Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
1
Nr 195.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående avlönings- och
statsbidragsbestämmelser i anledning av undervisningens
inställande till följd av bränslebrist m. m.; given
Stockholms slott den 15 mars 1940.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
15 mars 1940.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet anför
chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss:
Med anledning av en utav skolöverstyrelsen i skrivelse den 29 januari 1940
gjord framställning förordnade Kungl. Majit genom cirkulär den 16 februari
1940 (nr 70) till skolöverstyrelsen, domkapitlen, folkskolinspektörerna samt
rektorerna, föreståndarna och styrelserna för de under skolöverstyrelsens inseende
ställda läroanstalterna följande:
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 195.
1
-1 Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
1. Uppstå till följd av bränslebrist svårigheter att under nu pågående läsår
upprätthålla verksamheten vid till folkskoleväsendet hörande läroanstalt,
äger statens vederbörande folkskolinspektör eller, då fråga är om skoldistrikt,
vars folkskoleväsende är befriat från inspektion genom statens folkskolinspektör,
skolöverstyrelsen att på framställning av vederbörande skolstyrelse medgiva,
att undervisningen vid läroanstalten må inställas under en tid av sammanlagt
högst fem kalenderveckor, däri eljest infallande ledighetsdagar inräknade.
I fråga örn övriga under skolöverstyrelsens inseende stående läroanstalter
ankommer det på överstyrelsen att under enahanda förutsättning, på framställning
av vederbörande rektor, föreståndare eller styrelse, lämna sådant
medgivande, som i första stycket sägs.
2. Undervisningstid, som av i mom. 1 angiven orsak gått förlorad, skall
återläsas, innan läsåret 1940/41 tager sin början; skolöverstyrelsen dock
obetaget att, där särskilda skäl föreligga, medgiva avkortning av undervisningstiden
för innevarande läsår.
Sedermera förordnade Kungl. Maj:t genom kungörelse den 23 februari
1940 (nr 91) med hänsyn till rådande bränslebrist följande:
1. Undervisningen vid de läroanstalter och med sådana anstalter jämförliga
kurser, vilka stå under skolöverstyrelsens inseende, skall, med de undantag
som nedan omförmälas, vara inställd under tiden från och med den
4 mars 1940 till påskledighetens början samma år.
Har undervisningen vid läroanstalt eller kurs före den 4 mars 1940 varit
under viss tid inställd på grund av rådande bränslebrist, må den tid, varunder
undervisningen vid anstalten eller kursen enligt denna kungörelse
skall inställas, kunna minskas med ett motsvarande antal dagar.
2. Vad i punkten 1 är sagt skall icke hava tillämpning på statens tekniska
läroverk, bergsskolan i Filipstad, textilinstitutet i Borås, John Lennings
vävskola i Norrköping, verkstadsskolor, internatskolor och sådana
folkskolor, som icke taga i anspråk mer än tre klassrum, ej heller på sådana
läroanstalter eller kurser, vilkas verksamhet är i sin helhet förlagd till skolhus,
disponerade av läroanstalter, som äro i vederbörlig ordning undantagna
från de i sagda punkt meddelade bestämmelserna. Dock må undervisningen
vid läroanstalt eller kurs, som i detta stycke avses, vara inställd under
tid, som i punkten 1 sägs, därest sådant av vederbörande skolstyrelse
beslutes.
Därest sådant på grund av särskilda förhållanden finnes påkallat, äger
statens vederbörande folkskolinspektör eller, då fråga är om skoldistrikt,
vars folkskoleväsende är befriat från inspektion genom statens folkskolinspektör,
skolöverstyrelsen att på framställning av vederbörande skolstyrelse
medgiva, att undervisningen jämväl vid annan till folkskoleväsendet
hörande läroanstalt än i första stycket sagts må, utan hinder av ovan meddelade
bestämmelser, helt eller delvis fortgå. I fråga om övriga under skolöverstyrelsens
inseende stående läroanstalter (kurser) ankommer det på
överstyrelsen att på framställning av vederbörande rektor, föreståndare eller
styrelse lämna sådant medgivande.
3. Undervisningstid, som gått förlorad genom att undervisningen på grund
av denna kungörelse varit inställd, skall återläsas, innan läsåret 1940/41 täger
sin början; skolöverstyrelsen dock obetaget att, om särskilda skäl därtill
föreligga, medgiva avkortning av undervisningstiden för läsåret 1939/40.
4. Det ankommer på skolöverstyrelsen att meddela de närmare anvisningar
och bestämmelser örn återläsning och avkortning av lästid, som må
befinnas påkallade.
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
3
I fråga om lärarpersonalens avlöningsförmåner i anledning av undervisningens
inställande till följd av bränslebrist har skolöverstyrelsen i förberörda
skrivelse den 29 januari 1940 anfört följande:
Det läge, som skulle uppkomma, om vid en läroanstalt undervisningen på
grund av uppvärmningssvårigheter måste inställas, erinrar i vissa avseenden
örn förhållandena, då undervisningen måste inställas på grund av epidemier
eller emedan lokalerna tagits i anspråk för militära ändamål. För det första
fallet finnas i vederbörande avlöningsreglementen vissa föreskrifter. För
det senare saknas ännu sådana bestämmelser, överstyrelsen vill emellertid
erinra örn att överstyrelsen i skrivelse den 6 september 1939 föreslagit bestämmelser
örn lärares avlöning under tid, då undervisningen är inställd
eller återläsning pågår i anledning av sådana förhållanden, som i den sedermera
utfärdade kungörelsen nr 802/1939 avses.
Enligt sistberörda förslag skulle vid statlig läroanstalt, kommunal flickskola,
kommunal mellanskola, praktisk mellanskola, högre folkskola, folkeller
småskola anställd ordinarie, extra ordinarie, extra eller vikarierande lärare,
som hindras att tjänstgöra eller vars tjänstgöring minskas till följd av
undervisningens inställande eller inskränkning på grund av vid krig eller
krigsfara vidtagna anordningar, äga uppbära oavkortad avlöning utan hinder
därav, att tjänstgöringen icke fortgått i eljest föreskriven omfattning. Detsamma
skulle gälla för timlärare, lärare i slöjd eller hushållsgöromål vid
folkskola samt lärare i fortsättningsskola under förutsättning, att lärarens
tjänstgöring omfattar minst 20 timmar i veckan eller att den av skolöverstyrelsen
prövas utgöra hans huvudsakliga sysselsättning. Lärare, för vilken
tjänstgöringshinder av ovanberört slag förelegat, skulle enligt förslaget vara
skyldig att utan särskild ersättning fullgöra den återläsning. som i vederbörlig
ordning bleve bestämd. För lärare med lönetursrätt skulle den tid, under
vilken undervisningen varit inställd, räknas som tjänstetid vid lärarens
inplacering i löneklass.
De nu erforderliga avlöningsföreskrifterna skulle i stort sett kunna ansluta
sig till de för berörda fall föreslagna. Vissa oklara punkter skulle
dock även vid en sådan ordning kunna anmärkas. Det kan t. ex. inträffa,
att en ordinarie lärare redan meddelats tjänstledighet för viss del av pågående
termin och i anledning därav skall vidkännas visst avdrag. Återläsningcn
äger däremot rum under sommaren, då läraren eljest skolat åtnjuta
ledighet utan avdrag. Han komme sålunda att på grund av den ändrade
liistiden lida en indirekt löneminskning, och en rättsfråga uppstår örn hans
skyldighet att under sådana förhållanden verkställa återläsning. Särskilt
under nu rådande förhållanden torde detta fall böra uppmärksammas. Ett
stort antal lärare vid olika skolformer äro för närvarande inkallade till beredskapstjänstgöring
med B-avdrag. Därest de före vårterminens slut återinträda
i tjänst, bleve de i många fall nödsakade att återläsa tid, som av helt
fristående orsaker gått förlorad för undervisningen.
Ytterst går den berörda svårigheten tillbaka på läsårets uppdelning i arbetstid
och ferier med för dessa perioder gällande olikheter i föreskrifterna
örn lön och tjänstledighctsavdrag. Under ferierna är t. ex. en ordinarie eller
extra ordinarie lärare vid allmänt läroverk berättigad att uppbära oavkortad
lein med de undantag, som omförmälas i civila avlöningsreglementet i § 55
mom. 9 punkt 10 resp. icke-ordinarie-reglementct § 52 mom. 4 punkt 13.
Under arbetstiden gäller däremot föreskriften i läroverksstadgan § 121 mom.
7. alt ledighet, som omsluter ledighetsdagar under den årliga arbetstiden,
skall anses innefatta jämväl dessa, varav synes framgå, att under sådan ledighet
samma tjänstledighctsavdrag skall tillämpas som under löpande arbetstid.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
Det ligger nära till hands att vilja lösa svårigheten genom en bestämmelse,
att tid, då undervisningen av ovanberörda anledning är inställd, skall vara
att anse som ferietid, varav skulle följa, att läraren ägde att under ifrågavarande
tid bryta sin tjänstledighet och komma i åtnjutande av de löneförmåner,
som till honom enligt gällande författningar utgå under ferierna.
Denna anordning förutsätter emellertid, att undervisningen vid läroanstalten
under den ifrågakommande perioden är inställd i sin helhet och icke
blott partiellt. Då undervisning inställes på grund av smittosam sjukdom,
inträffar det ofta, att förfallet begränsar sig till en eller ett fåtal klasser. Och
då undervisning inställes på grund av att undervisningslokaler rekvireras för
militära ändamål, hålles undervisningen i gång för så många av skolans
klassavdelningar som möjligt, i den mån provisoriska undervisningslokaler
kunna anskaffas. I nu förevarande fall torde visserligen varje läroanstalt
kunna behandlas som en odelbar enhet, men en därpå grundad reglering av
avlöningsspörsmålen komme att följa linjer, som i de nyss anförda, eljest
likartade fallen torde visa sig oframkomliga.
Det synes vid sådant förhållande bättre, om föreskrift meddelas, att lärare,
som på grund av tjänstledighet fått vidkännas avdrag å lön under tid, då
undervisningen varit inställd på grund av uppvärmningssvårigheter, skall
erhålla gottgörelse för avdraget, i den mån han fullgör anbefalld återlösning.
Jämväl bestämmelsen om lärares återläsningsskyldighet torde för visst fall
vara i behov av förtydligande. Bestämmelsen synes vara tillräcklig och uttömmande,
därest samme lärare bestrider undervisningen under hela terminen.
Däremot lämnar den rum för en viss tvekan, örn en lärare tjänstgör
som vikarie under förra delen av terminen och därvid uppbär oavkortad lön
för tid, då undervisningen är inställd, men sedan anställes vid annan läroanstalt
för återstoden av terminen. Tydligen vore båda läroanstalterna illa
betjänta, om han nödgades avbryta undervisningen vid den senare läroanstalten
för att under ett par veckor återinträda vid den förra i syfte att där fullgöra
på honom ankommande återlösning. En kompletterande bestämmelse
synes påkallad, varigenom lärares återläsningsskyldighet inskränkes till den
läroanstalt, där han tjänstgör.
Slutligen synes ett särskilt stadgande vara erforderligt för att förebygga,
att lärare, som till exempel på grund av militär beredskapstjänstgöring är
tjänstledig såväl under den tid uppehåll göres i läsningen som under återläsningsperioden,
får vidkännas löneavdrag under håda dessa perioder.
I anslutning till det anförda har skolöverstyrelsen framlagt förslag till kungörelse
i ämnet.
Över skolöverstyrelsens förslag hava allmänna lönenämnden och statskontoret
den 22 februari 1940 var för sig avgivit infordrade utlåtanden.
Lönenämnden anför:
Lönenämnden vill till en bör jan erinra, att Kungl. Ma j:t i proposition (nr 72)
till 1939 års urtima riksdag föreslagit, att ordinarie, extra ordinarie, extra
eller vikarierande lärare vid statlig läroanstalt, högre kommunal skola, folkeller
småskola eller nomadskola, vilken hindras att tjänstgöra eller vilkens
tjänstgöring minskas till följd av undervisningens temporära inställande eller
inskränkning på grund av vid krig eller krigsfara vidtagna anordningar, skulle
äga uppbära oavkortad avlöning. Samma rätt skulle på vissa villkor jämväl
tillkomma timlärare. Lärare skulle vara berättigad att för uppflvttning i
löneklass taga i beräkning den tid. under vilken han av nämnda anledning
varit hindrad att tjänstgöra. I skrivelse nr 92 har riksdagen bemyndigat
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
5
Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med vad sålunda förordats
meddela bestämmelser i nu ifrågavarande hänseende. Några föreskrifter härutinnan
hava emellertid icke av Kungl. Majit utfärdats.
Skolöverstyrelsens nu föreliggande förslag, som är föranlett av andra förhållanden
än de som ligga till grund för 1939 års urtima riksdags förenämnda
beslut, överensstämmer i sina huvudgrunder med vad som enligt vad ovan
nämnts förutsatts skola gälla beträffande lärares avlöningsförhållanden vid
undervisningens inställande på grund av vid krig eller krigsfara vidtagna anordningar
liksom även med vad som i vederbörliga avlöningsreglementen är
stadgat rörande ordinarie, extra ordinarie, extra eller vikarierande lärares avlöningsförmåner
vid undervisningens inställande till föl jd av smittosam sjukdom.
Sålunda har i 2 § av det av överstyrelsen framlagda kungörelseförslaget
föreskrivits, att lärare vid i stadgandet omförmälda läroanstalter, som
hindras att tjänstgöra på grund av undervisningens inställande av nu ifrågavarande
anledning, skall äga uppbära oavkortad avlöning utan hinder därav
att tjänstgöringen icke fortgått i eljest föreskriven omfattning. Vad sålunda
föreskrivits, förutsattes även skola gälla för timlärare, lärare i slöjd eller hushållsgöromål
samt lärare i fortsättningsskola under förutsättning, att lärarens
tjänstgöring omfattar minst 20 timmar i veckan eller ock av skolöverstyrelsen
prövas utgöra hans huvudsakliga sysselsättning. Vad skolöverstyrelsen
sålunda förordat, föranleder allenast lönenämnden att erinra därom, att timlärare
vid hinder att tjänstgöra på grund av undervisningens inställande till
följd av smittosam sjukdom icke äger uppbära någon avlöning. Föreliggande
förslag innebär följaktligen en förbättring i dessa lärares ställning, då fråga
är om undervisningens inställande av nu omhandlade anledning. Enligt lönenämndens
mening bör emellertid denna förmån endast tillkomma timlärare,
beträffande vilken det kan antagas, att han kommer att fullgöra den återlösning
av den minskade undervisningstiden, som principiellt förutsättes. Ifrågavarande
förmån bör följaktligen — givetvis under de villkor skolöverstyrelsen
föreslagit — endast tillkomma timlärare, som är anställd för hel termin.
För annan sådan lärare bör ersättning utgå i den mån han fullgör undervisning
under återläsnincstiden, men däremot icke för den tid undervisningen
av nu nämnd anledning är inställd.
I 3 § av kungörelseförslaget hava meddelats föreskrifter angående återläsningsskvldighet,
vilken i princip förutsättes åvila läraren utan att denne härför
erhåller särskild ersättning. I vissa undantagsfall avses dock sådan ersättning
skola ifrågakomma, nämligen för det fall, alt vederbörande lärare
åtnjutit tjänstledighet under den tid undervisningen varit inställd eller till sin
omfattning minskad och läraren på grund därav fått vidkännas avdrag a sina
löneförmåner. Sådan lärare förutsättes skola erhålla gottgörelse för nämnda
avdrag för så lång tid. som den av honom fullgjorda återläsningen omfattar.
Vidare har i 3 § andra stycket införts ett stadgande av innehåll att lärare,
som är tjänstledig såväl under den tid uppehåll göres i läsningen som under
äterläsningsperioden. skall för sistnämnda tid endast vidkännas sådant löneavdrag.
som är stadgat för ferietid. I anledning av vad skolöverstyrelsen salunda
föreslagit, vill lönenämnden för sin del uttala, ali lärare, varom nu är
fråga, för vilken tjiinstgöringshinder av ifrågavarande art förelegat, bör vara
skyldig att utan ersättning fullgöra den återläsning. som i vederbörlig ordning
bestämmes. De undantagsfall, skolöverstyrelsen föreslagit skola regleras
nå ovan nämnt sätt. kunna givetvis unnkomma även då fråga är örn aterläsningsskvldighet.
som äger rum lill fölid av ali undervisningen varit inslälld
på grund av smittsam siukdom eber vid krig eller krigsfara träffade anordningar.
För dessa fall hava emellertid bestämmelser i förevarande hänseende
icke meddelats. Med hänsyn härtill finner lönenämnden — som anser det
6
Kungl. Majlis proposition nr 195.
synnerligen tveksamt, om anledning föreligger att medgiva de särskilda förmåner
skolöverstyrelsen sålunda förordat — att bestämmelser härom i varje
fall icke böra meddelas i förevarande sammanhang.
Skolöverstyrelsens under 4 § intagna förslag av innebörd att lärare med
lönetursrätt berättigas att för uppfattning i löneklass taga i beräkning den
tid, under vilken han av ifrågavarande anledning varit förhindrad tjänstgöra,
har icke givit lönenämnden anledning till erinran.
Statskontoret yttrar:
I proposition nr 72 till 1939 års urtima riksdag hemställde Kungl. Majit
örn bemyndigande att, bland annat, meddela bestämmelser angående avlöningsförmåner
till vissa lärare, som hindrats tjänstgöra vid krig eller krigsfara.
Denna hemställan bifölls av riksdagen (skr. nr 92).
Såsom framgår av nämnda proposition (sid. 17), innefattade det då föreliggande
förslaget till avlöningsbestämmelser endast föreskrift därom, att
ordinarie, extra ordinarie, extra och vikarierande lärare samt i vissa fall
timlärare vid i propositionen avsedda läroanstalter skulle vid undervisningens
inställande eller inskränkning i anledning av vid krig eller krigsfara
vidtagna anordningar äga uppbära oavkortad avlöning utan hinder därav,
att tjänstgöringen icke fortgått i eljest föreskriven omfattning. Därjämte
stadgades viss skyldighet för lärarna att fullgöra den återlösning, som kunde
vara bestämd.
I förevarande ärende har skolöverstyrelsen framlagt förslag om liknande
avlöningsbestämmelser för lärare vid statliga och statsunderstödda läroanstalter
i de fall, då undervisningen blivit inställd på grund av otillräcklig
bränsleförsörjning.
Häremot har statskontoret i sak intet att erinra. Samma skäl för meddelande
av särskilda avlöningsföreskrifter torde föreligga i här avsedda fall,
som då det gällde undervisningens inställande i samband med krig eller
krigsfara.
^Vidkommande innehållet av dylika bestämmelser har överstyrelsen framhållit,
att vissa kompletterande föreskrifter torde vara erforderliga utöver
de ovan angivna. Särskilt har skolöverstyrelsen framhållit de komplikationer,
som kunna uppstå i de fall, då lärare meddelats ledighet för den del av
terminen, varunder undervisningen inställes. I föreliggande förslag till kungörelse
i ämnet har överstyrelsen intagit bestämmelser, som i stort sett
synas väl ägnade att i dylika fall ordna avlönings- och tjänstgöringsförhållandena
på ett tillfredsställande sätt.
Statskontoret vill emellertid fästa uppmärksamheten på att behov av kompletterande
föreskrifter förefinnes även i andra hänseenden. Icke minst
synes detta bliva fallet beträffande tillfälligt anställda vikarier och timlärare,
som enligt förslaget skulle vara berättigade till oavkortad avlöning
under den tid, undervisningen varit inställd, men däremot icke under alla
förhållanden förpliktade att fullgöra mot ledigheten svarande återlösning.
Avlöningsbestämmelserna för dessa kategorier av lärare synas därför icke
lämpligen böra medtagas i § 2 i skolöverstyrelsens förslag utan efter erforderlig
omarbetning intagas i en särskild paragraf i den blivande kungörelsen.
Samma synpunkter, som här ovan angivits, torde emellertid böra vinna
beaktande även i fråga örn ovannämnda avlöningsbestämmelser för de fall
undervisningen blivit inställd i anledning av krig eller krigsfara.
I betraktande av att undervisningen i vissa skoldistrikt redan under innevarande
februari månad blivit inställd av anledning, som avses i detta ärende,
synes det kunna ifrågasättas, huruvida icke provisoriska bestämmelser i ämnet
böra utfärdas intill dess riksdagens bemyndigande hinner utverkas. Med
Kungl. Majlis proposition nr 195.
7
hänsyn till det nära samband, som förefinnes mellan undervisningens inställande
på grund av anledning, som omförmäles i proposition nr 72 till
1939 års urtima riksdag, och de fall, som avses i föreliggande framställning,
lärer ett dylikt provisorium under för handen varande säregna förhållanden
vara fullt försvarligt.
Slutligen vill statskontoret framhålla, att för de skolor, som åtnjuta statsunderstöd,
lärer ändring av respektive statsbidragskungörelser vara erforderlig
för att statsbidrag skall kunna utgå för de löneförmåner, som skola utgå
under här avsedda ledigheter.
I anledning av en utav skolöverstyrelsen den 23 januari 1940 gjord framställning
har statskontoret i utlåtande den 22 februari 1940 anfört, att de
ifrågasatta avlöningsbestämmelserna för lärare i allmänhet under tiden för
undervisningens inställande till följd av bränslebrist synas böra utsträckas
att gälla jämväl för lärarpersonalen vid skolhem, arbetsstugor, sjukvårdsanstalter
och barnhem.
Enligt skolöverstyrelsens förslag blir lärare berättigad till oavkortad av-Departementslöning
under den tid, undervisningen helt eller delvis inställts till följd av chefenbränslebrist,
såvida han hindrats att tjänstgöra eller hans tjänstgöring minskats
på grund av undervisningens inställande. Förslaget torde med hänsyn
härtill bygga på den uppfattningen, att tjänstledighet, beviljad innan undervisningen
inställts, bör, i den mån ledigheten normalt hade omfattat stängningstiden,
gälla jämväl under denna tid. Enligt vad jag inhämtat har i åtskilliga
fall förekommit, att tid, för vilken tjänstledighet sökts, begränsats
på sådant sätt, att ledigheten icke omfattar stängningstiden. Så har skett
även om anledning att söka ytterligare tjänstledighet förelegat, därest undervisningen
fortgått i vanlig ordning. I dylikt fall kommer enligt överstyrelsens
förslag den, som eljest skulle uppehållit lärartjänsten såsom vikarie,
icke att i sådan egenskap bliva berättigad till avlöning under stängningstiden,
medan innehavaren av tjänsten erhåller oavkortad avlöning. Om åter
tjänstledighetstiden omfattar även stängningstiden blir vikarien berättigad
till avlöning under sistnämnda tid, medan tjänstens innehavare måste vidkännas
mot tjänstledighetens art svarande avdrag å lönen. I likartade fall
synas således, väsentligen på grund av tillfälliga eller formella anledningar,
olika resultat kunna uppkomma. Det är också att märka, att örn tjänstgöringshinder
(sjukdom, inkallelse till militär tjänstgöring o. d.) uppstår först
under stängningstiden, torde krav på att tjänstledighet skall sökas för denna
tid icke kunna upprätthållas. Det har även synts mig tveksamt, om —
såsom överstyrelsen föreslagit —- tillfälligt anställda vikarier och vissa timlärare
böra erhålla ovillkorlig rätt till avlöning under stängningstiden och
detta trots att de icke skulle under alla förhållanden bliva skyldiga att fullgöra
återläsning utan särskild ersättning. De nu berörda förhållandena ha
föranlett mig ifrågasätta vissa avvikelser från överstyrelsens förslag.
Vid mitt ställningstagande i förevarande fråga har jag ansett mig böra
utgå från, att stängningstiden kan betraktas såsom ferietid. Av den förut
lämnade redogörelsen framgår, att ett sådant betraktelsesätt icke varit skol
-
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
överstyrelsen främmande. Återläsningstiden får i så fall anses som en del
av läsåret.
I anslutning härtill förordar jag, att lärare, som avlönas för kalenderår
och som följaktligen äger rätt att uppbära lön under ferietid, skall för den
tid undervisningen inställts till följd av bränslebrist äga uppbära de avlöningsförmåner,
som skulle tillkommit honom å tjänsten, om han under sagda
tid bestritt densamma. Uppenbarligen bör läraren dock icke vara berättigad
uppbära högre avlöningsförmåner än som tillkomma honom under fex-ietid.
Kan läraren icke fullgöra den i vederbörlig ordning föreskrivna återläsningen,
bör tjänstledighet beviljas honom. Under denna tjänstledighet
bör han vara skyldig vidkännas löneavdrag enligt vanliga grunder.
Om stängningstiden jämställes med ferietid, blir följden, att lärare utan
rätt att uppbära lön under sådan tid icke kommer i åtnjutande av någon lön
för stängningstiden. I fråga om de mera fast anställda av dessa lärare, vilka
haft berättigad anledning att vid planläggningen av sina ekonomiska förhållanden
räkna med löneinkomst under stängningstiden, anser jag mig
dock böra föreslå undantag härifrån. Öet synes mig nämligen skäligt, att
möjlighet beredes dessa lärare att om de åtaga sig återläsningsskyldighet
utbekomma ett belopp, motsvarande avlöningsförmånerna för stängningstiden.
När läraren sedermera fullgör återlösning, bör vid utbetalningen av
de avlöningsförmåner, som enligt vanliga grunder tillkomma honom för återläsningstiden,
avdrag ske med det belopp, som han uppburit för stängningstiden.
Emellertid kan det förväntas, att stängningstiden i allmänhet kommer
att vara några dagar längre än återläsningstiden, vilket kan sägas innebära
en motsvarande förkortning av läsåret 1939/40. Det synes skäligt, att
de avlöningsförmåner, som utbetalats för dessa överskjutande dagar, icke
avdragas å de på återläsningstiden belöpande avlöningsförmånerna utan få
oavkortade behållas av läraren. Kan läraren icke fullgöra återlösning eller del
därav, bör tjänstledighet meddelas honom, därvid lian blir skyldig att vidkännas
löneavdrag enligt vanliga grunder. I den mån läraren icke erhåller
anställning för återläsningstiden, blir han givetvis icke berättigad till någon
avlöning. Därest i anledning av nu angivna förhållanden de avlöningsförmåner,
vilka tillkomma läraren för återläsningstiden, understiga det belopp,
som utbetalats för den mot återläsningstiden svarande delen av stängningstiden,
bör läraren vaxa skyldig åtex-betala skillnaden. Kungl. Majit torde dock
för särskilda fall böra kunna dispensera från denna återbetalningsskyldighet.
Vad nu sagts synes böra tillämpas å lärare, vars anställning omfattar minst
hela vårterminen 1940. Beträffande timlärare torde därjämte böra fordras,
att läraren är ålagd en undervisningsskyldighet av minst 20 veckotimmar.
För de mindre fast anställda lärarna, alltså i allmänhet tillfälligt anställda
vikarier, ävensom för andra timlärare än nyss sagts synas som regel icke
några särskilda avlöningsbestämmelser erfordras i anledning av skolornas
stängning på grund av bränslebristen. För vissa fall förefaller det dock
skäligt, att sådana särbestämmelser meddelas. Som exempel kan nämnas
en lärare med långvarig tjänstgöring inom undervisningsväsendet, vars an
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
9
ställning avser nästan hela vårterminen 1940 eller som har anställning för
en del av vårterminen i ett skoldistrikt och för återstoden i ett annat distrikt;
även regelmässigt anställda timlärare med lägre undervisningsskyldighet
än 20 veckotimmar komma här i betraktande. Det synes mig angeläget,
att de lokala skolmyndigheterna få möjlighet att till sådana lärare
utbetala skäligt belopp för stängningstiden. Förutsättning härför bör dock
vara, att läraren förväntas behöva anlitas för återläsningen. Dessutom
måste läraren givetvis ha åtagit sig att fullgöra sådan återlösning. Beträffande
sådan lärares skyldighet att vidkännas avdrag å de på återläsningstiden
belöpande avlöningsförmånerna och eventuellt återbetala någon del av det
belopp, som utbetalats för stängningstiden, böra i stort sett motsvarande
regler tillämpas som för de mera fast anställda lärarna. Någon rätt för lärarna
att under alla förhållanden behålla den del av det för stängningstiden utbetalade
beloppet, som belöper på de dagar, med vilka stängningstiden må
överstiga återläsningstiden, bör dock icke särskilt stadgas.
Skolöverstyrelsens förslag om rätt att tillgodoräkna stängningstiden för
uppflyttning till högre löneklass anser jag mig böra i huvudsak biträda.
Dock måste bland annat bestämmelse meddelas i syfte att förhindra att lärare,
som icke äga rätt till lön under ferietid, få tillgodoräkna såväl stängningstiden
som återläsningstiden.
Inom finansdepartementet har utarbetats förslag till kungörelse med bestämmelser
om avlöning till vissa befattningshavare i statens och kommuns
tjänst under tiden för undervisningens inställande till följd av bränslebrist
m. m. Kungörelseförslaget, som innefattar föreskrifter i överensstämmelse
nied vad i det föregående förordats, torde få såsom bilaga fogas vid detta
protokoll. Förslaget avser samma lärarkategorier som det av överstyrelsen
framlagda författningsförslaget, med undantag dock för lärare i fortsättningsskolor
samt lärare i slöjd och hushållsgöromål vid folkskolor. Därjämte
avser förslaget nomadlärare samt sådana befattningshavare, vilka i
avlöningshänseende äro likställda nied folk- och småskollärare.
Såsom statskontoret framhållit är det angeläget, att bestämmelser i ämnet
omedelbart utfärdas. Jag anser mig böra tillstyrka att så sker. Även i de
fall, då undervisningen framdeles kan komma att begränsas eller inställas
lill följd av bränslebrist, torde för de i kungörelseförslaget avsedda lärarkategorierna
böra meddelas bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse
med förslaget. Jämväl för lärai''e i slöjd och hushållsgöromål vid folkskolor
samt för lärare vid fortsättningsskolor, privatläroverk, folkhögskolor
och andra ifrågakommande statliga eller statsunderstödda läroanstalter böra
bestämmelser meddelas i anslutning till de grunder, som i det föregående angivits.
Därest bestämmelser utfärdas enligt ifrågavarande förslag torde vissa föreskrifter
behöva meddelas beträffande statsbidrag lill icke statliga läroanstalter.
Sålunda synes böra stadgas, att statsbidrag må utgå enligt eljest
gällande grunder utan hinder därav, att undervisningstiden lill följd av
Bikung till riksdagens protokoll IDAG. 1 sami. Nr 195
2
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
bränslebrist avkortats. Måhända erfordras ytterligare några statsbidragsbestämmelser
av väsentligen formell natur.
Bemyndigande för Kungl. Maj:t att meddela sådana statsbidragsbestämmelser,
som nyss angivits, bör inhämtas av riksdagen. Avlöningsbestämmelserna
torde, därest de utformas i enlighet med vad här förordats, icke
vara av beskaffenhet att behöva underställas riksdagens prövning. Redogörelse
för desamma synes dock böra lämnas riksdagen.
Till frågan om utfärdande av kungörelse återkommer jag under en följande
punkt i statsrådsprotokollet. Här hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen
att bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i det föregående förordats meddela bestämmelser
angående statsbidrag till icke statliga läroanstalter.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
R. Borgström.
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
11
Bilaga.
Förslag
till
kungörelse
med bestämmelser om avlöning till vissa befattningshavare i statens
och kommuns tjänst under tiden för undervisningens inställande
till följd av bränslebrist m. m.
Kungl. Majit — som utfärdat dels den 16 februari 1940 (nr 70) cirkulär
till skolöverstyrelsen, domkapitlen, folkskolinspektörerna samt rektorerna,
föreståndarna och styrelserna för de under skolöverstyrelsens inseende ställda
läroanstalterna angående inställande av undervisningen till följd av bränslebrist,
dels ock den 23 februari 1940 (nr 91) kungörelse angående inställande
av undervisningen vid de under skolöverstyrelsens inseende stående läroanstalterna
till följd av bränslebrist — har funnit gott förordna som följer:
1 §•
Med statlig läroanstalt förstås i denna kungörelse: högre lärarinneseminariet,
allmänt läroverk, folkskoleseminarium, småskoleseminarium, läroanstalt
för blinda, vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte, läroanstalt för dövstumma
samt tekniskt läroverk.
Med högre kommunal läroanstalt förstås i denna kungörelse: kommunal
flickskola, kommunal mellanskola, praktisk mellanskola samt högre folkskola.
Vad i kungörelsen stadgas i fråga om lärare vid folk- och småskolor skall
hava motsvarande tillämpning å befattningshavare, som i avlöningshänseende
äro likställda med sådana lärare.
2 §•
Innehavare av ordinarie rektors- eller lärartjänst vid statlig eller högre
kommunal läroanstalt, ordinarie folk- eller småskollärartjänst eller ordinarie
nomadlärartjänst, så ock
innehavare av extra ordinarie lärartjänst vid statlig eller högre kommunal
läroanstalt
skall för den tid undervisningen inställts till följd av bränslebrist, med det
undantag som i nästföljande stycke sägs, äga uppbära de avlöningsförmåner,
som skulle tillkommit honom å tjänsten, därest han under sagda tid bestritt
densamma. Innehar befattningshavaren såväl ordinarie som extra ordinarie
tjänst av det slag nu nämnts, må han uppbära avlöning allenast å sistnämnda
tjänst.
Är befattningshavaren på grund av honom beviljad tjänstledighet skyldig
att vidkännas avdrag å den avlöning, som belöper på ferietid efter utgången
av vårterminen 1940, skall han vidkännas motsvarande avdrag å de i första
stycket avsedda avlöningsförmånerna.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
Befattningshavaren skall vara skyldig att fullgöra den återlösning, som
i vederbörlig ordning kan varda bestämd. Vid beräknande av befattningshavarens
avlöningsförmåner under återläsningstiden skall denna tid anses
ingå i läsåret 1939/40.
Vid prövning av fråga örn befattningshavares uppfattning till högre löneklass
må tid, varunder undervisningen varit inställd till följd av bränslebrist,
tagas i beräkning som örn tjänstgöring därunder fullgjorts, så framt befattningshavaren
icke jämlikt andra stycket härovan fått vidkännas avdrag å avlöningsförmånerna.
3 §•
Till innehavare av extra ordinarie folk- eller småskollärar tjänst, extra ordinarie
nomadlärartjänst eller extra lärartjänst vid statlig läroanstalt,
till innehavare av tjänst såsom vikarierande lärare vid högre kommunal
läroanstalt eller folk- eller småskola eller tjänst såsom vikarierande nomadlärare,
så ock
till innehavare av timlärartjänst vid statlig eller högre kommunal läroanstalt
eller timlärartjänst i läsämne vid folk- eller småskola
skall månadsvis i efterskott utbetalas belopp, motsvarande de avlöningsförmåner,
som för den tid undervisningen under månaden varit inställd till
följd av bränslebrist skulle tillkommit honom å tjänsten, därest sådant inställande
icke skett och han under sagda tid bestritt tjänsten, allt under följande
förutsättningar, nämligen
att befattningshavaren icke åtnjuter avlöning enligt de i 2 § meddelade bestämmelserna,
att befattningshavaren åtager sig att på de villkor, nedan angivas, fullgöra
den återlösning, som i vederbörlig ordning kan varda bestämd,
att, beträffande tjänst såsom vikarierande lärare, anställningen avser hela
vårterminen 1940, samt
att, beträffande timlärartjänst, anställningen avser hela vårterminen 1940
och befattningshavaren är ålagd en undervisningsskyldighet av minst 20
veckotimmar.
Vid beräknande av befattningshavarens avlöningsförmåner under återläsningstiden
skall denna tid anses ingå i läsåret 1939/40. Vid utbetalning av
på återläsningstiden belöpande avlöningsförmåner skall avdrag ske med det
belopp, som jämlikt bestämmelserna i första stycket utbetalats för så många
dagar av den tid undervisningen varit inställd, som den i vederbörlig ordning
bestämda återläsningstiden omfattar. Överstiger sistnämnda belopp ifrågavarande
avlöningsförmåner, skall befattningshavaren, där ej Kungl. Maj:t för
särskilt fall annorlunda förordnar, vara skyldig att återbetala skillnaden.
Vid prövning av fråga örn befattningshavares uppflyttning till högre löneklass
må tid, varunder undervisningen varit inställd till följd av bränslebrist,
i förekommande fall tågås i beräkning som om tjänstgöring därunder fullgjorts.
Tid, varunder återläsning ägt rum, må icke räknas såsom tjänstgöringstid
i nyssnämnda hänseende.
4 §•
I andra fall än i 3 § avses må, där så prövas skäligt, till befattningshavare,
som därest undervisningen icke inställts till följd av bränslebrist skulle innehaft
anställning såsom timlärare vid statlig läroanstalt eller såsom vikarierande
lärare eller timlärare vid högre kommunal läroanstalt eller såsom vikarierande
lärare eller timlärare i läsämne vid folk- eller småskola eller nomadskola,
månadsvis i efterskott utbetalas belopp, högst motsvarande de avid
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
13
ningsförmåner om vilka han under månaden gått miste på grund av undervisningens
inställande, allt under följande förutsättningar, nämligen
att befattningshavaren förväntas behöva anlitas för den återläsning, som
i vederbörlig ordning kan varda bestämd, samt
att befattningshavaren åtager sig att på de villkor, nedan angivas, fullgöra
sådan återläsning.
Prövningen huruvida utbetalning enligt första stycket bör ske ankommer
på den myndighet, som därest tjänstgöring fullgjorts haft att utbetala befattningshavarens
avlöning.
Vid beräknande av befattningshavarens avlöningsförmåner under återläsningstiden
skall denna tid anses ingå i läsåret 1939/40. Vid utbetalning av på
återläsningstiden belöpande avlöningsförmåner skall avdrag ske med det belopp,
som jämlikt bestämmelserna i första stycket må hava utbetalats för
den tid undervisningen varit inställd. Överstiger sistnämnda belopp ifrågavarande
avlöningsförmåner, skall befattningshavaren, där ej Kungl. Majit
för särskilt fall annorlunda förordnar, vara skyldig att återbetala skillnaden.
Vad i denna paragraf stadgats skall äga motsvarande tillämpning å befattningshavare,
som därest undervisningen icke inställts till följd av bränslebrist
skulle innehaft sådan anställning, som avses i punkten 2 a) kungörelsen
den 21 augusti 1939 (nr 582) med föreskrifter i fråga örn avlönande av
vissa icke-ordinarie lärare vid de allmänna läroverken m. fl. statliga undervisningsanstalter.
Bihang lill riksdagens protokoll 19i0. 1 sami. Nr 195.
3