Kungl. Maj.ts proposition nr 21
x
Nr 21.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 48 och 149 §§ lagen den 25
maj 1917 (nr 257) örn försäkringsrörelse; given Stockholms
slott den 19 januari 1940.
Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid
fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 48 och 149 §§ lagen
den 25 maj 1917 (nr 257) om försäkringsrörelse.
GUSTAF.
Fritiof Domö.
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 21.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 21.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 48 och 149 §§ lagen den 25 maj 1917
(nr 257) om försäkringsrörelse.
Härigenom förordnas, att 48 och 149 §§ lagen den 25 maj 1917 örn försäkringsrörelse1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
48 §.
Jämte vad i bokföringslagen är stadgat gäde i avseende å upprättande av
försäkringsaktiebolags balansräkning:
1) Bolagets tillgångar---eller anskaffande.
2) Andra tillgångar---att avlämna.
3) Osäkra fordringar---fordringar avskrivas.
4) Under förutsättning, att de värdehandlingar, i vilka försäkringsfond
jämlikt 215 eller 216 § eller premieåterbäringsreserv redovisas, beräknas kunna
å tider, som med hänsyn till beskaffenheten av bolagets förbindelser prövas
tillfredsställande, förvandlas i penningar till belopp motsvarande det
bokförda värdet, må värdehandling, som vid räkenskapsårets slut användes
till redovisning av sådan fond, kunna, utan hinder av vad under 1) stadgas,
upptagas till samma värde som i näst föregående balansräkning eller, där
värdehandlingen förvärvats eller anskaffats under räkenskapsåret, till det belopp,
som motsvarar kostnaderna för dess förvärvande eller anskaffande.
5) Fast egendom---föregående balansräkning.
6) De belopp---sig angivas.
7) Förvärvad egen---som tillgång.
8) De vid---följande år.
Där enligt---inom linjen.
149 §.
Jämte vad i bokföringslagen är stadgat gäde i avseende å upprättande av
ömsesidigt försäkringsbolags balansräkning:
1) Bolagets tillgångar---eller anskaffande.
2) Andra tillgångar---att avlämna.
3) Osäkra fordringar---fordringar avskrivas.
4) Under förutsättning, att de värdehandlingar, i vilka försäkringsfond
1 Senaste lydelse av 48 § se S. F. S. 1937:524.
Kungl. Maj:ts proposition nr 21.
3
jämlikt 215 eller 216 § eller premieåterbäringsreserv redovisas, beräknas kunna
å tider, som med hänsyn till beskaffenheten av bolagets förbindelser prövas
tillfredsställande, förvandlas i penningar till belopp motsvarande det
bokförda värdet, må värdehandling, som vid räkenskapsårets slut användes
till redovisning av sådan fond, kunna, utan hinder av vad under 1) stadgas,
upptagas till samma värde som i näst föregående balansräkning eller, där
värdehandlingen förvärvats eller anskaffats under räkenskapsåret, till det
belopp, som motsvarar kostnaderna för dess förvärvande eller anskaffande.
5) Fast egendom---föregående balansräkning.
6) De belopp---bland skulderna.
7) De vid---följande år.
Där enligt---inom linjen.
Denna lag träder omedelbart i kraft och skall äga tillämpning jämväl i avseende
å därefter upprättad balansräkning för det räkenskapsår, som gått
till ända närmast före ikraftträdandet.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 21.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
12 januari 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Quensel, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Domö.
Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför
chefen för handelsdepartementet, statsrådet Domö:
Jag torde få anmäla uppkommen fråga örn viss ändring i gällande bestämmelser
rörande upprättande av försäkringsbolags balansräkning.
I skrivelse till försäkringsinspektionen den 12 december 1939 har svenska
livförsäkringsbolags förening hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för åstadkommande
av sådan ändring i stadgandena under 48 § 4) och 149 § 4) lagen
den 25 maj 1917 om försäkringsrörelse, att nämnda stadganden erhölle följande
lydelse:
Under förutsättning, att de värdehandlingar, i vilka försäkringsfond jämlikt
215 eller 216 § eller premieåterbäringsreserv redovisas, beräknas kunna
å tider, som med hänsyn till beskaffenheten av bolagets förbindelser prövas
tillfredsställande, förvandlas i penningar till belopp motsvarande det bokförda
värdet, må värdehandling, som vid räkenskapsårets slut användes till
redovisning av sådan fond, kunna, utan hinder av vad under 1) stadgas,
upptagas till samma värde som i näst föregående balansräkning eller, där
värdehandlingen förvärvats eller anskaffats under räkenskapsåret, till det
belopp, som motsvarar kostnaderna för dess förvärvande eller anskaffande.
Alternativt har föreningen föreslagit ändring av den i bolagens grunder
stadfästa regeln för premiereservens beräkning därhän, att sådan nedskrivning
av värdehandlingar, som föranletts av förändringar i ränteläget, skulle
berättiga till motsvarande sänkning av premiereserven.
Till stöd för berörda förslag har föreningen anfört i huvudsak följande:
Den allmänna regeln för bokföring av försäkringsbolags tillgångar förekommer
under 48 § 1) och 149 § 1) lagen den 25 maj 1917 om försäkringsrörelse
och anger, att tillgångarna ej må upptagas vare sig över sina verkliga
värden eller till högre belopp än som motsvarar kostnaderna för deras
förvärvande eller anskaffande. Från denna föreskrift är bland annat gjort
det undantaget, som omförmäles under 4) i samma paragrafer. Detta undantag
innebär, under viss i momentet angiven förutsättning, att värdehandlingar,
i vilka försäkringsfond jämlikt 215 eller 216 § eller premieåterbäjingsreserv
redovisas och jämväl näst föregående år redovisats, må kunner
upptagas till samma värde som i näst föregående "Färänsräkning. Anled
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 21.
5
ninyen till att man medgivit nämnda undantag är den omständigheten, att
de tillgångar, vari sagda fonder redovisas, endast i mindre grad behöva vara
likvida. Man har, med andra ord, beträffande de ifrågavarande tillgångarna
ansett det vara förenligt med trygghetens krav att icke låta sådana förändringar
i marknadsvärdet, som kunna vara av övergående natur, föranleda
nedskrivningar.
De angivna lagbestämmelsernas tillämpning leder emellertid under nu
rådande förhållanden på penningmarknaden till icke önskvärda konsekvenser.
Under de senare åren har den undan för undan vikande räntan haft till
följd att försäkringsbolagen måst vidtaga särskilda åtgärder för att anpassa
sig efter ränteläget. Den räntefot, som i de av Konungen stadfästade grunderna
fastställts för beräkning av premiereserven, har under de fem senaste
åren upprepade gånger sänkts. En följd härav har blivit, att de äldre premiereserverna
måst omräknas efter lägre räntefot. Den på grund härav erforderliga
ökningen av premiereserverna har fördelats på en övergångstid av
upp till femton år.
Ehuru den nu inträffade förändringen i ränteläget ytterst innebär en konsolidering
av bolagens ställning, kommer det oaktat, om man bibehåller nu
gällande bestämmelser, den bokmässiga balansen att visa motsatt förhållande
därigenom, att man samtidigt tvingas att till följd av övergångsbestämmelserna
höja premiereservens skuldpost och att till följd av ränteläget nedskriva
tillgångarna. Nuvarande nedskrivningsregler gälla dels under räkenskapsåret
förvärvade ''öTdigätioner, dels även sådana äldre obligationer, som
icke använts för redovisning av försäkringsfond eller premieåterbäringsreserv.
um~premieåterbäringsreservens redovisning i särskilda värdehandlingar
finnas föreskrifter endast för de blandade bolagen. I den mån övriga livförsäkringsbolag
på eget initiativ prestera en särskild redovisning av tillgångar
motsvarande premieåterbäringsreserven få bestämmelserna under 4) naturligtvis
tillämpning även för dem.
Den bästa lösningen av ovannämnda spörsmål torde vara att åvägabringa
en lagändring. För att icke föregripa en mera allmän revision av lagen om
försäkringsrörelse har föreningen inskränkt förslaget till lagändring så, att
detsamma icke blivit mera omfattande än den nu rådande situationen kräver.
Föreningen föreslår därför icke någon lättnad i bolagens allmänna
skyldighet att bokföra tillgångarna efter verkliga värdet utan endast en ändrad
lydelse av undantagsbestämmelserna under 4). Mot själva tankegången
i detta moment finner föreningen icke anledning att göra någon erinran.
Föreningen föreslår endast en ny utformning, som gör bestämmelsernas t i 11 -lämpning mindre snäv. Denna utformning står i överensstämmelse med det
norska lagförslag i fråga om tillsynslagstiftning, som förelegat sedan 1937.
Vid upprättande av förslaget till lagändring har föreningen beaktat likviditetskravet
i gällande lag. Detta likviditetskrav innebär, att avvikelse från
verkliga värdet icke får ske i Vidare nian än att obligationerna beräknas kunna
å t ider,“sorn med hänsyn till beskaffenheten av bolagets förbindelser prövas^tittfredsställande,
förvandlas r penningar till belopp motsvarande bok:
förda värdet. En svaghet i denna likviditetsregel kan synas vara, att storleken
av de likvida medel, som kunna komma att tågås i anspråk för återköp
och belåning av försäkringsbrev, icke kan förutberäknas. Ett korrektiv
härutinnan utgör emellertid bolagens möjlighet att genom förändringar av
räntefoten reglera efterfrågan på livförsäkringslån.
Med anledning av rådande kursliige å obligationer är det angeläget, att
lagändringen åvägabringas så tidigt, alt densamma kan komma att tillämpas
å boksluten för räkenskapsåret 1939. Skulle detta emellertid icke låta sig
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 21.
göra, kan man såsom ett modus vivendi också tänka sig att ändra grunderna
för premiereservens beräkning. Med anledning härav har föreningen upprättat
förslag till ändring i nämnda grunder, avsett att, om en omedelbar
lagändring icke låter sig genomföra, rekommenderas bolagen för ansökan
om stadfästelse.
Förslaget innebär en modifikation av den i grunderna fastställda regeln
för premiereservens beräkning på så sätt, att nedskrivning av värdehandlingar,
som föranletts av förändringar i ränteläget, bör medföra motsvarande
sänkning av premiereserven. En sänkning av denna fond är i själva verket
en återgång till högre räntefot utan att man bundit premiereservens beräkning
vid en sådan. Vidare innebär förslaget, att man vid premiereservens
bestämmande skall taga hänsyn till uppskrivning av värdehandlingar, så att
örn uppskrivning ägt rum med visst belopp, premiereserven bestämmes lika
mycket högre.
Förslaget till grundändring är till sin omfattning överensstämmande med
förslaget till lagändring genom att bestämmelserna endast avse värdehandlingar,
vari försäkringsfonden och premieåterbäringsreserven redovisas.
De föreslagna jämkningarna i premiereserven böra för de olika bolagen
hänföra sig till den tid, som för varje bolag är bestämd för övergång till
lägre räntefot.
Försäkringsinspektionen, som med utlåtande den 30 december 1939 överlämnat
föreningens framställning till Kungl. Maj:t, bär för egen del anfört
följande:
Den sänkning av räntenivån, som fortgått under de senare åren, har medfört,
att de försäkringsbolag, vilkas rörelse omfattar livförsäkring och brandförsäkring
för all framtid, varit nödsakade att övergå till en lägre räntefot
— i regel 3 procent — vid beräkning av premiereserven för äldre försäkringsbestånd.
Detta har i sin tur föranlett skyldighet för bolagen att verkställa
en högst betydande ökning av ifrågavarande reserver — i runt tal med
260 miljoner kronor. I enlighet med av Kungl. Majit stadfästa grunder
skall ökningen av premiereserven hos flertalet av bolagen ske under loppet
av viss period. Under de senaste månaderna av 1939 har en väsentlig höjning
av räntenivån ägt runi.
De förskjutningar i räntenivån, som ovan berörts, hava sålunda försatt
bolagen i en egenartad situation. Ä ena sidan har de senaste årens sjunkande
räntenivå tvingat till betydande ökning av bolagens premiereserver,
alltså en ökning av balansräkningarnas skuldsida. Å andra sidan hava på
grund av den under de senaste månaderna inträdda räntestegringen marknadsvärdena
å obligationer i avsevärd mån sjunkit, varigenom bolagen till
följd av huvudregeln i 48 och 149 §§ lagen örn försäkringsrörelse ställts inför
nödvändigheten att företaga betydande avskrivningar, innebärande en
minskning av balansräkningarnas tillgångssida. Visserligen äga bolagen
enligt 4) av nämnda paragrafer att under viss förutsättning upptaga tillgång,
som användes och jämväl nästföregående år använts till redovisning av
försäkringsfond eller premieåtefbäringsreserv, lill samma- värde som i nästföregående
års balansräkning, men då bolagen i många fall dels under innevarande
år inköpt stora obligationsposter efter vid tidpunkten för inköpen
gällande höga marknadskurser, dels redan föregående år innehaft efter
dylika kurser bokförda värdehandlingar, som icke använts för sådan redovisning,
kommer i nuvarande situation tillämpning av nämnda huvudregel
att drabba bolagen synnerligen hårt.
Till följd av gällande lagstiftning tvingar såväl räntesänkningen som räntehöjningen
bolagen att redovisa en försämrad ekonomisk ställning — en
Kungl. Maj:ts proposition nr 21.
7
oegentlig situation, helst som den inträffade räntestegringen i realiteten förbättrat
deras ställning. Vad likviditetsfrågan angår, hava nämligen bolagen
på nuvarande utvecklingsstadium icke behov av att förevarande fonder
i någon större utsträckning redovisas med likvida tillgångar, då även
en av utomordentliga förhållanden framkallad stark ansvällning av likviditetsbehovet
beräknas kunna täckas dels av de årligen inflytande kontanta
medel, vilka under nu rådande förhållanden med i stort sett normal dödlighet
och normal belåning av livförsäkringsbrev åtgå till ökning av fonderna,
dels av medel, som frigöras genom successiv inlösning av obligationer
eller i övrigt av hos bolagen upptagna lån. Det väsentliga beträffande bolagens
tillgångar är att de giva en ränteavkastning, som minst motsvarar den
räntefot, vilken enligt grunderna skall tillämpas vid premiereservens beräkning.
Inspektionen har övervägt, huruvida det under 1) av 48 och 149 §§ använda
uttrycket »verkliga värden» skulle kunna tolkas såsom innebärande
något annat än marknadsvärdena, i vilket fall det kunde anses ligga inom
inspektionens befogenhet att medgiva bolagen att uppföra efter utgången av
nästföregående räkenskapsår inköpta obligationer till högre kurser, i den
mån dessa obligationers ränteavkastning lämnade skäl härför. Härom
anförde inspektionen på sin tid följande:
»Då försäkringsinspektionen den 17 mars 1909 avgav yttrande över förslaget
till aktiebolagslag, var försäkringsinspektionen av den åsikten, att
föreskriften, att tillgångar ej finge upptagas över Verkliga värdet’, icke vore
att tolka så, att tillgångar ej i något fall finge upptagas över deras marknadsvärde.
Nämnda lagförslags senare behandling ilar.emellertid givit vid..,
handen, att föreskriften, som införts i såväl aktiebolagslagen som bank''
Jägeri, verkligen skall så tillämpas av aktiebolag och banker.»
Sagila förbållände föranledde inspektionen att för värdehandlingar, vilka
användas till redovisning av viss försäkringsfond, föreslå en särbestämmelse,
vilken efter omarbetning intogs under 4) av 48 och 149 §§. En sådan be
stämmelse
hade varit överflödig, därest med verkligt värde kunde förstås fi|t___
högre värde än marknadsvärdet, och man synes därför nödgad draga den
__sluts als enir ätt ''lagstiftaren ansell verkligt värde liktydigt med marknadsvärde.
Däremot har inspektionen icke alltid ansett sig behöva som verkfigTvarde
välja marknadsvärdet just vid räkenskapsårets utgång, därest sistnämnda
värde tillfälligtvis avvikit från vad som kunnat betraktas såsom
normalt marknadsvärde och en snar återgång till detta värde kunnat förväntas.
I nu förevarande situation har emellertid inspektionen icke ansett
sig kunna giva nämnda lagrum eu sådan tillämpning, då det icke föreligger
några påtagliga skäl alt räkna med en snar återgång till den låga räntenivå,
som rådde under innevarande års första hälft.
Beträffande stadgandet under 4) av 48 och 149 §§ anförde de sakkunniga,
vilka erhållit i uppdrag att omarbeta detta stadgande, i skrivelse den 10 juni
1916 följande:
»En förutsättning för alt premiereservens och premieåterbäringsreservens
tillgångar skola kunna bibehålla oförändrade bokföringsvärden, även örn
marknadsvärdena bliva lägre, är givetvis, att de vid sin inläggning i fonden
ej upptagits till för höga värden. Enligt 228 § tillkommer det försäkringsinspcktionen
alt vaka (iver att de till redovisning av premiereserven avsatta
tillgångar äro tillräckliga. Alltså äger försäkringsinspektionen att, när ett
bolag inköpt t. ex. obligationer och inlagt deni i premiereserven, ingå i prövning
örn det värde, vartill de upptagits, kan lämnas utan anmärkning, varvid
naturligtvis försäkringsinspektionen icke godkänner ett värde som
motsvarar en effektiv räntefot, sorn är lägre än fondräkningens räntefot
eller som i betraktande av obligationernas ari icke anses erbjuda en till
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 21.
Departementschefen.
lycklig säkerhetsmarginal gentemot sistnämnda räntefot. Sådan prövning
har tydligen försäkringsinspektionen rätt att göra även i fråga om premieåterbäringsreservens
tillgångar.»
En bidragande anledning till att ifrågavarande moment givits så begränsad
omfattning som fallet är torde hava varit, att man vid tidpunkten för
dess tillkomst ej räknade med så stora och hastiga förändringar i räntenivån,
att något mera betydande nedskrivningsbehov skulle uppstå i fråga
örn värdehandlingar, som för första gången användas för redovisning av
ifrågavarande fonder.
Den senaste höjningen av räntenivån bör enligt inspektionens mening icke
utan mycket starka skäl redan nu föranleda höjning av den räntefot, som
skall tillämpas vid premiereservens beräkning. Av denna anledning anser
inspektionen föreningens alternativa förslag icke heller böra komma i åtanke.
Med hänsyn till det ovan anförda finner inspektionen däremot en ändring av
48 § 4) och 149 § 4) i överensstämmelse med föreningens huvudförslag påkallad.
Inspektionen har övervägt införande i den föreslagna bestämmelsen av ett
stadgande, som skulle giva uttryck för inspektionens rätt att redan vid inläggande
i fonderna av värdehandlingar, varom nu är fråga, verkställa prövning
av deras värde. Ett dylikt stadgande vore i full överensstämmelse med de
sakkunnigas här ovan citerade uttalande angående förutsättningen för tillämpning
av stadgandet under 4) i berörda paragrafer. Inspektionen har emellertid
avstått från denna tanke. Då, på sätt de sakkunniga anfört, inspektionen
äger att ingå i prövning i fråga om det värde, vartill redan pantsatta värdehandlingar
upptagits, bör det enligt inspektionens mening ligga i bolagens intresse
att — till undvikande av anmärkning senare från inspektionens sida -—
redan då värdehandling första gången användes för pantsättning, nedskrivning
sker till ett värde motsvarande en effektiv räntefot, som icke är lägre
jin den räntefot, som ligger till grund för beräkning av premiereservedTfesp.
premieåterbäringsreserven, eventuellt med beaktande av att en tillräcklig säkerhetsmarginal
förefinnes. Inspektionen har för avsikt att, därest förslaget
genomföres, tillämpa de modifierade värderingsreglerna på sätt nu antytts.
“Föreningen har framhållit angelägenheten därav, att förevarande lagändring
åvägabringas så tidigt, att densamma skall kunna tillämpas å boksluten
för innevarande räkenskapsår, alltså redan för år 1939. Inspektionen vill
understryka behovet härav.
Av det ovan anförda torde framgå, att det är det nuvarande tidsläget, som
föranlett här framlagda förslag om lagändring. En lagändring i förslagets
syfte bör därför enligt inspektionens mening få provisorisk karaktär. En
mera ingående prövning av de spörsmål, vilka här ovan berörts, torde böra
anstå, till dess det för närvarande vilande arbetet på en mera allmän översyn
av lagen om försäkringsrörelse och därmed sammanhängande frågor
återupptages. En dylik prövning måste också bliva beroende av de resultat,
vartill man slutligen kommer i fråga örn motsvarande ämnen för aktiebolagens
del.
Såsom försäkringsinspektionen framhållit hava ändringarna i ränteläget
medfört, att försäkringsbolagen för det nu tilländalupna räkenskapsåret
måste i balansräkningen å ena sidan enligt de av Kungl. Maj:t senast fastställda
försäkringsgrunderna redovisa ökad skuldbörda i form av större premiereserv
samt å andra sidan till följd av gällande lagstiftning å tillgångssidan
i åtskilliga fall upptaga till nedskrivna belopp värdehandlingar, vilka
av bolagen avses för samma redovisning. Jag biträder uppfattningen, att
Kunql. Maj:ts proposition nr 21.
9
den härigenom skapade situationen ej är tillfredsställande. En nära till
hands liggande utväg kunde synas vara, att Kungl. Maj:t genom ändring i
försäkringsgrunderna medgåve höjning av den räntefot, efter vilken premiereserven
skall beräknas. Emellertid delar jag försäkringsinspektionens mening,
att, i betraktande av den förhållandevis korta tid under vilken det
högre ränteläget å penningmarknaden hittills varit gällande, denna utväg
icke för närvarande är lämplig. Däremot förefaller det, som skulle en godtagbar
lösning kunna vinnas med det av svenska livförsäkringsbolags förening
framlagda, av försäkringsinspektionen understödda lagändringsförslaget.
Förslaget innebär, på sätt inhämtas av det föregående, i huvudsak
den avvikelsen från nu gällande bestämmelser, att värdehandling, som av ett
^försäkringsbolag förvärvats eller anskaffats under räkenskapsåret, får, oavsett.
dess verkliga värde, i balansräkningen bokföras till_ belopp, motsvarande
-kostnaderna för förvärvandet eller anskaffandet, förutsatt att handlingen beräknas
kunna å tid, som med hänsyn till beskaffenheten av bolagets förbindelser
prövas tillfredsställande, förvandlas i penningar till belopp, motsvarande
det bokförda. Ett dylikt stadgande inverkar självfallet ej på Hen
prövningsrätt, som enligt 228 § lagen om försäkringsrörelse tillkommer försäkringsinspektionen
i fråga örn tillgångar, varmed försäkringsfond eller
premieåterbäringsreserv redovisas. Såsom tidigare erinrats är en liknande
avvikelse från huvudregeln om tillgångarnas bokförande till deras verkliga
värde medgiven redan enligt nuvarande lagstiftning, nämligen beträffande
värdepapper, som redovisats jämväl i näst föregående balansräkning och där
upptagits till högre värde än det senare gällande. Jag tillstyrker, att en utvidgning
av sistberörda undantagsbestämmelse i enlighet med vad i ärendet
föreslagits nu genomföres.
De nya bestämmelserna torde böra utfärdas snarast möjligt. För att syftet
med desamma skall uppnås, böra de erhålla tillbakaverkande kraft så till vida
att de göras tillämpliga beträffande upprättandet av balansräkningar avseende
tiden från och med det senast förflutna räkenskapsåret. I anslutning
till vad försäkringsinspektionen anfört må framhållas, att förslaget givetvis
icke avser att föregripa den av inspektionen berörda utredningen örn en
allmän översyn av gällande lagstiftning på försäkringsområdet.
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ett i överensstämmelse
med vad sålunda anförts inom handelsdepartementet upprättat förslag
till lag angående ändrad lydelse av 48 och 149 §§ lagen den 25 maj 1917 (nr
257) om försäkringsrörelse, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar,
måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom
utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.
Ur protokollet:
Nils Sehlberg.
1 Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, bär
bär uteslutits.
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 21.
2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 21.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 18
januari 19 A0.
Närvarande:
justitieråden Eklund,
Lawski,
von Steyern,
regeringsrådet Hjärne.
Enligt lagrådet den 17 januari 1940 tillhandakommet utdrag av protokoll
över handelsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 12
januari 1940, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag angående ändrad lydelse av 48 och 149 §§ lagen den
25 maj 1917 (nr 257) om försäkringsrörelse.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
byråchefen H. A. Prawitz.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
G. Lindencrona.
Kungl. Maj.ts proposition nr 21.
11
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19
januari 19 AO.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Domö, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för justitiedepartementet lagrådets den 18 januari
1940 avgivna utlåtande över det den 12 januari 1940 till lagrådet remitterade
förslaget till lag angående ändrad lydelse av 48 och 149 §§ lagen
den 25 maj 1917 (nr 257) örn försäkringsrörelse samt hemställer, att förslaget,
som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Åke Hartvig.