från
och med sex till och med tio år; dock må i fall som i 2 mom. av nämnda paragraf
sägs, där faran var ringa, tiden för straffarbetet nedsättas till två år.
Utländsk man, som tillhör krigförande fientlig avdelning och å krigsmaktens
operationsområde gör sig skyldig till krigsspioneri, skall dömas till
ansvar därför endast om han hemligen eller under falsk förevändning inhämtar
eller söker inhämta upplysningar i avsikt att meddela dem åt fienden;
dock må han ej fällas till straff för annat krigsspioneri än det, vari han
gripes.
134 a §.
Den som vid krig bär vapen mot riket eller eljest gör tjänst vid fiendens
krigsmakt, miste livet eller dömes till straffarbete på livstid; äro omständigheterna
synnerligen mildrande, må till straffarbete från och med sex till och
med tio år dömas.
150 §.
Vet någon brott, som i 134 a, 135, 136, 137, 144 eller 149 § sägs, å färde
vara och det ej i tid upptäcker; gäde vad för dylik underlåtenhet i fråga om
förräderi i allmän lag stadgas.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj.ts proposition nr 217.
11
Förslag
till
Lag
med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Konungen eller enligt Konungens bemyndigande vederbörande militära
befälhavare må utfärda förbud för obehöriga att beträda anläggning, inrättning,
fartyg, luftfartyg eller område som tillhör försvarsväsendet eller nyttjas
av detsamma eller för dess räkning, eller att närvara vid krigsmaktens
företag, övningar eller försök, eller att av eller inom sådana anläggningar,
inrättningar, fartyg, luftfartyg eller områden eller av sådana företag, övningar
eller försök taga fotografier eller göra avbildningar eller beskrivningar
eller att inom sådana anläggningar, inrättningar, fartyg, luftfartyg eller
områden innehava sprängämnen.
2 §•
Konungen eller enligt Konungens bemyndigande vederbörande länsstyrelse
må utfärda förbud, som i 1 § avses, i fråga om anläggning, inrättning, fartyg,
luftfartyg eller område, som eljest är av betydelse för försvarsväsendet
Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga
av krig föranledda förhållanden må förbud på sätt i första stycket
sägs utfärdas jämväl i fråga örn anläggning, inrättning, fartyg, luftfartyg
eller område, som är av betydelse för folkförsörjningen.
3 §•
Under förhållanden, varom i 2 § andra stycket sägs, må Konungen avdela
särskilda säkerhetsområden, i fråga om vilka förbud, som i 2 § avses, enligt
Konungens bemyndigande må i stället för av länsstyrelse utfärdas av vederbörande
militära befälhavare. Såsom säkerhetsområde skall jämväl anses
krigsskådeplats.
Under sådana förhållanden må Konungen även i andra fall än i 1 och 2
§§ avses utfärda förbud mot att utan särskilt tillstånd taga fotografier eller
göra avbildningar eller beskrivningar av militära trupper, krigsmateriel eller
dylikt.
4 §•
Bryter någon mot förbud, varom i 1, 2 eller 3 § sägs, dömes till dagsböter
eller fängelse.
Lag samma vare, där någon, ändå att förbud som förut sagts ej blivit
meddelat, genom förklädnad eller genom att lämna oriktig uppgift örn sina
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
personliga förhållanden eller eljest svikligen berett sig tillträde till anläggning,
inrättning, fartyg, luftfartyg eller område eller tillfälle att närvara vid
företag, övningar eller försök, som i 1 § sägs.
5 §•
Sjömätning eller lodning vid rikets kuster eller i därtill hörande skärgårdar,
farleder eller hamnar må endast ske med tillstånd enligt vad av Konungen
stadgas. Den som häremot bryter dömes till dagsböter eller fängelse i
högst sex månader. Vad sålunda är sagt äge dock ej tillämpning, om någon
utför lodning, som erfordras för framförande eller säkerställande av fartyg,
varå han befinner sig, eller om lodning i hamn verkställes på föranstaltande
av vederbörande hamnmyndighet.
6 §•
Fotografier, avbildningar, beskrivningar eller mätningsuppgifter, tillkomna
under förfarande, vilket enligt denna lag är förbjudet, jämte för fotografiernas
tagande samt avbildningarnas, beskrivningarnas eller mätningarnas
verkställande använda apparater och materiel ävensom sprängämnen, vilka
någon innehaft i strid mot förbud som utfärdats enligt lagen, må förklaras
förverkade till kronan. Ändå att ägaren eller annan ej fälles till ansvar för
överträdelse av denna lag, må sådan egendom förklaras förverkad.
7 §•
Böter som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Genom lagen
upphäves lagen den 9 maj 1913 (nr 48), innefattande vissa bestämmelser till
skydd för hemligheter av betydelse för rikets försvar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
13
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 12 april 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och socialdepartementen
anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman:
»18 kap. strafflagen bestraffas förräderi och andra för rikets säkerhet menliga
brott. Bland dessa brott märkas främst handlingar, som pläga hänföras
till högförräderi, landsförräderi och spioneri. Vidare innehåller kapitlet
stadganden örn straff för vissa andra statsfarliga handlingar, såsom värvning
eller uppbådande av krigsfolk i vissa fall, spridning av falska rykten eller
lögnaktiga uttalanden, ägnade att framkalla fara för rikets säkerhet m. m.
Medan bestämmelserna örn förräderibrotten i stort sett varit gällande alltsedan
tillkomsten av 1864 års strafflag, äro däremot de stadganden i kapitlet,
som ha avseende å spioneri, till största delen tillkomna senare. Ursprungligen
upptogs i kapitlet egentligen endast straff för vissa slag av militärt
spioneri under krig. År 1913 infördes emellertid i kapitlet straffbestämmelser
mot obehörigt uppenbarande eller utforskande även under fredstid
av hemligheter som äro av betydelse för rikets försvar. I samband med
sistnämnda lagändringar straffbelädes genom en särskild lag av den 9 maj
1913, innefattande vissa bestämmelser till skydd för hemligheter av betydelse
för rikets försvar, en del åtgärder, vilka innebära fara för sådana
hemligheters uppenbarande, såsom att någon genom att lämna oriktiga uppgifter
om sina personliga förhållanden eller eljest svikligen bereder sig tillträde
till vissa försvarsanläggningar m. m. Genom en lag den 26 juni 1936
tillädes vidare i 8 kap. en bestämmelse örn straff bland annat för systematiskt
insamlande, i syfte att gå främmande makt tillhanda, av uppgifter, vilkas
meddelande till främmande makt kan skada rikets försvar. Denna bestämmelse
utvidgades ytterligare enligt en lag den 14 oktober 1939 till att
avse bland annat även uppgifter som röra folkförsörjningen eller rikets vänskapliga
förbindelser med främmande makt.
Till bestämmelserna i 8 kap. strafflagen ansluta sig vissa stadganden i
strafflagen för krigsmakten och tryckfrihetsförordningen. Genom dessa bestraffas
vissa hithörande handlingar, om de begås av någon sorn lyder under
14
Kunell. Maj:ts proposition nr 217.
strafflagen för krigsmakten eller å krigsskådeplats m. m. eller om de ske
genom utspridning av tryckt skrift.
I sitt utlåtande över den proposition till 1939 års urtima riksdag, vilken
föranledde antagandet av förenämnda lag den 14 oktober 1939, anförde
andra särskilda utskottet, att utskottet vid behandlingen av propositionen
uppmärksammat, att de i 8 kap. strafflagen upptagna bestämmelserna icke
vore anpassade efter de nutida förhållandena. Utskottet föreslog därför,
att riksdagen måtte hos Kungl. Majit hemställa om skyndsam översyn av
dessa bestämmelser. Denna hemställan bifölls av riksdagen, som avlät skrivelse
i ämnet den 12 oktober 1939 (nr 20).
Med anledning därav tillkallade jag enligt nådigt bemyndigande den 20
oktober 1939 särskilda sakkunniga (professorn Ragnar Bergendal och revisionssekreteraren
Olof Thulin) för att inom departementet biträda med den
begärda utredningen.
De sakkunniga ha, efter överläggningar med representanter för försvarsstaben
och polisväsendet, den 10 april 1940 avlämnat betänkande med förslag
till 1) lag örn ändrad lydelse av 8 kap. strafflagen m. m.; 2) lag örn
ändring i vissa delar av strafflagen för krigsmakten; 3) ändring i
tryckfrihetsförordningen; samt 4) lag med vissa bestämmelser till skydd för
försvaret m. m.
Förslaget till lag om ändrad lydelse av 8 kap. strafflagen m. m. innebär i
fråga örn förräderibrotten en anpassning av bestämmelserna i kapitlet med
hänsyn till det totala krigets beskaffenhet och de former, varunder den mot
statens inre eller yttre säkerhet riktade verksamheten numera bedrives. I
fråga om högförräderibrott har i förslaget i större utsträckning än hittills
straffbelagts gärningar av sådan art som ej ske med våldsamma medel men
med hjälp av främmande makt. De sakkunniga anse, att straffbeläggande
av själva deltagandet såsom medlem i en statsfientlig sammanslutning icke
bör ske i strafflagen utan att bestämmelser härom böra få sin plats i provisorisk
lag. Närmast med tanke på sådan verksamhet som utövas av statsfientliga
element föreslås i flera hänseenden utvidgade straffbestämmelser
om förberedelse till högförräderi. Sålunda skall straff drabba den som genom
uppmaning eller annorledes söker förmå annan till förräderi eller i syfte
att åstadkomma förräderi av främmande makt mottager penningar eller
annat understöd eller eljest träder i förbindelse med sådan makt (24 §).
Vidare föreslås straff för den som eljest träder i samverkan med andra eller
i förbindelse med främmande makt för att förbereda, möjliggöra eller underlätta
förräderi vilket framdeles må varda av honom själv eller annan förelaget
(25 §). Även för spioneri och understödjande av spioneriverksamhet
föreslås utvidgade och skärpta bestämmelser (8—14 och 26 §§). Sålunda
skall straff drabba den som obehörigen till annan lämnar upplysning eller
utlämnar föremål som bör hållas hemligt för främmande makt av hänsyn
till rikets vänskapliga förbindelser med sådan makt eller rikets försvar eller
folkförsörjningen vid krig och av krig föranledda utomordentliga förhållanden.
Straffet har i flera fall skärpts och även oaktsamt röjande av hemlighet
har straffbelagts. Lika med röjande av hemlighet skall anses örn någon
Kungl. Maj.ts proposition nr 217.
15
med uppsåt att vilseleda till annan lämnar falsk uppgift, vilken om den varit
sann skulle varit att anse såsom hemlighet och vars meddelande till främmande
makt kan skada riket. Helt allmänt bestraffas varje hemlig underrättelseverksamhet
i militärt eller politiskt syfte som inom riket bedrives för
främmande makts räkning.
Förslaget innehåller bestämmelser som avse att hindra, att utländsk makt
förbereder ett ingripande i svenska angelägenheter genom att här driva propaganda
eller eljest söka påverka den allmänna opinionen. Sålunda föreslås
straff för den som av främmande makt mottager penningar eller annat för
att här i riket genom utgivande eller spridning av skrifter eller annorledes
söka påverka den allmänna meningen om rikets styrelseskick eller örn åtgärder
i dess inre eller yttre styrelse. Har någon av främmande makts undersåte
mottagit penningar eller annat i sådant ändamål och ej utan dröjsmål
anmäler det för Konungen eller den myndighet Konungen därtill förordnat,
skall han jämväl drabbas av straff (22 §).
I ändamål bland annat att hindra innehavare av statstjänster eller allmänna
förtroendeuppdrag att deltaga i brottslig verksamhet som är riktad mot
staten föreslås, att vad i 2 kap. 18 § strafflagen stadgas om förlust av ämbete,
tjänst eller annan allmän befattning och om obehörighet därtill även
skall gälla, där någon för brott som avses i 8 kap. strafflagen dömes till
fängelse (30 §).
Bland andra nyheter i förslaget märkes att utspridande av falska rykten
eller lögnaktiga uttalanden, ägnade att framkalla fara för rikets säkerhet, under
krig skall bestraffas även om gärningen sker av oaktsamhet (21 §).
Straff införes för den som genom föregivande av sjukdom eller genom annat
svikligt förfarande söker undandraga sig tjänstgöringsskyldighet vid krigsmakten
under längre eller kortare tid (16 §). Vidare stadgas straff för den
sorn i uppsåt att föröva brott mot allmän säkerhet eller medborgerlig frihet
förser manskap med eller samlar förråd av vapen, ammunition eller annan
dylik utrustning (20 §). Penningar eller annat, som någon mottagit av
främmande makt eller dess undersåte i strid mot förslagets bestämmelser
härom eller som eljest någon till straff enligt kapitlet förfallen person mottagit
för brottet, skall vara förverkat till kronan. Detsamma gäller föremål
sorn begagnats vid utförandet av sådant brott eller som åstadkommits i samband
med det brottsliga förfarandet (29 §).
Förslaget till ändring av sträf flogen för krigsmakten ansluter sig i huvudsak
till de nya bestämmelserna i 8 kap. strafflagen. Till strafflagen för
krigsmakten har överflyttats den nuvarande bestämmelsen i 8 kap. 4 § strafflagen
örn stral! för den som bär vapen mot riket. Bestämmelsen har därjämte
utvidgats till att omfatta även den som eljest gör tjänst vid fiendens
krigsmakt (134 a §). I fråga örn förräderibrotten och vissa andra bland krigsartiklarna
upptagna brott har tillämpningsområdet för strafflagen för krigsmakten
utvidgats till att avse envar som begår sådant brott inom riket, å
krigsskådeplats utom riket eller å område, som av krigsmakten ockuperats
(8 §).
I tryckfrihetsförordningen föreslås utvidgade straffbestämmelser mot of -
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
Departements
chefen.
fentliggörande av militära och andra statshemligheter i nära överensstämmelse
med förslaget till ny lydelse av 8 kap. strafflagen. Den rätt som enligt
tryckfrihetsförordningen tillkommer Kungl. Maj:t att vid krig eller krigsfara
förordna örn publiceringsförbud rörande vissa uppgifter om försvaret föreslås
i anslutning till lagstiftningen örn allmänna handlingars offentlighet skola
utvidgas till att omfatta vad som icke bör få offentliggöras av hänsyn till
rikets säkerhet eller förhållande till främmande makt.
Förslaget till lag med vissa bestämmelser till skydd för försvaret avser att
ersätta lagen den 9 maj 1913, nr 48, innefattande vissa bestämmelser till
skydd för hemligheter av betydelse för rikets försvar. Förslaget innebär i
vissa delar väsentliga utvidgningar av rätten att förbjuda obehörigas tillträde
till försvarsanläggningar m. m. I förslaget angives även vilken befogenhet
som i detta hänseende bör tillkomma militära och civila myndigheter.
Konungen eller enligt Konungens bemyndigande vederbörande militäre
befälhavare skall äga utfärda förbud för obehöriga att beträda anläggning,
inrättning, fartyg, luftfartyg eller område som tillhör försvarsväsendet
eller nyttjas av detsamma eller för dess räkning eller att närvara vid krigsmaktens
företag, övningar eller försök (1 §). I fråga om anläggning eller
område som eljest är av betydelse för försvarsväsendet skall befogenheten
tillkomma Konungen eller enligt Konungens bemyndigande vederbörande
länsstyrelse. Vid krig eller krigsfara eller eljest under utomordentliga av
krig föranledda förhållanden skall förbudet även kunna avse anläggning eller
område som är av betydese för folkförsörjningen (2 §). Under sådana förhållanden
skall Konungen kunna avdela särskilda säkerhetsområden, där
befogenheten enligt Konungens bemyndigande skall i stället för länsstyrelse
tillkomma vederbörande militäre befälhavare. Såsom säkerhetsområde skall
anses krigsskådeplats (3 §). Förbud varom nu sagts skall även avse fotografering,
avbildning eller beskrivning samt rätt att innehava sprängämne.
Vidare innehåller förslaget bl. a. skärpta straffbestämmelser (4 §) och föreskrifter
örn förverkande (6 §).
I fråga örn innehållet i förslagen och den närmare motiveringen till desamma
hänvisas i övrigt till de sakkunnigas betänkande (statens offentliga
utredningar 1940:8).
De erfarenheter som särskilt på senaste tiden gjorts beträffande behovet
av en i vissa hänseenden utvidgad och kompletterad lagstiftning mot förräderi
och spioneri ha av de sakkunniga beaktats vid utarbetandet av de nu
framlagda förslagen. Dessa torde därför väl motsvara de fordringar som
böra ställas på en tidsenlig lagstiftning inom detta område. Jag kan i allt
väsentligt biträda förslagen. Endast på ett par punkter i förslaget till ändring
av 8 kap. strafflagen har jag vid den granskning som ägt rum inom justitiedepartementet
funnit anledning att föreslå jämkning.
I 22 § av nämnda förslag föreslås i första stycket straff för den som av
främmande makt mottager penningar eller annat för att här i riket genom
utgivande eller spridning av skrifter eller annorledes söka påverka den allmänna
meningen om rikets styrelseskick eller om åtgärder i dess inre eller
Kungl. Maj.ts proposition nr 217.
17
yttre styrelse. Straffet skall vara fängelse. Enligt andra stycket skall samma
straff drabba den som av främmande makts undersåte mottager penningar
eller annat i sådant ändamål och det ej utan dröjsmål anmäler för Konungen
eller den myndighet Konungen därtill förordnat. I motiven anföra de sakkunniga
beträffande stadgandet i andra stycket, att en betydande svårighet
mötte att erhålla nödig effektivitet åt det i första stycket föreslagna straffbudet,
så länge förutsättning för straff vore att det mottagna skulle, direkt
eller indirekt, men bevisligen härröra från främmande makt. Sådan makt
kunde nämligen lämna understöd utan att själv framträda och utan att
dess roll kunde här bevisas. Det vore emellertid att gå för långt att straffbelägga
varje understöd från utländsk källa för agitation av det angivna
slaget. Mottagande av ekonomiskt eller liknande understöd borde ej helt
förbjudas. Såsom en möjlig medelväg erbjöde sig ett krav på att dylika
understöd skulle anmälas för offentlig myndighet. Härigenom minskades
starkt deras slagkraft såsom hjälpmedel för otillbörlig inblandning i svenska
förhållanden, och en utgångspunkt erhölles för att uppspåra ett möjligt
ursprung från en främmande makt.
Jag anser vissa betänkligheter möta mot att i strafflagen införa bestämmelser
om anmälningsskyldighet av den art som förslaget upptager i 22 §
andra stycket. Det med stadgandet åsyftade önskemålet torde kunna tillgodoses
genom att straffbestämmelsen i första stycket utvidgas till att avse
även den som mottager penningar eller annat av någon som handlar i främmande
makts intresse. Detta föranleder även en jämkning av 29 §.
I övrigt ha vidtagits vissa, huvudsakligen formella jämkningar i bl. a.
3, 4 och 8 §§ av förslaget till ändrad lydelse av 8 kap. strafflagen samt 59 §
av förslaget till lag örn ändring i strafflagen för krigsmakten.
På grund av vad sålunda anförts är jag beredd tillstyrka, att lagrådets utlåtande
inhämtas över det i enlighet härmed jämkade förslaget, vars rubrik
ändrats till lag om ändrad lydelse av 8 kap. samt 9 kap. 7 § och 10 kap.
14 § strafflagen, samt över de sakkunnigas förslag till lag cm ändring i
vissa delar av strafflagen för krigsmakten och lag med vissa bestämmelser
till skydd för försvaret m. m.
De sakkunnigas förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen torde få
anmälas senare.»
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över förslagen till lag
om ändrad lydelse av 8 kap. samt 9 kap. 7 § och 10 kap. 74 § strafflagen, lag
örn ändring i vissa delar av strafflagen för krigsmakten och lag med vissa bestämmelser
till skydd för försvaret m. m., av den lydelse bilaga lill detta
protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet
inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.
Bihang till riksdagens protokoll 19\0. 1 sami. Nr 217.
Ur protokollet:
Tage Evers.
2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 8 kap. saint 9 kap. 7 § oell 10 kap. 14 § strafflagen.
Härigenom förordnas, att 8 kap. strafflagen samt 9 kap. 7 § och 10 kap.
14 § samma lag1 skola erhålla följande ändrade lydelse:
8 KAP.
Om förräderi och andra för rikets säkerhet menliga brott.
1 §•
Den som, i uppsåt att med våldsamma medel eller med hjälp av främmande
makt lägga riket eller del därav under annan makt eller förena riket
med annan makt eller lösrycka del av riket, gör gärning som innebär medverkan
till uppsåtets fullbordan eller försök därtill, dömes för högförräderi
till straffarbete på livstid. Var faran ringa, skall till straffarbete från och
med sex till och med tio år dömas.
Söker någon eljest med lagstridiga medel nå sådant syfte som nu är sagt,
dömes för det högförräderi till straffarbete från och med fyra till och med
tio år eller på livstid.
2 §•
Den som söker beröva Konungen liv eller frihet, eller ock söker genom
uppror eller eljest med våldsamma medel eller med hjälp av främmande
makt medverka till att upphäva eller ändra någon av rikets grundlagar eller
till att framtvinga eller förhindra någon åtgärd i rikets inre eller yttre styrelse,
dömes för högförräderi till straffarbete på livstid. Var faran ringa,
skall till straffarbete fran och med sex till och med tio år dömas.
3 §.
Svensk man, som utan Konungens tillstånd låter bruka sig såsom ombud
för främmande makt i angelägenhet, som riket rörer, eller inlåter sig i underhandling
därom med främmande makt, dömes till fängelse.
Avsåg underhandlingen åtgärd av den främmande makten, varigenom rikets
självbestämningsrätt kunde kränkas eller dess fredliga förhållande till
främmande makt störas, dömes till straffarbete från och med ett till och
1 Senaste lydelse, se beträffande 9 kap. 7 § 1921: 288 och beträffande 10 kap. 14 § 1938: 251.
Kungl. Maj.ts proposition nr 217.
19
med sex år. Kom det till krig mellan riket och den främmande makten,
må tiden för straffarbetet höjas till tio år eller ock till straffarbete på livstid
dömas.
4 §.
Den som, genom att överträda bestämmelser givna till skydd för upprätthållandet
av rikets fredliga förhållande till främmande makter, eller genom
angrepp med våldsamma medel å främmande makts styrelseskick, eller
genom offentliga smädelser mot främmande makt eller dess regering eller
offentligt skymfande av dess flagga eller vapen eller annat höghetstecken,
eller genom ärekränkning eller annat brott mot främmande statsöverhuvud
eller mot främmande makts sändebud här i riket, eller ock genom annan i
lag eller författning förbjuden gärning, framkallar fara för krig eller repressalier
eller andra för riket skadliga åtgärder från främmande makts sida
eller för främmande makts inblandning i rikets angelägenheter, straffes, örn
han bort inse faran, med fängelse eller straffarbete i högst två år.
Brott, som nu är sagt, må ej utan Konungens lov åtalas av allmän åklagare.
5 §.
Värvar någon utan Konungens tillstånd folk i riket till främmande krigstjänst,
dömes, där gärningen ej är belagd med strängare straff, till fängelse
eller böter.
6 §•
Den som, vid krig eller då krig hotar riket, begår gärning, varigenom
krigsmaktens ställning kan försämras, i ty
att han förhindrar eller försvårar användande av krigsfolk, förnödenheter,
fästning, fabrik, väg, bro, fartyg eller annat av betydelse för krigföringen
eller fördärvar eller till fienden förråder något sådant, eller
att han lämnar falska upplysningar till krigsmakten eller förleder krigsfolk
till trolöshet, modlöshet eller uppror, eller
att han gör annat sådant förräderi,
dömes för krigsförräderi till straffarbete på livstid eller från och med sex
till och med tio år.
Där svensk man, vid krig eller då krig hotar riket, medverkar till att åt
fienden anskaffa krigsfolk eller understöd med penningar eller förnödenheter,
så ock där utländsk man under förhållanden, som nyss sagts, inom
riket eller å krigsskådeplats utom riket medverkar därtill, vare, örn genom
gärningen krigsmaktens ställning kan försämras, lag som i första stycket
sägs.
7 §•
Begår någon av oaktsamhet gärning, som i 6 § sägs, straffes med fängelse;
äro omständigheterna synnerligen försvårande, må till straffarbete i högst
sex år dömas.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
8 §•
Den som, vid krig eller då krig hotar riket, låter sig av fienden bruka att
anskaffa upplysningar om sakförhållanden, vilka böra hållas hemliga av
hänsyn till rikets försvar eller folkförsörjningen i riket, dömes för krigsspioneri
till straffarbete på livstid eller från och med sex till och med tio år.
Lag samma vare, där någon eljest under sådana förhållanden för fienden
röjer hemlighet, varom i första stycket sägs, eller till honom lämnar falsk
uppgift, vilken om den varit sann skulle varit att anse såsom sådan hemlighet
och vars meddelande kan skada riket; dock må, där faran var ringa,
tiden för straffarbetet nedsättas till två år.
9 §•
Den som obehörigen sätter sig i besittning av eller låter anskaffa upplysning
om något sakförhållande, som bör hållas hemligt för främmande makt
av hänsyn till rikets vänskapliga förbindelser med sådan makt eller till rikets
försvar eller till folkförsörjningen i riket vid krig och av krig föranledda
utomordentliga förhållanden, dömes högst till straffarbete i två år. Lag samma
vare, där någon obehörigen tager befattning med skrift, teckning eller annat
föremål, som innefattar upplysning om sakförhållande, varom nu är
sagt.
10 §.
Där någon obehörigen till annan lämnar sådan upplysning eller utlämnar
sådant föremål, som i 9 § sägs, dömes till straffarbete i högst två år eller
fängelse; var faran ringa, må till böter dömas.
Lag samma vare, där någon med uppsåt att vilseleda till annan lämnar
falsk uppgift, vilken om den varit sann skulle varit att anse såsom hemlighet,
varom i 9 § sägs, och vars meddelande till främmande makt kan skada
riket.
Lika med att uppgift obehörigen lämnas till annan varde ansett, att den
allmänt kungöres.
11 §•
Där någon förövar gärning, som i 9 eller 10 § sägs, för att gå främmande
makt tillhanda, dömes för spioneri till straffarbete i högst sex år.
12 §.
Förövas gärning, som i 10 § första stycket avses, av oaktsamhet, dömes
den skyldige till böter eller fängelse.
13 §.
Där brott, som i 10 § första stycket avses, förövas av någon, som på grund
av allmän eller enskild tjänst eller avtal är särskilt betrodd med vad som
uppenbarats, dömes till straffarbete i högst sex år. Är gärningen hänförlig
Kungl. Maj.ts proposition nr 217.
21
till spioneri, som i 11 § avses, dömes till straffarbete från och med sex till
och med tio år eller på livstid.
Förövas brott, som i 12 § avses, av den som nu är sagd, vare straffet fängelse
eller straffarbete i högst fyra år eller, där omständigheterna äro synnerligen
mildrande, böter.
14 §.
Den som i syfte att gå främmande makt tillhanda anskaffar eller låter
anskaffa uppgifter angående förhållanden, berörande riket eller annan makt,
vilkas meddelande till främmande makt kan medföra skada för rikets vänskapliga
förbindelser med främmande makt eller för rikets försvar eller ock
för folkförsörjningen i riket vid krig och av krig föranledda utomordentliga
förhållanden, eller i syfte som nyss sagts tager befattning med sådana
uppgifter, dömes, där han ej förskyllt strängare straff, för spioneri till
fängelse eller straffarbete i högst två år.
Lag samma vare om den som inom riket eljest för främmande makts räkning
bedriver hemlig underrättelseverksamhet i militärt eller politiskt syfte.
15 §.
Där någon genom stympning eller annorledes uppsåtligen gör sig oduglig
till uppfyllande, under längre eller kortare tid, av den tjänstgöringsskyldighet
vid krigsmakten som skolat av honom fullgöras, straffes med fängelse eller
straffarbete i högst två år.
16 §.
Den som förleder eller hjälper krigsman till rymning eller till att genom
föregivande av sjukdom eller genom annat svikligt förfarande söka undandraga
sig tjänstgöringsskyldighet vid krigsmakten under längre eller kortare
tid, dömes till fängelse eller straffarbete i högst två år eller, där brottet är
ringa, till böter.
17 §•
Där någon, som fått i uppdrag att för riket med främmande makt något
avhandla eller sluta eller att eljest bevaka rikets rätt hos främmande makt,
uppsåtligen dess fördel emot riket främjar eller riket eljest skadar, dömes
till straffarbete på livstid eller från och med sex till och med tio år.
Där han i avsikt att skada riket av främmande makt tager, låter åt sig utlova
eller begär gåva eller förläning, dömes, ändå att skada därav ej kom,
till straffarbete från och med två till och med tio år.
18 §.
Var som, med uppsåt att riket skada, förfalskar, undanhåller eller fördärvar
handling, som innebär bevis för rikets säkerhet eller rättigheter
emot annan makt, varde dömd till straffarbete från och med sex till och
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 217.
med tio år eller på livstid. Där någon med sådant uppsåt falskeligen
skriver handling, varåt gives sken av sådan innebörd som nyss sagts, vare
lag samma.
Gör någon bruk av förfalskad eller falsk handling, som i första stycket
sägs, varde ansedd som hade han förfalskningen själv gjort.
19 §.
Den som med kännedom örn vikten av handling, som i 18 § omtalas, men
utan uppsåt att skada riket med vilja undanhåller eller fördärvar handlingen,
dömes till fängelse eller straffarbete i högst två år. Sker det av oaktsamhet,
straffes med böter eller fängelse.
20 §.
Den som i uppsåt att föröva brott mot allmän säkerhet eller medborgerlig
frihet samlar eller anför väpnat manskap eller håller det samlat eller
förser manskap med vapen, ammunition eller annan dylik utrustning eller
övar det i vapens bruk, dömes till straffarbete från och med sex till och med
tio år.
Samlar någon eljest i sådant uppsåt förråd av vapen, ammunition eller
annan dylik utrustning, dömes till straffarbete från och med ett till och med
sex år.
21 §.
Den som uppsåtligen giver allmän spridning åt falska rykten eller lögnaktiga
uttalanden, ägnade att framkalla fara för rikets säkerhet, dömes till
straffarbete i högst fyra år eller fängelse. Råder ej krig eller krigsfara, må,
där omständigheterna äro synnerligen mildrande, till böter dömas.
Gör någon under krig sådan gärning av oaktsamhet, dömes till fängelse
eller böter.
22 §.
Mottager någon av främmande makt eller av någon som handlar i främmande
makts intresse penningar eller annat för att här i riket genom utgivande
eller spridning av skrifter eller annorledes söka påverka den allmänna
meningen om rikets styrelseskick eller om åtgärder i dess inre eller yttre
styrelse, straffes med fängelse.
23 §.
Har någon gjort försök till brott som nedan sägs, och blev endast genom
omständigheter, som vörö av gärningsmannens vilja oberoende, brottets fullbordan
förhindrad, varde dömd
örn försöket avsåg brott, som i 6 §, 17 § första stycket eller 18 § sägs, till
straffarbete från och med två till och med tio år;
om försöket avsåg brott, som i 11 § sägs, till fängelse eller till straffarbete i
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
23
högst fyra år, dock att i det fall, som i 13 § första stycket andra punkten
sägs, tiden för straffarbetet må höjas till tio år; samt
örn försöket avsåg brott, som i 20 § sägs, till straffarbete i högst sex år.
24 §.
Har stämpling till högförräderi eller krigsförräderi blivit gjord, då skall,
där straff ej är förskyllt för sådant förräderi eller försök därtill, anstiftare
av stämplingen dömas till straffarbete från och med två till och med tio år.
Annan deltagare i sådan stämpling varde dömd till straffarbete från och
med ett till och med sex år.
Lika med anstiftare av stämpling skall anses den som genom uppmaning
eller annorledes sökt förmå annan till förräderi, varom ovan sägs, så ock den
som i syfte att komma sådant förräderi åstad av främmande makt mottagit
penningar eller annat understöd eller eljest trätt i förbindelse med sådan
makt.
25 §.
Den som i annat fall än förut sagts träder i samverkan med andra eller
t förbindelse med främmande makt för att förbereda, möjliggöra eller underlätta
högförräderi eller krigsförräderi, vilket framdeles må varda av honom
själv eller annan företaget, varde dömd till straffarbete i högst sex år.
Var faran ringa, må deltagare i företaget, som ej varit anstiftare eller ledare
därav, till fängelse dömas.
26 §.
Den som åtager sig att medverka vid spioneri eller som erbjuder sig därtill
eller som i sådant syfte mottager penningar av eller på annat sätt träder
i förbindelse med främmande makt, så ock den som söker förmå annan till
gärning som nu sagts, dömes högst till straffarbete i två år. Var fråga om
krigsspioneri, dömes till straffarbete från och med två till och med tio år.
27 §.
Den som, när brott, varom i 6 eller 8 § sägs, är å färde eller blivit förövat,
hyser eller döljer gärningsmannen, dömes, där han ej för delaktighet i dennes
brott förskyllt strängare straff, till straffarbete från och med två till och
med sex år.
28 §.
Var som vet sådant brott, varom i någon av 1, 2, 6—14 eller 17—20 § sägs,
å färde vara och det ej i tid upptäcker, dömes till fängelse eller till straffarbete
i högst fyra år; om å brottet efter lag kan följa böter, må ock för
underlåtenhet att det upptäcka till böter dömas. Har han ej de skäl, varmed
han tilltror sig kunna den brottslige till gärningen binda; uppenbare då,
utan att nämna personen, de omständigheter som honom kunniga äro, eller
straffes som nyss är sagt. Ej skall någon av de i 3 kap. 11 § nämnda perso*
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
ner till straff efter denna paragraf fällas, där brottets upptäckande icke utan
angivelse till åtal kunnat ske.
29 §.
Där någon av främmande makt eller av någon som handlar i främmande
makts intresse mottagit penningar eller annat på sätt i 17 § andra stycket,
22 §, 24 § andra stycket eller 26 § förmäles, så ock där i annat fall någon,
som är förfallen till ansvar för brott, varom i detta kapitel sägs, för brottet
mottagit något av främmande makt eller dess undersåte, skall det mottagna
eller dess värde vara till kronan förverkat.
Föremål som begagnats för utförande av brott, som avses i detta kapitel,
eller som åstadkommits i samband med det brottsliga förfarandet må ock
förklaras förverkat till kronan. Ändå att ägaren eller annan ej fälles till
ansvar för brottet, må sådan egendom förklaras förverkad.
30 §.
Vad i 2 kap. 18 § stadgas om förlust av ämbete, tjänst eller annan allmän
befattning och örn obehörighet därtill skall ock gälla, där någon för
brott, som avses i detta kapitel, dömes till fängelse.
9 KAP.
7 §•
Förgriper sig någon med våld emot riksstyrelse, sorn, i de fall grundlagen
utsätter, i Konungens ställe regeringen förer, och sker brottet för att störa friheten
i sådan styrelses överläggningar eller beslut, eller att dess sammankomster
hindra; dömes till straffarbete på livstid eller från och med sex till
och med tio år: varder i det brott dråp å någon av styrelsens medlemmar
förövat, såsom i 14 kap. 3 eller 4 § sägs; dömes dråparen till straffarbete på
livstid. Innefattar gärningen förräderi; gäde vad därom i 8 kap. 2 § stadgat
är.
10 KAP.
14 §.
Var som, muntligen inför menighet eller folksamling, eller i skrift, den han
utspritt eller utsprida låtit, uppmanar till våld å person eller egendom eller
till annat brott, varde dömd till böter eller fängelse. Avsåg uppmaningen
brott, varå strängare straff än fängelse kan följa, eller voro eljest omständigheterna
synnerligen försvårande, då må till straffarbete i högst fyra år dömas.
Är den skyldige i följd av uppmaningen förfallen till straff för delaktighet
i brott, som därå följt, gälle vad i 4 kap. stadgas.
Där någon---1 mom. sägs.
Har någon---eller fängelse.
Vad i---åsyftade verkan.
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
25
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,
som ersättes genom bestämmelse i denna lag, skall denna i stället tillämpas.
Förslag
till
Lag
om ändring i lissa delar av strafflagen för krigsmakten.
Härigenom förordnas, att 8, 29, 59, 127, 133, 134 och 150 §§ strafflagen
för krigsmakten1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt
att i lagen skall införas en ny paragraf, betecknad 134 a §, av följande lydelse:
8 §■
Denna lag skall ock tillämpas å envar, ändå att han icke lyder därunder,
därest han inom riket, å krigsskådeplats utom riket eller å område, som av
krigsmakten ockuperats, begår brott, som sägs i 133, 134, 137, 138, 141, 143,
149, 166, 167, 182 eller 183 §.
Svensk man, som ej lyder under lagen, skall likväl vara underkastad straff
efter densamma för brott, som avses i 134 a §.
29 §.
Officer eller---tid dömas.
Begår krigsman, som hör till det vid krigsmakten fast anställda manskap,
brott, därför han dömes till straffarbete eller svårare straff eller jämlikt 8
kap. allmänna strafflagen till fängelse, skall han av vederbörande befälhavare
skiljas från sin anställning vid krigsmakten; dock må, då tiden för
ådömt straffarbete ej uppgår till sex månader eller till fängelse dömes och
brottet ej är sådant, att den skyldiges medborgerliga anseende därigenom
fläckas eller spilles, på befälhavaren bero att bibehålla honom vid berörda
anställning.
Har officer---fullo undergången.
59 §.
Krigsman, som genom stympning eller annorledes uppsåtligen gör sig
oduglig till uppfyllande under längre eller kortare tid av den tjänstgöringsskyldighet
som skolat av honom fullgöras, straffes med fängelse eller straffarbete
i högst två år.
1 Senaste lydelse, se beträffande 29 § 1936: 215, beträffande 127 § 1939: 723 och beträffande
133 § 1936: 329.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
Söker krigsman undandraga sig sådan tjänstgöringsskyldighet genom att
föregiva sjukdom eller genom annat svikligt förfarande, dömes till fängelse
eller straffarbete i högst två år eller, där brottet är ringa, till disciplinstraff.
127 §.
Begår någon brott, som omförmäles i 8 kap. allmänna strafflagen, då
skall, där ej för den gärning ansvar är i denna lag särskilt utsatt, vid straffets
bestämmande efter allmän lag brottet anses vara begånget under försvårande
omständigheter.
133 §.
Begår någon brott, som omförmäles i 8 kap. allmänna strafflagen, straffes,
där ej för den gärning ansvar är i denna lag särskilt utsatt, efter allmän
lag; dock må, där straffarbete antingen på livstid eller i tio år är utsatt såsom
högsta straff för brottet, dömas i förra fallet till dödsstraff och i det senare
till straffarbete på livstid. Förövas brottet av någon som lyder under
strafflagen för krigsmakten, vare det vid straffets bestämmande ansett såsom
försvårande omständighet.
134 §.
Gör någon sig skyldig till krigsspioneri, varom stadgas i 8 kap. 8 § allmänna
strafflagen, miste livet eller dömes till straffarbete på livstid eller från
och med sex till och med tio år; dock må i fall som i 2 mom. av nämnda paragraf
sägs, där faran var ringa, tiden för straffarbetet nedsättas till två år.
Utländsk man, som tillhör krigförande fientlig avdelning och å krigsmaktens
operationsområde gör sig skyldig till krigsspioneri, skall dömas till ansvar
därför endast om han hemligen eller under falsk förevändning inhämtar
eller söker inhämta upplysningar i avsikt att meddela dem åt fienden;
dock må han ej fällas lill straff för annat krigsspioneri än det, vari han
gripes.
134 a §.
Den som vid krig bär vapen mot riket eller eljest gör tjänst vid fiendens
krigsmakt, miste livet eller dömes till straffarbete på livstid; äro omständigheterna
synnerligen mildrande, må till straffarbete från och med sex till och
med tio år dömas.
150 §.
Vet någon brott, som i 134 a, 135, 136, 137, 144 eller 149 § sägs, å färde
vara och det ej i tid upptäcker; gälle vad för dylik underlåtenhet i fråga om
förräderi i allmän lag stadgas.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
27
Förslag
till
Lag
med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Konungen eller enligt Konungens bemyndigande vederbörande militära
befälhavare må utfärda förbud för obehöriga att beträda anläggning, inrättning,
fartyg, luftfartyg eller område som tillhör försvarsväsendet eller nyttjas
av detsamma eller för dess räkning, eller att närvara vid krigsmaktens
företag, övningar eller försök, eller att av eller inom sådana anläggningar,
inrättningar, fartyg, luftfartyg eller områden eller av sådana företag, övningar
eller försök taga fotografier eller göra avbildningar eller beskrivningar
eller att inom sådana anläggningar, inrättningar, fartyg, luftfartyg eller
områden innehava sprängämnen.
2 §•
Konungen eller enligt Konungens bemyndigande vederbörande länsstyrelse
må utfärda förbud, som i 1 § avses, i fråga om anläggning, inrättning, fartyg,
luftfartyg eller område, som eljest är av betydelse för försvarsväsendet.
Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga
av krig föranledda förhållanden må förbud på sätt i första stycket
sägs utfärdas jämväl i fråga om anläggning, inrättning, fartyg, luftfartyg
eller område, som är av betydelse för folkförsörjningen.
3 §•
Under förhållanden, varom i 2 § andra stycket sägs, må Konungen avdela
särskilda säkerhetsområden, i fråga om vilka förbud, som i 2 § avses, enligt
Konungens bemyndigande må i stället för av länsstyrelse utfärdas av vederbörande
militära befälhavare. Såsom säkerhetsområde skall jämväl anses
krigsskådeplats.
Konungen må ock under sådana förhållanden utfärda förbud mot att utan
särskilt tillstånd taga fotografier eller göra avbildningar eller beskrivningar
av militära trupper, krigsmateriel eller dylikt även i andra fall än i 1 och
2 §§ avses.
4 §.
Bryter någon mot förbud, varom i 1, 2 eller 3 § sägs, dömes till dagsböter
eller fängelse.
Lag samma vare, där någon genom förklädnad eller genom att lämna
oriktig uppgift örn sina personliga förhållanden eller eljest svikligen berett
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
sig tillträde till anläggning, inrättning, fartyg, luftfartyg eller område eller
tillfälle att närvara vid företag, övningar eller försök, som i 1 § sägs.
5 §•
Sjömätning eller lodning vid rikets kuster eller i därtill hörande skärgårdar,
farleder eller hamnar må endast ske med tillstånd enligt vad av Konungen
stadgas. Den som häremot bryter dömes till dagsböter eller fängelse i
högst sex månader. Vad sålunda är sagt äge dock ej tillämpning, om någon
utför lodning, som erfordras för framförande eller säkerställande av fartyg,
varå han befinner sig, eller om lodning i hamn verkställes på föranstaltande
av vederbörande hamnmyndighet.
6 §.
Fotografier, avbildningar, beskrivningar eller mätningsuppgifter, tillkomna
under förfarande, vilket enligt denna lag är förbjudet, jämte för fotografiernas
tagande samt avbildningarnas, beskrivningarnas eller mätningarnas
verkställande använda apparater och materiel ävensom sprängämnen, vilka
någon innehaft i strid mot förbud som utfärdats enligt lagen, må förklaras
förverkade till kronan. Ändå att ägaren eller annan ej fälles till ansvar för
överträdelse av denna lag, må sådan egendom förklaras förverkad.
7 §•
Böter som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Genom lagen
upphäves lagen den 9 maj 1913 (nr 48), innefattande vissa bestämmelser till
skydd för hemligheter av betydelse för rikets försvar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
29
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 22
april 19A0.
Närvarande:
justitieråden Eklund,
Lawski,
von Steyern,
regeringsrådet Hjärne.
Enligt lagrådet den 20 april 1940 tillhandakommet utdrag av protokoll över
justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 12 april 1940, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade
förslag till
1) lag om ändrad lydelse av 8 kap. samt 9 kap. 7 § och 10 kap. 14 § strafflagen;
2)
lag örn ändring i vissa delar av strafflagen för krigsmakten; samt
3) lag med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av revisionssekreteraren Olof Thulin.
Lagrådet fann förslagen icke föranleda erinran i vidare mån än som framgår
av följande yttranden.
Förslaget till lag om ändrad lydelse av 8 kap. samt 9 kap. 7 § oell 10
kap. 14 § strafflagen.
8 KAP.
Enligt § 110 regeringsformen skall, där någon försöker att våldföra riksdagen,
dess kamrar eller utskott eller någon enskild riksdagsman, eller störa
friheten i deras överläggningar och beslut, sådant vara ansett som förräderi.
Med den omläggning av terminologien som skett i förslaget blir det ej längre
otvetydigt, att det i omförmälda paragraf beskrivna brottet skall bestraffas
såsom högförräderi. Det bör därför tagas under övervägande om ej i tydlighetens
intresse ordet »förräderi» borde utbytas mot termen »högförräderi».
Framhållas må vidare, att av stadgandets ordalag väl framgår att försök till
sådant förräderi som där sägs skall, likasom vid andra former av högförräderibrott,
straffas lika med det fullbordade brottet, men att däremot ordalagen
icke omfatta stämpling till förräderi av här omförmält slag. Det synes önskvärt
att genom en ändring i nämnda grundlagsregel sådan stämpling angives
såsom straffbar.
2 §■
Förevarande paragraf innehåller bestämmelser om straff för den som
söker beröva Konungen liv eller frihet eller ock söker genom uppror eller
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 217.
eljest med våldsamma medel — under vilket uttryck lärer kunna innefattas
jämväl hot om våld — eller med hjälp av främmande makt medverka till att
upphäva eller ändra någon av rikets grundlagar eller till att framtvinga eller
förhindra någon åtgärd i rikets inre eller yttre styrelse. Vad sålunda skall
gälla rörande angrepp mot Konungens liv eller frihet bör enligt lagrådets
mening äga motsvarande tillämpning i fråga om regent, som lagligen är satt
i Konungens ställe. En regent kan på samma sätt som Konungen anses vara
bärare av statsmakten. Ett angrepp mot regentens liv och frihet har därför
den karaktär av en mot själva staten riktad handling, som är utmärkande
för högförräderiet. På grund härav hemställer lagrådet om sådan ändring av
paragrafen, att den utvidgas till att omfatta fall som nu sagts.
6 §•
I gällande lag motsvaras denna paragraf av 6 och 9 §§. I den förra av dessa
likställes förfarande, som riktar sig mot en med riket i krig förbunden makt,
med förfarande varigenom riket omedelbart skadas. Även enligt förslaget
avses att handlingar, som närmast angripa en bundsförvant, skola komma i
betraktande, vilket anses följa av att de medelbart kunna hava menliga
verkningar för rikets försvarsmakt. Då det synes angeläget att svensk strafflag
blir tillämplig även på sådana gärningar, som medföra eller kunna medföra
en väsentlig skada för en förbunden makt men vilkas återverkningar på
den svenska krigsmakten måste sägas understiga vad som förutsättes för lagrummets
tillämplighet, hemställes örn sådan jämkning, att med riket i krig
förbunden makt likställes med riket. Att utsträcka stadgandets tillämplighet
till att gälla brott mot förbunden makt, då krig hotar men ännu ej utbrutit,
torde ej vara erforderligt. Iakttages denna hemställan, bliva jämväl de paragrafer
som anknyta till den förevarande, t. ex. 7, 23, 24, 25, 27 och 28, tilllämpliga
på brott mot bundsförvant.
Det i andra stycket behandlade fallet rymmes inom brottsbeskrivningen i
första stycket och torde ha gjorts till föremål för särskild behandling endast
för att giva uttryck åt den inskränkning i utlännings straffbarhet, som skall
gälla i detta fall. Det synes under sådana förhållanden riktigare att upptaga
fallet bland exemplen i första stycket samt att i andra stycket stadga, att
utländsk man ej må dömas till straff för det han annorstädes än inom riket
eller å krigsskådeplats utom riket medverkat till att åt fienden anskaffa krigsfolk
eller understöd med penningar eller förnödenheter.
8 och 10 §§.
Under åberopande av vad vid 6 § anförts hemställes, att de förfaranden
som angivas i 8 § straffbeläggas, även då de rikta sig mot en med riket i krig
förbunden makt.
Det lärer vara avsett, att brottsbeskrivningen i senare delen av 8 § andra
stycket och i 10 § andra stycket skall omfatta lämnande av oriktiga uppgifter,
vare sig uppgiftslämnaren vet att meddelandet är osant eller ej. För att tydligare
utmärka vad sålunda avses torde uttrycket »falsk» böra utbytas mot
»oriktig».
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
31
18 och 19 §§.
Uppenbarligen avses att i 19 § straffbelägga där omnämnda åtgärder allenast
såvitt de avse äkta handling. Detta bör komma till uttryck i lagtexten,
exempelvis på det sätt att stadgandet örn falsk handling i första stycket andra
punkten av 18 § upptages såsom särskilt stycke i paragrafen och att 19 § angles
gälla handling som omtalas i 18 § första stycket.
22 §.
Liksom i förevarande paragraf bör i de fall, som avses i 17 § andra stycket,
24 § andra stycket och 26 §, med främmande makt likställas den som handlar
i främmande makts intresse. Enklast kan detta ske genom att i förevarande
paragraf — liksom i de tre nyss angivna — endast främmande makt
nämnes och efter 28 § införes en ny paragraf, vari stadgas, att vad i 17 §
andra stycket, 22, 24 och 26 §§ sägs örn främmande makt skall gälla jämväl
den som handlar i främmande makts intresse.
23 och 24 §§.
Enligt 23 § i förslaget skall vid försök till brott, som avses i 6 § (krigsförräderi),
ansvar ej inträda, om gärningsmannen frivilligt förhindrat brottets
fullbordan. Stämpling till sådant brott skall däremot enligt 24 § första
stycket straffas, även om gärningsmannen av egen drift avstått från att
fullfölja sitt brottsliga uppsåt. Detsamma skall enligt 24 § andra stycket
gälla beträffande vissa andra förberedelser till krigsförräderi. Den, som
genom uppmaning eller annorledes sökt förmå annan till dylikt förräderi
eller i syfte att komma krigsförräderi åstad av främmande makt mottagit
penningar eller annat understöd eller eljest trätt i förbindelse med sådan
makt, skall sålunda straffas ändå att han frivilligt trätt tillbaka.
Då försök till krigsförräderi såsom regel lärer föregås av förberedelse som
avses i 24 §, är vad 23 § innehåller om straffrihet vid frivilligt tillbakaträdande
i de flesta fall ägnat att missleda. Tillräcklig anledning torde emellertid
näppeligen föreligga att, i motsats till vad som även enligt förslaget
skall gälla vid högförräderi och till vad i 8 kap. 7 § strafflagen nu stadgas
om militärt landsförräderi, medgiva fullständig straffrihet i ifrågavarande
fall. Väl ligger det i sakens natur, att ett frivilligt tillbakaträdande, särskilt
om det förbindes med en anmälan hos polis- eller åklagarmyndighet,
är en i hög grad förmildrande omständighet. Men därtill bör hänsyn lämpligen
tagas på det sätt, att straffets minimum bestämmes till böter (jfr 8
kap. 7 § strafflagen). Har försöket föregåtts av stämpling eller annan förberedelse
som i 24 § sägs, kan naturligtvis för försöket ej dömas till lägre
straff än där stadgas.
I enlighet med det anförda hemställes, att i 23 § för försök till brott, som i
6 § sägs, generellt stadgas ett straff av högst straffarbete i tio år. Iakttages
denna hemställan, bör 24 § göras tillämplig endast i de fall, då förräderiet ej
kommit till försök.
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 217.
29 §.
Jämlikt denna paragraf skola penningar eller annat, som någon för brott
enligt 8 kap. strafflagen mottagit av främmande makt eller av någon som
i egenskap av utländsk undersåte eller eljest handlar i främmande makts intresse,
vara förverkade. De sakkunniga hava i sitt betänkande (s. 84) anfört
synnerligen starka skäl för att vad som mottagits för sådant brott skall förklaras
förverkat. De hava emellertid uttalat att man, av hänsyn till att ämnet
i svensk rätt icke är reglerat genom allmänna bestämmelser, måste framgå
med stor försiktighet och av denna anledning begränsat stadgandets tillämpning
till egendom som mottagits från utländskt håll.
Visserligen kommer stadgandet sådant det föreslagits att träffa de viktigaste
fallen. Sakligt sett finnes dock ej anledning att begränsa stadgandets
omfattning. De i motiven åberopade skälen för påföljdens införande äga
sin fulla giltighet oavsett var det mottagna har sitt ursprung. Även praktiska
synpunkter tala för att giva stadgandet en generell tillämpning. Det
kan nämligen i vissa fall, såsom när mellanhand använts, bliva svårt att
påvisa de mottagna medlens ursprungliga källa.
Med hänsyn till det anförda och då vad de sakkunniga uttalat om bristen
på enhetlig reglering av förverkandepåföljden i vår lagstiftning icke synes
i detta sammanhang böra tillmätas avgörande betydelse, hemställer lagrådet
om sådan ändring av paragrafen att den göres tillämplig oavsett varifrån
det mottagna kommit. Lämpligen kan ändringen ske så, att i första
stycket angives att vad någon, som är förfallen till ansvar för brott varom i
detta kapitel sägs, mottagit eller dess värde skall vara förverkat till kronan.
Förslaget till lag om ändring i vissa delar av strafflagen för krigsmakten.
8 §•
Underlåter någon, som icke är underkastad strafflagen för krigsmakten,
att upptäcka brott som avses i 150 §, skall han straffas endast i den mån
hans förfarande är straffbelagt enligt 8 kap. allmänna strafflagen. Jämlikt
förevarande paragraf, jämförd med 133 §, skall i sådant fall strafflagen
för krigsmakten tillämpas å honom. Den begränsning av giltigheten av 150 §,
som sålunda gäller, synes knappast motiverad och kan i praktiken medföra
vissa svårigheter. Det hemställes därför, att brott, som i 150 § sägs, upptages
bland de i förevarande paragraf uppräknade brotten.
127 §.
Verkan av att den, som begår brott mot 8 kap. allmänna strafflagen, lyder
under strafflagen för krigsmakten, bör vara att denna omständighet betraktas
såsom försvårande och icke att brottet anses begånget under försvårande
omständigheter. Lagrådet hemställer, att stadgandet jämkas i enlighet härmed.
Ur protokollet:
G. Lindencrona.
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
33
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 26 april 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Effei gemensam beredning nied cheferna för försvars- och socialdepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, lagrådets
den 22 april 1940 avgivna utlåtande över de den 12 april 1940 till lagrådet
remitterade förslagen till lag om ändrad lydelse av 8 kap. samt 9 kap.
7 § och 10 kap. 14 § strafflagen, lag om ändring i vissa delar av strafflagen
för krigsmakten samt lag med vissa bestämmelser till skydd för försvaret
m. m,
Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden:
»Lagrådet har i sitt yttrande över förslaget till lag om ändrad lydelse av
8 kap. samt 9 kap. 7 § och 10 kap. 14 § strafflagen ifrågasatt ändring av
stadgandet i § 110 regeringsformen om försök att våldföra riksdagen m. m.
Denna fråga torde böra upptagas i sammanhang med det förslag till ändringar
i tryckfrihetsförordningen som de sakkunniga framlagt.
I enlighet med lagrådets hemställan har 2 § utvidgats till att även omfatta
det fall att någon söker beröva regent, som lagligen är satt i Konungens
ställe, liv eller frihet.
Beträffande bestämmelserna i 6 och 8 §§ har lagrådet hemställt örn sådan
jämkning, att även gärningar som rikta sig mot en med riket i krig förbunden
makt måtte straffbeläggas. I 6 § av gällande lag bestraffas
krigsförräderi om det riktar sig mot en med riket i krig förbunden
makt. De sakkunniga lia icke ansett erforderligt att särskilt angiva, att
krigsförräderibrott även kunna begås genom handlingar, som i första hand
rikta sig mot sådan makt. Att så är förhållandet ansågs nämligen vara
uppenbart under förutsättning att handlingen vore av den beskaffenhet,
att den kunde skada den svenska krigsmaktens ställning. Lagrådet har
ansett angeläget, att svensk strafflag bleve tillämplig på sådana gärningar,
sorn medförde eller kunde medföra en väsentlig skada för en med riket
i krig förbunden makt men vilkas återverkningar på den svenska krigsmakten
måste sägas understiga vad som förutsattes för tillämpningen av
0 och 8 §§ av förslaget. Med iakttagande av lagrådets hemställan har i
bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 217. 3
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 217.
ett nytt andra stycke av 6 § och i ett tredje stycke av 8 § upptagits föreskrift
av innebörd att med riket i krig förbunden makt likställes med riket.
I övrigt har 6 § undergått omredigering på sätt lagrådet hemställt. I 8 §
andra stycket och 10 § andra stycket har i enlighet med lagrådets yrkande
ordet ''falsk’ utbytts mot ''oriktig''.
På sätt lagrådet hemställt lia orden ''eller av någon som handlar i främmande
makts intresse’ utgått ur 22 § och såsom en ny 29 § upptagits föreskrift
om att vad i 17 § andra stycket, 22, 24 och 26 §§ sägs örn främmande
makt skall gälla jämväl den som handlar i främmande makts intresse. De
i det remitterade förslaget såsom 29 och 30 §§ betecknade stadgandena ha
erhållit numren 30 och 31.
De av lagrådet mot 23 och 24 §§ framställda erinringarna ha iakttagits.
Straff för försök till brott, som i 6 § sägs, skall sålunda följa även vid frivilligt
tillbakaträdande, varjämte straffet bestämts till högst straffarbete
i tio år. Tillika har tillämpningsområdet för 24 § begränsats till det fall.
att gärningen ej kommit till högförräderi eller krigsförräderi eller försök
därtill.
Lagrådet har vidare anmärkt, att stadgandet i 29 § första stycket örn förverkande
av från utländskt håll mottagna penningar eller annat bör göras
tillämpligt, oavsett varifrån det mottagna kommit. Med iakttagande av
denna anmärkning torde bestämmelsen böra avse vad någon som är förfallen
till ansvar för brott, varom i kapitlet sägs, för brottet mottagit eller
dess värde.
I 24 och 26 §§ ha slutligen vidtagits vissa formella jämkningar.
Beträffande förslaget till lag om ändring i vissa delar av strafflagen för
krigsmakten ha likaledes verkställts de ändringar, varom lagrådet hemställt.
Sålunda har i 8 § första stycket upptagits hänvisning jämväl till 150 §,
varjämte 127 § undergått en formell jämkning.
I 3 och 4 §§ av förslaget till lag med vissa bestämmelser till skydd för
försvaret m. m. ha vidtagits vissa formella jämkningar.»
Föredraganden hemställer härefter, att de i enlighet med vad förut anförts
jämkade förslagen till lag örn ändrad lydelse av 8 kap. samt 9 kap. 7 §
och 10 kap. 14 § strafflagen, lag örn ändring i vissa delar av strafflagen för
krigsmakten samt lag med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sigrid Linders.
Stockholm 1940. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
40H07